I det dagliga livet utvärderar människan sina aktiviteter utifrån olika mer eller mindre klart uttalad information. En skidåkare använder information om sina arm- och benrörelser, distans, miljön, och så vidare utifrån de mål personen satt upp. Men det finns också faktorer som påverkar som är mindre explicita, såsom motiven bakom att förbättra sin hälsa, känna social acceptans, och så vidare.
Esteban Guerreros forskning har syftat till att utveckla teorier och metoder som inkluderar även komplexa faktorer i beräkningar av kapacitet och utförande. När mer komplexa faktorer räknas in behöver metoderna kunna hantera osäkerhet och förändrade förhållanden.
Bedömningsmetoder bakom datormodeller
Genom att använda och utveckla teorier baserade på mänsklig verksamhet och resonemang som verksamhetsteori och argumentationsteori kan olika tolkningar av en situation genereras och värderas, och justeras när ny information kommer på ett sätt som människan kan känna igen och delta i.
Esteban Guerrero har utgått ifrån bedömningsmetoder som används av terapeuter, bland annat ett instrument för att mäta balans och styrka hos äldre för att förebygga fall, och utvecklat nya generella metoder som datorsystem kan använda. Dessa metoder bygger på verksamhetsteoretiska modeller av människans aktivitet, och på argumentationsteoretiska ramverk.
Metoderna har tillämpats i mobila appar som testats hos bland annat äldre för att utvärdera kapacitet och genomförande av övningar som går ut på att mäta olika aspekter av styrka och balans. Detta gjordes i samarbete med fysioterapeuter vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
– Tanken är att apparna ska kunna användas i framtidens”smarta hem”, till exempel diagnos- och behandlingsprogramappar som personen kan använda själv hemma eller app som mäter balans och styrka för att förebygga fall hos äldre, säger Esteban Guerrero.
Avhandlingen: “Representing and Reasoning about Complex Human Activities – an Activity-Centric Argumentation-Based Approach”. Svensk titel: ”Representerande och Resonerande om Komplexa Mänskliga Aktiviteter – en Aktivitetscentrerad Argumentationsbaserad Strategi”
Fotnot: Esteban Guerrero har en masterexamen i datavetenskap från Malmö högskola och en kandidatexamen i Electronics and Telecommunications Engineering från University of Cauca – Colombia. Esteban Guerrerokommer från Ipiales, en stad i sydvästra Colombia.
När vi iakttar en handrörelse kan vi ofta säga någonting om dess innebörd, till exempel kan ”tummen upp”-gesten tolkas som ”bra jobbat”. Men det som vi normalt uppfattar som en gest eller ett tecken är egentligen bara en av flera rörelser som sker när en deltagare i ett samtal använder sig av sina händer som uttrycksmedel.
− Först måste handen föras till den position i luften framför deltagaren där gesten eller tecknet skall utföras. Sedan kommer den betydelsebärande delen; det vi normalt sett kallar för en gest eller ett tecken. Därefter följer den del då handen dras tillbaka till en neutral och avslappnad position, säger avhandlingens författare Paul Cibulka.
Varje enskild rörelsefas är en social handling
I avhandlingen analyserar han dessa steg, som kallas för manuella rörelsefaser, i detalj. I tidigare forskning om handrörelsers användning i talspråk betraktas tajmningen av dessa faser huvudsakligen som knuten till det som sägs och det är främst den betydelsebärande rörelsefasen som studerats.
Utgångspunkten i avhandlingen är att manuella rörelsefaser – alltså inte bara själva gesten eller tecknet utan varje enskild fas i dess utförande – kan tolkas som sociala handlingar.
− Ett exempel på det är när någon lyfter upp handen som förberedelse för att utföra en gest, men utan att faktiskt utföra gesten, medan en annan deltagare i samtalet fortfarande har ordet. Detta uppfattas ofta som en begäran på att själv få ordet, och därmed som en social handling.
Drar tillbaka handen när frågan besvarats
Paul Cibulkas studier grundar sig på videoinspelade vardagssamtal i Japan, Tyskland och Sverige. Samtalen innehåller både tal- och teckenspråkskonversationer, framför allt talad japanska och svenskt teckenspråk, och lyfter bland annat fram den kommunikativa potentialen av faser som saknar rörelse.
En vanlig användning av sådana faser är i samband med frågor: När en deltagare har ställt en fråga så förblir händerna ofta i den position som antagits under själva frågan och dras tillbaka först när frågan har besvarats, som en indikation på att ett acceptabelt svar har mottagits. Ibland händer det dock att handen dras tillbaka halva vägen och stannar i luften i en mellanliggande position där handen är varken helt spänd eller helt avslappnad.
− En sådan position förekommer när en deltagare har haft ordet men av någon anledning, exempelvis på grund av att ha blivit avbruten av en annan deltagare, är tvungen att för tillfället åsidosätta sitt ofullständiga yttrande. Detta utgör en strategi som deltagaren kan använda för att visa att hen så att säga är på ”stand-by”, i avvaktan på nästa möjliga tillfälle att återuppta sitt påbörjade yttrande.
Samma rörelser oavsett språk
Genom att på så sätt studera på vilka sätt dessa olika faser är förknippade med olika typer av sociala handlingar bidrar avhandlingens resultat till en bättre förståelse för hur vi interagerar med varandra. Ett centralt fynd i avhandlingen är att många av dessa fenomen fungerar på liknande sätt oavsett om deltagarna använder talspråk eller teckenspråk.
− I teckenspråksforskningen har sedan tidigare dessa faser uppfattats som betydelsebärande delar av teckenspråkets grammatik – exempelvis att en frågesats på teckenspråk per definition avslutas med en fas som saknar rörelse – medan samma företeelse sägs vara en ”icke-verbal” komponent till talspråk som inte betraktas som en del av språksystemet. Men mina resultat tyder på att det kan finnas större likheter mellan kroppsrörelser som används vid talspråk och formaliserat teckenspråk än vad forskarna tidigare trott.
Detta ifrågasätter den tydliga åtskillnaden mellan hur gester och tecken betraktas inom forskningen, vilket gör att handrörelser som kan se exakt likadana ut och som fyller samma funktioner ändå behandlas som två skilda saker beroende på om de används i talspråk eller teckenspråk. Detta beror förmodligen på att många lingvistiska modeller grundar sig på det skrivna snarare än på det talade språket och därmed utelämnar sådant som inte fångas i skrift.
Universella handrörelser
− För det andra får resultaten oss att undra om dessa företeelser kanske rent av utgör universella samtalsstrategier. I avhandlingen analyseras bland annat samtal på svenskt teckenspråk och talad japanska, alltså två språk som skiljer sig väsentligt från varandra: Det ena är ett visuellt baserat språk, det andra är ljudbaserat. Att hitta likheter mellan dessa språk som annars har föga gemensamt är förvånande.
Men inte nog med det, tidigare forskning visar att liknande handrörelsebaserade samtalsstrategier även återfinns i andra språkliga samhällen: språket Cha’palaa i Ecuador, på Bequia-ön i Karibiska sjön, på dövskolor i Schweiz och i argentinskt teckenspråk. Kanske är vi människor inte så olika trots allt?
Tid och plats för disputation: fredagen den 3 juni 2016 kl. 13:15, Sal T 307, Olof Wijksgatan 6, Göteborg Fakultetsopponent: Birte Asmuss, Aarhus University
Kväve är ett viktigt näringsämne för växter. I nordliga skogar är kvävetillgången begränsande men arter som växer i dessa skogar är anpassade till de låga kväveförhållandena. Numera tillför vi människor dock i allt större utsträckning kväve till skogen. Genom förbränning av fossila bränslen, jordbruk och produktion av gödningsmedel frigörs stora mängder kväve till atmosfären, som sedan transporteras med vindar och deponeras i miljön tiotals eller till och med tusentals kilometer från föroreningskällan. Förutom denna oavsiktliga kvävetillförsel i skogar, gödslar markägare också avsiktligt sina skogar för att öka trädens tillväxt.
De två formerna av kvävetillförsel kan ha många olika effekter. En konsekvens kan bli förlust av växtarter, vilket i sin tur minskar den biologiska mångfalden. Det finns två mekanismer som tros orsaka dessa artförluster. För det första kan extra kväve ändra hur växter konkurrerar med varandra, och växtarter som kan använda extra kväve snabbare kan ersätta växtarter som är anpassade till generellt låga kväveförhållanden. För det andra kan ytterligare kväve orsaka förändringar i bladkemin, vilket i sin tur påverkar i vilken grad växter angrips av naturliga fiender, det vill säga insekter eller svampar.
Odlade asp för att testa gödseleffekten
I sitt avhandlingsarbete har Franziska Bandau utfört en serie av gödslingsförsök med modellträdslaget asp, för att undersöka vilka effekter mänskligt orsakad kvävetillförsel kan ha på genetiskt olika växtindivider. Franziska Bandau lät odla ett antal aspindivider med varierande förmåga att producera särskilda kemiska föreningar i sina blad, så kallade kondenserade tanniner. Dessa föreningar kan potentiellt skydda växter från insektsangrepp och vissa patogena svampar.
Franziska Bandau fann att växter som experimentellt erhållit hög kvävebelastning motsvarande atmosfäriskt nedfall och skogsgödsling skadades generellt mer av insekter och svampar än växter som inte fått något extra kväve, men växter med hög tanninproduktion var alltid mindre skadade än växter med låg tanninproduktion.
– Jag observerade också att asp med en genetiskt förutbestämd, hög tanninproduktion begränsades i tillväxt vid naturliga nivåer av kväve, men att denna tillväxtbegränsning försvann när växterna fick ökade kvävegivor motsvarande skogsgödsling, och när mängden naturliga fiender var hög, säger Franziska Bandau.
Eftersom konkurrensen och förändringar i interaktioner mellan växt och fiende verkar driva växtartsförluster, kan växter med både låg- och hög tanninproduktion potentiellt gynnas under förändrade kväveförhållanden. När naturliga fiender är viktiga drivkrafter för vegetationsförändring överlever mest troligt växter med hög tanninproduktion. Men när konkurrens driver vegetationsförändringar, skulle växter med låg tanninproduktion växa bättre under något förhöjda kvävegivor än växter med hög tanninproduktion.
– Men eftersom både kväveförhållanden och angrepp av insekter eller svampar varierar mycket över tid och rum, har populationer med stor genetisk variation den högsta chansen att fortleva i miljöer som belastas av mänskligt orsakad kvävetillförsel, säger Franziska Bandau.
Fotnot: Franziska Bandau är född och uppvuxen i Berlin i Tyskland. Hon har studerat skogsskötsel vid the University for Sustainable Development i Eberswalde, och har under studietiden tillbringat ett år som Erasmustudent på SLU i Umeå. Efter att ha erhållit en masterexamen arbetade hon på ett statligt skogsföretag i Tyskland innan hon återvände till Umeå för doktorsstudier.
För mer information:
Franziska Bandau, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet
Telefon: 070-68 98 584
E-post: franziska.bandau@umu.se
För att bättre förstå vad som sker vid Amyotrofisk lateralskleros (ALS) har forskare vid Umeå universitet jämfört hur ögonmuskler och extremitetsmuskler påverkas vid ALS. Forskarna har fokuserat på specifika proteiner som är viktiga för kopplingen mellan muskler och nerver, och upptäckt att ögonmuskler, som påverkas mindre av sjukdomen, verkar ha bättre förutsättningar för att bevara muskel-nervkontakten.
– Medan extremitetsmuskler påverkas kraftigt vid ALS är ögonmuskler mycket mindre drabbade och i vår forskning har vi undersökt varför det är så, säger Vahid M. Harandi, doktorand vid institutionerna för integrativ medicinsk biologi och klinisk vetenskap.
– När vi jämförde extremitets- och ögonmuskler upptäckte vi distinkta skillnader i uttryck av vissa signalproteiner med betydelse för nervers utveckling och överlevnad. Dessa skillnader samt det faktum att ögonmusklernas neuromuskulära kontakter är bättre på att bevara dessa signalproteiner, kallade neurotrofiska faktorer, skulle tillsammans kunna spela en roll för att ögonmusklernas funktion förblir intakt vid ALS.
Dödlig sjukdom
ALS är en neurodegenerativ sjukdom som vanligtvis drabbar människor sent i livet och som leder till muskelförtvining, förlamning samt tal- och sväljningssvårigheter. Patienter dör vanligtvis inom tre till fem år efter att de första symptomen uppkommit, främst på grund av andningssvikt. I Sverige upptäcks varje år 2,4 nya fall per 100 000 invånare, men på grund av den höga dödligheten finns vid ett och samma tillfälle ungefär 6-9 ALS-sjuka personer per 100 000 invånare.
Proteinerna Wnt7a (överst) och dystrofin (mitten) i en muskelfibrer (i extremitetsmuskel) hos en djurmodell. De immunfärgade proteinerna är sammanslagna i understa bilden, som visar hur Wnt7a finns inuti muskelfibrernas cellmembran. (Bild: Vahid M. Harandi)
Det huvudsakliga målet med Vahid M. Harandis forskning har varit att utforska hur ALS utvecklas (patofysiologiskt) ur ett muskelperspektiv. I sin forskning har han fokuserat på uttryck och fördelningen av viktiga neurotrofiska faktorer och så kallade Wnt-proteiner i ögon- och extremitetsmuskler. Forskaren har undersökt hur eventuella förändringar kan vara relaterade till både ALS och åldrande. Förändringar i både neurotrofiska faktorer och Wnt-proteiner har tidigare kopplats till flera olika neuromuskulära och neurologiska sjukdomar, inklusive ALS.
– ALS har traditionellt ansetts vara främst en sjukdom som drabbar de motoriska nervceller som styr våra muskelrörelser. En växande mängd forskningsdata pekar dock på att kontakten mellan nervceller och muskelfibrer förloras i ett tidigt stadium, långt innan dessa nervceller själva börjar dö. Det innebär att det kan vara muskelfibrerna som initierar att muskel-nervkontakten upphör och att nervcellen dör. De här upptäckterna har flyttat ALS-forskningens fokus från de nervceller som styr vår muskelfunktion till att även inkludera muskelfibrerna och den neuromuskulära kontakten, förklarar Vahid M. Harandi.
Fotnot: Vahid M. Harandi är forskardoktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi (IMB). Hans doktorsavhandling är ett samarbete mellan IMB och Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för oftalmiatrik. Vahid har en kandidatexamen i näringsvetenskap från Iran och en Masterexamen i biomedicin från Högskolan i Skövde. Han kommer från Teheran i Iran.
För mer information:
Vahid M. Harandi, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Enheten för oftalmiatrik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 5136; 077-612 0287
E-post: vahid.harandi@umu.se
– Speciellt äldre personer kan vara de som är mest angelägna att genomföra fasta. Äldre med kronisk sjukdom är ofta mest känsliga för vätskebrist, och de som har diabetes, hjärtsvikt, njursvikt och svåra magbesvär bör diskutera med sin läkare innan de genomför fastan. Ett fåtal av dessa personer kan fasta utan risker för hälsan. Koranen säger att man inte skall riskera sin hälsa och sitt liv, och man kan göra andra goda gärningar om fasta inte kan genomföras..
Under graviditet och amning är moderns närings- och vätskeintag helt avgörande och även om det är tillåtet att fasta under graviditeten kan det utifrån ett medicinskt perspektiv ibland vara bättre för modern att nyttja möjligheten att fasta senare.
Kontakta läkare om du tar mediciner
Vid många kroniska sjukdomar som exempelvis ögon-, hud- och neurologiska sjukdomar har fastan ingen eller liten inverkan. Om det är nödvändigt att ta medicin kan fastan genomföras genom att man i vissa fall minskar dosen till en eller två gånger dagligen och att medicinen tas nattetid under dygnets mörka timmar då den fastande får äta och dricka som vanligt. De som har kroniska sjukdomar och tar mediciner bör ta kontakt med sin läkare för att få råd hur man skall göra under ramadan.
Ska du fasta under Ramadan? Då kan du ladda ner en broschyr som ger en djupare förståelse för hur kroppen reagerar på fasta. Den ger också sjukvårdspersonal råd och förståelse för den islamiska fastan och dess grundläggande principer och bestämmelser. Broschyren togs fram av representanter inom sjukvården och företrädare för Örebro Moské. Den har uppdaterats i år och finns för nedladdning på svenska, somaliska och arabiska på Region Örebros webbplats.
Idag finns viktig information i silos hos olika myndigheter och privata aktörer, och när denna i olika kriser behövs är den inte direkt tillgänglig. Problemet är ofta att olika aktörers system inte interagerar.
Översiktlig panel Visionen med projektet ”Stadens kontrollrum” är att skapa en översiktlig panel för att ge operatören en god överblick för snabbare ledning, ökad behovsförståelse och effektivare återkoppling. Det ska ge bättre kommunikation mellan staden och medborgarna samt bättre beslutsunderlag för effektivisering, optimering och krishantering. Systemen man har idag är bra, men talar av olika anledningar inte med varandra.
Man har hittills tittat på några exempel där man ser stora möjligheter till förbättringar:
I en av Västerås stadsdelar har man haft problem med inbrott och området har därför infört kameraövervakning kopplat till inbrott. En tid senare börjar bussarna som trafikerar området utsättas för stenkastning. Jourhavande säkerhetsombud VET att det finns kameror, men tillstånd för att använda dessa annat än i inbrottssammanhang saknas, trots att det hade varit till stor hjälp i detta tillfälle.
Då några cykeltunnlar i Västerås översvämmas regelbundet vid skyfall installeras evakueringspumpar som ska tömma tunnlarna från vatten vid stor tillrinning. Vid en vädervarning känner alltså de ansvariga sig trygga med att detta då inte innebär något problem. Om det samtidigt inträffar ett elfel är det en annan enhet som får reda på detta. En prioritering kan göra att man avvaktar med att ordna detta då ju dessa pumpar används sällan. Men om dessa saker inträffar samtidigt blir alltså konsekvensen att tunneln ändå vattenfylls, trots goda ansatser från respektive verksamhet. Koordinering och samordning hade avhjälpt problemet innan händelsen.
Den stora skogsbranden i Västmanland 2014, där många insatser skulle kunna ha haft en tidigare och betydligt större effekt om information direkt hade kunnat delas på ett bättre sätt.
– Intresset av att samordna de vitt skilda samhällsinstanserna är stort och behoven är tydliga. SICS agerar genom sammanföra och sammanställa de olika instanserna behov, säger Tomas Lennvall, som är forskare hos SICS Swedish ICT Västerås och projektledare för forskningsprojektet Stadens Kontrollrum.
Skapa stöd för beslut
Projektet syftar till att skapa stöd för tjänstemannen i beredskap, den som fattar beslut i ett kritiskt läge och som behöver rätt information för detta. Ett gemensamt kontrollrum skulle kunna leda till högre säkerhet, mer resurseffektivitet och stora besparingar för Västerås stad.
– Vi vill med projektet Stadens Kontrollrum öka samordningen vid störning och kris, så att rätt personer har bättre beslutsunderlag i tid genom att i vardagen samarbeta närmare. Detta tror vi kan ge stor samhällsnytta vid en krissituation, säger Jonas Persson, avdelningschef elnät marknad och mättjänster.
Projektet ingår i Vinnovas program UDI (utmaningsdriven innovation) och man fokuserar under förstudien på att samla ett flertal fallstudier. Fallstudierna utvärderas i steg 2 för att man i steg 3 ska testa, verifiera och rulla ut lösningar. Projektet leds av forskningsinstitutet SICS Swedish ICT Västerås, med i projektet är även Mälarenergi, Västerås stad och Västmanlands länsstyrelse.
Kontaktuppgifter:
Tomas Lennvall
Senior forskare, SICS Swedish ICT Västerås tomas.lennvall@sics.se
073 036 00 36
I rasen shetlandsponny drabbas vissa hästar av allvarliga missbildningar i underarm och skank. Sjukdomen (”skeletal atavism” eller ”krumma föl”) är ärftlig och utgör ett stort problem, då drabbade föl får felaktiga benställningar, blir halta och ofta måste avlivas redan vid ung ålder.
Shetlandsponny med krumma ben. (Foto: Sofia Mikko)
Sjukdomen kallas skeletal atavism och är känd sedan 1950-talet och sedan dess har fall rapporterats runt om i Europa. I mitten av 1990-talet uppmärksammades sjukdomen i Sverige och i samband med detta togs flera hingstar ur avel då de visade sig vara anlagsbärare. Bland uppfödare kallas sjukdomen för ”krumma föl” på grund av de progressivt allt krokigare benen. Skeletal atavism följer en så kallad recessiv nedärvning, vilket innebär att båda föräldrarna måste bidra med sjukdomsanlaget för att få en sjuk avkomma. Den sjukdomsorsakande genen har hittills varit okänd.
Mutationer i genen Den genetiska studien som nu publicerats i tidskriften G3: Genes, Genomes, Genetics är resultatet av ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet (UU), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och flera amerikanska universitet. Forskarna har, genom att sekvensera och jämföra hela arvsmassan hos sjuka och friska individer, funnit att förlust av genetiskt material i och kring genen SHOX orsakar skeletal atavism. Mutationer i denna gen orsakar dvärgväxt och skelettmissbildningar även hos människa.
– Eftersom de flesta anlagsbärare är fullt friska är det nästan omöjligt att få bort anlagen ur rasen genom traditionell avel, säger Carl-Johan Rubin, forskare vid UU och ansvarig för studien.
– Vår upptäckt gör det möjligt att bedriva en ansvarsfull avel, då uppfödare nu kan använda ett gentest för att se om ett sto man vill ha betäckt bär på sjukdomsanlagen, tillägger Sofia Mikko, som är forskare vid SLU och som där driver Husdjursgenetiska laboratoriet.
Genen SHOX ligger i en region som delas mellan könskromosomerna X och Y och som utgör en del av arvsmassan som är svår att undersöka med traditionella metoder på grund av sin komplexa struktur. För att få en klar bild av hur denna kromosomregion ser ut använde forskarna en nyligen utvecklad metod, SMRT-sekvensering (single molecule real time), tillgänglig vid SciLifeLab i Uppsala, för att sekvensera väldigt långa sträckor av DNA.
– Vi är mycket stolta över att ha kunnat beskriva den genetiska strukturen i en av de mest problematiska regionerna i arvsmassan hos däggdjur. Att vi dessutom bidrar till en förbättrad djurvälfärd känns mycket bra, säger Nima Rafati, doktorand vid UU.
För mer information: Carl-Johan Rubin
Institutionen för medicinsk biokemi & mikrobiologi, Uppsala universitet
018-471 45 02, carl-johan.rubin@imbim.uu.se
Sofia Mikko
Institutionen för husdjursgenetik, Husdjursgenetiska laboratoriet, SLU
018-67 19 79, sofia.mikko@slu.se
Fotnot: Initialt finansierades studien genom ett anslag av Stiftelsen Hästforskning.
Vårsvämmyggan trivs i översvämningsområden runt till exempel Nedre Dalälven och vid Klarälven i Värmland. Efter en översvämning kan det kläckas enorma mängder och de har ett väldigt aggressivt beteende.
Otydlighet kring namn kan utgöra ett problem när experter och allmänhet ska prata om stickmyggor. Kommittén för svenska djurnamn vid ArtDatabanken i Uppsala gav därför myggforskaren Anders Lindström, SVA, uppdraget att ta fram svenska namn på alla svenska stickmyggarter.
Myggen kan delas in i olika grupper beroende på sin normala hemvist och ekologi. De myggor vars larver utvecklas i smältvattenpölar på vårkanten kallas därför för tömyggor och de som utvecklas i regnvattenfyllda pölar i skogen kallas skogsmyggor. En grupp stora myggor som uppträder tidigt på våren kallas vårmyggor. Dessa övervintrar som fullvuxna och kommer därför fram tidigare än de myggor vars larver måste utvecklas först.
Ännu större vårmygga
– Den mygga som de flesta undrar över på våren är större vårmygga. Den övervintrar ofta inomhus och är påfallande stor, tecknad med randiga ben och fläckiga vingar, säger Anders Lindström.
Malariamyggorna får sina nya svenska namn från det gamla svenska ordet på dem, frossmygga.
– Jag upplever att namnet malariamygga för arter ur släktet Anopheles kan skapa oro bland allmänheten för att de ska sprida malaria. Även om vi hade malaria i Sverige fram till 1930-talet så är risken för smittspridning nu minimal. Därför valde jag ett mindre laddat namn, även om frossa är ett gammalt svenskt namn på malaria, säger Anders Lindström.
Grodmyggan suger grodblod
Namnen kan också ta fasta på hur arten ser ut eller på andra faktorer:
matvanor – grodmyggan suger till exempel bara blod från grodor och paddor;
särskilda ekologiska kännetecken – trädhålsmyggan lägger sina ägg i vattenfyllda trädhål;
var de förekommer – ljusbandad kustmygga finns oftast i kusttrakter.
kombinationer av olika egenskaper – skogsfågelmygga är en art som finns i skogar och föredrar fågelblod.
Även arter som inte finns i landet har i några fall fått svenska namn. Det beror på att myggorna med ett varmare klimat kan tänkas komma till Europa, eller Sverige i framtiden. Myggan Aedes aegypti, som sprider zikaviruset i Sydamerika och nu har etablerat sig på Madeira, har fått namnet gulafebernmygga. Det beror på att den sedan tidigare är mest känd för att den sprider en annan sjukdom – nämligen gula febern.
Gulafebernmyggan inte i Sverige – Det finns ingen risk att gulafebernmyggan ska komma till Sverige, men eftersom den finns i Europa och är ett stort problem internationellt så fick den också ett svenskt namn, säger Anders Lindström.
Den invasiva arten Aedes japonicus som sprider sig norrut i Europa, och som skulle kunna komma till Sverige, har fått namnet kyrkogårdsmygga eftersom den ofta etablerar sig på kyrkogårdar i nya områden.
– De lägger sina ägg i blomvaserna på gravarna och larverna utvecklas där. Det är ett sätt att undvika att bli uppäten eftersom det är få andra djur som lever i den miljön. Det finns dock andra, svenska mygg som gör likadant; jag har hittat sydlig husmygga i flera vaser på kyrkogårdar, säger Anders Lindström.
10 vanligaste svenska stickmyggarterna enligt en undersökning från SVA är (nu med svenska namn):
Forskargruppen inom glasteknologi vid Linnéuniversitetet har i samarbete med Linköpings universitet, där utrustningen finns, utvecklat ett helt nytt material. Materialet har formen av så kallade tunna filmer, vilka är mindre än en mikrometer (tusendels millimeter) tjocka.
Kemiskt består filmerna av grundämnena kisel, syre och kväve – för vilka forskning finns rapporterad – och ytterligare ett grundämne: magnesium.
Sharafat Ali visar sitt nya tunna och hårda glas. (Foto: Linnéuniversitetet)
– Det är kombinationen av dessa fyra grundämnen som gör att filmen får intressanta egenskaper, samtidigt som den fortfarande släpper igenom synligt ljus, säger docent Sharafat Ali som är ledare för projektet.
Ger hårdare fönsterglas
Filmen framställs vid mycket lågt tryck och med rena kemikalier, med hjälp av en teknik som kallas magnetronsputtring. Den kan sedan läggas på olika typer av tjockare material. Speciellt intressant i forskningen har varit att lägga filmerna på vanligt fönsterglas. Detta bryter då ljuset betydligt mer och blir framför allt upp till tre gånger hårdare än ett obehandlat fönsterglas. Det nya materialet kommer därför att vara intressant att använda i exempelvis fordon, smarta mobiler och läsplattor.
– Forskningresultaten har nyligen publicerats som en så kallad rapid communication i den vetenskapliga tidskriften Vacuum. Ovanligt nog tog publiceringen mindre än en vecka och utan några korrigeringar av manuskriptet, berättar professor Bo Jonson.
Projektet har letts av docent Sharafat Ali med stöd av professor Bo Jonson, båda vid institutionen för byggd miljö och energiteknik på Linnéuniversitet, i samarbete med bland annat docent Per Eklund och professor Jens Birch vid avdelningen för tunnfilmsfysik på Linköpings universitet. Det är en fortsatt utveckling av forskningen i Sharafat Alis avhandling, som innehöll studier av syntes av glas med ett högt innehåll av kväve, en process som kräver både speciell utrustning och erfarenhet. Forskningen har till stor del finansierats med anslag från stiftelsen ÅForsk.
För mer information:
Professor Bo Jonson, Institutionen för byggd miljö och energiteknik, Linnéuniversitetet, 070–813 47 11, bo.jonson@lnu.se
Trafiksimulering är ett kraftfullt och vanligt använt verktyg för analys av trafiksystemeffekter av förändringar i infrastruktur och trafikstyrning eller införande av avancerade förarstödssystem. För att möjliggöra analyser av effekter på trafiksystemet av självkörande fordon behöver dagens trafikmodeller vidareutvecklas.
– Det behövs helt enkelt människor som kan området och jag hoppas och tror att det här är starten på en rad doktorandprojekt kring trafikmodellering av självkörande fordon, säger Johan Olstam som är projektledare och forskare på VTI, som tillsammans med Linköpings universitet och KTH nu ska anställa två nya doktorander för att ta två steg på vägen.
Projektets syfte är att se över frågor om morgondagens trafiksystem som inkluderar delvis och helt självkörande fordon. Hur påverkas vägars och korsningars kapacitet när en del av fordonen är självkörande? Kommer ”förare” av självkörande fordon välja andra vägar även om resorna till och med kan tänkas bli längre om man väljer vägar som är anpassade efter ett självkörande fordon?
Det finns ett stort intresse för automatisering av vägtrafiksystemet. Såväl fordonsindustri som väghållare och andra myndigheter har stora förhoppningar på att automatisering kommer att innebära viktiga framsteg för utvecklingen av framtidens säkra, effektiva och hållbara vägtrafiksystem. Men trots att teknikutvecklingen inom området sker i mycket hög takt finns begränsad kunskap om vilka effekter automatisering av olika delar av trafiksystemet kan förväntas ge.
Om projektet
Projektets övergripande syfte är att vidareutveckla dagens trafikmodeller för att möjliggöra analys av framtidens vägtrafiksystem. Projektet kommer att bestå av två nyanställningar i form av doktorander.
VTI leder projektet som genomförs tillsammans med Linköpings universitet och Kungliga Tekniska Högskolan inom ramen för Centre for Traffic Research (CTR). Projektet pågår till slutet av september 2019 och Trafikverket finansierar två doktorander under tre års tid.
För mer information: Johan Olstam, forskare VTI, 013-20 41 82
Team Halmstad, med sex masterstudenter från Högskolan i Halmstad, vann i tuff konkurrens den prestigefulla Grand Cooperative Driving Challenge 2016. Tävlingen, som gick av stapeln i Nederländerna, avgjordes i helgen som gick. Vinsten är helt ofattbar, säger två av studenterna i Team Halmstad:
– Det känns jättebra. Det är kul att systemet vi utvecklat fungera så pass bra att det tog oss ända till förstaplatsen, säger Viktor Frimodig och Oscar Uddman Jansson.
Glädje i Team Halmstad efter segern. Viktor Frimodig, Oscar Uddman Jansson, Jérôme Detournay, Thomas Rosenstatter, Golam Shahanoor, Wojciech Mostowski, Victor Díez Rodrìgues och Maytheewat Aramrattana. (Foto: GCDC16-TNO)
Konkurrensen var hård. Totalt deltog tio lag, varav fem från Sverige.
– Det var många bra lag, bland annat presterade alla svenska lag väldigt bra, säger Oscar Uddman Jansson.
Samarbete och robust system
Under GCDC måste de olika lagen samarbeta med varandra för att kunna genomföra tävlingen. Fordonen kommunicerar med varandra och med olika sensorer utmed vägen, och varje lags fordon fyller en viss funktion. Det handlar om att göra bilen självkörande samt just att få den att kommunicera.
– Vi märkte de sista dagarna innan tävlingen att vårt system är väldigt robust. Vi förstod att vi hade en bra chans hamna i topp tre, men vi hade inte räknat med att vinna, säger Oscar Uddman Jansson.
De tävlande genomförde två moment, dels att köra där två filer går ihop till en genom blixtlåsprincipen, in i ett så kallat fordonståg, dels att anpassa hastigheten för att skapa ett jämt flöde i en vägkorsning.
– Vårt system är byggt med väldigt många olika moduler. Det är en stor fördel när man testar och därför har vi också kunnat utveckla ett så pass stadigt system. Vi har också gjort många datorsimuleringar innan vi testade systemet på riktigt på vägen, det är en annan viktig faktor, säger Viktor Frimodig.
Den andra goda placeringen
Wojciech Mostowski, universitetslektor och lagledare, bekräftar Team Halmstads glädje.
– Den detaljerade utvärderingen av vår insats har vi inte sett ännu. Men vi tror att vinsten beror på den bergfasta kommunikationsmodulen som vi utvecklade, liksom att vi felfritt utförde scenariot med vägkorsningen, och annat som bidrog till den totala poängen, säger Wojciech Mostowski.
Tony Larsson, professor och handledare för laget, säger att vinsten verkligen är rolig också med tanke på att Högskolan placerade sig väl även förra gången tävlingen hölls.
– Vi kom tvåa i GCDC 2011, med hårfin marginal till ettan. Teamet har jobbat fantastiskt och de har brottats med många oförutsägbara problem kring programvarans integration med bilen, säger Tony Larsson.
I teamet har två personer främst jobbat med kommunikationen, tre personer har fokuserat på integrationen med bilen och kontrollsystemet och en har haft huvudansvar för att ta beslut om de manövrar som bilen ska utföra.
– Det viktigaste är dock att vi varit ett lag, alla har hjälpts åt där det behövts, säger Oscar Uddman Jansson.
Medlemmarna i Team Halmstad studerar alla på Masterprogrammet i inbyggda och intelligenta system på Högskolan i Halmstad. Jérôme Detournay, Golam Shahanoor, Thomas Rosenstatter, Victor Díez Rodrìgues, Oscar Uddman Jansson och Viktor Frimodig har jobbat med GCDC-projektet mer eller mindre sedan oktober förra året. För de flesta av dem är tävlingen en del av examensarbetet på utbildningen.
Bra och brett stöd
Lagledare för Team Halmstad i år var förutom Wojciech Mostowski även doktoranden Maytheewat Aramrattana.
– Ledarna har varit fantastiska. Vi har också haft ett väldigt bra stöd från Högskolan och olika företag, säger studenterna.
Det är framför allt säkerheten i trafiken som ökar när bilar och lastbilar automatiseras helt eller delvis. Även en minskad bränsleförbrukning och ett bättre utnyttjande av vägnätet är fördelar som lyfts fram. Högskolan i Halmstad bedriver, i nära samarbete med industrin, mycket forskning inom områdena ”samverkande intelligenta transportsystem” och ”samverkande automatisering”.
Fotnot: Volvo sponsrade Team Halmstad med en ny bil. TASS International bidrog med PreScan. en mjukvaruplattform för att simulera trafik och testa automatiserade körapplikationer. Andra som stöttat laget är Viktoria Swedish ICT, Fengco och Safer.
Om tävlingen GCDC
The Grand Cooperative Driving Challenge 2016 avgjordes 28-29 maj på motorvägen mellan Helmond och Eindhoven i Nederländerna. Totalt deltog tio lag, varav fem från Sverige. På andra plats kom KIT Karlsruhe, Tyskland, på tredje kom KTH, Stockholm.
GCDC är en del av i-GAME-projektet, ett forskningsprojekt om samverkande och självkörande bilar som stöds av EU-kommissionen. Bakom i-GAME står den holländska forskningsorganisationen TNO, Eindhoven University of Technology, den spanska testmiljön IDIADA and forskningsinstitutet Viktoria Swedish ICT.
För mer information:
Oscar Uddman Jansson, masterstudent, osc15uddj@hh.se, 0738-05 02 32
Viktor Frimodig, masterstudent, viktor@frimodig.com, 0732-61 07 74
(studenterna är på resan fot och återkommer till Halmstad den 6 juni)
Tony Larsson, handledare, professor 035-16 71 68, tony.larsson@hh.se
Wojciech Mostowski, lagledare, universitetslektor, wojciech.mostowski@hh.se
Både förändringar i arvsanlagen och faktorer i vår miljö bidrar till Crohns sjukdom.
– Crohns sjukdom är komplex och genom ökad kunskap om sjukdomen kan våra behandlingsformer förbättras, säger Yaroslava Zhulina, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet och överläkare i medicin och geriatrik vid Karlskoga lasarett.
Den inflammatoriska tarmsjukdomen uppkommer ofta relativt tidigt i livet och orsakar i allmänhet episoder med ökade besvär, så kallade skov.
Färre operationer – Behovet av förbättrad behandling har ökat då min forskning visar att allt fler patienter idag upptäcks i ett skede där medicinsk behandling kan ha effekt och operation undvikas. Glädjande nog, ser vi även en kraftig minskning av antalet operationer över tid.
Samtidigt ställer en allt intensivare medicinsk behandling ökade krav på att kontrollera aktuella besvär och graden av inflammation över tid. En inflammationsmarkör som vunnit ökat intresse på senare tid är kalprotektin som mäts i avföringsprov.
– Min forskning stärker kalprotektinets roll som verktyg vid regelbunden övervakning av sjukdoms aktivitet. Ett fördubblat värde var kopplat till en fördubblad risk för nytt skov av sjukdomen inom den kommande tremånadersperioden. Med andra ord kan vi använda kalprotektin för att förutspå risken för nytt skov. Mer övervakning av sjukdomen ställer nya krav på både sjukvårdens och patientens delaktighet.
Tvillingstudier
– Utifrån förekomsten av kalprotektin hos tvillingar kan vi tidigt hitta inflammatoriska tarmsjukdomar dit Crohns sjukdom tillhör. Ett ökat uttryck av flera olika markörer för inflammation kunde ses i prover från tarmen och avföringen från tvillingar med inflammatorisk tarmsjukdom men även hos deras tarmfriska tvillingsyskon.
– Det betyder att dessa tarmfriska tvillingsyskon har en låggradig inflammation i tarmen som inte orsakar besvär.
Resultaten i avhandlingen pekar mot att tidigare diagnos och regelbunden övervakning av sjukdomen kan ge mindre besvär hos de drabbade.intestinal
Kontakt: Yaroslava Zhulina, Överläkare i medicin och geriatrik vid Karlskoga lasarett
Tel: 0586 – 336 66, 0586 – 667 37 Mail: yaroslava.zhulina@regionorebrolan.se
En extrasolär planet, en exoplanet, har per definition varit en planet belägen utanför vårt eget solsystem. Nu verkar det som att den definitionen inte är gångbar längre. Enligt astronomer i Lund pekar mycket på att Planet 9 fångats upp av solen när solen var ung och sedan dess, oupptäckt, varit en del av vårt solsystem.
– Det är nästan ironiskt att medan astronomer ofta hittar exoplaneter många hundra ljusår bort i andra solsystem så har vi sannolikt en som gömmer sig på vår egen bakgård, säger Alexander Mustill, astronom vid Lunds universitet.
Solen stal Planet 9 ur en annan omloppsbana
Stjärnor föds i kluster och passerar då ofta nära varandra. Det är i dessa möten som en stjärna kan ”stjäla” en eller flera planeter som ligger i omloppsbana runt en annan stjärna. Så har det förmodligen gått till när vår egen sol fångat Planet 9.
I en datorsimulerad modell har Alex Mustill tillsammans med astronomer i Lund och Bordeaux visat att Planet 9 förmodligen har fångats upp av vår egen sol när Planet 9 låg i omloppsbana runt en annan stjärna. När den stjärnan hamnade väldigt nära vår egen sol så lade solen beslag på Planet 9.
– Planet 9 kan mycket väl ha ”knuffats” av andra planeter och när den hamnat i en alltför vid omloppsbana runt sin egen stjärna kan vår sol ha passat på att stjäla och tillfångata Planet 9 från ursprungsstjärnan. När solen senare har avlägsnat sig från stjärnklustret där den föddes har Planet 9 fastnat i omloppsbana runt solen, säger Alexander Mustill.
Tio gånger större än jorden
– Det finns ingen bild av Planet 9, inte ens en ljuspunkt. Ingen vet om den består av sten, is eller gas. Allt vi vet är att dess massa förmodligen är ungefär tio gånger så stor som jordens massa.
Ännu återstår mycket forskning innan det med säkerhet går att fastslå att Planet 9 är den första exoplaneten i vårt solsystem. Visar det sig stämma tror Alexander Mustill att studierna av rymden och förståelsen av solens och jordens skapelse kommer att ta stora steg framåt.
– Det är den enda exoplaneten som vi realistiskt sett skulle kunna nå med en rymdsond, säger han.
Artikeln publiceras i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society Letters, MNRASL.
Kontakt: Alexander Mustill, forskare (engelskspråkig). Lunds universitet, institutionen för astronomi och teoretisk fysik +46-46-222 16 12 +46-72-947 55 85 alexander.mustill@astro.lu.se
Användandet av faner, alltså tunna skikt av trä, har gamla anor. Fanerade möbler som är mer än 3500 år gamla har hittats i faraonernas gravar. Men det var i samband med den industriella revolutionen som utvecklingen med att framställa skiktlimmade fanerprodukter tog fart.
– Omkring 80 procent av alla träprodukter innehåller någon form av limning, så limfogens kvalitet och formstabiliteten i det limmade förbandet är viktigt, säger Lars Blomqvist som nyligen disputerade i ämnet skogsindustriella produktionssystem vid Linnéuniversitetet.
I sin avhandling visar Lars att det är möjligt att förbättra formstabiliteten hos skiktlimmade fanerprodukter om en djupare kunskap om material- och processparametrar tillämpas i tillverkningsprocessen.
Traditionell hantverkskunskap var fel
Han lyfter fem viktiga faktorer, bland annat att planera lagringen före och under produktion, att konditionera det vill säga anpassa faneret mot klimatet kunden befinner sig i, att ta hänsyn till fiberns riktning, samt att alltid söka symmetri i konstruktionerna.
Mycket av den kunskap som finns om faner och skiktlimning av faner är gammal och traditionell. Lars Blomqvist, själv möbelsnickare i grunden, har i sin forskning kunnat visa att den traditionella hantverkskunskapen har fel på vissa punkter. Han har bland annat kunnat påvisa att de sprickor man får på ena sidan när man svarvar faneret från en stock påverkar formstabiliteten – tidigare har synintrycken av faneret varit den faktor som styrt industrin.
– Allt jag har gjort utgår egentligen ifrån träindustrin; ifrån produktionen och störningar i den. Min forskning förhindrar problem och minskar kassationen av felaktiga produkter. Med andra ord – sparar råvara, tid och pengar. Formstabilitet är ett stort problem. Vissa tillverkare är bra på detta, andra mindre bra.
Fanerprodukter snart i bilindustrin
Skiktlimmat fanér har många fördelar och Lars menar att han skulle bli förvånad om inte fanerprodukter slår igenom i exempelvis bilindustrin.
– Man kan skapa former som inte är möjliga av massivt trä, det är resurssnålt och starkt i förhållande till sin vikt, och man kan lägga in formelement som veck och liknande, för att öka styrkan utan att använda mycket material.
Lars Blomqvist är 54 år och har bland annat arbetat som möbelsnickare, konsult, lärare och labtekniker. Han brinner för möbler och är fascinerad av hur trä fungerar. ”Ingen kan egentligen förklara trä – kemiskt, ja, men inte uppbyggnad och funktion!” Ett grundmurat miljöengagemang är en annan anledning till hans yrkes- och forskningsval.
Kontakt: Lars Blomqvist, 076 – 760 36 72, lars.blomqvist@lnu.se. Jonas Tenje, pressansvarig, 070 – 308 40 75
– Alltför många lärare ser inte hur de kan undervisa om miljö- och hållbarhetsutveckling, säger doktoranden Birgitta Nordén. De vet inte hur de ska kombinera globalt lärande med miljö- och hållbarhet. Hur ska de ge eleverna verklig kompetens i stället för bara fragment av ekonomisk, social, kulturell och ekologisk hållbarhet?
Avhandlingens inledande artikel är litteraturöversikt, där Nordén konstaterar att det finns mycket om policys och retorik kring hållbar utveckling men knappast något om lärandeprocesser. Här skapar Nordén även en modell kallad GLSD, Global Learning for Sustainable Development.
Hur genomförs undervisning och lärande i en kommun?
Nordén undersöker även hur undervisning och lärande i hållbar utveckling genomförs i en kommun. Hon intervjuar elever och lärare på högstadie- och gymnasieskolor och skolledare. I klassrummen har man låtit eleverna formulera problemområden gällande miljö- och hållbar utveckling, kritiskt granska sin närmiljö, identifiera aktörer i samhället, kommunicera med kamrater både i sin närhet och via nätet i globala klassrum och identifiera lösningar.
Sedan har Birgitta Nordén i sina analyser utkristalliserat vad som verkligen gav upphov till lärandeutveckling.
– Förutom djupa kunskaper inom ämnesområden som exempelvis natur- och samhällskunskap, psykologi, språk och geografi säger Birgitta Nordén måste undervisningen utformas för att ge eleverna inflytande över lärprocessen.
– Du måste som elev utveckla något jag kallar kritiska kunskapsförmågor som är tillämpning av kunskap på ett djupare plan. Du måste alltså kunna använda dina kunskaper i en mängd oväntade sammanhang och ha förmåga att genomföra och lösa verkliga problem. Det handlar om att det möjliga innehållet i miljö- och hållbarhetsundervisningen ändras utifrån sättet att undervisa och vice versa det vill säga ett helhetstänk.
Ta kommandot över situationen För att lyckas måste eleverna även ges möjligheter att ta kommandot över situation, enligt Nordén. Det som även stimulerar lärande i hållbarhet är samarbete, både i den egna gruppen och tvärs över alla gränser. Birgitta Nordén har tidigare prövat något kallat globala klassrum där elever via nätet kunde kommunicera kring deras lokala miljöproblem med elever och klassrum från andra delar av världen som brottas med ett helt annat lokalt hållbarhetsproblem.
Just samarbetet, att utbyta tankar och reflektioner menar Nordén är en annan framgångsfaktor. Nordén pekar även ut en rad hinder där lärandeprocesser inte kommit till stånd.
Ett sådant är när läraren inte har framförhållning och beredskap att ta itu med detta komplexa ämne. Ett annat är då läraren inte är beredd att arbeta gränsöverskridande och ta in ny kunskap i sin undervisning och arbeta tvärvetenskapligt. Ett tredje hinder är när läraren inte förmår att leda undervisningen mot en helhetsförståelse.
Vem kommer ha användning av din avhandling?
– Jag hoppas naturligtvis att alla blivande lärare liksom många lärare i skolan ska läsa avhandlingen oberoende om du undervisar i samhällskunskap, psykologi eller kemi, säger Birgitta Nordén. Det borde omfatta varje lärarstudent då globala hållbarhetsfrågor blir alltmer akuta och svårgripbara och där vi måste rusta vår samtida generation med kritiska kunskapsförmågor.
– Vi har kunnat visa att arbetsplatsen har betydelse för hur noggrant personalen följer riktlinjerna för venöst blodprov, så när studenterna kommer dit präglas de ofrånkomligen av den kultur som råder.
– En förklaring till att studenterna tappar i följsamhet kan vara det faktum att de under perioder av verksamhetsförlagd utbildning möter olika kulturer och arbetssätt som de ofta anpassar sig till, säger Karin Nilsson, som är doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet
Sjuksköterskestudenter lär sig att ta venösa blodprov genom praktisk träning vid kliniska träningscentra och senare under verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Karin Nilsson har framförallt fokuserat på identifieringsprocesser i riktlinjerna, vilka är av stor vikt för patientsäkerheten.
Avhandlingen visar att studenter skattar hög nivå av följsamhet i termin två, men att följsamheten sjunker i termin fyra och sex, och fortsätter sedan att minska efter examen med längre anställningstid på arbetsplatsen.
Omgivningen spelar roll
Studenter som genomfört verksamhetsförlagd utbildning på en vårdenhet där blodprovstagning värderas högt gav en hög skattning av följsamhet till riktlinjer. I andra fall framgick att kravet på att smälta in var orsak till att vissa gjorde avkall på följsamheten till förmån för grupptillhörighet.
Studenter med högre tilltro till sin förmåga att studera vid universitet och högre tilltro till evidensbaserad vård skattade samtidigt en högre följsamhet till riktlinjer för venös blodprovstagning. Studenter som under minst hälften av arbetspassen använde forskningsresultat skattade också högre följsamhet till riktlinjer än andra sjuksköterskestudenter.
Karin Nilsson fann även att följsamheten varierar bland kliniskt verksam personal, vilket indikerar att rutiner skiljer sig mellan arbetsplatser och inte alltid är i linje med nationella riktlinjer.
Avvikelser ökar riskerna
Venösa blodprov är mycket vanliga vid kontakt med sjukvård, både på hälsocentraler och sjukhus. En stor mängd beslut angående diagnos och behandling baseras på resultat från blodprov. Avvikelser från riktlinjer kan innebära risk för patienter, med onödigt lidande och extra vårdkostnader som konsekvens.
– En tillförlitlig provtagning kräver ett korrekt genomförande och därför bör studenternas tillit till riktlinjer och vikten av att följa dem poängteras ytterligare i utbildningen, säger Karin Nilsson.
Karin Nilsson kommer från Skorped utanför Örnsköldsvik. Hon är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning inom anestesi- och intensivvård, och doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Efter disputationen kommer hon att återgå till sin universitetsadjunktstjänst vid Institutionen för omvårdnad.
Fredagen den 3 juni försvarar Karin Nilsson, Institutionen för omvårdnad, sin avhandling. Fakultetsopponent: Professor Anna Ehrenberg, Akademin utbildning, hälsa och samhälle, avdelning omvårdnad, Högskolan Dalarna. Huvudhandledare: Universitetslektor Christina Juthberg. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.
Kontakt: Karin Nilsson, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet Telefon: 0660-29 25 26, 070-275 87 88 E-post: karin.nilsson@umu.se
