Hos en art av sköldpadda med röda fläckar fann forskare vid Göteborgs och Cambridges universitet, att den ”röda genen” är identisk med fåglarnas och har samma funktioner för såväl färgseende som färgsignalering.
Fåglarnas röda gen fanns redan hos dinosaurierna
Genen har sannolikt uppstått hos fåglars och sköldpaddors gemensamma förfader för cirka 250 miljoner år sedan.
−Det betyder att dinosaurierna också hade anlaget och därmed möjligheten till bjärta röda färger. Kanske inte någon ”T-red”, men någon av växtätarna kan ha varit lika knallröd som sin kusin domherren, säger Staffan Andersson vid Göteborgs universitet, som deltagit i den nyligen publicerade studien.
”Röd-genen” (CYP2J19) som forskargruppen tidigare identifierat hos zebrafink, ligger bakom fåglars förmåga att omvandla gula födopigment (karotenoider) till röda. Vid studier av bland annat Målad guldsköldpadda, och gensekvenser från många andra reptil-ättlingar, fann forskarna att genen är samma hos sköldpaddor, och därmed mycket äldre än vad forskarna först hade trott.
Ursprunglig funktion för färgseende
Genen, eller rättare sagt det enzym den kodar för, har betydelse både för färgseendet och för förmågan att producera röda fjädrar eller rött skinn. I ögat bidrar den till röda oljedroppar i näthinnan som skärper färgseendet i det gul-röda spektrat. Röda oljedroppar finns hos de flesta fåglar och även sköldpaddor, så detta är sannolikt genens ursprungliga funktion.
Rött signalerar både hot och flört
Från sin roll i näthinnan har den röda genen sedan vid upprepade tillfällen ”rekryterats” för uttryck i en annan vävnad (som till exempel lever eller skinn) för att tillverka de pigment som rödfärgar fjädrar eller näbbar hos vissa fåglar, eller, som det visade sig i denna studie, skalet hos en del sköldpaddor.
− Eftersom alla dinosaurier, alltså inte enbart de som utvecklades till dagens fåglar, härstammar från samma förfader, så är det fullt möjligt att vissa av dem också använt genen till röda färger för hotsignaler eller kurtis. Och snarlikt den ganska sparsamma förekomsten av bjärta röda färger hos fåglar, så är det mest sannolikt hos växtätande dinosaurier, eftersom dessa fick i sig stora mängder av de gula karotenoider som enzymet kan omvandla till de röda pigmenten, säger Staffan Andersson.
Kontakt: Staffan Andersson, professor ekologisk zoologi, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
tel. 0708-64 19 59, 031-786 36 47 staffan.andersson@bioenv.gu.se
– Upptäckten betyder mycket för förståelsen av det globala klimatsystemet, säger Fabien Roquet. Han är forskare vid Meteorologiska Institutionen och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom artikeln.
År 2011 upptäckte forskare en vattenkälla utanför Cape Darnley i östra Antarktis som bidrar till en fjärdedel av Antarktis bottenvatten. Den forskning som publiceras i dag inkluderar ytterligare två år av data.
Reservoar för värme och kol
Världshaven är centrala för att reglera klimatet på jorden. De fungerar som en stor reservoar för värme och kol, som kan transporteras långt av havsströmmarna och lagras i djupet och i havsbottnarna i hundratals och tusentals år. Det finns bara några få ställen där oceanernas bottenvatten förnyas, och viken Prydz Bay vid den antarktiska kontinentalsockeln är ett av dem.
– Antarktis och Antarktiska oceanen liknar ett bultande hjärta som producerar de djupa och kraftiga strömmar med kallt vatten som driver den globala havsomblandning och reglerar atmosfärens temperatur, säger artikelns huvudförfattare Guy Williams, från the Institute of Marine and Antarctic Studies och Antarctic Climate and Ecosystems CRC, University of Tasmania, Australien.
Dessa strömmar börjar med intensiv havsisbildning runt den antarktiska kontinenten på vintern, vilket skapar kallt och salt vatten som i stora mängder sjunker och transporteras bort från kontinenten. Om produktion av Antarktis bottenvatten försvagas leder det till förändringar i den globala havscirkulationen, som kan i sin tur leda till förändringar i det globala klimatet.
Instrument på elefantsälars huvuden
Som en del av Integrated Marine Observing System (IMOS) placerades små oceanografiska instrument på elefantsälars huvuden medan de sökte efter föda på djup på upp till 1 800 m. Vissa sälar simmar tusentals kilometer i sin jakt på mat. Data från dessa sälar har gett forskare omfattande oceanografisk information om regionen och gjort det möjligt för forskarna att bekräfta att Prydz Bay är en sekundär bidragsgivare till Cape Darnleys bottenvatten.
– Men vi fann att bidraget från Prydz Bay är mindre salt och har längre densitet på grund av påverkan från närliggande isflak. Det är alltså relativt lätt att tänka sig att dessa globala havsströmmar kommer att fortsätta sakta ner, så länge avsmältningen av isen runt Antarktis fortsätter att öka, säger Guy Williams.
Kontaktinformation: Fabien Roquet, Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, e-post roquet@misu.su.se
– Få miljöer uppvisar så starka positiva effekter på fågelfaunan som äldre bebyggelse i byar, säger Tomas Pärt vid institutionen för ekologi på SLU.
Ett allt intensivare jordbruk i Europa har gjort det svårare för många arter att långsiktigt överleva. Ett exempel är tofslärkan som har minskat med 95 procent i Europa mellan 1980 och 2005 (State of Europe’s Common Birds). Samtidigt har bestånden av till exempel gråsparv och stare mer än halverats i Sverige.
Därför är det viktigt att hitta de miljöer som fortfarande finns kvar i jordbrukslandskapet och där fåglarna trivs. Polen är ett idealiskt land för studier av detta. Efter Berlinmurens fall 1989 har landsbygden förändrats. Många mindre jordbruk har lagts ner på grund av dålig lönsamhet, äldre hus har rivits och nya som enbart är bostäder har byggts. Många polska byar förändras nu, från att varit dominerade av bondgårdar till att bli alltmer dominerade av modernt boende för pendlare.
12 000 individer av 135 fågelarter
Eftersom gårdsmiljöer kan vara viktiga miljöer för många fågelarter undersökte forskarlaget 78 bostäder och gårdar i 30 byar. De hittade 12 000 individer av 135 fågelarter, inklusive många av dem som är hotade i Europa i dag.
– När vi undersökte det hela på gårdsnivå fann vi flera intressanta mönster, berättar Tomas Pärt. Generellt hade äldre fastigheter tydligt fler fågelarter än hus byggda efter 1989 och de aktiva jordbruksfastigheterna var i särklass de fågelrikaste miljöerna. Men inte nog med det, när vi tittade på fågelsamhället i hela byar fann vi en dramatiskt minskad art- och individrikedom när byarna moderniserats. Om andelen nya hus i byn ökar från 10 till ca 40 procent minskar till exempel antalet arter med två tredjedelar, från nästan 30 till färre än 10 arter.
Forskarna tror att detta beror på att äldre bebyggelse och framförallt bondgårdar är mer varierade miljöer än nybyggda fastigheter.
– Äldre hus är mer komplexa med takpannor, halmtak, skorstenar och träbjälkar och i trädgårdarna finns små uthus, äldre träd, buskar, fruktträd, dammar och hagar. Alla dessa småmiljöer erbjuder en mängd arter boplatser och mat, något som var speciellt tydligt för bondgårdar med djur, gödselstackar och spillsäd. Dessa miljöer är helt enkelt ett paradis för en minskande art som gråsparv, säger Tomas Pärt.
Denna utveckling på landsbygden ska och kan inte hindras, menar forskarna. De pekar istället på att det finns goda möjligheter att utveckla nya strategier för att förvalta byarnas och jordbrukslandskapets fågelmångfald:
Bebyggelsens betydelse för odlingslandskapets mångfald bör erkännas och inkluderas i framtida miljöstöd. Även i Sverige gynnar aktiva bondgårdar, särskilt de med djurhållning, flera av de fågelarter som minskar mest. Via information och olika typer av stöd kan samhället gynna renovering och bevarande av äldre byggnader och miljöer så att de ändå uppfyller dagens krav. Med hjälp av enkla åtgärder kan nya byggnader och trädgårdar utformas så att de blir mer intressanta för fåglar. I stadsmiljö finns trender med gröna tak och odlingar och samma tänk kan utnyttjas för att göra landsbygdsmiljön mer vänlig för både människor och mångfalden av fåglar, fjärilar och andra djur.
Studien har letts av Zuzanna Rosin vid Adam Mickiewicz University i Poznan. Från SLU medverkade Tomas Pärt och Michal Zmihorski. Resultaten har nyligen publicerats i Journal of Applied Ecology.
Kontaktinformation: Tomas Pärt, professor, Institutionen för ekologi, SLU, tomas.part@slu.se
Den vetenskapliga artikeln: Rosin, Z. M., Skórka, P., Pärt, T., Żmihorski, M., Ekner-Grzyb, A., Kwieciński, Z. & Tryjanowski, P. (2016), Villages and their old farmsteads are hot spots of bird diversity in agricultural landscapes. J Appl Ecol. doi:10.1111/1365-2664.12715 http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1365-2664.12715/full
Sedan skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994 har det funnits hög tilltro till att detta skulle vara den ultimata lösningen på människors problem med överskuldsättning. Lagen har dock inte fått den effekt man önskade, menar Lisbeth Sandvall, lektor i socialt arbete på Linnéuniversitetet.
– Idag ligger stort fokus på själva ansökningsprocessen, vilket gör att insatserna sätts in för sent när människor har levt under flera år med stora med skulder. Många som ansöker får dessutom avslag eftersom de inte uppfyller kraven för att bli beviljad en skuldsanering.
Fastnar i långvariga skulder
Ju längre tid man lever med skulder desto svårare blir det att ta sig ur situationen.
– Långvariga skuldproblem som upplevs omöjliga att lösa gör att människor kan utveckla medvetna och omedvetna strategier som på sikt urholkar möjligheten att bli beviljad en skuldsanering, säger Lisbeth Sandvall.
Det kan handla om att man försöker hitta olika sätt att undvika löneutmätning, till exempel genom att anpassa arbetstid och inkomst, jobba svart eller blir försörjd av sin partner. Det kan också handla om att man på grund av orkeslöshet drar sig undan från samhället och arbetsmarknaden, vilket gör det svårt att bli beviljad en skuldsanering.
Lisbeth Sandvall har i sin forskning kunnat se att det är en kombination av individuella och strukturella faktorer som gör att människor fastnar i svåra skuldsituationer.
– Långa väntetider och skulder som under tiden växer snabbt eftersom ränta ska betalas före kapitalbelopp leder till ökad uppgivenhet och orkeslöshet. Detta i sin tur leder till man drivs allt längre ut i ett utanförskap.
Tidigare insatser behövs
Lisbeth Sandvall menar att problemet med överskuldsättning måste börja belysas på nya sätt. Istället för att fråga sig varför överskuldsatta inte ansöker om skuldsanering, behöver man fundera på vad det är som gör att människor överhuvudtaget måste ansöka om skuldsanering.
– Resultaten av studien visar att det behövs bättre insatser för att förebygga att människor överskuldsätter sig, till exempel att de får hjälp på tidigt ett stadium genom kortare väntetider till budget/skuldrådgivare. Man behöver också vara medveten om att det kan finnas en annan grundproblematik bakom skuldproblemen som påverkar situationen, till exempel psykiska funktionshinder eller missbruk av spel eller droger.
Mer om studien: Hela studien presenteras i rapporten ”Varför ansöker inte fler överskuldsatta om skuldsanering” som utförts på uppdrag av Kronofogdemyndigheten. Lisbeth Sandvall har studerat Kronofogdens aktmaterial och har intervjuat personer som själva är överskuldsatta samt representanter för myndigheter och ideella organisationer som kommer i kontakt med överskuldsatta.
− Logarna med sina danser var träffpunkter där människor samlades under sommartid för att dansa, umgås och söka kontakter av olika slag. I åtskilliga fall fann man sin kärlek där, säger Lennart K Persson som har undersökt logdanser i Mörebygden i östra Småland.
Genom att studera annonser och artiklar i lokal dagspress kan han visa att logdanserna började omkring 1950 i Mörebygden och ungefär samtidigt i andra regioner. Initiativtagare var avdelningar inom Svenska landsbygdens ungdomsförbund, SLU. Efterhand kom idrottsföreningar att dominera bland arrangörerna. Ett par logar drevs i privat regi.
− Logarna uppfattades nog som mera primitiva än dansbanorna. Klädseln var normalt mycket enkel. Logarnas dekorationer med björkris, kulörta lyktor, vagnshjul och fisknät eller annat, bidrog till att skapa en speciell och mysig atmosfär.
Mer logdans tack vare bilen
Efter en ganska trög start under 1950-talets första del ökade antalet logar och logdanser kraftigt under årtiondets andra del. En förutsättning för logdansens utveckling var att bilen började bli ett någorlunda vanligt fortskaffningsmedel bland allmänheten.
− Bilens betydelse återspeglas i många arrangörers annonser där det omtalas att tillgången till p-platser på den aktuella platsen var god, säger Lennart K Persson.
Under 1960- och 1970-talen blev logarna allt mindre attraktiva som dansplatser för ungdomar. De som fortfarande ville dansa, föredrog i ökad utsträckning städernas diskotek. Det successivt minskande antalet logdanser kom i all huvudsak att bestå av så kallad mogen- och medelålders danser, där åldersgränsen för den förra vanligen var 20 år och för den senare 30 år.
Hårdare krav, dyrare orkestrar En annan förklaring till att antalet logar minskade från åren kring 1960-talet var att myndigheterna införde stränga och kostsamma krav vad beträffar till exempel ordningsvakter och brandsäkerhet. En tredje att orkestrarnas gager steg kraftigt.
− Många logar hade liten disponibel dansyta, vilken satte en gräns för antalet besökande och därmed arrangörens möjliga inkomst, säger Lennart K Persson.
Ett tiotal logar levde dock vidare och dessa blev mer eller mindre permanenta inrättningar under en längre period. En av dessa, Stallet i Vassmolösa, existerar fortfarande och en annan, Skälby Loge i Kalmar, tillkom 1981 och även där dansas det alltjämt.
Fotnot: Boken ”Logar, logdanser och logdansorkestrar i Mörebygden 1950-1982” är Lennart K Perssons andra inom det aktuella ämnesområdet. År 2013 gav han ut ”Dansbanor, dansorkestrar och festarrangemang i sydöstra Småland ca 1900-ca 1970”.
Växtlighet i stadsmiljö är viktigt av många skäl. Luften blir bättre och människor får bättre hälsa. Studier visar också att barn som får vara i grönområden får bättre motorik och koncentrationsförmåga. Möjligheten att odla sin egen mat stimulerar barns intresse för att äta frukt och grönt och ger dem också kunskaper om hållbarhet och hälsofrågor. Men trots ett ökat intresse för stadsodling är det fortfarande få barn som har tillgång till skolträdgårdar och liknande. Det beror inte minst på att det är betungande för skolans personal att sköta odlingarna.
Lättskött skogsträdgård med ekosystemtjänster
Därför har Region Jönköpings Län inlett ett arbete för att utveckla förskolegårdar med förstärkta så kallade ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster kallas de funktioner hos ekosystem som gynnar människor på olika sätt. Det kan handla om produkter som trä eler ätbara växter, vattenrening, klimatreglering, syreproduktion eller estetiska och rekreationella värden.
En form av utomhusmiljö som regionen kommer att introducera är skogsträdgårdar, som är lättare att sköta och underhålla än en vanlig trädgård. De kan ge tre olika sorters ekosystemtjänster: Försörjande – frukter, bär och ätbara blad, stödjande – skydd mot UV-ljus, förbättrad luftkvalitet, vattenreglering och kolbindning, och kulturella – rekreation, välbefinnande, möjligheter till lek, rörelse och lärande. De kan också bidra till gemenskap i närmiljön.
Effekten följs upp för, under och efter
Forskningsrådet Formas har beviljat Jönköping University drygt 6 miljoner till projektet Mångfunktionella utomhusmiljöer som främjar hälsa och hållbarhet: en studie av samverkansprocesser för stärkta ekosystemtjänster i staden. Fem forskare kommer att följa regionens arbete och bland annat undersöka hur barnen, personalen och de som bor i området utvecklar och använder ekosystemtjänsterna både under och efter förbättringsarbetet, vilka hinder som uppstår och hur miljöerna påverkar hälsa och välbefinnande på lång och kort sikt.
I samarbete med Riksbyggen kommer 15 ekosystemtjänster på varje förskola att bedömas före och efter förbättringsarbetet. Forskarna kommer också att titta på hur barnen leker, ha workshops och samtalspromenader för att få veta hur barnen upplever olika utomhusmiljöer, vad de använder dem till och hur de skulle vilja utveckla dem. Personal och närboende kommer också att intervjuas, och resultaten kommer att kunna användas av förskolorna för att fortsätta utveckla både miljöerna och metoderna.
Fotnot: Forskargruppen vid Jönköping University består av Tobias Samuelsson, Ellen Almers, Per Askerlund och Robert Lecusay från Högskolan för lärande och kommunikation samt Sofia Kjellström från Hälsohögskolan. Kontaktpersoner på Region Jönköpings län är Jesper Ekberg och Anne Wilderoth, och på Riksbyggen är det Veronika Johansson.Projektet sker även i samarbete med Biosfärområde Östra Vätterbranterna och Hyresgästföreningen.
En hög andel linolsyra i kroppsfettet speglar till stor del att man har ett högt intag av olika växtoljor, vilket även kunde visas i denna studie. Resultaten kan tala för att ett alltför lågt intag av fleromättade fettsyror ökar risken att dö i förtid. Inget klart samband kunde däremot konstateras för dödlighet i hjärt-kärlsjukdom. Denna studie är den största studien som belyst sambandet mellan specifika fettsyror i fettväven och intaget av dessa fettsyror. Studien är också den största framåtblickande studie som undersökt sambanden mellan olika fettsyror i fettväven, hjärt-kärlsjukdom och dödlighet från alla orsaker.
Svårt att mäta kostintag
Vilken sorts fett maten bör innehålla är ett ämne som debatterats flitigt. Enligt nuvarande kostråd bör maten innehålla en relativt hög andel omättade fettsyror, även så kallade fleromättade. En svårighet i koststudier är att mäta kostintaget på ett tillförlitligt sätt, inte minst över lång tid. Att mäta sammansättningen av fettsyror i underhudsfettet kan därför vara ett värdefullt tillskott till vår kunskap om sambanden mellan kost och sjukdom. Fettvävens sammansättning speglar de senaste årens genomsnittliga fettintag på ett objektivt sätt, särskilt de fettsyror som kroppen inte själv kan tillverka, såsom omega-6, fettsyran linolsyra från växtriket.
I den populationsbaserade studien ULSAM (Uppsala Longitudinal Study of Adult Men) togs fettvävsbiopsier och blodprover hos 853 män vid 71 års ålder. Männen i studien fick omkring samma tidpunkt även fylla i en matdagbok under sju dagar. Många av männen underskattade sitt intag av energi och fett. Om man bortsåg från de män som rapporterat mest fel, sågs ett tydligt samband mellan andelen linolsyra i fettväven och matdagböckerna. Något svagare samband sågs mellan fettsyror i blodet och självrapporterat intag, medan starka samband sågs mellan fettväven och blodet för de flesta fettsyror. Dessa samband är av stor betydelse inom nutritionsforskningen då de kan underlätta tolkningen av andra studier som undersökt sambanden mellan olika fettsyror och sjukdomsrisk. Sammantaget talar fynden för att andelen fleromättade fettsyror i fettväven speglar hur mycket man ätit av dessa fettsyror på lång sikt, och detta verkar särskilt gälla linolsyra, som är den vanligaste fleromättade fettsyran. När det däremot gäller omega-3 fetter sågs inga tydliga samband med risk för hjärt-kärlsjukdom eller dödlighet i denna studie.
Linolsyra minskar dödligheten
Efter att statistisk hänsyn tagits till ett flertal kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom sågs inga klara samband med hjärt-kärldödlighet för någon fettsyra (251 dödsfall under 15 års uppföljning). För total dödlighet (605 dödsfall) sågs däremot ett samband, där högre andel linolsyra i fettväven var kopplad till 10 procents lägre risk att dö. Det är känt att linolsyra minskar halten av det onda kolesterolet, LDL, i blodet, men om det är förklaringen till sambandet med minskad dödlighet kan studien ej besvara.
– Även om studien inte kan bevisa något orsakssamband, stärker resultaten ändå nuvarande kostråd att byta ut en del hårda fetter i kosten, det vill säga de med hög andel mättade fettsyror, mot mjukare fetter, till exempel vegetabiliska oljor med hög andel omättade fettsyror, säger David Iggman, läkare vid Svärdsjö VC i Falun och forskare vid enheten för klinisk nutrition och metabolism vid Uppsala universitet.
– Studien är unik då den mätt olika fettsyror i kroppsfettet bland en stor population äldre män och följt dessa under lång tid. Vi vet från våra tidigare studier att linolsyra från växtoljor minskar mängden fett i levern och tydligt förbättrar blodfettprofilen jämfört med mättade fetter, men vi behöver ta reda på vilken mängd av denna fettsyra som är adekvat och på vilket sätt den skulle kunna påverka livslängden. Denna studie tillsammans med andra pågående internationella projekt är viktiga steg i rätt riktning för att öka kunskapen kring omättade fettsyror, säger docent Ulf Risérus, som leder forskargruppen vid Uppsala universitet.
Fakta: Linolsyra finns i växtoljor från till exempel solros och raps, mjuka matfetter (smörgåsmargariner), nötter och frön.
För mer information kontakta:
David Iggman, med dr, specialist i allmänmedicin, enheten för klinisk nutrition och metabolism, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, e-post: david.iggman@pubcare.uu.se, tel: 073-8181182
Iggman D, Ärnlöv J, Cederholm T, Risérus U. Association of Adipose Tissue Fatty Acids With Cardiovascular and All-Cause Mortality in Elderly Men. JAMA Cardiology. 2016;1(7):1-9.
– Genom att använda satellitobservationer och högupplöst numerisk modellering har vi funnit att mellan-troposfäriska moln ofta bildas i tropikerna i närheten av djupa konvektiva moln och att avkylningseffekten från dem kan vara lika stor som uppvärmningen från höga cirrusmoln, säger huvudförfattaren av studien Quentin Bourgeois, postdoktor på Meteorologiska institutionen (MISU) och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.
Moln spelar en avgörande roll för jordens klimat, men trots det är det fortfarande mycket vi inte vet om dem. Framförallt vet vi väldigt lite om moln i mellan-troposfären, alltså moln på omkring 5 kilometers höjd eftersom att dessa moln är svåra att observera.
– Rymdburna lidarinstrument, vilket vi har använt oss av i studien, ger detaljerad information om den vertikala fördelningen av moln och kan bidra till att fylla det här kunskapsgapet, säger Quentin Bourgeois.
Forskarna förväntar sig att deras studie kommer att väcka intresse eftersom det behövs mer kunskap om just mellan-troposfäriska moln. Framförallt förväntar de sig att klimatforskare kommer att anstränga sig för att få med molnens effekter i klimatmodeller så att vi bättre kan förutsäga framtidens klimat.
Om molns effekt på klimatet
Moln täcker omkring 70 procent av jordens yta. Olika typer av moln påverkar jordens klimat på olika sätt: låga vattenmoln, såsom bomullsliknande cumulus, kyler jordytan medan höga ismoln, såsom fjäderlika cirrus, värmer klimatet. Sammantaget kyler moln klimatet med omkring 20 W m-2. Detta kan jämföras med energin som jorden tar emot från solen som är omkring 340 W m-2 i medeltal eller den antropogena växthuseffekten som värmer klimatet med ungefär 3 W m-2.
För ytterligare information:
Quentin Bourgeois, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, e-post quentin.bourgeois@misu.su.se, tfn 08-16 42 36, mobil 0707-40 57 12
Annica Ekman, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, e-post annica@misu.su.se, tfn 08-16 23 97 (vidarekopplad till mobil)
Matthew Igel, University of Miami, e-post migel@rsmas.miami.edu, tfn +1 828 493 0507
Radovan Krejci, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, e-post radovan.krejci@aces.su.se, tfn 08-674 72 24
Den skandinaviska vargstammen uppgick under vintern 2016 till cirka 430 individer, men trots populationens nuvarande storlek så var det fram till 2007 endast tre vargar som lyckades bidra med genetiskt material. Detta resulterade i att populationen fram till dess hade en mycket begränsad genetisk variation och en omfattande inavel.
Under vintern 2007/2008 hade dock två invandrande individer nått den skandinaviska vargpopulationens utbredningsområde och fått var sin partner, med vilka de reproducerade sig för första gången följande vår och under ytterligare ett antal år.
Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Lunds universitet, Norsk institutt for naturforskning och Högskolan i Hedmark har nu tittat närmare på vad denna invandringsepisod kan ha betytt. Det forskarna fann var att avkommor till dessa invandrade vargar var bättre än avkommor till de mer inavlade individerna på att hitta en partner av motsatt kön, och att denna parbildning oftare ledde till nya vargkullar. Orsaken till dessa förbättrade egenskaper kan antingen vara ett en bättre överlevnad eller en bättre förmåga att finna och attrahera en ny partner.
Denna studie är en av de första som har kunna mäta och jämföra framgången i reproduktion bland första generationens avkommor till invandrade och därmed obesläktade individer i förhållande till avkommor av samma ålder från de befintliga och inavlade individerna i en population. Studien visar även att den skandinaviska populationens tillväxt tenderade att öka efter att dessa avkommor började reproducera sig och därmed att endast ett fåtal invandrande individer kan bidra med viktiga effekter på livskraften i små och inavlade populationer.
För mer information:
Mikael Åkesson, forskare
Institutionen för ekologi, SLU, Grimsö, Sverige
E-post: mikael.akesson@slu.se
Telefon: +46 (0)581 69 73 22
http://www.slu.se/skandulv
Den vetenskapliga artikeln i Molecular Ecology
Genetic rescue in a severely inbred wolf population. Mikael Åkesson, Olof Liberg, Håkan Sand, Petter Wabakken, Staffan Bensch & Øystein Flagstad. Molecular Ecology. DOI: 10.1111/mec.13797
Det är forskare vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund som nu visar att fåglars flyghastighet beror på flera olika faktorer som samverkar samtidigt. Morfologin, det vill säga fågelns vikt och formen på vingarna, är en faktor, vindens riktning och hastighet en annan, situationen (letar de efter mat eller flyttar de långa sträckor) en tredje.
Det som överraskar forskarna mest är dock att flockens storlek har stor betydelse för hastigheten.
– Att det är en så pass viktig faktor förvånar mig. Det är ju något som oftast har negligerats vid studier av fåglars flykt, säger professor Anders Hedenström som gjort studien tillsammans med professor Susanne Åkesson.
Det är första gången som forskare bevisar att flyghastigheten ökar när flocken blir större. Mätningarna har gjorts på Öland. Där har forskarna utvärderat fåglarnas morfologi och räknat antalet fåglar i olika flockar. Därefter har de med hjälp av en ornitodolit, ett mätinstrument som kan beskrivas som en kikare med laseravståndsmätare som också registrerar vindhastighet och vindriktning samt höjd och sidvinkel, mätt hastigheten hos olika stora flockar.
Entydigt resultat – oavsett fågelart
Resultatet är entydigt; större flockar färdas fortare oavsett vilken art fåglarna tillhör. Varför det är på det sättet är dock oklart. En teori är att det finns fler tunga individer i stora flockar och dessa flyger fortare än lättare individer. I en stor flock är det dessutom enklare att utnyttja den turbulens som uppstår bakom andra fåglar, inte minst när de flyger i formation som exempelvis gäss. Att utnyttja turbulensen gör det lättare att hålla en högre hastighet.
Förutom undersökningen på Öland har forskarna studerat tornseglare när de passerar Sahara höst och vår. De har bland annat studerat olika flygrutter, hastigheten, hur de skaffar föda och hur pass effektivt de utnyttjar energin.
Resultatet visar att tornseglarna på sin väg från Sverige till Subsahara och tillbaka väljer den effektivaste vägen. Flyttvägarna över Sahara är starkt kopplade till tillgången på föda olika tider på året samt till vindförhållandena som varierar mellan vår och höst i olika områden.
– Tornseglare väljer att flytta i medvind. På hösten är en central rutt över Kongobäckenet mest gynnsam, på våren är det den längre västliga rutten via Liberia där det förutom medvind finns gott om föda, säger Susanne Åkesson.
Resultaten publiceras två artiklar i den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions B. En artikel fokuserar på studien från Öland, den andra artikeln på tornseglarnas flyttning över Sahara.
Kontaktinformation: Anders Hedenström, professor teoretisk ekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen, anders.hedenstrom@biol.lu.se
Susanne Åkesson, professor zooekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen, susanne.akesson@biol.lu.se
Det är forskare vid naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet som tillsammans med kollegor i Storbritannien, Japan och USA har studerat trollsländornas vingar och flygning.
Trollsländors vingar har en komplicerad konstruktion, en yta som kan liknas vid ett mycket finmaskigt nät av trådar med avancerad tredimensionell veckad struktur.
– Vi visar att strukturerna bidrar till att skapa en vinge som är flexibel och samtidigt lika stark och robust som en mycket klumpigare vinge utan strukturer hade varit. Med hjälp av strukturerna ökar flygeffektiviteten dramatiskt. Det är ett vackert exempel på naturens snygga lösning på en svår utmaning, säger forskaren Per Henningsson.
Aerodynamiken påverkas inte av strukturen på vingarna, däremot av vingarnas form. Vingformen bidrar också till att sländor är mycket effektiva i luften, exempelvis visar studier att de i nio av tio fall lyckas fånga sitt byte när de jagar.
Fortfarande rör det sig om grundforskning men Per Henningsson tror att ytterligare forskning på området kan leda till flera praktiska tillämpningar i framtiden.
– Förståelse av aerodynamisk effektivitet kan komma till nytta inom vindkraft- och flygplansutveckling. Vingstrukturernas komplicerade system för robusthet kan kanske komma till användning vid materialforskning och ge oss lätta men starka material, säger han.
Resultaten publiceras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions B.
För mer information: Per Henningsson, forskare, Lunds universitet, biologiska institutionen, per.henningsson@biol.lu.se
De undersökta proteinerna kallas ”fytokromer”. De består av tusentals atomer och kan liknas vid mikroskopiskt små maskiner. Proteinerna återfinns i alla växtblad samt i många bakterier och svampar. De informerar cellerna om huruvida det är dag eller natt, molnigt eller soligt.
”Fytokroma proteiner är växternas och bakteriernas ögon. Vi har nu upptäckt hur bakteriella fytokromer fungerar på molekylnivå”, förklarar Sebastian Westenhoff vid institutionen för kemi och molekylärbiologi på Göteborgs universitet.
Fytokromer förändras i ljus En effektiv fotosyntes kräver att bladen exponeras för solljus. För att detta ska ske måste växterna växa mot solljuset, och det är de fytokroma proteinerna som styr den processen. På liknande sätt använder bakterierna fytokromer för att förflytta sig till platser där de har större chans att överleva. Proteinerna känner av ljuset och signalerar till växtcellen hur mycket ljus som finns tillgängligt.
”Så fort ett fytokrom absorberar ljus deformeras det i en serie välorganiserade strukturella förändringar. Vi upptäckte en tidig strukturell förändring redan för två år sedan. På den tiden använde vi förkortade fytokromer. Sedan dess har vi vidareutvecklat våra experimentmetoder och kan nu studera proteiner i deras fulla längd. Det var det som gjorde att vi upptäckte förändringen i det sista ledet i processen som nu kompletterar förståelsen för hur fytokromer fungerar”, säger Sebastian Westenhoff.
Nya sätt att styra celler Upptäckten gör det möjligt att modifiera proteinerna, till exempel för att öka skördeutfall. Men den nya kunskapen är också avgörande för ny teknologi med vilken forskarna tillverkar ljuskänsliga proteiner för att styra organismer med hjälp av ljus. Sådana artificiella proteiner skulle kunna användas för att avge läkemedel på specifika platser i kroppen, till exempel i cancerceller.
”Proteiner är molekylära nanomaskiner som styr det mesta av det vi ser i naturen. För att förstå hur maskinerna fungerar måste vi dechiffrera proteinernas struktur. Denna kunskap kan också användas för att modifiera eller skapa nya proteiner med skräddarsydda funktioner”. säger Sebastian Westenhoff.
Resultatet av ett samarbete Projektet utfördes som ett samarbete mellan två grupper vid Göteborgs universitet respektive universitetet i Jyväskylä i Finland. Man såg med tiden ett behov av att utöka samarbetet, och data till studien samlades därför in på laboratorier i Frankrike, Schweiz, Finland och USA. ”Vi var tvungna att omkoda och utvärdera ett stort antal datamängder innan vi fick ett tillförlitligt och komplett resultat”, säger Sebastian Westenhoff, ”men det var värt mödan, för nu förstår vi bättre hur växter och bakterier ser ljus.”
Resultaten har publicerats i det senaste numret av Science Advances.
Kontaktinformation: Sebastian Westenhoff, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Tel: 0766-18 39 36, e-post: sebastian.westenhoff@chem.gu.se
Blått ljus som avges av elektroniska apparater har ansetts vara en möjlig mekanism som kan förklara hur användandet av exempelvis surfplattor under kvällstid kan leda till sömnproblem. I en ny studie från Uppsala universitet med 14 deltagande unga män och kvinnor undersökte sömnforskarna Christian Benedict och Frida Rångtell hur sömnen påverkades av användandet av en läsplatta under kvällstid när man exponerats för starkt ljus under dagen.
– Vår huvudsakliga upptäckt var att efter exponering för ljus under dagen hade användandet av en ljusemitterande läsplatta inställd på full ljusstyrka under två timmar ingen effekt på unga friska studenters sömn, säger Frida Rångtell, försteförfattare och doktorand vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
– Våra resultat tyder på att exponering för ljus under dagen, exempelvis genom utomhusaktiviteter eller åtgärdsprogram inriktade mot att förändra belysningen på kontor, kan vara hjälpsamma i försök att motverka sömnproblem associerade med användandet av apparater som skickar ut blått ljus. Men något vi inte undersökte i vår studie var hur man påverkas av olika typer av innehåll man konsumerar på exempelvis sociala medier och det är viktigt att tänka på att användandet av den här typen av apparater för att exempelvis logga in på jobbmailen eller konton på sociala nätverk innan man släcker lampan kan leda till sämre sömn på grund av känslomässiga faktorer, säger den seniora författaren Christian Benedict, docent vid institutionen för neurovetenskap.
För mer information, vänligen kontakta:
Frida Rångtell, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, mobil: 0704-92 42 12, e-post: frida.rangtell@neuro.uu.se
Christian Benedict, docent vid institutionen för neurovetenskap, mobil: 070-4250215, e-post: christian.benedict@neuro.uu.se
Cecilia Yates, information officer at Department of Neuroscience, mobile: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se
Hala Sultan Tekke var en upp mot 50 hektar stor bronsålderstad från tiden 1600-1150 f.Kr. som hade vidsträckta förbindelser som även inkluderade Sverige. Sedan 2010 har Peter Fischer, senior professor i antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet, lett den Svenska Cypernexpeditionens utgrävningar på plats under sju säsonger.
− Grävningen under maj och juni i år blev den mest framgångsrika. Vi upptäckte en äldre stadsdel från omkring 1250 f.Kr. och utanför staden en oerhört rik grav, en av de rikaste på Cypern från denna period, med tillhörande offergrop. Det faktum att vi har upptäckt ett gravfält från sen bronsålder är sensationellt eftersom man vid denna tid begravde de avlidna huvudsakligen inom bosättningen och ofta under golven i husen, säger Peter Fischer.
Området där graven påträffades är utsatt för erosion på grund av jordbruk. Innan grävningen genomfördes en så kallad geofysikalisk prospektering med hjälp av radar som indikerar vad som ligger under jordytan ner till 2 meters djup. Prospekteringen pekade på närmare 100 ”gropar”. Några av dessa ”hål i marken” visade sig vara brunnar, andra offergropar och – som i år – en grav.
Familjegrav
− Brunnöppningar är vanligtvis 1 meter i diameter men här fanns en struktur med måtten 4 x 3 meter. Graven tycks vara en familjegrav för åtta barn i åldern 5–10 år och nio vuxna varav de äldste är omkring 40 år. Medellivslängden under denna tid var mycket lägre än idag, säger Peter Fischer.
Två par örhängen av guld, ca 1400-1300 f.Kr. (Foto: Peter Fischer)
Av störst betydelse för arkeologerna var de mer än 140 kompletta keramiska kärl av vilka de flesta var prydda med fantastiska målningar: scener där människor sitter i stridsvagnar dragna av två hästar och en kvinna med en vacker klänning. Det fanns även vaser med andra djurmotiv, till exempel fiskar, och religiösa symboler. Många av kärlen är importerade främst från Grekland och Kreta men även från Anatolien, det vill säga nuvarande Turkiet.
I graven med tillhörande offergrop möttes arkeologerna av över hundra keramiska kärl och många guldfynd som inkluderar ett diadem, pärlor, örhängen och guldinfattade egyptiska skarabéer. Bland fynden fanns också ädelstenar och fem cylinderformade sigill, delvis lokalt tillverkade men även från Syrien och Mesopotamien. Ett annat fynd är en bronsdolk.
− Keramiken är mycket informativ för oss arkeologer. Det fanns till exempel högklassiska mykenska importer, alltså keramik från Grekland, som dateras till 1500-1400 f.Kr. Motivet av kvinnan, eventuellt en gudinna, är minoiskt, alltså från Kreta, men vasen är tillverkat i Grekland. På den tiden höll Kreta på att bli en grekisk ”koloni”, säger Peter Fischer.
Mykensk (grekisk) vas som visar en kvinna (gudinna eller prinsessa?) i minoiska (från Kreta) kläder. (Foto: Peter Fischer)
Avancerade motiv
Enligt Peter Fischer är målningen av kvinnans klänning oerhört avancerad och visar hur rika kvinnor klädde sig under denna tid. Motivet finns även på freskerna till exempel i Knossospalatset i Heraklion på Kreta. Andra fynd kommer från Egypten. Bland skarabéerna finns två som är guldinfattade, varav den ena med hieroglyfiska tecken som läses ”men-kheper-re”. Bredvid tecknen finns en farao avbildad. Därmed har arkeologerna den unika möjligheten att knyta det cirka 3 500 år gamla fyndet till en historisk person. Inskriptionen hänvisar nämligen till Egyptens mäktigaste farao Thutmosis III (1479–1425 f.Kr.) under vilkens regeringstid Egypten var som störst: han hade erövrat Syrien och delar av Mesopotamien, nuvarande Irak.
− Dessutom fann vi evidens i staden för storskalig tillverkning och purpurfärgning av textilier. Dessa produkter användes i handelsutbytet med högkulturerna i Egypten, Anatolien, Levanten, Mesopotamien, Kreta och Grekland, vilket förklarar de rika importerade fynden.
Det som är mest intressant med fynden är dateringen: fynden är från 1500/1400 f.Kr., men än så länge har forskarna inte funnit staden från denna period utan endast gravfältet.
– Det måste ha varit en rik stad med tanke på den grav som vi fann i år. Men den ligger sannolikt närmare gravfältet, inom ett område som ännu inte har undersökts, säger Peter Fischer.
Årets grävperiod är nu avslutad och fram till nästa års grävning väntar en tidskrävande bearbetning av fynden.
– Våren 2017 kommer vi att fortsätta att frilägga delar av staden och gravfältet. Båda är tyvärr hotade av jordbruk. Därför krävs en omedelbar insats för att säkra vårt gemensamma kulturarv innan det förstörs, säger Peter Fischer.
– Symtomen hos sepsispatienter är ganska allmänna, vilket gör det lätt att misstänka en rad andra åkommor, säger Angela Bång, docent i vårdvetenskap med inriktning mot prehospital vård vid Högskolan i Borås. Men vi tror att diagnosticerandet kan underlättas med öppenhet, lyhördhet och bra frågor till patienterna eller deras anhöriga, så att viktiga svar kommer fram.
Angela Bång är verksam på Prehospen vid Högskolan i Borås, där en studie om tidig upptäckt av sepsis pågår i samarbete med en infektionsläkare vid Kärnsjukhuset i Skövde. Studien kallas MISSIS (MIsstänka och behandla Svår SepsIS i ambulanssjukvård).
Sedan i höstas är doktoranden Agnes Olander också knuten till MISSIS. Hon ska bland annat göra intervjustudier med patienter och med ambulanspersonal samt jämförande studier av bedömningen vid larmcentralen. Just nu håller hon på att ta fram så mycket fakta som möjligt ur 1 800 ambulans- och sjukhusjournaler från konstaterade sepsisfall i Skaraborg.
– Vi vill komma åt symtomen genom fokus på patienten, säger Angela Bång. Om vi utgår från patientens upplevelse kan vi framöver skapa en checklista med pedagogiska punkter och viktiga frågor som ambulanspersonalen kan ställa för att så tidigt som möjligt kunna identifiera sepsis.
En tidigare studie visar att när ambulanspersonal ställer en preliminär sepsisdiagnos förkortas tiden till adekvat behandling avsevärt: från drygt tre timmar till drygt en timme. Eftersom förloppet i sepsis ibland är väldigt snabbt kan detta vara avgörande för om patienten överlever eller inte.
Få studier om upplevelsen av sepsis
Hittills finns det i hela världen bara en enda studie där patientens upplevelser kring symtomen av sepsis tas upp, berättar Angela Bång. Det är en svensk studie där forskaren Katarina Bohm på Karolinska Institutet har lyssnat på vad patienterna säger i larmsamtalen.
– Det patienterna berättar om i dessa samtal är ofta dåsighet, svaghet, smärta och plötslighet i insjuknandet – alltaå ganska allmänna och svårtolkade symtom. För att komma vidare och kunna ställa en preliminär diagnos tror jag att ambulanspersonalen behöver formulera öppna frågor som rör patientens livsberättelse från några veckor före insjuknandet och framåt: har det förekommit någon infektion, någon utlandsresa, har det mentala tillståndet förändrats? Det gäller då också att skapa ett samtalsklimat där patienten eller de anhöriga känner att de har utrymme att berätta på sitt eget sätt.
Sepsis orsakas av att bakterier sprids till blodbanan och ger en allmän infektion. Detta beror ofta på en nyligen genomgången infektion, men behöver inte göra det. Vid sepsisinfektionen utsöndras signalsubstanser, cytokiner. Detta kan påverka kroppen på flera sätt, till exempel med höjd puls, sänkt blodtryck, andningssvårigheter, buksmärtor, illamående och mental förändring.
Behandlingen mot sepsis är framför allt rätt antibiotika i rätt tid, men även syrgas och intravenös vätska kan behöva sättas in.
Ambulanspersonalen behöver återkoppling – Det är ett dilemma att sepsis är så svårt att identifiera tidigt, för då kan många patienter inte får behandling snabbt, säger Angela Bång. På ett senare stadium är det lättare att ställa diagnos, till exempel med blodprov, men då kan det ha gått så långt att behandlingen inte får effekt. Det är därför det är så otroligt viktigt med en tidig bedömningsdiagnos, gärna redan i ambulansen.
De riktlinjer som idag används inom ambulanssjukvården utgår ofta från mätbara fakta, till exempel blodtryck, andningsfrekvens och syremättnad i blodet. Om något av dessa värden avviker från det normala kan man misstänka sepsis. Men det finns samtidigt en mängd andra tänkbara diagnoser, alltifrån kol till magsjuka. Därför blir sådana riktlinjer väldigt breda, vilket gör att ambulanspersonalen kanske inte tänker på just sepsis om ett värde avviker.
Ett annat faktum som gör det svårare för ambulanspersonal att bli bra på att ställa rätt preliminärdiagnos är att bristen på återkoppling mellan vårdavdelningar och ambulanssjukvård. Det är inte så ofta ambulanspersonalen får reda på vilken diagnos en patient som de har vårdat och transporterat till sjukhuset hade. Därmed får de sällan veta om deras misstankar har varit korrekta eller ej, och har svårt att finslipa sitt kunnande.
– Ambulanssjukvård rör ett väldigt brett spektrum av patienter. Vi vet att en viss andel av patienterna i ambulansen behöver tidig bedömning och tidig behandling för att deras sjukdomsförlopp ska gå så bra som möjligt. Därför skulle hela ambulanssjukvården kunna utvecklas om det fanns någon typ av samarbete för snabb återkoppling. Kanske skulle sådan återkoppling kunna ersätta viss del av annan fortbildning.
Kampanj med slogan
Angela Bång har planer på att dra igång en kampanj med en slogan som lyfter kunskapen och misstanken om sepsis, något i stil med den gamla ”Hjärta smärta 90 000”, som lanserades på 1980-talet.
– En variant är ”Haft feber och frossa, plötsligt svag, förändrad och svår att nå – Ring 112”, säger hon. Vi behöver verkligen nå ut mer om denna farliga sjukdom. På så vis skulle vi kunna rädda liv!
Symtom som gör att man bör misstänka sepsis
Plötsligt insjuknande (med snabbt förlopp). Ibland inträffar detta efter att man har haft en annan infektion, och börjat bli frisk från den.
Feber och/eller frossa någon gång under förloppet.
Andnöd och/eller andningspåverkan.
Illamående, kräkningar och/eller diarréer.
Svår smärta, ofta i buk, leder eller hjärtområdet.
Plötslig muskelsvaghet, vilket kan göra att patienten ramlar omkull eller inte kan stå och gå.
Cerebral påverkan, allt från lätt förvirring till hallucinationer.
En kraftig sjukdomskänsla. Patienterna säger ofta i efterhand att de aldrig tidigare har känt sig så sjuka.
Vill du veta mer?
Kontakta Angela Bång på tfn 0703-38 56 58 eller e-post angela.bang@hb.se
– Studieresultaten antyder att kombinationen av noggrann utredning och efterföljande radikalbehandling i utvalda fall kan förlänga livet på män med mycket avancerad prostatacancer, säger Pär Stattin, som är forskare vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet och som lett studien.
Kunskapen om nyttan av lokal radikalbehandling av män med mycket avancerad prostatacancer är liten och dessa män behandlas vanligen med enbart hormonbehandling.
Med hjälp av data i Nationella prostatacancerregistret (NPCR) undersöktes sambandet mellan prostatektomi eller strålterapi och dödlighet bland män med mycket avancerad prostatacancer. Behandlingen analyserades på gruppnivå medan utfallet ”död i prostatacancer” och ”död av alla orsaker” analyserades på individnivå.
Män med mycket avancerad prostatacancer som behandlats på enheter med högst andel radikalbehandlingar hade hälften så stor risk (mortality rate ratio; MRR 0,51) att dö av prostatacancer jämfört med män som behandlats på enheter med lägst aktivitet.
Eftersom detta var en observationsstudie kan effekten av hög diagnostisk och utredningsaktivitet inte särskiljas från effekten av behandling.
– Kunskapen om nyttan av lokal radikalbehandling av män med mycket avancerad prostatacancer är liten och dessa män behandlas vanligen med enbart hormonbehandling. För att bekräfta våra fynd i förhoppning om att ändra praxis krävs nu en randomiserad studie av lokal radikalbehandling vid mycket avancerad prostatacancer, säger Pär Stattin.
För mer information: Pär Stattin, Institutionen för kirurgi och perioperativa vetenskaper, Enheten för urologi och andrologi, Umeå universitet
Telefon: 073-620 52 51
Epost: par.stattin@umu.se
