Varje år producerar landets hästar hela två miljoner ton hästgödsel. Hantering av hästgödsel är ett kostsamt problem för många hästägare samtidigt som lantbrukare efterfrågar lättillgängliga näringsämnen till sina gårdar.
Stallägarna, som ofta betalar dyrt för att forsla bort gödseln, anpassar till exempel gärna vilket strömaterial de väljer att använda för att gödseln ska kunna bli en attraktiv och näringsrik produkt för lantbrukare och för att de själva ska kunna spara pengar. De mallar för samarbetsavtal som tagits fram av projektet ska också underlätta gödselhanteringen.
Tre stycken pilotfall som utförs på olika stalltyper i Sjuhärad visar också att gödseln på ett enkelt sätt går att använda som en resurs och att det finns ett intresse – både på ett ekonomiskt och miljömässigt plan – hos lantbrukarna att använda höstgödsel och sprida på åkrarna.
Dyr hantering av gödselhantering
Lantbrukare Per-Johan Strömbom som är med i ett av pilotfallen håller helt med och säger:
– Jag är ekobonde och gör det här i första hand för miljön. Det känns helt fel att köra hästgödseln till deponi, när det faktiskt kan vara en resurs. Bra även att stallet ligger så nära, det kan ge viss ekonomisk fördel för mig också.
Anna Grudén, som är ordförande i Brämhults Ryttarsällskap som också deltar i ett av pilotfallen, påpekar att den dyra gödselhanteringen har minskat betydligt.
– För oss som ideell förening har gödselhanteringen varit en stor kostnad. Det har också känts fel att man sett hästgödsel som sopor, inte som en resurs! Vi tänker också på gödseln ur hållbarhets- och miljösynpunkt, och tycker dessutom att det är mycket bra att bonden som ska hämta gödseln bor så nära.
Projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” drivs av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut tillsammans med Hushållningssällskapet Sjuhärad, Maskinringen Sjuhärad och Kommuner i Sjuhärad och finansieras av Boråsregionen Sjuhärads kommunalförbund.
Kontakt: Ylva Alonzo, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5193, ylva.alonzo@sp.se
Gunilla Henriksson, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5738, gunilla.henriksson@sp.se
I en ny avhandling från Hälsohögskolan, Jönköping University, har Vivien Xi Wu utvecklat ett nytt instrument för bedömning av studenter i klinisk utbildning.
En helhetssyn på kompetensbedömning omfattar kunskaper, färdigheter och professionell attityd, där begreppet kompetens innebär att kunna göra professionella bedömningar och ta ansvar för den kliniska situationen.
– Mina intervjustudier gjorde mig medveten om professionella och utbildningsrelaterade frågeställningar i samband med bedömning av klinisk kompetens. Arbetsbelastning, tid, resurser, tillräckligt förberedda handledare, och tillgång till tillförlitliga bedömningsinstrument påverkar kvaliteten på studenternas kliniska utbildning och utvärdering, säger Vivien Xi Wu.
Holistiskt bedömningsinstrument
Dessutom påverkades handledarnas beredskap och självtillit av vilken kompetens och vilket stöd de hade tillgång till. Personal i ledande befattningar inom vården liksom vid lärosätena har ett gemensamt ansvar för att forma en god lärmiljö, och att göra en helhetsbedömning av studenterna. Att alla intressenter medverkar när man utvecklar ett tillämpligt och pålitligt instrument för bedömning är också viktigt för processen.
The Holistic Clinical Assessment Tool (HCAT) har utvecklats av Vivien Xi Wu och är baserat på en litteraturgenomgång, kvalitativa forskningsresultat och kärnkompetens från sjuksköterse-professionen.
HCAT har potential att användas för att utvärdera sjuksköterskestudenters kliniska kompetens och ge specifik och kontinuerlig feedback för att förbättra studenternas kliniska lärande. HCAT fungerar inte bara som ett instrument för självreflektion för studenterna, utan ger också handledarna underlag när det gäller undervisning och bedömning. Dessutom kan HCAT användas för ömsesidig utvärdering och återkoppling. Det är viktigt att vården och lärosätena fastställer olika nivåer av kontinuerligt stöd för både studenter och handledare i processen.
Vivien Xi Wu är lärare vid Alice Lee Centre for Nursing Studies, Yong Loo Lin School of Medicine, National University of Singapore. Hon försvarade framgångsrikt sin avhandling Holistic Clinical Assessment for Undergraduate Nursing Students den 9 juni vid Hälsohögskolan, Jönköping University. Fakultetsopponent var professor Unn-Britt Johansson, Sophia universitet, Stockholm, Sverige.
Kontakt: Vivien Xi Wu: vivien_wu@nuhs.edu.sg
Under 2015 anmäldes omkring 17000 misshandelsbrott i Sverige där gärningspersonen var i nära relation med offret. Det visar statistik från Brottsförebyggande rådet. Mörkertalet är stort. Uppskattningsvis 80 procent av våld mot kvinnor i nära relationer aldrig kommer till polisens kännedom. Barnen visar ofta tecken på psykisk ohälsa även efter att de skyddats från våld. Det kan vara aggressivt och utagerande beteende, där barnen inte gärna vill prata om sina upplevelser.
Vanliga metoder ger inte tillräcklig effekt
Det är främst socialtjänsten i landets kommuner som har ansvaret för att erbjuda stöd till våldsutsatta familjer. Idag används olika metoder, till exempel i form av krissamtal. En utvärdering av vanliga insatser visade att, även om de var uppskattade av både mammor och barn, förbättrades inte barnens psykiska hälsa som önskat. Socialstyrelsen konstaterade att det behövdes ett fortsatt utvecklingsarbete.
Det fanns även behov av metoder för barn som utvecklat svårigheter i form av utagerande och aggressivitet och som inte gärna ville prata om sina upplevelser. Just beteendesvårigheter som aggressivitetet, hyperaktivitet och uppmärksamhetsstörningar hör till de vanligaste symptomen hos barn som utsatts för och/eller blivit vittne till våld. Ett sätt att fortsätta utvecklingsarbetet var att se vilka metoder som visat goda resultat internationellt.
Aktivt stöd och träning av föräldraförmågor
– Vi fann ett föräldrastödsprogram i USA som visat sig fungera väl. Programmet Project Support är en insats som erbjuds i familjens hem och omfattar bland annat socialt stöd i vardagen och träning av olika föräldraförmågor. Det har tidigare inte prövats i Sverige och i studien har vi anpassat den till svenska förhållanden. Erfarenheterna är klart positiva, både vad gäller barnens psykiska hälsa och föräldrarnas självskattade förmåga som föräldrar, berättar Kjerstin Almqvist, adjungerad professor i psykologi vid Karlstads universitet.
Föräldrastödsprogrammet består av socialt och emotionellt stöd till den våldsutsatta föräldern kombinerat med träning av en rad föräldraförmågor, till exempel aktiv närvaro, beröm, lyssna, trösta, tydliga instruktioner, tillrättavisa och styra.
– Modellen anpassades till svensk värdegrund för barnuppfostran och föräldrars förhållningssätt, till exempel när det gäller gränssättande föräldrastrategier. Stödprogrammet visade sig också innebära ett ovant sätt att arbete med exempelvis rollspel, där föräldern får träna i olika situationer under ledning av behandlaren.
– Att visa istället för att prata om hur man kan göra var en utmaning för många behandlare, säger Kjerstin Almqvist.
Svårigheter med socialtjänsten
Studien visade även på svårigheter med att införa modellen med motsvarande kvalitet inom socialtjänsten. Eftersom den omfattar stöd till familjen i hemmet, stämmer inte personalens arbetstider med den tid då föräldrarna är lediga för att medverka i insatsen. I motsats till insatser inom hälso- och sjukvården får inte föräldrarna ersättning från Försäkringskassan för att delta i stöd från socialtjänsten.
Programmet Project Support bedöms dock vara en lämplig insats att erbjuda våldsutsatta föräldrar med barn mellan tre och nio år, som har behov av mer omfattande insatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Studien är gjord tillsammans med Helena Draxler, forskarstuderande i psykologi vid Karlstads universitet. Den genomfördes under 2013 – 2015 och omfattade 30 behandlare från socialtjänsten i olika kommuner samt 29 familjer med barn i olika åldrar. Karlstads universitet har därefter fått fortsatta medel för stöd för implementering under 2016.
Läs hela rapporten: ”Project Support: En genomförbarhetsstudie av ett individuellt föräldrastöd i socialtjänsten för våldsutsatta föräldrar”
Kontakt: Kjerstin Almqvist, adjungerad professor i psykologi vid Karlstads universitet, tel: 054-700 23 25 eller mobil 070 222 9016. E-post: kjerstin.almqvist@kau.se.
Projektet Ultra Low emission Technology Innovations for Mid-century Aircraft Turbine Engines, förkortat Ultimate, löper under tre år och har som syfte att radikalt minska utsläpp från flygmotorer. Detta för att möta EU:s utsläppsmål med sikte på 2050. Den här veckan presenteras projektet på en konferens i Sydkorea.
I projektet som koordineras av Chalmers medverkar fyra av de största motortillverkarna i Europa; Rolls-Royce (Storbritannien), MTU Aero Engines (Tyskland), Safran Aircraft Engines (Frankrike), GKN Aerospace (Sverige) och de fyra universiteten Chalmers tekniska högskola (Sverige), Cranfield University (Storbritannien), Aristotle University of Thessaloniki (Grekland), Institut supérieur de l’aéronautique et de l’espace (Frankrike), institutet Bauhaus Luftfahrt (Tyskland) samt teknikmanagementföretaget Arttic (Frankrike).
– EU:s målsättning är att nå en minskning med 75 procent av bränsleförbrukningen per passagerarkilometer mellan år 2000 och 2050, säger Tomas Grönstedt, professor i turbomaskiner på Chalmers och koordinator för projektet. Årtionden av investeringar, stödda av EU-program som Clean Sky, har gjort sådana högt satta mål möjliga. För att nå 75-procents-målet uppskattar vi att de sista 18 procenten måste komma från radikal teknik utvecklad inom vårt projekt.
Orealistiska koncept upptäckta i tidigt skede
Genom nära samarbete med motorindustrin säkerställs genomförbarhet, det vill säga koncept som är orealistiska kan uteslutas redan på ett tidigt stadium. De motorer som utvecklas måste också klara mycket tuffa bullerkrav och möjliggöra kraftiga minskningar av kväveoxider. Resultaten från projektet kommer att ligga till grund för industrins teknikplaner och framtida tillverkning av motorer. Projektet kräver komplexa tekniklösningar som kan skapa många nya högteknologiska jobb runtom i Europa.
– Idag har en flygmotor en verkningsgrad på cirka 40 procent, och med 2050-teknik räknar vi med att komma upp i en verkningsgrad på över 60 procent, säger Tomas Grönstedt. För att uppnå dessa nivåer måste man ge sig på de stora förlustkällorna samtidigt som man arbetar vidare med stegvisa förbättringar.
– Vi ska ta fram motorkonstruktioner som idag bara finns på idéstadiet och kombinera teknologier på ett sätt som inte tidigare genomförts.
Högt tryck under förbränningsprocessen
Ett exempel är kolvmotortopping, som kombinerar konventionell brännkammarteknik med kolvmotorlösningar. I dagens flygmotorer sjunker trycket när bränslet förbränns. Tekniklösningar som höjer trycket under förbränningsprocessen kan öka verkningsgraden avsevärt. En annan stor förlustkälla kommer från att den luft som strömmat igenom en flygmotor har typiskt 500-700 grader högre temperatur än omgivningen.
– Kan man återvinna delar av denna enorma värmemängd kan mycket uppnås, säger Tomas Grönstedt. Den här typen av radikala tekniklösningar kommer förändra hur en motor ser ut i grunden.
Projektet Ultimate presenteras på konferensen Asme Turbo Expo 2016, som pågår 13-17 juni i Seoul, Sydkorea. Ultimate pågår i tre år och startade i september 2015.
Läs mer om konferensbidraget
Kontakt: Tomas Grönstedt, professor i turbomaskiner på Chalmers, 031-772 14 09, tomas.gronstedt@chalmers.se
Den libertarianska ståndpunkten tillåter i allmänhet inga åtgärder som minskar människors frihet, varför den inte heller tillåter några påtagliga statliga åtgärder mot klimatförändringarna som skulle minska människors frihet.
Olle Torpman hävdar i sin avhandling, tvärtemot rådande uppfattning, att libertarianismen vid närmare analys visar sig tillåta en hel del åtgärder för att råda bot på klimatförändringarna. Både privatpersoner och regeringar tillåts agera, främst på grund av att libertarianism räknar alltför stora utsläpp som frihetsinskränkande tillika rättighetskränkande.
Fördömer det som inkräktar på andra människors territorier
Libertarianismen visar sig även fördöma många av de aktiviteter som ger upphov till klimatförändringen – som utsläpp av växthusgaser, uttag av fossila bränslen och skogsskövling. När vi släpper ut växthusgaser i stora mängder inkräktar vi på andra människors territorier utan deras samtycke.
När vi utvinner för mycket klimatrelaterade naturresurser tar vi inte hänsyn till andra människors rätt att ta del av dem för sina egna ändamål. Dessutom är det sällan som oljeborrning, kolbrytning och regnskogsskövling respekterar alla inblandades rättigheter. Allt detta fördöms av libertarianismen.
– I min avhandling har jag kommit fram till att libertarianism inte kan ge något stöd för en passiv eller bromsande hållning i klimatfrågan, snarare tvärtom. Kanske är det till och med så att libertarianismen mer än andra ståndpunkter kräver att vi var och en drastiskt minskar våra utsläpp och vårt resursanvändande, säger Olle Torpman vid Filosofiska institutionen, Stockholms universitet.
Avhandlingen: Libertarianism and Climate Change
Kontakt: Olle Torpman, Filosofiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 073-696 86 81, e-post olle.torpman@philosophy.su.se
I många städer i världen försöker man skapa ett mer hållbart trafik- och transportsystem – försöker minska antalet olyckor, trafikstockningar, luftföroreningar och buller. Försök görs också att förbättra den mänskliga interaktionen och skapa en bättre och mer behaglig livsmiljö.
Stefan Gössling skriver i artikeln ”Urban transport justice” om rättvisan, eller rättare sagt den brist på rättvisa som råder i städernas transportsystem i dag och artikeln har publicerats i den vetenskapliga tidningen ”Journal of Transport Geography”.
Orättvisa i städernas transportsystem
”Urban transport justice” som kan översättas med ”rättvis urban transport” används inte bara som rubrik utan används också som begrepp för att belysa problemet. För att konceptualisera begreppet tar artikeln upp tre olika områden där orättvisorna är tydliga; Utsattheten för trafikrisker och föroreningar; Fördelningen av utrymme och Värderingen av transporttid.
Utifrån denna bakgrund lyfter artikeln alltså fram det urbana transportsystemet som en rättvisefråga. Dagens transportsystem kännetecknas av orättvisa då de tenderar att gynna och prioritera motortrafiken och att vi accepterar dess i hög grad, negativa påverkan som är både miljömässig och social. Prioriteringen av motortrafiken sker på bekostnad av andra mer hållbara transportformer, medtrafikanter och samhället i stort.
Bilismen medför stora kostnader för andra trafikdeltagare och de som bor nära de stora vägarna och inte minst barn. Svåra trafikolyckor orsakas proportionellt sett oftast av bilister, medan fotgängare, cyklister och barn ofta drabbas.
Bilarna tar mest plats
Det kan även konstateras att bilister ansvarar speciellt ofta för buller och utsläpp på nivåer som är skadlig för hälsan. Den motoriserade trafiken står även för avgaser, som påverkar med dålig lukt, och de bidrar naturligtvis mer till globala uppvärmningen. Samtidigt är det bilar som får mest plats i städerna, även i förhållande till antal bilar/transportvägarna.
– Allmänheten och politiker behöver bli medvetna om den orättvisa som finns i våra transportsystem och om det ska fungera bättre, behövs förändringar när det gäller stadsplanering, utveckling av infrastruktur för transport och trafikledning.
Idag får bilar i regel köra först, medan fotgängare och cyklister är tvungna att vänta. Här behövs en förändring och vi behöver se över våra prioriteringar för att förbättra trafiken i våra städer.
– Det finns goda exempel på platser där man prioriterat andra trafikgrupper som till exempel cyklister. Ett exempel är Köpenhamn, där man byggt många nya cykelvägar, eller i holländska Groningen, där trafikljus numera reagerar på fukt: regnar det, får cyklisterna kortare väntetider, medan bilister får vänta.
Läs mer: Journal of Transport Geography
Kontakt: Stefan Gössling, 070 – 492 26 34, Jonas Tenje, pressansvarig, 070 – 308 40 75
I multipel skleros och liknande sjukdomar leds nervimpulserna i hjärnan och ryggmärgen fram långsammare än normalt. Rubbningen av nervers funktion bidrar till symtomen, så som känselrubbningar och domningar, svårigheter med gång och balans och synstörningar. Typiskt för sjukdomen är att myelinet, det skyddande fetthöljet som isolerar nervcellerna och möjliggör snabb överföring av elektriska impulser, försvinner. Myelin produceras av en specialiserad typ av cell, oligodendrocyten. Fram tills nu har oligodendrocyter ansetts vara en enhetlig grupp av celler, men i den aktuella studien framträder en annan bild.
Forskarna bakom studien, som leddes av Gonçalo Castelo-Branco and Sten Linnarsson, använde den nyligen utvecklade tekniken enkelcells-RNA-sekvensering. Med metoden kan forskare få en ögonblicksbild av genaktiviteten i enskilda celler. På så sätt kan de avslöja skillnader mellan celler som kanske inte framträder med klassiska metoder. Forskarna studerade fler än 5 000 oligodendrocyter från olika delar av hjärnan och ryggmärgen från unga och vuxna möss, vilket gjorde det möjligt för dem att få en oöverträffat detaljerad bild av skillnaden mellan cellerna.
– Vi avslöjade en oväntat stor skillnad mellan celler inom populationen av oligodendrocyter. I den här studien har vi identifierat 12 underklasser av oligodendrocyter och en ny cell som finns i blodkärl och skiljer sig från oligodendrocyter, säger Sten Linnarsson vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.
Forskarna fann att de tidiga stadierna av oligodendrocyters mognad var liknande över hela centrala nervsystemet i unga möss. Däremot var olika underklasser av mogna oligodendrocyter ansamlade i specifika områden i vuxna hjärnor.
– Upptäckten av den här oväntade mångfalden bland oligodendrocyter kan leda till nya insikter om mekanismer bakom nedbrytning och regeneration i sjukdomar där myelin skadas, till exempel multipel skleros, säger Gonçalo Castelo-Branco vid samma institution.
Forskningen har finansierats med stöd av bland andra Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, Läkaresällskapet, Åke Wibergs stiftelse, Clas Groschinskys minnesfond, Petrus och Augusta Hedlunds stiftelse. Resultaten publiceras i tidskriften Science.
Publikation: ”Oligodendrocyte heterogeneity in the mouse juvenile and adult central nervous system”, Sueli Marques, Amit Zeisel, Simone Codeluppi, David van Bruggen, Ana Mendanha, Falcão, Lin Xiao, Huiliang Li, Martin Häring, Hannah Hochgerner, Roman A. Romanov, Daniel Gyllborg, Ana Muñoz Manchado, Gioele La Manno, Peter Lönnerberg, Elisa M. Floriddia, Fatemah Rezayee, Patrik Ernfors, Ernest Arenas, Jens Hjerling-Leffler, Tibor Harkany, William D. Richardson, Sten Linnarsson, Gonçalo Castelo-Branco, Science, publicerad online 10 June 2016, doi: 10.1126/science.aaf6463.
Kontaktinformation:
Gonçalo Castelo-Branco, docent, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, E-post: goncalo.castelo-branco@ki.se
Sten Linnarsson, professor, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, E-post: sten.linnarsson@ki.se
Karin Hagren Idevall har i sin avhandling undersökt hur rasism kommer till uttryck genom ordval. I fem olika studier analyseras användningen av begrepp som migration, rasism, vithetsnormer och politisk korrekthet, på instagram, i kommentatorsfält på nätet och i åtta tevesända partiledardebatter inför riksdagsvalet 2014. Karin Hagren Idevall har undersökt hur språket har använts under de delar av debatterna som handlat om immigration och flyktingar.
– I partiledardebatterna bidrar partiledarnas ordval till att det blir en svartvit diskussion. Hur de pratar om migration är ett sätt att positionera sig politiskt emot de andra partierna och upprätthålla bilden av Sverige – antingen som ett tolerant och godhjärtat land eller som ett land under hot från det som ses som ickesvenskt, säger Karin Hagren Idevall, vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.
Så upprätthålls rasismen genom språkbruket
Avhandlingen visar hur rasism upprätthålls av de strukturer som finns i språket, till exempel när man kategoriserar människor utifrån ras, kultur och religion. Även de partiledare som uttrycker positiva attityder till migration förhåller sig till de här kategorierna. Kategorierna för med sig normer och maktrelationer mellan de skapade grupperna, och som går igenom i språket oavsett politiska idéer.
Ett exempel på det är när politiker framställer Sverige som ett öppet och tolerant land som i längden gynnas av immigration.
– Genom att använda ord som framgångsrikt, fantastiskt, öppenhet om Sverige, och bidrar och tillgång om migranter, skapas maktskillnader mellan ett ”svenskt vi” och ett ”icke-svenskt de”. Å ena sidan de som kan välja att tolerera och å andra sidan de som ska tolereras. Toleransen blir dessutom villkorad när ekonomisk nytta för Sverige lyfts fram som viktigt för de positiva attityderna till migration, säger Karin Hagren Idevall.
Samma grupper polariseras i debatterna
Inte bara partiledarnas språk utan även hur sändningarna är utformade förstärker polariseringen. I de undersökta partiledardebatterna är det alltid samma grupper som polariseras: sju partier ställs emot Sverigedemokraterna. Programledarna slår fast att ”ni är ju helt överens om det här, och faktum är att sju partier i riksdagen har samma hållning, men det åttonde, Sverigedemokraterna, har en helt annan hållning”. På det sättet tar programledaren bort möjligheten för partierna att ha någon annan än de två ståndpunkter som erbjuds.
Attityderna i debatterna samspelar med det sätt som partiledarna positionerar sig på. De positiva attityderna till migration blir ett sätt att ta avstånd från Sverigedemokraterna. Det gör att polariseringen förstärks
– Språket har möjlighet att hålla liv i normer och maktstrukturer. Den sociala världen och relationerna i den byggs upp av språkhandlingar. En slutsats är att vår användning av språket, spelar en viktig roll för att upprätthålla rasistiska strukturer men kan också användas för att utmana och på sikt förändra dem, säger Karin Hagren Idevall.
Kontaktinformation: Karin Hagren Idevall, doktor i nordiska språk vid institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.karin.hagren.idevall@nordiska.uu.se
Hagren Idevall, Karin (2016): Språk och rasism: Privilegiering och diskriminering i offentlig, medierad interaktion
Med hjälp av en webbenkät har Karin Winter lyckats nå ut brett och över 900 personer – i storleksordningen var tionde tågpendlare – har deltagit i enkätstudien. I undersökningen har även en fördjupande intervjustudie ingått.
– Det har varit ett överväldigande stort gensvar bland pendlarna. Många har intrycket att beslutsfattarna inte bryr sig om konsekvenserna för enskilda och är glada att någon är intresserad av den situation som uppstått, säger Karin Winter.
Hur ser då situationen ut för dem som pendlar över Öresund jämfört med tidigare?
– Framförallt är man påverkad av den försämrade tillgängligheten. Tidigare har det tagit en dryg halvtimme att åka från Københavns hovedbanegård till Malmö centralstation. Nu är restiden enkel väg 75 minuter i kombination med att många fått en mer komplicerad resväg med fler byten, färre avgångar och kortare tåg. De eftersträvansvärda 45 minuter dörr-till-dörr som man brukar försöka planera för om man vill få till ett bra pendlingsutbyte är för många tågpendlare överskridna med råge, säger Karin Winter.
Hon tillägger att det inte bara handlar om tid, vilket är viktigt att påpeka. Mycket transportplanering har fullt fokus på restidsvinster. Öresundsstudien visar också på att resans kvalitet är betydelsefull, som exempelvis hur trångt det är, möjligheten att få sittplats och hur stämningen är resenärerna emellan. Tidigare har restiden kunnat användas till något meningsfullt men nu är den alltför upphackad och mest en påfrestning.
I studien uppger 71 procent av tågpendlarna att man påverkas mycket av att ha fått mindre tid hemma. Av tågpendlarna är 64 procent mycket påverkade av ökad stress och 56 procent av att vara tröttare. Det finns en tydlig samvarians mellan mindre tid hemma, stress och trötthet – och med hur mycket längre restid man har fått. Kvinnor tenderar att vara extra påverkande av stress och trötthet. Likaså är barnfamiljer mer sårbara för mindre tid hemma och mer trötta.
– Beroende av vad man har för resväg och livssituation påverkas man i olika utsträckning av förändringen. Studien visar att det inte bara är den som pendlar som drabbas utan också andra i samma familj, exempelvis barn som fått längre dagar på dagis eller som knappt hinner träffa sin pendlande förälder innan det är dags att sova. I flera fall har situationen blivit långsiktigt ohållbar och det finns redan pendlare som sökt sig till nya jobb. Då studien genomfördes i februari och mars var det dock många som fortfarande avvaktade och hoppades på att trafiken skulle återgå till det normala, säger Karin Winter.
Utöver de praktiska problemen med att få tiden och orken att räcka till så är många pendlare också påverkade av det sätt på vilket frågan har skötts. Man tycker det är oacceptabelt att den första provisoriska lösningen på kontrollerna är kvar och besviken på att det inte förts dialog med pendlare om tänkbara åtgärder för att förbättra.
– Därtill är det många som upplever kontrollerna i sig som kränkande. Det kan handla om att man på grund av sitt utseende får en annan behandling och att det känns obehagligt att behöva bli ifrågasatt i de miljöer man dagligen vistas. Många har också en tydlig identitet som Öresundsbor och som pendlare. De lider av att deras sociala nätverk som sträcker sig över sundet inte längre håller ihop på samma sätt, säger Karin Winter.
Runt 15 000 personer pendlar tur och retur över Öresund varje dygn.
Karin Winter är industridoktorand vid avdelningen för Urbana- och Regionala studier på KTH. Hon forskar om sociala dimensioner av transportplanering och är anställd som sakkunnig vid Trafikverket.
För mer information, kontakta Karin Winter på karin.winter@abe.kth.se.
Det finns omfattande epidemiologiska och fysiologiska kopplingar mellan fetma och beteenden som är relaterade till bipolär sjukdom. Det har dock varit oklart om, eller hur, sådana kopplingar kan förklaras på molekylär eller genetisk nivå. En forskargrupp under ledning av Helgi Schiöth och Michael Williams vid institutionen för neurovetenskap har nu upptäckt en gen för ett protein i dopaminnervceller som förklarar hur fetma och bipolärt beteende kan ha en gemensam molekylärt och genetiskt ursprung.
Forskargruppen har genomfört analyser på hela transkriptomet i bananflugor. De har visat hur en specifik gen kallat ETV5, reglerar både fetma-associerade gener och gener som har en viktig roll för att skydda nervceller under deras tidiga utvecklingsfas.
Överkänslig mot plötsliga stimuli
– När uttrycket av denna gen slås av så ökar bananflugan sin fettansamling men samtidigt så minskar de förmågan att klara svält. Om utslagning av genen sker hos bananflugan under tidigt utvecklingsstadium blir den även kraftigt överkänslig mot upprepade plötsliga stimuli så som ljud och ljus. Det här beteendet liknar egenskaper som är kopplade till bipolära sjukdom och ångest så kallat ”prepulse inhibition” i människa och i olika djurslag, säger Michael Williams.
Studierna visar också hur genen hos bananflugan är viktig för utveckling av specifika nervceller som uttrycker dopamin. Proteinet finns i dopaminergacellformationer i mushjärnan och liknar den mänskliga hjärnan. Forskargruppen har påvisat att det överkänsliga beteendet är kopplat till överaktiv dopaminsignalering genom att blockera ett enzym, tyrosin hydroxylas, som är viktigt för dopaminframställningen. Blockering av detta enzym återskapade det normala tillståndet i flugorna som hade defekt i ETV5 genen.
I studien visas även hur mutationer i ETV5 genen i människan är kopplad till både fetma och bipolär sjukdom. Arbetet förslår mekanismer för hur specifika mutationer i genen kan påverka genetiska element som reglerar både insulinsekretion och utveckling av belöningssystemet i människohjärnan. Tillsammans förklarar fynden hur skilda beteenden kan ha ett gemensamt molekylärt och genetiskt ursprung trots stora olikheter.
Artikel: Obesity-Linked Homologues TfAP-2 and Twz Establish Meal Frequency in Drosophila melanogaster
Kontakt: Michael Williams, forskare vid institutionen för neurovetenskap, tel: 0702-374910, e-post: michael.williams@neuro.uu.se eller Helgi Schiöth, professor vid institutionen för neurovetenskap, tel: 070-4250535, e-post: helgi.schioth@neuro.uu.se
– Det är allvarligare om en person som behöver skydd inte får asyl, än om någon som inte har lika stort skyddsbehov får det, säger Erik Malmqvist, docent i medicinsk etik vid Linköpings universitet.
Tillsammans med Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik från Linköpings universitet och Lisa Furberg, lektor i medicinsk etik, Uppsala universitet,har han på Socialstyrelsens uppdrag analyserat vilka etiska risker medicinska åldersbedömningar kan medföra. Rapporten är en del i Socialstyrelsens arbete att ta fram nya riktlinjer för åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande personer.
I arton punkter presenterar författarna de viktigaste slutsatserna.
I den första punkten fastslår de att så länge man accepterar en migrationspolitik som ger personer under 18 år fördelar i asylprocessen, krävs någon form av bedömning av asylsökandes ålder. Men, för att medicinsk bedömning ska vara en del av den här processen krävs en hög diagnostisk säkerhet för att det hela ska bli rättssäkert.
Socialstyrelsen föreslår att medicinska åldersbedömningar ska göras med MR-röntgen av knä- och fotleder. Enligt författarna är inte detta särskilt integritetskränkande, men synen på integritet bör uppmärksammas i varje enskilt fall, poängterar författarna.
Risker med medicinska åldersbedömningar
Rapporten tar också upp ett antal svårigheter med medicinska åldersbedömningar.
– Det finns en potentiell risk i att sätta medicinska åldersbedömningar i system. Att rikta misstänksamhet mot asylsökande kan färga av sig på samhället, en grupp pekas ut som redan är utsatt för negativa attityder, säger Erik Malmqvist.
Ett annat problem är att om åldersbedömningarna ska göras av hälso- och sjukvården kan det påverka annan vård. Därför instämmer författarna i det förslag som Socialstyrelsen tidigare gett – att ett parallellt system bör upprättas för de medicinska åldersbedömningarna.
Slutligen föreslår författarna att de medicinska bedömningarna inte görs i Migrationsverkets regi. Vill en person inte genomgå en medicinsk bedömning, ska det inte finnas risk för att ett nej försämrar möjligheten till asyl.
Rapporten: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen – en etisk analys. Lisa Furberg, Erik Malmqvist, Lars Sandman (2016).
De flesta djur förökar sig sexuellt, vilket betyder att både hanar och honor behövs för att arten ska överleva. Normalt är honungsbin inget undantag från denna regel: drottningen producerar ny avkomma genom att lägga ägg som har befruktats av drönare. Men, en isolerad population honungsbin som lever på Afrikas södra udde har utvecklat en strategi för att klara sig utan hanar.
Hos detta bi som kallas ”Cape bee” (Apis mellifera capensis) kan arbetsbin som är honor föröka sig asexuellt. De lägger ägg som i princip är befruktade med deras eget DNA. Dessa ägg utvecklas till nya arbetsbin. Sådana bin kan i sin tur invadera andra bins bon och fortsätta att fortplanta sig på samma sätt och så småningom helt ta över dem. Detta beteende kallas social parasitism.
Fann skillnader i genomet
Förklaringen till detta unika beteende är okänd. En grupp forskare från Uppsala universitet har dock kommit ett steg på vägen när det gäller att avslöja de bakomliggande genetiska mekanismerna. Forskargruppen sekvenserade hela genomet hos ett urval Cape bees och jämförde dem med andra populationer honungsbin som fortplantar sig normalt. De fann påfallande olikheter vid flera gener med olika funktioner, vilket kan förklara både den onormala äggproduktionen som leder till fortplantning utan hanar, och det unika beteendet med social parasitism.
– Anledningen till att denna population honungsbin i södra Afrika har utvecklats till att föröka sig utan hanar är fortfarande ett mysterium. Men att förstå vilka gener som är inblandade tar oss ett steg närmare en förklaring. Dessutom kan insikt om för varför populationer ibland förökar sig asexuellt hjälpa oss att förstå de evolutionära fördelarna med sex, vilket är en stor gåta för evolutionsbiologer, säger Matthew Webster, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.
Studien publiceras i PLOS Genetics.
Kontaktinformation: Matthew Webster, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och Scilifelab, e-post: matthew.webster@imbim.uu.se
Andreas Wallberg, Christian W. Pirk, Mike H. Allsopp, Matthew T. Webster, Identification of multiple loci associated with social parasitism in honeybees. PLOS Genetics (in press)
Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
– Mobbningen slår direkt. De som nyss blivit utsatta mår lika dåligt som de som varit mobbade länge och de som inte längre mobbas fortsätter att må dåligt, säger hon.
Grunden för Karin Hellfeldts avhandling är en enkät som vid två tillfällen gått ut till samtliga elever i årskurserna fyra till nio i Örebro, år 2012 och 2013.
Resultatet visar att sju procent är eller har varit mobbade. Men det är bara en del av dessa, 1,6 procent av eleverna, som uppger att de var mobbade vid båda undersökningstillfällena. En anledning till att mobbningen upphört kan vara att en elev bytt skola.
I enkäten fanns också öppna frågor där eleverna gett egna beskrivningar av sina upplevelser. Karin Hellfeldt har dessutom djupintervjuat fem före detta mobbade elever i åldern 17 till 25 år.
Svårt med tilliten
– De mår lite bättre, men många har svårt med tilliten till andra vuxna. De känner sig fortfarande svikna av lärarna. De kan ha uppmanats att inte överdriva eller att bita ihop istället för att lärarna gav dem erkännande som individer med egna behov.
Skolorna har enligt lagen skyldighet att förebygga och ingripa mot mobbning och det finns många olika metoder för detta arbete i skolans vardag. Men det finns inga regler om att följa upp och ta hand om de elever som en gång blivit mobbade.
Avhandlingen visar att det behovet är stort och att lärarna är nyckelpersoner. ”Det var på grund av läraren som jag överhuvudtaget gick till skolan”, säger en av de intervjuade.
Karin Hellfeldt har haft som mål att hennes resultat ska kunna användas i praktiken. Under sitt avhandlingsarbete har hon föreläst för elever, lärare, föräldrar, skolledare och politiker i Örebro kommun, och fortsätter nu med att sprida kunskapen in i verkligheten på skolorna. Svaren från eleverna är kodade, men resultat finns nedbrutna på enskilda skolor.
– Jag har fått positiva reaktioner från lärare. Jag vet att de har en tuff situation, att de är överlastade med uppgifter och har svårt att hinna med sitt arbete. Lärarna måste ha stöttning av skolledningen för att kunna klara av och värdesätta arbetet med att hjälpa elever som kommit ut ur mobbningen, säger hon.
En del av lösningen är att skolorna kompletterar sin anti-mobbningsplaner med långsiktiga åtgärder för att följa upp de utsatta eleverna enligt Karin Hellfeldt. Hon pekar på vikten av fortsatt forskning om lärarrollen. Hennes avhandling är ”barnens röst”. Hon ser också andra fortsättningar:
– Det finns väldigt litet forskning om kopplingen mellan mobbning och skolprestationer. Många som mobbats går en klass om eller hoppar av skolan, konstaterar hon.
Kontakt:
Karin Hellfeldt, karin.hellfeldt@oru.se, 070-304 53 56
Internationalisering är en central aktivitet för många företag och kunskapens roll i denna process är central. Resultaten bidrar därmed med en pusselbit till kopplingen mellan lärande och internationell tillväxt. Den aktuella forskningen griper sig an dessa två aspekter; hur företag anskaffar ny kunskap för att tillvarata tillväxtmöjligheter på främmande marknader, och har lett till Niklas Åkermans avhandling ”Learning for international growth – on knowledge acquisition and opportunity realization”.
Denna forskning förklara hur internationaliserande företag lär sig på främmande marknader genom att kombinera kunskap från olika källor, vilket inverkar på företagens förmåga att realisera nya möjligheter på dessa marknader. Resultaten har presenterats i tre artiklar som var och en tar itu med integrerade aspekter av detta.
Fyra strategier
Den första artikeln fokuserar på att definiera olika sätt på vilka ett företag kan kombinera kunskap från spridda källor till ny kunskap. Detta resulterar i en typologi om fyra strategier för lärande, med utgångspunkt i användandet av interna respektive externa källor i varierande utsträckning.
Den andra artikeln syftar till att validera dessa resultat och studera i vilken utsträckning resultatet i den första delstudien kan generaliseras till andra internationaliserande företag. Detta angreppssätt ger stöd för den utvecklade typologin samtidigt som denna utvecklas vidare genom att även ta hänsyn till olika typer av kunskap. Studien visar även att strategierna för företags lärande på nya marknader har signifikant inverkan på nivåerna av lokal marknadskunskap.
Den tredje artikeln tar vid efter artikel två och behandlar kunskapens betydelse för att förklara skillnader mellan hur företag tillvaratar nya tillväxtmöjligheter på främmande marknader. Resultaten pekar på att kunskap om det lokala affärsnätverket på främmande marknader och bredden i internationaliseringskunskap inverkar på förmågan att realisera nya möjligheter på marknaden.
Fotnot: Forskningen har bedrivits inom Center for International Business Studies on Emerging Markets (CIBEM) vid Linnéuniversitetet, vars forskning inkluderar internationellt företagande med ett specifikt intresse för tillväxtmarknader.
Kontaktpersoner:
Niklas Åkerman, niklas.akerman@lnu.se, tfn 0480-49 71 23, 073-907 75 61
Carina Sörgårn, kommunikatör, carina.sorgarn@lnu.se, tfn 070-525 87 99
Proverna från jorden – däribland mikroorganismer, lavar och mossor – skickades upp till rymdstationen för två år sedan inom ramen för en internationell rymdmission som går under beteckningen BIOMEX och EXPOSE-R2. EXPOSE är en anläggning på ISS som initierades av den europeiska rymdorganisation ESA för att möjliggöra internationell rymd- och astrobiologisk forskning som även utförs i samarbete med andra internationella rymdorganisationer i Ryssland och USA.
Borde inte allt levande i proverna dö av den kosmiska strålningen?
– Förvånansvärt nog inte, i alla fall inte alla, de extremofila mikroorganismerna tål ju det mesta, men även vissa makro-organismer kan vara ganska tåliga, som t. ex. vissa lavar och mossor – de brukar ju fungera som de första, tuffa pionjärerna när det gäller att kolonisera nya eller till och med förstörda ekosystem, och dessutom så innehåller de också andra tåliga mikroorganismer, till exempel björndjur. Mina tyska och spanska kolleger har noggrant valt ut extra tåliga organismer till exempel från Antarktis, säger Natuschka Lee, forskare vid Umeå universitet.
Belysa hur liv reagerar i rymden
Syftet med EXPOSE är att utföra experiment på biologiska, kemiska och geologiska prover från jorden ute i den yttre jordatmosfären (mellan 330-435 kilometer) för att belysa frågor kring hur liv och andra typer av molekyler och mineraler från jorden reagerar under kosmiska betingelser.
– Om allt går väl med landningen så kommer proverna först att skickas till den tyska rymdorganisationen Deutsche Luft- und Raumfahrtforschung, DLR, i Berlin och Köln där de kommer att genomgå en första kvalitetsbedömning. Därefter kommer de att skickas ut till olika specialister fördelade på flera kontinenter och nationer, däribland Umeå universitet, säger Natuschka Lee.
Tillsammans med ett stort internationellt team som leds av Jean-Pierre de la Vera vid DLR bestående av forskare från bland annat Spanien, Tyskland, Schweiz, Holland, England, Italien och USA, kommer Natuschka Lee att undersöka hur olika fotosyntetiserande organismer, bland annat lavar och mossor, och andra extremofila mikroorganismer (det vill säga organismer som lever eller överlever under extrema livsförhållanden) genomlevt betingelserna i rymden.
– Den här typen av experiment är inte bara spännande, de kan även ha stor betydelse för att utveckla vår kunskap kring livets ursprung, atmosfärens skyddande roll för livet på jorden och livets överlevnadsmöjligheter i universum i största allmänhet. I det längre perspektivet kan det också ha betydelsefulla medicinska och tekniska konsekvenser, såsom utveckling av säkrare sätt för att tåla extrema betingelser eller vistas ute i rymden, och för att söka efter liv eller andra nyttiga resurser på andra håll i universum, säger Natuschka Lee.
För mer information:
Natuschka Lee, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 54 47
E-post: natuschka.lee@umu.se
Apoptos eller programmerad celldöd är en livsviktig process hos människan för att i vanliga vävnader avlägsna skadade, infekterade och överflödiga celler. Under den här processen stängs mitokondrierna ner, vilket slutligen leder till att cellen dör. För att inte friska och normala celler ska stängas ner av misstag kontrolleras processen mycket noggrant av en specifik familj av nyckelproteiner, Bcl-2-familjen, som verkar på mitokondriernas membranyta. Till den här familjen hör proteiner som antingen sätter igång eller hindrar celldöden. Under normala förhållanden håller de cellskyddande medlemmarna de celldödande proteinerna i schack. Om cellen mår dåligt, blir dock de celldödande proteinerna aktiverade och startar igång dödsprogrammet genom att skapa porer i mitokondriernas yttre membran.
Genererar porer i cellmembranet
Ett av de viktigaste celldödande proteinerna är Bax, som normalt ”simmar” omkring i cellens inre miljö men som efter aktivering förflyttas till det yttre mitokondriemembranet. Där neutraliserar Bax de cellskyddande proteinerna, som exempelvis Bcl-2-proteinet själv, och genererar porer i membranet. Denna porbildning möjliggör frigörandet av flera olika celltoxiska proteiner till cellens inre miljö, däribland cytokrom c, vilket slutligen leder till cellens död.
– Eftersom oxidativ stress (ett tillstånd associerat med en ökad mängd fria radikaler inuti cellen) är en av huvudsignalerna för att starta igång programmerad celldöd har vi simulerat detta genom att använda artificiella mitokondriemembran innehållandes oxiderade lipider av samma sort som bildas under oxidativa stressbetingelser i cellen, säger professor Gerhard Gröbner, forskare vid Kemiska institutionen, och medförfattare till artikeln, som är publicerad i BBA Biomembranes.
De artificiella systemen studerades med tvärvetenskapliga och moderna metoder inom biokemi och biofysik, bland annat kärnmagnetisk resonans- och fluorescensspektroskopi. Forskarna upptäckte att membraner med ökade halter av oxiderade lipider hade en större förmåga att attrahera Bax till membranytan. Dessutom kunde de med hjälp av fluorescerande molekyler av olika storlekar visa att Bax bildade porer i membranet, vilket var kopplat till mängden oxiderade lipider och protein.
– En intressant iakttagelse var att Bax bildade porer som hade en storlek som var mindre än den som krävs för att släppa igenom cytokrom c från mitokondriens inre, ett frigörande som markerar ”point-of-no-return” för cellen.
Det var tidigare känt att Bax är beroende av hjälpproteiner för att kunna skapa porer som leder till frigörandet av cytokrom c, men resultaten som presenteras i studien, som påvisar att enbart närvaron av oxiderade lipider leder till att Bax bildar porer utan andra proteiners delaktighet, är något nytt.
– Vi tror att Bax inneboende förmåga att bilda små porer kan vara ett tillstånd för en cell att fortfarande undkomma celldöd via andra signalvägar. Detta faktum skulle kunna utnyttjas i framtida strategier mot cancer, där en stimulering av oxidativ stress i kombination med specifika molekyler som kan öka Bax förmåga att bilda större porer skulle kunna användas för att ta död på cancercellerna, säger Gerhard Gröbner.
Publikation: Lidman, M., Pokorná, Š., Dingeldein, A. P. G., Sparraman, T., Wallgren, M., Šachl, R., Hof, M., Gröbner, G.: The oxidized phospholipid PazePC promotes permeabilization of mitochondrial membranes by Bax. (BBA) – Biomembranes. Volume 1858, Issue 6, June 2016, Pages 1288–1297.
Fotnot: Forskarna bakom studien är verksamma på Kemiska instutionen vid Umeå universitet (Martin Lidman, Artur Dingeldein, Tobias Sparrman och Gerhard Gröbner), Instutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet (Marcus Wallgren) och vid J. Heyrovský Institute of Physical Chemistry i Tjeckien (Šárka Pokorná, Radek Šachl och Martin Hof).
För mer information:
Gerhard Gröbner, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 63 46
E-post: gerhard.grobner@chem.umu.se
