I de flesta galaxers centrum finns ett supermassivt svart hål. Förutom att fånga in materia kan svarta hål också kasta ut materia, långt bort från den galax där de befinner sig. Hur denna process går till har länge varit ett mysterium.
Den nya bild som har publicerats, och som bland andra Chalmers-forskare ligger bakom, visar just detta för första gången. Den visar hur början på jetstrålen är sammankopplad med det material som kretsar kring ett supermassivt svart hål.
Som 6,5 miljarder solar
Det som syns på bilden sker i galaxen Messier 87 som ligger relativt nära vår galax Vintergatan, på 55 miljoner ljusårs avstånd. Det svarta hålet har en massa som är lika stor som 6,5 miljarder solar.
Tidigare observationer har visat både området nära det svarta hålet och jetstrålen, men detta är första gången man kan se båda objekt tillsammans.
Till vänster syns det svarta hålet. Bild: R.-S. Lu (SHAO), E. Ros (MPIfR), S. Dagnello (NRAO/AUI/NSF), eso.org.
På bilden ses strålen när den lämnar skuggan av det svarta hålet. När materia kretsar kring hålet värms det upp och sänder ut ljus. Det svarta hålet kröker och fångar in en del av detta ljus och bildar på så sätt en lysande ring kring hålet som kan ses från jorden. Det mörka området i ringens mitt är skuggan av det svarta hålet, som
första gången avbildades 2017.
Galaxen Messier 87. Bild: ESO.
Virtuellt teleskop
Bilden togs med hjälp av ett nätverk av radioteleskop i världen där 20-meters teleskopet vid Onsala rymdobservatorium i Sverige ingår. Genom att bilda ett virtuellt teleskop lika stort som jorden kunde nätverket urskilja mycket små detaljer i området runt det svarta hålet.
En illustration av hur det svarta hålet samt en jetstråle skulle kunna se ut. Bild: S. Dagnello (NRAO/AUI/NSF).
Det svarta hålet i Messier 87 var det första som någonsin avbildats av något teleskop, säger Jun Yang vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers. Han är en av tre Chalmers-astronomer i den grupp som står bakom den nya bilden.
– Nu har vi en ny bild av detta svarta hål och dess omgivning, tagen i ljus av en annan våglängd, med ett annat teleskopnätverk – i vilket vårt eget teleskop i Onsala också ingår. Det är oerhört spännande att vara en del av ett globalt projekt som bryter ny mark på det här sättet.
Ett av rymdens mest mystiska områden
Framtida observationer med detta teleskopnätverk kommer att avslöja mer om hur supermassiva svarta hål kan kasta ut energirika jetstrålar.
– Vi planerar att observera området runt det svarta hålet i centrum av M87 vid olika radiovåglängder för att studera emissionen från jetstrålen ytterligare, säger Eduardo Ros från Max Planckinstitutet för radioastronomi.
– De kommande åren blir spännande eftersom vi kommer att lära oss mer om vad som händer nära ett av universums mest mystiska områden.
I många delar av världen hålls suggor instängda i betongbås under tiden de är dräktiga. Det framkallar stress hos djuret och många grisar utvecklar därför ett repetitivt, eller stereotypt, beteende. Repetitiva beteenden är vanliga hos tamdjur som inte har bra levnadsförhållanden.
Vad är ett repetitivt beteende?
Ett repetitivt beteende eller ”stereotypi” är ett beteende utan tydligt mål eller fokus. I det vilda ser man inte sådana beteenden hos djur utan det utvecklas hos djur i fångenskap till följd av miljön de hålls i. Exempel på sådana beteenden kan vara:
Hästar: Biter på krubban eller sveper med sitt huvud från sida till sida (så kallad vävning),
Nötkreatur: Rullar med tungan
Grisar: Tuggar eller slickar på rör eller tuggar rakt ut i luften
Hundar: Jagar sin svans, slickar sig på benen
Katter: Suger på tyg (så kallad wool sucking/ullsugning), överdrivet slickande
I den nya studien har forskarna undersökt hur en dräktig suggas miljö påverkar hjärnan hos hennes avkomma. De undersökte också om en stressad suggas stereotypa beteende påverkar kultingarnas hjärnor.
30 suggor i betongbås
Studien utfördes i Brasilien, av forskare från bland annat Uppsala universitet. Den inkluderade 30 suggor som alla hölls i betongbås enligt konventionell uppfödningsstandard i landet.
90 dagar in i dräktigheten flyttades hälften av suggorna till en berikad miljö med hö som dagligen byttes. Resten av suggorna fick stanna i betongbåsen där de levde direkt på golvet. En del, men inte alla, av dessa suggor utvecklade ett stereotypt beteende. Efteråt genomfördes epigenetiska analyser på 18 av griskultingarna.
Det är en epigenetisk förändring
En epigenetisk förändring är en förändring av arvsmassan som inte förändrar den genetiska koden. Epigenetiska förändringar handlar i stället om vilka gener som är på- och avslagna, och när de är det. Förändringar kan ske till följd av omständigheter i den yttre miljön, som mat, livsstil och miljöfaktorer.
Källa: Uppsala universitet
Känslor, lärande och minne kan påverkas
Forskarna såg epigenetiska förändringar i hjärnorna hos de kultingar vars mödrar hade varit kvar i den torftigaste miljön under hela dräktighetstiden. Förändringar fanns i de delar av hjärnan som relaterar till känslor, lärande, minne och stressrespons, som amygdala, hippocampus och prefrontala cortex.
Medan epigenomet i hippocampus och prefrontala cortex främst påverkades av moderns miljö var amygdalans epigenom närmast kopplat till suggans stereotypa beteende.
Visar behov av bättre djurhållning
Undermålig miljö och stereotypiskt beteende under dräktigheten kan alltså få varierande effekter på olika delar av hjärnan under avkommans utveckling.
− Det är intressant att se att dessa effekter verkar förmedlas via epigenetisk programmering, säger Carlos Guerrero-Bosagna, universitetslektor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Studien visar också på behovet av bättre djurhållning globalt, menar Carlos Guerrero-Bosagna.
− I studien kunde vi se att redan en liten förbättring kan ha en märkbar effekt. Sverige har en mycket bättre standard för grisar jämfört med resten av världen, men Sverige utgör en mycket liten del av den globala grisproduktionen som leds av Kina och USA.
En studie vid Göteborgs universitet visar vikten av fysisk aktivitet för att skydda hjärnan.
Studien bygger på data från nästan 700 personer som vårdats för hjärnblödning på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under perioden 2014-2019.
Även om orsakssamband inte kan visas är fynden tydliga. Patienter som rapporterade att de hade varit regelbundet fysiskt aktiva före sin hjärnblödning hade storleksmässigt mindre blödningar jämfört med dem som hade varit inaktiva.
Till fysiskt aktiva räknades de som utövade åtminstone lätt fysisk aktivitet som till exempel promenader, cykling, simning, trädgårdsarbete eller dans under minst fyra timmar per vecka.
– Vi fann att regelbundet fysiskt aktiva personer i genomsnitt hade 50 procent mindre blödningsvolymer vid ankomst till sjukhus. Ett liknande samband har man tidigare sett i djurstudier men det är aldrig undersökt för människor, säger Adam Viktorisson som är doktorand inom klinisk neurovetenskap på Sahlgrenska akademin.
Studien visade också att skillnaden i blödningsvolym var betydande oavsett var i storhjärnan den uppstått. Fysiskt aktiva hade mindre blödningar i både djupa delar av hjärnan, som ofta uppstår till följd av högt blodtryck, och ytliga delar som är kopplade till hög ålder och demenssjukdom.
Promenader, simning, cykling och trädgårdsarbete är exempel på lätt fysisk aktivitet som gör skillnad för hälsan.
Bättre förståelse av hjärnblödningar
Hjärnblödningar är den farligaste typen av stroke och kan leda till livshotande tillstånd. Risken för allvarliga konsekvenser vid hjärnblödning ökar med blödningens storlek.
– Vid stora intracerebrala blödningar föreligger risk att trycket i skallen blir mycket högt och att personen därmed dör, säger Thomas Skoglund, docent i neurokirurgi på Göteborgs universitet.
Mer om hjärnblödningar och studiens resultat
Intracerebral blödning innebär att blod läcker ut från skadade blodkärl inuti hjärnan och bildar en blodpool i hjärnvävnaden. Man skiljer ofta på blödningar i de inre delarna av hjärnvävnaden, djupa hjärnblödningar, och blödningar i anslutning till hjärnbarken, ytliga hjärnblödningar.
Studien visar att vid djupa hjärnblödningar var blödningsvolymen i snitt 5,9 milliliter för fysisk aktiva jämfört med 11,7 för patienter som inte var aktiva. Motsvarande vid ytliga blödningar var 15,1 respektive 30,3 milliliter.
Alla som kommer till sjukhus med misstänkt hjärnblödning genomgår skiktröntgen av hjärnan. Beroende på blödningens storlek och lokalisering i hjärnan kan neurokirurgi bli nödvändigt. Oftast används dock läkemedel och andra icke-kirurgiska metoder för att hantera symtom och stödja återhämtning.
Studien öppnar för möjligheter till fortsatt forskning om hjärnblödningar och fysisk aktivitet, enligt Katharina Stibrant Sunnerhagen som är professor i rehabiliteringsmedicin på Göteborgs universitet.
– Vi hoppas att resultaten kan bidra till en bättre förståelse av hjärnblödningar och dess förebyggande, säger hon.
Adam Viktorisson, doktorand inom klinisk neurovetenskap på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och AT-läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, adam.viktorisson@gu.se
Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor i rehabiliteringsmedicin på Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, ks.sunnerhagen@neuro.gu.se
Det framgår av en avhandling vid Umeå universitet där läkaren Cecilia Johansson har studerat drygt 600 personer med diagnosen förmaksflimmer i Skellefteå och Norsjö, Västerbotten.
Om avhandlingen
Avhandlingen baseras dels på en studie av EKG och journaler för 607 personer som fått förmaksflimmer 2011–2012 i Skellefteå och Norsjö kommuner, dels på data från cirka 100 000 personer som har genomgått Västerbottens hälsoundersökningar under åren 1998–2014.
Av dessa personer avled en av nio inom ett halvår efter att ha haft förmaksflimmer för första gången.
80 procent hade så hög risk för stroke att de hade behov av blodförtunnande behandling, vilket flertalet av dem också fick.
Operation eller infektion kan trigga
I vart femte fall gick det att se att förmaksflimret hade utlösts av en distinkt faktor, som en operation eller en nyligen genomgången infektion.
Men det fanns också mer generella riskfaktorer, enligt forskningen.
Måttligt drickande kan påverka
En sådan var alkoholkonsumtion, hos män. Där syntes en tydlig koppling, som inte syntes hos kvinnor. Män som drack mer än 4,8 standardglas per vecka löpte 20 procent högre risk att få förmaksflimmer än de män som drack mindre än 0,9 glas i veckan.
Så mycket är ett standardglas
Ett standarglas alkohol innehåller 12 gram ren alkohol. Det motsvarar till exempel 50 centiliter (en halv liter) folköl, ett litet glas vin eller 4 centiliter sprit.
En alkoholkonsumtion på 4,8 standardglas motsvarar mindre än en flaska vin i veckan. Det är knappt hälften av vad som i andra sammanhang klassas som riskbruk.
Storvuxna löpte högre risk
Kroppsstorleken verkade också spela roll – att vara storvuxen var kopplat till högre risk för förmaksflimmer. Det gällde inte bara personer med högt bmi, utan även storvuxna personer i allmänhet. Det gick däremot inte att se att risken påverkades om personen hade ökat eller minskat i vikt under den studerade tioårsperioden.
Koppling till högt blodtryck
Även blodtrycket tycktes spela in. Både högre övertryck och högre undertryck var i forskningen kopplat till ökad förekomst av förmaksflimmer. Redan hos personer med ett blodtryck över 120/80 syntes en förhöjd risk.
– Förmaksflimmer ökar risken för stroke och död, och därför är det viktigt att vara observant på symtom och få blodförtunnande behandling som kan minska riskerna, säger Cecilia Johansson, doktorand vid Umeå universitet.
Om de nämnda riskfaktorerna, som alkoholintag, säger hon:
– Alla riskfaktorer för förmaksflimmer går inte att påverka, men allmänt kan man säga att det är klokt att hålla koll på blodtrycket och ta blodtryckssänkande medicin om det behövs, hålla nere drickandet samt att hålla en hälsosam vikt.
Hundratusentals har hjärtflimmer i Sverige
Förmaksflimmer är den vanligaste kroniska hjärtarytmisjukdomen. Den beräknas förekomma hos fler än 30 miljoner människor i världen.
Ungefär 330 000 svenskar har en förmaksflimmerdiagnos, men det kan vara så många som 100 000 fler som har förmaksflimmer utan att det har upptäckts och lett till diagnos. Det enligt Flimmerrapporten 2021 från Riksförbundet HjärtLung.
Förmaksflimmer blir vanligare med stigande ålder. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och drabbar också män jämförelsevis tidigare i livet.
Cecilia Johansson, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet samt specialistläkare i internmedicin i Skellefteå. cecilia.johansson@umu.se
Astronomer från Stockholms universitet har upptäckt ursprunget till en så kallad termonukleär supernovaexplosion.
Så kallade la-supernovor är viktiga för astronomer eftersom de används för att undersöka universums expansion. Men ursprunget till dessa explosioner har dock varit oklart. Det är fastställt att explosionen beror på att en kompakt vit dvärgstjärna på något sätt samlar på sig materia från en kompanjonstjärna, men hur det exakt går till har forskarna inte känt till.
Samband med stjärnkompanjon
Den nya upptäckten av supernovan SN 2020eyj visar förekomsten av en kompanjon bestående av helium som förlorade mycket av sin materia precis innan den vita dvärgstjärnans explosion.
– När vi såg signaturerna av stark växelverkan med materien från kompanjonstjärnan försökte vi upptäcka det även via radiovågor, förklarar forskaren Erik Kool vid institutionen för astronomi vid Stockholms universitet.
– Upptäckten av radiovågorna är de första som gjorts av en typ Ia-supernova – något som astronomer har försökt att göra i decennier.
Ovanlig supernova
Supernova 2020eyj upptäcktes med Zwicky Transient Facility-kameran på Palomarberget i Kalifornien.
– Det nordiska teleskopet på La Palma var sedan avgörande för att följa upp denna supernova. Men även spektra från det stora Keck-teleskopet på Hawaii visade den ovanliga heliumdominerade materian runt den exploderande stjärnan, säger professor Jesper Sollerman vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet.
– Det här är helt klart en väldigt ovanlig typ av Ia-supernova, men fortfarande relaterad till de vi använder för att mäta universums expansion, säger forskaren Joel Johansson vid Stockholms universitet och fortsätter:
– Medan normala supernovor av typ Ia alltid verkar explodera med samma ljusstyrka, visar denna supernova att det finns många olika sätt som en vit dvärgstjärna kan explodera på.
Erik Kool, post-doktor vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, erik.kool@astro.su.se
Joel Johansson, forskare vid Fysikum, Stockholms universitet, joeljo@fysik.su.se
Jesper Sollerman, professor i astronomi vid institutionen för astronomi, jesper@astro.su.se
Artros är en livslång ledsjukdom som blir allt vanligare. Sjukdomen ökar med stigande ålder och orsakar ofta smärta och nedsatt fysisk funktion.
Artros, vanligaste ledsjukdomen i Sverige
Idag har var fjärde vuxen över 45 år i Sverige sökt vård för artros. Det motsvarar ungefär en miljon människor.
Besvären sitter ofta i knäleder, höftleder, fingrarnas leder, ryggen och stortåns grundled.
I en frisk led finns en balans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosket. Men vid artros bryts det ner mer ledbrosk än det byggs upp. Det gör att brosket blir tunnare och att det till och med kan saknas brosk på vissa ledytor. Det kan leda till irritation i leden. Även mjukdelar som ledband och muskler påverkas av artros. Leden kan så småningom bli stel, göra ont eller svullna.
Smärtan hos personer med artros, precis som vid många andra tillstånd, varierar. Man har perioder med mer smärta och mindre smärta. Variationen är naturlig. Men det här blir problematiskt vid studier av artrosbehandling då man ofta vill att studiedeltagarna ska ha artros med smärta över en viss nivå för att delta i studien.
– Personer som befinner sig i extremvärden med mycket smärta kommer sannolikt att ha mindre smärta vid en senare mätning, säger Martin Englund, professor i ortopedi vid Lunds universitet samt läkare vid ortopediska kliniken vid Skånes universitetssjukhus.
Detta kallas ”regression mot medelvärdet”, fortsätter han.
– Mätningar under uppföljningen kommer på grund av detta ofta att visa positiva effekter vare sig behandlingen är effektiv eller inte.
Det som kan verka som en förbättring i en studie kanske bara var en förbättring som hade skett ändå, med andra ord.
Skillnad på smärtskalan
I en studie har Martin Englund och forskarkollegan Aleksandra Turkiewicz beräknat storleken av den förbättring som uppkommer genom denna ”regression mot medelvärdet”, alltså den del av förbättringen som är på grund av naturliga variationer.
Forskarna, som utgick från en stor befolkningsstudie av personer i USA med knäartros, fann att fenomenet förklarade cirka 1 poängs förbättring på en smärtskala från 0 till 10.
1 poäng som kan förklaras av naturliga variationer kan verka som en liten siffra, men den är inte så liten, menar Martin Englund.
– Det är förhållandevis mycket då man i artrossammanhang totalt sett ofta rapporterar 1 till 2,5 poängs förbättring i smärta i genomsnitt, i olika studier.
Bättre studier behövs
För att man verkligen ska kunna avgöra om en behandling är effektiv eller inte ska det finnas en adekvat kontrollgrupp som får placebo och där studiedeltagarna inte vet vilken behandling de fått. Med effektiv avses en behandling som är mer effektiv än den förbättring man får med placebo – och när regression mot medelvärdet är borträknat.
Studien har betydelse för planering och tolkning av resultat från forskning som utvärderar effekt av behandlingar för artrossmärta, menar forskarna.
Behovet av behandling är enormt
– Det finns ett stort behov av mer effektiva behandlingar vid artros, vilket gör att marknaden öppnar upp för flera behandlingsformer som felaktigt hävdar effekt eller överdriver dess storlek, säger Martin Englund.
Injektioner med plasma rik på blodplättar, PRP, är ett exempel på en behandling med otillräckligt bevisad effekt, menar han.
– Men även träning vid artros är ett annat exempel där studierna ofta saknar en relevant kontrollgrupp och därmed blir slutsatserna om positiva effekter på smärta i regel överdrivna.
Varje år insjuknar över 10 000 personer i borrelia i Sverige. Nu testas för första gången ett vaccin mot sjukdomen som sprids av fästingar.
Målet är att få fram ett vaccin som fungerar överallt i världen. Blekinge är ett av testområdena i Sverige eftersom länet är känt för att ha en hög förekomst av borrelia.
Över 15 000 personer ingår i studien som leds från Blekinge tekniska högskola.
– Det är svårt att få fram ett borreliavaccin eftersom borreliabakterien finns i så många, olika varianter. I förstudien kartlade vi vilka typer av borrelia som finns i Europa och som vaccinet behöver täcka, säger professor Johan Sanmartin Berglund.
Fakta om borrelia
Borrelia är en bakteriesjukdom som sprids av fästingar. Symtom på borrelia är ofta en större rodnad på huden, men infektionen kan även orsaka huvudvärk och värk som strålar ut i nacken, armarna, ryggen och benen.
De flesta får lindriga besvär och blir friska efter att ha behandlats med antibiotika, men sjukdomen kan även sprida sig nervsystemet och lederna. Det tar då längre tid att bli frisk. Till skillnad från fästingssjukdomen TBE finns inget vaccin mot borrelia.
Källa: 1177
Vaccinstudien har nu varit i gång i över ett år. Testpersonerna ska nu få sin tredje dos.
– Vaccineringsstudien måste pågå över minst två fästingssäsonger. Därefter tar det ytterligare några år innan vaccinet är godkänt och tillgängligt inom Europa. Jag bedömer att ett nytt vaccin kan finnas år 2026, säger Johan Sanmartin Berglund vid Blekinge tekniska högskola.
Tumlaren är en av de minsta tandvalarna i världen. Den lever ett undanskymt liv och förekommer i norra Atlanten, norra Stilla havet och i Svarta havet.
Idag är tumlare ganska vanligt förekommande på den svenska västkusten. I Östersjön bedöms däremot arten som akut hotad eftersom bara cirka 500 individer finns kvar.
– Tumlarens största hot är bland annat skadliga miljögifter som de får i sig via födan samt drunkning i fiskeredskap. Många miljögifter kan påverka tumlarens hälsotillstånd och reproduktion negativt, säger Linnea Cervin som är marinbiolog på Naturhistoriska riksmuseet.
Döda tumlare kan ge svar
Ibland fastnar tumlare i fiskeredskap och drunknar. De kan också dö på grund av sjukdom. För att få bättre kunskap om de små valarna och deras hälsa samlar Naturhistoriska riksmuseet och Sveriges veterinärmedicinska anstalt in döda tumlare för obduktion och provtagning.
I samband med Tumlarens dag den 21 maj uppmanas nu även allmänheten att rapportera in fynd av döda tumlare.
– Tumlare är svårstuderade. Det är svårt att ens få syn på en i det vilda, men tack vare döda tumlare som vi tar in för obduktion har vi lärt oss mycket om denna lilla val, säger Aleksija Neimanis, som är viltpatolog på Sveriges veterinärmedicinska anstalt.
Ger en bättre bild av hur tumlare lever
Dödsorsak, hälsostatus, livsvillkor, reproduktion och miljögifter undersöks för att ge en bättre bild av hur tumlare lever och vilka hot de står inför. Även andra valdjur tas om hand. I år har till exempel en sadeldelfin och en vitnosdelfin kommit in efter rapporter från allmänheten.
Obduktioner ger viktiga svar om livsvillkor för den fridlysta arten. Bild: Rodrigo F. Stoehrel/ SVA
Så rapporterar du ett fynd
Allmänheten uppmanas att rapportera in fynd av döda tumlare och andra valar på marinadaggdjur.nrm.se
Så fort fyndet har rapporterats in fattas ett beslut om tumlaren ska tas in för obduktion och provtagning. Även de djur som inte tas in ger värdefull information. Alla rapporter om döda tumlare sammanställs och rapporteras internationellt.
Övervakningsdata om tumlare används av Havs- och vattenmyndigheten för att bedöma tillståndet i havsmiljön, följa upp effekter av mänsklig påverkan och identifiera behov av åtgärder.
Mer fakta om tumlare
Tumlaren är den enda valarten som lever i svenska vatten året om. Den blir drygt 1,5 meter lång.
Tumlare lever ensamma eller i små grupper om mamma med kalv. Tumlaren blir könsmogen vid tre års ålder och kan föda en kalv per år. Få tumlare blir över tolv år, den äldsta tumlaren man känner till var drygt 20 år gammal.
Tumlaren äter framför allt småfisk och bläckfisk. Tänderna är många, små och spadformade.
Fram till 1960-talet var tumlaren vanlig i Östersjön och kunde även ses i Stockholms skärgård. Populationen i Östersjön är nu utrotningshotad och är sedan 1973 fridlyst i svenska vatten.
Ålgräsängar är viktiga för den biologiska mångfalden eftersom gräset fungerar som bostad eller barnkammare åt till exempel ung torsk, krabbor och räkor. Men i södra Bohuslän har ålgräsängarna minskat kraftigt de senaste årtiondena. På många platser har de helt försvunnit.
Forskare vid Göteborgs universitet har därför under tolv års tid arbetat med att återställa ålgräsängar.
Ålgräsängar
Ålgräsängar har flera funktioner som gör det angeläget att skydda dem. Förutom den viktiga rollen i det kustnära ekosystemet binder även ålgräsrötterna sediment. Detta bidrar till att motverka erosion och uppgrumling.
I en ny studie har forskarna utvärderat hur snabbt återplanterat ålgräs befolkas av olika ryggradslösa djur. Studien har skett under två år i en havsvik vid Gåsö strax väster om Skaftö i Bohuslän och resultatet är mycket positivt. Forskarna räknade förekomsten av djur som lever på botten, men också djur som gräver ner sig i sedimenten.
– Återflytten har gått väldigt fort. Efter den första växtsäsongen på tre månader hade uppemot 80 procent av de ryggradslösa djuren återvänt till den nyplanterade ålgräsängen, säger marinbiologen Eduardo Infantes vid Göteborgs universitet.
Det räcker med två växtsäsonger för att återställa den biologiska mångfalden i en ålgräsäng. Till vänster ses nyplanterat ålgräs. Till höger ses gräset efter två säsonger. Bild: Eduardo Infantes
Storleken på ängen mindre viktig
Forskarna planterade under sommaren 2019 ålgräset i fyra testrutor med olika storlek på havsbottnen. Det var också olika avstånd mellan plantorna. Men enligt forskarnas observationer under hösten 2020 har storlek spelat mindre roll för återhämtningen av den biologiska mångfalden.
Trots att ålgräset inte har hunnit växa sig lika tätt som i en gammal ålgräsäng är den biologiska mångfalden lika stor efter bara två växtsäsonger som i ett område med bevarat ålgräs i samma vik. Även fläckvisa planteringar inbäddade i en större plantering visade goda resultat.
– Det är goda nyheter inför framtida restaureringar och nyplanteringar av ålgräsängar. Vi kan göra nyplanteringarna mindre och glesare och det sparar pengar, eftersom det här är en dyr metod för att återställa den biologiska mångfalden på havsbottnen, säger Eduardo Infantes.
Eduardo Infantes, marinbiolog på institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet, eduardo.infantes@bioenv.gu.se
Sifforna avser 2022 och kommer från Mediebarometern från Nordicom vid Göteborgs universitet. Under året låg den samlade dagliga medieanvändningen kvar på de kraftigt förhöjda nivåer som uppmättes under pandemiåren 2020 och 2021.
Nio timmar per dag
En grupp sticker ut som den mest medie-konsumerande: De mellan 15 och 24 år. I den gruppen var den genomsnittliga medieanvändningen nio timmar per dag under 2022. Framför allt konsumerades sociala medier samt strömningstjänster för tv och musik.
Om Mediebarometern
Mediebarometern är en årlig frågeundersökning som avser den svenska befolkningens tillgång till, och användning av, olika typer av medier. Undersökningen har genomförts sedan 1979. Resultaten i 2022 års undersökning bygger på svar från omkring 6 600 slumpmässigt utvalda personer i åldern 9 till 85 år.
Mediebarometern genomförs av Nordicom vid Göteborgs universitet på uppdrag av Kulturdepartementet.
De svarande i Mediebarometern ägnade också jämförelsevis mer tid åt nyheter jämfört med förut. Störst ökning stod dagspressen för. 73 procent läste dagstidning en vanlig dag 2022 jämfört med 68 procent under 2021.
Fler betalar för dagstidning
För tredje året i rad steg också andelen som bor i ett hushåll med en dagstidningsprenumeration. Under 2022 var andelen 52 procent.
Det är de digitala prenumerationerna som har ökat, enligt Tobias Lindberg, medieforskare vid Nordicom.
− Förra året hade 42 procent av befolkningen tillgång till en digital morgontidning i hushållet. Det är den högsta siffran för digitala prenumerationer som någonsin uppmätts i Mediebarometern.
Ökad digitalisering bland äldre
Pandemin innebar att grupper som varit långsammare in i digitaliseringen började ta sig ut på internet. Det är en utveckling som fortsatte under 2022. Tillgången till smartphones, mediaspelare och digitala strömningstjänster ökade kraftigt bland personer över 65 år, visar statistiken.
− Andelen som saknar tillgång till det stora utbud som nätet erbjuder minskar i Sverige vilket är mycket positivt, säger Karin Hellingwerf, medieanalytiker vid Nordicom.
Utvecklingen av hållbart flygbränsle är viktigt för att i förlängningen minska flygets koldioxidutsläpp. En annan lösning är elflyg, speciellt för korta resor, men dagens batterikapacitet räcker inte för längre flygningar.
Ett nytt sätt att skapa hållbart flygbränsle kan gå via solljusdriven framställning av kolväten genom fotosyntetiska mikroorganismer.
Nu visar en studie från Uppsala universitet att kolvätet isopren skulle kunna vara en del av en framtida lösning.
– Vår studie visar att isopren faktiskt är ett idealt kolväte, och att den fotokemiska reaktionen kan optimeras för de förhållanden som också passar för fotobiologisk isoprenproduktion, säger forskaren Henrik Ottosson vid Uppsala universitet.
Modifierade cyanobakterier bas
Isopren kan framställas av blågröna alger, alltså cyanobakterier, utifrån solljus, vatten och vanlig koldioxid.
Forskarna har använt modifierade cyanobakterier, som genom genteknik fått ett nytt enzym från eukalyptusträd. Med hjälp av enzymet kan cyanobakterierna med hjälp av solljus och vanlig koldioxid som finns i luften, tillverka kolvätet isopren.
Ljus och värme kan öka produktiviteten
Även om isopren kan produceras av cyanobakterier, är mängden som bildas fortfarande mycket låg. Därför har forskarna även genomfört en studie för att undersöka vilka odlingsförhållanden som kan påverka produktiviteten.
– Vi kan visa att violett ljus eller högre temperatur kan ge högre produktivitet från cyanobakterierna. Det går också att se att isopren ger cyanobakterierna bättre värmetålighet så att de överlever vid högre temperaturer än normalt, vilket kan vara bra för produktion i större skala med hjälp av solljus, säger forskaren Pia Lindberg vid Uppsala universitet.
Enligt forskarna förbättrar resultaten möjligheterna att ersätta fossila källor för flygbränsle, men tekniken behöver utvecklas för att nå målet om en industriell produktion till 2040.
Pia Lindberg, universitetslektor vid institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, pia.lindberg@kemi.uu.se
Henrik Ottosson, universitetslektor vid institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, henrik.ottosson@kemi.uu.se
Reningsverken har svårt att stoppa läkemedelssubstanser från att släppas ut i vattendrag, vilket är ett allvarligt problem – se faktaruta nedan.
Ett sätt att få bort föroreningar från vatten är att använda porösa material som beter sig som svampar. Forskare vid Stockholms universitet har nu testat ett sådant material i kommunal avloppsvatten för att se om materialet kan fånga in läkemedelsrester.
Molekyl från frukt och bär
Det handlar närmare bestämt om så kallade metallorganiska ramverksföreningar, en typ av nanoporöst material som är gjort av metalljoner och organiska molekyler och innehåller kanaler och tomrum i nanostorlek.
De flesta metallorganiska ramverksföreningar är gjorda av syntetiska molekyler men forskarna har utvecklat ett nytt material genom att använda en molekyl från växtriket, ellagsyra. Ellagsyra är en av de huvudsakliga beståndsdelarna i de naturligt förekommande polyfenoler som kallas tanniner – vanliga i frukt, bär, nötter och bark.
Tog bort många läkemedelsrester
Forskarna extraherade ellagsyra från granatäppelskal eller trädbark och blandade den sedan med zirkoniumjoner för att skapa ett nytt poröst material som de kallar SU-102.
För att testa egenskaperna hos SU-102 använde forskarna vatten som först renats i ett lokalt avloppsreningsverk för att se om materialet kunde rena vattnet ytterligare.
Det visade sig att SU-102 tog bort många av de läkemedelsrester som avloppsreningsverket inte kunde avlägsna. Förutom att fånga in läkemedelsresterna kan materialet också, enligt forskarna, användas för att bryta ner föroreningarna med hjälp av ljus i en process som kallas fotonedbrytning.
Forskare hoppas på användning
Materialet är nytt och i ett tidigt utvecklingsskede, men forskarna hoppas att det kommer att kunna användas för vattenrening i framtiden.
– Det har varit ett väldigt spännande projekt eftersom vi haft möjlighet att arbeta direkt med vattenprover från ett avloppsreningsverk och visa att vårt material kan komma till användning i en mycket angelägen miljöfråga, säger Erik Svensson Grape, doktorand vid Institutionen för material- och miljökemi vid Stockholms universitet.
Problemen med läkemedelsrester i miljön:
Bild: Anatoliy Gromov, Unsplash.
Ett av de största problemen med läkemedelsrester är att de är stresståliga. Läkemedel är bland annat framtagna för att klara av de sura pH-värdena i magsäcken och kan inte brytas ned på ett snabbt och effektivt sätt i miljön.
I Sverige används mer än 1 000 aktiva substanser i cirka 7 600 olika läkemedel. Utöver det används ungefär lika många l hjälpämnen och även förpackningsmaterial.
Under och efter användning utsöndras de flesta läkemedel ur kroppen via urin och avföring. Avloppssystemen är därför den största spridningsvägen för läkemedelsrester till miljön. Vattenreningsverk är dock inte byggda för att kunna ta emot läkemedlen och idag finns inga lagar som reglerar reningsverkens hantering av läkemedelsrester.
Kunskaperna är överlag bristfälliga vad gäller läkemedelsresters påverkan på djur, människor och miljö. Men en del är känt, exempelvis:
Antibiotika i miljön kan leda till att antibiotikaresistenta bakteriestammar utvecklas. Dessa kan sedan spridas till sjukdomsalstrande bakterier som blir svåra att bekämpa. Antibiotikan kan också få effekter på hela ekosystem i miljön.
Hormoner, exempelvis från p-piller, hämmar fortplantningen hos vattenlevande organismer som fisk och musslor. Hormonstörningar har även observerats hos hanfiskar som feminiserats. Effekterna uppstår redan vid mycket låga halter.
Veterinärläkemedel har i stort sett samma egenskaper som läkemedel för människor. Spridningen är mer lokal eftersom avloppssystemen inte belastas. Medel med antiparasitära och antimikrobiella egenskaper misstänks påverka miljön.
Bild: Ksenia Yakovleva, Unsplash.
Störst problem finns i låglöneländer som Kina och Indien där en stor del av läkemedelstillverkningen sker. På senare år har tillverkningen uppmärksammats på grund av utsläpp som allvarligt påverkar djurs och människors hälsa och miljö.
I en svensk studie fann forskare ett reningsverk i Indien som släppte ut en lång rad läkemedel i nivåer upp till en miljon gånger högre än de som finns i renat, svenskt kommunalt avloppsvatten. Särskilt oroande var höga utsläpp av så kallad bredspektrum-antibiotika som även spridits till grund- och dricksvatten i området.
Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel.
Erik Svensson Grape, doktorand vid Institutionen för material- och miljökemi, Stockholms universitet erik.grape@mmk.su.se
I en ny studie har forskare vid Lunds universitet undersökt jordprover från hela Europa. Proverna har tagits i ett brett spektrum av temperaturer – från cirka 3 minusgrader till 18 plusgrader.
Proverna visade att mikroorganismer i jordar, som bakterier och svampar, är starkt anpassade till sitt lokala klimat för sin tillväxt och andning. Men forskarna kunde överraskande visa att de också klarar av att anpassa sig till temperaturförändringar.
– Trots decennier av vetenskapliga grubblerier har forskare inte kunnat säga om mikroorganismer kan anpassa sig till uppvärmning, och om de gör det, om detta kommer att fungera som negativ eller positiv återkoppling för ytterligare klimatuppvärmning. Vi kan nu slå fast att så är fallet, och att organismerna faktiskt kan försvaga klimatuppvärmningen, säger biologiforskaren Carla Cruz Paredes vid Lunds universitet.
Viktiga för lagring av kol
Studien visar också att grupper av mikroorganismer reagerar olika på uppvärmning. De skiljer sig åt i hur känsliga de är för temperaturförändringar, där bakterier är känsligare än svampar.
Dessutom är mikroorganismernas tillväxt mer känslig för temperaturförändringar än andningshastigheten, den så kallade respirationen. Dessa skillnader i temperaturkänslighet är viktiga för att kunna göra förutsägelser om framtida förluster och lagring av kol, men också hur jorden påverkas av klimatuppvärmning.
– Resultatet av dessa varierande känsligheter för tillväxt och andning vid olika temperaturer, och mellan bakterier och svampar, kommer att påverka kolbalansen mellan jorden och atmosfären, och därmed jordens feedback på klimatuppvärmningen, säger Carla Cruz Paredes.
Nyckelroll för klimatuppvärmning
Studien belyser vikten av att noggrant representera mikroorganismer svar på klimatuppvärmning i modeller för jordens kolhalt. Forskningen visar också att de ekologiska svaren från jordens mikroorganismer kommer att spela en nyckelroll i regleringen av klimatet.
– Klimatuppvärmning är ett av de största hoten mot vår miljö. För att minska global uppvärmning är det nödvändigt att öka markens förmåga att lagra eller binda kol och att minska kolavfallet till atmosfären. Denna studie är ett steg framåt för bättre förutsägelser till FN:s klimatpanels bedömningar, säger Carla Cruz Paredes.
En autismdiagnos kan ställas först när barn är runt två till tre år gamla. Men Terje Falck-Ytter, professor i psykologi, har visat att barn som får diagnosen autism långt före dess verkar tolka sin omgivning lite annorlunda jämfört med andra barn. Det rör sig om subtila skillnader, inget som är möjligt att avgöra på egen hand i en vardaglig situation.
− En första tanke skulle kunna vara att det är lätt att se vilka spädbarn som kommer få autism. Men det är det inte. De följer andras blick och tittar på ansikten ungefär som andra barn, säger Terje Falck-Ytter.
Syns vid fem månader
Däremot syns tydliga skillnader när forskarna jämför grupper av barn med varandra. Tidigare resultat från denna forskning finns att läsa om här.
I mars 2023 publicerade Terje Falck-Ytter och forskarkollegor en studie som visade att barn som senare konstateras uppfylla kriterierna för autism redan vid fem månaders ålder tolkar visuell information på sitt eget sätt.
Bebisarna i studien fick titta på en skärm med prickar som rörde sig i oreda för att sedan bilda olika mönster. Under tiden hade barnen på sig en mössa som mätte deras hjärnaktivitet. När barnen tittade på komplexa mönster kunde forskarna se att hjärnaktiviteten såg annorlunda ut hos de som senare konstaterades ha symptom på autism.
Inte lika intresserade av kontakt
I tidigare studier har forskarna också observerat skillnader genom att undersöka barns ögonrörelser och pupiller. De har till exempel studerat hur tio månader gamla bebisar reagerat på att en lampa börjat blinka bredvid en vuxen person mittemot utan att personen verkat se det. De flesta barn försökte påkalla den vuxnas uppmärksamhet med blicken, men bebisarna som senare fick en autismdiagnos verkade inte vara lika intresserade av denna kommunikation.
− Vi ville studera hur de försökte initiera interaktion med den andra personen, vilket tros återspegla deras sociala motivation. Vad vi kunde se var att de tittade mindre fram och tillbaka jämfört med barnen som senare inte utvecklade autism.
Större reaktion på ljud
I ett annat experiment har forskarna också sett vissa skillnader i hur barnen intresserar sig för bakgrundsljud.
− Barn som senare konstaterades ha autism reagerade mer på icke-sociala ljud i bakgrunden. Pupillerna utvidgades mer, de går igång på den här typen av bakgrundsljud. Till exempel ljud som hörs i ett kök, säger Terje Falck-Ytter.
Lättare att se detaljer
Personer med autism fokuserar ofta på detaljer. Det fokuset, som ibland kan vara en styrka, har också framträtt i forskarnas försök med barn. När forskargruppen bad treåringar som fått autismdiagnos att hitta ett kryss i en komplex bild kunde de lokalisera krysset snabbare än barnen som saknade autistiska drag.
Inte svårare med motoriken
Terje Falck-Ytter säger att forskarna trodde att barn med autism skulle ha svårare med motoriken redan som spädbarn. Men när de studerade hur bra bebisar vid tio månaders ålder var på att fånga en boll kunde de inte se skillnader gentemot kontrollgruppen.
Tydlig genetisk faktor
Runt en till två procent av befolkningen har autism. Troligen är det flera hundra gener som tillsammans kan bidra till att man får diagnos, men att varje gen oftast bara ger en liten effekt, enligt Terje Falck-Ytter. Klart är att en tydlig ärftlig faktor finns. Därför har forskarna i sina studier rekryterat familjer där ett barn redan har konstaterats ha autism. Sannolikheten att nästa barn också får diagnosen är då 10−20 procent. Autism är också vanligare hos pojkar.
− Varför det är vanligare bland pojkar än hos flickor vet man inte säkert, men en hypotes är att det är knutet till könshormoner som påverkar sannolikheten för autistisk utveckling olika för pojkar och flickor, säger Terje Falck-Ytter.
Så har forskningen gjorts
Studierna, som har pågått i flera år, är en del av Projekt Småsyskon, ett samarbete mellan Uppsala universitet och KIND, Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet. Forskarna har följt runt 300 barn från fem eller tio månaders ålder fram till tre års ålder. Deltagarna kommer från hela Sverige och har rest med sina familjer till både KIND och Uppsala flera gånger för att delta.
Lättare att förstå vad autism är
Att försöka ringa in vad autism är hos vuxna är en utmaning eftersom människor efter att ha levt med tecknen på autism i många år kan ha egenskaper som bör ses som konsekvenserna av autism snarare än ”autismen i sig”.
− Genom att titta på spädbarn och barn, innan man fått alla de här pålagringarna av komplexitet, är det lättare att förstå vad som är kärnan i det som är autism, säger Terje Falck-Ytter.
Mer kunskap kan ge bättre stöd
Även om forskarna kunnat se att spädbarn som senare får autismdiagnos bearbetar information på ett annat sätt än andra barn finns ännu ingen metod som kan förutsäga utvecklingen för individuella barn innan de är två till tre år gamla.
Med mer kunskap om hur autistiska barn uppfattar och interagerar med sin omgivning skapas dock bättre förutsättningar att anpassa miljöer och underlätta för barn, menar Terje Falck-Ytter.
− Målet är inte att ta bort autismen, den speglar ju generella skillnader i befolkningen som är knutna till både styrkor och svagheter, utan det handlar om att hitta sätt att stödja barnen. Vi vill bidra till att utvecklingen stimuleras så att personen i framtiden kan kommunicera och delta i samhället på det sätt han eller hon vill.
Det är känt sedan tidigare att kvinnor och män reagerar olika på rökning. Kvinnor är till exempel mer sårbara för ärftlighet i samband med rökning och får också fler återfall.
Behandling med nikotinersättning verkar även vara svårare för kvinnor och de löper större risk att utveckla sjukdomar som kopplas till rökning, till exempel hjärtinfarkt och lungcancer.
Men för att ta fram mer individanpassade behandlingar mot rökning behöver forskare veta mer om könsskillnaderna.
Nikotin har direkt effekt
I en ny studie har forskare vid Uppsala universitet undersökt nikotinets påverkan på tio friska kvinnor.
Kvinnorna fick en dos nikotin genom näsan och injicerades samtidigt med ett radioaktivt spårämne som märker en molekyl som binder till enzymet aromatas, ett enzym som ansvarar för syntesen av östrogen.
Genom hjärnskanning med hjälp av magnetresonanstomografi, MR, och positronemissionstomografi, PET, kunde forskarna visualisera både mängden aromatas och var det fanns i hjärnan.
Kan även påverka andra funktioner
Resultaten visar att en engångsdos nikotin måttligt minskade tillgången på enzymet i de studerade kvinnornas hjärnor, särskilt i thalamus där den högsta nivån av aromatas-bindning finns.
– Det här är första gången som denna hämmande effekt på aromatas har visats hos människor. Dessa resultat får oss att tro att nikotinets effekt på östrogenproduktionen kan ha en betydande inverkan på hjärnan, men kanske också på andra funktioner så som reproduktionssystemet. Vi måste undersöka detta ytterligare, säger forskaren Erika Comasco vid Uppsala universitet.
Erika Comasco konstaterar också att studien är utförd på relativt få kvinnor och att mer forskning behövs för att förstå dessa mekanismer bättre.
Erika Comasco, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa och SciLifeLab vid Uppsala universitet, erika.comasco@neuro.uu.se
Forskare vid Linköpings universitet har gjort flera studier bland juniorer och seniorer som deltog i två internationella friidrottsmästerskap på elitnivå under 2017.
I en av studierna fick 780 idrottare från olika länder svara på om de haft skadesymptom under förberedelserna och om de då anpassat träningen.
De fick även frågor om deras möjligheter att på egen hand skaffa och använda kunskap om hälsa för att förebygga skador – något som forskarna kallar hälsolitteracitet.
Forskarna använde sig även av FN:s årliga utvecklingsindex, där länder rankas utifrån utbildnings- och inkomstnivåer, för att göra en uppskattning av landslagens medicinska stödresurser.
Stor skillnad i hälsokunskap
Resultaten visar att skillnaderna i kunskaper mellan vuxna och ungdomar är stora. Bara 13 procent av juniorerna bedömdes ha grundläggande hälsolitteracitet, jämfört med 41 procent av de vuxna. Oavsett ålder var idrottare från länder med högt utvecklingsindex mer kunniga än konkurrenter från andra delar av världen.
Men resultaten visar också att god individuell kunskap inte är allt. Vid en jämförelse mellan idrottare inom ett resursstarkt landslag visade det sig visserligen mer troligt att de med goda kunskaper minskade sin träning vid skadekänningar än landsmän med sämre kunskaper.
Men i resurssvagare landslag, som till exempel Kenya, var det tvärtom. Där hade en kunnig person lägre sannolikhet att minska träningen jämfört med en mindre kunnig landsman.
Risk att idrottare överskattar sin förmåga
Forskarnas slutsats är att det inte räcker med de enskilda idrottarnas kunskaper. I värsta fall kan den till och med göra att de överskattar sin förmåga att göra rätt bedömningar. Det som gör skillnad är om idrottarna har tillgång till medicinskt utbildade personer för råd och stöd. Men där är ojämlikheten stor mellan länderna, menar forskarna.
– Det var astronomiska skillnader i stödresurser mellan juniorer från olika världsdelar. Europeiska tävlande hade hela medicinska team och datorbaserade analysprogram till hjälp, medan de östafrikanska ungdomarnas främsta stöd ofta bestod av en familjemedlem eller lärare från hembyn, säger professor Toomas Timpka vid Linköpings universitet.
Mer samarbete en väg framåt
För att komma till rätta med ojämlikheten i hälsolitteracitet bland ungdomar bör Internationella friidrottsförbundet samarbeta med FN:s utvecklingsprogram, menar Toomas Timpka. Då skulle även alla som satsar på friidrott kunna få en skolutbildning som lever upp till de globala hållbarhetsmålen.
En annan möjlighet, enligt forskarna, skulle kunna vara att de rikare förbunden delar med sig av personal och tekniska resurser till sämre lottade idrottare inför stora mästerskap.
Forskarna har inte undersökt vilka konsekvenser skillnaderna i stöd har för de aktivas resultat på tävlingar. Det ska följas upp i samband med VM i Budapest sommaren 2023.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
