– Jag har undersökt hur barn upplever koloskopi och hur det är att leva med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD, ur barnets perspektiv och kan konstatera att barnen försöker att hantera såväl undersökningen som vardagslivet med sjukdomen på egen hand. De är ensamma med sin oro och pratar varken med sina föräldrar, kompisar eller sjukvårdspersonal, säger Vedrana Vejzovic, som nyligen disputerat med avhandlingen ”Going through a colonoscopy and living with inflammatory bowel disease”.
Laxeringsmedel ett problem IBD, som består av Crohns sjukdom och ulcerös kolit, är en kronisk sjukdom som drabbar både vuxna och barn. Nästan var fjärde IBD-patient insjuknar som barn. För att diagnosticera sjukdomen genomgår barnet bland annat koloskopi, då tjocktarm, ändtarm och delar av tunntarmen undersöks med hjälp av en slang försedd med ljus och kamera. Undersökningen kräver att tarmen är ren.
– Barnet kan välja mellan att dricka laxeringsmedel eller få det via sond. De flesta väljer att dricka det, vilket innebär obehag eftersom det rekommenderade laxeringsmedlet polyetylen glykol smakar illa och barnet dessutom måste dricka stora mängder, säger Vejzovic.
Även om alla barn och föräldrar informeras såväl muntligt som skriftligt inför undersökningen visar Vejzovics forskning att barnen avstår från att ställa frågor och dela med sig av sina funderingar. De hanterar sin oro och förbereder sig på egen hand.
– Sjukvårdspersonalen behöver mer tid med barnet för att bygga upp förtroende så att barnet känner sig tryggt och vill berätta om sina funderingar, säger Vejzovic.
Föräldrar tvingas tjata Barnen upplever stora svårigheter när de ska dricka laxeringsmedlet och en del fuskar. Det innebär att föräldrarna tvingas tjata och kontrollera sitt barn.
Många föräldrar upplever att de inte kan vara de empatiska föräldrar, som de önskar vara, utan tvingas få barnet att dricka.
– Här behöver sjukvården stötta föräldrarna så att de inte känner så stort ansvar för förberedelsen och istället kan fokusera på sitt barn som föräldrar.
Förutom ökat stöd ser Vejzovic behov av alternativa laxeringsmedel vid koloskopi.
– Jag har jämfört det traditionella laxeringsmedlet PEG med natriumpikosulfat, NaPico. Resultaten visar att barnen föredrar NaPico då det smakar bättre, kräver mindre mängd och därför är betydligt enklare att dricka. NaPico innebär helt enkelt mindre bekymmer.
Påverkar barnets sociala liv Att leva med IBD innebär flera svårigheter. Sjukdomen går i skov och är svår att förutse. Det innebär att barnen oroar sig för när det ska bli sjuka nästa gång.
– Barnen vill inte tala om sin sjukdom med kompisar och klasskamrater, de säger att det är pinsamt att berätta att man ibland har diarré och måste gå på toaletten många gånger. Att alltid behöva hålla koll på närmaste toalett är påfrestande och innebär att sjukdomen påverkar barnets sociala liv.
Många av de intervjuade barnen måste stanna hemma från skolan i perioder på grund av sina symptom. Det innebär att en del har svårigheter att klara av sina skoluppgifter.
– Samtidigt uttrycker många barn att de vill träffa andra som har IBD och det skulle vi kunna hjälpa dem med, säger Vejzovic.
Avhandlingen: Going through a colonoscopy and living with inflammatory bowel disease: Children’s and parents’ experiences and evaluation of the bowel cleansing quality prior to colonoscopy
Johann Trischler är verksam inom ämnet skog och träteknik och ingår i Linnéuniversitetets strategiska samarbete med IKEA, The Bridge. Han har undersökt hur man kan undvika att det blir brist på de råmaterial som används för att producera spånskiva.
– Spånskiva har länge varit ett viktigt och prisvärt material för möbelindustrin, men de senaste åren har fler aktörer, så som massa och pappersindustrin och energiåtervinningsindustrin, börjat konkurrera om samma råmaterial. Detta har lett till minskat utbud och högre priser.
Långsiktiga strategier
För att säkerställa en ökad produktion av spånskiva och för att kunna producera möbler som människor har råd med behöver man därför hitta långsiktiga strategier. Johann Trischlers studier visar att den mest lovande lösningen handlar om återvinning – att se över träproduktens hela livscykel och att designa produkterna så att de går att återanvända på nya sätt.
Det är alltså viktigt att möbeltillverkarna börjar planera hur möblerna ska få nytt liv när de tjänstgjort sitt syfte, menar Johann Trischler.
– Möbelindustrin saknar fortfarande en långsiktig plan för återvinning. Inom många andra industrier, till exempel bilindustrin, planerar man redan tidigt i processen hur de olika delarna ska kunna återvinnas. Detta är något som möbelindustrin kan bli bättre på.
Johann Trischler har även tittat på om det går att producera bra och billigt skivmaterial med andra råmaterial än de som traditionellt används. Idag tillverkas spånskiva vanligtvis av barrträd så som gran och tall. Limmet som används innehåller ofta flera icke nedbrytbara ämnen. Det har gjorts försök att tillverka spånskiva med alternativa material – tillexempel andra träslag, halm och biologiskt nedbrytbart lim. Men dessa produkter har fortfarande brister, menar Johann Trischler:
– Dessa skivor har sämre ytegenskaper och är dyrare att producera, i dagsläget är de därför inte ett fullgott alternativ.
Hela studien presenteras i avhandlingen Strategic raw material supply for the particleboard-producing industry in Europe.
Akut lymfatisk leukemi är en ovanlig sjukdom, men utgör den vanligaste cancerformen hos barn. Behandlingen är idag mycket framgångsrik men kräver kraftfulla insatser med risk för många biverkningar. Det finns därför ett behov av att särskilja olika former av akut lymfatisk leukemi för att på så sätt kunna anpassa behandlingen efter allvarlighetsgraden och upptäcka eventuella återfall.
– Likt alla former av cancer uppstår barnleukemi genom genetiska förändringar i normala celler som då omvandlas till cancerceller. Att hitta de kritiska mutationerna i de sjuka cellerna är en viktig förutsättning för att förstå sjukdomsmekanismerna och på sikt hitta nya behandlingsformer, förklarar professor och överläkare Thoas Fioretos vid avdelningen för klinisk genetik som lett forskarteamet.
Upptäckte nya former av barnleukemi
Genom den relativt nya generationens sekvenseringsteknik kan forskarna på en högre detaljnivå undersöka vilka förändringar som inträffat i cancercellerna. Forskarteamet upptäckte då två nya former av barnleukemi.
– Den ena formen beror på att en gen som kallas DUX4, som i normala fall inte skall vara aktiv i blodceller, har aktiverats genom att genen har bytt plats i arvsmassan. Den andra påminner om en tidigare känd form av barnleukemi, men uppkommer genom andra genetiska förändringar, säger Henrik Lilljebjörn forskare och projektledare för studien.
Forskarna har studerat akut lymfatisk leukemi som är den vanligaste typen av barnleukemi. Sedan tidigare var det känt att det fanns sex större grupper av akut lymfatisk leukemi hos barn och till dessa kan man nu räkna de nu beskrivna formerna som tillsammans utgör cirka 10 procent av alla barnleukemier.
– Vår forskargrupp har de senaste åren arbetat oerhört intensivt med denna studie som inte hade varit möjlig utan samarbete med flera andra forskare inom Lunds universitet, Skånes universitetssjukhus och forskargrupper i Tyskland, avslutar Thoas Fioretos.
Förhoppningen är att fynden skall leda till förbättrad diagnostik och uppföljning av barnleukemi och i förlängningen till nya behandlingsformer. Forskarteamets fynd publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
De två nya formerna av leukemi heter ”DUX4-rearrangerade” och ”ETV6/RUNX1-lika”.
Forskningen har huvudsakligen finansierats av Barncancerfonden, Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne.
Kontaktinformation: Thoas Fioretos, professor i klinisk genetik vid avdelningen för klinisk genetik, Lunds universitet, e-post: thoas.fioretos@med.lu.se
Henrik Lilljebjörn, forskningsingenjör vid avdelningen för klinisk genetik, Lunds universitet, e-post: henrik.lilljebjorn@med.lu.se
– Den ökade risken för depression och fallskador innan parkinsondiagnos kan spegla tidiga, subtila tecken på sjukdom i nervsystemet, säger Helena Nyström, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och författare av avhandlingen.
Helena Nyström har med hjälp av ett rikstäckande register, inklusive militärens mönstringsregister och nationella patientregistret, undersökt möjliga riskmarkörer innan parkinsondiagnos. Diagnosticerad Parkinsons sjukdom karaktäriseras av stelhet, skakningar, långsamma rörelser och försämrad balans, men även depression och andra icke-motoriska symtom är vanliga.
Försvagad muskelstyrka ett tidigt varningstecken Redan vid mönstring, det vill säga 18 års ålder, uppmättes en lägre muskelstyrka hos män som 30 år senare skulle diagnosticeras med Parkinsons sjukdom. Mer än två decennier före en parkinsondiagnos var risken för höftfraktur förhöjd. Studien visade också att individer med depression hade en ökad risk för Parkinsons sjukdom över en uppföljningstid på 26 år.
– Att skillnader i muskelstyrka kunde noteras redan vid 18 års ålder är anmärkningsvärt och visar att det finns ett behov att studera riskfaktorer för Parkinsons sjukdom redan i unga år, säger Helena Nyström.
Avhandlingen innefattade också en enkätstudie med frågor om livskvalitet, hälsa och arbetsliv. 2000 personer med Parkinsons sjukdom, 67 år eller yngre, och lika många ålders- och könsmatchade kontrollpersoner bjöds in att delta. Svarsfrekvensen var 64 procent.
Stöd från arbetsgivare viktigt för bibehållen arbetsförmåga
Enkätstudien visade att för personer som drabbas av Parkinsons sjukdom i arbetsför ålder är arbetssituationen en viktig faktor för generell tillfredsställelse med livet. Nästan 60 procent av deltagarna med Parkinsons sjukdom hade minskat sin arbetstid eller slutat arbeta på grund av sjukdomen. Däremot var chansen att fortfarande arbeta tre gånger högre hos deltagare som upplevt stöd från arbetsgivaren i rehabiliteringsfrågor, jämfört med dem som saknat sådant stöd.
– Arbetsgivaren tycks spela en särskilt viktig roll för att öka möjligheterna för att personer som drabbas av Parkinsons sjukdom ska kunna fortsätta arbeta. Det vore därför klokt att involvera arbetsgivaren i rehabiliteringsprocessen, säger Helena Nyström.
Studiedeltagare med Parkinsons sjukdom upplevde en lägre tillfredsställelse med livet än personerna i kontrollgruppen. Risken för att uppleva otillfredsställelse med livet var särskilt påtaglig hos de personer som inte arbetade, eller som fortfarande arbetade men upplevde svårigheter att klara arbetskraven.
Helena Nyström är född och uppvuxen i Skellefteå. Hon är idag anställd vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, där hon kombinerar forskning med kliniskt arbete som AT-läkare. Helena har tidigare läst medicin vid Umeå universitet.
Kontaktinformation: Helena Nyström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, Umeå universitet, E-post: helena.nystrom@umu.se
Djurskyddslagstiftningen säger att fiskar som hålls av människor ska skyddas mot onödigt lidande inför och vid slakt. Hur fiskar upplever de olika momenten kring slakten vet vi idag väldigt lite om, men det försök som nu presenteras visar att flera av de metoder som idag används på fiskodlingar i både Sverige och utomlands är undermåliga.
Koldioxid- eller el-bedövning? Försöket utfördes på en svensk odling där forskarna undersökte fysiologiska och beteendemässiga indikatorer på stress hos röding, som antingen bedövats med koldioxid, vilket idag är den överlägset vanligaste metoden inom kommersiell odling i Sverige, eller med hjälp av ett nyutvecklat system för bedövning med hjälp av el-exponering.
– Vi ville jämföra de två bedövningsmetoderna ute hos odlarna, eftersom direkta experimentella jämförelser på plats i verkligheten är väldigt ovanliga när nya metoder för att bedöva fisk utvärderas, säger Albin Gräns, forskare vid SLU.
Resultaten förvånar De första resultaten visade betydande fördelar med el-exponering, eftersom denna metod ledde till klart lindrigare stressrelaterade beteenden jämfört med den traditionella koldioxiden. När forskarna sedan jämförde halterna av olika stressrelaterade ämnen i blodprov blev de förvånade.
– Det visade sig att de fysiologiska och de beteendemässiga indikatorerna på stress visade helt motsatta resultat. Samtidigt som bedövning med hjälp av el-exponering lindrade de stressrelaterade beteendena så ledde denna metod till ökad utsöndring av stresshormon, säger Albin Gräns.
Hur ska vi bedöma vad fisken upplever?
En hämsko för forskarnas arbete är att det idag inte finns något enkelt sätt att bedöma om fiskar är vid medvetande eller inte. Det är oerhört viktigt att känna till fiskens grad av medvetande vid en riskbedömning vid slakt, eftersom välfärden bara kan klassas som undermålig om fisken är vid medvetande och faktiskt upplever någon form av smärta, stress eller obehag.
– Vi vet inte om vissa av de behandlingar som rutinmässigt används för att ”lugna” fisk i samband med slakt bara gör fiskarna orörliga och i själva verket bara lugnar den mänskliga åskådaren, säger Albin Gräns.
Kontaktinformation: Albin Gräns, forskare vid inst. för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), epost: albin.grans@slu.se
Artikeln: A. Gräns, L. Niklasson, E. Sandblom, K. Sundell, B. Algers, C. Berg, T. Lundh, M. Axelsson, H. Sundh, & A. Kiessling. Stunning fish with CO2 or electricity: contradictory results on behavioural and physiological stress responses. Animal. 2016 Feb; 10(2): 294–301. doi: 10.1017/S1751731115000750
När den borgerlige mannen avbildas i det sena 1800-talets skämtbilder ger han ofta ett undanglidande och diffust intryck. Han är huvudperson i bilderna men dem det skämtas om är militärer, arbetare, barn, bönder och inte minst kvinnor. Alla situationer handlar indirekt om honom, men vägen går via skämtbildernas övriga humorobjekt. Den borgerlige mannen formas av hur de andra karaktärerna påverkar hans tillvaro.
– Men samtidigt som den borgerlige mannen är huvudperson kan han inte pekas ut lika tydligt som övriga humorobjekt. Det är han som skrattar åt dem andra. Det uppfinns olika humoristiska grepp för att undvika ett utpekande och för att behålla kontrollen över skrattet. Självironi är ett exempel på ett sådant grepp, säger Elisa Rossholm vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.
– Att peka ut och att skratta åt en annan person eller grupp berättar minst lika mycket om den som skrattar, fortsätter Elisa.Att vi inte längre tycker att många av den tidens skämtbilder är roliga säger en hel del om hur samhället har förändrats, samtidigt som det väcker frågor om vilka som idag är skämtobjekt och huvudpersoner.
Ofta negligerad bildgenre
Stockholms bostäder, gator och parker utgör ofta skämtbildernas scenografi. Stadens nöjen, hemligheter och farligheter är det som utgör material för skämten, och det som hotar huvudpersonens värdighet och status.
Skämtbilden är en ofta negligerad bildgenre men den ger en inträngande bild av Stockholms sociala och psykologiska problematik vid sekelskiftet 1900. Ett flitigt använt ämne i skämtbilderna var till exempel debatten om män och kvinnors sexuella roller. Kvinnans dubbla ansikte av sedelös och ärbar utgör både ett hot och en lockelse för skämtbildernas borgerlige man.
Avhandlingen I väntan på hufvudpersonen: Identitet och identifikation i svensk skämtbild 1870-1900 finns tillgänglig för nedladdning här:
Kontaktinformation: Elisa Rossholm, doktorand, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet, e-post elisa.rossholm@arthistory.su.
Bild: Karikatyr om vatten och avlopp i Stockholm. Söndags-Nisse, 1986
– Våra resultat visar att det finns ett starkt samband mellan att tillhöra en synlig minioritet, det vill säga att inte tillhöra majoritetsgruppen i ett samhälle, och att över generationer bli fast i ett utsatt låginkomstområde, säger Björn Gustafsson, professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete.
Björn Gustafsson har tillsammans med forskarkollegorna Torun Österberg, vid samma institution, och Katarina Katz, Karlstads universitet, följt samtliga invånare födda 1974 som vid 16 års ålder var bosatta i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Totalt ingick 19 445 personer i studien. När personerna var 32 år gamla följdes de upp avseende medelinkomst i det grannskap där de etablerat sig som vuxna.
Samhällaklyftorna har vidgats
Studien visar att hela 61 procent av de barn som tillhörde synliga minoriteter och var bosatta i utsatta låginkomstområden fortfarande bodde i likvärdiga områden även i vuxen ålder. För de som vuxit upp i samma typ av grannskap men inte tillhörde synliga minoriteter var siffran däremot nära hälften så stor; 35 procent bodde kvar.
– Resultaten är i samklang med att vi vet att samhällsklyftorna i Sverige har vidgats under de gångna decennierna. Tidigare var låginkomstområdena en första anhalt för många invandrare, men i takt med att de fick arbete flyttade de vidare till andra bostadsområden, säger Björn Gustafsson
Resultaten visar att rörligheten bort från låginkomstområdena har minskat. Idag finns betydligt fler invandrarungdomar som under största delen av sin uppväxt levt i ett utsatt bostadsområde.
Invandrarna dominerar i låginkomstområden
Studien innefattar tidsperioden 1990-2006, en period då det enligt Björn Gustafsson skett stora förändringar avseende inkomstfördelning i Sverige. Ökade löneklyftor, förändrad beskattning och kapitalinkomsternas växande betydelse är några av de bakomliggande faktorerna.
– Tillsammans med en sänkt ambition för bostadspolitiken har det lett till att boendesegregationen blivit mer markant i Sverige, säger Björn Gustafsson.
Nya vågor av invandrare har också anlänt till Sverige och invandrarna har antalsmässigt kommit att dominera befolkningen i låginkomstområdena.
– Boendesegregationen har allt mer kommit att bli en fråga om etnisk segregering, säger Björn Gustafsson.
Slående likheter med USA
Studien är unik i Sverige därför att den undersökt generationsöverskridande samband – inte enbart på individnivå, utan också på grannskapsnivå. Liknande studier har tidigare gjorts i USA och vid en jämförelse av resultaten ser forskarna stora skillnader men också slående likheter.
I båda länder är den synliga minioriteten fast på så sätt att många som är uppväxta i underprivilegierade bostadsmiljöer fortsätter att leva där även som vuxna. Detta innebär att kontakterna mellan personer som är olika med avseende på ursprung, kultur och religion riskerar att minska.
– Den socialal tilliten till samhället kan därmed minska. De negativa konsekvenser som detta medför blir till sist en angelägenhet för samhället i stort, säger Björn Gustafsson.
En typ av skador sker på cellens proteiner, som är cellens arbetshästar och som utför många livsviktiga funktioner. Ju äldre cellen blir desto fler skadade proteiner ansamlas. Dessa tenderar att klumpa ihop sig till så kallade proteinaggregat och det kan få förödande effekter för cellen och bidrar till dess förfall.
Proteinaggregat har kopplats till flera åldersrelaterade sjukdomar som påverkar nervsystemet, till exempel Alzheimers och Parkinson.
Cellens försvar mot åldrande För att motverka nedbrytningen har cellen utvecklat ett avancerat nätverk av försvarsmekanismer, inräknande bland annat enzymer som förebygger uppkomsten av skador och också enzymer som tar hand om skadade komponenter i cellen. Peroxiredoxiner är enzymer som motverkar skador på flera sätt.
− Vi och andra har nyligen visat att minskat kaloriintag bromsar åldrandet i jästceller, flugor och maskar genom att stimulera peroxiredoxiners aktivitet. Detta är intressant eftersom man genom att minska antalet kalorier (minska mängden socker och proteiner) har lyckats få många olika organismer (från jäst till apor) att leva betydligt längre än förväntat. Man vet dock fortfarande förhållandevis lite om hur detta sker, säger Mikael Molin, forskare vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Genom att forskarna nu visar att endast en liten ökning i mängden peroxiredoxin avsevärt förlänger jästens liv, har de ytterligare knutit peroxiredoxins roll till åldrandet.
Ett enzym som påverkar åldrandet Resultaten som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Cell visar att peroxiredoxin (PrxI) är en del av ett maskineri som har som uppgift att motverka uppkomsten av proteinaggregat när nivåerna av den skadliga oxidanten väteperoxid ökar i cellerna.
− PrxI fungerar genom att hjälpa andra enzymer att hitta fram till de skadade proteinerna så att dessa kan repareras och ansamlingen av proteinaggregat minskas. Utan Prx1 ökar mängden proteinaggregat snabbare i cellen och åldrandeprocessen påskyndas. Ökade Prx1 nivåer leder omvänt till färre proteinaggregat och till att åldrandet bromsas, säger Sarah Hanzén, doktorand vid Göteborgs universitet och förste författare till artikeln.
Om peroxiredoxiners funktion i hantering av skadade proteiner är viktig även i mänskliga celler finns förhoppningar om att man, genom att stimulera dessa enzym och därmed cellens försvar mot ansamlingen av skadade proteiner, kan motverka eller åtminstone senarelägga uppkomsten av till exempel Alzheimers och Parkinson.
Kontakt: Mikael Molin, docent vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet. mikael.molin@cmb.gu.se, 031-786 2577, 0706-502971
Sarah Hanzén, doktorand vid institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet. sarah.hanzen@gu.se, 0705-084243
Thomas Nyström, professor vid institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet. thomas.nystrom@cmb.gu.se, 031-786 2582
Det visar Lisa Lindén i en avhandling vid Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Hon har studerat två landsting och deras tre kampanjer för HPV-vaccin, som skyddar mot livmodercancer. Kampanjerna har bland annat omfattat sociala medier, en app och en uppsökande husvagnsturné. Målgruppen har främst varit unga kvinnor mellan 11 och 20 år. I studien har hon undersökt hur landstingen försöker nå ut med budskapet och hur de jobbar med målgruppen.
Kampanj i rosa blev exkluderande och moraliserande
– Kampanjerna för ofta fram vikten av att ta hand om sig själv, värna sina anhöriga och att tjejerna ska uppmuntra sina kompisar att också vaccinera sig. Men budskapen blir lätt normativa och exkluderande, till exempel en kampanj i rosa för att nå alla tjejer, eller att det först och främst visas vita tjejer på bild, säger Lisa Lindén.
Hon menar att budskapet om omsorg kan uppfattas som moraliserande med sin tydliga signal om att medborgarna bör vaccinera sig.
– Vår folkhälsohistoria fokuserade också mer på den samhälleliga plikten, att man skulle vaccinera sig för samhällets bästa.
Fokus flyttas från samhälle till individ
Idag betonas mer omsorgen om den egna individen. Men när fokus flyttas från ett samhällsperspektiv till individen uppstår nya problem.
– Då blir det sociala sammanhanget osynligt. Till exempel att inte alla unga tillåts vaccinera sig för sina föräldrar eller att många är rädda för biverkningar av vaccinet.
Under senare år har allmänhetens skepsis mot statliga vaccinationskampanjer ökat, bland annat som en följd av kopplingen svininfluensavaccin och narkolepsi.
– När det gäller HPV-vaccin finns inga tydliga bieffekter idag men fakta kan ju förändras. Det är något jag betonar i min avhandling, att osäkerhet är något som behöver hanteras i kampanjerna.
I forskningsprojektet ”Den nya fjällupplevelsen” från turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet undersöks det nya fenomenet i fjällvärlden. Forskarna konstaterar att motivationen bland fjällbesökarna skiljer sig åt.
För en del är själva aktiviteten huvudsaken, medan det för andra är just det aktuella landskapet som lockar – ”platsälskarna” respektive ”aktivitetsälskarna”. En viktig fråga blir då om framtidens multisportare och fjällöpare gör det för att de älskar ”platsen” eller ”aktiviteten”.
Sportifiering kontra naturkontakt
Friluftsliv och naturturism för möten med naturen där man inordnar sig i landskapet verkar vara stark i allmänhetens syn på de svenska fjällen. Nationella enkätundersökningar visar att knappt 70 procent, i mycket hög eller hög grad, inte vill se mer sportifiering i de svenska fjällen.
– Kluvenheten inför fenomenet är tydlig hos olika brukare av fjällandskapet och sportifieringen sätts inte sällan i motsatsställning till naturkontakt och eftertänksamhet – värden i fjällen kan hotas om sportifieringen blir för utbredd. Andra lyfter fram positiva aspekter på sportifieringen, exempelvis att det kan locka nya grupper till fjällen, förlänga säsonger, och ge kommersiellt underlag för anläggningar, säger professor Klas Sandell, en av forskarna i projektet.
– Betydelsen av god planering, hänsyn till andra verksamheter inte minst rennäringen, samt behovet av god infrastruktur, uppmärksammas också.
Både tveksamhet och stort intresse för sportifiering
Fjällandskapet och användningen av detsamma förändras alltid och alla förändringar har konsekvenser. I undersökningarna som genomförts i projektet går det att konstatera både en stor tveksamhet och ett intresse för en ökad sportifiering, men framför allt vittnas om att detta är något som ökar och förväntas öka än mer i framtiden.
– När det gäller förvaltningen av fjällen så är det viktigt att kunna följa de här aktiviteternas numerär, både antal arrangemang av olika typer och deltagarantal. Det kan åstadkommas genom återkommande inventeringar av förfrågningar och tillståndsgivning hos förvaltande myndigheter, säger Klas Sandell.
Forskarna pekar också på vikten av att återkommande – via förslagsvis fokusgrupper, expertpaneler eller enkäter – fånga upp hur nya och förändrade aktiviteter uppfattas av andra brukare såsom rennäring, ekoturism och lokalt friluftsliv.
Här hittar du hela rapporten ”Naturturism och friluftsliv i fjällen – landskapsrelationer i förändring?”.
Forskningssatsningen ”Storslagen fjällmiljö” ska ge mer kunskap till en hållbar utveckling och framtida förvaltning av fjällen. Satsningen vill uppmuntra ett helhetsperspektiv på fjällandskapet och bygger på nära samverkan med berörda fjällaktörer. Den finansieras av Naturvårdsverket och stödjer det nationella miljökvalitetsmålet ”Storslagen fjällmiljö”.
Storslagen fjällmiljö
Kontakt: Klas Sandell, professor i kulturgeografi, 070-647 97 09, e-post: klas.sandell@kau.se
Det är forskare i Projekt obalans vid Umeå universitet och Västerbottens läns landsting som nu presenterar nya resultat från yrselforskningsprogrammet.
– Ett problem vi sett är att majoriteten av patienterna inte genomgått det enkla test som krävs för att ställa diagnos. Det handlar om att man lägger ner patienten på britsen med huvudet vänt åt höger respektive vänster, samtidigt som man noggrant observerar ögonrörelserna. Själva testet tar bara någon minut att göra.
Tredelad poängskala förutsäger stroke
Förutom testet för kristallsjukan går det enligt forskarna att med hjälp av en enkel tredelad poängskala också att förutsäga risken för att patientens yrsel orsakas av en stroke.
– Väldigt få, under fem procent, av alla som söker akutvård för yrsel är yra på grund av en stroke. Nästan alla med stroke har också andra symtom såsom förlamning eller talsvårigheter, säger Jonatan Salzer, ST-läkare i neurologi och projektledare för Projekt obalans.
– Endast ett fåtal strokepatienter har bara yrsel som symtom på sin stroke. Den algoritm som vi utvecklat och valt att kalla ASA (Acute onset, Signs of neurological disability, Age) har visat sig vara väldigt tillförlitlig för att redan på akuten kunna förutsäga strokerisken.
Ändrade rutiner för yra patienter skulle spara oro
– Om vi ändrade på handläggningsrutinerna för våra yra patienter utifrån de fynd vi gjort så skulle vi kunna spara en massa tid, energi, oro och pengar som idag går åt till onödig vårdtid och onödiga röntgenundersökningar, avslutar Marie-Louise Barrenäs.
Dessa och andra forskningsresultat från Projekt obalans presenteras idag (den 3 juni) kl. 10 på ÖNH-dagarna, som arrangeras på Väven i Umeå. Under hösten kommer resultat också att publiceras i vetenskapliga tidskrifter.
– För att möjliggöra kronisk infektion binder H. pylori till receptorer i magsäckens slemhinna med hjälp av vidhäftningsproteiner som kallas adhesiner, säger Pär Gideonsson, doktorand vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik och författare till avhandlingen.
– Vi har fokuserat på hur adhesinerna BabA och SabA reglerar bakteriens bindning eftersom den utgör både en styrka och en svaghet i bakteriens överlevnadsförmåga.
Halva jordens befolkning infekterad
H. pylori infekterar grovt räknat halva jordens befolkning och kan leda till stort lidande genom att orsaka magsår och magcancer. Infektionen kan oftast behandlas framgångsrikt med en kombination av antibiotika tillsammans med en magsyrahämmare. Dock ses en dramatisk ökning av resistens mot antibiotika hos H. pylori, vilket betyder att det finns ett skriande behov av nya behandlingsstrategier.
Tillsammans med sina forskarkollegor visar Pär Gideonsson hur H. pylori reglerar sin vidhäftning med adhesinet SabA med genetiska mekanismer, som genom att variera längden på en repetitiv DNA-sträcka direkt påverkar uttrycket av SabA.
Variationen i denna DNA-sträcka skapar diversitet i en H. pylori-population så att det i en infekterad magsäck kan finnas en blandning av hög-, mellan-, och låg-bindande bakterier. Konsekvensen blir att det alltid finns en bakterie som är optimalt anpassad i sin vidhäftning i förhållande till omgivningen. Avhandlingen beskriver även mekanismer som påverkar SabA adhesinets uttryck i relation till pH.
Gömmer sig i magens slemhinna
Pär Gideonsson med kollegor har också kunnat visa att det andra vidhäftningsproteinet BabA använder en annan och mer direkt regleringsmekanism. Proteinets vidhäftningsfunktion slås ut vid lägre pH-värde, men återkommer snabbt när det normaliserats. Eftersom H. pylori gömmer sig i magens slemhinna där pH är neutralt, i motsats till magens mitt där pH är exceptionellt lågt, är denna reglering viktig för bakteriernas överlevnad.
– Vi tror att denna mekanism utnyttjas av H. pylori-bakterierna för att undgå att stötas bort från magens slemhinna och till den sura miljön i magsäcken där de är försvagade. Alltså möjliggör den reversibla avstängningen av BabA ett sätt för ”re-cycling” av infektionen när bakterier som stöts ut stänger av sin bindning och simmar ner igen, säger Pär Gideonsson.
Genom ett samarbete med Professor Han Remaut vid Vrije universitet i Bryssel fastställdes 3D-strukturen av BabA. Eftersom BabA-adhesinerna ser olika ut i olika H. pylori-stammar tittade forskarna på en rad olika BabA-sekvenser och kunde konstatera att alla BabA innehöll en så kallad disulfidbrygga, som utgör mitten av det bindande proteinets domän.
Acetylcystein kan förstöra vidhäftningsfunktionen
– När vi sedan letade efter ett läkemedel som kunde bryta disulfidbryggor hittade vi Acetylcystein, vilket är ett godkänt läkemedel som ofta används för att behandla olika typer av lungsjukdomar. Med Acetylcystein kunde BabA-proteinets vidhäftningsfunktion förstöras helt, vilket i praktiken innebär att vi har ett nytt sätt att behandla H. pylori-infektion, säger Pär Gideonsson.
Läkemedlet Acetylcysteins effekt på magsårsbakterien har nyligen framgångsrikt testats av andra forskare i ett par mindre humana studier. Pär Gideonsson och kollegor presenterar ett förslag till varför behandlingen fungerar mot H. pylori på molekylär nivå. Eftersom målet för behandlingen, det vill säga själva disulfidbryggan, återfinns hos alla studerade H. pylori-stammar, tror Pär Gideonsson att det finns väldigt små chanser till resistensutveckling.
Pär Gideonsson kommer från Gammelstads kyrkstad utanför Luleå. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik arbetar Pär som AT-läkare. Han har en magisterexamen inom Biomedicin efter ett examensarbete vid University of California, Davis samt läkarexamen erhållen vid Umeå universitet.
Torsdagen den 9 juni försvarar Pär Gideonsson, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, sin avhandling med titeln: Helicobacter pylori: Molekylära inblickar i hur vidhäftning regleras. (Engelsk titel: Helicobacter pylori: Molecular insights into regulation of adhesion properties.) Fakultetsopponent: Associate professor Hilde de Reuse, Unité Pathogenèse de Helicobacter, Department of microbiology, Institute Pasteur, Paris. Biträdande handledare: Professor Thomas Borén. Huvudhandledare: Docent Anna Arnqvist. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal N300, Naturvetarhuset, Umeå universitet
Kontakt: Pär Gideonsson, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet
Telefon: 070-335 0799 E-post: par.gideonsson@umu.se
– Vi har gjort detta på möss och det finns preliminära resultat som visar att vi även kan programmera om hudceller från människor till röda blodkroppar. En möjlig användning för den här tekniken är att tillverka personliga röda blodkroppar för blodtransfusioner, men det är ännu långt från en klinisk verklighet, säger Johan Flygare, forskargruppschef och ansvarig för studien.
Varje individ har en unik genetisk kod. Den genetiska koden är en komplett instruktionsmanual där det står beskrivet exakt hur alla celler i kroppen bildas. Denna instruktionsmanual finns lagrad i form av en specifik DNA-sekvens i cellkärnan. Alla kroppens celler, hjärnceller, muskler, fett, ben och hudceller har exakt samma kod. Det som skiljer celler åt är vilka kapitel i manualen som cellen kan läsa.
Omprogrammering av hudceller med retorvirus
Forskargruppen i Lund ville ta reda på hur cellerna gör för att öppna kapitlet som innehåller instruktioner för tillverkning av röda blodkroppar. Hudcellerna de utgick från i studien, hade instruktionsmanualen men hur skulle de få den att öppna kapitlet med beskrivningen för röda blodkroppar?
Med hjälp av ett retrovirus har forskarna fört in olika kombinationer av över 60 olika gener i hudceller tills de en dag hade lyckats programmera om hudcellerna till röda blodkroppar. Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports.
– Det är första gången någon har lyckats omvandla hudceller till röda blodkroppar och det är otroligt spännande, säger Sandra Capellera, doktorand och förstaförfattare till studien.
Studien visar alltså att av våra över 20 000 gener är bara fyra nödvändiga för att starta cellens program för att börja tillverka röda blodkroppar. Tar man bort en av de fyra fungerar det inte.
– Det är lite som en skattkista där man måste vrida om fyra olika nycklar samtidigt för att kistan ska öppnas, förklarar Sandra Capellera.
Hopp för dem med kronisk anemi
– Upptäckten är betydelsefull ur flera aspekter. Dels den biologiska – att förstå hur röda blodkroppar produceras och vilka genetiska instruktioner de behöver. Men även ur en terapeutisk synvinkel när man nu för första gången kan generera en röd blodcell från en hudcell som kommer från patienten. Idag är det brist på bloddonatorer till patienter med bland annat anemiska sjukdomar. Johan Flygare, förklarar:
– En allt äldre population innebär fler transfusioner i framtiden. Det blir också fler och fler människor som kommer från avlägsna länder med ovanliga blodgrupper, vilket gör att vi inte alltid har blod att erbjuda dem.
Röda blodkroppar är kroppens vanligaste celler och är nödvändiga för att transportera syre och koldioxid i kroppen. Miljoner människor i världen lider av anemi – ett sjukdomstillstånd där de har för få röda blodkroppar.
Patienter med kronisk anemi hör till de mest problematiska fallen. De får ständiga transfusioner från olika donatorer, vilket kan leda till att patienten till slut reagerar på det nya blodet. Man blir helt enkelt allergisk mot donatorns blod. Kan man hitta ett fungerande sätt att göra blod från personens egna hudceller, skulle den här gruppen av patienter kunna få hjälp. Men än återstår flera studier om hur blodet beter sig i levande organismer.
Lundaforskare har lyckats mäta växelverkan mellan molekylen CD4 och molekylkomplexet MHC klass II vars bindning till varandra kan avgöra om en immunrespons i kroppen startar eller inte startar. Den uppmätta styrkan på denna växelverkan ökar förståelsen för vad som händer i det inledande skedet då kroppens immunförsvar slår till.
Upptäckten som forskare vid naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har bidragit till visar att bindningsstyrkan mellan CD4 och MHC klass II ligger på en nivå där vårt immunsystem ska behålla sin känslighet mot främmande ämnen samtidigt som det inte ska reagera mot människans egna celler.
Än så länge rör det sig om grundforskning, men i framtiden kan upptäckten bidra till ökad kunskap om varför vårt immunförsvar inte fungerar vid olika så kallade autoimmuna sjukdomar, det vill säga sjukdomar orsakade av att det mänskliga immunförsvaret attackerar den egna kroppen.
– Våra resultat kan i framtiden bli värdefulla när man ska utveckla nya läkemedel och när diagnoser ställs, främst för att vi har ökat vår allmänna förståelse av immunförsvaret. Våra mätningar har också lagt grunden till att göra liknande mätningar på hur andra viktiga protein växelverkar i kontakten med immunceller, säger Peter Jönsson, fysikalisk kemist vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Undersökningen har han gjort tillsammans med forskare i Oxford och Cambridge. Studierna har gjorts i laboratorier där forskarna dels studerat hur CD4 och MHC klass II interagerar med varandra i lösning, dels hur de i ett modellsystem binder till immunceller.
För mer information:
Peter Jönsson, biträdande universitetslektor, Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 81 63 peter.jonsson@fkem1.lu.se
– Jag har märkt att det inom restaurangbranschen finns en stor osäkerhet just för fisk- och skaldjursprodukter kring vilken information som är viktig för att kunna avgöra om den är uthålligt producerad, säger Mirelle Tirza, som bland annat undersökt hur konsumenterna ska kunna få information tillräckligt för att kunna välja hållbart producerade tonfiskprodukter.
Av de sju färska tonfiskproverna som Mirelle Tirza undersökt – 6 från sushi-restauranger och ett prov från en fiskaffär – kunde bara två försäljare ange vilken art av tonfisk de sålde. En av de två som uppgav ett artnamn angav dessutom fel art. DNA-analysen visade på en annan art tonfisk.
Tonfisk på display.
Ingen av de färska proverna hade information om fångstområde eller fiskemetod, och informationen på tonfiskburkarna var oftast för bristfällig för att kunna göra ett medvetet val enligt de konsumentguider som finns.
– Med sitt examensarbete visar Mirelle att artidentifiering med DNA analys fungerar men också att utveckling behövs för att metoden ska bli enklare att använda och resultaten lättare att tolka, säger Thomas Dahlgren, en av studiens handledare och forskare vid institutionen för marina vetenskaper.
Han menar att vi sett en revolution i utvecklingen av DNA-teknik men att grundforskningen inte hängt med i samma takt.
– Mirelles resultat visar nämligen att fyra av de mest hotade tonfiskarterna är svåra att skilja åt med den standardiserade streckkodsgenen. Detta är bara ett exempel på att mer arbete behövs för att kartlägga olika nivåer av biologisk mångfald, från tidigare okända arter i till exempel djuphaven, till genetisk diversitet i mycket väl kända arter, som exempelvis tonfiskar.
Kommersiella arter av tonfisk akut hotade Den genomgång av fiske efter tonfisk globalt som Mirelle Tirza även gjort visade att några av de kommersiella arterna av tonfisk är akut hotade, andra är överfiskade och/eller överfiskas idag.
Beroende på fångstområde och fiskeredskap kan fiske efter tonfisk leda till bifångst av delfiner, hajar, sköldpaddor och andra hotade djur, som skadas och i värsta fall dör. Det finns dock tonfiskprodukter som kommer från mer uthålliga fisken, både med avseende på fisketrycket på beståndet av tonfisk och att fiskemetoden är mer skonsam vad gäller bifångster.
– För att medvetna konsumenter ska kunna använda sig av konsumentguider och göra informerade val, och på det sätt utöva konsumentmakt genom att efterfråga det som är mer hållbart producerat, krävs att dokumentationen som samlas in i början av produktionskedjan följer alla led i leverantörskedjan, från ”krok till krog”, menar Mirelles Tirza, vars examensarbete visar att det är en lång väg dit, både vad gäller färsk och konserverad tonfisk.
Osäkerhet kring fisk- och skaldjursprodukter
Examensarbetet har gjorts i samarbete med SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Sara Hornborg, som varit handledare från SP säger:
– Jag har märkt att det inom restaurangbranschen finns en stor osäkerhet just för fisk- och skaldjursprodukter kring vilken information som är viktig för att kunna avgöra om den är uthålligt producerad. När den medvetne konsumenten inte får den information som efterfrågas känns det dock inte seriöst och möjliggör fusk. Därför pågår mycket arbete med förändringar kring dokumentationskraven, så kallad spårbarhet, för fisk- och skaldjur, säger hon.
– För att fullt ut förstå vikten av spårbarhet och utökad konsumentinformation behövs dock mötesplatser för samverkan mellan alla aktörer i produktionskedjan, inklusive forskare och myndigheter, med målet att tillsammans verka för en mer hållbar produktion och förstå hur det hänger ihop med hållbar efterfrågan.
Kontakt: Mirelle Tirza, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, tel. 073-576 97 55
Thomas Dahlgren, handlledare, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, tel. 070-366 20 42
Sara Hornborg, SP Food and Bioscience, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel. 010-516 66 96
– En av dem som jag intervjuade under min forskning visade mig att det tog 17 klick att föra in ett blodtryck i datajournalen, säger Jean E Stevenson Ågren, som nyligen disputerat med sin avhandling ”Dokumentation av vitalparametrar i datajournaler – En risk för patientsäkerheten? ”
Många av de intervjuade, vittnar om krångliga och svårnavigerade datajournaler.
– Ibland står datorn långt borta och det händer att personalen använder sig av post-it lappar, små skrivblock och pappershanddukar när de samlar data som de sedan för in i datorn. Det skapar en risk för att information faller bort och att vitalparametrar som är en färskvara matas in för sent.
Jean E Stevenson Ågren, född och uppvuxen i Skottland, har en bakgrund som sjuksköterska, intensivvårdssjuksköterska, barnmorska och lärare och disputerade nyligen som doktor i hälsoinformatik vid universitetet av Sheffield.
– Det här kändes som ett spännande område att undersöka då jag har arbetat länge inom branschen och alltid har varit intresserad av patientsäkerhet.
Studerade journaler i Kalmar
I sin forskning, som hon genomfört vid eHälsoinstitutet, Linnéuniversitetet i Kalmar, har hon granskat 228 sjukhusjournaler för patienter som drabbats av hjärtstopp, intervjuat och följt med vårdpersonal ute på golvet för att observera hur vitalparametrar dokumenteras i datajournaler.
– Om man mäter vitalparametrarna kan man tidigt se små förändringar i till exempel puls och andningsfrekvens som kan visa att patientens tillstånd håller på att försämras innan man kan se det med blotta ögat.
Men dokumentationen måste vara lätt att tolka så att patientens försämring upptäcks i god tid. Då kan man förebygga kritisk försämring, till exempel, hjärtstopp.
Tidigare forskning visar att antalet patienter som drabbas av hjärtstopp på ett sjukhus kan minskas med 50-60 procent om man mäter och dokumenterar patientens sex vitalparametrar; puls, blodtryck, temperatur, andningsfrekvens, syreupptagning i blodet och medvetandegrad två gånger per dygn.
Varierande hantering av vitala parametrar Regelbundna mätningar och klar dokumentation av patienternas vitalparametrar kan också innebära minskade kostnader för vården.
– En australiensisk forskningsstudie visade att ett sjukhus som mäter patienternas vitalparametrar två gånger per dygn kan minska sina kostnader för patientvård med 18 procent.
I forskningen visade det sig att rutinerna för vilka vitalparametrarna som mäts, och hur ofta de mäts, är varierade. Men Jean E Stevenson Ågren tror att det går att skapa en mer patientsäker vård.
– Det behövs nationella riktlinjer för vilka och hur ofta man ska mäta patienternas vitalparametrar då det idag varierar helt mellan olika vårdavdelningar och sjukhus. Det finns ett behov av att använda ett rekommenderat system för övervakning, till exempel, National Early Warning Score system(NEWS). Det behövs också ett bättre system för att dokumentera vitalparametrar inom vården på ett jämlikt patientsäkert sätt.
Kontaktinformation:
Jean E Stevenson Ågren Tel: 073-042 64 41
Jonas Tenje, pressansvarig, 070-308 40 75
