Ett forskarlag har fått konstgjorda djur att utveckla fungerande syn från grunden – från enkel ljuskänslighet till förmågan att se och urskilja objekt. Resultaten visar hur AI kan användas för att avslöja evolutionens innersta hemligheter.
Föreställ dig en datorskärm. Där, i en värld byggd av kod, kryper små artificiella djur. Till en början ser de ingenting. Men generation efter generation sker en förändring. De konstgjorda djuren börjar reagera på ljus, orienterar sig – och till slut får de ögon. Det låter som science fiction, men är verklighet för syn- och robotforskare vid Lunds universitet och Massachusetts Institute of Technology, MIT.
Synen utvecklades utan programmering
Med hjälp av så kallade förkroppsligade AI-agenter – intelligenta system som uppfattar, tolkar och interagerar med sin omgivning genom en fysisk eller virtuell kropp – har forskarna låtit artificiella organismer utveckla fungerande synsinne på egen hand.
– Vi har lyckats skapa artificiell evolution som ger samma resultat som i verkliga livet. Det är första gången AI används för att följa hur ett helt synsystem kan uppstå utan att vi talar om för datorn hur det ska se ut, säger professor Dan-E Nilsson, synforskare och evolutionsbiolog vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Bästa egenskaperna fördes vidare
Forskarna skapade virtuella djur och släppte dem fria i en syntetisk omvärld. Där ställdes de inför uppgifter som att navigera, undvika hinder och hitta föda. Varje ny generation fick små variationer, och de som klarade sig bäst förde sina egenskaper vidare – precis som i naturen. Skillnaden var att allt hände i datorn och gick betydligt snabbare än i verkligheten.
– Det mest överraskande var att datorns ögon utvecklades på samma sätt som i verkliga organismer, trots att miljön vi skapade var starkt förenklad. I naturen finns olika lösningar för att åstadkomma bildseende: bägarögon, kameraögon och facettögon. I datorsimuleringarna uppkom alla dessa typer. Det var som att evolutionen kände igen sig och följde sina vanliga stigar, även i vår digitala värld, säger Dan-E Nilsson.
Nytt sätt att närma sig evolutionen
Steg för steg utvecklades enkla ljuskänsliga strukturer till fungerande ögon, kopplade till primitiva ”hjärnor” som kunde tolka informationen. För forskarna öppnar det ett helt nytt sätt att närma sig evolutionens stora frågor: varför den har tagit vissa vägar, varför vissa lösningar är så vanliga och varför andra aldrig uppstår.
Metoden har potential långt utanför evolutionsbiologin. Samma principer kan användas av ingenjörer för att utveckla tekniska system som är robusta, effektiva och anpassningsbara – precis som biologiska lösningar ofta är. Genom att studera hur evolutionen löser problem kan forskarna lära sig att bygga teknik som fungerar bättre i verkligheten.
– Det här är bara början. Med AI kan vi utforska evolutionens möjliga framtider och se vilka lösningar som väntar runt hörnet, långt innan naturen själv hinner dit, säger Dan-E Nilsson.
Personer som väger mindre än ett kilo när de föds löper ökad risk för cerebral pares, intellektuell funktionsnedsättning och uppmärksamhetsstörningar. Samtidigt skattar de som vuxna sin livskvalitet lika bra som personer med normal födelsevikt. Det visar en ny studie på 201 för tidigt födda vuxna.
Utvecklingen inom neonatalvården har lett till en dramatisk ökning av överlevnaden bland för tidigt födda barn som vid födseln väger under 1 000 gram. Däremot är kunskapen fortfarande begränsad om hur en så tidig födsel påverkar hälsa och välbefinnande när barnen blir vuxna.
Nu har forskare vid Uppsala universitet undersökt just hälsa och livskvalitet hos alla barn som föddes i Sverige mellan april 1990 och mars 1992 med en födelsevikt på högst 1 000 gram.
Studien påbörjades redan vid födseln och när deltagarna sedan var 26–29 år gamla fick de besvara ett frågeformulär om självskattad livskvalitet, relaterat till både fysisk och psykisk hälsa. Uppgifter om registrerade diagnoser med möjlig koppling till prematuritet hämtades från nationella register.
Samma procedur genomfördes också för en kontrollgrupp bestående av 327 personer med normal födelsevikt.
– Vi ser en tydligt ökad sjuklighet hos de individer som föddes extremt för tidigt, både när det gäller fysisk hälsa – såsom lungfunktion, syn, hörsel och motorik – och diagnoser relaterade till hjärnans funktioner, exempelvis kognition, uppmärksamhet och sociala förmågor, säger Maria Heyman, specialistläkare och doktorand vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa på Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Ingen skillnad i skattning av livskvalitet
Bland dem som vägde mindre än 1 000 gram när de föddes var sjukligheten högre än i kontrollgruppen. Av de för tidigt födda hade:
10 procent cerebral pares, jämfört med 0,5 procent i kontrollgruppen
10,2 procent intellektuell funktionsnedsättning, jämfört med 1 procent i kontrollgruppen
13,7 procent uppmärksamhetsstörning såsom ADHD/ADD, jämfört med 4,4 procent i kontrollgruppen
10,5 procent autism, jämfört med 2,1 procent i kontrollgruppen
Även psykiska sjukdomar, som bipolär sjukdom och ångestsyndrom, var vanligare bland dem med låg födelsevikt än i kontrollgruppen.
Även om fysisk och psykisk sjuklighet var vanligare bland de för tidigt födda skattade de som deltog i studien sin livskvalitet lika högt som kontrollgruppen. Trots fler funktionsnedsättningar ser många för tidigt födda vuxna sig inte som begränsade i sitt dagliga liv.
– I slutändan kan det viktigaste utfallet vara hur de individer som fötts för tidigt själva upplever sina liv, säger Maria Heyman.
Fler som föds för tidigt överlever i dag
Studien utvärderar neonatalvård som bedrevs för cirka 30 år sedan och saker har hänt sedan dess.
Forskarna menar dock att det är det troligt att dessa resultat är applicerbara även på barn som föds i dag.
− Överlevnaden för barn som föds för tidigt har visserligen ökat, men flera studier visar att långtidsutfallen i stort sett har varit oförändrade under de senaste tre decennierna. Därför bedömer vi att dessa resultat utgör den bästa tillgängliga uppskattningen när vi i dag ger information till föräldrar till extremt för tidigt födda barn, säger Maria Heyman.
Utvecklingen mot jämställdhet i de nordiska medieföretagen står still, visar en rapport från Nordicom. Styrelserna har blivit mer jämställda, men fortfarande finns färre kvinnor än män på vd-poster och i ledningsgrupper.
Utvecklingen mot ökad jämställdhet i de nordiska medieföretagen har stannat av, visar en kartläggning av de 25 största medieföretagen. Jämfört med motsvarande studie från 2023 syns inga tydliga förändringar i bolagsstyrelsernas eller ledningsgruppernas könsfördelning.
– Det är anmärkningsvärt och visar att jämställdhet inte är en fråga som löser sig av sig själv, utan kräver fortsatt aktiv styrning och ansvarstagande, säger Ulrika Facht, medieanalytiker vid Nordicom vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Färre kvinnor på vd-poster
Studien visar att jämställdheten ofta stannar vid styrelserummet. Av de 25 företagen hade 17 styrelser som uppfyllde 40/60-principen, med i genomsnitt 39 procent kvinnor. Samtidigt leddes endast nio av företagen av en kvinnlig vd, och bara sju hade jämställda ledningsgrupper.
– Medieföretagens ägare har i flera fall tagit ett steg mot ökad jämställdhet i tillsättningen av företagens styrelser, men det är uppenbart att detta inte automatiskt leder till förändring i den operativa ledningen, säger Ulrika Facht.
Rekrytering kan avgöra könsfördelningen
Om företagets vd är man eller kvinna har stor betydelse för hur jämställd ledningsgruppen blir. Om vd är kvinna ökar sannolikheten för en jämställd ledningsgrupp, medan 14 av 16 ledningsgrupper med manlig vd saknar jämn könsfördelning.
− Sambandet är tydligt och konsekvent över tid. Vd-rekryteringen framstår som en avgörande faktor för jämställdhet högre upp i organisationen, säger Ulrika Facht.
Varje år skadas tusentals personer i olyckor med hundar. En studie visar att hälften av skadorna orsakas av hundbett, medan resten främst är fallolyckor – och riskerna skiljer sig tydligt mellan olika grupper.
Hunden höjer livskvaliteten för många, men varje år skadas tusentals personer av hundbett eller andra olyckor som kan relateras till hundar. För att förebygga skadorna krävs bättre kunskap om hur de uppstår, menar forskare bakom en ny studie vid Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde.
– Alla hundar kan bitas, men de orsakar lika ofta skador genom att knuffas, välta eller dra omkull människor, säger Andreas Svensson, docent i evolutionär ekologi vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Hälften var bitskador
I studien har forskarna utgått från statistik från 5900 patienter som skadats av hundar i Skaraborgs län mellan 2001 och 2016. Flest skador inträffade under rekreation och fritid, oftast i eller nära hemmet.
De flesta patienterna behandlades och kunde skrivas ut samma dag, men sex procent behövde läggas in på sjukhus. Studien visar att hälften av skadorna orsakades av hundbett, medan övriga främst var fallskador.
– Fallskador uppstår när personer tappar balansen för att en hund hoppar upp på dem eller plötsligt drar hårt i kopplet. Det kan också vara att någon snubblar över hunden i hemmet, säger Sirkku Sarenbo, docent i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet.
Ägarna litar på hunden
Spädbarn som skadades av hundar befann sig nästan alltid inomhus. Det tyder på att vuxnas närvaro inte räcker, utan att aktiv tillsyn krävs.
– Den höga andelen bitskador, speciellt på barn och yngre är oroande, och pekar på att ägare ofta litar för mycket på sin hund, säger Andreas Svensson.
Fler kvinnor får fallskador
Studien visar tydliga skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Skador från hundbett är vanligare bland yngre patienter och bland män, medan fallskador dominerar hos äldre och hos kvinnor. Därför behövs olika typer av förebyggande åtgärder för olika riskgrupper, enligt forskarna.
– Till exempel skyddas de yngsta av att vuxna tar sitt tillsynsansvar och inte lämnar barnen ensamma med hundar, medan äldre kan hjälpas av olika tekniska lösningar, exempelvis skor med broddar och kortare koppel för bättre kontroll på hunden, för att motverka snubbel, halkningar och fall, säger Andreas Svensson.
Grön vätgas skulle vara billigare att producera på sydligare breddgrader jämfört med i Norden, visar en studie från Linköpings universitet. Resultaten kan bli en grund för att bygga ett europeiskt nätverk av tankstationer med lokal grön vätgas.
Europeiska unionen ser grön vätgas som en nyckel till minskade fossila utsläpp från transporter i Europa. Enligt EU skulle vätgasen kunna stå för hälften av energibehovet i transportsektorn redan 2050. För att vätgasen ska kunna kallas grön behöver den dock produceras av vind- eller solkraft.
– När det gäller transporter ligger väldigt mycket fokus på batteridrift just nu. Men jag tror inte på en ensam lösning. Det krävs många olika metoder för att nå utsläppsmålen. Grön vätgas har stor potential i och med att vätgas kan lagra stora mängder energi och utsläppen endast blir vatten, säger Ou Tang, professor i produktionsekonomi vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Få fordon och tankställen
I dag täcker vätgas bara en liten del av transporternas energibehov och 95 procent av all vätgas i Europa framställs fortfarande med fossila bränslen. Och att få fler tunga vätgasfordon i trafik är inte så enkelt.
– Det är vad man kan kalla ett ”hönan eller ägget”-dilemma. Ska åkerier och andra köpa vätgasdrivna fordon behöver det finnas tankstationer som gör det smidigt att använda fordonen. Men å andra sidan behövs fler fordon för att priserna per fordon ska gå ner och fler köper dem, vilket i sin tur skulle stimulera utbyggnaden av tankstationer, säger Ou Tang.
Lägre kostnad i södra Europa
I en ny studie har han undersökt kostnaderna för lokalt producerad grön vätgas i olika delar av Europa fram till 2050.
Studien visar att kostnaden skulle bli lägre i länder som Malta, Portugal och Spanien, där solenergin ger bättre förutsättningar för vätgasproduktion. I nordiska länder som Sverige, Finland och Norge blir det däremot dyrast, främst på grund av bristen på sol. Danmark och Island sticker ut i Norden – här blir vätgasen billigare tack vare starkare vindar.
Sverige kan ta hjälp av elöverskott
Om vätgasproduktionen däremot kopplas till elnätet kan kostnaderna sjunka i Norden, visar studien. I Sverige finns ofta överskottsel som skulle kunna användas till vätgas. Men enligt Ou Tang kan elens ursprung ifrågasättas, eftersom en del kommer från kärnkraft och ibland även fossila bränslen. Han menar ändå att det kan vara ett viktigt steg på vägen mot helt grön vätgasproduktion.
– Vätgasen är i samma läge som elbilarna för 10–15 år sen. Ska man lösa ett problem är det lätt att inbilla sig att det ska gå på ett steg. Egentligen tar det år att göra övergången. Potentialen för vätgas är enorm men förändringen sker inte över en natt. Jag hoppas att resultaten ska kunna ge beslutfattare en bättre vägledning för en utbyggnad av grön vätgas, säger Ou Tang.
Analys av tankställen
I analysen har Ou Tang undersökt tankanläggningar där produktionen av vätgas sker i direkt anslutning till anläggningen med hjälp av sol- eller vindkraft. Han har även vägt in om batterier kan stabilisera produktionen och sänka kostnader.
I studierna ingår uppgifter om väder från 320 städer i Europa. Analysen är gjord med data över 16 år där sol och vindhastighet registrerats. Informationen har omvandlats till motsvarande produktion av elektricitet. Framtida prisminskningar för utrustning har också tagits med i analysen.
Nästan hälften av alla demensfall kan bero på riskfaktorer som går att påverka, till exempel rökning och högt blodtryck. En ny studie från Lunds universitet visar hur olika riskfaktorer hänger samman med hjärnförändringar vid Alzheimers sjukdom och vaskulär demens – de två vanligaste formerna av demens.
Risken att utveckla demens påverkas av faktorer vi inte kan styra över, till exempel ålder, kön och gener. Den påverkas också av livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet, alkoholvanor, hjärt-kärlsjukdom, höga blodfetter, högt blodtryck och hörselnedsättning. Eftersom demens inte är en enda sjukdom skiljer sig riskprofilen mellan olika former av demens.
En studie från Lunds universitet har undersökt hur olika riskfaktorer påverkar hjärnförändringar vid de två vanligaste demenssjukdomarna – Alzheimers sjukdom och vaskulär demens.
– Mycket av den forskning som finns om de riskfaktorer som vi själva kan påverka, tar inte hänsyn till olika orsaker till demens. Vi har alltså haft begränsad kunskap om hur enskilda riskfaktorer påverkar de underliggande sjukdomsmekanismerna i hjärnan, säger Sebastian Palmqvist, lektor i neurologi vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Hjärnförändringar följdes över tid
I studien ingick närmare 500 personer. Medelåldern var 65 år och deltagarna hade bevarad kognitiv förmåga. Under fyra år mättes förändringar i hjärnans vita substans – nervbanor som ofta påverkas vid vaskulär demens – och nivåer av amyloid beta och tau, som är proteiner kopplade till Alzheimers sjukdom. Målet var att undersöka hur både påverkbara och icke-påverkbara riskfaktorer hänger samman med hjärnförändringar över tid.
– Vi såg att de flesta riskfaktorer som går att påverka – rökning, hjärt-kärlsjukdom, höga blodfetter och högt blodtryck med flera – var kopplade till skador i hjärnans blodkärl och snabbare ansamling av så kallade vitsubstansförändringar, säger Isabelle Glans, doktorand vid Lunds universitet.
– Dessa skador ger en försämrad funktion av blodkärlen och leder till vaskulära hjärnskador – och kan i förlängningen leda till vaskulär demens, fortsätter hon.
Forskarna upptäckte också riskfaktorer kopplade till alzheimerprotein.
– Diabetes var förknippat med ökad ansamling av amyloid β, medan personer med lägre BMI hade snabbare ackumulering av tau. Dessa fynd behöver dock undersökas närmare och valideras i framtida studier, säger Isabelle Glans.
Livsstil kan bidra
En hälsosam livsstil och minskning av påverkbara riskfaktorer kan kanske bidra till att senarelägga debuten av symtom vid Alzheimers sjukdom, enligt forskarna bakom studien. Detta är särskilt viktigt eftersom många med demens har en kombination av kärl- och alzheimerförändringar.
Mot den bakgrunden lyfter Sebastian Palmqvist fram vikten av en hälsosam livsstil även vid Alzheimers sjukdom.
– Att rikta in sig på vaskulära och metabola riskfaktorer kan fortfarande hjälpa till att minska de samverkande effekterna av flera hjärnförändringar som förekommer samtidigt, säger han.
Hällristningarna i Bohuslän var mer än konst – de tycks ha varit strikt kontrollerade av mästare som lärde ut hantverket och formade traditionerna. En avhandling vid Göteborgs universitet visar hur dessa ristare aktivt påverkade både ritualer och socialt liv.
I över 200 år har hällristningar från den nordiska bronsåldern fascinerat forskare. Trots det vet man fortfarande lite om de personer som skapade figurerna i berget.
En avhandling vid Göteborgs universitet riktar nu fokus mot människorna bakom ristningarna. Julián Moyano Di Carlo, som doktorerat i arkeologi, menar att hällristningarna i Bohuslän kan ha övervakats av mästare som kontrollerade både teknisk och rituell kunskap. De verkar också ha haft ett uppdrag att föra traditionen vidare till nästa generation.
– Genom denna kontroll kan ristarna inte bara ha använt figurerna för att uttrycka idéer eller interagera med det övernaturliga, utan också för att utöva politiskt inflytande i sina samhällen, säger Julián Moyano Di Carlo i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Ny analys av kända ristningar
I sin forskning har Moyano Di Carlo undersökt hur ristningarna varierar i form, placering och mängd, samt hur de relaterar till andra element.
Analysen bygger på ett nyskapande angreppssätt. Den kombinerar social teori och tvärkulturella jämförelser med detaljerad 3D-dokumentation av hällristningarna på Aspeberget i Tanums kommun. I forskningen ingår också statistiska metoder för att identifiera mönster i materialet.
– Resultaten visar att hällristningarna i Bohuslän utvecklades långsamt och gradvis, sannolikt eftersom de var förankrade i konservativa traditioner som reproducerades av ett fåtal individer. Dessa personer tycks ha kontrollerat både valet av figurer och deras placering i landskapet, med en förkärlek för platser nära vatten och hällar med lämpliga geologiska egenskaper, säger Julián Moyano Di Carlo.
Människofigurer och skeppsfigurer, Aspebergets hällristningsområde. Bild: Bengt A Lundberg/ Riksantikvarieämbetet, Wikimedia commons. Licens CC BY 2.5.
Elitistiskt lärlingssystem
Moyano Di Carlo menar att ristningsplatserna hade två huvudfunktioner. Små, spridda ristningsytor över regionen höggs troligen i samband med ritualer kring båtbygge och sjösättning, medan stora ytor kan ha skapats vid maritima sammankomster. Sådana möten kan ha främjat interaktion mellan ristare, vilket bidrog till en enhetlig regional stil och utvecklingen av hantverket.
– Med tanke på hur sinnrika vissa ristningar är så är det troligt att ristarna förvärvade sina färdigheter genom att lära av mer erfarna kollegor. Dessa lärlingssystem formade hällristningspraktiken som elitistisk och förstärkte traditionens konservativa karaktär, säger Julián Moyano Di Carlo.
Sammanlagt tyder resultaten på att ristarna spelade en central roll i bronsålderns rituella liv och aktivt formade sociala och politiska strukturer. Julián Moyano Di Carlo hoppas nu att avhandlingen ska visa andra forskare att hällristningarna är en viktig källa för att förstå det förflutnas samhällsliv – och inspirera till mer forskning inom området.
Sverige hör till de länder i världen där det är allra säkrast att föda barn. Ändå vittnar allt fler kvinnor om oro, rädsla och missnöje inför förlossningen. Hur går det ihop? En ny studie pekar på att tilliten till vården kan påverka vilket sätt kvinnor vill föda barn på.
Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller medicinsk säkerhet i samband med förlossning. Mödra- och barnadödligheten är mycket låg och den medicinska kompetensen inom förlossningsvården är hög. Samtidigt visar både enkäter, patientberättelser och mediebevakning att missnöjet med förlossningsvården har ökat.
En ny studie från Mälardalens universitet visar att önskemål om kejsarsnitt utan medicinsk anledning kan säga mer om hur vården upplevs än om själva födandet.
Forskarna har intervjuat politiker, beslutsfattare och företrädare för vårdorganisationer – personer som på olika sätt formar ramarna för svensk förlossningsvård. De har undersökt hur dessa aktörer ser på så kallade kejsarsnitt på moderns begäran, alltså planerade kejsarsnitt där det inte finns medicinska skäl.
Studien visar att deltagarna inte främst tolkar kvinnors önskemål som ett uttryck för ökad kravmentalitet eller individualism, utan de beskriver i stället önskemål om planerat kejsarsnitt som ett symtom på brister i vårdens organisation.
– Det här handlar inte enbart om att kvinnor vill ha kejsarsnitt, utan om att de inte känner sig trygga i hur vården är organiserad, säger Maria Johansson Offerman, forskare och doktorand på Mälardalens universitet samt legitimerad barnmorska, i ett pressmeddelande.
När tilliten till förlossningsvården är låg ökar behovet av kontroll
Forskarna pekar i studien på en avgörande skillnad mellan medicinsk kvalitet och upplevd kvalitet. Även om vården i Sverige objektivt sett är säker kan den upplevas som oförutsägbar, stressad och svår att påverka som patient.
De intervjuade i studien säger att när tilliten till förlossningsvården är låg, ökar behovet av kontroll – och därmed också önskemål om planerade kejsarsnitt.
Flera lyfter fram att brist på kontinuitet, till exempel att inte veta vem som kommer att vara med under förlossningen, kan skapa en känsla av otrygghet. I det perspektivet blir kejsarsnitt inte ett medicinskt val, utan ett sätt att skapa förutsägbarhet i en situation som annars upplevs som osäker.
– När kvinnor ber om kejsarsnitt kan det vara ett sätt att skapa kontroll i en situation som annars upplevs som otrygg och oförutsägbar, säger Maria Johansson Offerman.
Svåra etiska frågor när allt fler önskar kejsarsnitt
Studien visar också att önskemål om kejsarsnitt väcker svåra etiska frågor i ett skattefinansierat vårdsystem. Många av de intervjuade betonar vikten av att respektera kvinnans självbestämmande – men uttrycker samtidigt oro för att en långtgående valfrihet skulle kunna leda till ökade kostnader, ojämlik vård och att resurser flyttas från medicinska behov till önskemål.
– Det innebär att det blir en balansgång mellan individens rätt till inflytande och vårdens ansvar att vara jämlik och hållbar, säger Maria Johansson Offerman.
En slutsats i studien är att lösningen inte i första hand handlar om fler regler eller striktare nej till kejsarsnitt. I stället pekar forskarna – och de som intervjuades i studien – på behovet av bättre kontinuitet i vården, mer tid för samtal och stöd samt starkare relationer mellan de gravida kvinnorna och vårdpersonal.
– Genom att stärka tryggheten och tilliten kan behovet av kejsarsnitt på begäran minska, utan att kvinnors upplevelser av rädsla eller utsatthet ignoreras, säger Maria Johansson Offerman.
Personer som använder protonpumpshämmare mot halsbränna och sura uppstötningar löper ingen ökad risk för magsäckscancer, enligt en studie baserad på nordiska registerdata.
Frågan om protonpumpshämmare kan öka risken för magsäckscancer har diskuterats sedan 1980-talet. Tidigare studier har visat en fördubblad risk, men resultaten har varit osäkra på grund av metodologiska brister.
För att få en tydligare bild av sambandet har forskare nu analyserat registerdata från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Studien täcker en period upp till 26 år och tar hänsyn till flera möjliga felkällor som funnits i tidigare forskning.
– Våra resultat talar emot hypotesen att protonpumpshämmare orsakar magsäckscancer, säger professor Jesper Lagergren vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet.
Läkemedel undersöktes
I studien ingick drygt 17 200 personer med magsäckscancer. De jämfördes med drygt 172 000 kontrollpersoner, som matchats utifrån ålder, kön, årtal och land.
Forskarna undersökte användningen av protonpumpshämmare och en annan grupp syrahämmande läkemedel, så kallade histamin-2-receptorblockerare.
För att undvika metodfel exkluderades läkemedelsanvändning under det sista året före cancerdiagnos. Patienter med cancer i den övre delen av magsäcken, där halsbränna i sig är en riskfaktor, togs också bort från analysen. Resultaten justerades dessutom för flera kända riskfaktorer, bland annat infektion med bakterien Helicobacter pylori, magsår, rökning, alkoholrelaterade sjukdomar, fetma, diabetes och användning av vissa andra läkemedel.
Inget samband
Efter justeringarna såg forskarna inget samband mellan långvarig användning av medicin mot halsbränna och risken för magsäckscancer.
– Det här kan ge trygghet för patienter som behöver behandlingen under lång tid och är viktigt för kliniska beslut, säger Jesper Lagergren.
Forskarna betonar att det rör sig om en observationsstudie, vilket innebär att man inte kan dra säkra slutsatser om orsak och verkan. Studiens upplägg ger dock mer tillförlitliga resultat än tidigare forskning på området.
Att bilder är lättare för barn att förstå än språk är en vanlig uppfattning. Men en ny doktorsavhandling visar att det antagandet kan ifrågasättas. Forskningen visar att barns hjärnor reagerar på liknande sätt när de tolkar bilder som när de tolkar talade meningar.
Forskare vid Linnéuniversitetet har undersökt hur barns hjärnor bearbetar betydelse i språk och bilder. Genom EEG (elektroencefalografi), en mössa med elektroder som registrerar hjärnans signaler, har de kunnat mäta vad som händer i realtid i hjärnan när barnen ser eller hör något.
Syftet med studien var att se om hjärnan bearbetar språk på ett sätt som är specifikt för språk, eller om den använder samma processer som för annan typ av information, till exempel bilder. I undersökningen ingick barn i 9–12-årsåldern som var uppdelade i två grupper: en grupp med vanlig språkutveckling och en grupp med diagnosen språkstörning (DLD).
Resultaten stämmer överens med tidigare forskning, som tyder på att hjärnan inte bearbetar språk på ett sätt som är specifikt för just språk, utan genom mer generella processer. Tidigare studier har till exempel visat att vuxna bearbetar bilder och språk på liknande sätt.
Den aktuella studiens resultat tyder på att detta gäller även för barn, både de med vanlig språkutveckling och de med DLD.
– Våra undersökningar tyder på att bilder kan vara lika utmanande att förstå som talat språk. Det här betyder inte att bilder alltid är svåra, men det är något som kan vara viktigt att ha i åtanke när man kommunicerar med barn, säger Hanna Lindfors, logoped och forskare i språkvetenskap vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Barnens hjärnaktivitet mättes när de såg serier och animerad film
För att undersöka hjärnans bearbetning av bilder fick barnen titta på ordlösa bildserier med Snobben på en skärm, där en bildruta visades i taget. När det gäller talat språk fick barnen se en animerad film med berättarröst om pingvinen Pingu.
I båda fallen testades varianter med antingen ett förväntat eller oväntat inslag i berättelsen, för att se hur hjärnan reagerade. Ett exempel på förväntat innehåll i Pingu-berättelsen var meningen ”Pappa pingvin bakar kaka”, medan ett oväntat inslag var ”Pappa pingvin bakar näsa”.
Resultaten visade att barnen med typisk språkutveckling kunde förutse vad som skulle hända i berättelsen. Så när det hände något oväntat, som när berättarrösten sa ”Pappa pingvin bakar näsa”, då reagerade deras hjärnor tydligt. Denna reaktion såg likadan ut för både språk och bild.
Barnen med DLD däremot, visade inte någon tydlig förändring i hjärnaktiviteten när det oväntade dök upp, varken för språk eller bilder. Detta tyder på att de har svårare att förutse betydelser i både språk och bilder.
Bilder inte alltid lättare att förstå
Sammantaget visar studien att hjärnan bearbetar ord och bilder på liknande sätt. Oavsett om berättelserna förmedlades via talade meningar eller bildserier framkallade de liknande hjärnaktivitet hos barnen.
Detta är i linje med tidigare forskning som tyder på att hjärnans språkbearbetning är generell, inte specifik för just språk.
– En viktig slutsats av detta är att bilder inte per automatik är lättare att förstå än språk. Detta är en vanlig uppfattning som vi bör ifrågasätta, säger Hanna Lindfors.
Ett enkelt blodprov kan bidra till att upptäcka cancer hos patienter med ospecifika symtom som trötthet, smärta eller viktnedgång. Det visar en studie från bland annat Karolinska institutet och Danderyds sjukhus.
När patienter söker vård för ospecifika symtom som trötthet, smärta eller viktnedgång är det ofta svårt att avgöra om orsaken är cancer, något annat allvarligt tillstånd eller något helt ofarligt.
I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet och Danderyds sjukhus, tillsammans med Örebro universitet, KTH och Uppsala universitet, undersökt om proteiner i blodet kan ge tidiga ledtrådar till en eventuell cancersjukdom.
Forskarna analyserade blodprover från nästan 700 patienter som hade remitterats till Diagnostiskt centrum på Danderyds sjukhus och Universitetssjukhuset i Örebro. Proverna togs innan den diagnostiska utredningen startade.
Specifik kombination av proteiner i blodet kopplades till cancer
Med hjälp av proteomik, en metod för storskalig proteinanalys, mätte forskarna nivåerna av 1 463 olika proteiner i plasma, det som blir kvar när du tar bort alla blodkroppar från blodet.
De identifierade en specifik kombination av proteiner, en så kallad proteinsignatur, som kunde kopplas till en cancerdiagnos.
– Studien visar potentialen i storskalig proteomik, för att utvinna kliniskt relevant information från små mängder blod, säger Mikael Åberg, docent vid Uppsala universitet och chef för SciLifeLab Affinity Proteomics Uppsala, i ett pressmeddelande.
Utvecklade modell som kan skilja cancer från andra tillstånd
Forskarna gick sedan vidare med att utveckla en modell som med god träffsäkerhet kan skilja patienter med cancer från dem med andra tillstånd, som inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar eller infektioner.
– En särskild styrka i studien är att kontrollgruppen till stor del bestod av patienter med andra allvarliga tillstånd som kan ge symtom som liknar cancer. Det speglar den kliniska verkligheten där patienter med ospecifika symtom ofta är svåra att bedöma, säger Charlotte Thålin, överläkare på Danderyds sjukhus och adjungerad professor vid institutionen för kliniska vetenskaper på Danderyds sjukhus och Karolinska institutet.
Ersätter inte andra metoder
Forskarna betonar att metoden inte ska ersätta bilddiagnostik eller biopsier, utan att den kan fungera som ett stöd för att prioritera vilka patienter som borde utredas vidare.
– Metoden skulle kunna bidra till att identifiera vilka patienter som bör prioriteras för vidare diagnostik, till exempel med PET-CT (en form av röntgen, reds. anm.), samtidigt som onödiga utredningar kan undvikas hos patienter utan cancer, säger Fredrika Wannberg, ST-läkare på Danderyds sjukhus och doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper på Danderyds sjukhus och Karolinska institutet.
Det behövs fler studier innan metoden kan användas kliniskt, och nästa steg för forskarna är att testa den i primärvården där förekomsten av cancer är lägre än inom specialistvården.
Forskare vid Örebro universitet har utvecklat en modell som ger nya möjligheter att förstå hur mage och hjärna påverkar varandra. Tidiga resultat från studien tyder på att ämnen från tarmen kan skydda hjärnan vid stress – och att en hälsosam kost kan stärka motståndskraften.
Det går inte att samla in hjärnceller från levande personer. Därför har forskare utvecklat en modell som använder hudceller för att studera kopplingen mellan mage och hjärna.
– Hudceller är det närmaste vi kan komma hjärnceller. De liknar varandra på många sätt, säger Julia Rode, forskare i biomedicin vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Förenklad version
I modellen används hudceller som en förenklad version av blod-hjärnbarriären. Forskarna undersöker hur cellerna reagerar på vätska från tarmen, hämtad från både friska personer och personer med tarmsjukdomen IBS.
– Studien visar att om celler utsätts för stress kan ämnen från tarmen ha en skyddande effekt, säger Julia Rode.
Stress kan vara psykisk ohälsa eller till exempel en inflammation. Under normala förhållanden, när cellerna inte var stressade, såg forskarna ingen skillnad.
Smörsyra och fibrer
Forskarna undersökte även hur smörsyra och fibrer påverkar cellerna. Smörsyra gavs till både friska deltagare och personer med IBS. Därefter togs prover från tarmen. I ett labb tillsattes fibrer i tarmproverna.
I ett experiment stressades cellerna först innan de utsattes för tarmprover med extra smörsyra eller fibrer. I ett annat experiment gjorde man tvärtom.
– Vår studie visade, med experimentella försök och i linje med tidigare forskning, att det blir ett bättre resultat om man ätit hälsosamt innan. Då bygger man upp motståndskraft, säger Julia Rode.
Fler studier behövs
Forskarna såg däremot inga skillnader mellan friska personer och personer med IBS.
– Vi vet att många IBS-patienter har lägre nivåer av serotonin men vi behöver gå vidare med ytterligare studier för att hitta svar, säger Julia Rode och fortsätter:
– Först och främst ville vi testa metoden i det här läget och nu vet vi att det fungerar. Modellen kan hjälpa oss att bättre förstå hur tarmen och hjärnan påverkar varandra, säger Julia Rode.
Förhoppningen för framtiden är att kunna ge personliga kostråd som påverkar både mage och hjärna.
Mer om kopplingen mage och hjärna
Det finns flera sätt som tarmen kan påverka hjärnan och vårt mående. Bakterier i tarmen bryter ner maten vi äter och bildar olika ämnen. Vissa av dessa påverkar hur kroppen använder aminosyran tryptofan, som behövs för att producera serotonin – ett ämne som är viktigt för humör, mående och sömn. Andra ämnen kan också påverka eller ta sig förbi blod-hjärnbarriären som skyddar hjärnan.
I studien deltog fler än tio personer i varje grupp, både friska och personer med IBS (irritable bowel syndrome).
Efter miljontals år har en stor variation av färger bland ödlor försvunnit på kort tid. Orsaken är en illgrön, aggressiv och sexuellt framstående murödla som slagit ut flera kulörer bland sina artfränder.
Många djurarter uppvisar flera tydliga färgvarianter, så kallade färgmorfer. Skillnaderna handlar inte bara om utseende, utan hänger ofta ihop med olika sätt att säkra revir och partners.
Murödlan, som är vanlig i Medelhavsområdet, förekommer i tre varianter med vit, gul eller orange hals. De har levt sida vid sida i samma populationer i miljontals år och betraktats som ett klassiskt exempel på stabil evolutionär balans.
Balansen har rubbats
Nu visar dock en ny internationell studie, ledd av forskare vid Lunds universitet, att denna långvariga balans har rubbats. Murödlorna med gul och orange hals blir ovanligare, medan ödlor med vit halsfärg tar över.
– Vi ser hur samexistensen av flera olika färgmorfer, som varit stabila under miljontals år, förloras på mycket kort evolutionär tid, säger Tobias Uller, professor i evolutionsbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande-
I takt med att murödlorna med Hulken-utseende sprider sig över landskapet försvinner de gula och orange halsfärgerna. Kvar blir ödlor med vit hals. Bild: Roberto García Roa
Data från över 10 000 ödlor
Forskarna har analyserat färgdata från omkring 240 populationer av murödlor, totalt över 10 000 individer. Resultaten är tydliga. En typ av murödla – stora och aggressiva individer som forskarna kallar ”Hulken-ödlor” – har förändrat balansen mellan artens klassiska halsfärger.
I takt med att Hulken-ödlorna med sitt karaktäristiska utseende sprider sig i landskapet försvinner de gula och orange varianterna. Kvar blir murödlor med vit färg på halsen.
– Det aggressiva och dominanta beteendet rubbar de finstämda sociala system som tidigare gjorde det möjligt för flera färgstrategier att samexistera, säger Tobias Uller.
Evolution inte alltid långsam
Studien visar att även mycket långlivade färgvariationer inom en art kan vara oväntat sårbara. Evolutionen är inte alltid långsam och stabil – ibland kan en enda ny och kraftfull aktör snabbt förändra spelreglerna. I detta fall handlar det om en stor, grön och sexuellt framgångsrik murödla.
– Genom att visa hur färgvarianter som samexisterat under miljontals år slås ut förstår vi nu bättre hur uppkomsten av nya egenskaper förändrar konkurrensen i naturen, säger Tobias Uller.
Långvarig exponering för luftföroreningar kan kopplas till en ökad risk för svåra nervsjukdomar som ALS och verkar också bidra till ett snabbare sjukdomsförlopp. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Motorneuronsjukdomar (MND) är allvarliga neurologiska sjukdomar där nervcellerna som styr våra frivilliga rörelser bryts ner och slutar fungera, vilket leder till muskelsvaghet och förlamning. Amyotrofisk lateralskleros, ALS, är den vanligaste typen och står för runt 85–90 procent av fallen.
Orsakerna bakom dessa sjukdomar är till stor del okända, men miljöfaktorer har länge misstänkts spela en roll. Nu visar forskare vid Karolinska institutet att luftföroreningar kan vara en sådan faktor.
– Vi ser en tydlig koppling trots att nivåerna av luftföroreningar i Sverige är låga jämfört med många andra länder. Det understryker vikten av att förbättra luftkvaliteten, säger Jing Wu, forskare vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
1 463 personer studerades – jämfördes med syskon och allmänheten
Studien omfattade 1 463 personer i Sverige som nyligen hade diagnostiserats med MND. Deltagarna jämfördes både med 1 768 syskon och över 7 000 matchade kontrollpersoner från den allmänna befolkningen.
Forskarna analyserade halterna av partiklar och kvävedioxid vid människornas bostadsadresser upp till tio år före diagnos. Årsmedelvärdena för dessa luftföroreningar låg strax över WHO:s riktvärden och de högsta uppmätta värdena var betydligt lägre än i länder med mycket luftföroreningar.
Upp till 30 procent högre risk
Studiens resultat visar att långvarig exponering för luftföroreningar, även vid relativt låga nivåer som är typiska för Sverige, var förknippad med en 20 till 30 procent högre risk att insjukna i MND.
Dessutom hade personer som bott i områden med högre föroreningshalter en snabbare försämring av motorik och lungfunktion efter diagnos. De hade också en ökad risk att dö och behövde i större utsträckning behandlas i respirator.
– Våra resultat tyder på att luftföroreningar inte bara kan bidra till att sjukdomen uppstår, utan också påverka hur snabbt den fortskrider, säger Caroline Ingre, adjungerad professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
När analyserna begränsades till ALS-patienter var mönstret i stort sett detsamma som för hela MND-gruppen.
Forskarna betonar att studien inte kan visa vilka mekanismer som ligger bakom sambandet, men tidigare forskning pekar på att luftföroreningar kan orsaka inflammation och oxidativ stress i nervsystemet. Eftersom det är en observationsstudie kan den inte fastställa orsakssamband.
En stor utmaning inom vården är att avgöra vilka astmapatienter som riskerar försämring. Forskare har nu utvecklat en metod som kan identifiera patienter som löper risk att drabbas av allvarliga astmaattacker.
Över 500 miljoner människor i världen har astma, en av de vanligaste kroniska sjukdomarna. I dag finns dock inga pålitliga tester som kan visa vilka patienter som riskerar försämring eller framtida astmaattacker.
Forskare vid Karolinska institutet och Mass General Brigham i USA har i en ny studie analyserat data från över 2 500 deltagare med astma och årtionden av journaler. De undersökte små molekyler i blodet och fann ett samband mellan astma och två typer av nedbrytningsprodukter i kroppen, så kallade metaboliter: sfingolipider och steroider.
Risken att drabbas kan ses i förväg
Enligt studien kan förhållandet mellan sfingolipider och steroider förutsäga risken för försämrad astma fem år framåt i tiden. I vissa fall kunde modellen förutspå tiden till första försämring med nästan ett års precision och tydligt skilja mellan högrisk- och lågriskpatienter.
– En av de största utmaningarna vid behandling av astma idag, är att vi inte har något effektivt sätt att avgöra vilka patienter som kommer att drabbas av en allvarlig astmaattack inom en snar framtid, säger Jessica Lasky-Su, docent vid Mass General Brigham i ett pressmeddelande.
Resultatet kan lägga grunden till något som saknas i dagens vård, menar Jessica Lasky-Su.
– Genom att mäta balansen mellan specifika sfingolipider och steroider i blodet kan högriskpatienter identifieras med 90 procents säkerhet, vilket då gör det möjligt för läkare att förebygga en astmaattack, säger hon.
Interaktion avgör riskprofil
Forskarna fann att enskilda metabolitnivåer kan ge en viss fingervisning om patientens tillstånd, men att förhållandet mellan sfingolipider och steroider var det mest tillförlitliga sättet att förutsäga astmapatienters prognos.
– Vi upptäckte att interaktionen mellan sfingolipider och steroider avgör astmatikernas riskprofil. Det här förhållandet är inte bara betydelsefullt ur en biologisk synvinkel, utan visade sig också vara en tillförlitligt som mätmetod, vilket gör det lämpligt för att utveckla ett kostnadseffektivt och praktiskt användbart kliniskt test, säger Craig E. Wheelock, docent vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Vill utveckla test för vården
Forskarna menar att fynden kan bli ett viktigt steg mot precisionsmedicin för astmapatienter. Målet är att utveckla ett standardiserat kliniskt test som kan hjälpa läkare att identifiera patienter som har en underliggande metabolisk obalans.
Vad får dig att känna att din hand är din? Det kan verka självklart, men hjärnans förmåga att skilja på jaget och omvärlden är en komplex process. En ny studie visar hur så kallade alfavågor i hjärnan med hjälp av sinnesintryck hjälper oss att urskilja vår egen kropp.
Forskare vid Karolinska institutet har studerat hur våra hjärnor använder syn- och känselsignaler för att skapa upplevelsen att vår kropp är just vår egen.
Genom att kombinera beteendeexperiment, hjärnregistreringar (EEG), hjärnstimulering och beräkningsmodellering hos totalt 106 deltagare kom de fram till att frekvensen på alfavågor i hjässloben, den del av hjärnan som integrerar sinnesintryck från kroppen, avgör hur precist vi uppfattar vår kropp som vår egen.
– Vi har identifierat en grundläggande process i hjärnan som formar vår kontinuerliga upplevelse av att ha en egen kropp. Fynden kan ge ny kunskap om psykiatriska tillstånd som schizofreni, där känslan av jaget är förändrad, säger Mariano D’Angelo, forskare vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Forskarna har använt sig av bland annat EEG, som mäter aktiviteten i hjärnans nervceller, när de undersökt hur hjärnan genom syn- och känselsignaler förstår att vår kropp är vår egen. Bild: Depositphotos
Tester med gummihand
Deltagarna i studien utsattes bland annat för illusionen att ha en gummihand, en välkänd metod för att studera kroppsägande.
När beröringarna på en synlig gummihand och deltagarens dolda riktiga hand synkroniserades, rapporterade många att de kände att gummihanden var en del av deras kropp. Men när tajmingen inte stämde försvagades den känslan.
Studien fann att personer med snabbare alfafrekvenser var mer känsliga för tidsmässiga skillnader mellan det de såg och det de kände, vilket gav en tydligare känsla av att kroppen var deras egen. En högre frekvens av alfavågor kopplas till ett smalare tidsfönster i hjärnan, som om hjärnan hade en högre tidsmässig upplösning.
När de med lägre frekvenser av alfavågor genomförde testerna blev detta tidsfönster i stället bredare, vilket gjorde att hjärnan behandlade fler osynkroniserade syn- och känselsignaler som samtidiga. Därmed minskade den tidsmässiga precisionen och det blev svårare att skilja mellan kroppen och omvärlden.
Kan bidra till bättre proteser och VR-upplevelser
För att testa om alfafrekvensen direkt orsakar dessa perceptuella effekter använde forskarna icke-invasiv elektrisk hjärnstimulering för att snabba upp eller sakta ner alfavågornas frekvens.
Resultaten visar att en förändring av frekvensen direkt påverkade upplevelsen av kroppsägande och hur exakt deltagarna uppfattade syn- och känselintryck som samtidiga.
Beräkningsmodeller visade att alfafrekvensen påverkar hur exakt hjärnan bedömer tidpunkten för sinnesintryck, vilket i sin tur formar vår upplevelse av den egna kroppen.
– Våra resultat hjälper till att förklara hur hjärnan löser det grundläggande problemet att integrera sensoriska signaler till en sammanhängande upplevelse av den egna kroppen. Det kan bidra till utvecklingen av bättre proteser och mer verklighetstrogna upplevelser i virtuell verklighet, säger Henrik Ehrsson, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska institutet.
