Ny forskning visar att antaganden i de stora klimatmodellerna brister. Den biomassa, det vill säga levande växtlighet, som ersätter permafrosten på tundran kompenserar inte för de ökade utsläpp av växthusgaser från framförallt koldioxid och metan, som är en följd av den globala klimatuppvärmningen.
− De här motverkande krafterna, till exempel genom fotosyntesen, är mindre än forskarna hittills trott och det är svårt att räkna på dem korrekt i de globala klimatmodellerna, säger Ulf Molau vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Han är en av 85 forskningsledare i världen som bidragit med kunskaper från studier och fältarbeten till den forskningsartikel som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Environmental Research Letters där klimatförändringar, permafrost och biomassa är i fokus.
Sjöar försvinner i svenska fjällen
När permafrosten försvinner från tundran dräneras marken och den torkstress som följer är större än vad forskarna tidigare räknat med. Även i Sverige syns effekter av de här förändringarna.
− I de svenska fjällen kan vi se att små grunda sjöar avdunstar när permafrosten försvinner och marken dräneras. Den ekologiska balansen rubbas eftersom sjöarna är viktiga för växter och för renbete.
Trädgränsen förflyttas inte heller så hastigt norrut, eller uppåt i fjällen, som forskarna tidigare trott.
− Trädgränsen klättrar upp med bara en femtedel av vad klimatmodellerna förutspår, säger Ulf Molau.
Angreppen av skadeinsekter ökar
En annan effekt av att permafrosten försvinner är att angreppen av skadeinsekter ökar när temperaturen blir högre.
− Det ser vi i de nordliga barrskogarna i Nordamerika. Men insektsangrepp ökar också på fjällbjörkarna i de svenska fjällen och detta snarare trycker trädgränsen nedåt sluttningarna än uppåt.
Även skogsbränder och bränder på tundran ökar när permafrosten försvinner.
När forskarna jämförde klimatscenarier fann de stora skillnader. En inriktning mot en tvågradig global temperaturökning jämfört med ” business as usual” innebar att 65-85 procent av ökningen av koldioxidutsläppen skulle kunna undvikas.
− Skillnader i resultaten är större än vad man tror, särskilt uppe i Arktis. Temperaturökningen på jorden är inte jämnt fördelade, ökningen är starkast vid polerna och särskilt drabbad är Arktis.
Kontakt:
Ulf Molau, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, ulf.molau@bioenv.gu.se, Tel: 031-786 2665, Mobiltelefon: 0708-790533
När en tumör växer bildas nya blodkärl inne i tumören som förser den med näring och syre. Men dessa kärl fungerar ofta inte som de ska utan vätska och andra molekyler läcker ut från kärlen. Det leder till ödem i vävnaden vilket i sin tur gör det svårare för läkemedel att tränga in i tumören vid en cancerbehandling. De dåligt fungerande kärlen kan också bidra till att tumören sprider sig och ger metastaser.
Läckaget från blodkärlen kontrolleras av särskilda proteinkomplex som binder ihop cellerna i blodkärlsväggarna. Genom att reglera dessa proteinkomplex håller cellerna ihop mer eller mindre tajt, vilket ökar eller minskar läckaget från kärlen.
Blodkärl i tumörer läckte mindre hos muterade möss
Nya resultat från Uppsala universitet visar hur en specifik förändring av proteinkomplexet i blodkärlsväggarna gör att läckaget minskar, utan att kärlens andra funktioner påverkas.
– Vi har studerat möss som har en mutation i en viss del av ett av proteinerna i proteinkomplexet. De vanliga blodkärlen i dessa möss fungerade normalt men blodkärlen i tumörer läckte mindre och det uppstod mindre ödem. Dessutom såg vi att de muterade mössen svarade bättre på behandling med cellgifter, säger Lena Claesson-Welsh, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och Science for Life Laboratory, som har lett studien.
Tillväxtfaktorn VEGFA fungerar som signalmolekyl för att reglera proteinkomplexen i blodkärlsväggarna. En metod att behandla cancer är att blockera VEGFA vilket minskar läckage och ödem och förbättrar resultatet av cellgifts- och strålbehandling. Men VEGFA påverkar blodkärlen på flera sätt och en längre behandling med VEGFA-blockering försämrar kärlens funktion och kan leda till ökad metastasering.
– Den specifika mutation som vi har studerat har gjort att vi har kunnat undersöka en av de signalvägar som VEGFA medverkar i. Ett viktigt fynd var att mössen med det muterade proteinkomplexet också visade en mindre spridning av metastaser. Vi tror därför att en riktad blockering av denna signalering, som reglerar hur cellerna i kärlväggarna hålls ihop, skulle kunna fungera bättre som cancerbehandling än den mer generella VEGFA-blockering som används nu, säger Lena Claesson-Welsh.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Lunds universitet och forskare i USA, Storbritannien, Italien och Schweiz. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications
Referens: Dr. Xiujuan Li, Dr. Narendra Padhan, Dr. K. Elisabet Ohlin, Dr. Frank Roche, Dr. Chiara Testini, Dr. Naoki Honkura, Dr. Miguel Sáinz-Jaspeado, Emma Gordon, Katie Bentley, Dr. Andrew Philippides, Prof. Vladimir Tolmachev, Prof. Elisabetta Dejana, Radu Stan, Prof. Dietmar Vestweber, Prof. Kurt Ballmer-Hofer, Prof. Christer Betsholtz, Prof. Kristian Pietras, Prof. Leif Jansson, Prof. Lena Claesson-Welsh (2016) VEGFR2 pY949 signaling regulates adherens junction integrity and metastatic spread, Nature Communications, DOI: 10.1038/ncomms11017
Nya digitala teknologier gör det möjligt för barn att snabbt välja vilken musik de vill lyssna på och samspela kring. Från lärarhåll är tilltron stor att den nya teknologin ska underlätta de yngsta barnens musiklärande.
Pernilla Lagerlöf har i sin avhandling undersökt hur barn i förskola och fritidshem samspelar och interagerar i anslutning till en synthesizer som är kopplat till ett datorprogram utvecklat för att gynna förmågan att spela och improvisera musik. I hennes studie ingick 21 barn i åldern fyra till åtta år.
Undersökningen är en del av ett storskaligt och tvärvetenskapligt EU-projekt där barn i flera europeiska länder fått pröva en prototyp av datorprogrammet.
– Programmet var från början utvecklat för vuxna jazzmusiker och det visade sig att det inte var självklart att barn, många utan tidigare erfarenheter av att spela instrument, tyckte att det var lika intressant att utforska som musikerna angav. Programmet lanserades även som självinstruerande och en lärare var därför tänkt att vara överflödig i lärandeprocessen, säger Pernilla Lagerlöf.
Även erfarna medspelare behövs
Musik och lek har av tradition betraktats som barns ”fria uttryck” som vuxna inte ska involvera sig i. Pernilla Lagerlöfs studie visar dock att de svenska barnen, utöver en lekfull inramning, även behövde mer erfarna medspelare att verbalt kommunicera med i aktiviteterna för att de skulle bli meningsfulla.
– När en vuxen engagerade sig och interagerade med barnen skapades aktiviteter som avsevärt berikade barnens möjligheter att utveckla förståelser för det musikaliska innehållet. Genom att samspela med barnen kunde läraren identifiera och göra det begripligt vilka möjligheter som aktiviteten hade, säger Pernilla Lagerlöf.
– Läraren har en viktig roll i att erbjuda alla barn musikaliska erfarenheter som de inte annars skulle få, vilket är en viktig demokratiskt ambition i en förskola och ett fritidshem för alla. Att skapa goda utvecklingsmöjligheter är en ständigt utmanande uppgift även när aktiviteterna rymmer digital teknologi, säger hon.
För mer information:
Pernilla Lagerlöf, telefon 031–786 2395, 0709-633795, e-post pernilla.lagerlof@gu.se
Hos ryggradsdjur är detta extremt sällsynt. Visserligen fortplantar sig en del djurarter helt utan sex genom att klona sig själva. Processen kallas partenogenes. I de fallen är oftast ursprunget till arten en korsning mellan två olika arter.
− Fisken mangrovekilli är det enda ryggradsdjur som har självbefruktning som fortplantningsmetod, men då fortplantar den sig nästan bara på det viset. Den fisk vi undersökt tillhör cikliderna och de fortplantar sig bara sexuellt. Men just den här fisken ser ut att vara ett undantag, säger Ola Svensson, docent vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Ciklid från Victoriasjön. Foto: Ola Svensson.
Både mamma och pappa
Fisken som forskarna studerade var en korsning mellan två ciklidarter från Victoriasjön. Så döm om forskarnas förvåning när den munruvande fisken lekte med sig själv och fyra av äggen kläcktes. När arvsmassa undersöktes hos ungarna blev förvåningen ännu större.
− Avkomman var ingen klon av mamman, vilket var det mest väntade, givet att det var en hybrid. Istället visade faderskapsanalysen att ”honan” även var pappa till barnen.
Ungarna växte upp i akvarium i laboratoriet och cikliden fortsatte att leka med sig själv och nästan varje gång kläcktes några av äggen. När sedan fiskynglen blev könsmogna visade det sig att det blev både honor och hanar.
Visade sig vara tvåkönad Forskarna bestämde sig därför att avliva cikliden, dissekera och undersöka den.
− Den såg ut som en vanlig hona förutom en liten del av äggstocken som hade lite vit vävnad som påminde om testikelvävnad. Vi gjorde tunna skivor av denna del och tittade på den i mikroskop. Mycket riktigt fanns där dessa små prickar som också finns i en fisktestikel. Hon var alltså med största sannolikhet en hermafrodit som befruktade sig själv. Att ett ryggradsdjur med vanlig sexuell förökning självbefruktar har aldrig bekräftats genetiskt förut.
Forskarna spekulerar i att förklaringen till att självbefruktning är så ovanligt hos ryggradsdjur är att ungarna (efter självbefruktning) lider kraftigt av inavelseffekter och att ryggradsdjur får relativt få avkommor vilket gör att den lilla populationen går under. Undersökningarna visade också att avkommorna i studien verkade lida svårt av inavel.
Om ciklider
Ciklider (Cichlidae) är en familj tropiska abborrartade fiskar som är mycket vanliga akvariefiskar. Det sker mycket ciklidforskning inom beteende, evolution och artbildning. Hybrid är en avkomma från två skilda arter som korsat sig med varandra.
Kontakt: Ola Svensson, docent vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet. Telefon: 031- 786 36 57, Mobil: 070- 38 30 246, ola.svensson@gu.se
De senaste årens forskning har ställt vår uppfattning om var svampar finns helt över ända. Från att ha betraktats som en organismgrupp som bara finns på land, vet vi nu att de finns både i sötvatten och i havet. Men forskare från Naturhistoriska riksmuseet har upptäckt var de verkligt stora svampmarkerna finns, nämligen djupt nere i själva jordskorpan under oceanerna.
Tänk dig världshavens yta, dyk ner några tusen meter ner till havsbottnen, gräv dig igenom tjocka lager sediment och borra dig sedan vidare ner i berggrunden. Där, i små håligheter och sprickor ända uppemot tusen meter under havsbotten, har Magnus Ivarsson och Stefan Bengtson från Naturhistoriska riksmuseet gjort de överraskande fynden: det finns gott om svamp! Och mångfalden är stor. Alla stora svampgrupper är representerade. Där nere, i totalt mörker och sannolikt utan syre, lever släktingar till våra kända matsvampar, liksom många andra typer av svampar.
Efter att ha undersökt borrkärnor från alla världens hav, kan forskarna nu konstatera att den oceanografiska jordskorpan är världens största växtmiljö för svamp.
– Än så länge ser vi ingen botten på det. Begränsningen just nu utgörs av hur långt ner vi kan borra. I princip borde svamparna kunna finnas ner till några kilometers djup, sedan blir det för varmt för att svamparna ska kunna överleva, säger Magnus Ivarsson.
Överraskande med komplext liv
För 30 år sedan trodde man att jordskorpan under haven var helt steril. När man började leta efter liv förväntade man sig bara bakterier och arkéer; enkla organismer utan cellkärna. Ingen trodde att det kunde finnas något mer komplext liv där nere.
– Först var vi jätteförvånade när vi hittade svampar. Men egentligen är det självklart – allt de behöver finns där! säger Magnus Ivarsson.
Röntgentomografibild av ett svampmycel från en borrkärna ur Stilla havets botten. (Foto: Naturhistoriska riksmuseet)
Forskarna vid Naturhistoriska riksmuseet har sett att svamparna får mat genom att leva i symbios med så kallade kemoautotrofa bakterier och arkéer, som lever på att oxidera järn och reducera sulfater. Det är första gången man kunnat konstatera att svampar, som är mästare på att ingå samarbete, slagit sig ihop med just sådana organismer.
De svampar forskarna kan se är mikroskopiska och fossiliserade. De äldsta är 458 miljoner år gamla, de yngsta troligtvis bara några tusen år. I sommar ska de ta borrprover från ön Surtsey, som bildades vid ett vulkanutbrott i den Mittatlantiska ryggen för bara drygt 50 år sedan, och där den oceanografiska jordskorpan så att säga ”går i dagen”. Där hoppas de kunna isolera nu levande svampar, vilket är svårt rent tekniskt nere på havsbotten, på flera tusen meters djup.
– Svamparna där nere är extrema överlevare. De kan till och med borra sig igenom mineral för att ta sig vidare till nya håligheter. Och de verkar spela en betydande ekologisk roll genom att de löser upp mineralen och därmed påverkar hela havsvattenkemin. Det vi sett i form av fossil är förmodligen bara en bråkdel av allt svampliv som finns därnere, säger Magnus Ivarsson.
För mer information: Magnus Ivarsson, forskare i paleobiologi, Naturhistoriska riksmuseet, tel 0702-42 86 87, e-post: magnus.ivarsson@nrm.se
Stefan Bengtson, professor em. i paleobiologi, Naturhistoriska riksmuseet, tel 0708-11 61 86, e-post: stefan.bengtson@nrm.se
Vid Universitetssjukhuset Örebro och Örebro universitet finns en lång och framgångsrik tradition av forskning om hur stress och smärta hos nyfödda sjuka och för tidigt födda barn kan mätas och behandlas.
Fördelarna med hud-mot-hudvård har framgått i tidigare forskning. Nyfödda håller till exempel värmen bättre, får en bättre viktuppgång och det ökar bröstmjölksproduktionen. Nu har man även kommit fram till att den ger smärtlindring vid blodprovstagning.
Mäter blodflödet i hjärnan
Emma Olsson är sjuksköterska vid barn- och ungdomskliniken, Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet. Tillsammans med sin handledare professor Mats Eriksson och överläkare docent Gunilla Ahlsén, neurofysiolog, har hon i sin studie använt NIRS (nära-infrarött ljus som mäter blodflödet i hjärnan), för att därigenom kunna mäta smärtpåverkan hos nyfödda.
För tidigt födda barn saknar förmåga att verbalt uttrycka smärta och det är därför viktigt att ha tillgång till effektiva och pålitliga verktyg vid smärtbedömning.
– Med NIRS finns nu ytterligare en användbar metod att se om nyfödda barn har ont, säger Emma Olsson.
Månadens höjdpunkt
Artikeln är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica och har valts ut som månadens höjdpunkt. Den lyfts fram i en medicinsk ledare som beskriver forskningen som väldesignad och nyskapande. Enligt ledaren är ett viktigt ”ta-hem-budskap” av studien att smärta kan existera på hjärnnivå även om barnet inte visar några beteendemässiga smärttecken såsom gråt och förändrade ansiktsuttryck.
Studien stöder en vidare användning av hud-mot-hudvård som smärtlindring, sammanfattar ledaren som skrivits av den franske neonatologen Pierre Kuhn.
– Det är mycket hedrande att Emmas forskning uppmärksammas på det här sättet och det visar att smärtforskningen i Örebro håller en hög internationell kvalitet, säger Mats Eriksson.
För mer information: Emma Olsson. E-post: emma.olsson@oru.se, telefon: 070-7482660
Mats Eriksson: E-post: mats.h.eriksson@oru.se, telefon: 019-303362, 070-779 22 44
Alltför många rotfyllningar blir defekta med stor risk för kvarvarande bakterier. Tidigare studier visar att mer än var tredje rotfylld tand uppvisar tecken på inkapslad inflammation i tandbenet. Dessa inflammationer kan leda till akuta besvär som värk och svullnad och i enstaka fall spridas och bli livshotande.
Varje år utförs omkring 250 000 rotfyllningar i Sverige och det beräknas finnas minst 2,5 miljoner rotfyllda tänder med rotspetsinflammation.
Rotfyllde med känsla av att sakna kontroll
I en avhandling vid Sahlgrenska akademin har orsakerna till varför tandläkarna accepterar tekniskt dåliga rotfyllningar undersökts, bland annat genom fokusgruppintervjuer med 33 tandläkare inom allmäntandvården.
Intervjuerna visade att orsaken kan vara att tandläkarna upplevde rotbehandlingar som tekniskt svåra och komplexa. Behandlingarna förknippades ofta med negativa känslor som stress och frustration och det var dessutom vanligt att de utfördes med en uppenbar känsla av att sakna kontroll.
Ytterligare en möjlig orsak till att tandläkarna accepterar sämre rotfyllningar är att behandlingen många gånger tar längre tid än vad tandvårdstaxan ersätter.
Går back om det tar för lång tid
– Tandläkaren ställs då inför dilemmat att ”gå back” på behandlingen, för att kunna optimera kvaliteten, eller att bara erbjuda vård inom ramen för ersättningen och då riskera att få acceptera en ofullständig rotfyllning, säger Lisbeth Dahlström, övertandläkare och forskare vid Sahlgrenska akademin.
Bland tandläkarna som intervjuades fanns också en osäkerhet kring vilken kvalitet som var rimlig att acceptera. Ofta angavs att ”bra nog” var ett mer realistiskt mål än optimal kvalitet.
Trots de svårigheter som upplevdes var det tydligt att tandläkarna ville utföra en bra behandling och att de var mycket måna om sina patienter.
Behov av anpassad utbildning
– Det tycks därför finnas en potential att kunna förbättra kvaliteten ytterligare och därmed minska kvarstående inflammationer, säger Lisbeth Dahlström.
Ökade resurser och ökat utrymme för anpassad utbildning, tid för diskussioner och utbyte av erfarenheter på arbetsplatsen samt en satsning på utrustning som förenklar arbetet kring rotfyllningar är exempel på åtgärder som skulle kunna höja kvaliteten på rotfyllningar.
En minskning av andelen tekniskt dåliga rotfyllningar skulle på sikt kunna bidra till en förbättrad tandhälsa.
Kontakt: Lisbeth Dahlström, övertandläkare och forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 010-441 7910, 070-305 4875 lisbeth.dahlstrom@vgregion.se”>lisbeth.dahlstrom@vgregion.se
Handledare: Claes Reit, professor emeritus vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet (Nås enbart på onsdagar, via klinikens telefon 010-441 7910)
Vi utsätts dagligen för luftföroreningar från motortrafik, uppvärmning och industri, som ökar risken för att insjukna i hjärtkärlsjukdomar och lungsjukdomar. I Göteborg och Sverige är luftföroreningshalterna lägre än i många andra delar av världen.
I sin avhandling har Leo Stockfelt, läkare och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, studerat sambandet mellan luftföroreningar och risken att dö hos 7 500 äldre män i Göteborg från 1973 till 2007. Resultaten visar att de män som hade högre luftföroreningshalter vid bostaden löpte större risk att dö i förtid. Luftföroreningar beräknas ha orsakat cirka 200 extra dödsfall per år i genomsnitt i Göteborg under de senaste 40 åren.
Ökad risk att dö
– I Göteborg är luftföroreningshalterna lägre än i många andra delar av världen, men vi ser ändå ett samband med ökad risk att dö. Vi ser inte heller några tecken till någon säker nivå, utan förbättringar gör nytta vid alla nivåer. Det visar hur viktigt det är att sänka utsläppen av luftföroreningar, säger Leo Stockfelt, som dock understryker att det på individnivå inte finns anledning till större oro:
– De som bor centralt behöver inte vara särskilt oroliga för sin egen hälsa eftersom den ökade risken är liten för varje person. Men eftersom alla människor är utsatta för luftföroreningar dagligen är det en viktig hälsofråga för samhället.
Vedrök är skadligt för luftvägarna
I en annan delstudie exponerades 16 personer för vedrök, med syftet att se om det påverkade biomarkörer som visar på inflammation i lungorna eller i kroppen. Studien visade att vedrök har skadliga effekter på luftvägarna.
– Fynden stämmer överens med de epidemiologiska studier som sett en ökad mängd luftvägssjukdomar vid exponering för vedrök, till exempel från skogsbränder. Vedeldning är en stor källa till luftföroreningar, så det är viktigt att tänka på hur vi eldar för att få så små utsläpp som möjligt, säger Leo Stockfelt. Risken med vedrök är störst för de som redan har astma eller andra luftvägssjukdomar.
FAKTA OM LUFTFÖRORENINGAR
Luftföroreningar är den största källan i miljön till sjukdom och ohälsa hos människor, och bedöms orsaka över 5 miljoner förtida dödsfall årligen i världen, och flera tusen i Sverige. De största källorna till luftföroreningar i Sverige är vägtrafik, industri och vedeldning, samt långdistanstransport från andra länder.
Kontakt: Leo Stockfelt, ST-läkare och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 2889 0708-177 656 leo.stockfelt@amm.gu.se
– Under de senaste 98 åren har antalet sillgrisslor aldrig varit så högt som det är idag, säger Jonas Hentati-Sundberg, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, som lett studien som nu publiceras i tidningen Current Biology.
Stora Karlsö utanför Gotland har Östersjöns största fågelberg – tiotusentals sillgrisslor och tordmular trängs på klipphyllorna. Ön besöks också årligen av omkring 10 000 naturintresserade turister, något som pågått sedan 1920-talet. Även ringmärkning och annan fågelforskning har pågått i omgångar sedan början av 1900-talet och mycket är känt om sillgrisslornas biologi. Vad som dock har varit okänt är hur sillgrisslepopulationen förändrats i ett längre tidsperspektiv.
Medborgarforskning – när allmänheten bidrar
Metoden som forskarna använt är inspirerad av medborgarforskning, att allmänheten bidrar med forskningsdata. Genom kampanjer i media, via internetforum och i arkiv och museum samlade forskarna under fem års tid på sig en omfattande bildbank. Majoriteten var turistbilder, men även professionella fotografer har regelbundet besökt ön och kunde bidra. Forskarna delade upp fågelkolonin i olika delområden och räknade antalet häckande fåglar metodiskt. Resultatet visar att det nuvarande antalet fåglar på ön är rekordstort.
I början av 1900-talet var antalet sillgrisslor kraftigt decimerat på grund av oreglerad jakt och insatser sattes in för att bevara arten. Ökningen fram till i dag är alltså ett resultat av dessa tidiga insatser att bevara arten. Men under 1960- till 1980-talet minskade antalet sillgrisslor, något som inte observerats tidigare, innan ökningen tog fart igen.
– Vi tror att stagnationen under 60- till 80-talet beror på höga miljögifter och att många fåglar drunknade i fiskeredskap, framförallt i det då omfattande laxfisket, säger Jonas Hentati-Sundberg, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
Över femtio fotografer har bidragit med bilder för åren 1918 – 2015. Studien har genomförts av forskare vid Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, med stöd av Världsnaturfonden WWF Sverige.
Kontaktinformation: Jonas Hentati-Sundberg, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet: jonas.sundberg@su.se. Olof Olsson, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet: olof.olsson@su.se.
– När jag har frågat skolklasser vad nano är blir svaret ofta ”något väldigt litet”. Vi vill fördjupa den kunskapen. Den här generationen kommer att ha nanotekniken i sin vardag och det är de som ska arbeta med den här tekniken, säger Konrad Schönborn, forskare vid institutionen för teknik och naturvetenskap vid Linköpings universitet.
Att nano är något obegripligt smått har eleverna rätt i. Men att förstå exakt hur litet är svårt. Detta vill Konrad Schönborn ändra på. Tillsammans med kollegorna Gunnar Höst och Karljohan Lundin Palmerius forskar han om hur nanovetenskap kan göras tillgängligt för skolelever, och lösningen stavas visualisering.
Att hålla i en miljondels millimeter Det trion har gjort är att de utvecklat en virtuell verklighet där du kan gripa efter nanorör med händerna, som om de fanns framför dig. Ett nanorör är en stor kolmolekyl som utseendemässigt har likheter med ett ihoprullat hönsnät. Skillnaden är att storleken mäts i miljondels millimeter. Men genom att eleverna i den virtuella verkligheten får upplevelsen av att gripa efter och flytta förstorade nanorör skapas en förståelse av vad de är och kan användas till.
Eleverna står, med 3D-glasögon på, framför en 3D-tv där de kan se både nanorör och sig själva. Genom olika scenarier kan de sedan greppa nanorören och få en känsla för om tuberna dras till varandra, eller om de reagerar på annat sätt. Konrad Schönborns forskning har visat att genom att använda kroppen ihop med systemet får eleverna en känsla av att de greppar nanorören på riktigt. Det ökar förståelsen för hur de pyttesmå partiklarna reagerar.
Utmaningar och risker med nano En av orsakerna till att nanovetenskap, enligt Konrad Schönborn, är viktig att förmedla i skolan är för att nanosamhället redan är här – och med det krävs kunskap så att eleverna kan lära sig se både potentialen i nanotekniken och dess risker.
I USA finns ämnet på schemat i vissa grundskolor. Att få in nanoteknik i svensk undervisning kan dock bli en utmaning, tror Konrad Schönborn. Han menar att ett bra sätt för lärare att få med nanotekniken är att lyfta fram de många kopplingar till nano som finns inom biologi, kemi och fysik, men att det kan bli en utmaning för lärarna som behöver sätta sig in i ett delvis nytt område.
–Forskning har visat att det kan vara svårt för lärare att kommunicera nanoskalans relativa storlek och att de fysikaliska lagarna yttrar sig annorlunda i nanovärlden jämfört med vår upplevelse i vardagen. Men, det är ju där vår forskning med visualisering kommer in som hjälp.
Den vetenskapliga tidskriften nanotoday har publicerat Schönborns, Hösts och Lundin Pamerius artikel om nanoutbildning i skolan.
Artikeln:
Nano education with interactive visualization, Konrad Schönborn, Gunnar Höst och Karljohan Lundin (2016), Nanotoday, doi:10.1016/j.nantod.2015.10.006
Sedan 2008 är fluorprevention och hälsolektioner tillbaka på skolorna i hela Västra Götaland. Folktandvården Västra Götaland införde då ett skolbaserat fluorlackningsprogram för samtliga barn och ungdomar i årskurs 6 till 9, efter att Ulla Moberg Sköld i sin avhandling vid Sahlgrenska akademin 2005 visat att skolbarn som blir fluorlackade två gånger om året får mycket färre hål i tänderna.
Minskad kariesutveckling
I sin avhandling har Eva-Karin Bergström nu studerat hur fluorlackningsprogrammet påverkat kariesutvecklingen i regionen men också intervjuat ungdomar och tandsköterskor om deras upplevelse av fluorlackning i skolan, studerat kostnaderna samt jämfört två olika fluorlack i en klinisk studie.
– Kariesdata för 27 943 ungdomar analyserades och resultaten visar att kariesutvecklingen var signifikant lägre, 32 procent, efter införandet av ett skolbaserat fluorlackningsprogram i Västra Götalandsregionen, säger Eva-Karin Bergström, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Önskar större respekt för integriteten
26 ungdomar och 15 tandsköterskor fick beskriva sina upplevelser av fluorlackningsprogrammet. Ungdomarna upplevde att det var positivt att delta, men beskrev också känslor av utsatthet och grupptryck samt uttryckte önskemål om att fluorlackningarna genomförs med större respekt för integriteten.
Tandsköterskorna beskrev att de hade utvecklats i sin profession genom de utmaningar som var förknippade med att arbeta på en arena utanför sin tandvårdsklinik och också genom att de fick möta ungdomarna i ett sammanhang där de är bekväma och avslappnade, och där de kunde upptäcka ungdomar med dålig tandhälsa.
– Kostnaden för programmet var i paritet med vinsterna, i form av minskat antal fyllningar, vid 15 års ålder. Det tyder på att fluorlackningsprogrammet är kostnadseffektivt både i det korta och längre perspektivet, säger Eva-Karin Bergström.
De två olika fluorlacker som jämfördes i en 3,5-årig interventionsstudie på 1143 ungdomar visade inga statistiskt säkerställda skillnader i kariesutvecklingen. Slutsatserna i avhandlingen innebär ett stöd för det preventionsprogram som Folktandvården i Västra Götaland införde i hela regionen under 2008.
Avhandlingen Fluoride varnish programmes for adolescents at school – caries, conceptions and costs försvarades vid en disputation den 18 mars.
– Det är känt att lättare konditionsträning kan förebygga typ 2-diabetes, stroke och hjärtinfarkt men kopplingen mellan träning direkt efter akut stroke eller TIA och effekter på hälsa och livskvalitet behöver studeras mer. Vi har för lite kunskap om vilken frekvens av fysisk aktivitet som har mest gynnsam effekt och hur träning påverkar den upplevda livskvaliteten, säger Birgit Vahlberg, medicine doktor och fysioterapeut på Akademiska sjukhuset.
Ett viktigt mål med studien Strokewalk är att hitta ett effektivt träningsprogram med god följsamhet som ger bättre kondition och rörlighet, självskattad hälsa och minskad risk för ytterligare hjärt-kärlsjukdomar. Forskarna ska även kartlägga livsstilsfaktorer som kostvanor och stress. Med allt kortare vårdtider inom sjukvården, menar Birgit Vahlberg att det är extra viktigt att hitta sätt att minska stillasittandet hos personer som fortfarande har kvar rörelsefunktion men hög risk att återinsjukna i hjärt-kärlsjukdom.
Bryta stillasittande var tjugonde minut
– Flera studier, bland annat en svensk, har visat att personer som nyligen haft stroke och är hemmaboende är mycket stillasittande och bara uppnår 72 procent av den fysiska aktivitetsnivå som övriga befolkningen i samma ålder och kön har. Att bryta stillasittandet var tjugonde minut har visat sig kunna ge både lägre glukos- och insulinnivåer, fortsätter hon.
Inom ramen för Strokewalk startade en pilotstudie på Akademiska i oktober 2015 som slutförs under våren. Forskarna räknar med att inkludera cirka 80 patienter där hälften under tre månader kommer att få ett program med fysisk aktivitet, med utomhuspromenader och en muskelstärkande styrkeövning. Målet är att deltagarna ska uppnå minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka, som är den rekommenderade nivån för att motverka typ 2-diabetes, stroke och hjärtinfarkt. Effekterna av den fysiska aktiviteten mäts direkt efter träningsperioden samt efter ett år.
Telerehabilitering
För att förmå fler att fullfölja sin medverkan i studien kommer deltagarna att få träningsinstruktioner och påminnelser via SMS i mobilen, så kallad telerehabilitering. Det är också ett sätt att nå patienter som bor långt från sjukhuset.
– Vår hypotes är att ökad fysisk aktivitet både påverkar fysisk funktion, kondition och blodfetts-/sockervärden positivt. Förhoppningsvis kan det i förlängningen minska återinsjuknande i hjärt-kärlsjukdom, förbättra den självskattade hälsan och minska dödligheten efter ett år, avrundar Birgit Vahlberg.
Mer information: Birgit Vahlberg, medicine doktor och fysioterapeut på Akademiska sjukhuset, 070-958 34 73, e-post: birgit.vahlberg@akademiska.se
Patientstudien Strokewalk:
En prospektiv, randomiserad kontrollerad studie med syfte att utvärdera hälsoeffekter av promenad och styrketräning hos patienter som nyligen haft akut stroke eller en ischemisk attack, så kallad TIA.
Deltagarna delas slumpvis in i en interventions- eller en kontrollgrupp. Interventionsgruppen får under tre månader följa ett program för ökad fysisk aktivitet med utomhuspromenader och styrkeövningar. Målet är att deltagarna ska konditionsträna med pulshöjande fysisk aktivitet minst 150 minuter per vecka.
Före och efter träningsperioden på tre månader mäts fysisk funktion (om patienten kan gå längre och snabbare, har bättre balans med mera), fett- och muskelvävnad samt blodfetter och andra riskmarkörer för hjärt-kärlsjukdom.
Efter ett år mäts bland annat den upplevda livskvaliteten, eventuellt återinsjuknande samt dödlighet.
– Delvis handlar det om en motsättning mellan principen om reglerad invandring och principen om barns bästa. Vi behöver diskutera hur den reglerade invandringen påverkar implementeringen av barnperspektivet. Och hur den knappa ekonomiska ersättningen påverkar föräldrars förutsättningar att vara föräldrar och kunna planera familjens framtida liv.
Det säger Lisa Ottosson, som i arbetet med sin avhandling följt barnhandläggare på Migrationsverket, juridiska ombud samt barn i asylsökande familjer. Syftet var att studera barns ställning i svenskt asylmottagande och barnens egna erfarenheter av tiden som asylsökande.
Skolan utgör en viktig grund
Barnen själva, som har olika förutsättningar beroende på boendesituation, skolgång och familjernas ekonomiska villkor, strävar efter att få leva som andra icke-asylsökande barn. Skolan utgör en viktig grund för denna strävan, inte minst för att den ger barnen möjlighet att lära känna kamrater. Fritiden ägnas gärna åt fotboll eller andra idrottsaktiviteter. Många är också angelägna om att lära sig simma.
– Barnen finner på en rad taktiker som gör det möjligt för dem att hantera och påverka situationen som asylsökande. I sin strävan efter att leva ett liv som ”alla andra barn” blir det barnen själva som främst företräder barnperspektivet i asylprocessen.
Begränsat handlingsutrymme
Avhandlingen visar att de juridiska ombuden, som företräder barnfamiljerna i asylprövningen, generellt tycker att de inte har förutsättningar att prata med barnen. Föräldrarnas berättelser får företräde och barnens berättelser kommer i skymundan. Även barnhandläggarna på Migrationsverket upplever sitt handlingsutrymme som begränsat när det gäller att se till barns bästa. Studien visar också att tjänstemännen själva bidrar till att begränsa sitt handlingsutrymme.
– Enligt svensk policy ska asylsökande barn i möjligaste mån ha tillgång till ett ”normalt liv”. Men i praktiken har barnen en begränsad tillgång till det normala livet, konstaterar Lisa Ottosson.
Lisa Ottosson disputerade den 18 mars med avhandlingen ”Utan given hemvist. Barnperspektiv i den svenska asylprocessen”.
– Det är relativt nyligen som vi genom forskning vet att äldre personer med stora vårdbehov mår bra av intensiv träning, säger Erik Rosendahl, som är professor i Fysioterapi vid Umeå universitet och medförfattare av artikeln.
Erik Rosendahl ingår i en grupp av världsledande forskare inom området som tagit fram vetenskapligt baserade rekommendationer för hur personal kan öka fysisk aktivitet och träning för personer på äldreboenden. Rekommendationerna har utformats för att vara användbara i hela världen och skiljer på allmän fysisk aktivitet, vilket alla personer på ett äldreboende behöver, och målinriktad intensiv träning för personer med större vård- och rehabiliteringsbehov. Rekommendationerna publiceras i tidskriften Journal of American Medical Directors Association.
– Äldreboenden är alltför ofta en passiviserande miljö. Tyvärr är personer på äldreboenden en grupp som ofta glöms bort, speciellt när det gäller dem som på grund av en funktionsnedsättning behöver hjälp och stöd för att kunna träna. Med de rekommendationer vi tagit fram kan personalen enkelt börja att ändra på det, men då krävs även att de rätta förutsättningarna och resurserna ges.
Utbredd hälsoförödande inaktivitet
Fysisk inaktivitet på äldreboenden är ett internationellt hälsoproblem. En studie kring fysisk aktivitet på ett äldreboende i Japan fann att under de sex timmar mitt på dagen då mest personal fanns på plats och boende förväntades vara mest aktiva, tillbringade de äldre 60 procent av sin tid sittandes och 20 procent liggandes. Data från en studie vid Umeå universitet visade att nära hälften av de som bor på äldreboende inte varit utomhus de senaste två veckorna, att endast en av tio varit ute mer än en gång i veckan, och att hälften inte ens varit utanför sin egen avdelning mer än en gång i veckan.
– Personalbrist är ofta den största utmaningen. En enda fysioterapeut kan ha upp till 500 äldre personer att ansvara för, vilket i praktiken innebär att varje person får mindre än en minut personlig träning per vecka. Äldreboenden med god tillgång till fysioterapeut har bättre möjligheter, men för att vården och rehabiliteringen skall bli optimal krävs också en ökad bemanning av andra yrkesgrupper än fysioterapeuter, betonar Erik Rosendahl, som själv nyligen drivit en träningsstudie bland äldre personer med demens på äldreboenden.
Rekommendationer för ökad vardaglig fysisk aktivitet
Rekommendationerna utgår från att alla har rätt till fysisk aktivitet samtidigt som personalen kan göra mycket för att skapa förutsättningar till fysisk aktivitet i vardagen. Enkla strategier för hur stillasittandet kan brytas föreslås, med flera perioder av vardaglig fysisk aktivitet per dag som målsättning, exempelvis genom att:
uppmuntra de äldre som kan att gå till matsalen istället för att de körs i rullstol
regelbundet utvärdera behovet av läkemedelsbehandlingar som gör att personer känner sig trötta
i största möjliga mån undvika användning av fysiska begränsningsåtgärder såsom bälten runt stolar
se över hur utrustning, möblering och planlösning kan omformas för optimerad fysisk aktivitet
anordna trevliga gruppaktiviteter som motiverar till fysisk aktivitet, såsom trädgårdsarbete, dans och utomhuspromenader
använda innovativa lösningar som exempelvis djur eller ny teknologi för att stimulera till ökad fysisk aktivitet
Anpassade träningsprogram för personer med stora vårdbehov
Varje person som behöver hjälp med vardagliga aktiviteter ska ha ett personligt utformat träningsprogram, som de får hjälp att utföra. Det är viktigt att alla som kan har möjlighet till medel- eller högintensiv fysisk träning under 35-40 minuter, minst två gånger per vecka. Men experterna betonar samtidigt att det är både säkert och önskvärt för personer i bättre fysisk form att träna oftare och längre.
Enligt rekommendationerna ska styrketräning och uthållighetsträning alltid ingå. Flexibilitet- och balansträning kan inkluderas när det är möjligt. Och träningen bör oftast vara av minst medelhög intensitet, i förhållande till personens fysiska förmåga. En mellanintensiv styrketräningsövning kan vara 13-15 uppresningar från sittande till stående position, där belastningen (som exempelvis kan regleras med viktbälte runt midjan) är så hög att personen inte orkar fler repetitioner utan att först vila.
Erik Rosendahl menar att samhället ofta ser alldeles för kortsiktigt på vård och omsorg av personer på äldreboenden:
– Forskning visar att träning och fysisk aktivitet för äldre personer med vårdbehov inte bara kan ge stora hälsovinster för individen utan också skulle kunna ge samhällsekonomiska vinster. Men i takt med att kunskap ökar hoppas jag att äldrevården också får de ökade resurser som behövs.
Om artikeln:
Journal of Medical Directors Association, artikel: Recommendations on physical activity and exercise for institutionalized older adults: a task force report. Författare: Philipe de Souto Barreto, John E Morley, Wotjek Chodzko-Zajko, Kaisu H Pitkälä, Elizabeth Weening-Djiksterhuis, Leocadio Rodriguez-Mañas, Mario Barbagallo, Erik Rosendahl, Alan Sinclair, Francesco Landi, Mikel Izquierdo, Bruno Vellas, och Yves Rolland. DOI: 10.1016/j.jamda.2016.01.021.
Kontaktinformation: Erik Rosendahl, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi, Umeå universitet, E-post: erik.rosendahl@umu.se
Nedladdningsbar högupplöst porträttbild
Zehra Sayed har bedrivit sin forskning vid Media Management and Transformation Centre vid Jönköping International Business School, Jönköping University.
– Länderna i tredje världen är underskattade, säger hon. Det hörs i själva orden; utvecklingsländer, tredje världen, underutvecklade länder – allt syftar på att de här länderna är underlägsna. Det påverkar hur vi akademiker beskriver världen och vad vi lär våra studenter om världen, vilket i sin tur kommer att påverka dem när de börjar arbeta för multinationella företag. Det är min förhoppning att kunna utmana något av det vi tar för givet.
Hat-kärlek till västvärlden
I sin avhandling utforskar Zehra Sayed den ambivalens, ett slags hat-kärlek, som finns i utvecklingsländer gentemot västvärlden och utländska investerare, och hur den ambivalensen påverkar internationella affärsprocesser. Som ett exempel på detta har hon studerat kunskapsöverföring och kunskapsspridning i mediebranschen, närmare bestämt från Reuters till dess dotterbolag i Indien. Hon har intervjuat flera indiska journalister och andra mediearbetare, både anställda av Reuters och av inhemska indiska nyhetsorganisationer.
– Multinationella organisationer överför sin kunskap till sina dotterbolag i andra länder. Sedan sprider sig samma kunskap vidare inom branschen genom att andra företag kopierar dem, eller genom att anställda lämnar organisationen och börjar arbeta för lokala företag och då tar kunskapen med sig, förklarar hon.
Reuters verksamhet i Indien utgjorde en bra fallstudie, eftersom den tydligt visar kontrasten mellan etablerade arbetssätt i en organisation från väst och lokala arbetssätt. En av de viktigaste uppgifterna för Reuters är att säkerställa att nyhetsrapporteringen sker enligt vissa principer även på deras dotterbolag, för en standardiserad nyhetsförmedling. I intervjuerna märks inställningen att Reuters sätt att arbeta är bättre än det indiska sättet.
Känsla av underlägsenhet
Zehra Sayed upptäckte att lokala journalister blandade den kunskap de redan hade med sin utbildning från Reuters, vilket skapade en kunskapshybrid snarare än en exakt kopia av Reuters praxis – vilket var vad organisationen förväntat sig. Detta är inte unikt för Indien, men i före detta kolonier finns en starkare förväntan från organisationen på att kunskap från väst ska kopieras exakt, och det finns också en känsla av underlägsenhet hos de medarbetare som är födda i landet.
– Om vi kunde bli kvitt synsättet att det bara finns två olika sätt att göra saker på, och att det ena är bättre än det andra, kan vi också utmana antagandet att icke-västerländska länder ska följa samma utveckling som västvärlden, och att västerländska institutioner och kunskap är bättre än de i utvecklingsländerna, säger Zehra Sayed.
Västvärlden underskattar också ofta förmågan att agera hos människor i icke-västerländska länder. Men att förstå och beakta den förmågan är av avgörande betydelse för att förstå alla ekonomiska processer.
– Globaliseringen måste förstås som en hybridprocess, säger Zehra Sayed. Föreställningen att tredje världen kan replikera utvecklingen i väst är inte möjlig, eftersom alla möten mellan kulturer, metoder och idéer bara ger olika blandformer, aldrig prydliga kopior. Och dessa hybriduttryck är ett resultat av förmågan att agera och att göra motstånd mot den dominerande kraften som multinationella företag och andra globala institutioner utövar.
− Inför det val som hölls i februari 1936 var det spanska socialistiska partiet, PSOE, radikaliserat och djupt splittrat. Ledaren för partiets vänsterfraktion, Largo Caballero, höll kampanjtal som spelade en viktig roll för koalitionen Folkfrontens seger och den påföljande bildningen av en vänsterliberal regering där PSOE ingick, säger avhandlingens författare Soledad Miguel.
Caballero motsatte sig samarbete
Trots segern höll Largo Caballero fast vid sin revolutionära linje och motsatte sig samarbete med den valda regeringen. Indalecio Prieto, som ledde mittenfraktionen inom PSOE, var för samarbete och drev en reformistisk linje.
I avhandlingen beskrivs hur radikaliseringen som den socialistiska rörelsen undergick 1936 gav Largo Caballero fördelaktiga villkor både för att konstruera sin trovärdighet, sitt ethos, som revolutionär ledare och för att sprida ett budskap om revolutionär framtidstro.
− Largo var en facklig ledare som man lätt kunde identifiera med den socialistiska kulturens stereotyp ”den medvetna arbetaren” som utmärktes av hederlighet, lojalitet, självuppoffring och klasstolthet. Han utnyttjar denna stereotyp i sina tal, säger Miguel Soledad.
Prietos dystra förutsägelse
För Indalecio Prieto däremot var villkoren ofördelaktiga både för att konstruera sitt ethos och för att sprida sitt reformistiska budskap. Han hade rykte om sig av att vara republikan och inte en ”sann socialist”.
− Min analys visar att Prietos strategi för att vinna sina åhörare bestod i en extrem anpassning till publiken genom att utrycka starka känslor, pathos. Han anpassar även skickligt sina tal genom att göra eftergifter till den rådande revolutionära retoriken.
Avhandlingens slutsats är att Largo Caballero i sina tal målar upp en ”scenografi av hopp”, en närhet till revolutionen tack vare det oövervinnliga proletariatet, medan Indalecio Prieto målar upp en ”scenografi av hot”, där en splittring av PSOE och en militär kupp är överhängande.
− Till spanjorernas stora olycka besannades Prietos dystra förutsägelse; militärkuppen den 18 juli 1936 utlöste det tre år långa inbördeskrig som sedan följdes av Francos långvariga diktatur. Det skulle dröja 41 år innan fria val åter skulle hållas i Spanien, säger Soledad Miguel.
