I Gdanskbukten i Polen är den nu den vanligast förekommande kustnära
fiskarten och i Danmark fångas flera ton svartmunnad smörbult årligen.
Eftersom den svartmunnade smörbulten sätter i sig stora mängder småräkor befarar man att fisket på tångräkor i Östersjön påverkas negativt. Även våra bottenlevande arter, som tånglake och skrubbskädda, kan påverkas negativt på grund av konkurrens om lekplatser och föda.
Arten som kommer från Svarta havet och Kaspiska havet dök upp i Polen första gången 1990. Sedan dess har den spridit sig i Östersjön. Första förekomsten i Sverige var 2008 i Karlskrona. År 2010 kom rapporter från Karlshamn, Göteborg och Visby. 2013 nådde den Bråviken och Stockholms skärgård. SLU, institution för akvatiska resurser, genomför årliga provisken längs den svenska kusten, i många av våra vattendrag samt i många sjöar från Lappland till Skåne.
– Liksom med alla invasiva arter är det mest effektivt att ”mota Olle i
grind”, säger Ann-Britt Florin, forskare vid SLU:s institution för akvatiska resurser. Det är svårt att göra något åt arten när den väl etablerat sig. Möjligtvis skulle riktat fiske eller stärkta rovfiskbestånd kunna begränsa smörbultens effekter. Att begränsa vidare spridning är också önskvärt.
Läs mer om svartmunnad smörbult på SLU:s webb.
Kontaktinformation
Ann-Britt Florin, forskare Institutionen för akvatiska resurser, SLU Kustlaboratoriet i Öregrund 010-478 41 22, ann-britt.florin@slu.se
Detta är ett steg i forskningen kring hur man kan skräddarsy livsmedel för att påverka vår hälsa. Korn innehåller mycket kostfiber som utgör näring för tarmen när det bryts ner. Då bildas smörsyra som har en positiv inverkan på tjocktarmen och har kopplats samman med en rad gynnsamma effekter på vår hälsa.
I en studie från Lunds universitet visar forskare att kornets egenskaper blir särskilt gynnsamma om man använder sig av en förädlingsprocess som kallas mältning. Mältning innebär att kornet tillåts gro och därefter torkas och värmebehandlas i en rad steg, då bildas malt.
Behandlingen används idag främst för tillverkning av öl men kan också, enligt forskarna, med fördel användas i livsmedel som bröd och gröt. Studien visar att valet av råvaror och dess egenskaper är viktiga för oss, men också att tarmfloran påverkas av hur råvaran behandlas, något som enligt forskarna inte tidigare varit känt. Den visar även att mältning, en typ av surgörning av produkten, kan vara en framtida viktig metod för att modulera tarmfloran för förbättrad effekt på människors hälsa.
– Det var förvånande att samma livsmedel kan ge så olika tarmflorasammansättning beroende på om man äter det som det är eller om man äter det mältat, säger Frida Fåk, docent vid Centrum för Preventiv Livsmedelsforskning.
Enligt forskarna är detta ett steg på vägen till hur vi bättre kan skräddarsy våra livsmedel för att få optimala hälsoeffekter, vilket är målet med forskningen vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning, Lunds universitet.
Studien publiceras i Molecular nutrition & Food Research i oktober. Huvudförfattaren Yadong Zhong doktorerade nyligen vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning, Lunds universitet med en avhandling om nutritionella effekter av korn (Nutritional effects of Barley- mechanisms of action in the intestinal tract).
Studierna har utförts inom ramen för VINN Excellence Centret Antidiabetic Food Centre.
Kontaktinformation
Frida Fåk, Centrum för Preventiv Livsmedelsforskning, Lunds universitet Tel: 046-222 83 89 frida.fak@food-health-science.lu.se Margareta Nyman, Centrum för Preventiv Livsmedelsforskning, Lunds universitet Tel: 046-222 45 67 margareta.nyman@food-health-science.lu.se
Skolämnet svenska som andraspråk etablerades 1995 och har varit ifrågasatt, inte minst för att undervisningen ofta är alltför färdighetsinriktad och för att urvalskriterierna för att läsa ämnet är godtyckliga. Medan samma elever i skolans övriga ämnen undervisas tillsammans hålls de alltså just i ämnet svenska isär. I sin avhandling belyser universitetsadjunkt Catarina Economou flerspråkiga elevers situation med fokus på ämnet svenska som andraspråk på gymnasiet.
–Trots att den nya ämnesplanen, Gy 11, har en tydligare prägel i förhållande till svenskämnet jämfört med tidigare, kan ämnet svenska som andraspråk fortfarande betraktas som underordnat svenskämnet och som ett stödämne med färre utmaningar, säger Catarina Economou.
Till grund för studien ligger klassrumsobservationer, intervjuer med elever och till viss del skolpersonal, inspelade boksamtal samt ämnesplansanalyser. Tre av de fyra delstudierna grundar sig på ett tjugotal informanter vardera. Resultaten visar att de kognitiva utmaningarna är färre och att utrymmet för läsning av skönlitteratur är betydligt mindre i svenska som andraspråk.
Kompetenta läsare
Mot bakgrund av detta analyserar Catarina Economou andraspråkselevernas läsning och tolkning av två olika romaner. Hon visar att det handlar om kompetenta läsare och ifrågasätter därför varför arbete med skönlitteratur ges ringa utrymme i ämnesplanen.
Med stöd i sina resultat menar hon att alla elever bland annat kan och bör ha en gemensam och interkulturell litteraturundervisning där fruktbara möten mellan litteratur och elever liksom mellan elever i förhållande till litteratur kan ske.
– Att nyanlända ska lära sig språket i särskilda undervisningsgrupper är en nödvändighet, men hur de sedan ska fortsätta att utveckla sitt svenska språk är omdebatterat, säger Catarina Economou.
– Det finns anledning att se över uppdelningen av svenskämnena och börja diskutera ett gemensamt och inkluderande svenskämne med ett förändrat innehåll på gymnasienivå.
Andraspråksaspekter får inte komma i skymundan. Exempelvis kan kontrastiva perspektiv med jämförelser mellan olika språk och kulturer berika alla elever.
Svenska som andraspråk
Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmå, 2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet och 3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare (Skolförordningens 5 kap. 14 §).
Avhandling
Catarina Economou lägger fram sin avhandling I svenska två vågar jag prata mer och så. En didaktisk studie om skolämnet svenska som andraspråk vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet. Disputationen sker fredagen den 16 oktober klockan 13.00 i sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15, Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Catarina Economou, 0733 – 822998, catarina.economou@mah.se
För tidigt födda barn är känsliga för smärta eftersom deras hjärna och nervsystem är under utveckling. Smärtan kan orsaka skador både på kort och lång sikt. Samtidigt kan smärtstillande eller lugnande medel också leda till skador. Därför undersöker forskare andra alternativ. Hud-mot-hudkontakt, som också kallas kängurumetoden, är ett exempel.
– Att lindra smärta på det här sättet orsakar inga skador och vår studie visar att det ger effekt, säger Emma Olsson, doktorand i medicin vid Örebro universitet.
Vid sidan av forskningen arbetar hon som sjuksköterska på en neonatalavdelning. Hon har genomfört studien tillsammans med Mats Eriksson, specialistsjuksköterska i intensivvård och forskare i medicin vid Örebro universitet.
Svårt att mäta för tidigt föddas smärta
Tio barn födda mellan graviditetsvecka 26 och 35 var med i studien. För att mäta vilken smärta de kände använde forskarna en metod som kallas Near Infrared Spectroscopy, NIRS. Sensorer på huden skickar och fångar ljussignaler med en våglängd nära det infraröda området.
– Smärta är svårt att mäta eftersom för tidigt födda barn inte alltid kan ge uttryck för den. Ofta gör vården en bedömning utifrån till exempel hjärtfrekvens, ansiktsuttryck och gråt men dessa smärtsignaler kan vara svaga eller helt utebli. Därför har vi valt att använda NIRS, säger Mats Eriksson.
Ökad stress vid smärta
Barnen undersöktes vid två blodprovstagningar. Vid det ena tillfället låg de endast iklädda en blöja tätt intill sin mamma och vid det andra tillfället låg de i en kuvös, vilket är så som provet vanligen tas. Vid båda tillfällena fick de sockervatten som också är smärtlindrande. Resultaten visar att det var en större ökning av syresatt hemoglobin i hjärnan när provet togs i kuvösen.
– Smärta ger förändringar i blodcirkulationen i områden i hjärnan som registrerar smärta. NIRS mäter syremättnaden i olika delar av hjärnan. När barnen upplever smärta ökar syresättningen. Det blir ett stresspåslag, säger Emma Olsson.
– När de för tidigt födda barnen låg hud-mot-hud med sin mamma var ökningen inte lika hög. De kände alltså inte lika mycket smärta. Hud-mot-hud är en enkel och billig metod som dessutom ger föräldrar en aktiv roll, säger Emma Olsson.
Kontaktinformation
Emma Olsson E-post: emma.olsson2@regionorebrolan.se Telefon: 070-7482660 Mats Eriksson: E-post: mats.h.eriksson@oru.se Telefon: 019-303362, 070-779 22 44
Debatten kring hur man ska minska utsläppen av koldioxid fokuserar oftast på utsläppen från elproduktion och transporter. Chalmersforskaren Johan Rootzén presenterade nyligen sin doktorsavhandling som handlar om en annan stor källa till utsläpp: energiintensiv tung industri i Sverige och EU, såsom produktion av stål och cement och raffinering av råolja.
– Från politiskt håll saknas en strategi för hur man ska minska utsläppen från de här branscherna, trots att de står för en tiondel av koldioxidutsläppen i Europa och uppemot 20 procent i ett land som Sverige, säger Johan Rootzén.
Att energieffektivisera produktionen och byta till fossilfritt bränsle är de två alternativ som ofta nämns. Men när det gäller produktion av cement och stål är det av produktionsmässiga skäl bara möjligt att komma åt en begränsad mängd av utsläppen med dessa åtgärder. En radikal minskning av produktionstakten skulle göra stor skillnad, men när vi samtidigt har ett stort investeringsbehov i bostäder, infrastruktur och förnyelsebar energi är detta inget troligt framtidsscenario.
Klockan tickar
– Klockan tickar, säger Johan Rootzén. Produktionsanläggningar i basindustrin har en lång livslängd, så implementering av nya lösningar och ny teknik tar tid.
År 2050 kan tyckas vara långt bort, men för basindustrin ligger detta år bara ett fåtal investeringscykler bort, det vill säga det är få tillfällen kvar att investera i ny teknik. Menar man allvar med ambitionen om att utsläppen i Sverige och EU ska ner till nära noll till år 2050 måste frågan om ny teknik upp på bordet nu.
En viktig pusselbit kan stavas Carbon Capture and Storage (CCS) – avskiljning och lagring av koldioxid. På Chalmers avdelning Energiteknik – liksom på många andra högskolor och institut i världen – har olika tekniker för koldioxidavskiljning utvecklats under många år. Hela kedjan; avskiljning, transport och lagring behöver dock demonstreras i industriell skala för att CCS-tekniken på allvar ska kunna utvärderas, och det är bråttom att få till stånd en sådan demonstration.
– Det är lätt att säga att vi ska ner till noll utsläpp, men då krävs att vi tar i frågan seriöst och på allvar får möjlighet att prova teknik med stor potential, säger professor Filip Johnsson som leder forskningsgruppen på Chalmers.
Finns frågetecken
Visst, det finns frågetecken kring CCS och dessutom är det ju kostsamma investeringar som måste göras. Men bestämmer man sig för att inte prova så bakbinder man sig och minskar handlingsutrymmet framöver. Vår forskning tyder på att utan ett teknikskifte så kan stål och cement och raffinaderiindustrierna ensamma mycket väl komma att uppta uppemot en fjärdedel av utsläppsutrymmet år 2050.
I sin avhandling har Johan Rootzén också konstaterat att ett teknikskifte till en mindre kolintensiv produktion av stål och cement bara skulle ha marginell påverkan på slutpriset på en bil eller ett hus, trots stora investeringar i produktionsleden. Detta eftersom materialet är en så pass liten del av slutkostnaden.
Han hoppas nu att hans och kollegornas forskning ska leda till att politiker i både Sverige och Europa tar beslut som banar väg för CCS och andra tekniker som på allvar skulle kunna minska utsläppen från den koldioxidintensiva industrin.
– Det här är en av de stora ödesfrågorna vi har att hantera, säger Johan Rootzén. Vi i Sverige och Europa, som till stor del har byggt upp våra industrier och ekonomier på kol, olja, stål och cement, har i min mening ett ansvar att gå före och ta fram tekniker som kan lägga grunden för en annan typ av tillväxt.
Carbon Capture and Storage (CCS) – koldioxidavskiljning och lagring Idag finns det globalt 22 storskaliga CCS-projekt som drivs eller håller på att byggas. Den totala kapaciteten för avskiljning av koldioxid inom dessa projekt är ungefär 40 miljoner ton per år. Det motsvarar de totala årliga utsläppen från ett land som Irland. I begreppet och förkortningen CCS ingår underförstått även transport av koldioxid från utsläppskällan (exempelvis ett kraftverk eller en större industrianläggning) till lagringsplatsen – vanligtvis i berggrunden. Ibland används även ordet ”infångning” som synonym till avskiljning.
Kontaktinformation
Johan Rootzén, doktor i energi- och materialsystem, Energi och miljö, Chalmers, 031-772 52 51, 073-616 75 74, johan.rootzen@chalmers.se Filip Johnsson, professor i energiteknik, Energi och miljö, Chalmers, 031-772 14 49, filip.johnsson@chalmers.se
Bredbandsprestanda marknadsförs ofta i megabit per sekund. Det är ett viktigt mått vid nedladdning av stora filer och för att kunna uppnå en viss kvalité för strömmande media. Informationen till konsumenter handlar därför ofta om att högre bandbredd ger oss ett snabbare internet – men stämmer det verkligen?
– I dag pratar man väldigt mycket om bandbredd när man pratar om internetkvalité, men för många tillämpningar som används så som sökfunktioner och spel är det inte det som avgör hur du upplever din tjänst utan det är vilka fördröjningar du stöter på. Om du surfar på nätet och det går segt behöver det inte alls betyda att du har dålig bandbredd. Det kan istället bero på att du har långa fördröjningar, förklarar Anna Brunström, professor i Datavetenskap vid Karlstads universitet.
Forskning ska minska fördröjningen
I det internationella projektet RITE (Reducing Internet Transport Latency) forskar Karlstads universitet om just fördröjningar. Det övergripande målet med forskningen är att försöka minska fördröjningarna över internet och därigenom ge en bättre upplevelse för användarna, med andra ord ett snabbare internet.
– Fördröjningar kan uppstå av flera orsaker som exempelvis genom att det blir köbildning när många använder nätet samtidigt, säger Stefan Alfredsson, universitetslektor och forskare inom datakommunikation vid Karlstads universitet.
Som användare kan du märka att upplevelsen dras ner, exempelvis genom att det hackar när du streamar musik eller spelar spel.
Förbättrad användarupplevelse
De flesta dataöverföringar som görs idag över internet är små och många av dem är kopplade till funktioner som surf och telefoni. För den typen av trafik ger det oftast en ytterst begränsad förbättring när bandbreddskapaciteten ökar, det vill säga när du får fler megabit per sekund. Projektets forskningsresultat är med och bidrar till en förbättrad användarupplevelse och flera förbättringar har redan implementeras.
– För små dataöverföringar är det till exempel viktigt att snabbt återupphämta data som tappas i nätet, det är ett område där vi har utvecklat mer effektiva metoder som i dag finns i många webservrar, säger Anna Brunström.
Långsiktigt skulle en garanti av korta fördröjningar kunna möjliggöra tjänster så som medicinsk vård på distans och möjligheten att operera på distans. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Kontaktinformation
Anna Brunström, professor i Datavetenskap vid Karlstads universitet. 054-7001795, 0734-614 171, Stefan Alfredsson, universitetslektor och forskare inom datakommunikation vid Karlstads universitet. 054-7001668, 0707-225 896
Bindarproteinet, som är mycket litet jämfört med antikroppar, är baserat på så kallade affibody-molekyler. Sådana kan skapas så att de binder hårt och specifikt mot olika sjukdomars proteiner.
– I vårt fall har vi skapat massor av varianter av samma bindningsprotein för att hitta den optimala versionen för just målpeptiden amyloid beta som är med i sjukdomsbilden kring Alzheimer, berättar Hanna Lindberg, som precis doktorerat i ämnet.
När möss, som bär på gener för mänsklig Alzheimer, försetts med Hanna Lindbergs bindarprotein har hon sett att mössen varken utvecklar sjukdomsrelaterad minnesförsämring eller försämrad kognitiv förmåga.
Proteinet förhindrar helt enkelt att mössen utvecklar Alzheimers sjukdom. Innebär detta att forskningsresultat skulle kunna vara en bas i en effektiv bromsmedicin för Alzheimersjuka vad det lider? Att proteinet är ett viktigt steg i riktningen effektiv Alzheimermedicin?
– Det är det vi hoppas på, och tror på själva. Alzheimer är den absolut vanligaste demenssjukdomen idag. Det finns mediciner mot symptomen, men inga effektiva behandlingsmetoder. Medicinerna angriper inte de grundläggande sjukdomsmekanismerna, och de tenderar att bli overksamma efter ett tag, säger Hanna Lindberg.
Stefan Ståhl, dekan på Skolan för bioteknologi och professor i molekylär bioteknologi, har varit huvudhandledare för Hanna Lindberg.
– Jag kom nyligen hem från ett projektmöte på New York University. Där stod det klart för mig att de resultat som uppnåtts med Hannas protein var så bra att de är i paritet med andra proteinbaserade preventiva läkemedel som befinns i klinisk prövning mot Alzheimers sjukdom.
I de flesta fall handlar det om monoklonala antikroppar. Inget sådant läkemedel finns i dag på marknaden, säger Stefan Ståhl.
– Vi har fått väldigt lovande resultat. Mössen som fått behandling med affibody-molekylerna beter sig precis som friska djur när det kommer till minne och kognitiv förmåga. Vi ser också kraftigt reducerade mängder av amyloid beta-peptiderna i mössens hjärnor.
Vid Alzheimers produceras dessa proteiner i hög omfattning, och omvandlas till amyloida plack i hjärnan hos de som har sjukdomen, säger Hanna Lindberg. Hon tillägger att proteinet hon jobbat med därmed förhindrar plackens uppkomst i hjärnan.
Enligt Hanna Lindberg är det rimligt att anta att ett läkemedel skulle kunna vara tillgängligt inom en tioårsperiod, om alla förutsättningar är gynnsamma. Det återstår dock en del prekliniskt och kliniskt arbete. Kan även framtida metoder för diagnostisering tas fram baserat på forskningsresultat?
– Vi har främst jobbat med behandling av Alzheimers sjukdom. Man behöver dock även veta om man är på väg att utveckla demenssjukdomen och kanske forskningsresultatet efter en del vidare arbete även skulle kunna ligga till grund för diagnos. Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att se screening för Alzheimer sjukdom, åtminstone för riskgrupper. Vid upptäckt skulle man kunna sätta in en medicin som bygger på proteinet i förebyggande syfte, säger Hanna Lindberg.
Hon lägger till att det är hennes övertygelse att alla år av forskande runt Alzheimer sjukdom snart kommer att bära frukt. Forskarna är nära att hitta ett bra och fungerande botemedel mot den fruktade demenssjukdomen.
Lägg sedan till att det är världens vanligaste demenssjukdom med en
komplex diagnos som sakta men obevekligen berövar människor livet, och
det är lätt att förstå att ett botemedel är extremt efterlängtat.
Forskarna har tagit fram ett så kallat bindningsprotein som kan
efterlikna funktionen hos antikroppar, vilka utgör den vanligaste formen
av proteinläkemedel.
KTH-forskaren Hanna Lindberg har jobbat tillsammans med kolleger på New York University, Sveriges lantbruksuniversitet och Affibody AB. Enligt organisationen Alzheimer’s Association är 35 miljoner människor drabbade av Alzheimers sjukdom idag, och denna siffra kommer att tredubblas till år 2050.
Forskningsprojektet har genomförts i samarbete med professor Thomas Wisniewski på NYU School of Medicine och professor Torleif Härd på SLU. Stefan Ståhl, dekan på Skolan för bioteknologi och professor i molekylär bioteknologi, har varit huvudhandledare. Lektor John Löfblom och doktor Caroline Ekblad har varit bihandledare.
Kontaktinformation
Hanna Lindberg, hanli@kth.se.
Vid en fältstation i den mexikanska regnskogen testades fem apor av arten röd spindelapa för förmågan att skilja ut olika fruktdofter. Aporna fick lukta på blandningar av ett tiotal syntetiska substanser, som efterliknade frukten från två tropiska trädarter i olika stadier av mognad.
Uppgiften var att välja den bästa, vilket de klarade i över 70 procent av försöken.
– Att skilja mellan den mogna och den helt omogna doften lärde de sig på en dag. Även när blandningarna gjordes mer och mer lika varandra kunde aporna snabbt avgöra skillnaden, säger Matthias Laska, professor i zoologi vid Linköpings universitet.
Tillsammans med bland andra masterstudenten Rosa Orts Garri, som genomförde studien på plats i Mexiko, publicerar han nu resultaten i Natures open-accesstidskrift Scientific Reports.
Studien tyder på att spindelaporna kan lita på sitt luktsinne för att identifiera mogen frukt i naturen. De lär sig att förknippa doften av mogen frukt med belöning i form av ett läckert fruktkött, på samma sätt som de i experimenten belönades med en godsak när de indikerat den rätta doftblandningen. Samspelet mellan de fruktätande primaterna och de tropiska fruktträden är ett exempel på samevolution, där arterna under årmiljoner av utveckling anpassar sig till varandras behov.
Växterna har ett intresse av att deras frukter blir uppätna när fröna är färdiga för spridning, och för aporna är värdet av en frukt större ju mer socker och näringsämnen den innehåller. En omogen banan innehåller till exempel mest stärkelse.
– Denna anpassning går tillbaka till tiden då de första primaterna dök upp för cirka 50 miljoner år sedan. I början åt de mest insekter för att så småningom prova på frukter och andra vegetabilier. Några växter ville inte bli uppätna och framställde giftiga substanser. Andra skaffade sig allt bättre dofter som signalerade energirikt socker och näring, säger Matthias Laska.
Primaterna är inte ensamma om att lukta sig fram till den bästa frukten – samma förmåga har till exempel tropiska fladdermöss. Fåglar lockas i första hand av vackra färger och bryr sig inte så mycket om dofter. Minst luktar de växter som sprider sina frön med vinden. Resultaten stärker också uppfattningen att en arts luktsinne inte kan sägas vara ”bra” eller ”dåligt”.
Spindelaporna som äter frukt från många olika växtarter tjänar på att snabbt lära sig skilja på komplexa doftblandningar de inte stött på tidigare. Andra, mer specialiserade djurarter kan ha ett luktsinne som fungerar bra i deras ekologiska nisch.
Projektet genomfördes i samarbete med det tyska primatforskningscentrumet DPZ och Universidad Veracruzana in Mexiko.
Artikel
Chemical recognition of fruit ripeness in spider monkeys (Ateles geoffroyi) av O Nevo, R O Garri, L T H Salazar, S Schultz, E W Heymann, M Ayasse & M Laska. Scientific Reports 5:14895 oktober 2015. DOI: 10.1038/srep14895
Kontaktinformation
Matthias Laska, professor, 073-8342128, 013-281240, matthias.laska@liu.se
Om man tillför energi till en atom – man säger att atomen exciteras – så tar det normalt en viss tid innan atomen förlorar energin och återgår till sitt ursprungliga tillstånd. Denna tid kallas atomens livstid. Chalmersforskarna har placerat en konstgjord atom på ett visst avstånd framför en kortslutning som fungerar som en spegel. Genom att ändra avståndet till spegeln kan de få atomen att leva längre, upp till tio gånger längre än normalt, det vill säga om spegeln inte hade funnits där.
Den konstgjorda atomen är egentligen en supraledande elektrisk krets som forskarna får att bete sig som en atom. Precis som en naturlig atom kan man ladda upp den med energi, excitera atomen, som den sedan skickar ut i form av ljuspartiklar. I det här fallet har ljuset mycket lägre frekvens än vanligt ljus och är i själva verket mikrovågor.
– Vi har visat hur vi kan styra livstiden hos en atom på ett mycket enkelt sätt, säger Per Delsing, professor i fysik och ledare för forskargruppen. Genom att ändra avståndet mellan atomen och spegeln kan vi variera livstiden hos atomen. Om vi placerar atomen på ett särskilt avstånd från spegeln blir atomens livstid så lång att vi inte ens kan observera atomen. Vi kan alltså gömma atomen framför en spegel..
Försöket är ett samarbete mellan experimentella och teoretiska fysiker på Chalmers, där de senare har utvecklat teorin för hur atomens livstid varierar med avståndet till spegeln.
– Anledningen till att atomen ”dör”, det vill säga återgår till sitt ursprungliga grundtillstånd, är att den ser de mycket små variationerna i det elektromagnetiska fältet som måste finnas enligt kvantteorin, de så kallade vakuumfluktuationerna, säger Göran Johansson, biträdande professor i tillämpad kvantfysik och ledare för teorigruppen.
När atomen är placerad framför spegeln växelverkar atomen med sin spegelbild vilket förändrar hur mycket vakuumfluktuationer atomen utsätts för. Faktum är att det system som chalmersforskarna lyckats bygga lämpar sig utmärkt för att mäta vakuumfluktuationerna, något som annars är mycket svårt att göra.
Artikel
Resultaten är publicerad den 28 september i tidskriften Nature Physics. Probing the quantum vacuum with an artificial atom in front of a mirror.
Om forskningen
Provet som forskarna använder tillverkas på ett kiselchip och innehåller två viktiga delar. Den första är en supraledande krets som utgör den konstgjorda atomen. Den andra delen är en kortslutning som fungerar som en spegel. Genom att skicka in en mycket svag signal till atomen, kan forskarna mäta livstiden hos atomen. Samtidigt kan de variera det effektiva avståndet till spegeln. Detta sker genom att atomens resonansfrekvens varieras, medan det verkliga avståndet hålls konstant. På så sätt kan man ändra avståndet mätt i antalet våglängder för ljuset/mikrovågorna. Den frekvens som används i experimentet är 4.8 GHz, nära de radiovågor som används i trådlösa nätverk. Experimenten utförs vid mycket låga temperaturer, nära absoluta nollpunkten (30 mK), för att atomen ska vara i sitt grundtillstånd när experimentet börjar. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och European Research Council.
Kontaktinformation
Per Delsing, professor i fysik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, 070-308 8317, per.delsing@chalmers.se Göran Johansson, biträdande professor i tillämpad kvantfysik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, 073-060 7338, goran.l.johansson@chalmers.se
– Polisen har själv svårt att känna igen sig i bilden som ibland utmålas i media, säger Daniel Görtz.
Daniel Görtz har gjort den största fältstudien någonsin av Malmöpolisens arbete. Efter mer än 500 timmars jobbskuggning, intervjuer och enkäter har han kommit fram till att mycket inom polisen kretsar kring etnicitet. Det har betydelse för hur polisen avsöker det offentliga rummet och i vilka bostadsområden de gör sina insatser.
– Å ena sidan är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken. Å andra sidan punktmarkeras de, säger Daniel Görtz som menar att det är en ond spiral där många invandrare känner sig trakasserade och misstänkliggjorda.
Hans viktigaste slutsats är dock att även om etnicitet är centralt i polisens arbete så är det långt ifrån alltid som denna fokusering handlar om diskriminering.
– Ofta används etnicitet för att överbrygga skillnader och närma sig en person. Det kan till exempel vara ett intressant samtalsämne och fungera som isbrytare, och ibland används det för att ta avstånd från rasism eller för att ursäkta någons beteende.
Innan man dömer ut att etnicitet spelar roll i polisens arbete så måste man förstå hur en används, menar Daniel Görtz.
Men bör verkligen etnicitet få spela roll för en professionell poliskår?
– Det kan jag varken svara ja eller nej på. Idag gör den det. Frågan är om man använder den på ett schysst sätt eller inte i den polisiära vardagen. Det finns en förutfattad mening om att när det pratas om etnicitet i polisens arbete så handlar det alltid om diskriminering.
Även om Daniel Görtz inte har stött på explicit rasistiska tillmälen i sitt fältarbete och sina intervjuer så är det tydligt att poliser uttrycker sig på ett sätt i det offentliga rummet och på ett helt annat i jargongen kollegor emellan.
Med kollegorna ironiserar man gärna över det så kallade PK-samhället och kan skämtsamt åthuta varandra med ”man får inte säga zigenare”. Poliserna uppfattar gärna sig själva som stora, starka och schyssta – som ett slags moderna riddare med polisuniform istället för rustning. Men i kontakter med två specifika samhällsgrupper utmanas polisens positiva bild av sig själva – med romer och med de så kallade autonoma grupperna.
– När poliserna konfronteras med de här grupperna så framstår de inte som riddare utan snarare som förtryckare, det vill säga tvärt emot den bild de vill ha av sig själva. Polisens förhållningsätt till romerna kan beskrivas som infekterat och särskilt laddat. Här sätts polisernas annars ofta antirasistiska markeringar åt sidan och man finner olika sätt att rättfärdiga ett avståndstagande mot romerna som kategori.
Daniel Görtz disputerarade 29 september med avhandlingen Etnifierade polispraktiker. Hur etnicitet görs i polisers vardag.
Kontaktinformation
Daniel Görtz, daniel.gortz@soc.lu.se eller 0707796264
Niklas Westerberg, universitetslektor i sociologi, får knappt 1,7 miljoner kronor av Forte för sitt forskningsprojekt ”Vi aspergare har lyckats hitta vår identitet i vår diagnos och nu tar man bort den – Sociologiska perspektiv på tillhörighet, ensamhet och psykisk ohälsa i ett diagnostiskt landskap i förändring”.
Aspergers syndrom försvinner som egen diagnos för att istället ingå i diagnosen autismspektrumsyndrom. Diagnosen asperger introducerades så sent som 1994, den blev snabbt medialt exponerad och många diagnostiserades med hjälp av den.
Niklas Westerberg, som är intresserad av medicinsk sociologi, ska studera hur diagnosändringen förändrar villkoren för de som har asperger. Han ställer frågor som: Vad händer med dem som har skapat identitet med diagnosen? Hur ska man förstå sitt lidande när inte diagnosen finns? Hur relaterar man till den nya diagnosen?
– Jag tror att jag fick forskningsmedel eftersom jag får ett unikt tillfälle att studera processen. Diagnosen är ny och har haft snabb medial spridning, nu försvinner diagnosen lika snabbt, detta gör att jag kan studera förändringen i realtid, säger Niklas Westerberg.
Det här är ett av tre forskningsprojekt inom Akademin för hälsa och välfärd, vid Högskolan i Halmstad som tillsammans har beviljats över åtta miljoner kronor i forskningsmedel. Projekten syftar på olika sätt till behovsstyrd forskning för särskilt utsatta grupper.
Kontaktinformation
Niklas Westberg, universitetslektor sociologi, 035- 16 79 78, niklas.westberg@hh.se
Stiftelsen Sävstaholm har beviljat 3,9 miljoner kronor under fyra år för projektet ”Aktiva medborgare med stort självbestämmande?” som syftar till att öka kunskapen om hur gymnasiesärskolan rustar elever för ett vuxenliv som aktiva medborgare med särskilt fokus på självbestämmande.
– Samhället förutsätter aktiva medborgare som gör val och fatta egna beslut. Det gäller allt från vilken elleverantör man ska ha till vilken vårdcentral man ska tillhöra och vem som ska ansvara för det stöd man behöver. Men hur fungerar det för grupper med intellektuell funktionsnedsättning? Vi ska undersöka vad eleverna får med sig från gymnasieutbildningen i form av kunskaper och sociala färdigheter samt hur de förbereds för att så självständigt som möjligt fatta beslut och bestämma över sina egna liv, säger Magnus Tideman, forskningsledare för projektet och professor i handikappvetenskap.
Sammantaget bedöms projektet ge såväl ökad praktisk som teoretisk kunskap och förståelse för gymnasiesärskolans arbete med demokratiuppdraget.
Det här är ett av tre forskningsprojekt inom Akademin för hälsa och välfärd, vid Högskolan i Halmstad som tillsammans har beviljats över åtta miljoner kronor i forskningsmedel. Projekten syftar på olika sätt till behovsstyrd forskning för särskilt utsatta grupper.
– Det är naturligtvis mycket glädjande för de forskare som under lång tid har arbetat målmedvetet med ansökningsskrivande. Samtidigt, och vid sidan om andra externa forskningsmedel vi har fått under senare tid, ger de nya projekten ökad stabilitet åt våra profilerade områden på akademin.
– Utifrån min utgångspunkt ger dessa framgångar stadga åt våra ambitioner att bygga kompletta akademiska miljöer, säger Anders Nelson, akademichef.
Kontaktinformation
Magnus Tideman, professor handikappvetenskap, 035-16 71 81 magnus.tideman@hh.se
Projektet genomförs i samarbete med företagen Eleiko Exceed Performence, leverantör av gym- och träningsredskap, och Rantzows Sport, som tillhandahåller sportutrustning till idrottshallar.
Faktum är att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar har sämre hälsotillstånd än andra barn utan nedsättning. Det finns därför ett uttryckt behov från företag som förser skolor med idrottsutrustning att utveckla redskap som inkluderar alla i samband med klassundervisningen i idrott och hälsa.
– Barnens röster är viktiga! Genom att involvera barnen i att bedöma och utveckla produkter som är avsedda att användas i skolan kommer vi att kunna ta fram bättre och mer ändamålsenliga produkter, berättar Lars Kristén, forskningsledare i projektet och universitetslektor i pedagogik.
Kontaktinformation
Lars Kristén, universitetslektor pedagogik, 035-16 72 15, lars.kristen@hh.se
– Vid Högskolan i Gävle bedrivs forskning om beslutsfattande ur ett brett perspektiv. Till exempel utvecklas modeller för intresseavvägningar och det studeras hur beslutsfattande regleras av juridiska och andra normer, säger Ulla Ahonen-Jonnarth, universitetslektor datavetenskap.
Det nya projektet finansieras inom ramen för kunskapsprogrammet Vindval, som är ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Projektet ska bland annat kartlägga hur begreppet samhällsnytta hanteras i tillståndsprocessen kring ny vindkraft.
Tydligare tillståndsprövningar
Tillståndsprövning är ett komplext beslutsproblem där den sammanantagna samhällsnyttan ska vägas mot den sammantagna kostnaden, som exempelvis negativ inverkan på lokal miljö.
Forskargruppen ska nu utveckla beslutsstödsmodeller för tillståndsprövning och etablering av vindkraft. Modeller där beslutsproceduren blir systematisk och begriplig för alla parter.
– Energimyndigheten och Naturvårdsverket bedömde att frågeställningen är angelägen, att vår projektplan har bra kvalité och att forskargruppen har hög kompetens. Målet är att processen med tillståndsprövningar blir tydligare och mer transparent.
Förstärkt forskningsanknytning
– Vi får nu en möjlighet att visa hur den forskning som bedrivs inom ämnesgruppen kan användas för att studera aktuella samhälleliga frågeställningar. Det praktiska fall vi kommer i kontakt med inom ramen för projektet kan vi sedan använda som exempel i undervisningen och på så sätt kan forskningsanknytningen förstärkas ytterligare.
Kontaktinformation
Ulla Ahonen-Jonnarth, universitetslektor i datavetenskap vid Högskolan i Gävle Telefon: 026-64 89 79 E-post: ulla.ahonen-jonnarth@hig.se
Klimatberäkningar av måltider är till nytta för alla aktörer som arbetar inom offentliga måltider och även för miljöstrateger och politiker som en grund för klimatmål och miljökommunikation.
Maten står för en fjärdedel av klimatpåverkan från vår totala konsumtion. Den offentliga sektorn serverar tre miljoner måltider varje dag. Med medvetna råvaruval i menyerna är potentialen för klimatförbättringar stor, enligt Britta Florén, projektledare och expert på livscykelanalyser (LCA) av mat på SP.
– Klimatmedvetna råvaruval går väl i linje med Livsmedelsverkets aktuella kostråd. De visar tydligt att råden för miljö och hälsa oftast går hand i hand, säger hon.
Utgångspunkten är en unik klimatdatabas av livsmedel som baseras på miljökartläggande livscykelanalyser av livsmedel. Den är sammanställd av experter och forskare på SPs enhet Food and Bioscience.
Projektet blev möjligt genom finansiering av Västra Götalandsregionen samt en rad organisationer inom offentliga måltider, och har genomförts i nära samarbete med Foodit, Aivo och Mashie som utvecklat en klimatmodul baserad på klimatdatabasen i sina kostdatasystem.
– Vi hoppas att klimatdatabasen tillsammans med framtagna verktyg ska göra stor nytta i samhället och göra det lättare för många att välja rätt, säger Britta Florén.
Klimatdatabasen skapar nya möjligheter även för andra aktörer i livsmedelskedjan som ser behov av att beräkna klimatpåverkan från nya livsmedelsprodukter, sitt livsmedelssortiment eller i ett bredare forskningssammanhang.
Västmanlands läns landsting, Region Skåne, Landstinget i Sörmland, Stockholms Läns Landsting, Västra Götalandsregionen, Sodexo, Göteborgs kommun, Härryda kommun, Norrköpings kommun, Borås kommun, Eskilstuna kommun, Umeå kommun och Huddinge kommun har deltagit i arbetet.
Kontaktinformation
Britta Florén, SP, britta.floren@sp.se, tel 010-516 66 66 eller Thomas Angervall, SP, thomas.angervall@sp.se , tel 010-516 66 74
Studien har letts av SLU-professorn Örjan Carlborg, och resultaten publicerades nyligen i tidskriften Genome Biology. Man har länge försökt förstå vad det är för mekanismer som gör att arter kan anpassa sig till att leva i nya miljöer. Denna kunskap är viktig för att, till exempel, förutsäga möjliga effekter på växt och djurliv av de pågående klimatförändringarna, eller vilka möjligheter vi har att anpassa kulturväxter och husdjur till nya och mer utmanande produktionsmiljöer.
I studien visar Örjan Carlborg och hans forskarkollegor att populationer som har ansamlat mutationer, det vill säga har en stor genetisk variation, innan miljön förändras har större möjligheter att snabbt anpassa sig till nya miljöer.
I studien har forskarna utnyttjat en unik hönspopulation som är framavlad i USA. Paul Siegel, en av medförfattarna till artikeln, har sedan 1957 studerat de biologiska effekterna av att, genom avel, förändra kroppsvikten hos höns. Han började försöket med en enhetlig grupp av hönor och har nu under nästan 60 år jobbat för att avla fram så stora och så små hönor som möjligt utifrån denna ursprungspopulation.
I dag väger de hönor som selekterats fram för att bli stora mer än femton gånger så mycket som de som valts ut för att bli små. Om man jämför storleken på dagens hönor med de som fanns i ursprungspopulationen är alla i linjen med små hönor mindre än den minsta, och alla i den stora större än den största, som fanns i ursprungspopulationen.
– Skillnaderna mellan de stora och de små hönorna beror på att genuppsättningen i respektive grupp snabbt har anpassats för ökad respektive minskad storlek, säger Örjan Carlborg, som tillsammans med Paul Siegel vid Virginia Tech i USA har initierat de genetiska studierna på hönslinjerna.
Tidigare arbeten har visat att det är mutationer i många gener som har bidragit till att hönsen idag skiljer sig så markant i storlek.
– Det vi nu har kunnat visa är att de mutationer som redan fanns innan aveln påbörjades har varit centrala för att hönsen skulle kunna anpassa sin storlek så mycket bortom den storleksvariation man kunde se i ursprungspopulationen, förklarar Zheya Sheng, SLU, som har analyserat data från de studerade hönsen.
Dessa resultat visar hur viktigt det är för en population att bära på ett stort antal mutationer redan innan dess livsmiljö förändras, för att snabbt kunna anpassa sig genom att utveckla egenskaper som inte kan observeras i populationen idag.
Man har länge trott att sådana befintliga mutationer skulle kunna vara viktiga, men det har varit svårt att påvisa hur stort deras bidrag har varit, eftersom deras effekter varit sammanblandade med bidraget från nya mutationer som uppkommit under selektionen.
– Genom vårt unika experimentella upplägg har vi här kunnat separera effekter från befintliga och nya mutationer, och därigenom kunnat visa att bidraget från existerande genetisk variation kan vara betydande även i fall där ursprungspopulationen inte uppvisar så stor variation för den selekterade egenskapen, fortsätter Örjan Carlborg.
Denna insikt bidrar till en bättre förståelse av de mekanismer som ligger bakom både naturligt urval och avel respektive växtförädling. Därigenom har vi nu bättre möjligheter att förstå hur tama och vilda arter kan förväntas hantera till exempel snabba klimatförändringar eller ändrade produktionsförhållanden inom lantbruket.
Artikeln
Standing genetic variation as a major contributor to adaptation in the Virginia chicken lines selection experiment. Zheya Sheng, Mats E. Pettersson, Christa F. Honaker, Paul B. Siegel & Örjan Carlborg. Genome Biology 2015, 16:219 doi:10.1186/s13059-015-0785-z
Kontaktinformation
Örjan Carlborg, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU 018-67 20 01, 076-210 91 14, orjan.carlborg@slu.se http://www.slu.se/orjan-carlborg
