– Vi behöver ta reda på mer både om själva aminosyran BMAA och vad det innebär att under längre tid exponeras för den. Baserat på nuvarande fakta är BMAA förmodligen en långsam toxin, ett gift, vars nivåer kan komma att stiga ju högre upp i näringskedjan det hittas. Det är därför viktigt att följa dess fördelning i vår miljö och att förstå på vilket sätt det lagras och frisätts av organismer. Det är viktiga frågor som måste besvaras innan någon varning kan utfärdas, säger Liying Jiang doktorand vid institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet.
BMAA är en aminosyra, men dess mekanismer är till stora delar okända. Det är inte heller känt hur BMAA leder till neurodegenerativa sjukdomar. Forskarna tror att aminosyran felaktigt inkorporerats i proteiner under syntes och att den sedan fortsätter ändra form och funktion, vilket leder till uppkomsten – eller påskyndar utvecklingen av – neurodegenerativa sjukdomar.
Enligt Liying Jiang kan konsumenterna känna sig trygga i att nivåerna av BMAA som hon och hennes kollegor mätt i kommersiella skaldjur är för låga för att ha några toxiska effekter på djur, för att inte tala om hos människor.
BMAA isolerades och identifierades först i extrakt från kottepalmer på ön Guam i västra Stilla havet 1967. Aminosyran identifierades som en viktig miljöriskfaktor, potentiellt till neurodegenerativa sjukdomar vilka var vanliga i Guam under 1950-talet.
– De kända BMAA-tillverkarna i naturen är växtplankton, inklusive vissa arter av alger, som finns längst ner i näringskedjan. Av den anledningen är införandet av BMAA i näringsväven oundviklig, även om den exakta vägen för ackumulation fortfarande är oklar, säger Liying Jin vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet.
Studien i avhandlingen är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Livsmedelsverket.
Kontaktinformation
Liying Jiang, doktorand vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), e-postliying.jiang@aces.su.se, tfn 08-16 24 32. Leopold Ilag, forskare vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), e-postleopold.ilag@aces.su.se, tfn 08-16 24 35.
Den nya studien visar att fjädrar var mindre förekommande bland dinosaurier än man tidigare trott. Forskarna har använt sig av en mycket omfattande databas med avtryck av dinosauriehud. Från denna har de rekonstruerat och tolkat den evolutionära historien om dinosauriers fjäll och fjädrar. Forskarna har kombinerat sina observationer med ett evolutionärt utvecklingsträd för att uppskatta sannolikheten för att fjädrar ska ha förekommit i olika dinosauriegrupper.
Den nya analysen visar att majoriteten av ”icke-fågeldinosaurierna” mer troligen hade fjäll än fjäderlika beklädnader. Denna kontroversiella slutsats kommer att bidra med ytterligare bränsle till den debatt som redan pågår mellan forskare om huruvida majoriteten av dinosaurierna hade fjäll eller fjädrar.
– Som paleontologer är vi hänvisade till den data som finns tillgänglig. På grund av det stora intresset för detta område förändras det kända materialet ständigt. Vår studie visar att dinosaurierna experimenterade väldigt mycket med sitt yttre och möjligtvis självständigt utmed separata utvecklingslinjer. Det är vad det tillgängliga materialet tillåter oss att säga just nu, säger Nicolàs Campione, postdoktor i paleobiologi vid Uppsala universitet.
De senaste två decennierna har ett antal spektakulärt välbevarade dinosauriefossil med fjädrar revolutionerat forskningsområdet paleontologi. På grund av den motsägelsefulla förekomsten av fjäll och fjädrar hos dessa nya exemplar är många forskare övertygade om att detta är ett område som kräver ytterligare forskning.
Förekomsten av fjädrar hos fåglar och deras omedelbara förfäder – rovdinosaurier som Velociraptor – är okontroversiell, men huruvida andra dinosauriegrupper, som de grupper Triceratops och Diplodocus tillhörde, också hade fjädrar, har debatterats livligt. Flera upptäckter under de senaste åren har pekat på att trådlika ”proto-fjädrar” kan ha varit funnits hos alla dinosaurier. Den nya forskningen visar dock att den gemensamma förfadern till dinosaurierna inte nödvändigtvis hade ”proto-fjädrar” och att de trådlika eller taggformiga strukturerna hos vissa stora växtätande dinosauriegrupper var evolutionära experiment som uppkom oberoende av de riktiga fjädrarna.
Dinosauriebiologi förblir ett omtvistat och konkurrensinriktat forskningsområde.
– De flesta av våra analyser visar inget stöd för att majoriteten av ”icke-fågeldinosaurierna” hade fjädrar. Och trots att många köttätande dinosaurier hade fjädrar så var de allra flesta andra dinosaurier, inklusive förfadern till alla dinosaurier, täckta av fjäll, säger Paul Barett, professor vid The Natural History Museum i London.
– Den data vi har tillgång till idag säger, till allra största del, att den gemensamma förfadern till dinosaurierna inte hade fjädrar. Detta är en hypotes som bara kan testas genom upptäckter av nya fossil med bevarad hud och/eller fjädrar. Vi behöver särskilt fossiler från vissa nyckelpositioner inom dinosauriernas evolutionära utvecklingsträd, säger Nicolàs Campione.
Kontaktinformation
Nicolàs Campione, postdoktor vid institutionen för geovetenskaper, paleobiologi: tel: 018-471 3526, mobil: 070-572 25 99, e-post: nicolas.campione@geo.uu.se (English please)
– Hjälmanvändningen har under de senaste årtiondena ökat kontinuerligt över tid, både bland barn och vuxna, säger Carl Bonander, doktorand i risk- och miljöstudier och huvudansvarig för studien. Cykelhjälmslagen har i sig inte bidragit till en fullständig hjälmanvändning bland svenska barn, men ett trendbrott syns tydligt vid lagens införande med en ökning på cirka 10-12 procentenheter.
Avskräckande och normskapande
Syftet med denna typ av lagstiftning är ofta att uppnå en storskalig beteendeförändring som inte har kunnat åstadkommas genom frivilliga uppmaningar. Den grundläggande tanken är då att avskräcka från oönskat beteende, i det här fallet att cykla utan hjälm. Ibland är syftet att genom lagstiftning försöka skapa nya normer genom de signaler som lagstiftningen ger.
– En möjlig förklaring till hjälmlagens effekt kan vara att föräldrar och lärare har fått ett redskap för att påverka sina barn och elever i frågan om att använda hjälm när de cyklar.
Armbrott vanligaste skadan
Varje år uppsöker cirka 2 500 svenska barn akutmottagningar till följd av cykelolyckor. Många klarar sig undan relativt lindrigt efter en cykelolycka, men risken för permanenta men eller dödsfall är trots det ständigt överhängande. Den vanligaste typen av skada bland de cyklister som söker vård är armbrott, men huvudskador är den vanligaste orsaken till tidig död och funktionshinder.
– Att uppmana människor att frivilligt använda hjälm har generellt sett visat sig vara svårt. Det har under flera årtionden gjorts åtskilliga försök, men hindren har visat sig vara många.
Studien om cykelhjälmslagen är ett delarbete i en licentiatuppsats om metodik för effektutvärdering av säkerhetsåtgärder. Uppsatsen lades fram på ett offentligt licentiatseminarium på Karlstads universitet fredagen den 22 maj.
Kontaktinformation
Carl Bonander, 054-700 26 26, 076-241 82 69, carl.bonander@kau.se
María Zambrano, som levde mellan 1904 och 1991, räknas i Spanien och i flera latinamerikanska länder till en av 1900-talets viktigaste filosofer. Men eftersom ingen av hennes 52 böcker finns översatta till engelska är hon ganska okänd utanför den spansktalande världen. Hennes tänkande analyseras nu i en avhandling i idéhistoria från Göteborgs universitet. Boken är dessutom den första introduktionen till filosofen på engelska.
Som student i trettiotalets Madrid tog María Zambrano ställning för den spanska republiken och tvingades lämna Spanien efter inbördeskriget. Hennes exil tog henne bland annat till Kuba, Puerto Rico, Italien och Frankrike. Under sina många förflyttningar formulerade hon en teori om subjektet som understryker att människan gång på gång måste uttrycka sig själv som individ. En fullständig identitet finns inte och går heller inte att ta politisk hänsyn till.
Allas rätt att utforma sin identitet
– Istället måste politiker sträva efter att utforma samhället så att människor, oavsett var de kommer ifrån, ges kontinuerlig möjlighet att utforma sin identitet. Enligt María Zambrano är ett samhälle inte moraliskt godtagbart om det inte står individer fritt att förnya sin kulturella, nationella, etniska eller religiösa identitet, säger Karolina Enquist Källgren, avhandlingens författare.
María Zambrano resonerade mot bakgrund av fascismens och nazismens kategoriserande av människor i önskvärda och oönskade. Själv led hon under hela sin exil av att bli klassificerad som kvinna, mystiker och poet snarare än som filosof.
Avhandlingen om María Zambranos identitetsdiskussion väcker såväl politiska som filosofiska frågor angående människans förutsättningar. Den blir även ett bidrag till den europeiska debatten om flyktingmottagande och globala identiteter.
Begreppet integration
Utifrån María Zambranos texter resonerar Karolina Enquist Källgren om begreppet integration kan förstås som processen då individer i ett nytt land ges möjlighet att bli något annat än de var, tillsammans med de bofasta som också befinner sig i en identitetsuttryckande process. Vidare frågar sig Karolina Enquist Källgren om en demokratisk integrationspolitik kan fastslå att bortom definitionen av fasta identiteter pågår en gemensam uttryckandets process.
– I så fall skulle integrationsbegreppet innefatta ett erkännande av den andre som ett subjekt med möjlighet att uttrycka sig själv, och en medvetenhet om att alla personer är subjekt i en precis likadan process. Detta är slutsatser man kan dra av María Zambranos tänkande. Hennes tankar är väldigt aktuella eftersom de ifrågasätter nationella och kulturella identiteter och understryker individens rätt att kontinuerligt få utforma sin identitet, säger Karolina Enquist Källgren.
Avhandlingen Subjectivity from exile: place and sign in the works of María Zambrano finns att ladda ner från Götegorgs universitetsbibliotek.
Den försvarades den 22 maj och kan också beställas från expedition@lir.gu.se”>expedition@lir.gu.se
Kontaktinformation
Karolina Enquist Källgren, 0733-34 60 75, e-post: karolina.enquist.kallgren@lir.gu.se
– Med tanke på att strål- och cellgiftsbehandling båda kan ge mer eller mindre svåra biverkningar är det naturligtvis angeläget att försöka förstå vad som gör att en del patienter svarar bra på en behandling och andra inte. Patienter som sannolikt inte kommer att svara bra på en behandling kan då slippa få den i onödan.
Jasmine Evert har genom att kombinera analyser av resultat från patientstudier med resultat från cellodlingsförsök i laboratorium, undersökt vilka effekter strål- respektive cellgiftsbehandling har på tjock- och ändtarmscancer. I sin forskning visar hon på hur några specifika proteiner kan påverka behandlingen.
– Låg nivå av vissa proteiner ger högre överlevnad och tvärtom. Känner vi till nivån hos den enskilda patienten kan vi lättare ställa en prognos och avgöra vilka behandlingsmetoder som är att föredra.
Proteinet PINCH
Ett av de proteiner Jasmine Evert undersökt är PINCH. Proteinet finns i celler runt omkring tumören och upptäcktes så sent som 1994. Omgivningen runt tumören påverkas genom att proteinet kopplar ihop olika signalvägar i cellerna.
– Tidigare studier av PINCH har visat att det kan finnas ett samband mellan hur aggressiv tumören är och hur hög halt patienten har av proteinet.
Jasmine Evert har också sett att en förändring i en gen som heter p73, kombinerat med ytterligare faktorer på molekyl- och gennivå, kan ha en koppling till hur patienten svarar på strålbehandling.
– Genen är som en ”mall” för proteinet och genförändringen påverkar proteinnivåerna. Halten av proteinet p73 kan påverka effekten av strålningen och därmed hur snabbt tumörcellerna dör.
Jasmine Evert tycker att det vore intressant om man i framtiden kunde undersöka ifall det finns ett samband mellan olika proteiner och i vilken mån dessa samband i så fall kan påverka prognosen för tillfrisknande.
– Om vi kan hitta sådana kliniskt användbara faktorer, kan det bli lättare att identifiera de patienter som har nytta av den ena eller andra behandlingen.
Kontaktinformation
Jasmine Evert 070-300 29 90
Ett stort antal asylsökande från oroshärdar runt om i världen har sannolikt också mTBI. I USA anger man att över 300 000 krigsveteraner har en mTBI och i Tyskland och Danmark räknar man med att så många som 10-15 procent av soldaterna är drabbade.
– Vi exponeras i dag av olika typer av impulsljud, av olika karaktär och styrka, både inom försvarsmakten och i det civila samhället. Effekterna av de chockgranater som används vid en polisinsats eller en sprängning i en svensk gruva kan i vissa fall vara lika ödesdigra som de vid en vägbombsdetonation i Afghanistan, säger Jonas Alm.
Tillsammans med civila myndigheter, industri, forskningsinstitut, veteranförbund och enskilda forskare pågår arbete på SP med identifiering av effekter och framtagning av preventiva medel inom området skadliga impulsljud.
Impulsljudet penetrerar, i stort sett ostört, dels genom hud och skallben, dels genom de personskydd som finns idag. Arbetsgruppen jobbar med att få fram modeller och tekniker som kan användas för att identifiera personer med mTBI samt att få fram riktlinjer för vård och rehabilitering.
– SPs arbetsgrupp arbetar utifrån förutsättningen att problematiken med mTBI är ett samhällsproblem och inte enbart ett militärt problem. Identifiering av riskgrupper i samhället är därför en viktig del i vårt arbete.
SP vill utnyttja sin kunskap för optimering av personskydd mot tryckvågsinducerad mTBI, riktlinjer för vård och rehabilitering samt ett adekvat omhändertagande av personer inom vården.
Kontaktinformation
Jonas Alm E-postadress: Jonas.Alm@sp.se Telefon: +46 10 516 53 63
Genom att snabba på utvecklingen av dessa batterier ska projektet stärka marknaden för elfordon, bland annat tack vare att batterierna blir billigare.
– Dessutom minskar förbrukningen av fossila drivmedel som påverkar klimatet, säger Karin Davidsson, forskningsledare för batteri- och hybridsystem på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och projektledare för den svenska delen av projektet.
Arbetet innebär en industrialisering av katodmaterial avsett för 5 V, anodmaterial samt elektrolyt. Batterierna ska ha en energidensitet på minst 270 Wh/kg till en kostnad av max 200 €/kWh.
Projektet har döpts till eCAIMAN (Electrolyte, Cathode and Anode Improvements for Market-near Next-generation Lithium Ion Batteries). Det pågår fram till 2019 och omsluter drygt 53 Mkr. Av dessa går cirka 8 Mkr till de svenska deltagarna.
Projektdeltagare
AIT, Österrike; ARKEMA, Frankrike; CEA, Frankrike; CERTH, Grekland; CIDETEC, Spanien; CRF, Italien; EUTEMA, Österrike; IMERYS, Schweiz; Lithops, Italien; Piaggio, Italien; POLITIO, Italien; SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Sverige; Thinkstep, Österrike; AB Volvo, Sverige
Kontaktinformation
Karin Davidsson, SP, tel 010-516 51 84, karin.davidsson@sp.se
– Vi vill ta ansvar och anta den brådskande utmaningen inom denna för mänskligheten så angelägna fråga – här finns unika förutsättningar att göra det med det tvärvetenskapliga synsätt som krävs, säger Anders Malmberg, prorektor och tillägger:
– Uppsala Health Summit är ett ypperligt tillfälle för oss att lyssna in internationell expertis inom området innan vi sparkar igång. Uppsala universitet står redo att driva arbetet vidare efter konferensen både inom forskning, utbildning och kunskapsspridning.
Under våren har en omfattande kartläggning av kompetens inom antibiotikaresistensområdet gjorts vid Uppsala universitet. Den visade att det finns en unik nationell och internationell tvärsektoriell kompetens inom universitetet. Genom att skapa ett centrum avser universitetet att stärka området ytterligare. Det finns en bred intern samstämmighet om satsningen och medel avsätts på flera nivåer inom universitetet.
– Det finns väldigt mycket kompetens och erfarenhet inom antibiotikaresistensområdet i Uppsala, inte bara vid Uppsala universitet utan i staden. Det gäller forskning, men också företagande och inte minst informationsspridning och opinionsbildning genom det Uppsalabaserade internationella nätverket ReAct, säger Stellan Sandler, vicerektor för vetenskapsområdet medicin och farmaci.
Uppsala Antibiotic Center ska ge bästa möjliga synergieffekter mellan spets och bredd inom forskningen. Det ska inte bara vara ett kunskapscentrum för beslutsfattare och andra samhällssektorer utan också har ett starkt fokus på att utbilda en ny generation forskare med helhetssyn på antibiotikaresistensfrågan.
Vid Uppsala universitet finns relevant forskning inom alla vetenskapsområden, och flera stora internationella forskningsprojekt med stöd från EU. Förutom stark grundforskning inom läkemedel, mikrobiologi och antibiotikaresistens finns internationellt stark forskning inom bland annat diagnostik, nya ekonomiska modeller, juridik, zoonoser, klinisk forskning, etik, global hälsa, hållbar utveckling, beteende och lärande. Stora EU-projekt inom antibiotikaområdet, ENABLE och DRIVE, leds från Uppsala universitet. I närområdet i Uppsala finns viktig expertis även vid SLU, SVA, Läkemedelsverket,Livsmedelsverket och vid flera företag.
Kontaktinformation
Anders Malmberg, prorektor, tel: 070-425 01 75, anders.malmberg@uu.se Stellan Sandler, vicerektor medicin och farmaci, tel: 018-471 44 30, stellan.sandler@mcb.uu.se
Buller är den allra vanligaste orsaken till rapporterade arbetsmiljöskador inom EU. Men forskningen i fältet har i huvudsak fokuserat på industriella högriskmiljöer. Mer kvinnodominerade arbetsplatser, vars ljudmiljöer ofta karaktäriseras av hörselkrävande talkommunikation, har i stor utsträckning förbisetts.
En av dessa förbisedda arbetsmiljöer är förlossningsvården, där höga ljudnivåer från företrädesvis mödrarnas skrik både är potentiellt skadliga och svåra att kontrollera.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu studerat ljudmiljön på en av landets största förlossningsenheter. Studien, som publiceras i ansedda tidskriften BMJ Open, visar att ljudnivåerna under nästan hälften av arbetspassen överskred det lägre insatsvärdet för daglig exponering (80 dB LAeq, se faktaruta).
I nivå med en rockkonsert
Under en mindre andel av passen överskreds även det högre insatsvärdet tillika gränsvärdet för daglig exponering (85 dB LAeq), samt vid enstaka tillfällen även de nivåer som enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter är maxgränsen uppmätt under kort tid: 115 dB LAFmax, vilket i nivå ungefär motsvarar höga ljudtoppar vid en rockkonsert.
– Totalt noterade vi 50 tillfällen under 61 arbetspass då maxnivån 115 dB LAFmax överskreds. Vid sex av dessa kunde vi via mätprotokoll med säkerhet koppla de höga nivåerna till en pågående förlossning, säger Sofie Fredriksson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Hela 55 procent av förlossningspersonalen som deltog i studien upplevde någon form av hörselrelaterat besvär.
Ljudtrötthet
– Vanligaste besvären var ljudtrötthet och svårighet att uppfatta tal, något vi såg hos en tredjedel av personalen. Vi såg också en statistiskt signifikant koppling mellan en beräknad bullerdos och hörselbesvären tinnitus samt ljudtrötthet, säger Sofie Fredriksson.
– Ljudtrötthet har tidigare noterats främst bland lärare och förskollärare, som beskriver att de efter en arbetsdag är ”trötta i öronen” och på grund av detta inte orkar med en ljudlig miljö på fritiden. Det krävs mer forskning för att förstå ljudtrötthetens mekanismer och hälsokonsekvenser, men våra studier tyder på att symtomet bör ses som ett allvarligt tecken på en skadlig ljudmiljö även inom vården.
Inom förlossningsvården är det av naturliga skäl svårt att använda hörselskydd. I studien gav personalen flera exempel på spontana knep de utvecklat: en deltagare brukade be den födande kvinnan att skrika i lustgasmasken; en annan försökte få den födande kvinnan att fokusera sin kraft på krystningar istället för skrik.
Många känner stress
– Några i personalen blev lättade när vi rekommenderade hörselskydd, eftersom det enligt dem gjorde det mer accepterat att använda öronproppar. Det finns idag mer diskreta hörselskydd att använda som dämpar lagom mycket och inte hindrar samtal, säger Sofie Fredriksson.
Enligt Göteborgsstudien upplevde fyra av tio deltagare i studien sig mycket stressade och/eller mådde dåligt av stress på arbetet. Enligt forskarna kan den dåliga ljudmiljön vara en bidragande orsak till stressen.
– Åtgärder för god ljudmiljö kan med andra ord skapa positiva effekter på personalens upplevda stressnivå. En insats som skulle kunna testas är att erbjuda personalen ”ljudvila” mellan förlossningar, att ljudmiljön i administrativa utrymmen ses över, att avskilda rum finns för patientrapporteringar och diskussioner samt att raster och pauser kan tas i lugna, tysta och avslappnande miljöer, säger Sofie Fredriksson.
Artikeln The effect of occupational noise exposure on tinnitus and sound fatigue among obstetrics personnel är publicerades i British Medical Journal Open.
FAKTA:
dBA Leq kan liknas vid en genomsnittlig ljudnivå mätt under en längre tid, vid arbetsmiljöbedömning vanligen 8 timmar, med ett filter som ska motsvara hörselns känslighet för olika frekvenser
dB LAFmax innebär en ljudnivå mätt under en mycket kort tid (125 millisekunder), vilket ungefär motsvarar örats förmåga att uppfatta fulla volymen av ett plötsligt ljud. Även denna nivå mäts med filter.
Kontaktinformation
Sofie Fredriksson, leg. audionom och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 36 10 070-2258840 sofie.fredriksson@amm.gu.se
Naturen som kraftkälla i Sverige
När svenskar söker trygghet ro och tröst tar de sig ofta ut i naturen, till skillnad från övriga européer som ofta söker ro i religionen.
– Naturen har blivit det heligaste vi har. Den plats vi söker för att få ro och tröst i livets allvarligaste kriser.
I studien såg 68 procent naturen som viktig och att vända sig till kyrkan bara 14 procent. Att lyssna på naturens musik 66 procent mot religiös musik 14 procent.
– Detta gör antagligen Sverige unikt.
Vi är socialiserade på naturen
För att förstå detta måste man samtidigt förstå hur vi i Sverige har blivit socialiserade att älska naturen och att vara i naturen.
– I USA är det vanligare att man vänder sig till kyrkan vid en kris. Där har man sedan barndomen gått i kyrkan och man ser sin president be.
– Man använder helt enkelt det som finns i bagaget. Vi har natur och vi har en kultur av naturromantik. Allt finns där färdigt och det måste cancervården använda mycket mycket mer.
Svenskarnas strategier vid kris
Dessa rön om svenskars strategier för att till exempel hantera kris i samband med cancersjukdom presentaras nu i en bok av Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle.
En stor studie om hur kulturen påverkar valet av coping-strategier, med deltagande av över 2000 cancerpatienter, ger ett entydigt resultat.
– Människor behöver definitivt strategier för att hantera inte bara fysisk hälsa, utan också psykisk- och andlig/existentiell hälsa, säger Fereshteh Ahmadi.
Att vara vid liv är inte samma som att leva
– ”I Sverige vill de att vi ska vara vid liv, men hjälper oss inte att leva” – går som en röd tråd i mitt material. Man måste uppmärksamma att krisen finns kvar även om operationen gick bra.
– Skicka människor till sköna naturplatser och hälsoträdgårdar. Uppmuntra och hjälp även våra invandrare att se värdet i naturen.
Den nya generationen som nu bor i stora städer har kanske tappat denna känsla för naturen. Detta kan vara ett sätt att ta dem tillbaka.
– Det blir samtidigt också ett sätt att hjälpa miljön, något man vördar aktar man.
Det egna ansvaret
Att själv försöka ta ansvaret för sin situation är den andra viktiga strategin vid kris i Sverige.
– Det intressanta är att jaget och det egna ansvaret hela tiden finns i Sverige. Att man själv måste ta ansvar för sina handlingar samt att man lyfter fram positiv ensamhet.
Det här ser man även i den religiösa kontexten i Sverige. I USA till exempel ber man om att ”Gud, ta mig i dina händer till en plats där jag blir fri från smärtan” i Sverige ”Ta min hand så att vi tillsammans kan gå….”
Vid alla kriser
Denna studie kan användas vid alla sorters kriser som, till exempel Estonia, Utöya. Nu ska hon påbörja en studie riktad till andra grupper.
– Kanske till dem som har förlorat en viktig person i sin familj, som ett barn, som också tar med sig existentiella frågor.
Intresse från andra länder
Intresset från andra länder att göra en liknande studie även hos dem är stort.
– Jag har valt ut Kina, Japan och Nordkorea. Länder som inte är religiösa, då meningen är att visa hur kulturen påverkar.
Studien utförs också i Turkiet, för att det där har växt upp en stark sekularism bland unga. Detta för att kunna jämföra med ett land som är sekulärt men där religionen har påverkan på kulturen.
– Det tre första är länder som är starkt sekulariserade men där andlighet på ett starkt sätt har påverkat deras kultur.
I Sydkorea har till exempel naturen också en stark betydelse men där går man till bergen som har stort symbolvärde. En annan sak är att äta hälsosam mat som de ser som andligt.
I Japan kan man också förutspå naturens stora betydelse. I Kina är relationen till familjen och den gruppindelade andan intressant, men de är absolut inte religiösa.
– Turkiet har ett annat sätt att tänka, och en helt annat kultur där andlighet kanske inte är så viktigt. Så det blir intressant att jämföra.
Studiens resultat
Existentiell coping:
Mitt liv är något större, man kanske dör men man tillhör något större och skall överleva på det sättet.
- 01 Naturen som en viktig resurs
- 02 Att lyssna till ”naturens musik”
- 03 Vandra i naturen eller delta i en aktivitet utomhus som ger en “andlig” upplevelse
- 04 Att själv omedelbart ta kontroll över sin situation utan Guds hjälp
- 05 Tänka att livet är en del i en större och högre kontext
- 06 Att sitta ensam och fundera och filosofera över livet och andra ting, att få pusselbitarna att falla på plats
Andlig coping:
Man tror på någonting, en andlig kraft.
- 09 Att tänka på en andlig kraft
- 11 Att uppleva starka andliga känslor
- 12 Få en andlig upplevelse med hjälp av andra
- 14 Lyssna till andlig musik
- 15 Känna en stark andlig gemenskap med andra människor
- 21 Försöka att inte tänka på sjukdomen genom att fundera på andliga frågor
- 22 Hopp om en andlig återfödelse till denna värld
- 23 Ge andligt stöd till andra
Religiös coping
- 12 Att lyssna till religiös musik
- 13 Att be till Gud om hjälp
- 16 Att tänka att man har gjort sitt bästa och nu ligger allt i Guds händer
- 17 Tankar på Gud eller Jesu lidande eller andra religiösa personers liv
- 18 Tänka att man alltid har haft en stark samhörighet med Gud
- 19 Att gå till kyrkan
- 24 Att söka hjälp av en präst eller en annan religiös ledare
Fakta om studien
I denna studie har enkäter fördelats bland personer som har/har haft diagnosen cancer i Sverige, totalt 2355 personer har svarat. Resultaten visar att naturen har varit den viktigaste coping-metoden hos cancerpatienterna.
Det högsta medelvärdet (2,9) har faktorn ”Naturen har varit en viktig resurs för dig så att du kan hantera din sjukdom”. Två av tre svarande (68 procent) att vistelser i naturen till stor eller ganska stor del har varit en hjälp för att må bättre under/efter sjukdom. Den näst viktigaste metoden är att lyssna på naturliga ljud som fågelsång och vind. 66 procent av de svarande anger att detta i stor eller ganska stor utsträckning har hjälpt dem må bättre under sjukdomen. Att promenera eller delta i någon aktivitet utomhus, kommer på tredje plats.
Resultaten från denna undersökning om vilken roll naturen spelar för människor med cancer, bekräftar resultaten från en tidigare studie. Baserat på resultaten från en kvalitativ studie bland patienter med cancer i Sverige (Ahmadi 2006) har författarna genomfört denna kvantitativa studie för att undersöka i vilken utsträckning resultaten är tillämpliga på en bredare population av cancerpatienter i Sverige.
Utöver frågor som rör den tidigare kvalitativa studien har vi i utformningen av den aktuella kvantitativa studien också använt RCOPE-enkät designad av Kenneth I Pargament.
Forskare
Fereshteh Ahmadi, forskningsledare och professor i sociologi, avdelningen för social arbete och psykologi, Högskolan i Gävle
Nader Ahmadi, docent i sociologi, avdelningen för social arbete och psykologi, Högskolan i Gävle
MarieAnne Ekedahl, docent i religionspsykologi, Uppsala universitet.
Pär Salander, Professor i social arbete, Umeå Universitet
Fariba Mousavi, Master i psykologi, Stockholm Universitet.
Kontaktinformation
Fereshteh Ahmadi, professor i socialt arbete E-post: fereshteh.ahmadi@hig.se
I en avhandling i pedagogik vid Mittuniversitetet jämför Jakob Billmayer ordningen i tyska och svenska klassrum. Han har bland annat observerat lärare i Bayern och på högstadiet i Sverige. I observationerna såg han två olika klassrumsordningar.
Den ena är lärarfokuserad och präglas av tydliga gränser. Här finns tydliga förväntningar på eleverna och ett begränsat antal återkommande arbetssätt och metoder. Det är den dominerande ordningen i Tyskland – det lärarledda undervisningssamtalet eller vad som kan kallas katederundervisning.
Individualiserat klassrum
I svenska klassrum finns också katederundervisning som ett alternativ. Men här finns också en annan ordning – det individualiserade klassrummet. Här är gränserna för klassrum och lektioner inte lika tydliga och undervisningen innehåller olika aktiviteter och arbetsformer. Eleverna har mer inflytande över undervisningen och de kan arbeta i grupp eller enskilt.
– Det är en klassrumsordning med större utrymme för eget, individuellt arbete som i större utsträckning möjliggör hänsyn till enskilda elevers förutsättningar, önskemål och behov. Svenska lärare verkar kunna välja i högre grad mellan olika sätt att undervisa, säger Jakob Billmayer.
De båda typerna av klassrumsordning existerar parallellt i Sverige. En och samma lärare kan växla mellan formerna och välja den som passar bäst för lärandet.
– Båda klassrumsordningarna kräver kunskap, skicklighet och en känsla för situationen av läraren för att kunna möta utmaningarna i klassrummet, säger Jakob Billmayer.
Skolresultat och ordning
Debatten om ordningen i svenska klassrum är ständigt aktuell och svaga skolresultat har ibland förklarats med att svenska elever saknar studiero. Men att beskriva katederundervisning som ordnad och det individualiserade klassrummet som oordnat håller inte menar Billmayer.
– Det behöver inte vara ”oordning” när man ser elever som rör sig i rummet, jobbar själva eller pratar med varandra. Båda typerna av klassrumsordningar kan vara god undervisning, men jag ser det som positivt att svenska lärare har möjlighet att växla mellan dem, säger Jakob Billmayer.
Här hittar du hela avhandlingen: Ska dörren vara öppen? Disciplin i klassrummet i Sverige och Tyskland.Den försvaras vid Mittuniversitetet, Campus Härnösand 5 juni.
Kontaktinformation
Jakob Billmayer, doktorand, 070-496 91 39, e-post: jakob.billmayer@miun.se
– Om man vill ta reda på vilka fysiologiska krav som ställs på en elitlängdskidåkare måste man undersöka vilka testvariabler som tydligast uppvisar samband med tävlingsprestation hos elitskidåkare. Uppnår man goda testresultat när det gäller de variabler som vi har identifierat, så finns det även stora möjligheter att uppnå goda tävlingsresultat i skidspåret, säger Magnus Carlson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.
De senaste årtiondena har längdskidåkningen genomgått ett antal förändringar i och med införandet av exempelvis fristil, sprinttävlingar, masstarter och skiathlon, samtidigt som teknologiska landvinningar medfört att skidutrustningen och spårprepareringen förbättrats. Hand i hand med dessa förändringar och förbättringar har elitskidåkarna kontinuerligt anammat ett effektivare rörelsemönster anpassat sig efter de nya förutsättningarna.
Trots alla dessa förändringar har endast ett fåtal forskningsstudier de senaste 30 åren studerat vilka fysiologiska krav som ställs på elitaktiva längdskidåkare under tävling. Merparten av de tidigare forskningsstudierna har använt sig av motionärer och/eller ”påhittade” prestationer såsom simulerade tävlingar på rullband, rullskidåkning på friidrottsbana, testtävlingar på snö.
För att kunna besvara frågan vad som krävs fysiologiskt för att bli en vinnare i längden har Magnus Carlsson undersökt sambanden mellan fysiologiska variabler och ”riktiga” tävlingsprestationer hos elitaktiva längdskidåkare.
Avhandlingsresultaten visar att de fysiologiska kraven skiljer sig något åt för män och kvinnor samt vilken disciplin (sprint eller distans) som studeras. Enligt Magnus Carlsson är det viktigt att kunna förse de arbetande musklerna med syre vid högintensivt arbete, detta oberoende av vilken åkteknik som används. Det avspeglas i den maximala syreupptagningsförmågan för det specifika rörelsemönstret. Vidare så är det av vikt att kontinuerligt kunna arbeta på en hög arbetsintensitet utan att hämma förmågan att utveckla kraft vilket reflekteras av skidåkarens arbetsintensitet vid den så kallade laktattröskeln. Det är även viktigt att ha en stor muskelmassa samt förmåga att kunna utveckla hög kraft vid en hög rörelsehastighet.
För att utvärdera prestationsförmågan hos längdskidåkare så bra som möjligt så behöver man även använda olika uttryckssätt för dessa fysiologiska variabler när det gäller sprint- och distansskidåkning.
– Generellt sett så verkar det som att det absoluta uttryckssättet av en specifik testvariabel är en bättre indikator av prestationsförmågan vid sprintskidåkning, medan förhållandet mellan variabelvärdet och kroppsvikten är viktig att beakta vid utvärdering av prestationsförmågan vid distansskidåkning, säger Magnus Carlsson.
Avhandlingen är publicerad digitalt
FAKTA
Magnus Carlsson kommer från Enviken i Dalarna. Han har en examen i medicinsk vetenskap med inriktning mot idrottsmedicin från Högskolan Dalarna och är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. Fredagen den 5 juni försvarar Magnus Carlsson sin avhandling med titeln: Elitlängdskidåkningens fysiologiska krav. (Engelsk titel: Physiological demands of competetive elite cross-country skiing). Opponent: Eva Andersson, Docent, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap/Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm, Sverige. Huvudhandledare: Michail Tonkonogi. Disputationen äger rum kl. 09.00 Föreläsningssal 6, Campus Falun, Högskolan Dalarna.
Kontaktinformation
Magnus Carlsson Telefon: 023-778484 E-post: mca@du.se
Genom att gräva ner sig i såväl Esaias Tegnérs glasögon som Karl XV:s kalsonger har Andreas Nyblom i sitt nyligen avslutade projekt analyserat det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets kändiskult, en i dag välkänd del av våra medier, men samtidigt en företeelse med historiska rötter.
– I princip alla större kulturpersonligheter som då var omskrivna finns representerade i form av efterlämnade föremål och det var en del av Artur Hazelius mission. Han samlade själv in mycket av materialet, säger Andreas Nyblom.
Från början var de personliga sakerna också utställda på museet. Det var till exempel inte ovanligt att bygga upp författares och kända vetenskapsmäns arbetsrum. Kändisarnas prylar blev reliker som kunde beskådas och användas i uppbyggligt syfte.
– Under 1800-talet sker det en intressant förändring här. Intresset vänds från kungar och generaler till just kreativa professioner och folk som åstadkommit fredliga avtryck i vår kultur. Man ville åt det vardagliga hos de här storheterna och hoppades många gånger att deras snusdosor, glasögon och pennor skulle medverka till att folk uppmuntrades till flit och arbetsamhet. Bakom fanns en idé om att alla kunde lyckas om man bara var flitig, säger Andreas Nyblom.
Därför var det möjligen ingen slump att det var kungens kalsonger, och Tegnérs glasögon som ställdes ut. På så sätt blev kändiskulten under denna tid mer demokratisk. Samtidigt kunde det spåra ur. Från de allra mest kända, som August Strindberg, samlades allt in. Fortfarande finns 100-tals skjortknappar, en gammal febertermometer och till och med fimpar bevarade efter författaren. Artur Hazelius hade speciella så kallade ”skaffare” runt om i Norden som skulle hålla utkik efter manuskript, brev, glasögon och annat från kändisar. Själv såg Hazelius till att John Ericssons kvarlåtenskap skeppades över från USA, så att hans arbetsrum kunde rekonstrueras härhemma efter hans död.
– Bara järnspisen och fönstren ansågs för dyra att forsla hit! Men det intressanta här är att John Ericsson själv uttryckligen bett att inte bli ihågkommen genom sina skisser eller andra föremål. Han ville inte bli utställd. Men det struntade både Hazelius och museet i efter hans död, säger Andreas Nyblom.
Minnena efter stora män (och några kvinnor) blev snarast nationella egendomar, där de enskilda (döda) berömdheterna inte längre hade makt eller rätt att påverka hur de skulle ihågkommas. För att inte riskera att ställas ut mot sin vilja var det faktiskt många som brände upp både brev och saker. Även om utställningarna inte gjordes förrän man var död kunde det uppfattas som ett onaturligt och skrämmande intrång i det privata.
– Man blev besatt av minnen, säger Andreas Nyblom.
Läs mer om Andreas Nybloms forskningsprojekt
Kontaktinformation
Kontakta Andreas Nyblom som i dag inte längre finns på Nordiska museet utan är lektor vid Linköpings universitet: andreas.nyblom@liu.se
Studien har letts av Anders Broberg, Göteborgs universitet och Kjerstin Almqvist, Karlstads universitet.
– Målet är att hela kedjan ska fungera från utredning och bedömning till insatser. Men då måste alla delar – samverkan mellan instanser, kartläggning och beslut om insatser – bli bättre. Först då kan alla våldsutsatta barn få den hjälp de behöver, säger Anders Broberg vid Göteborgs universitet.
Det är Socialnämndens ansvar att ingripa när barn behöver skydd. Forskargruppen utvecklade och prövade en metod för att samla in underlag för att bedöma risken för att barn ska utsättas för våld i sin familj.
Forskarnas rapport visar att det finns skäl att göra risk- och skyddsbedömningar i cirka tio procent av alla nya ärenden inom BUP och Socialtjänsten och i en majoritet av ärendena där barn har kontakt med skyddade boenden eller andra institutioner. Metoderna välkomnas av såväl handläggare som mammor och barn men hög arbetsbelastning och personalomsättning samt bristande beredskap att hantera våld hindrade såväl BUP som socialtjänsten från att genomföra kartläggning och intervjuer.
– Detta är bekymmersamt. Vi vet att detaljerad information om barnets och familjens situation är avgörande för att kunna bedöma risken för att ett barn, som lever med vuxna som utsätter varandra och/eller barnet för våld, ska drabbas av mer och kanske grövre våld, menar Maria Eriksson vid Mälardalens högskola.
Forskarnas rapport visar dessutom att det brister i samverkan mellan olika instanser. Våldsutsatta barn, som har utvecklat allvarliga symtom på psykisk ohälsa, ska hänvisas direkt till barn- och ungdomspsykiatrin medan barn utan så höga symtomnivåer ska erbjudas stödjande insatser. Ungefär hälften av de barn som kom till socialtjänsten hade symtomnivåer som pekade mot ett behov av specialiserade behandlingsinsatser.
– I de fall man genomförde en kartläggning av barnets psykiska ohälsa, var det endast i enstaka fall som resultatet påverkade valet av insats för barnet. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att samverkan mellan insatsnivåerna i stort sett inte förekommer när det gäller denna utsatta grupp barn, säger Kjerstin Almqvist vid Karlstads universitet.
Forskarna har också prövat fyra olika insatser för våldsutsatta barn, som visat goda effekter i internationella studier. Studien visar att såväl behandlare som föräldrar var positiva till den metod de har prövat. Men eftersom verksamheterna inte kartlade våldsutsatthet så hade man svårigheter att identifiera barn som behövde insatsen.
– Nästa steg är att etablera och tillhandahålla utbildningar i Sverige, eftersom det är en förutsättning för att metoderna ska kunna erbjudas till våldsutsatta barn och föräldrar, säger Åsa Cater, Örebro universitet.
Läs rapporten
Kontaktinformation
Anders Broberg, Göteborgs universitet (anders.broberg@psy.gu.se) tel 0706-995651, Kjerstin Almqvist, Karlstad universitet (kjerstin.almqvist@kau.se) tel 0702-22 90 16, Maria Eriksson, Mälardalens högskola (maria.eriksson@mdh.se) tel 016-15 37 76 eller 073-6620927, Åsa Källström Cater, Örebro universtiet (asa.cater@oru.se) tel 019-303007 eller 0706-760717
Projektet ”Implementering av lösning för vård av kroniskt sjuka i hemmet” pågår i 18 månader och omfattar KOL-patienter från sex lungkliniker i landet. 21 parter från offentlig och privat sektor deltar i projektet.
– Vi tar in så mycket kunskap som möjligt för att hitta alla problemställningar kring vård på distans, inklusive vårdens ersättningssystem och juridiska frågor, säger projektledaren Per-Olof Sjöberg, chef för Digital Health Lab vid forskningsinstitutet SICS Swedish ICT.
Riksförbundet HjärtLung är en central partner för att säkerställa att lösningarna svarar mot patienternas behov. Ordförande Inger Ros är entusiastisk.
– Det är oerhört glädjande att det händer något för den här patientgruppen, säger hon. Det handlar om en stor grupp med kroniskt vårdbehov så det finns mycket att vinna på bättre lösningar för dem, både resursmässigt och vad gäller patienternas trygghet och livskvalitet.
I projektet införs en ny roll i distansvården kallad ”Vårdoperatören”. Det är vårdoperatören som håller regelbunden kontakt med patienten och som hjälper till med kontakterna med läkare, sjukgymnast, apotek och anhöriga, både tekniskt och administrativt.
Michael Runold är överläkare vid Lung- och allergikliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, en av de kliniker som står för den medicinska utprovningen i projektet. Han tror att en utveckling av distanssjukvården kan få stor betydelse för patienter med KOL, en svår sjukdom som kan kräva behandling med syrgas i senare stadier. Patienterna behöver en flexiblare och mer behovsstyrd vård än vad sjukvården i allmänhet kan ge.
– Rätt som det är blir patienten sjukare och behöver en bedömning. Står vi i kontinuerlig kontakt med dem digitalt kan vi se till att de får behandling innan den akuta försämringen fortsätter. Det vore fantastiskt, säger Michael Runold.
Med hjälp av en surfplatta kan patienterna hålla kontakt, skicka in uppgifter om hur de mår och värden för vitalparametrar som andning, syresättning och fysisk aktivitetså att behandlingen kan optimeras.
– Vi har också en förhoppning om att få patienterna, även de med svår KOL, att öka sin fysiska aktivitet genom att träna hemma med andra eller med en sjukgymnast via skärmen, säger Michael Runold.
SICS, som leder projektet, är ett svenskt forskningsinstitut inom datavetenskap och kommunikation. Det ägs till 60 procent av svenska staten och till 40 procent av intressentföreningar och drivs utan vinstintresse. I projektet arbetar SICS ihop med systerinstituten Acreo och Interactive Institute, alla inom i moderbolaget Swedish ICT.
– Det här är ett exempel på digitaliserade lösningar för samhällstjänster som vi arbetar med och som på sikt kommer att revolutionera vården, säger Per-Olof Sjöberg på SICS.
För att sjukvård på distans ska fungera krävs många bra tekniska lösningar. Det behövs sensorer för mätning av kroppsfunktioner, kommunikationsenheter som vidarebefordrar data och säkrade databaser för lagring. Det behövs kompetens att analysera parametervärden, kunna dra slutsatser utifrån resultaten och föreslå de åtgärder som bör sättas in.
Här kommer företagen och svensk industri in i bilden. Genom att SICS vill basera systemet på öppna gränssnitt som släpper in innovativa företag, öppnas en mängd affärsmöjligheter för näringslivet att skapa, sälja och exportera sina lösningar.
– I förlängningen kan vård på distans av kroniskt sjuka bli en svensk paradgren och en viktig exportindustri, säger Per-Olof Sjöberg.
FAKTA OM PROJEKTET
Det har tre syften:
1. Öka livskvaliteten för kroniskt sjuka. 2. Ge sjukvården bättre och mer kostnadseffektiva sätt att ta hand om patienterna. 3. Ge näringslivet möjlighet att utveckla och exportera lösningar.
De 21 parterna är bland andra Inera, som har infrastrukturen via Sjunet; Telia Sonera som teknikoperatör; MedHelp i rollen som vårdoperatör och Region Skåne som ska utvärdera och sprida projektlösningen.
Projektet kostar 27 miljoner kronor, varav Vinnova går in med 10,5 miljoner och resten finansieras av parterna.
Projektet innebär implementeringsfasen av det stora projekt om vård på distans som SICS drivit under tre år.
Projektet ingår i Swedish ICTs satsning på affärs- och innovationsområdet eHälsa med ett 30-tal projekt inom hälsa, vård och omsorg.
Kontaktinformation
Per-Olof Sjöberg, projektledare vid SICS Swedish ICT och chef för affärs- och innovationsområdet eHealth på Swedish ICT pos@sics.se, tel 070-519 04 91 Inger Ros, ordförande i Riksförbundet HjärtLung inger.ros@tumba.hjart-lung.se, tel 073-914 51 24 Michael Runold, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset michael.runold@karolinska.se, tel 08-517 765 14.
Drygt 4000 barn under 18 år i Sverige växer upp med en mamma som har en intellektuell funktionsnedsättning.
– Att växa upp i den här typen av familj är förvisso inte vanligt, men med tanke på hur situationen är för dessa barn så är situationen allvarlig. Min forskning visar att de här barnen inte på långa vägar får det stöd från samhället de behöver, säger Ingrid Weiber, som disputerar med avhandlingen ”Children in families where the mother has an intellectual or developmental disability”.
Den stora familjehemligheten
Ingrid Weiber har bland annat intervjuat vuxna kvinnor som vuxit upp med en mamma med en intellektuell funktionsnedsättning.
– Gemensamt är att det varit en självklarhet att hemlighålla situationen i hemmet för omgivningen. Det är mycket skam förknippat med att ha en mamma som har en intellektuell funktionsnedsättning, säger hon.
Svikna av samhälle
Kvinnorna vittnar samtidigt om att de, som barn, varit besvikna på att omgivningen inte sett och reagerat på de signaler de sänt om hur illa det var.
– De känner sig svikna av samhället. Varken lärare eller andra vuxna i barnets omgivning har frågat hur de har det trots att de till exempel skolkat från skolan, inte har gjort läxor eller varit dåligt klädda.
Vuxen som sexåring
Att som tioåring vara intellektuellt överlägsen sin mamma är svårt.
– De äldre barnen i dessa familjer får som regel ta över ansvaret för hemmet och de yngre syskonen redan i fem-, sexårsåldern. De tvingas att bli vuxna långt innan de är mogna för det.
Weiber konstaterar att de stora påfrestningarna under uppväxten ofta får konsekvenser för individen på sikt, till exempel i form av ångest och kronisk sjukdom.
Bristande samarbete
Ingrid Weiber har även undersökt vilket stöd samhället erbjuder.
– Flera delar av välfärdssektorn arbetar med att ge stöd till dessa familjer, problemet är att samarbetet mellan de olika sektorerna ofta brister. Mina studier visade även att det finns en osäkerhet vad gäller anmälningsplikten när det gäller barn som kan vara i behov av socialtjänstens insatser.
Familjestödet behöver utvecklas
Studierna visar också att stödet som ges är ineffektivt och att det behövs mer kunskap i välfärdssektorn för att fånga upp och hjälpa dessa familjer.
– Familjestödet behöver utvecklas, inte minst måste man fånga upp barnen och ge dem chans att ensamma få träffa vuxna som de kan tala om sin situation med. Det skulle behövas en grupp runt varje familj för att på bästa sätt hjälpa denna.
Kontaktinformation
Ingrid Weiber, t fn: 0455 385 451 eller 070 371 2275, Ingrid.weiber@mah.se