VTI har tillsammans med LTH fått 3,5 miljoner kronor från Energimyndigheten för att forska på e-handel med matvaror. Hur resvanor påverkas genom att beställa mat med hemleverans via nätet samt hur nya säljkanaler påverkar distributionslösningar för livsmedel är själva kärnan i projektet som ska pågå i två år.
– Om vi inte tar bilen för att göra matinköp kan det bidra till att vi tar bilen till annat i stället vilket gör att energieffekten uteblir. När det gäller e-handel med mat vet vi inte vad effekten blir och det är det vi ska titta på nu, säger Malin Henriksson, forskare på VTI.
E-handeln av livsmedel har en teoretiskt stor potential att minska vardagliga personresor med bil. Trafikverket uppskattar att inköpsresorna i Sverige står för 13 procent av de totala koldioxidutsläppen. De senaste åren har e-handel av livsmedel dessutom ökat explosionsartat men i dag bygger beräkningar om e-handelns energieffektiviseringspotential på uppskattningar och antaganden. Syftet med VTI-studien är att generera fördjupad kunskap om e-handelkunders transportarbete och energieffektiva distributionslösningar för attraktiva e-handelserbjudanden.
Ska redovisa energieffektiviseringsvinster
Projektet kommer att redovisa vilka energieffektiviseringsvinster som den ökade e-handeln kan få på lång sikt. Projektet är tvärvetenskapligt och kombinerar transportlogistik och vardagslivsforskning om e-handelskunders beteende med forskning om gods- och persontransporters miljöpåverkan.
– Det här är ett helt nytt perspektiv som vi ska belysa, säger Malin Henriksson.
Hennes del i projektet handlar om att kartlägga en del hushåll och varför de i dag handlar eller inte handlar mat på nätet. Hon ska också kartlägga deras resvanor.
I forskningen ingår också att jämföra matbutikers strategier för näthandel med livsmedel, vilka erbjudanden som finns och hur de arbetar med målgruppsanpassning av erbjudanden. En annan del är att se hur transportlösningar för ”sista milen” kan komma att fungera och hur den ser ut i dag, genom att analysera alternativ för hemleverans och hämtning via utlämningsställen. Livsmedel är en varugrupp som ställer särskilda krav på hantering och transport, t.ex. behövs kylda utrymmen och transporter.
– Digitalisering av handeln innebär nya affärsmodeller och nya distributionslösningar, säger Jenny Karlsson, forskare på VTI.
Datainsamlingen från hushållen och modeller av distributionslösningar ska sedan sammanställas genom ett samarbete med Lunds tekniska högskola.
Den sista delen av transportkedjan är minst effektiv
– Det blir intressant eftersom vi kombinerar person- och godstransporter. Det är brist på studier som analyserar sambandet mellan inköpsresor och nya leveranssätt, säger Jenny Karlsson.
När det gäller godstransporterna från leverantör till återförsäljare utgör den sista delen av transportkedjan den minst effektiva delen, som dessutom ofta sker i tätbebyggda områden.
– Vi behöver mer kunskap om hur ett förändrat köpbeteende påverkar människors vardagsliv och vilka effekter det får för deras mobilitet men också hur nya erbjudanden kan göras både attraktiva och hållbara , säger Jenny Karlsson.
Fotnot: Jane Summerton, professor på VTI, är projektledare och förutom Malin Henriksson och Jenny Karlsson från VTI ingår även Lena Hiselius, docent på Lunds tekniska högskola, i forskningsprojektet.
9 av 10 förskolebarn med autism har fortfarande stora svårigheter inom autismområdet i skolåldern, trots att de fått tidiga stödinsatser. En majoritet av föräldrarna anser att barnen får otillräckligt stöd i skolan. Det visar en ny avhandling vid Sahlgrenska akademin där barn som fått en autismdiagnos mellan 2 och 4,5 års ålder följts upp efter 8 år.
Martina Barnevik Olsson har i sin avhandling följt upp en grupp förskolebarn som fått en diagnos inom autismspektrum och erhållit tidiga insatser från ett habiliteringscentrum i Stockholm som är specialiserat på autism hos förskolebarn.
Föräldrarna till barnen intervjuades när barnen var mellan 9 och 13 år.
Kvarvarande diagnos
– En stor majoritet av barnen som fått autismspektrumdiagnos i förskoleåldern hade 8 år senare tecken på kvarstående diagnos. De hade också andra utvecklingsneurologiska svårigheter, även när de som i den här gruppen fått ta del av vad som bedömts vara adekvata tidiga insatser.
Flertalet av barnen hade vid uppföljningen även svårigheter med bland annat uppmärksamhet och aktivitetsreglering, tal- och språksvårigheter och utagerande beteenden, utöver autismproblematiken.
– De flesta föräldrarna ansåg att barnen hade otillräckliga stödinsatser i skolan, säger Martina Barnevik Olsson.
I avhandlingen undersöktes också så kallade regleringssvårigheter (problem med ätande, sömn och skrikighet) under barnens två första levnadsår, genom att kartlägga BVC-sköterskors anteckningar och jämföra dem med en grupp barn av samma ålder, kön och från samma områden.
Fler besök på BVC bland dem med autismproblematik
Resultaten visade en signifikant skillnad mellan grupperna, när det gäller antalet gånger föräldrarna sökt för regleringssvårigheter hos barnen. I studiegruppen hade föräldrar till 44 procent av barnen sökt minst två gånger för problem med mat, sömn eller skrikighet, jämfört med 16 procent i jämförelsegruppen. Av de 15 barn med flest söktillfällen kom 14 från studiegruppen.
– Även om tidiga regleringssvårigheter inte alls behöver innebära autism visar resultaten på vikten av att uppmärksamma dessa problem på BVC för att stötta familjerna och följa barnens utveckling, då sådana problem kan vara en indikator för senare utvecklingsavvikelse, säger Martina Barnevik Olsson.
Studien visade också att även de barn som under uppväxten inte längre helt bedömdes uppfylla kriterierna för autismspektrumdiagnos bör få fortsatt uppföljning över lång tid. Flertalet hade kvarstående utvecklingsrelaterade svårigheter och fortsatt stort behov av stödinsatser.
Den 11 februari 2016 kom beskedet: för första gÄngen har forskare lyckats registrera gravitationsvÄgor. Observationen hade gjorts den 14 september 2015 av tvÄ amerikanska forskningsanlÀggningar, LIGO. VÄgorna som registrerades kom frÄn tvÄ sammansmÀltande svarta hÄl, cirka 1,3 miljarder ljusÄr bort.
GravitationsvĂ„gor Ă€r minimala krusningar i rumtiden. De sprider sig som ringar pĂ„ en vattenyta â fast i alla plan och i ljusets hastighet. Einstein förutsĂ„g dem i sin allmĂ€nna relativitetsteori 1916, men det skulle alltsĂ„ ta ett helt sekel innan de kunde observeras. Anledningen Ă€r att de Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt smĂ„ â i bĂ€sta fall nĂ„gra tiotusendelar av en protondiameter.
â Det hĂ€r Ă€r en historisk upptĂ€ckt och en enorm teknologisk prestation, sĂ€ger Wouter Vlemmings, professor i radioastronomi vid Chalmers. Ăven om knappast nĂ„gon har betvivlat att gravitationsvĂ„gorna finns, sĂ„ Ă€r det viktigt att de nu Ă€r observerade. Men det kanske mest spĂ€nnande Ă€r att ett nytt fönster mot universum har öppnats för oss!
UpptÀckten av gravitationsvÄgorna markerar nÀmligen inte slutet för LIGO:s uppdrag, utan snarare en början: nu kan kartlÀggningen av universums gravitationsvÄgor börja.
Nytt instrument att studera rymden
â Först var det med optik vi studerade rymden, sedan har vi lĂ€rt oss att ocksĂ„ utnyttja radiovĂ„gor, röntgenstrĂ„lning med mera, sĂ€ger Vlemmings. Nu fĂ„r vi ett instrument till. Vi kommer att kunna observera objekt och hĂ€ndelser som tidigare varit dolda.
Alla massor som accelererar, Àven till exempel en mÀnniska som rör sig, ger upphov till gravitationsvÄgor. Men sÄ gott som alla Àr sÄ smÄ att de aldrig kommer att kunna detekteras. Bara universums tyngsta objekt och mest dramatiska hÀndelser kan skapa sÄ stora gravitationsvÄgor att forskarna kan se dem.
Gravitationsastronomi kommer dĂ€rför att lĂ€mpa sig för studier av svarta hĂ„l, neutronstjĂ€rnor, supernovaexplosioner och olika typer av tunga dubbelsystem â det vill sĂ€ga par av himlakroppar som kretsar runt varandra, menar Vlemmings. Han tror att gravitationsastronomi kan komma att ge ny kunskap om bland annat den fundamentala fysiken vid extrem gravitation, om vad som sker i galaxers centrum samt om universums tidigaste utveckling â det som kallas inflationen.
KrÀver mer teknikutveckling
Men det krĂ€vs fortsatt teknikutveckling för att nĂ„ dit, betonar Wouter Vlemmings. Ăn sĂ„ lĂ€nge Ă€r gravitationsastronomin mer ett löfte Ă€n ett faktum.
â Situationen pĂ„minner om nĂ€r radioastronomin var ny, sĂ€ger han. Man har uppfunnit ett nytt instrument som Ă€n sĂ„ lĂ€nge ger mycket begrĂ€nsad information och till exempel bara grovt kan avgöra frĂ„n vilken del av himlen som mottagna signaler kommer. Men med tiden blir instrumentet alltmer sofistikerat och dess vetenskapliga betydelse allt större.
Tidigare felaktig observation
För tvÄ Är sedan meddelade forskare vid en annan anlÀggning, BICEP2 pÄ Antarktis, att de indirekt observerat gravitationsvÄgor. Den gÄngen slutade det snöpligt: forskarna fick sÄ smÄningom medge att de tagit miste. Det var inte effekten av gravitationsvÄgor, utan av rymddamm, som de sett. Men risken för att Àven LIGO:s observation skulle visa sig felaktig Àr vÀldigt liten, menar Wouter Vlemmings.
â Det Ă€r klart att det finns felkĂ€llor och resultaten behöver fortfarande bekrĂ€ftas av andra forskare, sĂ€ger han. Men att LIGO bestĂ„r av tvĂ„ anlĂ€ggningar Ă€r en styrka. Jag var sjĂ€lv skeptisk till en början, men att se diagramkurvorna frĂ„n respektive anlĂ€ggning â praktiskt taget identiska â har övertygat mig och vĂ€ldigt mĂ„nga andra.
Liknande interferometrar för observation av gravitationsvĂ„gor finns ocksĂ„ pĂ„ andra hĂ„ll i vĂ€rlden â och fler byggs och planeras. I Europa finns Virgo i Italien, som snart vĂ€ntas Ă„teruppta sina försök efter en större uppgradering, samt Geo600 i Tyskland. Japanska KAGRA Ă€r under konstruktion och nyligen kom besked om att en tredje LIGO-anlĂ€ggning ska byggas i Indien. Försök att detektera gravitationsvĂ„gor pĂ„ andra sĂ€tt Ă€n med interferometri förekommer ocksĂ„.
Text: Anders Nilsson, pÄ uppdrag av forskning.se
SÄ upptÀcktes gravitationsvÄgorna
LIGO, som stÄr för Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory, utgörs av tvÄ identiska anlÀggningar placerade pÄ 3 000 km avstÄnd frÄn varandra i nordvÀstra respektive sydöstra USA. Varje enhet bestÄr av tvÄ lÄnga tunnlar som möts i en rÀt vinkel. TvÄ laserstrÄlar reflekteras fram och tillbaka i dessa tunnlar, för att sedan förenas i mittpunkten mellan dem. Under normala omstÀndigheter ska strÄlarna dÄ slÀcka ut varandra genom interferens. Men nÀr en kraftig gravitationsvÄg passerar rubbas denna balans och utslÀckningen blir inte fullstÀndig. LIGO:s kÀnsliga mÀtningar störs av bÄde mÀnsklig aktivitet och andra faktorer, men tack vare det stora avstÄndet mellan de tvÄ anlÀggningarna kan sÄdana felkÀllor elimineras.
SmÄ barns psykiska hÀlsa har de senaste Ären uppmÀrksammats mer Àn tidigare. SvÄra beteendeproblem kan vara ett tidigt tecken pÄ psykisk ohÀlsa, och insatser som görs för att stÀrka hÀlsan hos smÄ barn har visat sig ge goda effekter pÄ deras psykiska hÀlsa senare i livet. Förskolan har lyfts fram som en miljö dÀr barns psykiska ohÀlsa kan upptÀckas tidigt men ocksÄ som en miljö dÀr man genom tidiga insatser kan frÀmja god psykisk hÀlsa och ge skydd mot ohÀlsa.
Forskningsmiljön CHILD fick i uppdrag av Socialstyrelsen att pröva ett instrument för att mÀta och kartlÀgga beteendeproblem hos smÄ barn, samt att kartlÀgga vilka ÄtgÀrder som görs i förskolan för den gruppen.
De allra flesta har inte beteendeproblem
Resultaten visar att de allra flesta barnen inte har beteendeproblem utan Àr engagerade i förskolan och verkar mÄ bra. Ett högt engagemang verkar skydda vid beteendeproblematik och dÀrför Àr det viktigt att tidigt upptÀcka och sÀtta in insatser nÀr ett barn visar lÄgt engagemang i förskolans aktiviteter.
Barn med beteendeproblem upptÀcks tidigt av personalen pÄ förskolan. En del av dessa barn fÄr tidiga insatser inom förskolans vÀggar av personalen, utan inblandning frÄn omgivande stödsystem. Det beror pÄ att det Àr först frÄn fyra Ärs Älder som de flesta barn med beteendeproblem formellt identifieras, och först dÄ kan barnen och deras förskolepersonal fÄ insatser frÄn externa experter.
Tidiga insatser viktiga
â Om barn som Ă€r yngre Ă€n fem Ă„r, som visar tydliga tecken pĂ„ problem med psykisk hĂ€lsa, tidigt kan identifieras och fĂ„ bra stöd ökar chansen att de kan engageras i förskolans aktiviteter pĂ„ ett bra sĂ€tt. Det ökar chansen att barnen mĂ„r bra senare i livet, sĂ€ger Mats Granlund, forskningsledare för CHILD.
I sammanfattningen av rapporten stĂ„r det bland annat: âEn positiv atmosfĂ€r, dĂ€r lĂ€raren ofta uppmuntrar barnens aktivitet och för dialog med barnen om deras lekar och funderingar verkar frĂ€mja barnens vĂ€lbefinnande och lĂ€rande. Samma faktorer verkar ocksĂ„ minska förekomsten av beteendeproblem.â
Data har samlats in hösten 2012, 2013 och 2014 och totalt finns data frÄn 829 barn.
Ny forskning visar att antaganden i de stora klimatmodellerna brister. Den biomassa, det vill sÀga levande vÀxtlighet, som ersÀtter permafrosten pÄ tundran kompenserar inte för de ökade utslÀpp av vÀxthusgaser frÄn framförallt koldioxid och metan, som Àr en följd av den globala klimatuppvÀrmningen.
â De hĂ€r motverkande krafterna, till exempel genom fotosyntesen, Ă€r mindre Ă€n forskarna hittills trott och det Ă€r svĂ„rt att rĂ€kna pĂ„ dem korrekt i de globala klimatmodellerna, sĂ€ger Ulf Molau vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Han Àr en av 85 forskningsledare i vÀrlden som bidragit med kunskaper frÄn studier och fÀltarbeten till den forskningsartikel som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Environmental Research Letters dÀr klimatförÀndringar, permafrost och biomassa Àr i fokus.
Sjöar försvinner i svenska fjÀllen
NĂ€r permafrosten försvinner frĂ„n tundran drĂ€neras marken och den torkstress som följer Ă€r större Ă€n vad forskarna tidigare rĂ€knat med. Ăven i Sverige syns effekter av de hĂ€r förĂ€ndringarna.
â I de svenska fjĂ€llen kan vi se att smĂ„ grunda sjöar avdunstar nĂ€r permafrosten försvinner och marken drĂ€neras. Den ekologiska balansen rubbas eftersom sjöarna Ă€r viktiga för vĂ€xter och för renbete.
TrÀdgrÀnsen förflyttas inte heller sÄ hastigt norrut, eller uppÄt i fjÀllen, som forskarna tidigare trott.
â TrĂ€dgrĂ€nsen klĂ€ttrar upp med bara en femtedel av vad klimatmodellerna förutspĂ„r, sĂ€ger Ulf Molau.
Angreppen av skadeinsekter ökar
En annan effekt av att permafrosten försvinner Àr att angreppen av skadeinsekter ökar nÀr temperaturen blir högre.
â Det ser vi i de nordliga barrskogarna i Nordamerika. Men insektsangrepp ökar ocksĂ„ pĂ„ fjĂ€llbjörkarna i de svenska fjĂ€llen och detta snarare trycker trĂ€dgrĂ€nsen nedĂ„t sluttningarna Ă€n uppĂ„t.
Ăven skogsbrĂ€nder och brĂ€nder pĂ„ tundran ökar nĂ€r permafrosten försvinner.
NĂ€r forskarna jĂ€mförde klimatscenarier fann de stora skillnader. En inriktning mot en tvĂ„gradig global temperaturökning jĂ€mfört med â business as usualâ innebar att 65-85 procent av ökningen av koldioxidutslĂ€ppen skulle kunna undvikas.
â Skillnader i resultaten Ă€r större Ă€n vad man tror, sĂ€rskilt uppe i Arktis. Temperaturökningen pĂ„ jorden Ă€r inte jĂ€mnt fördelade, ökningen Ă€r starkast vid polerna och sĂ€rskilt drabbad Ă€r Arktis.
Kontakt:
Ulf Molau, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, ulf.molau@bioenv.gu.se, Tel: 031-786 2665, Mobiltelefon: 0708-790533
NÀr en tumör vÀxer bildas nya blodkÀrl inne i tumören som förser den med nÀring och syre. Men dessa kÀrl fungerar ofta inte som de ska utan vÀtska och andra molekyler lÀcker ut frÄn kÀrlen. Det leder till ödem i vÀvnaden vilket i sin tur gör det svÄrare för lÀkemedel att trÀnga in i tumören vid en cancerbehandling. De dÄligt fungerande kÀrlen kan ocksÄ bidra till att tumören sprider sig och ger metastaser.
LÀckaget frÄn blodkÀrlen kontrolleras av sÀrskilda proteinkomplex som binder ihop cellerna i blodkÀrlsvÀggarna. Genom att reglera dessa proteinkomplex hÄller cellerna ihop mer eller mindre tajt, vilket ökar eller minskar lÀckaget frÄn kÀrlen.
BlodkÀrl i tumörer lÀckte mindre hos muterade möss
Nya resultat frÄn Uppsala universitet visar hur en specifik förÀndring av proteinkomplexet i blodkÀrlsvÀggarna gör att lÀckaget minskar, utan att kÀrlens andra funktioner pÄverkas.
â Vi har studerat möss som har en mutation i en viss del av ett av proteinerna i proteinkomplexet. De vanliga blodkĂ€rlen i dessa möss fungerade normalt men blodkĂ€rlen i tumörer lĂ€ckte mindre och det uppstod mindre ödem. Dessutom sĂ„g vi att de muterade mössen svarade bĂ€ttre pĂ„ behandling med cellgifter, sĂ€ger Lena Claesson-Welsh, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och Science for Life Laboratory, som har lett studien.
TillvÀxtfaktorn VEGFA fungerar som signalmolekyl för att reglera proteinkomplexen i blodkÀrlsvÀggarna. En metod att behandla cancer Àr att blockera VEGFA vilket minskar lÀckage och ödem och förbÀttrar resultatet av cellgifts- och strÄlbehandling. Men VEGFA pÄverkar blodkÀrlen pÄ flera sÀtt och en lÀngre behandling med VEGFA-blockering försÀmrar kÀrlens funktion och kan leda till ökad metastasering.
â Den specifika mutation som vi har studerat har gjort att vi har kunnat undersöka en av de signalvĂ€gar som VEGFA medverkar i. Ett viktigt fynd var att mössen med det muterade proteinkomplexet ocksĂ„ visade en mindre spridning av metastaser. Vi tror dĂ€rför att en riktad blockering av denna signalering, som reglerar hur cellerna i kĂ€rlvĂ€ggarna hĂ„lls ihop, skulle kunna fungera bĂ€ttre som cancerbehandling Ă€n den mer generella VEGFA-blockering som anvĂ€nds nu, sĂ€ger Lena Claesson-Welsh.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Lunds universitet och forskare i USA, Storbritannien, Italien och Schweiz. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications
Referens: Dr. Xiujuan Li, Dr. Narendra Padhan, Dr. K. Elisabet Ohlin, Dr. Frank Roche, Dr. Chiara Testini, Dr. Naoki Honkura, Dr. Miguel SĂĄinz-Jaspeado, Emma Gordon, Katie Bentley, Dr. Andrew Philippides, Prof. Vladimir Tolmachev, Prof. Elisabetta Dejana, Radu Stan, Prof. Dietmar Vestweber, Prof. Kurt Ballmer-Hofer, Prof. Christer Betsholtz, Prof. Kristian Pietras, Prof. Leif Jansson, Prof. Lena Claesson-Welsh (2016) VEGFR2 pY949 signaling regulates adherens junction integrity and metastatic spread, Nature Communications, DOI: 10.1038/ncomms11017
Nya digitala teknologier gör det möjligt för barn att snabbt vÀlja vilken musik de vill lyssna pÄ och samspela kring. FrÄn lÀrarhÄll Àr tilltron stor att den nya teknologin ska underlÀtta de yngsta barnens musiklÀrande.
Pernilla Lagerlöf har i sin avhandling undersökt hur barn i förskola och fritidshem samspelar och interagerar i anslutning till en synthesizer som Àr kopplat till ett datorprogram utvecklat för att gynna förmÄgan att spela och improvisera musik. I hennes studie ingick 21 barn i Äldern fyra till Ätta Är.
Undersökningen Àr en del av ett storskaligt och tvÀrvetenskapligt EU-projekt dÀr barn i flera europeiska lÀnder fÄtt pröva en prototyp av datorprogrammet.
â Programmet var frĂ„n början utvecklat för vuxna jazzmusiker och det visade sig att det inte var sjĂ€lvklart att barn, mĂ„nga utan tidigare erfarenheter av att spela instrument, tyckte att det var lika intressant att utforska som musikerna angav. Programmet lanserades Ă€ven som sjĂ€lvinstruerande och en lĂ€rare var dĂ€rför tĂ€nkt att vara överflödig i lĂ€randeprocessen, sĂ€ger Pernilla Lagerlöf.
Ăven erfarna medspelare behövs
Musik och lek har av tradition betraktats som barns âfria uttryckâ som vuxna inte ska involvera sig i. Pernilla Lagerlöfs studie visar dock att de svenska barnen, utöver en lekfull inramning, Ă€ven behövde mer erfarna medspelare att verbalt kommunicera med i aktiviteterna för att de skulle bli meningsfulla.
â NĂ€r en vuxen engagerade sig och interagerade med barnen skapades aktiviteter som avsevĂ€rt berikade barnens möjligheter att utveckla förstĂ„elser för det musikaliska innehĂ„llet. Genom att samspela med barnen kunde lĂ€raren identifiera och göra det begripligt vilka möjligheter som aktiviteten hade, sĂ€ger Pernilla Lagerlöf.
â LĂ€raren har en viktig roll i att erbjuda alla barn musikaliska erfarenheter som de inte annars skulle fĂ„, vilket Ă€r en viktig demokratiskt ambition i en förskola och ett fritidshem för alla. Att skapa goda utvecklingsmöjligheter Ă€r en stĂ€ndigt utmanande uppgift Ă€ven nĂ€r aktiviteterna rymmer digital teknologi, sĂ€ger hon.
För mer information:
Pernilla Lagerlöf, telefon 031â786 2395, 0709-633795, e-post pernilla.lagerlof@gu.se
Hos ryggradsdjur Àr detta extremt sÀllsynt. Visserligen fortplantar sig en del djurarter helt utan sex genom att klona sig sjÀlva. Processen kallas partenogenes. I de fallen Àr oftast ursprunget till arten en korsning mellan tvÄ olika arter.
â Fisken mangrovekilli Ă€r det enda ryggradsdjur som har sjĂ€lvbefruktning som fortplantningsmetod, men dĂ„ fortplantar den sig nĂ€stan bara pĂ„ det viset. Den fisk vi undersökt tillhör cikliderna och de fortplantar sig bara sexuellt. Men just den hĂ€r fisken ser ut att vara ett undantag, sĂ€ger Ola Svensson, docent vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Ciklid frÄn Victoriasjön. Foto: Ola Svensson.
BĂ„de mamma och pappa
Fisken som forskarna studerade var en korsning mellan tvÄ ciklidarter frÄn Victoriasjön. SÄ döm om forskarnas förvÄning nÀr den munruvande fisken lekte med sig sjÀlv och fyra av Àggen klÀcktes. NÀr arvsmassa undersöktes hos ungarna blev förvÄningen Ànnu större.
â Avkomman var ingen klon av mamman, vilket var det mest vĂ€ntade, givet att det var en hybrid. IstĂ€llet visade faderskapsanalysen att âhonanâ Ă€ven var pappa till barnen.
Ungarna vÀxte upp i akvarium i laboratoriet och cikliden fortsatte att leka med sig sjÀlv och nÀstan varje gÄng klÀcktes nÄgra av Àggen. NÀr sedan fiskynglen blev könsmogna visade det sig att det blev bÄde honor och hanar.
Visade sig vara tvÄkönad Forskarna bestÀmde sig dÀrför att avliva cikliden, dissekera och undersöka den.
â Den sĂ„g ut som en vanlig hona förutom en liten del av Ă€ggstocken som hade lite vit vĂ€vnad som pĂ„minde om testikelvĂ€vnad. Vi gjorde tunna skivor av denna del och tittade pĂ„ den i mikroskop. Mycket riktigt fanns dĂ€r dessa smĂ„ prickar som ocksĂ„ finns i en fisktestikel. Hon var alltsĂ„ med största sannolikhet en hermafrodit som befruktade sig sjĂ€lv. Att ett ryggradsdjur med vanlig sexuell förökning sjĂ€lvbefruktar har aldrig bekrĂ€ftats genetiskt förut.
Forskarna spekulerar i att förklaringen till att sjÀlvbefruktning Àr sÄ ovanligt hos ryggradsdjur Àr att ungarna (efter sjÀlvbefruktning) lider kraftigt av inavelseffekter och att ryggradsdjur fÄr relativt fÄ avkommor vilket gör att den lilla populationen gÄr under. Undersökningarna visade ocksÄ att avkommorna i studien verkade lida svÄrt av inavel.
Om ciklider
Ciklider (Cichlidae) Àr en familj tropiska abborrartade fiskar som Àr mycket vanliga akvariefiskar. Det sker mycket ciklidforskning inom beteende, evolution och artbildning. Hybrid Àr en avkomma frÄn tvÄ skilda arter som korsat sig med varandra.
Kontakt: Ola Svensson, docent vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet. Telefon: 031- 786 36 57, Mobil: 070- 38 30 246, ola.svensson@gu.se
De senaste Ärens forskning har stÀllt vÄr uppfattning om var svampar finns helt över Ànda. FrÄn att ha betraktats som en organismgrupp som bara finns pÄ land, vet vi nu att de finns bÄde i sötvatten och i havet. Men forskare frÄn Naturhistoriska riksmuseet har upptÀckt var de verkligt stora svampmarkerna finns, nÀmligen djupt nere i sjÀlva jordskorpan under oceanerna.
TÀnk dig vÀrldshavens yta, dyk ner nÄgra tusen meter ner till havsbottnen, grÀv dig igenom tjocka lager sediment och borra dig sedan vidare ner i berggrunden. DÀr, i smÄ hÄligheter och sprickor Ànda uppemot tusen meter under havsbotten, har Magnus Ivarsson och Stefan Bengtson frÄn Naturhistoriska riksmuseet gjort de överraskande fynden: det finns gott om svamp! Och mÄngfalden Àr stor. Alla stora svampgrupper Àr representerade. DÀr nere, i totalt mörker och sannolikt utan syre, lever slÀktingar till vÄra kÀnda matsvampar, liksom mÄnga andra typer av svampar.
Efter att ha undersökt borrkÀrnor frÄn alla vÀrldens hav, kan forskarna nu konstatera att den oceanografiska jordskorpan Àr vÀrldens största vÀxtmiljö för svamp.
â Ăn sĂ„ lĂ€nge ser vi ingen botten pĂ„ det. BegrĂ€nsningen just nu utgörs av hur lĂ„ngt ner vi kan borra. I princip borde svamparna kunna finnas ner till nĂ„gra kilometers djup, sedan blir det för varmt för att svamparna ska kunna överleva, sĂ€ger Magnus Ivarsson.
â Först var vi jĂ€tteförvĂ„nade nĂ€r vi hittade svampar. Men egentligen Ă€r det sjĂ€lvklart â allt de behöver finns dĂ€r! sĂ€ger Magnus Ivarsson.
Röntgentomografibild av ett svampmycel frÄn en borrkÀrna ur Stilla havets botten. (Foto: Naturhistoriska riksmuseet)
De svampar forskarna kan se Ă€r mikroskopiska och fossiliserade. De Ă€ldsta Ă€r 458 miljoner Ă„r gamla, de yngsta troligtvis bara nĂ„gra tusen Ă„r. I sommar ska de ta borrprover frĂ„n ön Surtsey, som bildades vid ett vulkanutbrott i den Mittatlantiska ryggen för bara drygt 50 Ă„r sedan, och dĂ€r den oceanografiska jordskorpan sĂ„ att sĂ€ga âgĂ„r i dagenâ. DĂ€r hoppas de kunna isolera nu levande svampar, vilket Ă€r svĂ„rt rent tekniskt nere pĂ„ havsbotten, pĂ„ flera tusen meters djup.
â Svamparna dĂ€r nere Ă€r extrema överlevare. De kan till och med borra sig igenom mineral för att ta sig vidare till nya hĂ„ligheter. Och de verkar spela en betydande ekologisk roll genom att de löser upp mineralen och dĂ€rmed pĂ„verkar hela havsvattenkemin. Det vi sett i form av fossil Ă€r förmodligen bara en brĂ„kdel av allt svampliv som finns dĂ€rnere, sĂ€ger Magnus Ivarsson.
För mer information: Magnus Ivarsson, forskare i paleobiologi, Naturhistoriska riksmuseet, tel 0702-42 86 87, e-post: magnus.ivarsson@nrm.se
Stefan Bengtson, professor em. i paleobiologi, Naturhistoriska riksmuseet, tel 0708-11 61 86, e-post: stefan.bengtson@nrm.se
Vid Universitetssjukhuset Ărebro och Ărebro universitet finns en lĂ„ng och framgĂ„ngsrik tradition av forskning om hur stress och smĂ€rta hos nyfödda sjuka och för tidigt födda barn kan mĂ€tas och behandlas.
Fördelarna med hud-mot-hudvÄrd har framgÄtt i tidigare forskning. Nyfödda hÄller till exempel vÀrmen bÀttre, fÄr en bÀttre viktuppgÄng och det ökar bröstmjölksproduktionen. Nu har man Àven kommit fram till att den ger smÀrtlindring vid blodprovstagning.
För tidigt födda barn saknar förmÄga att verbalt uttrycka smÀrta och det Àr dÀrför viktigt att ha tillgÄng till effektiva och pÄlitliga verktyg vid smÀrtbedömning.
â Med NIRS finns nu ytterligare en anvĂ€ndbar metod att se om nyfödda barn har ont, sĂ€ger Emma Olsson.
MÄnadens höjdpunkt
Artikeln Ă€r publicerad i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica och har valts ut som mĂ„nadens höjdpunkt. Den lyfts fram i en medicinsk ledare som beskriver forskningen som vĂ€ldesignad och nyskapande. Enligt ledaren Ă€r ett viktigt âta-hem-budskapâ av studien att smĂ€rta kan existera pĂ„ hjĂ€rnnivĂ„ Ă€ven om barnet inte visar nĂ„gra beteendemĂ€ssiga smĂ€rttecken sĂ„som grĂ„t och förĂ€ndrade ansiktsuttryck.
Studien stöder en vidare anvÀndning av hud-mot-hudvÄrd som smÀrtlindring, sammanfattar ledaren som skrivits av den franske neonatologen Pierre Kuhn.
â Det Ă€r mycket hedrande att Emmas forskning uppmĂ€rksammas pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet och det visar att smĂ€rtforskningen i Ărebro hĂ„ller en hög internationell kvalitet, sĂ€ger Mats Eriksson.
För mer information: Emma Olsson. E-post: emma.olsson@oru.se, telefon: 070-7482660
Mats Eriksson: E-post: mats.h.eriksson@oru.se, telefon: 019-303362, 070-779 22 44
Alltför mÄnga rotfyllningar blir defekta med stor risk för kvarvarande bakterier. Tidigare studier visar att mer Àn var tredje rotfylld tand uppvisar tecken pÄ inkapslad inflammation i tandbenet. Dessa inflammationer kan leda till akuta besvÀr som vÀrk och svullnad och i enstaka fall spridas och bli livshotande.
Varje Är utförs omkring 250 000 rotfyllningar i Sverige och det berÀknas finnas minst 2,5 miljoner rotfyllda tÀnder med rotspetsinflammation.
Rotfyllde med kÀnsla av att sakna kontroll
I en avhandling vid Sahlgrenska akademin har orsakerna till varför tandlÀkarna accepterar tekniskt dÄliga rotfyllningar undersökts, bland annat genom fokusgruppintervjuer med 33 tandlÀkare inom allmÀntandvÄrden.
Intervjuerna visade att orsaken kan vara att tandlÀkarna upplevde rotbehandlingar som tekniskt svÄra och komplexa. Behandlingarna förknippades ofta med negativa kÀnslor som stress och frustration och det var dessutom vanligt att de utfördes med en uppenbar kÀnsla av att sakna kontroll.
Ytterligare en möjlig orsak till att tandlÀkarna accepterar sÀmre rotfyllningar Àr att behandlingen mÄnga gÄnger tar lÀngre tid Àn vad tandvÄrdstaxan ersÀtter.
GÄr back om det tar för lÄng tid
â TandlĂ€karen stĂ€lls dĂ„ inför dilemmat att âgĂ„ backâ pĂ„ behandlingen, för att kunna optimera kvaliteten, eller att bara erbjuda vĂ„rd inom ramen för ersĂ€ttningen och dĂ„ riskera att fĂ„ acceptera en ofullstĂ€ndig rotfyllning, sĂ€ger Lisbeth Dahlström, övertandlĂ€kare och forskare vid Sahlgrenska akademin.
Bland tandlĂ€karna som intervjuades fanns ocksĂ„ en osĂ€kerhet kring vilken kvalitet som var rimlig att acceptera. Ofta angavs att âbra nogâ var ett mer realistiskt mĂ„l Ă€n optimal kvalitet.
Trots de svÄrigheter som upplevdes var det tydligt att tandlÀkarna ville utföra en bra behandling och att de var mycket mÄna om sina patienter.
Behov av anpassad utbildning
â Det tycks dĂ€rför finnas en potential att kunna förbĂ€ttra kvaliteten ytterligare och dĂ€rmed minska kvarstĂ„ende inflammationer, sĂ€ger Lisbeth Dahlström.
Ăkade resurser och ökat utrymme för anpassad utbildning, tid för diskussioner och utbyte av erfarenheter pĂ„ arbetsplatsen samt en satsning pĂ„ utrustning som förenklar arbetet kring rotfyllningar Ă€r exempel pĂ„ Ă„tgĂ€rder som skulle kunna höja kvaliteten pĂ„ rotfyllningar.
En minskning av andelen tekniskt dÄliga rotfyllningar skulle pÄ sikt kunna bidra till en förbÀttrad tandhÀlsa.
Kontakt: Lisbeth Dahlström, övertandlĂ€kare och forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 010-441 7910, 070-305 4875 lisbeth.dahlstrom@vgregion.se”>lisbeth.dahlstrom@vgregion.se
Handledare: Claes Reit, professor emeritus vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet (NĂ„s enbart pĂ„ onsdagar, via klinikens telefon 010-441 7910â)
Vi utsÀtts dagligen för luftföroreningar frÄn motortrafik, uppvÀrmning och industri, som ökar risken för att insjukna i hjÀrtkÀrlsjukdomar och lungsjukdomar. I Göteborg och Sverige Àr luftföroreningshalterna lÀgre Àn i mÄnga andra delar av vÀrlden.
I sin avhandling har Leo Stockfelt, lÀkare och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, studerat sambandet mellan luftföroreningar och risken att dö hos 7 500 Àldre mÀn i Göteborg frÄn 1973 till 2007. Resultaten visar att de mÀn som hade högre luftföroreningshalter vid bostaden löpte större risk att dö i förtid. Luftföroreningar berÀknas ha orsakat cirka 200 extra dödsfall per Är i genomsnitt i Göteborg under de senaste 40 Ären.
Ăkad risk att dö
â I Göteborg Ă€r luftföroreningshalterna lĂ€gre Ă€n i mĂ„nga andra delar av vĂ€rlden, men vi ser Ă€ndĂ„ ett samband med ökad risk att dö. Vi ser inte heller nĂ„gra tecken till nĂ„gon sĂ€ker nivĂ„, utan förbĂ€ttringar gör nytta vid alla nivĂ„er. Det visar hur viktigt det Ă€r att sĂ€nka utslĂ€ppen av luftföroreningar, sĂ€ger Leo Stockfelt, som dock understryker att det pĂ„ individnivĂ„ inte finns anledning till större oro:
â De som bor centralt behöver inte vara sĂ€rskilt oroliga för sin egen hĂ€lsa eftersom den ökade risken Ă€r liten för varje person. Men eftersom alla mĂ€nniskor Ă€r utsatta för luftföroreningar dagligen Ă€r det en viktig hĂ€lsofrĂ„ga för samhĂ€llet.
Vedrök Àr skadligt för luftvÀgarna
I en annan delstudie exponerades 16 personer för vedrök, med syftet att se om det pÄverkade biomarkörer som visar pÄ inflammation i lungorna eller i kroppen. Studien visade att vedrök har skadliga effekter pÄ luftvÀgarna.
â Fynden stĂ€mmer överens med de epidemiologiska studier som sett en ökad mĂ€ngd luftvĂ€gssjukdomar vid exponering för vedrök, till exempel frĂ„n skogsbrĂ€nder. Vedeldning Ă€r en stor kĂ€lla till luftföroreningar, sĂ„ det Ă€r viktigt att tĂ€nka pĂ„ hur vi eldar för att fĂ„ sĂ„ smĂ„ utslĂ€pp som möjligt, sĂ€ger Leo Stockfelt. Risken med vedrök Ă€r störst för de som redan har astma eller andra luftvĂ€gssjukdomar.
FAKTA OM LUFTFĂRORENINGAR
Luftföroreningar Àr den största kÀllan i miljön till sjukdom och ohÀlsa hos mÀnniskor, och bedöms orsaka över 5 miljoner förtida dödsfall Ärligen i vÀrlden, och flera tusen i Sverige. De största kÀllorna till luftföroreningar i Sverige Àr vÀgtrafik, industri och vedeldning, samt lÄngdistanstransport frÄn andra lÀnder.
Kontakt: Leo Stockfelt, ST-lÀkare och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 2889 0708-177 656 leo.stockfelt@amm.gu.se
â Under de senaste 98 Ă„ren har antalet sillgrisslor aldrig varit sĂ„ högt som det Ă€r idag, sĂ€ger Jonas Hentati-Sundberg, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, som lett studien som nu publiceras i tidningen Current Biology.
Stora Karlsö utanför Gotland har Ăstersjöns största fĂ„gelberg â tiotusentals sillgrisslor och tordmular trĂ€ngs pĂ„ klipphyllorna. Ăn besöks ocksĂ„ Ă„rligen av omkring 10 000 naturintresserade turister, nĂ„got som pĂ„gĂ„tt sedan 1920-talet. Ăven ringmĂ€rkning och annan fĂ„gelforskning har pĂ„gĂ„tt i omgĂ„ngar sedan början av 1900-talet och mycket Ă€r kĂ€nt om sillgrisslornas biologi. Vad som dock har varit okĂ€nt Ă€r hur sillgrisslepopulationen förĂ€ndrats i ett lĂ€ngre tidsperspektiv.
Medborgarforskning – nĂ€r allmĂ€nheten bidrar
Metoden som forskarna anvÀnt Àr inspirerad av medborgarforskning, att allmÀnheten bidrar med forskningsdata. Genom kampanjer i media, via internetforum och i arkiv och museum samlade forskarna under fem Ärs tid pÄ sig en omfattande bildbank. Majoriteten var turistbilder, men Àven professionella fotografer har regelbundet besökt ön och kunde bidra. Forskarna delade upp fÄgelkolonin i olika delomrÄden och rÀknade antalet hÀckande fÄglar metodiskt. Resultatet visar att det nuvarande antalet fÄglar pÄ ön Àr rekordstort.
I början av 1900-talet var antalet sillgrisslor kraftigt decimerat pĂ„ grund av oreglerad jakt och insatser sattes in för att bevara arten. Ăkningen fram till i dag Ă€r alltsĂ„ ett resultat av dessa tidiga insatser att bevara arten. Men under 1960- till 1980-talet minskade antalet sillgrisslor, nĂ„got som inte observerats tidigare, innan ökningen tog fart igen.
â Vi tror att stagnationen under 60- till 80-talet beror pĂ„ höga miljögifter och att mĂ„nga fĂ„glar drunknade i fiskeredskap, framförallt i det dĂ„ omfattande laxfisket, sĂ€ger Jonas Hentati-Sundberg, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
Ăver femtio fotografer har bidragit med bilder för Ă„ren 1918 â 2015. Studien har genomförts av forskare vid Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, med stöd av VĂ€rldsnaturfonden WWF Sverige.
Kontaktinformation: Jonas Hentati-Sundberg, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet: jonas.sundberg@su.se. Olof Olsson, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet: olof.olsson@su.se.
â NĂ€r jag har frĂ„gat skolklasser vad nano Ă€r blir svaret ofta ânĂ„got vĂ€ldigt litetâ. Vi vill fördjupa den kunskapen. Den hĂ€r generationen kommer att ha nanotekniken i sin vardag och det Ă€r de som ska arbeta med den hĂ€r tekniken, sĂ€ger Konrad Schönborn, forskare vid institutionen för teknik och naturvetenskap vid Linköpings universitet.
Att nano Àr nÄgot obegripligt smÄtt har eleverna rÀtt i. Men att förstÄ exakt hur litet Àr svÄrt. Detta vill Konrad Schönborn Àndra pÄ. Tillsammans med kollegorna Gunnar Höst och Karljohan Lundin Palmerius forskar han om hur nanovetenskap kan göras tillgÀngligt för skolelever, och lösningen stavas visualisering.
Att hÄlla i en miljondels millimeter Det trion har gjort Àr att de utvecklat en virtuell verklighet dÀr du kan gripa efter nanorör med hÀnderna, som om de fanns framför dig. Ett nanorör Àr en stor kolmolekyl som utseendemÀssigt har likheter med ett ihoprullat hönsnÀt. Skillnaden Àr att storleken mÀts i miljondels millimeter. Men genom att eleverna i den virtuella verkligheten fÄr upplevelsen av att gripa efter och flytta förstorade nanorör skapas en förstÄelse av vad de Àr och kan anvÀndas till.
Eleverna stÄr, med 3D-glasögon pÄ, framför en 3D-tv dÀr de kan se bÄde nanorör och sig sjÀlva. Genom olika scenarier kan de sedan greppa nanorören och fÄ en kÀnsla för om tuberna dras till varandra, eller om de reagerar pÄ annat sÀtt. Konrad Schönborns forskning har visat att genom att anvÀnda kroppen ihop med systemet fÄr eleverna en kÀnsla av att de greppar nanorören pÄ riktigt. Det ökar förstÄelsen för hur de pyttesmÄ partiklarna reagerar.
Utmaningar och risker med nano En av orsakerna till att nanovetenskap, enligt Konrad Schönborn, Ă€r viktig att förmedla i skolan Ă€r för att nanosamhĂ€llet redan Ă€r hĂ€r â och med det krĂ€vs kunskap sĂ„ att eleverna kan lĂ€ra sig se bĂ„de potentialen i nanotekniken och dess risker.
I USA finns Àmnet pÄ schemat i vissa grundskolor. Att fÄ in nanoteknik i svensk undervisning kan dock bli en utmaning, tror Konrad Schönborn. Han menar att ett bra sÀtt för lÀrare att fÄ med nanotekniken Àr att lyfta fram de mÄnga kopplingar till nano som finns inom biologi, kemi och fysik, men att det kan bli en utmaning för lÀrarna som behöver sÀtta sig in i ett delvis nytt omrÄde.
âForskning har visat att det kan vara svĂ„rt för lĂ€rare att kommunicera nanoskalans relativa storlek och att de fysikaliska lagarna yttrar sig annorlunda i nanovĂ€rlden jĂ€mfört med vĂ„r upplevelse i vardagen. Men, det Ă€r ju dĂ€r vĂ„r forskning med visualisering kommer in som hjĂ€lp.
Den vetenskapliga tidskriften nanotoday har publicerat Schönborns, Hösts och Lundin Pamerius artikel om nanoutbildning i skolan.
Artikeln:
Nano education with interactive visualization, Konrad Schönborn, Gunnar Höst och Karljohan Lundin (2016), Nanotoday, doi:10.1016/j.nantod.2015.10.006
Sedan 2008 Àr fluorprevention och hÀlsolektioner tillbaka pÄ skolorna i hela VÀstra Götaland. FolktandvÄrden VÀstra Götaland införde dÄ ett skolbaserat fluorlackningsprogram för samtliga barn och ungdomar i Ärskurs 6 till 9, efter att Ulla Moberg Sköld i sin avhandling vid Sahlgrenska akademin 2005 visat att skolbarn som blir fluorlackade tvÄ gÄnger om Äret fÄr mycket fÀrre hÄl i tÀnderna.
Minskad kariesutveckling
I sin avhandling har Eva-Karin Bergström nu studerat hur fluorlackningsprogrammet pÄverkat kariesutvecklingen i regionen men ocksÄ intervjuat ungdomar och tandsköterskor om deras upplevelse av fluorlackning i skolan, studerat kostnaderna samt jÀmfört tvÄ olika fluorlack i en klinisk studie.
â Kariesdata för 27 943 ungdomar analyserades och resultaten visar att kariesutvecklingen var signifikant lĂ€gre, 32 procent, efter införandet av ett skolbaserat fluorlackningsprogram i VĂ€stra Götalandsregionen, sĂ€ger Eva-Karin Bergström, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Ănskar större respekt för integriteten
26 ungdomar och 15 tandsköterskor fick beskriva sina upplevelser av fluorlackningsprogrammet. Ungdomarna upplevde att det var positivt att delta, men beskrev ocksÄ kÀnslor av utsatthet och grupptryck samt uttryckte önskemÄl om att fluorlackningarna genomförs med större respekt för integriteten.
Tandsköterskorna beskrev att de hade utvecklats i sin profession genom de utmaningar som var förknippade med att arbeta pÄ en arena utanför sin tandvÄrdsklinik och ocksÄ genom att de fick möta ungdomarna i ett sammanhang dÀr de Àr bekvÀma och avslappnade, och dÀr de kunde upptÀcka ungdomar med dÄlig tandhÀlsa.
â Kostnaden för programmet var i paritet med vinsterna, i form av minskat antal fyllningar, vid 15 Ă„rs Ă„lder. Det tyder pĂ„ att fluorlackningsprogrammet Ă€r kostnadseffektivt bĂ„de i det korta och lĂ€ngre perspektivet, sĂ€ger Eva-Karin Bergström.
De tvÄ olika fluorlacker som jÀmfördes i en 3,5-Ärig interventionsstudie pÄ 1143 ungdomar visade inga statistiskt sÀkerstÀllda skillnader i kariesutvecklingen. Slutsatserna i avhandlingen innebÀr ett stöd för det preventionsprogram som FolktandvÄrden i VÀstra Götaland införde i hela regionen under 2008.
Avhandlingen Fluoride varnish programmes for adolescents at school â caries, conceptions and costs försvarades vid en disputation den 18 mars.
â Det Ă€r kĂ€nt att lĂ€ttare konditionstrĂ€ning kan förebygga typ 2-diabetes, stroke och hjĂ€rtinfarkt men kopplingen mellan trĂ€ning direkt efter akut stroke eller TIA och effekter pĂ„ hĂ€lsa och livskvalitet behöver studeras mer. Vi har för lite kunskap om vilken frekvens av fysisk aktivitet som har mest gynnsam effekt och hur trĂ€ning pĂ„verkar den upplevda livskvaliteten, sĂ€ger Birgit Vahlberg, medicine doktor och fysioterapeut pĂ„ Akademiska sjukhuset.
Ett viktigt mÄl med studien Strokewalk Àr att hitta ett effektivt trÀningsprogram med god följsamhet som ger bÀttre kondition och rörlighet, sjÀlvskattad hÀlsa och minskad risk för ytterligare hjÀrt-kÀrlsjukdomar. Forskarna ska Àven kartlÀgga livsstilsfaktorer som kostvanor och stress. Med allt kortare vÄrdtider inom sjukvÄrden, menar Birgit Vahlberg att det Àr extra viktigt att hitta sÀtt att minska stillasittandet hos personer som fortfarande har kvar rörelsefunktion men hög risk att Äterinsjukna i hjÀrt-kÀrlsjukdom.
Bryta stillasittande var tjugonde minut
â Flera studier, bland annat en svensk, har visat att personer som nyligen haft stroke och Ă€r hemmaboende Ă€r mycket stillasittande och bara uppnĂ„r 72 procent av den fysiska aktivitetsnivĂ„ som övriga befolkningen i samma Ă„lder och kön har. Att bryta stillasittandet var tjugonde minut har visat sig kunna ge bĂ„de lĂ€gre glukos- och insulinnivĂ„er, fortsĂ€tter hon.
Inom ramen för Strokewalk startade en pilotstudie pÄ Akademiska i oktober 2015 som slutförs under vÄren. Forskarna rÀknar med att inkludera cirka 80 patienter dÀr hÀlften under tre mÄnader kommer att fÄ ett program med fysisk aktivitet, med utomhuspromenader och en muskelstÀrkande styrkeövning. MÄlet Àr att deltagarna ska uppnÄ minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka, som Àr den rekommenderade nivÄn för att motverka typ 2-diabetes, stroke och hjÀrtinfarkt. Effekterna av den fysiska aktiviteten mÀts direkt efter trÀningsperioden samt efter ett Är.
Telerehabilitering
För att förmÄ fler att fullfölja sin medverkan i studien kommer deltagarna att fÄ trÀningsinstruktioner och pÄminnelser via SMS i mobilen, sÄ kallad telerehabilitering. Det Àr ocksÄ ett sÀtt att nÄ patienter som bor lÄngt frÄn sjukhuset.
â VĂ„r hypotes Ă€r att ökad fysisk aktivitet bĂ„de pĂ„verkar fysisk funktion, kondition och blodfetts-/sockervĂ€rden positivt. Förhoppningsvis kan det i förlĂ€ngningen minska Ă„terinsjuknande i hjĂ€rt-kĂ€rlsjukdom, förbĂ€ttra den sjĂ€lvskattade hĂ€lsan och minska dödligheten efter ett Ă„r, avrundar Birgit Vahlberg.
Mer information: Birgit Vahlberg, medicine doktor och fysioterapeut pÄ Akademiska sjukhuset, 070-958 34 73, e-post: birgit.vahlberg@akademiska.se
Patientstudien Strokewalk:
En prospektiv, randomiserad kontrollerad studie med syfte att utvÀrdera hÀlsoeffekter av promenad och styrketrÀning hos patienter som nyligen haft akut stroke eller en ischemisk attack, sÄ kallad TIA.
Deltagarna delas slumpvis in i en interventions- eller en kontrollgrupp. Interventionsgruppen fÄr under tre mÄnader följa ett program för ökad fysisk aktivitet med utomhuspromenader och styrkeövningar. MÄlet Àr att deltagarna ska konditionstrÀna med pulshöjande fysisk aktivitet minst 150 minuter per vecka.
Före och efter trÀningsperioden pÄ tre mÄnader mÀts fysisk funktion (om patienten kan gÄ lÀngre och snabbare, har bÀttre balans med mera), fett- och muskelvÀvnad samt blodfetter och andra riskmarkörer för hjÀrt-kÀrlsjukdom.
Efter ett Är mÀts bland annat den upplevda livskvaliteten, eventuellt Äterinsjuknande samt dödlighet.
