Två av tre tonåringar med irritabel tarm (IBS) går in i vuxenlivet utan sjukdomen, visar en studie. Forskarna konstaterar också att flera av de faktorer hos unga som ökar risken för vuxen-IBS går att påverka.
Symtomen vid IBS är ofta långvarigt magont, förstoppning eller diarré, oregelbunden tarmaktivitet och besvär med gaser. Även om faktorer i tidig ålder tros spela in för sjukdomsutvecklingen är forskningen på området begränsad, särskilt kring övergången från tonår till vuxenliv.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Karolinska institutet följt 2 539 personer födda på 1990-talet som alla hade rapporterats ha eventuella IBS-symtom vid 16 och 24 års ålder. Deltagarna hämtades från den svenska befolkningsstudien BAMSE vid Karolinska institutet.
Studien visar att den starkaste riskfaktorn för IBS vid 24 års ålder var att ha haft sjukdomen redan vid 16 års ålder. Samtidigt var prognosen relativt god – två av tre 16-åringar med IBS uppfyllde inte längre kriterierna vid 24 års ålder.
– Våra resultat visar att IBS hos unga inte är ett statiskt tillstånd. För många förbättras symtomen över tid, och samtidigt kan vi nu bättre identifiera dem som löper ökad risk för kvarstående besvär, säger Jessica Sjölund, forskande läkare inom gastroenterologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Flera faktorer ökade risken för IBS vid 24
Utöver IBS i tonåren identifierades en rad faktorer som ökade risken för IBS vid 24 års ålder, bland annat återkommande buksmärta, psykologisk stress, nedsatt självskattad hälsa, för lite sömn och födoöverkänslighet.
En stark riskfaktor för att IBS vid 16 år skulle kvarstå vid 24 års ålder var att minst en förälder har IBS.
– Sambandet mellan generationer tyder på att både genetiska faktorer och delade miljö- och beteendemönster spelar roll. Det öppnar också för förebyggande strategier riktade till familjer där IBS redan finns, säger Ola Olén, överläkare i pediatrisk gastroenterologi och adjungerad professor vid Karolinska institutet.
Forskarna bakom studien betonar att resultaten är kliniskt relevanta just för att flera av de riskfaktorer som de identifierat potentiellt kan påverkas.
– Tidiga insatser kring sömn, psykiskt välbefinnande och mag-tarmbesvär i tonåren, och i familjer där flera är drabbade, skulle kunna minska risken för långvariga symtom senare i livet, säger Magnus Simrén, överläkare och professor i gastroenterologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
När forskare testade att använda AI i bröstcancerscreening blev fallen av bröstcancer mellan två screeningundersökningar färre, och av cancrarna som hann utvecklas var färre allvarliga och aggressiva. Det visar slutresultaten ur en studie som redan tidigare visat att AI-stöd bidrar till 29 procent fler hittade fall av bröstcancer jämfört med traditionell screening.
En studie från Lunds universitet som heter MASAI (Mammography Screening with Artificial Intelligence) har i över två år följt 106 000 kvinnor och undersökt AI-stödd screening för bröstcancer. Redan i tidigare delstudier har forskarna kunnat visa på att metoden är säker och effektiv.
Nu har det gått lång tid nog för att se vad som hinner ske mellan två screeningtillfällen och resultatet visar att så kallade intervallcancrar var totalt 12 procent färre vid den AI-stödda screeningen.
– Intervallcancer är cancer som diagnosticeras i intervallet efter att en kvinna varit på en screening och fått ett friskbrev och nästa planerade screening. Frekvensen av dessa cancerfall är ett mått på hur effektiv ett screeningverktyg är. Siffran ska vara så låg som möjligt, säger Kristina Lång, forskare och docent i diagnostisk radiologi vid Lunds universitet och överläkare vid Unilabs mammografienhet i Malmö, i ett pressmeddelande.
Färre invasiva och aggressiva cancertyper
För den enskilda kvinnan som deltar i screening märks ingen skillnad av att AI-stöd används. Mammografiundersökningen går till som vanligt och det är först efteråt, när bilderna ska analyseras, som AI-stödet används.
Vid den traditionella screeningen granskas röntgenbilderna av två bröstradiologer, en läkarkompetens som det råder brist på. I MASAI-studien har AI fått identifiera mammografiundersökningar med ökad risk för bröstcancer. Dessa fall har sedan granskats av två bröstradiologer.
De fall där AI inte signalerat ökad risk har enbart en bröstradiolog granskat bilderna. Vid granskningen har läkarna även stöd av AI som markerar misstänkta fynd i bilden.
Studiens resultat visar alltså att det var färre fall av så kallad intervallcancer vid den AI-stödda screeningen. Dessutom hade de fall som ändå uppstod en mer gynnsam profil:
Det var 16 procent färre invasiva cancrar, sådana som kan sprida sig
Det var 19 procent färre stora cancrar
Det var 27 procent färre med aggressiv subtyp
Med AI-stödet ökade den så kallade sensitiviteten, alltså med vilken känslighet metoden fångar upp cancerfallen, samtidigt som falska positiva inte ökade.
I tidigare delstudier har AI-stödets effekt i sparad arbetstid för radiologerna visat sig vara 44 procent. Den siffran står fast i den sista delstudien.
Flera regioner använder redan AI-stöd
Nu när MASAI-studien avslutas talar Kristina Lång om en uppnådd milstolpe.
Forskargruppen har i studien kunnat visa på klinisk säkerhet, träffsäkerhet och effektivitet och många regioner i Sverige är redan i gång med den AI-stödda screeningen. En mjukvara som integreras i befintligt IT-system är i stort sett det som krävs för att kunna komma i gång enligt Kristina Lång.
– AI-stödet har redan börjat implementeras på andra ställen i Europa. Då metoden är enkel och effektiv och vi nu kan visa på goda resultat, kommer den troligen att få ett generellt internationellt genomslag i de länder som har mammografiscreening.
Barn med Downs syndrom har kraftigt ökad risk för leukemi, medan vuxna har lägre risk för flera vanliga solida tumörer. Det visar en stor registerstudie från Karolinska institutet. Resultaten kan bidra till mer anpassade riktlinjer för cancerscreening.
Forskare har kartlagt risken för olika cancerformer hos personer med Downs syndrom genom livet. I studien ingick registerdata från nästan 10 000 personer födda mellan 1930 och 2017.
Ökad risk för leukemi i barndomen
Studien visar att barn med Downs syndrom har en kraftigt ökad risk att insjukna i leukemi. Risken för akut myeloid leukemi, AML, före fem års ålder var nästan 500 gånger högre jämfört med andra barn. För akut lymfatisk leukemi, ALL, var risken 20 gånger högre. Trots detta drabbades endast 2,5 procent av barnen med Downs syndrom av leukemi under barndomen.
– Våra resultat bekräftar den mycket höga risken för leukemi tidigt i livet, men visar samtidigt att majoriteten av barn med Downs syndrom aldrig drabbas av cancer, säger Ann Nordgren, adjungerad professor i klinisk genetik vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet.
Låg risk i vuxen ålder
I vuxen ålder har personer med Downs syndrom däremot en klart lägre risk för de flesta solida tumörer, bland annat bröst-, prostata-, lung- och tjocktarmscancer, gynekologiska tumörer samt melanom. Samtidigt visar studien en ökad risk för testikelcancer och pekar på nya samband mellan Downs syndrom och vissa sällsynta former av bencancer.
– Resultaten antyder dessutom att trisomi 21 kan ha en skyddande effekt mot flera solida tumörtyper. Detta skapar nya möjligheter att fördjupa forskningen om cancersuppressiva mekanismer. Resultaten kan få stor klinisk betydelse och på sikt leda till nya behandlingsstrategier, även för personer utan Downs syndrom, säger Ann Nordgren.
Individanpassad screening
Registerstudien är den hittills största kartläggningen som gjorts av cancerrisken hos personer med Downs syndrom.
– Resultaten kan bana väg för mer träffsäkra och individanpassade riktlinjer för cancerscreening, där vissa screeningundersökningar sannolikt kan modifieras, till exempel val av metod vid bröstcancerscreening, medan andra kan behöva införas, som riktad testikelundersökning, säger Ann Nordgren.
Så gjordes studien
Studien omfattade nästan 10 000 personer med Down syndrom. Varje person matchades till 50 kontrollpersoner med samma kön, födelseår och födelselän. Därefter följdes individerna över tid för att studera insjuknande i olika cancerformer.
Data hämtades från flera nationella register, bland annat Patientregistret, Medicinska födelseregistret, Cancerregistret, Svenska Barncancerregistret samt genetikdata från Sveriges universitetslaboratorier.
Kvantdatorer kräver extremt låga temperaturer, men störande brus från dagens kylsystem får den känsliga kvantinformationen att kollapsa. Nu har forskare använt bruset för att driva ett minimalt ”kvantkylskåp” som kan styra värme och energi med hög precision.
Kvantteknologi väntas på sikt kunna få stor betydelse för områden som läkemedelsutveckling, artificiell intelligens, logistik och säker kommunikation. Men innan tekniken kan få praktisk användning återstår flera utmaningar. En av de viktigaste är att kunna skydda och kontrollera de känsliga kvanttillstånd som teknologin bygger på.
En kvantdator är baserad på supraledande kretsar och för att fungera måste den kylas till extremt låga temperaturer, nära den absoluta nollpunkten – minus 273 grader Celsius. Först då blir systemen supraledande och elektroner kan röra sig fritt utan motstånd, vilket gör det möjligt att skapa kvanttillstånd i kvantbitarna som är datorns minsta informationsenheter.
Kvanttillstånd störs mycket lätt
Samtidigt är dessa kvanttillstånd mycket sköra. Minsta brus som temperaturskillnader eller elektromagnetisk störning, kan snabbt förstöra information i systemet. För att kvantdatorer ska kunna lösa verkliga problem behöver de bli större och ha fler kvantbitar. Men ju större systemen blir, desto svårare blir det att hindra brus från att spridas och förstöra kvanttillstånden.
– Många kvantmekaniska system begränsas i praktiken av hur energi transporteras och förloras som värme till omgivningen. När vi förstår de här flödesvägarna – och kan mäta dem – kan vi konstruera kvantenheter där värmeflöden blir förutsägbara, styrbara och till och med användbara, säger Simon Sundelin, doktorand i kvantteknologi på Chalmers, i ett pressmeddelande.
Använder brus för att kyla ner
I en studie presenterar nu forskare vid Chalmers en ny typ av kvantkylskåp som, paradoxalt nog, använder brus som drivkraft för nedkylning – i stället för att försöka ta bort det.
– Fysiker har länge spekulerat kring ett fenomen som kallas brownisk kylning – idén att slumpmässiga förändringar i temperatur kan utnyttjas för att skapa en kyleffekt. Vårt arbete är så nära som det hittills har gått att komma detta koncept, säger Simone Gasparinetti, universitetslektor på Chalmers.
Artificiell molekyl togs fram
Kylskåpets kärna är en supraledande artificiell molekyl som utvecklats i Chalmers nanotekniklaboratorium. Den fungerar på liknande sätt som en naturlig molekyl, men är uppbyggd av små supraledande elektriska kretsar i stället för atomer. Genom att koppla molekylen till två mikrovågskanaler och tillföra ett kontrollerat mikrovågsbrus kan forskarna styra flödet av energi och värme.
– De två mikrovågskanalerna fungerar som en varm och en kall reservoar, men det avgörande är att ett utbyte av värme möjliggörs först när vi tillför brus genom en tredje port. Bruset möjliggör och driver värmetransport mellan reservoarerna via den artificiella molekylen, säger Simon Sundelin och fortsätter:
– Vi kunde mäta extremt små värmeströmmar, ner till en effekt i storleksordningen attowatt, alltså 10-18 watt. Om man använde ett så litet värmeflöde för att värma en vattendroppe skulle det ta ungefär lika lång tid som universums ålder innan temperaturen steg med en enda grad.
Nya möjligheter för framtidens kvantteknologi
Genom att justera temperaturerna i reservoarerna och mäta extremt små värmeflöden kan systemet fungera både som kylskåp, värmemotor och förstärkare av värmetransport. Möjligheten att kontrollera och styra energi med stor precision är särskilt viktig i större kvantsystem, där värme uppstår lokalt när kvantbitar styrs och mäts.
– Vi ser detta som ett viktigt steg mot att kunna styra värme direkt inne i kvantkretsar på en skala som konventionella kylsystem inte klarar. Att kunna avlägsna eller omdirigera värme på den här minimala skalan öppnar dörren för mer tillförlitliga och robusta kvantteknologier, säger Aamir Ali, forskare i kvantteknologi på Chalmers.
Forskare vid SLU har utvecklat en ny typ av konstgjorda spindeltrådsfibrer som är färgade. Genom en ny metod kan fibrerna även få fler funktioner, vilket kan leda till mer hållbara textilier och medicinska material.
Spindeltråd beskrivs ofta som ett biologiskt supermaterial. Det är ungefär lika starkt som stål men biologiskt nedbrytbart. De här egenskaperna öppnar för hållbara textilier och nya medicinska material som inte kan framställas med dagens syntetfibrer. Men för att spindeltråd ska kunna användas i textilier måste dock fibrerna färgas.
– Inom konventionell textilproduktion sker färgning vanligtvis genom ytterligare kemiska processteg som ökar kostnader och energiförbrukning samt innebär en betydande miljöbelastning, säger Anna Rising, professor i veterinärmedicinsk biokemi vid Sveriges lantbruksuniversitet, i ett pressmeddelande.
Fiber behåller färgen
Nu har forskare vid SLU lyckats skapa fibrer som behåller sin färg i flera veckor efter spinning. Det har de gjort genom att genetiskt sammanfoga spindeltrådsproteiner med naturligt färgade proteiner.
Närbild på färgad spindeltråd. Bild: Anna Rising, SLU
Byggs in i silke
I den nya metoden byggs färgen direkt in i silket på molekylär nivå. Forskarna framställer modifierade spindeltrådsproteiner i bakterier och renar sedan proteinerna innan de spinner dem till fibrer i en helt vattenbaserad process.
– Anmärkningsvärt nog behöll fibrerna sina mekaniska egenskaper samtidigt som de uppvisade en tydlig vinröd färg. Detta visar att vi kan kombinera funktionalitet och prestanda i en och samma kontinuerliga process, säger Tomas Bohn Pessatti, forskare vid SLU.
Fibrer kan få andra funktioner
Strategin kan även ge fibrerna andra funktioner, till exempel antimikrobiella egenskaper. Enligt forskarna är arbetet ett viktigt steg mot hållbar produktion av högpresterande, multifunktionella material inspirerade av naturen.
– Genom att undvika separata färgningssteg förenklar vi produktionen och minskar miljöpåverkan, vilket är avgörande för framtida storskalig tillverkning av konstgjord spindeltråd, säger forskaren Benjamin Schmuck vid SLU.
Chalmersforskare har identifierat biomarkörer i en tidig fas av Parkinsons sjukdom, upp till 20 år innan symtom märks. Spåren kan mätas i blod under ett begränsat tidsfönster – en upptäckt som kan öppna för tidig diagnostik med blodprov.
Parkinsons sjukdom drabbar över tio miljoner människor världen över. I takt med att befolkningen åldras väntas antalet mer än fördubblas till år 2050. Idag saknas både effektiva botemedel och bra metoder för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede, innan omfattande hjärnskador uppstår.
I en ny studie vid Chalmers tekniska högskola och Oslo universitetssjukhus har nu forskare tagit viktiga steg för tidig diagnostik av sjukdomen.
– När de motoriska symtomen från Parkinsons sjukdom visar sig är ofta 50–80 procent av relevanta hjärnceller redan skadade eller borta. Studien är ett viktigt steg mot att kunna hitta sjukdomen tidigt, och motverka förloppet innan det har hunnit gå så långt, säger Danish Anwer, doktorand på institutionen för Life Sciences vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
Biologiska processer
I studien undersökte forskarna två biologiska processer som tros spela en roll i sjukdomens allra tidigaste fas – en period som kan pågå i upp till 20 år innan motoriska symtom uppträder.
Den ena processen rör cellernas dna-reparation, ett inbyggt system för att upptäcka och åtgärda skador. Den andra handlar om cellernas stressrespons, en överlevnadsmekanism som aktiveras vid hot. Den innebär att cellerna prioriterar reparation och skydd genom att pausa normala funktioner.
Upptäckt av viktigt tidsfönster
Med hjälp av bland annat maskininlärning kunde forskarna se ett mönster av tydliga genaktiviteter kopplade till dna-reparation och cellernas stressrespons hos patienter i ett tidigt stadium av Parkinsons sjukdom. Mönstret saknades både hos friska personer och hos patienter som redan hade utvecklat tydliga symtom.
– Det här betyder att vi har hittat ett viktigt tidsfönster för att kunna upptäcka sjukdomen innan symtom orsakade av nervskador i hjärnan visar sig, säger Annikka Polster, biträdande universitetslektor på institutionen för Life Sciences vid Chalmers.
–Att dessa mekanismer enbart existerar i ett tidigt skede, och inte längre är aktiva när sjukdomen har utvecklats längre, gör det dessutom intressant att rikta in sig på mekanismerna för att hitta framtida behandlingar och läkemedel, fortsätter hon.
Biomarkörer för tidig upptäckt
Inom den omfattande internationella forskningen om Parkinsons sjukdom har flera tidiga biologiska markörer studerats, bland annat med hjälp av hjärnavbildning och analyser av hjärnvätska. Trots detta saknas fortfarande tillförlitliga tester som kan användas inom sjukvården för att identifiera sjukdomen i ett tidigt skede.
–I vår studie har vi i stället ringat in biomarkörer som verkar spegla en del av sjukdomens tidiga biologi, och som dessutom kan mätas i blod. Det öppnar för breda screeningtest via blodprov, en kostnadseffektiv, lättillgänglig och ofarlig metod, säger Annikka Polster.
Blodprov inom fem år
Nästa steg är att mer exakt förstå hur mekanismer i den tidiga sjukdomsfasen fungerar och utveckla enklare sätt att upptäcka dem. Forskarna bedömer att blodprov för tidig diagnostik kan börja testas i vården inom fem år. De hoppas också att resultaten på sikt även kan leda till förebyggande behandlingar.
– Om vi kan studera mekanismerna när de pågår kan det ge viktiga nycklar till att förstå hur de kan stoppas och vilka läkemedel som kan ha effekt. Det kan handla om nya läkemedel, men också så kallad ompositionering av läkemedel, där vi kan använda läkemedel framtagna för andra sjukdomar än parkinson eftersom samma genaktiviteter eller mekanismer är aktiva, säger Annikka Polster.
Autistiska vuxna som deltog i anpassad gruppbehandling i mindfulnessbaserad stressreduktion upplevde minskad stress och ökad förmåga att hantera vardagens påfrestningar. Det visar en ny studie från Karolinska institutet.
Hög stressnivå är ett återkommande problem för många autistiska vuxna. Stressen kan orsakas av till exempel sensorisk överbelastning, social press, ekonomiska svårigheter eller osäkerhet inför förändringar.
Mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR) är en gruppbehandling som tidigare visat god effekt för flera grupper, men forskning om effekten hos autistiska vuxna har varit begränsad.
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt just hur behandlingen fungerar för autistiska vuxna.
– Många autistiska vuxna är osäkra på om de kommer att kunna hantera vardagens stressfaktorer, särskilt när saker inte blir som planerat, går fel eller blir för mycket på en gång. Vi ville därför undersöka om mindfulnessbaserad stressreduktion kan vara en effektiv och trygg metod för att minska stress, säger Tatja Hirvikoski, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa och forskargruppsledare på Center of Neurodevelopmental Disorders på Karolinska institutet.
Mindre stress och ångestsymtom
I studien deltog 77 autistiska vuxna som lottades till antingen ett åtta veckor långt MBSR‑program eller den vanliga vården som används i dag.
Programmet genomfördes i grupper med endast autistiska deltagare och innehöll övningar som medveten andning och kroppsscanning, men också reflektion kring egna reaktioner i stressande situationer.
Undervisningen anpassades med tydliga instruktioner, förutsägbara rutiner och avskalad sensorisk miljö. Lärarna hade erfarenhet av arbete med autistiska vuxna och utbildning i MBSR enligt internationell standard.
Resultatet visar att de som gick MBSR upplevde en större minskning av stress än de som fick vanlig vård. Många beskrev också att de kände sig bättre rustade att hantera situationer som tidigare skapat stress. Symtom på ångest och depression minskade även i högre grad i MBSR-gruppen.
Ett nytt förhållningssätt till stress
I de kvalitativa analyserna som forskarna gjorde såg de att gruppformatet spelade en viktig roll. Att alla i gruppen var autistiska upplevdes som tryggt och inkluderande. Många lyfte värdet av konkreta och praktiska övningar framför teoretiska inslag.
– Att öva medveten närvaro är inte lätt alla gånger, men deltagarna uppskattade tydligheten, gruppens trygghet och att programmet gav mer än en teknik – det gav ett nytt förhållningssätt, säger Tatja Hirvikoski.
Flera deltagare berättade också att de fått en förändrad förståelse för sina tankar och reaktioner. Ett återkommande tema var att mindfulness hjälpte dem att se sina reaktioner mer nyanserat och mindre dömande.
Samtidigt uttryckte många osäkerhet inför hur de skulle klara att fortsätta träna efter kursens slut, något forskarna lyfter som ett viktigt område för framtida studier.
Forskargruppen arbetar nu vidare med att utveckla ett internetbaserat mindfulnessprogram för att se om liknande effekter kan uppnås digitalt.
En hård vinter på 1990-talet ledde till bottenfrusna vattendrag och den kalla perioden dödade nästan alla öringens ägg i flera av fiskens populationer. Nu visar en studie att öringpopulationerna återhämtade sig på bara några år helt utan mänsklig inblandning.
Hur lång tid tar det för en art att komma tillbaka efter en katastrof?
En studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att populationer av öring kan återhämta sig på bara några år efter en vinter med bottenfrusna vattendrag – trots att en hel årskull slogs ut.
Det var vintern 1995/1996 som Sverige präglades av omväxlande väder med både kraftigt snöfall och kyla. Men innan snön lagt sig längs norrlandskusten kom en kall period som ledde till att delar av bäckar och åar bottenfrös. Forskare har nu undersökt hur öringen klarade den extrema situationen i flera av de påverkade vattendragen.
I studien analyserades provfiskedata från 22 öringpopulationer, insamlade mellan 1989 och 2023, som täcker en period både före och efter den kalla perioden. Både vandrande och stationära bestånd av fisken studerades, eftersom det är faktorer som kan påverka förmågan att återhämta sig.
Bottenisen slog ut en årskull
Forskarna såg att den kalla perioden och bottenisen dödade nästan alla ägg hos öringpopulationerna som ingick i studien, oavsett vandringstyp. Det märktes genom bristen på yngel under den kommande säsongen.
– Trots att nästan alla ägg dog exploderade vattendragen med antalet unga öringar året därpå. Det är troligtvis tack vare att äldre könsmogna öringar kunde flytta på sig och söka skydd antingen i djupare vatten eller i havet och därmed överleva och återkolonisera vattendragen. Vi såg också att vandrande öring, som havsöring, gav upphov till fler yngel än stationär öring, sannolikt på grund av att vandrande öringar ofta är större och kan lägga fler ägg, säger Carl Tamario, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU, i ett pressmeddelande.
Bättre att människor avvaktar än att de lägger sig i
När en årskull slogs ut skapades svängningar i antal årsungar, med omväxlande starkare och svagare årsklasser som varade i 4-5 år. Det berodde på att konkurrenssituationen mellan årsklasserna förändrades när en årskull dött under det extrema vintervädret.
Efter de här svängningarna återgick populationerna till hur det såg ut före den tuffa vintern, utan mänsklig inblandning.
Forskarna konstaterar att åtgärder som utplantering av öring för att hjälpa arten att återhämta sig efter en sådan här enskild händelse kan vara onödiga. Det är i stället bättre att avvakta och se om populationen återhämtar sig naturligt.
– Våra resultat visar öringens motståndskraft så länge vuxna öringar överlever och att deras livsmiljö förblir lämplig och tillgänglig. Resultaten pekar på vikten av att bevara fria vandringsvägar mellan olika delar av ett vattensystem, dels mellan lekområden och havet, men även mellan olika områden inom ett vattendrag och dess sjöar där fisken kan söka skydd. Detta minskar risken för att äldre fisk dör och stärker öringens naturliga återhämtningsförmåga, säger Joacim Näslund, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Översvämningar eller torka kan ha andra konsekvenser för öringen
Forskarna påpekar att studien endast omfattar en av flera möjliga typer av störningar som utmanar öringens motståndskraft.
Även översvämningar och torka kan få populationer att kollapsa och forskarna rekommenderar försiktighet med att anta att det går lika bra för öringen att återhämta sig från alla typer av störningar.
– Vi har bara undersökt effekterna av en relativt kortvarig störning. Om störningar upprepas flera gånger, eller när förändringar som drivs av till exempel klimatförändringar eller ändrad markanvändning smyger sig på över tid, är det svårare att förutsäga effekterna. Riskerna för allvarligare effekter kan däremot antas vara större i dessa fall. Öringpopulationer är redan negativt påverkade i många områden, särskilt i södra Sveriges mindre vattendrag där vattentemperaturerna kan bli väldigt höga, vilket vår tidigare forskning visar. Om artens motståndskraft kommer att vara tillräcklig för att klara framtidens utmaningar återstår att se, säger Serena Donadi, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Ben- och skelettskador orsakar omfattande och långvariga funktionsnedsättningar globalt. Nu har forskare i djurmodeller kunnat visa hur en cellfri broskstruktur kan styra benläkning på ett säkert sätt, utan att framkalla starka immunsvar. Nästa steg är att utvärdera vävnadstekniken i människor.
När stora delar av benvävnad gått förlorad – till exempel vid cancersjukdom, smärtsamma ledsjukdomar som reumatoid artrit och artros eller infektioner – räcker kroppens egna reparationsförmåga ofta inte till. Detta kan medföra betydande funktionsnedsättning och kräva benvävnadstransplantation.
Över två miljoner människor världen över beräknas behöva sådana transplantationer varje år. Dagens transplantationstekniker innebär att man använder patientens egna celler eller vävnad för vävnadsreparation eller regeneration.
Utöver det personliga lidandet medför det höga vårdkostnader för samhället.
– Patientspecifika transplantat är både kostsamma och tidskrävande och lyckas inte alltid. Ett universellt tillvägagångssätt inom vävnadsteknik, med en reproducerbar tillverkningsmetod, har stora fördelar. I vår studie presenterar vi just en sådan metod och visar viktiga framsteg mot en icke personspecifik teknik, säger Alejandro Garcia Garcia, forskare i molekylär skelettbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Skapat broskstruktur som kan ge cellerna instruktioner för reparation
Forskarna vid Lunds universitet har skapat brosk i laboratoriet som sedan görs helt fritt från celler. I processen bevaras den extracellulära matrixen – alltså den naturliga stödstruktur som omger celler i vävnad och som fungerar som både byggställning och signalsystem.
I den kvarvarande broskstrukturen bäddas tillväxtfaktorer in som ger kroppens egna celler instruktioner om hur den skadade vävnaden ska repareras och återskapas steg för steg.
Metoden innebär att broskstrukturen kan tillverkas i förväg och användas för många olika patienter, utan att behöva skräddarsys för varje individ.
Transplantatet har framgångsrikt testats på möss och råttor.
– Broskstrukturen som vi tagit fram bygger på stabila, välkontrollerade och reproducerbara cellinjer och kan stimulera benbildning utan att trigga kraftiga immunreaktioner. Vi visar att det är möjligt med ett färdigt, så kallat ”hyllklart”, transplantat som samspelar med immunförsvaret och kan reparera stora benskador. Eftersom materialet kan produceras i förväg och lagras ser vi detta som ett viktigt steg på vägen mot framtida klinisk användning av mänskliga benvävnadstransplantat, säger Paul Bourgine, docent och forskare i molekylär skelettbiologi vid Wallenberg centrum för molekylär medicin på Lunds universitet
Nästa steg: testa metoden i människor
Forskarnas nästa steg är att testa metoden i människor, och att planera för att skala upp och standardisera tillverkningsprocessen.
– I nästa steg handlar det om att välja vilken typ av skador som vi ska testa detta på först, till exempel svåra skador i långa skelettben i armar och ben. Samtidigt behöver vi ta fram det underlag som krävs för etisk prövning och myndighetsgodkännande för att få genomföra klinisk prövning. Parallellt bygger vi upp en tillverkning som kan ske i större skala och med samma höga kvalitet och säkerhet varje gång.
Forskare har upptäckt ett annorlunda proteinmönster i navelsträngsblod hos barn som senare utvecklar typ 1-diabetes. Resultaten tyder på att flera faktorer under graviditeten tillsammans kan öka risken för sjukdomen.
Typ 1-diabetes är en sjukdom där immunförsvaret angriper de celler som producerar insulin – ett hormon som är avgörande för att hålla blodsockret i balans. När kroppen slutar att tillverka insulin blir personen beroende av livslång insulinbehandling, och sjukdomen kan på sikt leda till allvarliga komplikationer.
Tidiga faktorer i fosterlivet
Men immunförsvaret bär kanske inte ensam skulden för typ 1-diabetes. Tidigare forskning tyder på att de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln är känsliga för att stressas, till exempel när de måste arbeta hårt för att möta kroppens behov av insulin.
Det är möjligt, menar forskare bakom en ny studie från Linköpings universitet och University of Florida, att betacellerna ta större skada av immunsystemets attacker om de samtidigt är stressade av infektioner, inflammation eller restprodukter från ämnesomsättningen. Det här är processer som startar redan innan barnet föds, visar studien.
Proteinmönster i blod
Forskarna har analyserat blod från navelsträngen efter förlossningen och hittat ett särskilt mönster av proteiner hos barn som senare utvecklar typ 1-diabetes. Proteinerna är kopplade till inflammation och immunförsvarets funktion, och kan tyda på att skadliga processer i immunförsvaret startar redan under graviditeten.
– Det verkar som att vi med det här proteinmönstret kan förutse mer än 80 procent av de som senare utvecklar typ-1 diabetes. Det gäller oavsett genetisk risk. En del individer får typ-1 diabetes även utan att ha hög genetisk risk och de har samma typ av proteinmönster vid födseln i vår studie, säger Johnny Ludvigsson, senior professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Typ 1-diabetes inte förutbestämt
Forskarna fann också att en del av proteinerna som kopplas till framtida sjukdom i sin tur kan vara påverkade av vissa PFAS-ämnen, så kallade evighetskemikalier, som mamman utsatts för. Forskarna betonar att sådan miljöexponering är ett samhällsproblem, inte ett individuellt val.
De lyfter också fram att studien inte handlar om att förutse sjukdom hos enskilda personer. Syftet är i stället att upptäcka de biologiska mekanismerna som leder till att sjukdomen uppstår.
– Våra resultat betyder inte att diabetes är förutbestämt. De betyder att biologin formas under en period när systemen i kroppen fortfarande är väldigt formbara, säger Angelica Ahrens, forskare inom mikrobiologi vid University of Florida.
Tidig upptäckt kan bli möjlig
Det går inte att peka ut en enskild orsak till typ 1-diabetes och studien ses som ett första steg för att identifiera ämnen som kan undersökas vidare. På sikt hoppas forskarna att upptäckterna ska göra det möjligt att upptäcka sjukdomen tidigare – något som i framtiden skulle kunna mildra eller till och med förhindra den.
Så gjordes studien
I studien har forskarna studerat barn i ABIS-studien (Alla Barn i Sydöstra Sverige) som leds av Johnny Ludvigsson vid Linköpings universitet. Drygt 16 000 barn som föddes 1997–1999 har följts från födseln och framåt. Under uppväxten har ungefär ett barn av 100 har utvecklat typ-1 diabetes.
I studien har en stor mängd livsstils- och miljöfaktorer kartlagts genom enkäter och olika prover har samlats in. Forskarna analyserade runt 400 blodprover som togs från navelsträngen när barnen föddes.
Ett forskarlag har fått konstgjorda djur att utveckla fungerande syn från grunden – från enkel ljuskänslighet till förmågan att se och urskilja objekt. Resultaten visar hur AI kan användas för att avslöja evolutionens innersta hemligheter.
Föreställ dig en datorskärm. Där, i en värld byggd av kod, kryper små artificiella djur. Till en början ser de ingenting. Men generation efter generation sker en förändring. De konstgjorda djuren börjar reagera på ljus, orienterar sig – och till slut får de ögon. Det låter som science fiction, men är verklighet för syn- och robotforskare vid Lunds universitet och Massachusetts Institute of Technology, MIT.
Synen utvecklades utan programmering
Med hjälp av så kallade förkroppsligade AI-agenter – intelligenta system som uppfattar, tolkar och interagerar med sin omgivning genom en fysisk eller virtuell kropp – har forskarna låtit artificiella organismer utveckla fungerande synsinne på egen hand.
– Vi har lyckats skapa artificiell evolution som ger samma resultat som i verkliga livet. Det är första gången AI används för att följa hur ett helt synsystem kan uppstå utan att vi talar om för datorn hur det ska se ut, säger professor Dan-E Nilsson, synforskare och evolutionsbiolog vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Bästa egenskaperna fördes vidare
Forskarna skapade virtuella djur och släppte dem fria i en syntetisk omvärld. Där ställdes de inför uppgifter som att navigera, undvika hinder och hitta föda. Varje ny generation fick små variationer, och de som klarade sig bäst förde sina egenskaper vidare – precis som i naturen. Skillnaden var att allt hände i datorn och gick betydligt snabbare än i verkligheten.
– Det mest överraskande var att datorns ögon utvecklades på samma sätt som i verkliga organismer, trots att miljön vi skapade var starkt förenklad. I naturen finns olika lösningar för att åstadkomma bildseende: bägarögon, kameraögon och facettögon. I datorsimuleringarna uppkom alla dessa typer. Det var som att evolutionen kände igen sig och följde sina vanliga stigar, även i vår digitala värld, säger Dan-E Nilsson.
Nytt sätt att närma sig evolutionen
Steg för steg utvecklades enkla ljuskänsliga strukturer till fungerande ögon, kopplade till primitiva ”hjärnor” som kunde tolka informationen. För forskarna öppnar det ett helt nytt sätt att närma sig evolutionens stora frågor: varför den har tagit vissa vägar, varför vissa lösningar är så vanliga och varför andra aldrig uppstår.
Metoden har potential långt utanför evolutionsbiologin. Samma principer kan användas av ingenjörer för att utveckla tekniska system som är robusta, effektiva och anpassningsbara – precis som biologiska lösningar ofta är. Genom att studera hur evolutionen löser problem kan forskarna lära sig att bygga teknik som fungerar bättre i verkligheten.
– Det här är bara början. Med AI kan vi utforska evolutionens möjliga framtider och se vilka lösningar som väntar runt hörnet, långt innan naturen själv hinner dit, säger Dan-E Nilsson.
Personer som väger mindre än ett kilo när de föds löper ökad risk för cerebral pares, intellektuell funktionsnedsättning och uppmärksamhetsstörningar. Samtidigt skattar de som vuxna sin livskvalitet lika bra som personer med normal födelsevikt. Det visar en ny studie på 201 för tidigt födda vuxna.
Utvecklingen inom neonatalvården har lett till en dramatisk ökning av överlevnaden bland för tidigt födda barn som vid födseln väger under 1 000 gram. Däremot är kunskapen fortfarande begränsad om hur en så tidig födsel påverkar hälsa och välbefinnande när barnen blir vuxna.
Nu har forskare vid Uppsala universitet undersökt just hälsa och livskvalitet hos alla barn som föddes i Sverige mellan april 1990 och mars 1992 med en födelsevikt på högst 1 000 gram.
Studien påbörjades redan vid födseln och när deltagarna sedan var 26–29 år gamla fick de besvara ett frågeformulär om självskattad livskvalitet, relaterat till både fysisk och psykisk hälsa. Uppgifter om registrerade diagnoser med möjlig koppling till prematuritet hämtades från nationella register.
Samma procedur genomfördes också för en kontrollgrupp bestående av 327 personer med normal födelsevikt.
– Vi ser en tydligt ökad sjuklighet hos de individer som föddes extremt för tidigt, både när det gäller fysisk hälsa – såsom lungfunktion, syn, hörsel och motorik – och diagnoser relaterade till hjärnans funktioner, exempelvis kognition, uppmärksamhet och sociala förmågor, säger Maria Heyman, specialistläkare och doktorand vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa på Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Ingen skillnad i skattning av livskvalitet
Bland dem som vägde mindre än 1 000 gram när de föddes var sjukligheten högre än i kontrollgruppen. Av de för tidigt födda hade:
10 procent cerebral pares, jämfört med 0,5 procent i kontrollgruppen
10,2 procent intellektuell funktionsnedsättning, jämfört med 1 procent i kontrollgruppen
13,7 procent uppmärksamhetsstörning såsom ADHD/ADD, jämfört med 4,4 procent i kontrollgruppen
10,5 procent autism, jämfört med 2,1 procent i kontrollgruppen
Även psykiska sjukdomar, som bipolär sjukdom och ångestsyndrom, var vanligare bland dem med låg födelsevikt än i kontrollgruppen.
Även om fysisk och psykisk sjuklighet var vanligare bland de för tidigt födda skattade de som deltog i studien sin livskvalitet lika högt som kontrollgruppen. Trots fler funktionsnedsättningar ser många för tidigt födda vuxna sig inte som begränsade i sitt dagliga liv.
– I slutändan kan det viktigaste utfallet vara hur de individer som fötts för tidigt själva upplever sina liv, säger Maria Heyman.
Fler som föds för tidigt överlever i dag
Studien utvärderar neonatalvård som bedrevs för cirka 30 år sedan och saker har hänt sedan dess.
Forskarna menar dock att det är det troligt att dessa resultat är applicerbara även på barn som föds i dag.
− Överlevnaden för barn som föds för tidigt har visserligen ökat, men flera studier visar att långtidsutfallen i stort sett har varit oförändrade under de senaste tre decennierna. Därför bedömer vi att dessa resultat utgör den bästa tillgängliga uppskattningen när vi i dag ger information till föräldrar till extremt för tidigt födda barn, säger Maria Heyman.
Utvecklingen mot jämställdhet i de nordiska medieföretagen står still, visar en rapport från Nordicom. Styrelserna har blivit mer jämställda, men fortfarande finns färre kvinnor än män på vd-poster och i ledningsgrupper.
Utvecklingen mot ökad jämställdhet i de nordiska medieföretagen har stannat av, visar en kartläggning av de 25 största medieföretagen. Jämfört med motsvarande studie från 2023 syns inga tydliga förändringar i bolagsstyrelsernas eller ledningsgruppernas könsfördelning.
– Det är anmärkningsvärt och visar att jämställdhet inte är en fråga som löser sig av sig själv, utan kräver fortsatt aktiv styrning och ansvarstagande, säger Ulrika Facht, medieanalytiker vid Nordicom vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Färre kvinnor på vd-poster
Studien visar att jämställdheten ofta stannar vid styrelserummet. Av de 25 företagen hade 17 styrelser som uppfyllde 40/60-principen, med i genomsnitt 39 procent kvinnor. Samtidigt leddes endast nio av företagen av en kvinnlig vd, och bara sju hade jämställda ledningsgrupper.
– Medieföretagens ägare har i flera fall tagit ett steg mot ökad jämställdhet i tillsättningen av företagens styrelser, men det är uppenbart att detta inte automatiskt leder till förändring i den operativa ledningen, säger Ulrika Facht.
Rekrytering kan avgöra könsfördelningen
Om företagets vd är man eller kvinna har stor betydelse för hur jämställd ledningsgruppen blir. Om vd är kvinna ökar sannolikheten för en jämställd ledningsgrupp, medan 14 av 16 ledningsgrupper med manlig vd saknar jämn könsfördelning.
− Sambandet är tydligt och konsekvent över tid. Vd-rekryteringen framstår som en avgörande faktor för jämställdhet högre upp i organisationen, säger Ulrika Facht.
Varje år skadas tusentals personer i olyckor med hundar. En studie visar att hälften av skadorna orsakas av hundbett, medan resten främst är fallolyckor – och riskerna skiljer sig tydligt mellan olika grupper.
Hunden höjer livskvaliteten för många, men varje år skadas tusentals personer av hundbett eller andra olyckor som kan relateras till hundar. För att förebygga skadorna krävs bättre kunskap om hur de uppstår, menar forskare bakom en ny studie vid Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde.
– Alla hundar kan bitas, men de orsakar lika ofta skador genom att knuffas, välta eller dra omkull människor, säger Andreas Svensson, docent i evolutionär ekologi vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Hälften var bitskador
I studien har forskarna utgått från statistik från 5900 patienter som skadats av hundar i Skaraborgs län mellan 2001 och 2016. Flest skador inträffade under rekreation och fritid, oftast i eller nära hemmet.
De flesta patienterna behandlades och kunde skrivas ut samma dag, men sex procent behövde läggas in på sjukhus. Studien visar att hälften av skadorna orsakades av hundbett, medan övriga främst var fallskador.
– Fallskador uppstår när personer tappar balansen för att en hund hoppar upp på dem eller plötsligt drar hårt i kopplet. Det kan också vara att någon snubblar över hunden i hemmet, säger Sirkku Sarenbo, docent i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet.
Ägarna litar på hunden
Spädbarn som skadades av hundar befann sig nästan alltid inomhus. Det tyder på att vuxnas närvaro inte räcker, utan att aktiv tillsyn krävs.
– Den höga andelen bitskador, speciellt på barn och yngre är oroande, och pekar på att ägare ofta litar för mycket på sin hund, säger Andreas Svensson.
Fler kvinnor får fallskador
Studien visar tydliga skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Skador från hundbett är vanligare bland yngre patienter och bland män, medan fallskador dominerar hos äldre och hos kvinnor. Därför behövs olika typer av förebyggande åtgärder för olika riskgrupper, enligt forskarna.
– Till exempel skyddas de yngsta av att vuxna tar sitt tillsynsansvar och inte lämnar barnen ensamma med hundar, medan äldre kan hjälpas av olika tekniska lösningar, exempelvis skor med broddar och kortare koppel för bättre kontroll på hunden, för att motverka snubbel, halkningar och fall, säger Andreas Svensson.
Grön vätgas skulle vara billigare att producera på sydligare breddgrader jämfört med i Norden, visar en studie från Linköpings universitet. Resultaten kan bli en grund för att bygga ett europeiskt nätverk av tankstationer med lokal grön vätgas.
Europeiska unionen ser grön vätgas som en nyckel till minskade fossila utsläpp från transporter i Europa. Enligt EU skulle vätgasen kunna stå för hälften av energibehovet i transportsektorn redan 2050. För att vätgasen ska kunna kallas grön behöver den dock produceras av vind- eller solkraft.
– När det gäller transporter ligger väldigt mycket fokus på batteridrift just nu. Men jag tror inte på en ensam lösning. Det krävs många olika metoder för att nå utsläppsmålen. Grön vätgas har stor potential i och med att vätgas kan lagra stora mängder energi och utsläppen endast blir vatten, säger Ou Tang, professor i produktionsekonomi vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Få fordon och tankställen
I dag täcker vätgas bara en liten del av transporternas energibehov och 95 procent av all vätgas i Europa framställs fortfarande med fossila bränslen. Och att få fler tunga vätgasfordon i trafik är inte så enkelt.
– Det är vad man kan kalla ett ”hönan eller ägget”-dilemma. Ska åkerier och andra köpa vätgasdrivna fordon behöver det finnas tankstationer som gör det smidigt att använda fordonen. Men å andra sidan behövs fler fordon för att priserna per fordon ska gå ner och fler köper dem, vilket i sin tur skulle stimulera utbyggnaden av tankstationer, säger Ou Tang.
Lägre kostnad i södra Europa
I en ny studie har han undersökt kostnaderna för lokalt producerad grön vätgas i olika delar av Europa fram till 2050.
Studien visar att kostnaden skulle bli lägre i länder som Malta, Portugal och Spanien, där solenergin ger bättre förutsättningar för vätgasproduktion. I nordiska länder som Sverige, Finland och Norge blir det däremot dyrast, främst på grund av bristen på sol. Danmark och Island sticker ut i Norden – här blir vätgasen billigare tack vare starkare vindar.
Sverige kan ta hjälp av elöverskott
Om vätgasproduktionen däremot kopplas till elnätet kan kostnaderna sjunka i Norden, visar studien. I Sverige finns ofta överskottsel som skulle kunna användas till vätgas. Men enligt Ou Tang kan elens ursprung ifrågasättas, eftersom en del kommer från kärnkraft och ibland även fossila bränslen. Han menar ändå att det kan vara ett viktigt steg på vägen mot helt grön vätgasproduktion.
– Vätgasen är i samma läge som elbilarna för 10–15 år sen. Ska man lösa ett problem är det lätt att inbilla sig att det ska gå på ett steg. Egentligen tar det år att göra övergången. Potentialen för vätgas är enorm men förändringen sker inte över en natt. Jag hoppas att resultaten ska kunna ge beslutfattare en bättre vägledning för en utbyggnad av grön vätgas, säger Ou Tang.
Analys av tankställen
I analysen har Ou Tang undersökt tankanläggningar där produktionen av vätgas sker i direkt anslutning till anläggningen med hjälp av sol- eller vindkraft. Han har även vägt in om batterier kan stabilisera produktionen och sänka kostnader.
I studierna ingår uppgifter om väder från 320 städer i Europa. Analysen är gjord med data över 16 år där sol och vindhastighet registrerats. Informationen har omvandlats till motsvarande produktion av elektricitet. Framtida prisminskningar för utrustning har också tagits med i analysen.
Nästan hälften av alla demensfall kan bero på riskfaktorer som går att påverka, till exempel rökning och högt blodtryck. En ny studie från Lunds universitet visar hur olika riskfaktorer hänger samman med hjärnförändringar vid Alzheimers sjukdom och vaskulär demens – de två vanligaste formerna av demens.
Risken att utveckla demens påverkas av faktorer vi inte kan styra över, till exempel ålder, kön och gener. Den påverkas också av livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet, alkoholvanor, hjärt-kärlsjukdom, höga blodfetter, högt blodtryck och hörselnedsättning. Eftersom demens inte är en enda sjukdom skiljer sig riskprofilen mellan olika former av demens.
En studie från Lunds universitet har undersökt hur olika riskfaktorer påverkar hjärnförändringar vid de två vanligaste demenssjukdomarna – Alzheimers sjukdom och vaskulär demens.
– Mycket av den forskning som finns om de riskfaktorer som vi själva kan påverka, tar inte hänsyn till olika orsaker till demens. Vi har alltså haft begränsad kunskap om hur enskilda riskfaktorer påverkar de underliggande sjukdomsmekanismerna i hjärnan, säger Sebastian Palmqvist, lektor i neurologi vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Hjärnförändringar följdes över tid
I studien ingick närmare 500 personer. Medelåldern var 65 år och deltagarna hade bevarad kognitiv förmåga. Under fyra år mättes förändringar i hjärnans vita substans – nervbanor som ofta påverkas vid vaskulär demens – och nivåer av amyloid beta och tau, som är proteiner kopplade till Alzheimers sjukdom. Målet var att undersöka hur både påverkbara och icke-påverkbara riskfaktorer hänger samman med hjärnförändringar över tid.
– Vi såg att de flesta riskfaktorer som går att påverka – rökning, hjärt-kärlsjukdom, höga blodfetter och högt blodtryck med flera – var kopplade till skador i hjärnans blodkärl och snabbare ansamling av så kallade vitsubstansförändringar, säger Isabelle Glans, doktorand vid Lunds universitet.
– Dessa skador ger en försämrad funktion av blodkärlen och leder till vaskulära hjärnskador – och kan i förlängningen leda till vaskulär demens, fortsätter hon.
Forskarna upptäckte också riskfaktorer kopplade till alzheimerprotein.
– Diabetes var förknippat med ökad ansamling av amyloid β, medan personer med lägre BMI hade snabbare ackumulering av tau. Dessa fynd behöver dock undersökas närmare och valideras i framtida studier, säger Isabelle Glans.
Livsstil kan bidra
En hälsosam livsstil och minskning av påverkbara riskfaktorer kan kanske bidra till att senarelägga debuten av symtom vid Alzheimers sjukdom, enligt forskarna bakom studien. Detta är särskilt viktigt eftersom många med demens har en kombination av kärl- och alzheimerförändringar.
Mot den bakgrunden lyfter Sebastian Palmqvist fram vikten av en hälsosam livsstil även vid Alzheimers sjukdom.
– Att rikta in sig på vaskulära och metabola riskfaktorer kan fortfarande hjälpa till att minska de samverkande effekterna av flera hjärnförändringar som förekommer samtidigt, säger han.
