Användandet av faner, alltså tunna skikt av trä, har gamla anor. Fanerade möbler som är mer än 3500 år gamla har hittats i faraonernas gravar. Men det var i samband med den industriella revolutionen som utvecklingen med att framställa skiktlimmade fanerprodukter tog fart.

– Omkring 80 procent av alla träprodukter innehåller någon form av limning, så limfogens kvalitet och formstabiliteten i det limmade förbandet är viktigt, säger Lars Blomqvist som nyligen disputerade i ämnet skogsindustriella produktionssystem vid Linnéuniversitetet.

I sin avhandling visar Lars att det är möjligt att förbättra formstabiliteten hos skiktlimmade fanerprodukter om en djupare kunskap om material- och processparametrar tillämpas i tillverkningsprocessen.

Traditionell hantverkskunskap var fel
Han lyfter fem viktiga faktorer, bland annat att planera lagringen före och under produktion, att konditionera det vill säga anpassa faneret mot klimatet kunden befinner sig i, att ta hänsyn till fiberns riktning, samt att alltid söka symmetri i konstruktionerna.

Mycket av den kunskap som finns om faner och skiktlimning av faner är gammal och traditionell. Lars Blomqvist, själv möbelsnickare i grunden, har i sin forskning kunnat visa att den traditionella hantverkskunskapen har fel på vissa punkter. Han har bland annat kunnat påvisa att de sprickor man får på ena sidan när man svarvar faneret från en stock påverkar formstabiliteten – tidigare har synintrycken av faneret varit den faktor som styrt industrin.

– Allt jag har gjort utgår egentligen ifrån träindustrin; ifrån produktionen och störningar i den. Min forskning förhindrar problem och minskar kassationen av felaktiga produkter. Med andra ord – sparar råvara, tid och pengar. Formstabilitet är ett stort problem. Vissa tillverkare är bra på detta, andra mindre bra.

Fanerprodukter snart i bilindustrin
Skiktlimmat fanér har många fördelar och Lars menar att han skulle bli förvånad om inte fanerprodukter slår igenom i exempelvis bilindustrin.

– Man kan skapa former som inte är möjliga av massivt trä, det är resurssnålt och starkt i förhållande till sin vikt, och man kan lägga in formelement som veck och liknande, för att öka styrkan utan att använda mycket material.

Avhandlingen: Lars Blomqvists avhandling har titeln ”Laminated Veneer Products – Shape Stability and Effect of Enhanced Formability on Bond-Line Strength”, eller på svenska ”Skiktlimmade fanerprodukter – formstabilitet och effekten av förbättrad formbarhet på limfogens styrka”.

Lars Blomqvist är 54 år och har bland annat arbetat som möbelsnickare, konsult, lärare och labtekniker. Han brinner för möbler och är fascinerad av hur trä fungerar. ”Ingen kan egentligen förklara trä – kemiskt, ja, men inte uppbyggnad och funktion!” Ett grundmurat miljöengagemang är en annan anledning till hans yrkes- och forskningsval.

Kontakt: Lars Blomqvist, 076 – 760 36 72, lars.blomqvist@lnu.se. Jonas Tenje, pressansvarig, 070 – 308 40 75

– Alltför många lärare ser inte hur de kan undervisa om miljö- och hållbarhetsutveckling, säger doktoranden Birgitta Nordén. De vet inte hur de ska kombinera globalt lärande med miljö- och hållbarhet. Hur ska de ge eleverna verklig kompetens i stället för bara fragment av ekonomisk, social, kulturell och ekologisk hållbarhet?

Avhandlingens inledande artikel är litteraturöversikt, där Nordén konstaterar att det finns mycket om policys och retorik kring hållbar utveckling men knappast något om lärandeprocesser. Här skapar Nordén även en modell kallad GLSD, Global Learning for Sustainable Development.

Hur genomförs undervisning och lärande i en kommun?

Nordén undersöker även hur undervisning och lärande  i hållbar utveckling genomförs i en kommun. Hon intervjuar elever och lärare på högstadie- och gymnasieskolor och skolledare. I klassrummen har man låtit eleverna formulera problemområden gällande miljö- och hållbar utveckling, kritiskt granska sin närmiljö, identifiera aktörer i samhället, kommunicera med kamrater både i sin närhet och via nätet i globala klassrum och identifiera lösningar.

Sedan har Birgitta Nordén i sina analyser utkristalliserat vad som verkligen gav upphov till lärandeutveckling.

– Förutom djupa kunskaper inom ämnesområden som exempelvis natur- och samhällskunskap, psykologi, språk och geografi säger Birgitta Nordén måste undervisningen utformas för att ge eleverna inflytande över lärprocessen.

– Du måste som elev utveckla något jag kallar kritiska kunskapsförmågor som är tillämpning av kunskap på ett djupare plan. Du måste alltså kunna använda dina kunskaper i en mängd oväntade sammanhang och ha förmåga att genomföra och lösa verkliga problem. Det handlar om att det möjliga innehållet i miljö- och hållbarhetsundervisningen ändras utifrån sättet att undervisa och vice versa det vill säga ett helhetstänk.

Ta kommandot över situationen
För att lyckas måste eleverna även ges möjligheter att ta kommandot över situation, enligt Nordén. Det som även stimulerar lärande i hållbarhet är samarbete, både i den egna gruppen och tvärs över alla gränser. Birgitta Nordén har tidigare prövat något kallat globala klassrum där elever via nätet kunde kommunicera kring deras lokala miljöproblem med elever och klassrum från andra delar av världen som brottas med ett helt annat lokalt hållbarhetsproblem.

Just samarbetet, att utbyta tankar och reflektioner menar Nordén är en annan framgångsfaktor. Nordén pekar även ut en rad hinder där lärandeprocesser inte kommit till stånd.

Ett sådant är när läraren inte har framförhållning och beredskap att ta itu med detta komplexa ämne. Ett annat är då läraren inte är beredd att arbeta gränsöverskridande och ta in ny kunskap i sin undervisning och arbeta tvärvetenskapligt. Ett tredje hinder är när läraren inte förmår att leda undervisningen mot en helhetsförståelse.

Vem kommer ha användning av din avhandling?

– Jag hoppas naturligtvis att alla blivande lärare liksom många lärare i skolan ska läsa avhandlingen oberoende om du undervisar i samhällskunskap, psykologi eller kemi, säger Birgitta Nordén. Det borde omfatta varje lärarstudent då globala  hållbarhetsfrågor blir alltmer akuta och svårgripbara och där vi måste rusta vår samtida generation med kritiska kunskapsförmågor.

Avhandlingen: Birgitta Nordén disputerar på avhandlingen Learning and Teaching Sustainable Development in Global-Local Contexts. När? 3 juni kl. 13.15-15 Var? COE 11, Niagara, Nordenskiöldsgatan 1, Malmö högskola

Kontakt: Helena Smitt, Malmö högskola 0709 -655 355
helena.smitt@mah.se

– Vi har kunnat visa att arbetsplatsen har betydelse för hur noggrant personalen följer riktlinjerna för venöst blodprov, så när studenterna kommer dit präglas de ofrånkomligen av den kultur som råder.

– En förklaring till att studenterna tappar i följsamhet kan vara det faktum att de under perioder av verksamhetsförlagd utbildning möter olika kulturer och arbetssätt som de ofta anpassar sig till, säger Karin Nilsson, som är doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet

Sjuksköterskestudenter lär sig att ta venösa blodprov genom praktisk träning vid kliniska träningscentra och senare under verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Karin Nilsson har framförallt fokuserat på identifieringsprocesser i riktlinjerna, vilka är av stor vikt för patientsäkerheten.

Avhandlingen visar att studenter skattar hög nivå av följsamhet i termin två, men att följsamheten sjunker i termin fyra och sex, och fortsätter sedan att minska efter examen med längre anställningstid på arbetsplatsen.

Omgivningen spelar roll
Studenter som genomfört verksamhetsförlagd utbildning på en vårdenhet där blodprovstagning värderas högt gav en hög skattning av följsamhet till riktlinjer. I andra fall framgick att kravet på att smälta in var orsak till att vissa gjorde avkall på följsamheten till förmån för grupptillhörighet.

Studenter med högre tilltro till sin förmåga att studera vid universitet och högre tilltro till evidensbaserad vård skattade samtidigt en högre följsamhet till riktlinjer för venös blodprovstagning. Studenter som under minst hälften av arbetspassen använde forskningsresultat skattade också högre följsamhet till riktlinjer än andra sjuksköterskestudenter.

Karin Nilsson fann även att följsamheten varierar bland kliniskt verksam personal, vilket indikerar att rutiner skiljer sig mellan arbetsplatser och inte alltid är i linje med nationella riktlinjer.

Avvikelser ökar riskerna
Venösa blodprov är mycket vanliga vid kontakt med sjukvård, både på hälsocentraler och sjukhus. En stor mängd beslut angående diagnos och behandling baseras på resultat från blodprov. Avvikelser från riktlinjer kan innebära risk för patienter, med onödigt lidande och extra vårdkostnader som konsekvens.

– En tillförlitlig provtagning kräver ett korrekt genomförande och därför bör studenternas tillit till riktlinjer och vikten av att följa dem poängteras ytterligare i utbildningen, säger Karin Nilsson.

Karin Nilsson kommer från Skorped utanför Örnsköldsvik. Hon är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning inom anestesi- och intensivvård, och doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Efter disputationen kommer hon att återgå till sin universitetsadjunktstjänst vid Institutionen för omvårdnad.

Avhandlingen: Följsamhet till riktlinjer gällande venös provtagning bland sjuksköterskestudenter och vårdpersonal. Engelsk titel: Adherence to Venous Blood Specimen Collection Practice Guidelines Among Nursing Students and Healthcare Staff

Fredagen den 3 juni försvarar Karin Nilsson, Institutionen för omvårdnad, sin avhandling. Fakultetsopponent: Professor Anna Ehrenberg, Akademin utbildning, hälsa och samhälle, avdelning omvårdnad, Högskolan Dalarna. Huvudhandledare: Universitetslektor Christina Juthberg. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.

Kontakt: Karin Nilsson, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet Telefon: 0660-29 25 26, 070-275 87 88 E-post: karin.nilsson@umu.se

Tidigare forskning har visat att tidigarelagd koordinerad utskrivning och rehabilitering i hemmiljö (early supported discharge) är en metod som ger förbättrat resultat och kvalitet på rehabilitering för personer med lätta eller medelsvåra funktionshinder efter stroke. Trots att metoden rekommenderas i internationella och nationella riktlinjer (inklusive Socialstyrelsens riktlinjer för strokevård) är den idag bara delvis införd i svensk strokevård.

– Det finns ett glapp mellan vad som rekommenderas och faktiskt implementeras i svensk sjukvård. För att lyckas med implementering av en metod behöver den ofta anpassas till lokala förhållanden på orten, säger Anna Bråndal, som är doktorand vid institutionerna för Folkhälsa och klinisk medicin och Samhällsmedicin och rehabilitering, och författare till avhandlingen.

En självklar del av vårdkedjan
Vid Norrlands universitetssjukhus (NUS) har metoden använts sedan 2005 och är i dag en självklar del av vårdkedjan efter insjuknandet i stroke. Före implementering av metoden på NUS genomfördes intervjuer med patienter som drabbats av stroke. De fick beskriva sina erfarenheter av att bli sjuka, vårdade, skrivas ut och komma hem efter sin stroke.

I sin avhandling beskriver Anna Bråndal utvecklingen, innehållet, implementeringen och resultaten av den lokalanpassade metod för tidigarelagd koordinerad utskrivning, från sjukhus till rehabilitering i hemmiljö, som implementerades vid Norrlands universitetssjukhus.

Anna Bråndal har utvärderat programmet Umeå Stroke Centers Hemrehab med patientrapporterade resultat från det nationella patientregistret Riksstroke, där patienter som erhållit tidigarelagd koordinerad utskrivning jämfördes med en stor kontrollgrupp från hela Sverige. Jämförelsen visade att patienterna vid NUS var klart nöjdare än kontrollgruppen.

Avhandlingen behandlar också hjärntrötthet (fatigue), som är en vanlig konsekvens efter stroke. För att utvärdera förekomst och behandling av hjärntrötthet har Anna Bråndal utvärderat självskattad hjärntrötthet i hemmiljö hos 72 patienter.

Vardagliga aktiviteterna aktualiserar hjärntröttheten
– Ofta är det först när patienten kommer hem som hen förstår konsekvenserna av sin stroke, och just hjärntrötthet blir ofta mer påtaglig när en person ska klara av sina vardagliga aktiviteter. I dag finns det ingen behandling mot hjärntrötthet, men träning som ger en förbättrad fysisk kondition kan eventuellt också förbättra en persons möjlighet att klara av sin vardag, säger Anna Bråndal.

Som nästa steg har forskaren Anna Bråndal planerat och förberett för en randomiserad kontrollerad studie som ska undersöka om konditionsträning utfört i hemmiljö kan minska hjärntrötthet efter stroke. Den studien startar efter disputationen.

Anna Bråndal kommer från Umeå. Hon är legitimerad sjukgymnast/fysioterapeut sedan drygt 25 år tillbaka och anställd vid Strokecenter, Norrlands universitetssjukhus. Anna arbetar även som yrkesutvecklare för fysioterapeuter vid staben för forskning och utbildning, Västerbottens läns landsting. Anna har en magisterexamen i fysioterapi och är specialist i neurologi.

Avhandlingen: Fredag den 3 juni försvarar Anna Bråndal, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Rehabilitation after stroke with focus on early supported discharge and post-stroke fatigue Svensk titel: Rehabilitering efter stroke med speciellt fokus på tidigt koordinerad hemgång och fortsatt rehabilitering i hemmet och post-stroke fatigue. (Engelsk titel: Rehabilitation after stroke with focus on early supported discharge and post-stroke fatigue). Opponent: Professor Lena von Koch, Sektionen för arbetsterapi, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Professor Per Wester. Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal B, Byggnad 1D,Trapphus T, 9 trappor, Norrlands universitetssjukhus.

Kontakt: Anna Bråndal, institutionerna för Folkhälsa och klinisk medicin samt Samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet Telefon: 070-219 7609
E-post: anna.brandal@umu.se

Under våren 2012 väntade ett stort antal människor runt om i landet på ett besked som skulle bekräfta att ett antal jordbruksfastigheter och kulturmiljöer i Hälsingland skulle klassas som världsunika och föras upp på listan över världsarv. Från Världsarvskommitténs möte i St Petersburg kom till slut ett positivt besked, med följande motivering:

”De stora, imponerande Hälsingegårdarna med de rikt utsmyckade rummen för fest reflekterar en enastående kombination av timmerbyggande och folkkonsttradition, det välstånd och den sociala statusen hos de oberoende bönder som byggde dem och utgör höjdpunkten i en lång tradition i Hälsingland”.

Sju hälsingegårdar ingår i världsarvet
Det finns idag omkring 1000 hälsingegårdar och sju av dessa kom att ingå i världsarvet, med de restriktioner och resurser som följer av detta. Martin Paju från SLU beskriver i sitt doktorsarbete de femton år av processer och förhandlingar som ledde fram till nomineringen av dessa fastigheter.

Arbetet med hälsingegårdarna och världsarvsfrågan kan delas in i två parallella processer med olika drivkrafter. Den ena drogs igång av regionförbundet Region Gävleborg och handlade om regional förankring. Syftet var att lägga grunden för marknadsföring och regional ekonomisk utveckling i anslutning till en kommande världsarvsutnämning. Denna förankringsprocess skedde inom ramen för ett EU-projekt som fick rubriken ”Hälsingegårdar – världsarv och utveckling”.

Förhandlingar strider och allianser
Den andra var en byråkratisk process som handlade om nomineringsförfarandet, skriven dokumentation och urval av världsarvsgårdar. Detta arbete styrdes av formella regelverk inom svensk förvaltning och handläggningsrutiner och ideal hos Unescos världsarvskommitté.

För att skapa uppmärksamhet kring gårdarnas kulturvärden genomfördes en rad projektaktiviteter, där både enskilda personer, ideella organisationer och myndigheter medverkade.

– De processer som leder till en världsarvsutnämning består av förhandlingar, strider och allianser, inom och mellan olika aktörer, säger Martin Paju. Jag har sett exempel på starkt lokalt engagemang, men också på konflikter som kan uppstå när privatpersoner och organiserade aktörer på lokal och regional nivå möter en förvaltningskultur som för fram och bevakar byråkratiska och formella aspekter på världsarvet.

Vilka gårdar skulle ingå?

I centrum fanns naturligtvis också själva hälsingegårdarna, var och en med sin en egen unika ”karriär”, som privatbostad, som produktionsenhet eller som en del av besöksindustrin.

– Man kan konstatera att gårdar som sorterar under definitionen ”hälsingegårdar” har gjort olika karriärer under den här perioden, säger Martin Paju. I den första nomineringsomgången, som fokuserade på ekonomiska värden, fick vissa miljöer och gårdar högt anseende. I den senare omgången, då mer konstnärliga värden fick företräde, kunde andra gårdar träda in.

I nomineringsprocessen uppstod ibland krockar mellan de myndigheter som ansvarade för urvalet och ägarna till de gårdar det handlade om.

Mer resurser men också resurser 
– Mitt fältarbete har dominerats av berättelser om detta, säger Martin Paju. Tjänstemännen uppfattades inte vara tillräckligt ödmjuka i förhållande till enskilda gårdsägares önskemål och ekonomiska förmåga.

Berättelserna pekar också på ett intressant maktspel där olika aktörer har olika typer av kapital i kampen om tolkningsföreträden. Byråkratin som aktiveras vid en världsarvsnominering har en formell maktposition som kan utnyttjas i förhandlingar med olika aktörer. Enskilda gårdsägare har kontroll över sin egen fastighet. Sammantaget skapas då en föreställning, som rättfärdigar att mark- och fastighetsägare ställer särskilda villkor i samverkan med myndigheter.

Att ingå i ett världsarv kan innebära en hel del restriktioner för en gård, och dess övriga verksamheter, men också resurser för att bevara det unika. Utmaningen att bo och leva med ett världsarv kunde därför vara en ganska besvärlig fråga att ta ställning till.

Avhandlingen: Fil. mag. Martin Paju, institutionen för stad och land, försvarar sin doktorsavhandling Hälsingegården i omvandling. En studie av världsarvsprocessen i Hälsingland vid SLU i Uppsala. Tid: Torsdagen den 2 juni 2016, kl 13:00. Plats: Sal V, Ulls hus, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Docent Susanne Stenbacka, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet

Kontakt: Martin Paju, 018-67 26 91, 070-623 81 99, martin.paju@slu.se

Läs mer om hälsingegårdar och världsarv

Det är känt från tidigare forskning att risken för kvinnor att mördas är som störst i samband med separation, att barn ofta varit närvarande och att det gemensamma föräldraskapet innebär svårigheter att politiskt och professionellt hantera våldet.

Linnéa Brunos avhandling ställer bland annat frågor om vilka konsekvenser olika framställningar av våld kan ha för våldsutsatta. Vem tillskrivs ansvar och vad betyder olika dimensioner av ojämlikhet i sammanhanget? Vad undergräver statens ansvar för barnfrid och kvinnofrid?

Ofridstiden är ofta bestående
I fyra delstudier undersöks empiriskt professionella diskurser och praktik gällande fäders våld mot barn och mödrar. Studien fokuserar särskilt på ofridstiden efter separation och bidrar till ett sociologiskt svar på varför ofriden så ofta består, också när de våldsutsatta gjort vad de kunnat för att komma ur den. I fokus är inte de professionellas intentioner, utan de mönster av effekter som följer av praktiken.

Som empiriskt material har Linnéa Bruno använt intervjuer med våldsutsatta mödrar och personal inom förskola och skola, tingsrättsdomar gällande beslut om vårdnad, boende, umgänge och underhåll samt förvaltningsrättsdomar gällande beslut om ekonomiskt bistånd. De 196 tingsrättsdomarna gällande 224 barn analyseras såväl kvantitativt som kvalitativt. Teoretiska utgångspunkter är barndomssociologi, feministisk teori och kritisk rasforskning.

Avhandlingens resultat visar att förövarens sociala position spelar roll när det gäller hur våld i samband med föräldrars separation tolkas och hanteras. Denna hantering, menar Linnéa Bruno, reproducerar ojämlikhet i flera dimensioner, samtidigt som den administrerar snarare än motverkar våld.

Vanligare att icke-nordiska förövare förlorar umgängesrätt
Studien identifierar och diskuterar två centrala sociala processer som upprätthåller ofriden och underminerar implementering av barns rättigheter i denna kontext: Familialisering och selektiv repression.

Risken för att barnet kan fara illa av familjerättsliga beslut ska sedan 2006 prioriteras framför barnets rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrar. I studiens material refererades dock inte till någon riskbedömning ens i hälften av fallen där det fanns explicita uppgifter (inklusive domar) om fysiskt eller sexuellt våld. Barnets individuella situation tenderar att inte beaktas, när problemet istället ses som en konflikt mellan de vuxna. Familialisering är den process genom vilken släktskap som maktordning reproduceras och barn tillskrivs en position som föräldrars egendom.

Det var fyra gånger så vanligt att barn till utpekade eller dömda förövare med ett icke-nordiskt namn inte fick umgängesrätt (alternativt endast rätt till icke-fysiskt umgänge) som när domen gällde en förövare med nordiskt namn. Förövarens namn avgör således hur viktig eller farlig för sina barn tingsrätten uppfattar honom som, vilket kan tolkas som en selektiv kulturalisering av våld. I avhandlingen relateras detta till en diskussion om hur den nationella självbilden kan motverka ett mer effektivt arbete mot våld.

Kontakt: Linnéa Bruno, institutionen för sociologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 5169, e-post: linnea.bruno@soc.uu.se

Avhandlingen: Ofridstid. Fäders våld, staten och den separerade familjen. Avhandlingen försvarades i februari 2016.

Varje kemikalie i produkter som vi använder i vårt dagliga liv måste bedömas med hänsyn till vår hälsa och miljö. Om en kemikalie visar sig vara giftig, måste producenter och importörer av varor som innehåller sådan kemisk förening se till att vi, konsumenterna, är säkra. Identifiering av potentiell fara, är dock inte en enkel uppgift eftersom kemikalier kan orsaka en rad toxiska effekter, som kan kännas igen med olika tester. Dessutom, är mekanismerna för vissa effekter, såsom störningar i endokrina systemet, inte helt klarlagda.

Snabbare och billigare än djurförsök
Datorbaserat verktyg är ett snabbare och billigare alternativ till djurförsök och kan tillämpas på en strid ström av ständigt nya kemikalier. Tillförlitligheten hos dessa verktyg kan emellertid ifrågasättas. När kan vi väl säga att en modell är tillräckligt bra för att helt ersätta djurförsök? Vilka är de felande länkar? För vilka toxiska effekter är modellerna trovärdiga?

Aleksandra Rybacka har tagit itu med dessa frågor och i sitt avhandlingsarbete har hon utvärderat tillgängliga verktyg och utvecklat nya modeller som kan användas för att förutsäga negativa effekter av industrikemikalier.

– Genom att använda matematiska ekvationer har vi möjlighet att korrelera kemisk struktur med en negativ effekt. Sådana metoder kallas kvantitativa struktur-aktivitetssamband (QSARs) och nuförtiden används metoden ofta av industrin för att förutsäga hur kemikalier ackumuleras i fisk. Men QSARs har stor potential att förutsäga andra skadliga effekter, såsom cancerframkallande ämnen, säger Aleksandra Rybacka.

Studien fokuserar på särskilt farliga kemikalier
Hennes studie fokuserade på att identifiera särskilt farliga kemikalier, det vill säga ämnen som är cancerframkallande, mutagena och störande i reproduktiva och endokrina systemet.

QSARs kunde på ett tillförlitligt sätt förutsäga cancerframkallande och mutagena effekter om en så kallad konsensusstrategi användes – där några modeller som beskriver olika aspekter av toxisk respons kombineras. En av dessa aspekter är biotransformation i levern, eftersom vissa kemikalier inte ursprungligen är giftiga, men kan ha toxiska metaboliter. Aleksandra Rybacka fann att biotransformation var särskilt viktig för effekter relaterade till endokrina störningar.

QSAR-metodiken kan också underlätta förståelsen av fenomenen bakom en viss effekt.

– Vi använde QSAR för att förstå miljökonsekvensen för läkemedel som når miljön genom att studera hur de beter sig i avloppsreningsprocessen. Vi kunde karaktärisera huvudmekanismer i hur läkemedlen interagerar med slammet, en kunskap som kan förbättra de strategier som i dag används för avloppsvattenrening, säger Aleksandra Rybacka.

Avhandlingen: Fredagen den 3 juni försvarar Aleksandra Rybacka, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln A step forward in using QSARs for regulatory hazard and exposure assessment of chemicals. Svensk titel: Ett steg framåt i användandet av QSARSs för regulatorisk riskbedömining och bedömning av exponering till kemikalier. Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB3B1, KBC-huset. Fakultetsopponent är dr Uko Maran, Institute of Chemistry, University of Tartu, Estonia. Disputationen hålls på engelska.

Kontakt: Aleksandra Rybacka, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
E-post: aleksandra.rybacka@chem.umu.se Telefon: 070-242 53 39

– De senaste 15 åren har jag fokuserat på hållbart ledarskap och det här är en produkt av det, säger Lotta Dellve, professor i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, och pekar på kompendiet om drygt 50 sidor som ligger på hennes arbetsbord. Det är framtaget i samarbete med forskarkollegan Andrea Eriksson på KTH.

Materialet ska användas av chefer för att stödja analys, reflektion och utveckling av hållbara och hälsosamma arbetsförhållanden. Genom att arbetsplatsen ges rätt förutsättningar kan positiv hälsa stärkas i form av till exempel känsla av sammanhang, engagemang och välbefinnande.

Tillsammans får man ut mest
– Vi har gjort en studie som visar att vårt material får bäst effekter när man träffas en grupp chefer och arbetar med det, men det kan även användas enskilt. Det man investerar i tid får man igen eftersom välmående medarbetare i välfungerande arbetsorganisationer ger vinster för individen, organisationen och för samhället, säger Lotta Dellve.

De olika kapitlen är pedagogiskt upplagda med inledning, teorier och reflektionsövningar. Bland annat kan man läsa om ”Att leda och bygga en hälsosam och hållbar arbetssituation”, ”Ledarskap och chefskap som stödjer välbefinnande och arbetsengagemang” och ”Hållbara basstrukturer och verksamhetsutveckling”.

– Chefer, personalvetare och företagshälsovård är väldigt positiva till ett material som är så här brett och som innehåller övningar som går att applicera direkt i verksamheten. Dessutom finns det tillgängligt på nätet, alldeles kostnadsfritt.

Arbetsmaterial: Ett arbetsmaterial för att stödja. Hållbart och hälsofrämjande ledarskap i vardag och förändring

Mer om hållbart ledarskap:
Klarar chefer att leda hållbart – och vem bryr sig? Seminarium i Almedalen om hållbart ledarskap
Ledarskap i äldreomsorgen: att leda integrerat värdeskapande i en röra av värden och förutsättningar

Kontakt: Lotta Dellve, Tfn: 0701-800235, E-post:lotta.dellve@hb.se

Unga med migrationsbakgrund är överrepresenterade bland de som inte får ett fullständigt gymnasiebetyg, vilket försvårar och förlänger tiden för etablering på arbetsmarknaden. Lindblads studie, som bygger på tio unga kvinnors och tio unga mäns berättelser, visar att vistelsetid och individuella faktorer inte är tillräckliga som förklaringar av ungas svårigheter i övergångarna mellan skola till arbete.

– Familjens begränsade tillgångar på olika former av kapital, främst utbildningskapital och svaga arbetsmarknadspositioner, har betydelse. Men också hur de unga positioneras som ”invandrare”, något som de dagligen tvingas förhålla sig till och mot, även om de är födda och uppväxta i Sverige, säger Michael Lindblad och fortsätter:

Frånvaro av det svenska
– Den negativa kategoriseringen tar sig ibland också diskriminerande och rasistiska uttryck, till och med från skolpersonal. De ungas sociala rum återspeglas i deras geografiska rum. Tydligast uttrycks det i en frånvaro av det ”svenska”. Det beskrivs i termer av en frånvaro av svenska grannar, svenska klasskamrater och det svenska språket i de områden där de bor och har gått i skola.

De unga vuxna anser också att det troligen skulle gått mycket bättre för dem att komma in i det svenska samhället om de bott i en stadsdel med fler svenskar. Deras beskrivningar återspeglar tydligt den pågående utvecklingen mot en alltmer segregerad svensk bostadsmarknad.

I miljon­programsområden, eller i så kallade utsatta bostadsområden, som majoriteten av de unga är bo­satta i, sker en allt högre grad av skillnadsskapande i etnisk mening. Det gäller framförallt för individer med utomeuropeisk bakgrund. Det sammanfaller med en ansamling av fattigdom, lägre syssel­sättning och inkomster, lägre utbildningsnivåer, lägre andel behöriga till gymnasiet, samt större avstånd till platser med makt och inflytande.

Andra och tredje chans för unga
Den övergripande slutsatsen och de goda nyheterna är att det inte skulle ha krävt stora investeringar av resurser och ansträngningar för att ha hindrat en misslyckad skolgång för en stor del av de tjugo unga vuxna i denna studie.

– Karriärundervisning för att stödja ungas val av studier och framtid och ett genomtänkt stöd, främst på gymnasiet, skulle kunna minska andelen skolmisslyckanden. Familjen är central för unga med migrationsbakgrund och måste därför ses som en resurs istället för som problem.

– Efter ett skolmisslyckande är det viktigt med flexibla institutionella stöd, såsom tillgång till vuxenutbildning och yrkesutbildningar samt riktade projekt, för att underlätta etableringen på arbetsmarknaden. ”En andra och en tredje chans” är viktigt för unga med ett skolmisslyckande.

Fredagen den 3 juni försvarar Michael Lindblad, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: ”De förstod aldrig min historia” Unga vuxna med migrationsbakgrund om skolmisslyckande och övergångar mellan skola och arbete Disputationen äger rum kl. 13.00–15.00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal F. Opponent är Hector Perez Prieto, professor, Institutionen för pedagogiska studier, Karlstads universitet.

Kontakt: Michael Lindblad, michael.lindblad@umu.se, tel: 070-569 83 27

Sociala medier har för många människor blivit en naturlig del av vardagen, där den digitala gemenskapen är mycket viktig. På platser som Facebook, Twitter, bloggar och Instagram kommunicerar vi genom att dela med oss av tankar, händelser och åsikter i vår vardag.

Vi varvar bilder från vår semester med politiska artiklar, delar vidare kloka citat eller resultatet från ett test av något slag, skryter om våra barn, filmar våra husdjur, delar med oss av sjukdomstillstånd och barnafödande, och allt annat som en vardag kan vara fylld av.

Livsöden på sociala medier
Sociala medier är viktigt också för många som lever i svåra utsatta livssituationer. Eva Svedmark har under flera år följt ett antal livsöden genom människors självförfattade berättelser i bland annat bloggar och forum.

– Ser man på sociala mediers utveckling överlag kan man konstatera att vi successivt flyttar våra gränser för vad vi väljer att dela med oss av i offentliga digitala rum, så som sociala medier. De flesta håller sig inom bekvämlighetszoner och upprätthåller därmed även det oskrivna sociala kontraktet för vad som anses okej att dela med sig av, säger Eva Svedmark.

Normbrytande delningar
Eva Svedmark har valt att uppmärksamma det obekväma, de delningar och berättelser som är tydligt normbrytande och som ofta går långt utanför oskrivna regler för vad som anses passande att dela med sig av på internet.

– Jag fokuserar på starka känslomässiga uttryck så som sorg, död, skam, rädsla men även kroppsliga uttryck så som sexuell exponering, självskada och självsvält.

Med avstamp i feministisk teknovetenskap och posthumanistisk teori visar Eva Svedmark hur teknikens utformning påverkar vår upplevelse av att använda sociala medier och därmed också våra val att dela med oss på nätet.

Genom att filtrera de olika berättelserna genom varandra finner Eva Svedmark något hon kallar teknoemotioner, känslor och tillstånd, som ligger i gränslandet mellan tekniken och dess användare. Begrepp som förtroende, sanning, tid och förkroppsligande står ut som viktiga element för hur vi dels uppfattar digital teknik och dels hur vi väljer att använda den.

– Avhandlingen ger en viktig inblick i hur människor använder sig av sociala medier i svåra livssituationer. Den ger också ett viktigt kunskapsbidrag till vår förståelse för hur sociala medier formar våra liv och vårt samhälle, säger Eva Svedmark.

Avhandlingen: Becoming Together and Apart: technoemotions and other posthuman entanglements

Kontakt: Eva Svedmark, Institutionen för informatik, Umeå universitet Telefon: 090-786 92 43 E-post: eva.svedmark@umu.se

Fredagen den 3 juni försvarar Eva Svedmark, Institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Becoming Together and Apart – TechnoEmotions and other Posthuman Entanglements (svensk titel: Sociala medier och obekväma sanningar – Technoemotioner och andra posthumana sammanflätningar). Disputationen äger rum klockan 13:00 i MA 121, MIT-huset, Umeå universitet.

– Det var förvånade att marklyftsträning gav lika stora förbättringar på smärta som den individanpassade lågbelastandeträningen, säger Lars Berglund, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

– I praktiken så innebär resultaten att sjukgymnaster/fysioterapeuter, tillsammans med sina patienter, kan välja om de vill använda marklyft eller individanpassade lågbelastande övningar för rörelsekontroll, för att minska ländryggssmärtan.

Lars Berglund har i sin avhandling gjort en randomiserad kontrollerad studie med 70 patienter med långvariga ländryggsbesvär av dominerande mekanisk karaktär, det vill säga en smärta som kan provoceras eller avlastas genom särskilda aktiviteter, rörelser eller via hållningen.

I studien utvärderades de olika rehabiliterande träningsformernas effekt på smärta, funktion, rörelsekontroll, lyftstyrka, uthållighet i höft- och bålmuskulatur, hållning av ländryggen samt muskeltjocklek i ländryggens djupa muskellager. Deltagarna erbjöds tolv träningstillfällen under åtta veckor och fick utbildning om hur de själva kunde påverka sin ländryggssmärta.

Marklyftsträning under kontrollerade former
Enligt resultaten i en av delstudierna borde behandlare/terapeuter som överväger marklyftsträning först säkerställa att patienten inte har för mycket smärta eller för dålig funktion i höft- och ryggsträckare, så att träningen inte blir för belastande.

Enligt Lars Berglund är det viktigt att marklyftsträningen sker under kontrollerade former, både avseende en långsam höjning av belastningen över tid samt att rörelseutförandet under marklyftsträningen sker på ett, för patienten, optimalt sätt.

Resultaten visade också att om målet är att patienterna ska få bäst effekt på funktion i vardagliga rörelser och aktiviteter samt rörelsekontroll bör de däremot träna individanpassad lågbelastande rörelsekontroll.

Vikten av att minimera smärta
– Vi såg att gruppen som tränade med de individanpassade lågbelastande övningarna ökade sin lyftstyrka och uthållighet i bålmuskulaturen minst lika mycket om inte mer än personerna i marklyftsgruppen. Detta understryker vikten av att minimera smärta och förbättra rörelsekontrollen för att öka prestationsförmåga, säger Lars Berglund.

Både marklyft och individanpassade lågbelastande övningarna kan enligt studien ge positiva effekter på smärta och tester av fysisk prestation samt kunna påverka hållningen i ländryggen och tjockleken på ländryggens djupa muskellager.

Lars Berglund kommer från Sollefteå och bor i Umeå. Sedan 2013 arbetar han som doktorand på Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för fysioterapi, men också kliniskt på en hälsocentral och med undervisning vid Luleå Tekniska Universitet.

Lars har en examen från sjukgymnastprogrammet (nuvarande fysioterapeutprogrammet) och en masterexamen i sjukgymnastik från Umeå universitet. Han har också en masterexamen, vid Luleå Tekniska Universitet, inom sjukgymnastik med inriktning ortopedisk manuell terapi, ett specialistområde inom sjukgymnastik/fysioterapi med fokus på undersökning och behandling av besvär i rörelseapparaten, däribland ländryggssmärta. Lars har egen erfarenhet av marklyft, då han har tävlat i styrkelyft på SM-nivå sedan 2003 och har även innehavt svenskt rekord i marklyft (327 kg) i sin viktklass.

Avhandlingen: Torsdagen den 2 juni försvarar Lars Berglund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, fysioterapi, sin avhandling med titeln: Marklyftsträning för patienter med mekanisk ländryggssmärta. En jämförelse av effekterna av en högbelastande lyftövning och individanpassade lågbelastande övningar för rörelsekontroll. (Engelsk titel: Deadlift training for patients with mechanical low back pain. A comparison of the effects of a high-load lifting exercise and individualized low-load motor control exercises). Opponent: Professor Hannu Luomajoki, Institute of physiotherapy, School of Health Professions, Zürich University of Applied Sciences, Schweiz. Huvudhandledare: Universitetslektor Ulrika Aasa. Disputationen äger rum kl.09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.

Kontakt: Lars Berglund Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi, Umeå universitet. Telefon: 073-022 65 76 E-post: lars.berglund@umu.se

– För mig har det varit en personlig resa, säger Naveed Akhter. Jag var en del av ett familjeföretag som stötte på vissa problem, och till slut var vi tvungna att lägga ner. Det satt igång min nyfikenhet. Varför misslyckas vissa familjeföretag medan andra lever vidare? Jag ville skriva om de företag som överlevde, för att se vad man kan lära sig av dem.

Två av de saker han har upptäckt är värdet av att äga flera företag, att ha en så kallad portfölj, och vikten av hur och varför man avslutar något av företagen i portföljen (genom att sälja vidare eller lägga ner).

Började med portföljentreprenörskap
– Från början ville jag studera portföljentreprenörskap, säger Naveed Akhter. Jag ville titta på hur familjeföretag växer. Men redan på det allra första familjeföretaget jag studerade, insåg jag att frågan om avslut också var viktig! Så jag började titta på den aspekten också, och jag upptäckte att framgångsrika företag inte bara startar nya företag, utan också avslutar företag. Tillväxten är inte linjär, säger Naveed Akhter.

– Och när man äger många företag kan man använda resurserna från när man avslutar ett av dem till något av de andra. Jag kallar det återvinning av resurser.

Ämnet är högaktuellt, och forskningsområdet förhållandevis nytt; det finns studier av både portföljentreprenörskap och strategier kring att avsluta företag, men väldigt få publicerade artiklar kombinerar dessa två fält och undersöker vilka företag i portföljen man bör avsluta. Detta är en av de allra första studierna i ämnet som använder kontexten familjeföretag. Resultaten bör vara intressanta både för teoretiker och praktiker.

Känslor viktiga för familjeföretaget
Naveed Akhter valde Pakistan som ram för sin forskning på grund av dess unika miljö. Det är en växande ekonomi där många företag både startas upp och läggs ner, och där den ekonomiska krisen, krig och terrorism påverkar näringslivet. Men resultaten är tillämpliga även på andra tillväxtekonomier, och det finns också likheter med familjeföretag över hela världen.

Familjeföretag är heterogena, och inte ens två svenska företag är lika. Men en sak de flesta har gemensamt är det känslomässiga engagemanget, särskilt när det gäller det första företaget som familjen startat. Senare generationer ser det ofta som en plikt att ta över verksamheten. Det blir ett sätt att betala tillbaka till sin familj. Efter att ha tagit över verksamheten kan de även starta andra, nya företag inom områden som intresserar dem.

– Känslor är viktiga för familjeföretagsägare. Ibland kan det få dem att göra en extra ansträngning eller till och med att offra vissa saker, säger Naveed Akhter.

Naveed Akhter försvarade framgångsrikt sin avhandling Family business portfolios: Enduring entrepreneurship and exit strategies 29 maj 2016.

Syftet med avhandlingen är att bidra till kunskap om hur kundvärde skapas utifrån en systemsyn samt till en utveckling inom kvalitetsledning. Resultaten bygger på flera fallstudier inom området samhällsentreprenörskap.

– Avhandlingen ger en övergripande processkarta för det värdeskapande systemet och en förenklad bild av ett komplext fenomen. Tanken är att det bland annat ska kunna användas för att öka förståelsen för hur kundvärde skapas samt vilka faktorer som påverkar kundvärdet, säger Anna Åslund, doktorand i kvalitetsteknik.

Resultaten pekar på att samhällsvärden inom det samhällsentreprenöriella området skapas inom ett system. Det består av det samhällsentreprenöriella initiativets framväxt och utveckling från oidentifierade behov i samhället fram till att värde för kunden kan skapas. Det består också av processer inom fält utanför organisationens gränser, kundvärde som skapas i kundernas sfär och ledarskapets betydelse för värdeskapande.

Det värdeskapande systemet som presenteras omfattar tre områden:

Framväxt och utveckling av samhällsentreprenöriella initiativ. Här visar avhandlingen på viktiga komponenter och aktiviteter kopplade till själva initiativet men också på processer i omgivningen som är viktiga för skapande av kundvärde. Viktiga komponenter är:

Viktiga aktiviteter för att kunna nå dessa komponenter är: Att befinna sig i kontexten. Analysera kunskap som samlas in. Att söka en lösning för det behov som identifieras. Att organisera sig och mobilisera resurser som krävs. Att förverkliga

Kundvärdeskapande i kundens sfär. Kundvärde skapas inte bara för den som använder eller köper en produkt eller service. Värde skapas även för de som inte är i direkt kontakt med ett initiativ, dess produkter eller service. Det innebär att kundvärde sprids som vågor i ett komplext system av värdeskapande till kunder bortom de som kommer i kontakt med initiativet och köper eller använder varor och tjänster producerade av initiativet.

Ledarskapets roll i kundvärdeskapande. Ledningens roll har visat sig vara viktig för värdeskapande på ett indirekt sätt genom att ledarna samverkar med omgivningen och initiativet, men även genom att de har kontakt med kunderna. Faktorer och beteenden kopplat till ledarna samt viktiga ledningsprocesser och deras input och output presenteras.

– En slutsats är att det finns mer som påverkar skapande av kundvärde än vad som görs inom ett initiativ och dess huvudprocesser, och det måste beaktas vid skapande av kundvärde. Processer utanför organisationen måste inkluderas och hanteras på samma sätt som processerna inom organisationen, eftersom de är en del i värdeskapandet, säger Anna Åslund.

– Likväl är ledarskapet en viktig del i värdeskapandet trots att det har en indirekt inverkan på kundvärdet som skapas. Samtidigt måste även värden som skapas för kunder som inte kommer i direkt kontakt med initiativet, deras varor och tjänster också tas i beaktande.

Avhandlingen: Taking a system wiew on customer value creation försvaras 2 juni vid Mittuniversitetet, Campus Östersund.

Kontakt: Anna Åslund, doktorand i kvalitetsteknik, 010-142 85 13, e-post: anna.aslund@miun.se

– Karotisförkalkningar, det vill säga åderförkalkning i halspulsådern, i är ett bifynd som sällan uppmärksammas av tandläkare, bland annat för att de inte haft kunskap om vad dessa bifynd har för betydelse, säger Maria Garoff, som är doktorand på Institutionen för odontologi och författare till avhandlingen.

– Min förhoppning är att våra resultat leder till att tandläkare i högre utsträckning kommer att uppmärksamma karotisförkalkningar och ge patienterna rådet att göra en hälsokontroll för att se om de har oupptäckta riskfaktorer kopplade till hjärt-kärlsjukdom och därmed erbjuds förebyggande behandling.

Förhöjd risk för stroke
Enligt Maria Garoff är det viktigt att poängtera att karotisförkalkningar i panoramaröntgenbilder är ett bifynd och att tandläkare inte ska utföra denna undersökning enbart med syftet att leta karotisförkalkningar.

Forskargruppen som Maria Garoff arbetar i har i studier kunnat visa att individer med tecken på karotisförkalkningar i panoramaröntgenbilder i större utsträckning drabbas av hjärt-kärlsjukdom jämfört med individer som inte uppvisar sådana förkalkningar. Hos vissa individer är förkalkningarna ett tecken på att de har en förträngning i halspulsådern, vilket innebär en förhöjd risk att drabbas av exempelvis stroke.

– När individer som redan innan hade en känd förträngning i halspulsådern undersöktes med panoramaröntgenbilder framgick att majoriteten hade karotisförkalkningar. Däremot så kan varken storleken eller utseendet på förkalkningarna i röntgenbilderna med säkerhet förutsäga hur stor själva kärlförträngningen är, säger Maria Garoff.

Analys av plackens kalk-innehåll
Avhandlingen bygger på studier av två huvudgrupper av patienter. Den största gruppen utgjordes av 165 tandvårdspatienter med tecken på karotisförkalkningar som upptäcktes i panoramaröntgenundersökningar. Patienterna undersöktes vidare med ultraljud för utredning av förträngningsgrad i halskärlen och deras medicinska journaler granskades avseende tidigare hjärt-kärlsjukdom och förekomst av riskfaktorer. Patienterna i denna grupp jämfördes med en köns- och åldersmatchad referensgrupp som inte uppvisade karotisförkalkningar i panoramabilden.

Den andra gruppen utgjordes av 121 patienter med redan känd förträngning i halskärlen. Alla undersöktes med panoramaröntgenbild och merparten fick sina förträngningar bortopererade efter röntgenundersökningen. Förekomst av karotisförkalkningar i bilderna undersöktes och de utopererade förträngningarna, de så kallade placken, analyserades för innehåll av kalk.

Kalkmängden i de utopererade placken jämfördes med förträngningsgraden i kärlet och med möjligheten att upptäcka karotisförkalkningen i panoramabilden. Karotisförkalkningarnas utseende i röntgenbilden studerades för att utvärdera om utseendet kunde relateras till graden av förträngning i halskärlen, vilket inte var möjligt.

Maria Garoff är född i Tyskland och flyttade till Sverige som ung. Hon är uppvuxen i Stockholm och utbildade sig till tandläkare i Umeå. Efter att ha jobbat några år inom allmäntandvården påbörjade Maria sina doktorandstudier på Enheten för oral diagnostisk radiologi på Institutionen för odontologi. Parallellt går hon en specialistutbildning inom ämnet odontologisk radiologi. Efter avslutad doktorandtjänst kommer Maria slutföra sin specialistutbildning och därefter fortsätta jobba inom Västerbottens läns landsting.

Avhandlingen: Carotid calcifications in panoramic radiographs in relation to carotid stenosis. Karotisförkalkningar i panoramabilden i relation till karotisstenos.

Fredagen den 3 juni försvarar Maria Garoff, Institutionen för odontologi, sin avhandling. Opponent: Professor Kostas Tsiklakis, National and Kapodistrian University of Athens, Grekland. Huvudhandledare: Docent Jan Ahlqvist. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal B, Byggnad 1D, 9 trappor, Norrlands universitetssjukhus.

Kontakt: Maria Garoff, Institutionen för odontologi, Umeå universitet
Telefon: 090-785 61 78; 073-061 85 38
E-post: maria.garoff@umu.se

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har ett forskningssamarbete med Karolinska institutet, Linköpings universitet och Statens veterinärmedicinska anstalt om ”Moose Wasting Syndrome” (Älvsborgssjukan) hos älg. SLU har nu även ingått samarbete med Stockholms universitet för en landsomfattande studie av prionrelaterade arvsanlag hos älg.

Forskningen aktualiseras av en nyligen diagnosticerad prionsjukdom, Chronic Wasting Disease (CWD). Det var i april i år som sjukdomen observerades för första gången i Europa, på en norsk vildren.

I maj påträffades en dräktig och kraftigt avmagrad älgko i Selbu i Södra Tröndelag, som visade sjukdomstecken och saknade flyktreaktion. Den avlivades och de hjärnprover som skickades till Veterinærinstituttet i Oslo, visade positivt för prionsjukdomen CWD.

Galna ko-sjukan och Creutzfeldt Jakobs sjukdom
Prioner är aggregerade proteiner som kan orsaka nervsjukdomar hos däggdjur, exempelvis Creutzfeldt Jakobs sjukdom hos människa och BSE hos kor, med symptom som balansrubbningar och sinnesstörningar.

Delar av den pågående studien av prionrelaterade gener finansieras genom anslag från forskningsrådet Formas till SLU med SVA som samarbetspartner. Besked om medel väntas även från andra finansiärer.

Chronic Wasting Disease
Chronic Wasting Disease (CWD) är en överförbar sjukdom som drabbar centrala nervsystemet hos hjortdjur och ödelägger hjärnvävnaden. Sjukdomen har en långsam utveckling drabbar främst unga vuxna djur.  Den kännetecknas bland annat av beteendestörningar, okoordinerade rörelser, avmagring och slutar alltid i döden. CWD är en vanlig sjukdom hos hjkrtdjur i Nordamerika där den främst drabbar hjortar. Det har kommit också kommit några få rapporter om rapporter om fall av CWD hos nordamerikansk älg. Inget tyder på att CWD smittar från hjortdjur till husdjur eller till människa. Källa: Veterinærinstituttet,Oslo

Kontakt:
SLU: Margareta Steen margareta.steen@slu.se tel 0730-82 44 49
SVA: Erik Ågren erik.agren@sva.se
Karolinska institutet: Anna Rising Anna.Rising@ki.se
Linköpings universitet: Per Hammarström perha@ifm.liu.se
Stockholms universitet: Linda Laikre linda.laikre@popgen.su.se
Uppsala universitet: Per Westermark per.westermark@igp.uu.se

I undersökningen har hon samarbetat med biodlare som placerat ut bikupor på nio olika platser runt om i Skåne. Samtidigt har tio andra platser hållits helt fria från bikupor inom en radie på en kilometer. Därefter räknades humlor både på platser med bikupor och på platser fria från bikupor.

– Resultatet visar att honungsbin hotar vilda humlor genom att konkurrera med dem i jakten på nektar och pollen. Att effekten av den här konkurrensen var så tydlig som den var förvånade mig, säger Lina Herbertsson.

Små humlor känsligast för konkurrens från honungsbin
Förutom detta visar undersökningen också att små humlearter är känsligare än stora, något som sannolikt beror på att de inte kan flyga lika långt som större arter i jakten på mat. Det mest positiva i undersökningen är att mer blommor i landskapet visade sig minska konkurrensen mellan honungsbin och vilda pollinatörer.

– Vi är glada att vi kan erbjuda en lösning eftersom biodling är ett kulturarv och en förutsättning för att folk ska kunna äta honung, säger Lina Herbertsson.

En lösning på nuvarande situation kan vara att skapa utrymme för fler blommor i jordbrukslandskapet. Traditionella ängs- och betesmarker förser pollinerande insekter med mat från tidig vår ända in på hösten.

Humlorna behöver kompenseras
Att restaurera och sköta om dem vore troligtvis det bästa alternativet för humlorna. Som alternativ till det kan lantbrukare lämna remsor som besås med nektar- och pollenrika blommor. Används olika typer av blommor gynnar det olika arter av bin.

– Det behövs dock ytterligare studier för att ta reda på hur vi bäst kan kompensera humlor för det som honungsbina samlar in, säger Lina Herbertsson.

Artikel: Competition between managed honeybees and wild bumblebees depends on landscape context, publiceras i den vetenskapliga tidskriften Basic and Applied Ecology och Sciencedirect.com

Kontakt: Lina Herbertsson, doktorand. Lunds universitet, Centrum för miljö- och klimatforskning. +46-46-222 86 34. +46-70-296 42 55 lina.herbertsson@cec.lu.se