Efter att ha varit utrotad i Sverige på 1870-talet och ca 50 år framåt håller den europeiska bävern på att återerövra det svenska skogslandskapet. Bävern är en ekosystemingenjör och påverkar vattenmiljön med sitt dammbyggande, men i många avseenden vet vi inte hur. En farhåga har varit att bäverrevir skulle kunna förvärra den kvicksilverproblematik som finns i många svenska sjöar och vattendrag, och som gör att vi inte bör äta så mycket insjöfisk.
Att bävrar skulle kunna orsaka sådana problem beror på att deras fördämningar lägger mark under vatten, och syrefria förhållanden främjar omvandlingen av oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver – den toxiska formen av kvicksilver. Enstaka studier har också påvisat förhöjda halter av metylkvicksilver i vatten nedströms om bäverdammar.
Ett forskarlag baserat vid SLU har nu gjort en grundlig undersökning av frågan. Under tre år har de mätt halterna av metylkvicksilver i ytvatten i 12 bäversystem i tre regioner i Sverige. Resultaten bekräftar att bäverdammar kan leda till ökade halter av metylkvicksilver i ytvatten. Det mest intressanta är dock att denna process enbart verkar ske i helt nya bäversystem, där bävern aldrig har funnits i modern tid, och att systemens ålder har liten inverkan på metyleringen. I återkoloniserade bäversystem syntes däremot inga tecken på ökad metylering av kvicksilver.
– Vår slutsats är att kvicksilverproblemet i bäversystem enbart kommer vara aktuellt under en övergångsperiod, säger Frauke Ecke från SLU, som har lett studien. När bävrarna så småningom återkoloniserar ett system som har varit övergivet under en period kommer det inte att ske en ökad metylering.
Resultaten har publicerats i den senaste online-upplagan av tidskriften Environmental Science and Technology. Artikeln har redan uppmärksammats i ScienceShot .
Kontaktinformation: Frauke Ecke, forskare, Institutionen för vatten och miljö, Sektionen för ekologi och biodiversitet, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 31 29, Frauke.Ecke@slu.se
Artikeln Impact of beaver pond colonization history on methylmercury concentrations in surface water. Oded Levanoni, Kevin Bishop, Brendan G. Mckie, Göran Hartman, Karin Eklöf & Frauke Ecke. Environ. Sci. Technol., Publication Date (Web): October 9, 2015. DOI: 10.1021/acs.est.5b03146
Äldres dans kopplas för det mesta starkt till hälsoaspekter. Bilden är att dans är bra för kropp och själ, det vill säga motion och minnesträning. Men dans har också sociala, kroppsliga och känslomässiga dimensioner.
Den starka betoningen på hälsoaspekter i äldres dans innebär att de sociala och känslomässiga betydelserna har blivit sparsamt belysta. Den sociala dimensionen utgår nästan alltid från ungas erfarenheter.
– Det saknas kunskap om viktiga dimensioner i en utbredd och meningsfull aktivitet bland äldre. Det betyder att centrala aspekter i äldres vardagsliv både blir förminskade och marginaliserade. Forskning om dans som socialt och emotionellt fenomen har sällan inkluderat äldre. Äldres dans som sinnlig och känslomässigt viktig döljs ofta bakom en nyttomoral. Vi vill tillföra ny kunskap om en viktig och utbredd aktivitet bland äldre, säger Clary Krekula, docent i sociologi och forskningsledare för studien.
Russindisko
I studien kommer fyra forskare från Karlstads universitet att undersöka nöjesdans för äldre (”russindisko”) som ordnas av kommersiella aktörer, föreningsdans som ordnas av till exempel pensionärsföreningar samt motionsdans som bedrivs på gym och motionsanläggningar.
Syftet är att tillföra ny kunskap om äldres dans, bredda bilden av äldres vardagsliv och tillföra nya aspekter i diskussionen om ett aktivt åldrande. Några av projektets frågeställningar är vilka sociala innebörder dans har för äldre, vilka känslor som kommer till uttryck och hur den åldrande kroppen påverkar och samspelar med dansens olika dimensioner.
Förutom Clary Krekula kommer forskarna Andreas Henriksson, Eva Olsson och Satu Heikkinen att delta. Projektet kommer att pågå under 2016-2018 och beviljades nyligen 2,5 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond.
KONTAKT
Clary Krekula, sociologi vid Karlstads universitet, tel: 073-461 41 91
Doktoranden Markus Engquist har i sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, studerat 63 patienter som drabbats av diskbråck i nacken och jämfört effekten av de behandlingar som erbjuds: antingen operation följt av sjukgymnastik, eller enbart sjukgymnastik.
Studierna visar att patienter som har nack- och armsmärta till följd av diskbråck eller benpålagringar från intilliggande leder är mest nöjda om de opererats.
– När vi följde upp de opererade patienterna 5-8 år efter ingreppet var det 93 procent som tyckte att de blivit bättre, både när det gäller smärta i nacken och upplevd funktionsnivå. Bland de som enbart fått sjukgymnastik upplevde 62 procent sig må bättre än innan behandlingen, säger Markus Enquist, till vardags överläkare vid ortopedkliniken i Jönköping.
Operation som behandling för diskbråck i nacken är vanligt över hela världen. Trots det är Markus Engquists studie den första som jämfört nyttan av operationen med strukturerad icke-kirurgisk behandling.
I en uppföljande studie har Göteborgsforskarna kartlagt faktorer som kan identifiera vilka patienter som har störst nytta av en operation. Här visade det sig bland annat att resultaten blev bättre om operationen utfördes inom ett år efter att de första symtomen visat sig.
– En rimlig slutsats av våra resultat är att behandlingen av diskbråck i nacken bör inledas med ett strukturerat sjukgymnastikprogram, men att de som efter cirka tre månader har större kvarvarande besvär bör erbjudas operation inom ett par månader, säger Markus Engquist.
Avhandlingen Surgery versus nonsurgical treatment of cervical radiculopathy försvaras den 23 oktober.
Vid operation av diskbråck i nacken görs normalt en så kallad främre utrymning där diskbråck och benpålagringar som trycker på nervstrukturerna tas bort och kotparet stelopereras. Behandlingen följs av sjukgymnastik som syftar till att återfå rörlighet och funktion.
Doktoranden Karthik Rajendrans mål är att optimera produktionen i hela världen.
– Jag har en passion för biobränslen och vill bidra till att sprida användandet av dem, säger han.
Flera av hans metoder används redan nu. Avfallsanläggningen Sobacken i Borås tar hjälp av hans datorsimulering av processerna för att räkna ut hur produktionen kan bli mer lönsam. Vid Lantmännens etanolfabrik i Norrköping har nu en pilotreaktor byggts där en metod som använder en biprodukt för att tillverka mer etanol och dessutom svampar, som kan användas som djurfoder. Och hans metoder för att anpassa textila, flyttbara biogasanläggningar efter lokala förhållanden används redan i Brasilien, Indonesien och Indien.
– Jag vill vara en bro mellan de akademiska kunskaperna och industriprocesserna, säger han.
Karthik Rajendran kom till Sverige från Indien med målsättningen att lära så mycket som möjligt om biobränslen och deras produktion. Han hade undersökt noga vilka länder och högskolor i världen som låg långt framme inom området. Högskolan i Borås blev hans val, där han nu har avslutat sin doktorsavhandling.
Det är en stor fördel att kunna använda datorsimulering när en produktionsprocess ska anpassas, berättar han.
– Jag har utvecklat en modell som med 95 procents säkerhet kan förutse hur mycket biogas som kan produceras, när hänsyn tas till en rad olika faktorer som vilket råmaterialet är och hur mycket organiska delar som ingår i det. Det är spännande att Sobacken i Borås använder min modell för att räkna på lönsamheten nu när de bygger en ny reaktor.
Kompensera för lågt etanolpris
Priset på etanol varierar bland annat utifrån hur oljepriset ligger. När etanolpriset är lågt gäller det att hitta vägar att ändå få lönsamhet.
– Jag har sett att det går att använda biprodukter från den vanliga etanolframställningen till att producera ytterligare etanol och även svampar som används som djurfoder, för att kraftigt förbättra lönsamheten, säger han. En kollega till mig arbetar med metoderna, medan jag undersöker effekterna.
På etanolfabriken i Norrköping har nu en pilotreaktor byggts för att i större skala undersöka om effekterna blir som beräknat.
– Resultaten är mycket lovande, och tyder på att om de investerar ytterligare fem procent på anpassning av den reaktor de ska bygga kommer lönsamheten att kunna fördubblas.
Skapa effektivitet utifrån lokala förhållanden
Ett tredje projekt som Karthik Rajendran arbetar med är att minska kostnaderna för att driva små textila biogasanläggningar i tropiska länder. Tanken är att sådana anläggningar enkelt ska kunna sättas upp och omvandla avfall till biogas till exempel i små byar eller grupper av hushåll.
– En sådan anläggning har utvecklats i ett samarbetsprojekt mellan FOV Fabrics och Högskolan i Borås, och nu har jag gjort modeller för att göra lokala anpassningar av anläggningen. Lite förenklat kan man säga att i Indien har man stora behov av energi men egentligen inga problem med att hitta någonstans att göra av sitt avfall. I Brasilien är det tvärtom – där är redan energiförsörjningen ganska bra, men de behöver hitta vägar att bli av med avfallet.
Vill bygga automatisk avfallssortering
Karthik Rajendran reser inom kort tillbaka till Indien för att fortsätta forska där.
– Jag har flera idéer om forskningsprojekt, säger han. Min dröm är att utveckla en sopsorteringsanläggning som automatiskt sorterar avfallet i plast, metall och organiskt material. Det skulle vara fantastiskt bra och välbehövligt, eftersom det skulle ta lång tid att införa sopsortering i hemmen i Indien och många andra länder. Avhandlingen: Industrial Bioprocess Developments for Biogas and Ethanol Production
Målsättningen med projektet är att ta fram en modell över hur arbetsminne, uppmärksamhet och inlärning hänger ihop.
Modellen går ut på att visa att belastning av vårt arbetsminne förvisso skyddar mot distraktion, men att det också medföljer en kostnad i form av en försämrad inlärning av information i den omgivande miljön.
– Vi tänker visa att vår minneskapacitet ska betraktas som förmågan att engagera sig mentalt i en uppgift och inte som andra forskare som menar att det ska ses som en pool med resurser som kan användas för att skydda sig mot distraktion, säger Patrik Sörqvist.
Med arbetsminne menas förmågan att rikta uppmärksamheten, bortse från potentiellt distraherande saker i omgivningen, det som i vardagligt tal kallas koncentration.
Fokus och omgivning
Detta är ett forskningsprojekt i psykologi som handlar om hur samspelet ser ut mellan det vi fokuserar på och hur detta påverkar vad vi uppfattar av det som sker i omgivningen.
Till exempel om man är ute och kör bil, man fokuserar på vägen framför sig. Hur påverkar det vad vi uppfattar i periferin, som cyklister som är på väg in i körbana från sidan?
Eller säg att man sitter och läser en text på ett bibliotek. Om man läser något spännande och roligt så blir man mer mentalt insjunken i den text man läser. Påverkar graden av spänning hur mycket vi uppfattar av vår omgivning, till exempel i fall det är något samtal som pågår i bakgrunden, kollegor som samtalar?
– Så det handlar om samspelet mellan hur spännande eller svår en uppgift är som vi utför, en intressant text eller en spännande film och hur mycket det påverkar vad vi uppfattar i vår omgivning.
Den spontana inlärningen
– I det här projektet koncenterar vi oss mer specifikt på vad vi spontant lär oss om de regelbundenheter som finns i vår omgivande ljudmiljö.
Det kan vara så att det finns information, om kollegor pratar så kanske de pratar om någonting som vi kan snappa upp ändå utan att vi ens tänker på det. Som man i någon mening kan lära sig, alltså minnas vad de sagt och lagra den informationen i vårt minne.
– Men samtidigt finns det annan typ av information i ljudmiljön som vi kan lära oss, som mer har att göra med att det finns en systematik eller ett samband mellan olika händelser.
– Om vi lär oss sådana regelbundenheter kan vi spontant komma att förutsäga vad som kommer att hända i ljudmiljön i framtiden.
Det nya
Forskarna från Gävle lyfter här fram gamla frågeställningar i ett nytt ljus. I början av psykologins historia så använde man väldigt mycket en metodik som man kallar betingning.
De kommer att gå tillbaka till rötterna och använda betingning i det här projektet. Men ska titta på samspelet mellan mer komplexa mentala förmågor, som man tänker sig evolutionärt har kommit senare och som är specifika för människan, och denna betingning.
– Hur ser sambandet ut egentligen? Är klassisk betingning beroende av de här komplexa förmågorna, det är en av våra frågeställningar kan man säga.
Arbetsminnet är centralt inom kognitionspsykologi, socialpsykologi och många andra av vetenskapens underdiscipliner och därmed har resultaten från projektet potential att få stort genomslag på bred front.
– Vår modell avviker dessutom på avgörande sätt från andra inflytelserika modeller i modern psykologi, säger Patrik Sörqvist.
Kontakt:
Patrik Sörqvist, universitetslektor, docent i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle Telefon: 026-64 85 42, 073-658 72 03
E-post: patrik.sorqvist@hig.se
Text: Douglas Öhrbom
‘- Min studie visar att ett aktivt arbete med pekplattor inom förskolan är bra för kommunikationen för alla barn, särskilt de yngre som inte har lärt sig att tala och läsa. För barn som inte har svenska som modersmål kan plattorna vara extra viktiga, eftersom de har svårt att få hjälp av svenskspråkig personal, säger Petra Petersen, forskare vid Uppsala universitet.
Det finns fem minoritetsspråk i Sverige, och i 74 kommuner har barn rätt att få gå i förskolan på sitt modersmål om det är antingen finska, samiska eller meänkieli. I arbetet i sin avhandling Appar och agency – Barns interaktion med pekplattor i förskolan, har Petra Petersen följt förskolegrupper med barn mellan ett och sex år, där de flesta var svenskspråkiga, men stor del av barnen var tvåspråkiga och talade både svenska och finska.
– All personal talade inte finska och det kan vara svårt för dem att tillgodose barnens behov av modersmålet. Det går förstås att låna böcker på finska på biblioteket, men vem ska läsa dem om personalen inte kan? Alla pedagoger kan ha svårt att få till flerspråkiga aktiviteter. Med pekplattorna har de möjlighet att skapa engagemang hos de andra barnen och väcka intresse för språk. Att tillsammans ta reda på vad olika saker heter på exempelvis finska, kan vara ett sätt, säger Petra Petersen.
Oavsett språk har pekplattorna pedagogisk betydelse för alla barn, eftersom kommunikationen bygger på bilder och inte på att man kan läsa eller skriva. Det kan minska barns beroende av vuxna och samtidigt skapa möjligheter för barn att använda sina egna kreativa och nyskapande förmågor.
– Det handlar inte om att barn ska sitta ensamma med pekplattan för att spara in på personal, utan om att de ska få arbeta självständigt och fokusera på vad de vill göra, istället för att behöva en vuxen som förklarar hur det ska göra. Apparna måste förstås väljas med omsorg och understödja lärandet.
Forskningen bygger vidare på tidigare upptäckter kring hur olika bakterier som orsakar inflammation kommunicerar med kroppens celler genom Toll-liknande receptorer som känner igen bakteriernas strukturer. Eftersom receptorerna också kan aktiveras av kroppsegna substanser vid autoimmun inflammation kan upptäckten även vara viktig för förståelsen av hur benet bryts ned hos patienter med ledgångsreumatism.
– Vi har upptäckt att Toll-liknande receptorer som finns på bencellers yta aktiveras av bakterier som misstänks orsaka tandlossning eller septisk artrit, vilket leder till bildning av osteoklaster – celler som är specialiserade på att bryta ned ben. Om den mekanism som genom receptorerna styr bennybildning kan avslöjas skulle den kunna utnyttjas för att återskapa ben som förlorats vid inflammatoriska processer, säger Ali Kassem, doktorand vid Umeå universitets institution för odontologi och författare av avhandlingen.
Avhandlingen visar hur de Toll-liknande receptorerna 2 och 5, som stimulerar bennedbrytning, också är del i kroppens mekanism för nybildning av benvävnad. Betydelsen av de två receptorerna för bennedbrytning har studerats i bencellsodling och i organodling med ben från möss samt i studier på möss som saknat antingen den ena eller den andra receptorn.
Att bakterier åstadkommer inflammation är välkänt men först under senare år har man kunnat påvisa hur de kommunicerar med kroppens celler. I mitten på 1980-talet upptäcktes att en gen som kallas för Toll (som är tyska för fantastisk) reglerar delar av fosterutvecklingen av bananflugor. Därefter fann forskare att mänskliga celler har receptorer som är mycket lika bananflugans Toll-receptorer och som känner igen strukturer hos bakterier som är betydelsefulla för inflammation, upptäckter som tilldelats nobelpris 1995 respektive 2011.
Utöver sina doktorandstudier så arbetar Ali Kassem som tandläkare vid Institutionen för odontologi, Umeå universitet.
För mer information, kontakta gärna:
Ali Kassem
Institutionen för odontologi, Umeå universitet
Telefon: 070-768 3636
E-post: ali.kassem@umu.se
I och med att havstemperaturen ökar till följd av klimatförändringarna påverkas mikrolivet i polarhaven på flera sätt. I en ny forskningsavhandling konstateras att små förändringar i temperatur får stora konsekvenser.
− Relativt små temperaturförändringar kan ge kraftiga effekter på fysiologin hos islevande mikroalger och kan också förändra strukturen för de bakteriesamhällen som lever i isen, säger Anders Torstensson vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Färre bakteriearter och förändrad tillväxt hos alger
Tillsammans med forskarkollegor har Anders Torstensson genomfört en serie studier för att beskriva hur olika miljöfaktorer i polarområdena, som ökad temperatur och koldioxidhalt, påverkar organismernas fysiologi och artsammansättning.
Resultaten visade att när temperaturen ökade, och salthalten indirekt minskade, reducerades antalet bakteriearter i isen i Antarktiska oceanen. Forskarna såg också en ökad tillväxt och fotosyntetisk produktion hos två arter av kiselalger som lever i polarisen.
− Vissa arter gynnas medan andra missgynnas, temperaturökningen kan därmed förändra artsammansättningen i ekosystemen. Färre arter leder ofta till att ekosystem blir sämre på att klara ytterligare påfrestningar och förändringar, säger Anders Torstensson vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Fler långtidsstudier behövs
De flesta studier som fokuserat på havsförsurning har utförts under korta perioder. Men för att förstå hur framtida klimatförändringar kommer att påverka olika organismer är det viktigt att ta hänsyn till anpassning under en längre tid (flera generationer).
− I en studie fann vi inga effekter av ökad tillförsel av koldioxid, det vill säga havsförsurning, förrän vi låtit isalgerna anpassa sig till den nya miljön. Det tog till exempel 147 dagar (ca 60 generationer) innan tillväxten minskade jämfört med kontrollbehandlingen.
Tidigare korttidsexperiment utförda på denna art har inte lyckats upptäcka små förändringar i tillväxt.
− Det visar vilken betydelse experimentens längd har när det handlar om anpassning till kommande klimatförändringar.
Marina alger bidrar med hälften av jordens syrgasproduktion och är basen i polarhavens näringsväv. Havsisen spelar dessutom en viktig roll i polarområden genom att bland annat kontrollera var och när algblomningar bildas.
Avhandlingens namn: Ecophysiology of Polar Sea Ice Microorganisms in a Changing World
Kontaktinformation: Anders Torstensson, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, 031- 786 65 96, mobil 070-4467032, anders.torstensson@bioenv.gu.se
I en nyligen publicerad studie visar forskare vid Chalmers, KTH och Göteborgs universitet att tarmfloran reglerar ämnesomsättningen av både glutation och en mängd aminosyror i däggdjur. Forskarna har avslöjat skillnaderna i ämnesomsättning mellan bakteriefria och normala möss, med hjälp av en ny kombination av flera olika metoder.
Glutation är människans mest kraftfulla antioxidant och den viktigaste molekylen för att kroppen ska kunna göra sig av med gifter. Den har en betydelsefull roll inom immunförsvaret, näringsmetabolismen och regleringen av andra viktiga cellulära händelser. Glutation tillverkas inne i cellerna från tre aminosyror, som i sin tur kommer från kosten. Brist på glutation bidrar till oxidativ stress, som spelar en viktig roll i mekanismerna för ovan nämnda komplexa sjukdomar.
Forskarna har skapat en karta över musens ämnesomsättning, och vävnadsspecifika datormodeller för större musvävnader. Med hjälp av dem och experimentella data kunde de visa att mikroorganismer i tunntarmen förbrukar glycin, som är en av de tre aminosyror som krävs för syntes av glutation. Resultaten kunde bekräftas genom mätningar av nivån av glycin i blodet. Dessutom var nivån av glycin också lägre i vävnad från levern och tjocktarmen, vilket indikerar att tarmfloran reglerar glutationmetabolismen även där och inte bara i tunntarmen.
– Vissa bakterier i tarmen konsumerar glycin, som krävs för syntesen av glutation, säger chalmersforskaren Adil Mardinoglu som är studiens försteförfattare. Obalanser i sammansättningen av bakterier kan därför leda till utvecklingen av kroniska sjukdomar.
Andra studier har visat att obalanser i blodhalten av glycin och andra aminosyror är kopplat till fetma, typ 2-diabetes och fettlever.
Forskarna identifierar tarmflorans effekt genom att studera skillnader i ämnesomsättning mellan normala och bakteriefria möss, i flera olika sorters vävnader från tarm, lever och fettvävnad.
– Det är uppseendeväckande att personer med dessa sjukdomar har lägre glycinhalter i blodet än friska försökspersoner, säger chalmersforskaren Jens Nielsen, som leder forskningen. Därför skulle det vara intressant att undersöka de mikrobiella aminosyrorna i människans tarm och deras roll vid utvecklingen av sådana sjukdomar.
– Upptäckten att bakterierna i tunntarmen konsumerar glycin och reglerar glutationmetabolismen kan leda till utveckling av probiotika som etablerar nyttiga bakterier i matsmältningssystemet. Resultaten från studien kan användas för att förstå bakteriernas roll i metaboliska processer som påverkar utvecklingen av fetma, typ 2-diabetes, fettlever och undernäring.
Studien The gut microbiota modulates host amino acid and glutathione metabolism in mice har publicerats i tidskriften Molecular Systems Biology.
Kontaktinformation:
Adil Mardinoglu, Chalmers, +031-772 31 40, adilm@chalmers.se
Hjärtkärlsjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i den rikare delen av världen. Vid en hjärtinfarkt dör muskelceller i hjärtat och det förlorar sin förmåga att arbeta effektivt. Ökad kunskap om hur det går till när hjärtmuskelceller förnyas är en nyckelfaktor för att hitta sätt att återställa hjärtats kapacitet efter en infarkt. Men tekniska svårigheter har länge satt käppar i hjulen för att ta reda på hur hjärtmuskelceller nybildas hos däggdjur.
I en studie som publicerades tidigare i år i Cell kunde forskarna Olaf Bergmann och Jonas Frisén och deras grupp vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet för första gången visa att nybildningen av hjärtmuskelceller hos människa främst sker tidigt i barndomen och att antalet hjärtmuskelceller bestäms redan under fosterstadiet. Det har dock ifrågasatts om samma gäller för möss, den djurmodell som är vanligast vid forskning om hjärt-kärlsjukdom.
I den nu aktuella studien i Cell visar forskarna att det sker en ansenlig nybildning av hjärtmuskelceller tidigt i livet hos möss. Precis som hos människa är denna nybildning begränsad till den första perioden efter födseln. Detta följs sedan under den andra och tredje veckan efter födseln av två vågor av DNA-syntes som inte leder till celldelning.
– Med andra ord så förlorar hjärtmuskelcellerna förmågan att dela sig men inte förmågan att syntetisera DNA. Det leder till att cellerna får olika mängd genetiskt material. Efter den tredje postnatala veckan sker knappt någon DNA-syntes alls och mushjärtat växer enbart genom att muskelcellerna blir större, säger Olaf Bergmann, som lett den senaste studien i Cell.
För att komma fram till resultaten använde forskarna bland annat en teknik där celldelning kan spåras med hjälp av den stabila isotopen kväve-15, ett icke-radioaktivt och ogiftigt ämne som utan bieffekter kan injiceras i djuren och stannar kvar i DNA hos de nybildade cellerna. Detta kombinerades med en teknik för att uppskatta det totala antalet celler, så att tillväxtpotentialen kunde studeras. På så sätt kunde forskarna se att nybildningen av hjärtmuskelceller är begränsad till neonatalperioden och inte fortsätter i unga djur.
– Nästa steg blir att ta reda på varför de flesta hjärtmuskelceller slutar att dela på sig så tidigt i livet. Målet är att få igång nybildningen av hjärtmuskelceller i det vuxna hjärtat som ersättning för förlorade celler vid exempelvis en hjärtinfarkt, säger Olaf Bergmann.
Studiens förstaförfattare var Kanar Alkass, postdoktoral forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet. Forskningen har finansierats med anslag från Karolinska Institutet och Vetenskapsrådet.
Publikation “No Evidence for Cardiomyocyte Number Expansion in Preadolescent Mice”, Kanar Alkass, Joni Panula, Mattias Westman, Ting-Di Wu, Jean-Luc Guerquin-Kern, Olaf Bergmann, Cell, November 05, 2015 issue.
Kontaktinformation:
Olaf Bergmann, forskare, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, Tel: 076-2404746. Epost: Olaf.Bergmann@ki.se
Kolerabakterien är någon tiondels millimeter stor, men kan döda en människa på några få timmar. Sommaren 1834 kom den för första gången till Sverige. Kolera hade funnits i tusentals år i Gangesdeltat, men på 1810-talet tog den sig ut i världen med förödande verkningar. Europa härjades svårt i slutet av 1820-talet och därefter spreds sjukdomen till Norden.
I slutet av juli 1834 fick timmermannen Anders Ryberg i Göteborg magsmärtor. Han blev snabbt sämre med kramper, diarréer och kräkningar. Hans familj insjuknade omgående, alla dog. Koleran hade kommit och fram till november lades cirka 12 600 människor i graven. Men smittan fick även positiva konsekvenser.
− Flera samhällshygieniska arbeten verkar ha skyndats på, inte minst på grund av fortsatta epidemier på 1850- och 1860-talen. De lokala hälsovårdsnämnderna har också sina rötter i kolerans härjningar på 1830-talet, säger Daniel Larsson.
God samhällshygien ansågs central för att stoppa smittan
Historien om koleran är en historia om fattigdom, vatten och trånga, smutsiga gränder. I boken kartlägger Daniel Larsson smittans vägar. Inte minst spelade trångboddhet och skeppsfart stor roll för spridningen. Han diskuterar även farsoten i skenet av tiden sociala, ekonomiska och politiska förhållanden och tar upp de medicinska idéer som då var rådande.
− Till en början ansågs sjukdomen smittsam, och Sverige intog en rätt strikt hållning med karantäner och bevakning. Tanken om kolerans smittsamhet undergrävdes sedan av erfarenheterna från Ryssland, Polen och Tyskland där de omfattande karantänerna och bevakning med soldater inte tycktes hjälpa, utan snarare orsakade stora problem i handel och försörjning. Till exempel bromsades och fördyrades handeln när handelsskepp tvingades in i tidsödande karantäner.
Detta ledde till upplopp och socialt färgade oroligheter på många håll ute i Europa, något som det togs fasta på i Sverige, där reglerna efterhand luckrades upp. Sjukdomen kom mer och mer – åtminstone från myndighetshåll – att betraktas som miasmatisk, det vill säga inte orsakad av något litet ”osynligt smittämne” som spreds från person till person och vissa varor, utan orsakad av dålig luft, förruttnelseprocesser och smuts, och där karantäner och spärrar inte var till någon hjälp. Slutsatsen var felaktig, men fick ändå positiva effekter i och med att en god samhällshygien ansågs central för att stoppa koleran.
− Smittan innebar ett uppvaknande när det gällde synen på hygienen. Inte så mycket att det var smutsigt och trångbott på många håll – det visste man sedan tidigare – utan att det faktiskt var dags att verkligen börja förändra.
Svårt att få gehör för kostsamma reformer
Att många ansåg att det var för smutsigt i städer och en del mindre samhällen står alltså klart. Men att få gehör för genomgripande och kostsamma reformer var svårt, och tog lång tid. Ett centralt problem var hur nya brunnar och vatten- och avloppsystem skulle bekostas, och hur långt nya rikstäckande regelverk rörande renhållning skulle sträcka sig utan att alltför hårt kollidera med tankarna om individens frihet. Den hälsovårdsstadga som såg dagens ljus 1874, och som kom att gälla i alla rikets städer, var i stora stycken en kompromiss, men innebar ändå ett rejält kliv framåt mot bättre hälsa och samhällshygien.
Daniel Larsson hoppas att boken kan bidra till att bättre förstå den långa och mödosamma process som arbetet med renhållning, rent vatten, hygien och hälsa har inneburit.
− Det gick ju vägen till slut, förekomsten av vettiga avloppssystem, renhållning och tillgång till rent, brunnsborrat vatten var långt mycket bättre i de svenska städerna i det tidiga 1900-talet än 40 till 50 år tidigare. Tillgången på rent vatten är emellertid minst sagt en fråga lika brännande idag på många håll i världen som den var i Sverige i mitten och slutet av 1800-talet, säger han.
Många av odlingslandskapets karaktärsfåglar missgynnas av det allt intensivare europeiska jordbruket, och det finns ett stort behov av åtgärder som gynnar biologisk mångfald. Sådana naturvårdsåtgärder gör i regel större miljönytta i slättbygder än i mer varierade landskap. Ersättningsnivåerna i naturvårdsinriktade EU-stöd har dock varit relativt låga, vilket har lett till att lönsamma lantbruk i slättområden har varit mindre benägna att genomföra åtgärderna.
Jonas Josefsson har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur fågellivet i det svenska odlingslandskapet påverkas av naturvårdsåtgärder, dels EU:s miljöstöd i form av skyddszoner och gröddiversifiering inom det s.k. förgröningsstödet, dels det deltagardrivna naturvårdsprojektet Fågelskådare och lantbrukare i samarbete.
Förgröningsstödet tycks ha begränsad effekt
Förgröningsstödet är ett nytt inslag i EU:s jordbrukspolitik för åren 2014–2020, och är ett stöd för jordbruksmetoder som är bra för klimat, miljö och biologisk mångfald. Det syftar bl.a. till gröddiversifiering på åkermark, ekologiska fokusarealer på åkermark och bevarande av permanenta gräsmarker.
Jonas Josefssons arbete bekräftar att biologisk mångfald i slättbygder kan gynnas av ett ökat antal grödor på gårdsnivå, men bara om denna ökning samtidigt leder till en större variation i struktur och skötsel mellan fält. Det bör alltså finnas en blandning av vår- och höstsådd säd och oljeväxter, samt vall och andra extensivt skötta grödor. Förgröningsstödet innebär bl.a. att ett lantbruk måste odla ett visst minsta antal grödor för att erhålla det arealbaserade gårdsstödet. Nivån i detta regelverk är dock så låg att merparten av de gårdar som ingick i studierna nådde upp till detta krav redan innan förgröningen trädde i kraft.
– Det är alltså inte särskilt troligt att det nya förgröningsstödet kommer att främja biologisk mångfald i det svenska odlingslandskapet i någon större utsträckning, säger Jonas Josefsson. Åtminstone inte när det gäller fågellivet.
Det personliga intresset är viktigt
Ett försök att öka intresset för naturvård i lantbruket är det deltagardrivna och landsomfattande naturvårdsprojektet ”Fågelskådare och lantbrukare i samarbete”, som samordnas av BirdLife Sverige och rådgivare hos Hushållningssällskapet. Jonas Josefsson visar att de lantbrukare som deltog i projektet blev mer intresserade av ersättningsberättigade naturvårdsåtgärder, men också av åtgärder där ingen ersättning betalas ut idag. Det senare handlar till exempel om blommande kantzoner, otröskade partier samt fågelanpassad fältskötsel, som att senarelägga skörden för att förhindra att fälthäckande fågelarters bon förstörs.
På gårdar som utförde föreslagna åtgärder, såväl ersättningsberättigade som frivilliga, dämpades den negativa trenden bland fågelarter som häckar utanför grödorna, såsom gulsparv och stare, men bara i de mest jordbruksdominerade landskapen. På gårdar i landskap med mindre andel jordbruksmark syntes inte någon märkbar effekt.
– Detta visar hur oerhört viktigt det är med naturvårdsstöd som särskilt riktar sig till slättbygderna, säger Jonas Josefsson.
Tyvärr utförde en stor andel lantbrukare i projektet få eller inga åtgärder, vilket pekar på vikten av att man i liknande projekt satsar på metoder för att öka engagemanget hos deltagande lantbrukare. Här har tidigare studier från andra forskargrupper visat att krav på förpliktelser, från lantbrukarnas sida, samt redovisning av enskilda gårdars biologiska mångfald i förhållande till exempelvis granngårdar, visat sig vara effektiva sätt att öka intresset för konkreta resultat.
Stöd för begränsat näringsläckage gynnade sånglärkan
Fälthäckande arter, såsom sånglärkan, gynnades inte av åtgärder utförda inom ramarna för projektet. Istället visade avhandlingen att dessa arter har stor nytta av gräsbevuxna skyddszoner som anläggs längs åkerdiken och vattendrag för att minska läckaget av växtnäring och bekämpningsmedel. Marklevande nyttoinsekter sprider sig nämligen från skyddszonen till åkermarken intill och sånglärkorna får därmed mer mat.
Kontaktinformation: Jonas Josefsson, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 24 20 / 070-375 23 66, jonas.josefsson@slu.se
Världen över granskas, bedöms och rankas kvaliteten vid universitet och högskolor. Svenska lärosäten är inte något undantag. Sedan slutet av 1990-talet rankas lärosätena av externa organisationer, myndigheter, intresseorganisationer och kommersiella media. Granskningarna görs av både svenska och internationella aktörer, ofta av flera samtidigt.
– Min undersökning visar att rankingsystemen inte är tillförlitliga. En utbildning kan rankas högt i ett system och lågt i ett annat, säger Brita Bergseth, Linköpings universitet, vars licentiatavhandling behandlar kvalitetsmätning och ranking av universitet och högskolor, med fokus på utbildningsprogram inom medicin och vård.
I avhandlingen jämförs resultaten från tre modeller för bedömning av kvalitet vid svenska lärosäten. Bland annat jämför hon resultaten från två rankingar, U-rank, som görs av en enskild förening, med högskoleverkets utvärdering. Resultaten från de båda granskningarna visar endast ett slumpmässigt samband och i flera fall är skillnaderna betydande. Rangordningen mellan de 24 lärosätena som har granskats kan skilja sig upp till 16 placeringar. Endast i ett fall stämde bedömningarna överens.
Orsaken till skillnaderna är att de båda rankingarna bygger på olika system. Högskoleverket utvärderar utbildningsprogram enligt en fyrgradig skala av kvalitet, medan U-rank bygger på statistik från bland annat Högskoleverket och SCB. Gemensamt för aktörerna är dock att de baserar sina bedömningar på högskolelagen och att de använder samma övergripande definition av kvalitet i högre utbildning.
– Men vilka faktorer som anses utgöra kvalitet varierar. Man kan titta på exempelvis lärarkompetensen totalt på lärosätet, eller i utbildningen. Eller kan man se på sambandet mellan forskning och utbildning. Likaså varierar valet av data och metoder för mätning. Syftet med rankingarna är ge vägledning till blivande studenter, men jag tycker att det ligger en risk i att säga att de mäter kvaliteten i undervisningen, säger Brita Bergseth.
Undersökningen pekar på svårigheterna att finna valida, tillförlitliga och relevanta modeller för kvalitetsbedömningar och rankning och Brita Bergseth efterlyser en fortsatt metodutveckling för att etablera mer robusta granskningsmodeller.
Kontakt: Brita Bergseth, doktorand i pedagogik, tel: 073-9870082, brita.bergseth@liu.se
Det finns ett stort intresse för friluftsliv och svenskarna uppskattar att vistas i naturen. Det visar en stor enkätundersökningen bland 8 400 svenskar i åldern 16 – 84 år. 83 procent anger att man är ute i naturen ”ganska eller mycket ofta” på längre ledigheter, 60 procent på helger och 51 procent på vardagar.
– Det främsta motivet för aktiviteter i naturen på vardagar är fysisk aktivitet. På helger och längre ledigheter har avkoppling och social samvaro störst betydelse, säger Peter Fredman, professor vid Mittuniversitetet och projektledare för kartläggningen.
Nöjes- och motionspromenader, vistelser i skog och mark och trädgårdsarbete är våra tre vanligaste friluftsaktiviteter. Mer än hälften av de svarande i undersökningen menar att de i hög grad har haft upplevelser av trygghet, återhämtning och en naturpräglad miljö vid det senaste friluftstillfället.
– Att vandra eller promenera kombinerar flera olika faktorer som upplevs som positiva. Det innebär fysisk aktivitet, ofta ett socialt umgänge och en naturupplevelse på samma gång. Det är viktiga skäl som ofta framhållas i liknande undersökningar, säger Peter Fredman.
Nästan hälften av de svarande upplever dock, i någon grad, brist på lämpliga platser eller områden för att ägna sig åt friluftsaktiviteter i den utsträckning man önskar. Brist på tid är det absolut vanligaste hindret för friluftsaktiviteter. Andra vanliga hinder är att man saknar någon att utöva aktiviteten med, att man saknar lämpliga områden eller att familjesituationen utgör ett hinder.
– Här har kommunerna en viktig roll som genom den fysiska planeringen kan verka för bättre friluftsmöjligheter. Även friluftsorganisationerna är viktiga när det kommer till den sociala sidan av friluftslivet, säger Peter Fredman.
Undersökningen är en del i arbetet med uppföljning av friluftsliv
i miljömålssystemet och målen i Sveriges friluftspolitik. Enkätundersökningen genomfördes av Mittuniversitetet på uppdrag av Naturvårdsverket.
I rapporten ”Friluftsliv 2014” redovisas alla resultat ur den nationella enkätundersökningen. Här hittar du hela rapporten.
Kontakt:
Peter Fredman, professor i naturturism, 070-667 08 06, 010-142 78 04, e-post: peter.fredman@miun.se
”Att tänka det tekniska: en studie i Derridas teknikfilosofi” är titeln på Björn Sjöstrands avhandling i filosofi. Han disputerar den 14 november på Södertörns högskola.
Avhandlingen är den första monografin i världen som tar ett samlat grepp om Derrida som teknikfilosof. Den nyanserar och kompletterar den gängse bilden av hans tänkande genom att teckna konturerna av en sammanhängande teknikens fenomenologi som på ett radikalt sätt utvidgar teknikbegreppet: tekniken är inte något som står i motsats till människan, utan den är från början sammanflätad med livet, tiden, etiken, politiken och religionen.
– Märkligt nog har dessa reflektioner mycket sällan analyserats eller diskuterats av hans många uttolkare, säger Björn Sjöstrand. Det är desto märkligare som Derrida själv underströk det nära sambandet mellan tänkande och teknik.
I sin avhandling visar Björn Sjöstrand hur Derrida genom en livslång dialog med i första hand Edmund Husserls och Martin Heideggers texter kom att förstå tekniken, inte som en tänkt motsats mellan det psykiska och det icke-psykiska, mellan liv och död, utan som relationen mellan det psykiska och det icke-psykiska, där det senare utgör ett nödvändigt supplement till det förra för att detta överhuvudtaget skall fungera.
– En sådan definition av det tekniska gör det möjligt för Derrida att förstå det politiska på ett helt nytt sätt, säger Björn Sjöstrand. Den moderna teknikens förmåga att blixtsnabbt sprida idéer, ljud och bilder över hela världen kommer gradvis att sudda ut gränserna mellan nationalstater, ett faktum som tvingar oss att tänka det politiska bortom politiken och det demokratiska bortom demokratin.
Det politiska är med nödvändighet sammanvävt med det tekniska. Detsamma gäller religionen. Derridas provokativa tankar om det nära sambandet mellan tro och vetande, religion och teknik, religion och media har inte tidigare undersökts på ett systematiskt sätt av Derrida-forskningen. Som studien visar är religionen en viktig aspekt av frågan om tekniken som ger nycklar till en mer heltäckande förståelse av hans tänkande över det tekniska.
Björn Sjöstrand har bedrivit sina doktorandstudier i filosofi vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, samt vid Institutionen för filosofi, Uppsala universitet.
Sepia, en förkortning för Swedish-ESO PI receiver for Apex, installerades på Apex-teleskopet tidigare i år. Nu visar de första resultaten från instrumentet att det fungerar väl. Dessutom får nu astronomer från hela världen ansöka om tid för observationer med Sepia.
Sepia är känslig för millimetervågor, ljus med våglängder i intervallet 1,4-1,9 millimeter (158-211 GHz), långt rödare än vad ögat kan se. Detta ljus blockeras av vattenånga i atmosfären på de flesta platser på jorden, men de enastående observationsförhållanden som råder på den extremt torra Chajnantor-platån i norra Chile innebär att härifrån kan de svaga signalerna från rymden ändå upptäckas.
Dessa våglängder är intressanta för astronomer eftersom det är här man hittar signaler från vatten i rymden. Genom att mäta upp signaler från vattenmolekyler i rymden kan forskare till exempel studera hur nya stjärnor och planeter bildas. Vatten tros dessutom spela en viktig roll i livets uppkomst. Sepia blir även ett viktigt verktyg för astronomer som vill förstå galaxernas roll i universums historia genom att spåra både molekyler av kolmonoxid (CO) och joner av kol i mycket avlägsna galaxer.
Under 2015 har det nya instrumentet använts för att göra testobservationer på Apex. Identiska mottagare installeras nu också hos antennerna i superteleskopet Alma. Teleskopen kompletterar varandra: Almas 66 antenner ger den skarpaste bilden av universum i ljus med våglängd runt en millimeter, medan Apex med dess enskilda 12-metersantenner, i stället snabbt kan avsöka större områden på himlen.
John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium vid Chalmers.
– De första mätningarna från Sepia på Apex visar att vi nu verkligen håller på att öppna upp ett nytt fönster, och därmed också kan observera vatten i rymden. Sepia kommer ge astronomer möjligheten att söka efter objekt som man senare kan följa upp med högre spatial upplösning när samma mottagare tas i drift på Alma, säger han.
Sepia har utvecklats av forskarna och ingenjörerna vid Gruppen för avancerad mottagarutveckling (Gard) vid Onsala rymdobservatorium och Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers. Alexey Pavolotsky är en av forskarna i gruppen.
– Att bygga toppmoderna instrument för teleskop som Apex och Alma betyder för oss att kombinera olika tekniker på bästa möjliga sätt. Utmaningen att lösa problem inom många olika forskningsfält – till exempel halvledarelektronik och supraledarelektronik för mikrovågor och millimetervågor, mikrofabrikation, fysisk optik och kryoteknik – är det som gör det här arbetet spännande, säger han.
Bland de första att söka tecken på vatten med Sepia är Elvire De Beck, astronom vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium, som tillsammans med kollegor gjort mätningar av vattenånga nära den röda jättestjärnan W Hydrae.
– Sepia fungerar riktigt bra. De här mätningarna visar hur tydligt vi kan detektera vatten och andra molekyler kring stjärnor som denna och andra som liknar den. Med hjälp av Sepia – och snart också med mer detaljskärpa med Alma – kommer mätningar som dessa att kunna berätta mycket för oss om röda jättar, och det i sin tur berättar om vad som händer med stjärnor som solen när de blir gamla, förklarar Elvire De Beck.
Bildtext: Ingenjörer från Gruppen för avancerad mottagarutveckling vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers undersöker Sepias övre del innan den installeras på teleskopet Apex. Till vänster står Mathias Fredrixon och Denis Meledin, och bakom dem Igor Lapkin. Foto: Sascha Krause
För mer information, kontakta:
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, 031-772 55 00, 070-49 33 114, robert.cumming@chalmers.se
John Conway, föreståndare, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 55 00, john.conway@chalmers.se
Victor Belitsky, professor i radio- och rymdvetenskap vid Chalmers, ledare för Gruppen för avancerad mottagarutveckling vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers, 031-772 18 93, victor.belitsky@chalmers.se
Fakta om Sepia, Apex och Alma
Sepia, en förkortning för Swedish–ESO PI receiver for Apex, är en mottagare som utvecklades, byggdes och installerades på Apex-teleskopet av Gruppen för avancerad mottagarutveckling (Gard), Onsala rymdobservatoriet vid Chalmers, och som stöds av ESO. Sepia har plats för tre mottagarkanaler och för närvarande är en kanal, Band 5, på plats. Behållaren för mottagaren utvecklades, byggdes och testades för Almas Band 5 av Gard som en del av ett projekt under EU-kommissionens ramprogram FP6 (uppgradering av Alma). ESO levererade oscillatorkällan och rumstemperaturelektroniken som producerades av det amerikanska nationella radioobservatoriet NRAO.
Apex (Atacama Pathfinder Experiment) är ett samarbete mellan Max Planck-Institutet för Radioastronomi (MPIfR), Onsala rymdobservatorium och ESO, det Europeiska sydobservatoriet. Det är det största teleskopet med en enda antenn på södra halvklotet som är känsligt för signaler med våglängder strax under en millimeter. Driften av Apex vid Chajnantor sköts av ESO. Teleskopet ligger på något högre höjd på Chajnantor-platån (5104 meter över havet) än Alma.
Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ett samarbete ett samarbete mellan ESO, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap i Japan i samverkan med Chile, och är världens hittills största astronomiska projekt. Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten. Mottagarna för Band 5 är ett av flera bidrag till projektet.
