– Att behärska de olika ämnesspråken är avgörande för elevers skolframgång, eftersom de både vid inhämtning och vid redovisning av ämneskunskaper måste använda språket. Detta är extra viktigt inom naturvetenskapliga ämnen, säger Judy Ribeck, Göteborgs universitet som skrivit en avhandling i språkvetenskaplig databehandling.

Svenska elevers sjunkande resultat i de återkommande internationella Pisaundersökningarna har gjort att skolfrågan under de senare åren har placerats högt upp på den politiska dagordningen. Samtidigt har intresset för det språk som används i skolundervisningen, ämnesspråk, ökat i både den allmänna och den akademiska debatten.

Judy Ribeck menar att det förhållandevis speciella språket i det naturvetenskapliga ämnet  kan vara en del av förklaringen till att elever har svårare att tillgodogöra sig naturvetenskapliga ämneskunskaper.

Annorlunda språk redan på högstadiet
– För att kunna lära elever behärska de språkliga verktyg som är nödvändiga, krävs en ökad förståelse för hur olika ämnesspråk är konstruerade ­­– på högstadiet, på gymnasiet och på eftergymnasiala utbildningar.

Judy Ribecks undersökning visar att de naturvetenskapliga ämnesspråken redan på högstadiet innehåller en mer utvecklad repertoar av uttrycksmedel än vanliga, berättande texter som eleverna möter i vardagen. De typiska naturvetenskapliga orden är också mycket mer sällsynta i vardagsspråket än typiska samhällsvetenskapliga ord.

I jämförelse med texter som förekommer på universitet och högskolor är läroböckernas språkliga utformning dock enkel. Och i jämförelse med svenska läroböcker från 1970-talet är dagens böcker språkligt enklare till sin utformning.

Stora textmängder undersökta
Analyserna genomförs med språkteknologiska hjälpmedel, vilket gör att viktiga språkliga egenskaper kan undersökas i stora textmängder. Judy Ribeck vill visa att det finns en stor potential i att ta hjälp av språkteknologiska verktyg vid sammanställning av information om olika texttyper.

– I min undersökning ingår hela 63 läroböcker för högstadiet och gymnasiet. Så stora textmaterial går inte att analysera med manuella metoder. Men språkteknologin behöver också input från andra områden. Till exempel behövs fler olika typer av texter finnas tillgängligt digitalt för att utveckla verktygen så de kan bli ännu bättre, säger Judy Ribeck.

I slutet av avhandlingen ställer hon några öppna frågor om hur resultaten kan tolkas.

– Skolresultaten går ner och läroböckerna är språkligt enklare. Kan det vara så att språket i moderna läroböcker inte är tillräckligt komplext för att eleverna ska kunna tillägna sig naturvetenskapliga ämneskunskaper i skolan? Och är möjligen gymnasieböckerna för enkla för att förebereda eleverna för högskolestudier?

Avhandling
Steg för steg. Naturvetenskapligt ämnesspråk som räknas

Disputation sker fredagen den 4 december 2015 kl. 13.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg. Fakultetsopponent: Docent Mats Wirén, Stockholms universitet. Avhandlingen kan beställas från svenska institutionens bibliotek, e-post: bibliotek@svenska.gu.se

För mer information:
Judy Ribeck, telefon: 0703-498400, e-post: judy.ribeck@gu.se

Det finns en rad oklarheter kring den kraftfulla växthusgasen metan. Den ökar snabbt och oregelbundet i atmosfären, vilket förbryllar forskarna, och det råder osäkerhet kring metanets källor och sänkor i landskap.

En nyutvecklad kamera från Linköpings och Stockholms universitet kan bidra till att räta ut frågetecknen. Kameran, som inte bara kan fotografera metan, utan också filma dess rörelse, presenteras nu i en studie i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change.

– Kameran är väldigt känslig vilket gör att metanet både syns och kan mätas nära marknivån och med mycket högre upplösning än tidigare. Att kunna mäta i den lilla skalan är avgörande, säger Magnus Gålfalk, biträdande universitetslektor på Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet.

Kameran väger tungt
Den avancerade hyperspektrala infraröda kameran väger 30 kilo och mäter cirka 48 x 50 x 26 centimeter. Den är optimerad för att mäta metan och kan användas för att beräkna utsläpp från så olika miljöer som avloppsslam, förbränningsprocesser, djurhållning och sjöar. För varje pixel i kamerabilden kan ett högupplöst spektrum spelas in som gör det möjligt att se och beräkna metanet separat från andra gaser.

Kameran har utvecklats genom att kombinera kunskaper från många områden inklusive astronomi, biogeokemi, ingenjörskonst och miljövetenskap.

– Detta ger oss möjligheter att kartlägga och följa metankällor och sänkor på helt nya sätt, vilket i framtiden kommer att hjälpa oss att förstå hur metanemissionerna regleras och hur vi kan minska utsläppen. Hittills har kameran använts från marken och nu jobbar vi vidare för att den ska kunna användas även från luftfarkoster för mer storskalig metankartering, säger David Bastviken, professor på Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet.

David Bastviken betonar att projektet aldrig hade varit möjligt utan anslag för metodutveckling från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Vetenskapsrådet.

Förutom Magnus Gålfalk och David Bastviken från Linköpings universitet har professorerna Göran Olofsson och Patrick Crill från Stockholms universitet deltagit i projektet.

Kontakt:
Magnus Gålfalk, biträdande universitetslektor, 013-28 16 48 eller 070-08 95 279, magnus.galfalk@liu.se
David Bastviken, professor, 013-28 22 91, david.bastviken@liu.se

Filmklipp:
Ovanpå en bild i infrarött ljus (som visar värmestrålning), har man visualiserat metangas med hjälp av färgen lila.

Publikation:
Making methane visible. Gålfalk M, Olofsson G, Crill P, Bastviken D. 2015. Nature Climate Change.

– När försäljningen minskar i höginkomstländer är tobaksindustrins framtida lönsamhet beroende av att få barn och unga i låginkomstländer att börja röka, och tobaksindustrin använder marknadsföring för att driva på nyrekryteringen. Vår studie avslöjar hur stora dessa ansträngningar verkligen är, säger professor Anna Gilmore, forskningsledare vid Tobacco Control Research Group, University of Bath i England.

I studien har forskare i flera länder på uppdrag av WHO kartlagt hur marknadsföringen av tobak utvecklat sig sedan 2005, då WHO:s medlemsländer enades om striktare regler för tobaksmarknadsföring.

Driver på nyrekrytering av unga rökare
Studiens visar att många länder visserligen gjort ansträngningar för att förbjuda tobaksreklam. Trots detta frodas reklamen fortfarande vilket driver på nyrekryteringen av rökare, särskilt bland unga.

Enligt studien är marknadsföringen betydligt mer intensiv och aggressiv i låginkomstländer än i höginkomstländer, vilket får WHO att efterlysa åtgärder.

– När försäljningen minskar i höginkomstländer är tobaksindustrins framtida lönsamhet beroende av att få barn och unga i låginkomstländer att börja röka, och tobaksindustrin använder marknadsföring för att driva på nyrekryteringen.

Kopplingen mellan exponering för marknadsföring och tidig rökdebut är väl dokumenterad. I många länder har den stora majoriteten av gruppen vuxna rökare börjat röka innan de fyllt 18: I USA har 80 procent av de vuxna rökarna börjat före de fyllt 18 år.

Säljer cigaretter styckvis
En metod tobaksindustrin använder är att sälja cigaretter styckvis, vilket riktar sig mot barn som inte har råd att köpa ett helt cigarettpaket. WHO-studien visar att 64,2 procent av de granskade butikerna i låginkomstländerna saluförde enstaka cigaretter, jämfört med bara 2,8 procent av höginkomstländernas granskade butiker.

I studien har forskarna mellan åren 2009 och 2012 dokumenterat antalet tobaksannonser och försäljningsställen längs en kilometerlång promenad i 462 utvalda samhällen, i totalt 16 låg-, medel- och höginkomstländer (bland dem Sverige). Dessutom fick nästan 12 000 personer svara på frågor om, och i så fall var de sett tobaksmarknadsföring under de senaste sex månaderna.

Studierna visar att tobaksannonserna var 81 gånger fler per studerat samhälle i utvecklingsländer som Indien, Pakistan och Zimbabwe än i höginkomstländer som Sverige, Kanada och Förenade Arabemiraten. På samma sätt var antalet försäljningsställen för tobak 2,5 gånger fler i låg- och lägre medelinkomstländer som Kina, Colombia och Iran än i höginkomstländerna.

Flest döda av rökning i utvecklingsländer
Totalt sett rapporterade omkring 10 procent av de intervjuade att de sett tobaksmarknadsföring på minst fem typer av media under de senaste sex månaderna, och 45 procent att de sett sådan marknadsföring i åtminstone en typ av media.

– Resultaten visar att förbud mot tobaksreklam, marknadsföring och sponsring är en av de kontrollåtgärder som låginkomstländerna minst anammat. Dessa åtgärder har införts i fyra gånger fler hög- och medelinkomstländer än låginkomstländer, säger Dr Armando Peruga, programchef för tobaksfria initiativet på WHO.

Tobaksrelaterade sjukdomar är den enskilt viktigaste, förebyggbara orsaken till dödsfall i världen. Enligt WHO:s beräkningar kommer tobaksbruk orsaka 8,4 miljoner dödsfall år 2020. Av dem beräknas 70 procent ske i utvecklingsländer där cirka 900 miljoner rökare bor.

Mer tobaksreklam i Sverige än i Kanada
– Om inte de skyldigheter som ingår i WHOs ramkonvention snabbt och fullt ut genomförs kommer dessa siffror stiga dramatiskt, säger professor Annika Rosengren vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som medverkat i studien:

– Det har skett betydande framsteg under det senaste decenniet, men nu måste vi skärpa våra globala ansträngningar så att människor världen över är skyddade från tobaksepidemin.

En jämförelse mellan Sverige och Kanada, de två västliga höginkomstländerna i studien, visade att Sverige har en mer aggressiv marknadsföring av tobaksvaror än Kanada. Ungefär hälften av försäljningsställena för tobak i Göteborg visade reklam för tobak, jämfört med 10 procent av försäljningsställena i städer i Kanada. Nästan hälften av de intervjuade i Sverige hade sett tobaksreklam det senaste halvåret, jämfört med mindre än var tredje i Kanada.

Den aktuella studien publiceras i tidskriften Bulletin of the World Health Organization.

WHO:S TOBAKSRIKTLINJER
WHO:s ramverk för tobakskontroll har utvecklats som ett svar på den globala tobaksepidemin. Sedan ramverket trädde i kraft 2005 har 180 länder anslutit vilket innebär att fördraget inkluderar nästan 90 procent av världens befolkning. WHO Framework Convention on Tobacco Contro (FCTC).

Kontakt:
Annika Rosengren, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 0709-603 674, annika.rosengren@gu.se

Humant immunbristvirus (HIV) är det retrovirus som orsakar AIDS (förvärvat immunbristsyndrom). Det upptäcktes på 1980-talet och har fått en global spridning. Idag lever miljontals män, kvinnor och barn med HIV. Virusets proteas klyver peptidbindningar mellan aminosyror i virusets så kallade polyproteiner, som är proteinprekursormolekyler. Därigenom kan viruset skapa en aktiv viruspartikel.

HIV utvecklar resistens mot läkemedel
Tack vare biomedicinsk forskning och framgångsrik läkemedelsutveckling finns idag en rad effektiva antiretrovirala läkemedel, däribland proteashämmare, som kan hejda sjukdomsförloppet hos personer med HIV-infektion.

HIV kan på grund av mutationer utveckla resistens mot läkemedel. Forskare försöker därför ständigt ligga ett steg före och utveckla nya läkemedel som är ännu effektivare eller har andra angreppspunkter. Ofta måste patienterna behandlas med flera olika läkemedel.

Forskargruppen har fokuserat på interaktionen mellan enzymet HIV-1 proteas och peptidsubstrat. De har utvecklat ett dataprogram som kan simulera klyvning av peptider med HIV-1 proteas. Träffsäkerheten är hög och programmet kan i nio fall av tio förutsäga vilka aminosyrasekvenser som HIV-1 proteaset kan klyva. Förutsägelserna är optimerade för peptider bestående av 8 aminosyror.

Effektivare proteashämmare
– För att utveckla bättre virushämmande läkemedel är det viktigt att förstå hur HIV och dess beståndsdelar fungerar och interagerar med människan. Vår förhoppning är att kunskaperna som detta tvärvetenskapliga forskningsprojekt har genererat ska kunna användas av läkemedelsforskare världen över för att skapa ännu effektivare proteashämmare i framtiden, berättar Daniel Garwicz, doktor i medicinsk vetenskap och specialistläkare i klinisk kemi på Akademiska sjukhuset i Uppsala, verksam vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.

Daniel Garwicz har varit biträdande handledare till Liwen You, som disputerade för åtta år sedan i Lund i ämnet teoretisk fysik, inriktning beräkningsbiologi, med avhandlingen ”Computational Prediction Models for Proteolytic Cleavage and Epitope Identification”. Huvudhandledare och projektledare var Thorsteinn Rögnvaldsson, professor i datavetenskap och numera prorektor vid Högskolan i Halmstad.

Samarbete över ämnesgränserna
Tillsammans har de under en 10-årsperiod publicerat flera vetenskapliga artiklar kring HIV-1 proteas i facktidskrifterna Journal of Virology, BMC Bioinformatics och Bioinformatics samt en översiktsartikel i Expert Review of Molecular Diagnostics. Datasetet som har använts för publikationerna har gjorts tillgängligt för biomedicinska forskare, läkemedelsföretag och andra intresserade över hela världen.

– Tack vare ett framgångsrikt samarbete över ämnesgränserna har vi bidragit med en liten pusselbit till en djupare förståelse av hur HIV-1 proteas fungerar, avslutar professor Thorsteinn Rögnvaldsson.

För mer information:
Daniel Garwicz, med dr, specialistläkare i klinisk kemi, Klinisk kemi och farmakologi; 018-611 42 02 Thorsteinn Rögnvaldsson, professor i datavetenskap, inriktning maskinlärande; 035-16 74 77

I nya studier har doktoranden Janina Konarska och hennes kollegor undersökt hur olika träd påverkar stadsklimatet. De har bland annat tittat på hur träd i gatumiljö och i parker påverkar det lokala klimatet. Forskarna har också jämfört olika trädslag, både med avseende på förmågan att kunna ge skugga och hur effektivt träden ger ifrån sig vatten genom avdunstning och transpiration.

− Stadsträd kan skilja sig avsevärt i transpiration, men de flesta träd ger skugga och påverkar människors hälsa och välbefinnande, säger Janina Konarska vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Men träden minskar inte bara solstrålningen under sommaren utan även på vintern. Till trädens skugga når då bara hälften av strålningen. Därför bör både urvalet av trädslag och platser övervägas i stadsplaneringen.

− Träd och parker ger en kylande effekt under alla årstider, men de största hälsofördelarna är under varma sommardagar, säger Janina Konarska vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Odlingsförhållanden påverkar träden
Hennes studier visar också betydelsen av de odlingsförhållande som finns lokalt för att träden ska kunna kyla ner mikroklimatet.

− De områden i staden där den kylande effekten av träd skulle behövas mest, till exempel där det finns mycket asfalt och lite grönska, är också de områden där träd utsätts för de flesta allvarliga stressfaktorerna, säger Janina Konarska.

För gatuträd som omges av en liten asfalterad yta finns dåliga möjligheter för regnvatten att tränga ner i marken och det skapar en stressig miljö för träden. Studien visar likaså att när träd omges av gräs, i stället för hårda ytor som sten eller asfalt, kan stadsträden utveckla tätare kronor och ge mer skugga och förbättra mikroklimatet i staden och därmed också människors hälsa.

− Att ge stadsträd goda odlingsförhållanden kan förbättra trädens hälsa och kylprestanda, särskilt i ett framtida varmare klimat, säger Janina Konarska.

Ökande extremväder, som till exempel värmeböljor, innebär sociala, ekonomiska och miljömässiga svårigheter.

Avhandling
Climate regulation provided by urban greening – examples from a high latitude city

Kontakt
Janina Konarska, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet janina.konarska@gvc.gu.se”>janina.konarska@gvc.gu.se
Fredrik Lindberg, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet fredrikl@gvc.gu.se, 0 31-786 26 06

FN:s 17 hållbarhetsmål ska omsättas till verklighet i alla världens länder fram till år 2030 och flätar samman ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter, säger Måns Nilsson, som förutom jobbet som forskningschef på Stockholm Environment Institute, SEI är adjungerad professor på KTH.

– De är unika just genom att de är universella och integrerade. En del är formulerade som nollvisionsmål medan klimatmålen är mer försiktiga – men det centrala är att de finns med.

Måns Nilsson har i sitt arbete fokus på policy- och konsekvensanalys. Nyfikenheten vaknade då han som nationalekonom började intressera sig för varför ingenting hände på den politiska spelplanen trots att miljöekonomiska analyser visade vådan och kostnaderna av att inte agera.

Vad beror trögheten på?

– Det är flera orsaker men huvudsakligen är det starka normer som ofta bärs av kortsiktiga ekonomiska intressen, föreställningen om att det skulle kosta så mycket att använda mer miljövänliga alternativ – och kunskapsbrist.

Måns Nilsson tar koldioxidskatten som infördes i Sverige 1991 som exempel. Där var motståndet stort, men som nu är en självklarhet. Här sker en stor omvälvning och det finns så många miljömässigt bra lösningar som hela tiden blir billigare i takt med att tekniken utvecklas – där gröna alternativ snarare kan löna sig.

– Inom fem år kommer det finnas elbilar som kostar lika mycket som dagens bilar. Det gör mig hoppfull.

Även i fråga om normer har perspektiven förändrats.

– Det är ingen höger/vänster-fråga längre. Att värna naturen är numera viktigt för de flesta – till och med påven har markerat sin åsikt i frågan om hållbar utveckling.

Forskningens roll för hållbarhetsmålen
– Här finns flera aspekter som är viktiga. Men först och främst är det forskarnas uppgift att diagnosticera läget, hitta tekniska lösningar – inte minst forskare på KTH kan göra stor skillnad – ta fram beslutsunderlag, vara en nationell och internationell arena för dialog.

KTH och SEI som har ett utvecklat samarbetsavtal sedan två år tillbaka och arbetar redan i dag med olika forskningsprojekt som har relevans för att hitta hållbara lösningar. Exempelvis när det gäller forskning kring hållbara städer, mätning av konsumtionens miljöpåverkan och analysmetoder kring säker och hållbar tillgång till vatten, energi och livsmedel i länder under utveckling.

Idag börjar klimattoppmötet i Paris. Alla de deltagande länderna har fått ”lägga ett bud” på vad de klarar av ifråga om minskade utsläpp. Vad tror du om utgången.

– Jag tror att det blir ett bindande avtal. Även om det finns flera försvårande omständigheter som brist på tillit mellan nord och syd, det vill säga vad man traditionellt betraktar som fattiga respektive rika länder.

Negativt laddade ord
Måns Nilsson nämner också ett annat hinder av mer språkmässig natur. Berättelsen om klimatet kopplas till negativt laddade ord som skuld, skador och bördefördelning vilket lätt kan ge en skev bild av verkligheten.

– Att ställa om till fossilfritt är ingen börda utan snarare en tillgång för städer och länder som de facto tjänar på det såväl ekonomiskt som miljömässigt har det visat sig.

Trots att klockan klämtar högljutt för klimatet är Måns Nilsson optimistisk.

– Det sitter säkert 1000-tals förhandlare som diskuterar omställning till hållbar utveckling i termer av bördor och skador. Men världen utanför har rusat ifrån dem. Samhällsomvandlingen pågår för fullt. För första gången i världshistorien investeras mer pengar i förnybar el än i fossilt bränsle – och det är bara ett exempel.

FN:s utvecklingsmål ersätter och är en utveckling av Millenniemålen som gick ut 2015. De 17 nya målen med 169 delmål med definierade mätetal antogs i FN:s generalförsamling i september. Målen ska förverkligas till 2030.

För mer information:
Måns Nilsson, mansnil@kth.se eller 073 – 330 93 82.

 FN:s 17 HÅLLBARHETSMÅL:

  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling. 

Rikard Karlsson vid juridiska institutionen, Umeå universitet har undersökt vilka rättsliga krav som ställs på myndigheterna att samverka vid olyckor och extraordinära händelser och hur dessa krav förhåller sig till sekretesslagstiftningen.

– Lagstiftaren har en ambivalent syn på samverkan, säger han.

I avhandlingen analyseras samverkan utifrån ett kommunalt perspektiv. Särskilt intresse riktas mot kommunernas samverkan med de statliga myndigheterna som har ett särskilt ansvar för samhällets krishantering, som länsstyrelserna och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Dessutom undersöker Rikard Karlsson samverkan mellan blåljusmyndigheterna, det vill säga räddningstjänst, polis och ambulans.

Samverka blir en sekundär uppgift
Avhandlingen visar att den vaga regleringen av samverkan innebär att myndigheternas skyldigheter att samverka får ge vika för andra rättsliga krav. Samverka blir en sekundär uppgift som myndigheterna ska vidta i mån av tid och resurser. Att lagstiftaren inte närmare har preciserat vilka krav som ställs på myndigheternas samverkan innebär att innebörden av de olika samverkansbestämmelserna i stor utsträckning styrs av hur myndigheterna uppfattar och tolkar begreppet samverkan.

– Innebörden av de olika samverkansbestämmelserna bestäms i huvudsak utifrån andra än rent rättsliga avvägningar. Det finns flera anledningar för lagstiftaren att närmare reglera förutsättningarna för samverkan i lag, säger Rikard Karlsson.

Ett annat grundläggande problem med dagens samverkansideal är att frågan om sekretess ofta behandlas i andra hand och inte sällan efter att något har inträffat. Sedan införandet av dagens krishanteringssystem 2002 har myndigheterna fått flera nya uppgifter, utan att det undersökts vilket sekretesskydd som finns och om detta bör ändras.

Brister i enskildas sekretesskydd
I undersökningen framgår att det finns ett relativt gott sekretesskydd beträffande myndigheternas säkerhetsåtgärder, däremot finns det brister i den enskildes sekretesskydd i myndigheternas hantering av olyckor och extraordinära händelser.

– Bristerna i sekretesskyddet innebär att myndigheternas möjligheter att utbyta uppgifter försvåras och att allmänhetens förtroende för myndigheterna kan minska. Det finns även oklarheter i de genombrott som finns i sekretesskyddet och som möjliggör för utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheterna.

– Med tanke på samverkans stora betydelse inom samhällets krishanteringssystem är det förvånande att lagstiftaren har lagt så lite tid på att utveckla de rättsliga förutsättningarna för samverkan, säger Rikard Karlsson.

Avhandling
Fredagen den 4 december försvarar Rikard Karlsson, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Samverkan och sekretess: En rättsvetenskaplig studie av myndigheters informationsutbyte vid olyckor och extraordinära händelser. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Samhällsvetarhuset, sal S213h. Fakultetsopponent är justitieråd Thomas Bull, Högsta förvaltningsdomstolen.

För mer information:
Rikard Karlsson, Juridiska institutionen, Umeå universitet, 010-142 8179, rikard.karlsson@jus.umu.se

Vägen från forskningsresultat till politisk handling är ofta lång och krokig, konstaterar forskarna i projektet ”Mind the Gap”. Inte minst gäller det miljöfrågorna och i högsta grad klimatförändringar, menar Mikael Karlsson, forskare inom miljö- och energisystem och Karin Edvardsson Björnberg, docent i miljöfilosofi.

Forskningsprojektet har sin bakgrund i nästan inga officiella miljömål nås och att vetenskapliga rön inte tillräckligt ofta ligger till grund för politiska beslut.

Varför når vi inte miljömålen i Sverige?

– Man kan ha förståelse för att det tar tid, men det räcker inte som förklaring. Vi vill borra djupare i frågan för att kunna medvetandegöra politiker och andra beslutsfattare om de hinder och störningsmoment som finns, säger Karin Edvardsson Björnberg.

Hon gör tillsammans med andra forskare i projektet en kartläggning av vad hon kallar avsiktliga försök att sakta ned miljöpolicyprocessen. I studien beskrivs över 100 artiklar om ”scientific denialism”, vetenskapsförnekelse, kopplade till klimatvetenskapen.

Förnekandet av klimatvetenskapen kan se olika ut. En variant är att man lyfter fram avvikelser på detaljnivå, enstaka forskningsdata och blundar för helhetsbilden, en annan att använda experter som inte är experter inom det vetenskapsområde som är i fokus.

Det kan också handla om att man fabricerar oenighet inom vetenskapssamhället. Ett annat problem är att man ställer orimligt höga krav på evidens,bevisföring, för att kunna vidta politiska åtgärder, enligt KTH-forskarna.

Karin Edvardsson Björnberg pekar ut vetenskapsförnekare i olika grupperingar som en stark påverkansfaktor för att bromsa in utvecklingen av forskningsbaserad klimatpolitik, framför allt i USA.

Men var går gränsen mellan att förneka forskningsresultat och att vara skeptiskt inställd – vetenskapens framsteg bygger ju på ifrågasättande och prövning?

– Visst, osäkerheten finns alltid med när nya forskningsresultat presenteras. Men om det råder vetenskaplig konsensus är osäkerheten liten och då är det inte rimligt att förneka de fundament som forskningen vilar på, säger Karin Edvardsson Björnberg.

Ett mål med forskningsprojektet är att systematisera bilden av förseningsmekanismer, bland annat tittar man på hinder i politiska beslutsprocesser.

Enligt Mikael Karlssons studie motverkar trögheten i det svenska systemet förändringar mot en mer klimatvänlig politik.

– Bevisbördan läggs i regel på dem som vill förändra medan förespråkare för ”business as usual” gynnas av hur beslutsunderlag, bevisföring och utredningssystem är konstruerade, säger han.

Snedvridet fokus
Statliga svenska utredningar har som exempel ett snedvridet fokus som drabbar möjligheten att driva miljöpolitik baserat på vetenskaplig grund, menar han. Utredningarna lägger stor vikt vid beräkningar av kostnader, medan nyttoeffekter och helhetstänk ofta hamnar i skymundan.

– Systemet är riggat så att det är svårt att leverera ett balanserat beslutsunderlag för en ny politisk kurs. Kostnader utreds i ett snävt monetärt perspektiv, med det pris vi får betala ligger delvis på ett annat plan. Den sammanlagda nyttan av att driva en hållbar miljöpolitik fångas sällan upp i processen.

Är det inte bra att vara försiktig och ha tillräckligt på fötterna inför politiska beslut?

– Jovisst, men att inte vidta en åtgärd är också ett beslut och det visar sig i klimatfrågan vara dyrare för samhället. Det är balansen som saknas. Och att vara försiktig i klimatfrågan handlar om att ta även den signifikanta sannolikheten för extrema utfall på allvar. Det finns tillräcklig vetenskaplig bevisning för att motivera omedelbara politiska åtgärder om de politiska målen ska nås, säger Mikael Karlsson.

Forskningsprojektet Mind the Gap är treårigt och finansieras av Formas. För närvarande jobbar Mikael Karlsson, fil dr i miljö- och energisystem och Karin Edvardsson Björnberg, biträdande universitetslektor, båda vid KTH:s avdelning för filosofi, med två studier:

1) Genomgång av cirka 150 vetenskapliga artiklar inom området ”scientific denialism”, vetenskapsförnekelse, ett begrepp som framför allt har diskuterats i förhållande till den pågående klimatförändringen och klimatvetenskapen. Ett syfte med studien är att beskriva de strategier som aktörerna inom vetenskapsförnekelse använder sig av.

2) Studie av klimatpolitiska beslut avseende krav på att utreda nytta och kostnader. Studier analysera rimligheten i krav i relation till begrepp som försiktighetsprincipen, vetenskaplig koncensus och sannolikhetskalkylering.

För mer information:
Karin Edvardsson Björnberg på 08 – 790 95 96, karin.bjornberg@abe.kth.se eller Mikael Karlsson på 070 – 316 27 22, mikaelka@kth.se.

Allt detta framgår i en avhandling av Charles Lue, vid Institutet för rymdfysik och Umeå universitet.

Månens atmosfär är för tunn för att man ska kunna se samma fenomen där, och månen saknar dessutom ett eget globalt magnetfält som kan styra solvinden. Man har därför länge trott att månen passivt absorberar solvinden utan att nämnvärt påverka sin omgivning, men nya rön visar att månens yta och även lokalt magnetiserade områden i månskorpan reflekterar en del av solvinden.

– Detta har stor betydelse för rymdmiljön runt månen. Miljön påverkas både på månens dagsida och på nattsidan, säger Charles Lue.

Spiralliknande banor
De reflekterade solvindsjonerna rör sig i spiralliknande banor som kan föra dem från dagsidan, där solvinden först träffar, till nattsidan av månen. Lokalt vid starkt magnetiserade områden förhindras solvindsflödet till ytan, medan intilliggande områden tar emot ett större flöde. Detta får på sikt konsekvenser för månens yta, och kan till exempel påverka mängden vatten i månens ytmaterial.

– Effekterna kan till och med ses i synligt ljus, som ljusa virvlar inpräntade i månens yta, säger Charles Lue.

Partikelinstrumentet SARA (Sub-keV Atoms Reflecting Analyzer) som utvecklats vid Institutet för rymdfysik fördes till månen ombord på den indiska satelliten Chandrayaan-1. SARA studerade solvindens växelverkan med månen under 2009, och instrumentets observationer har sedan dess analyserats av forskare, bland annat Charles Lue.

– Observationerna hjälper oss att kartlägga och förstå variationerna i månens rymdmiljö. De ger oss också ledtrådar till de fysikaliska processer som är inblandade och de långsiktiga effekter de har på månens yta, förklarar han.

Avhandling
Solar Wind Proton Interactions with Lunar Magnetic Anomalies and Regolith. Svensk titel: Solvindsprotoners växelverkan med månens magnetiska anomalier och yta

Fredagen den 4 december försvarar Charles Lue, Institutet för rymdfysik i Kiruna, samt Institutionen för fysik vid Umeå Universitet, sin avhandling. Disputationen äger rum klockan 10.00 i aulan vid Institutet för rymdfysik, Kiruna. Fakultetsopponent är doktor Urs Mall, Max Planck-institutet för solsystemsforskning, Göttingen, Tyskland. Handledare är doktor Yoshifumi Futaana och professor Stas Barabash vid Institutet för rymdfysik, Kiruna.

För mer information, kontakta:
Charles Lue, Institutet för rymdfysik, 0730-72 54 50, charles.lue@irf.se

‘- En mycket kostnadseffektiv vårdform som kostar mindre är den vård som denna patientgrupp vanligtvis får, säger Klas Göran Sahlén, forskare vid Institutionen för omvårdnad och Enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet.

Resultaten publicerades i veckan i den vetenskapliga tidskriften Palliative Medicine och är en av få kostnadseffekt-studier som gjorts av avancerad hemsjukvård.

Studien genomfördes under 2011-2013 i Skellefteå. Det så kallade HOPP-projektet byggde på att ett tvärdisciplinärt vårdteam bedömde vårdinsatser för patienterna och att en stor del av hjälpen gavs i hemmet.

Personalkostnader högre
En patientgrupp på 36 patienter fick denna avancerade hemsjukvård med omfattande insatser av läkare och sjuksköterskor samt av sjukgymnast och arbetsterapeut i hemmet så snabbt som behov fanns. Den andra gruppen, som också bestod av 36 patienter, fick traditionell primärvård och sjukhusvård.

Den avancerade hemsjukvårdsgruppens kostnader för personal var betydligt högre än motsvarande kostnader för den grupp patienter som fick traditionell vård. Men dessa högre kostnader balanserades med råge av kostnaden för ambulanstransporter och sjukhusvård. Sammantaget innebar projektet att cirka 500 000 kronor kunde disponeras för andra behov.

– Under samma tidsperiod har man observerat att med den avancerade hemsjukvården upplever patienterna bättre livskvalitet och mindre symtom, vilket gör projektet mycket intressant och förtjänar beteckningen som mycket kostnadseffektiv vård.

Det säger Margareta Brännström, Institutionen för omvårdnad och Kurt Boman, forskningsenheten medicin-geriatrik kliniken i Skellefteå, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, som är projektledare. Båda hoppas också på fler och större studier för ökad evidens.

Artikel
A cost-effectiveness study of person-centered integrated heart failure and palliative home care: Based on a randomized controlled trial

För mer information:
Klas Göran Sahlén, Institutionen för omvårdnad samt Institutionen för folkhälsa och klinisk vetenskap/Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, 090-786 63 58, 090-785 13 91, 070-697 20 11, klasse.sahlen@umu.se

Han har tillsammans med Mikael Klintman bidragit med kapitlet Citizen-consumers i den nyutkomna antologin Research Handbook on Climate Governance.

Kapitlet definierar fyra olika strategier för klimatstyrning som utgår från individernas roller. En strategi handlar om att upplysa personer så att de medvetet ska kunna agera på ett klimatriktigt sätt i vardagen. En andra strategi handlar om att genom regleringar underlättar en livsstil som släpper ut mindre med växthusgaser.

Strukturer som gynnar klimatet
En tredje strategi riktar sig till individers mål, men utifrån bevekelsegrunder som indirekt gynnar klimatet. Det kan vara personer som cyklar för hälsans skull. Den fjärde strategin handlar om att upprätta strukturer som indirekt gynnar klimatet, som till exempel stadsplaneringen som inte bygger på bilberoende.

– Ingen av dessa strategier är perfekt, och alla måste finnas med i klimatpolitiken, säger Magnus Boström som i kapitlet förespråkar en kombination som underlag för politik och styrning. De som utformar klimatpolitiken har mycket att lära från andra områden eftersom klimatet är så nära kopplat till andra aspekter av ett gott liv för både människor och planeten.

Det tar lång tid att ändra på attityder. Därför pekar Magnus Boström på behovet av styrning och regler som i förstone kan möta hårt motstånd.

Politiker måste våga
– Vissa behöver knuffas på och politiker måste våga gå emot opinionen. Det är lite naivt att tro att konsumenterna ska lösa alla problem, säger han och exemplifierar med trängselskatt för bilar. Det finns studier som pekar på att skatten blivit allt mer accepterad när folk märker att den ger positiva effekter. Ett annat exempel är rökning, där förbud och attitydförändringar följts åt.

Utgångspunkten för antologin med forskarartiklar är FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn 2009. Höga förväntningar om globala avtal förbyttes där i besvikelse över uteblivna beslut. Sedan dess har politiken splittrats och de vetenskapliga bevisen klimatförändringen blivit allt fler.

– Politiker ska nog inte hoppas på att medborgarna själva ska kunna lösa problemen, säger Magnus Boström. Han pekar på att ”vänta och se” inte varit någon framgångsrikt förhållningssätt – och att länder måste våga gå före.

För mer information kontakta:
Magnus Boström, 070-863 13 94, magnus.bostrom@ore.se

‘- Det här är århundradets experiment som verkligen bevisar att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, säger Jan-Åke Larsson, professor i informationskodning vid Linköpings universitet.

Den danske fysikern Niels Bohr insåg redan i början av 1900-talet att det råder helt andra lagar i atomernas värld än i den klassiska fysiska värld vi ser omkring oss. Han formulerade en kvantmekanisk modell av väteatomen 1913, medan Albert Einstein bidrog med en kvantmekanisk modell av ljus redan 1905, det vi i dag kallar fotoner. De hade dock helt olika åsikter om hur teorin borde fungera.

Debatten nådde sin kulmen år 1935 när Niels Bohr påpekade att snärjda, eller sammanflätade, par av kvantmekaniska partiklar verkar påverka varandra på långt avstånd. Albert Einstein avfärdade detta som spöklik avståndsverkan (spooky action at a distance).

Olikhet à la Bell
Tills helt nyligen har detta varit teorier. Men nu har en stor forskargrupp, med deltagare från flera europeiska universitet, ledda av professor Anton Zeilinger vid Wiens universitet, visat att spöklik avståndsverkan verkar finnas och fungera. Därmed har de också en gång för alla bevisat att kvantmekanikens snärjda par faktiskt finns i naturen.

De har använt ett test, en olikhet som formulerades av fysikern John Bell 1965. Olikheten fungerar som en gräns för hur stor korrelationen mellan två system kan vara om en avståndsverkan inte finns. Kvantmekanikens lagar förutsäger att så kallade snärjda partiklar har större korrelation än så, en effekt som forskargruppens experiment nu påvisat i naturen.

Det verkar nämligen som om en mätning av polarisationen på den ena fotonen i ett snärjt par får den andra fotonen att omedelbart anta motsatt polarisation.

– Hur kan den ena fotonen veta att vi mäter på den andra och vilken polarisation den har just då? frågar Jan-Åke Larsson retoriskt.

Han har medverkat i de experiment som utförts vid universitetet i Wien, i en källaren under Hofburg, och är också medförfattare till en uppmärksammad vetenskaplig artikel som publicerats på den öppna plattformen arXiv.org och som inom kort också publiceras i ansedda Physical Review Letters.

Fysiker har tävlat i femtio år
I 50 år har alltså fysiker runt om i världen tävlat om att bli först med att bevisa de snärjda parens existens. En forskargrupp i Delft fick stor uppmärksamhet för ett första experiment som publicerades i somras.

Men Jan-Åke Larsson och hans kollegor har nu lyckats ta fram en experimentuppställning där bevisen är ovedersägliga. De har bland annat kunna detektera så många fotoner att urvalet är representativt. Inställningarna har varit slumpmässiga och så snabba att ingen information har kunnat överföras från experimentets ena ände till den andra.

Mätprocesserna för de snärjda fotonerna har därmed kunnat separerats rumsligt från varandra. Nu är det verkligen bevisat att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, menar Jan-Åke Larsson.

Rent praktiskt försöker nu forskare runt om i världen att dra nytta av de kvantfysiska egenskaperna, exempelvis för att skapa helt säker dataöverföring genom kvantkryptering eller bygga kvantdatorer med mångdubbelt större beräkningskapacitet jämfört med dagens värsta superdatorer.

Artikeln
A significant-loophole-free test of Bell’s theorem with entangled photons Marissa Giustina, Marijn A. M. Versteegh, Sören Wengerowsky, Johannes Handsteiner, Armin Hochrainer, Kevin Phelan, Fabian Steinlechner, Johannes Kofler, Jan-Åke Larsson, Carlos Abellán, Waldimar Amaya, Valerio Pruneri, Morgan W. Mitchell, Jörn Beyer, Thomas Gerrits, Adriana E. Lita, Lynden K. Shalm, Sae Woo Nam, Thomas Scheidl, Rupert Ursin, Bernhard Wittmann, Anton Zeilinger.

Kontakt
Professor Jan-Åke Larsson, 013 28 14 68 (mobilkopplat) eller jan-ake.larsson@liu.se

Över 20 procent av mycket gamla personer har någon gång drabbats av en stroke och har även generellt sett en svagare livsgnista. Bland dem som haft en stroke var depression, nedsatt hörsel eller kärlkramp i hjärtat viktiga faktorer kopplade till svag livsgnista.

– Livsgnista hos mycket gamla människor kan påverkas av en allvarlig livshändelse, som exempelvis en stroke. Samtidigt visar forskning att en stark livsgnista kan vara hälsobefrämjande i sig självt. Om det går att stärka en svag livsgnista, får framtida forskning utvisa, säger Johan Niklasson, doktorand vid Umeå universitet samt överläkare på Sunderby sjukhus i Luleå.

De allra äldsta är en åldersgrupp som ökar påtagligt i storlek. Idag är 5 procent av Sveriges befolkning 80 år eller äldre men år 2060 väntas de utgöra 12 procent av Sveriges befolkning. Trots detta är de allra äldstas välbefinnande ett i hög grad outforskat område.

Livsgnista sisu eller framtidstro
Forskningsavhandlingen är en del av studien Umeå 85+/GERDA (GErontologisk Regional DAtabas) som undersöker 85-åringar, 90-åringar och de 95 år eller äldre, som är bosatta i Umeå, fem kommuner i Västerbottens inland samt i Vasa och Korsholm i finska Österbotten.

Avhandlingen fokuserar på livsgnista, ett begrepp som är en översättning av det engelska ordet ”morale” och vars synonymer är geist, sisu eller framtidstro. I avhandlingen testades den svenska översättningen av den skala som används internationellt för att mäta livsgnista. Skalan, som har 17 ja/nej frågor, visade sig fungera bra på mycket gamla individer och en hög andel av de äldre klarade av att besvara den.

Johan Niklasson, som är uppvuxen i Umeå, arbetar som överläkare vid kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus i Luleå. Han är också doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, vid Umeå universitet.

Avhandling
Fredagen den 4 december försvarar Johan Niklasson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering/Enheten för geriatrik, sin avhandling med titeln: Livsgnista hos mycket gamla människor med fokus på stroke, depression och överlevnad (Engelsk titel: Morale in very old people with focus on stroke, depression and survival). 

För mer information:
Johan Niklasson, Institutionen fört samhällsmedicin och rehabilitering/Enheten för geriatrik, 070-551 9965, Johan.niklasson@umu.se

Med självklarhet talas det om osynliga kvinnor, men hur män i familjeföretag upplever fenomenen är oklart och ännu ett relativt outforskat område, menar familjeföretagsforskaren Henrietta Nilson vid Linnéuniversitetet.

Detsamma gäller för hur fenomenen påverkar interaktionen mellan familjemedlemmar i familjeföretagandet. Då medvetenheten om (o)synlighet är ytterst begränsad, använder Henrietta Nilson en interaktiv metod där forskare och familjemedlem i dialog diskuterar fenomenen för att söka gemensam kunskap.

Reproducerar (o)synlighet
Tre huvudsakliga frågor ställs i avhandlingen: Hur görs (o)synlighet i familjeföretag? Hur kan (o)synlighet förstås i familjens situation i familjeföretag? Hur påverkar medvetandegörandeprocessen familjemedlemmar i familjeföretag?

I studien har sammanlagt tre familjer, totalt elva personer, med familjeföretag deltagit. Företagen varierar i storlek och härstammar från olika branscher.

Avhandlingen visar att (o)synlighet kan påverka alla familjemedlemmars känslor och möjligheten att knyta an till familjeföretaget. Beroende på hur (o)synlighet används framkallas varierande reaktioner, såsom viljan att jobba i, eller ta över familjeföretaget.

– Det specifika med (o)synlighet i relation till familjeföretag är att familjen sedan tidigare haft en relation där (o)synlighet etablerats, säger Henrietta Nilson. Familjeföretagandet reproducerar på det sättet (o)synlighet som i vissa fall kan lyfta, men lika gärna traumatisera familjemedlemmen.

Avhandlingen visar vidare att de tilldelade roller familjemedlemmar oftast får i familjeföretag, blir problematiska vid de tillfällen då (o)synligheten kopplade till rollerna inte harmonierar med individen. Familjemedlemmars känslor influeras därmed av fenomenen vilket i sin tur också påverkar företagandet som sådant.

Henrietta Nilson är engagerad inom området familjeföretag, organisation- och affärsutveckling och undervisar på kandidat- och masternivå på Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet.

Avhandling
Snacka om (o)synlighet. Familjeföretagarens nästa drag av Henrietta Nilson, försvaras fredagen den 27 november 2015, kl. 13.00  i sal Wicksell, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är Professor Anne Kovalainen, University of Turku, Finland. Avhandlingen kan beställas genom henrietta.nilson@lnu.se

Miriam Münnich Vass har analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.

EU vill även efter det stundande klimatmötet i Paris ha en ledande roll i bekämpningen av växthusgasutsläppen. Hittills har dock åtgärderna inom EU för att nå klimatmålen varit alltför ensidiga, menar Miriam Münnich Vass.

Dagens klimatpolitik handlar i stor utsträckning om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären. EU:s stats- och regeringschefer har till exempel enats om att utsläppen år 2030 ska vara minst 40 procent lägre än de var 1990.

Skogen kan bidra på flera sätt i klimatarbetet, genom att producera biobränslen som kan ersätta fossila bränslen, och träprodukter som kan lagra koldioxid under lång tid. Dessutom går det att öka det kolförråd som är bundet i framförallt skog, ”skogssänkan”. Miriam Münnich Vass har i sitt doktorsarbete analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.

Senarelägga avverkningar
Enligt dagens europeiska klimatöverenskommelser kan ett medlemsland inte utnyttja möjligheten att öka inlagringen av kol i skog och mark för att nå klimatmålen.

Miriam Münnich Vass studier visar dock att en sådan möjlighet skulle kunna leda till stora kostnadsbesparingar i klimatpolitiken. Vilka politiska styrmedel som skulle kunna förändra skogsbruket i en sådan riktning har inte undersökts, men det handlar bland annat om intrångsersättningar till skogsägare.

Att ersätta skogsägare för den kostnad det innebär att senarelägga avverkningar i skogen, för att därmed öka skogssänkan, skulle alltså bli mycket billigare än att minska utsläppen av motsvarande mängder fossila bränslen genom vissa dyra klimatåtgärder inom andra områden, till exempel transportsektorn.

Behövs bättre samarbete över kommungränser
I Sverige pågår redan en hel del åtgärder som leder i rätt riktning. Till exempel de förbättringar av transportsystem och avfallshantering som sker i många kommuner. Men där det brister är i samarbetet kommuner emellan.Ett skogrikt land som Sverige skulle förvisso gynnas mer än andra av detta, men denna orättvisa kan åtgärdas genom till exempel förändringar i de nationella målen eller tilldelningen av utsläppsrätter.

– Min slutsats är att skogssänkan bör tas med i klimatpolitiken, säger Miriam Münnich Vass. Det är en billig åtgärd, och bördefördelningen kan justeras så att den uppfattas som rättvis av medlemsländerna.

En annan fråga är på vilket sätt skogen utnyttjas bäst i klimatpolitiken, ur samhällsekonomisk synvinkel; vore det lönsamt att minska på produktionen av bioenergi och träprodukter och i stället lämna kvar mer kol i skogen? Här visade beräkningarna att skogssänkan tycks vara en mer kostnadseffektiv metod för att minska koldioxidutsläppen än produktion av bioenergi.

Från bioenergi till skogssänka
– Detta innebär att det kan finnas skäl att omprioritera dagens fokus inom EU från bioenergi till skogssänka, säger Miriam Münnich Vass.

Om skoglig bioenergi har svårt att konkurrera med skogssänkan som klimatåtgärd, och samhället ändå vill öka användningen av biobränslen och andra förnybara energikällor, kan det behövas fortsatt stöd för dessa.

– Om skogsägare får bättre betalt för att lagra kol än för att leverera biobränsle, kommer det att minska tillgången på detta bränslesortiment, säger Miriam Münnich Vass.

I avhandlingen finns också en analys av hur mycket skogssänkan förändras under det kommande seklet, då klimatförändringarna leder till högre skogstillväxt och därmed sänka i vissa länder (Norden) och lägre skogstillväxt i andra delar av EU (Medelhavsländerna). Resultaten tyder på att EU kommer få mer skogssänka över tid. Detta leder då till lägre kostnader för att nå klimatmålet, eftersom skogssänkan är en relativt billig åtgärd för att minska koldioxidutsläppen.

Miriam Münnich Vass skriver att det finns en rad svårigheter som bör ses över innan skogssänkan kan inkluderas i EU:s klimatpolitik. Dessa svårigheter rör framförallt osäkerheten i denna åtgärd, det faktum att åtgärden inte är permanent och hur man ska beräkna kvantiteten sänka.

Avhandling
Miriam Münnich Vass, institutionen för ekonomi, försvarar sin doktorsavhandling Cost-efficient carbon abatement strategies in the EU with specific focus on forest carbon sequestration vid SLU i Uppsala. Fredagen den 4 december 2015, kl 10:00. Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Peichen Gong, institutionen för skogsekonomi, SLU, Umeå

För mer information:
Miriam Munnich Vass, Institutionen för ekonomi, Miljöekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-376 86 77,miriam.munnich.vass@slu.se

– Det är mera tillåtet och allmänt accepterat att prata om kultur och kulturella skillnader än att tala om ”ras” och rasism. Men att prata om kulturella skillnader istället för ”ras” är också ett sätt att kategorisera och skapa skillnader mellan olika grupper i samhället, menar Osa Lundberg, doktorand i pedagogiskt arbete Göteborgs universitet..

I USA och Storbritannien är ras och rasism väl etablerade områden inom utbildningsvetenskap.

– Den svenska utbildningsvetenskapen förefaller dock sakna ras som analytiskt verktyg. Men begreppet är av stor vikt för att kunna belysa och studera social och kulturell ojämlikhet för icke-vita ungdomar, säger Osa Lundberg som i sin avhandling bland annat applicerar ras och rasism som analytiska begrepp för att studera kulturell reproduktion i skolan.

Undviker rasbegreppet
Under tre års tid har hon följt tre olika lärarlag i årskurs 9 i en multietnisk förortsskola i ett så kallat utsatt område.

– I liberala och demokratiska samhällen konfronteras lärare ständigt med vad som kallas “den multikulturella frågan”, om hur de ska hantera mångfald. Lärare är därför ofta i behov av vägledning i frågor som berör mångfald, rättvisa och ras. Men de undviker rasbegreppet enligt den färgblinda ideologi som dominerar i både skolan och i samhället i övrigt, säger Osa Lundberg.

I sin studie pekar hon på att ”icke-vita” elever i utsatta områden ofta upplever kulturell rasism i mötet med det dominerande samhället. Deras utsatthet snarare förstärks vid mötena med elever från skolor utanför den multietniska förortsskolan.

Erfarenheter av rasism förbisedda
– Lärarna undviker att diskutera vardagsdiskriminering och andra negativa händelser som uttryck för rasism. De vill hellre förmedla budskapet att: Du duger som du är! säger hon.

Hennes resultat visar bland annat hur elevernas erfarenheter av vardagsrasism, i och utanför skolan, hålls utanför undervisningen och därmed riskerar att öka deras känsla av utanförskap.

– Pedagogiken skapar ett hålrum där det okända förblir osagt, säger Osa Lundberg, som menar att idén om ”rasneutralitet” bidrar till att upprätthålla gapet mellan vardagskunskap och skolkunskap. Detta istället för att skolan hjälper eleverna att sätta ord på det de upplever i sin vardag.

Avhandling
Osa Lundberg lägger fram sin avhandling Mind the Gap – Ethnography about cultural reproduction of difference and disadvantage in urban education vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande fredagen den 27 november, kl. 13.00. Plats: Sal BE 036, Pedagogen Hus B (entréplan), Läroverksgatan 15, Göteborg. Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, vid Göteborgs universitet.

För mer information:
Osa Lundberg, 031-786 2002, 0721-570664, osa.lundberg@gu.se