Fetma och övervikt har blivit ett stort globalt problem och övervikt ökar risken att utveckla bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2. Viss kaloririk mat kan påverka hjärnan på samma sätt som beroendeframkallande ämnen som alkohol och droger. När vi äter skapas en välbehagskänsla genom att dopamin frisätts i hjärnans belöningscentrum. Överkonsumtion anses till viss del bero på en rubbning i detta system och det finns ett stort behov av nya effektiva mediciner för att bekämpa övervikt.
På senare tid har typ 2-diabetiker börjat behandlas med läkemedel som liknar kroppens eget hormon GLP-1, till exempel Byetta och Victoza. Hormonet GLP-1 produceras naturligt, både i tarmen och i hjärnan. Efter varje måltid ökar nivåerna av GLP-1 i blodet vilket leder till att insulinproduktionen ökar samt att aptiten minskar.
En ny studie på råttor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att hormonliknande läkemedel som används vid diabetes typ 2 kan påverka hjärnans belöningssystem och minska behovet av matintag. En uppföljande studie visade att detta ämne även kan dämpa alkoholintag.
– Senare upptäckte vi att samma läkemedel kan stimulera produktion av interleukin 6 och interleukin 1, två viktiga hormoner som spelar stor roll i vårt immunsystem, i områden i hjärnan som styr vår aptit. Resultaten ökar vår förståelse för hur dessa läkemedel kan påverka hjärnan, säger Rozita Anderberg, forskare vid Sahlgrenska akademin.
GLP-1 liknande läkemedel har blivit en ny potentiell behandling för fetma och de aktuella fynden kan få stor klinisk betydelse.
– Våra data kan lämna ett viktigt bidrag till förståelsen av dessa mekanismer, säger Rozita Anderberg, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Avhandlingen The impact of Glucagon-like peptide-1 on the brain-reward system and beyond försvaras vid en disputation den 28 september.
Kontaktinformation
Rozita Anderberg, forskare vid Sahlgrenska akademin 0761-64 76 66 rozita.anderberg@neuro.gu.se Handledare: Dr. Karolina Skibicka, professor vid Sahlgrenska akademin 0702-91 88 35 karolina.skibicka@neuro.gu.se
Infektioner i luftvägarna, eller hälta, är vanliga orsaker till att hästar underpresterar på tävling. När ett virus orsakar tydliga sjukdomssymptom hindrar de en häst från att träna eller starta på tävling, men man vet också att virus kan infektera en häst utan att ge tydliga symptom. Hur sådana virusinfektioner påverkar hästarnas hälsa och prestation har studerats i en avhandling av Helena Back.
Under ett års tid studerade hon bland annat prestation, hälsa och förekomst av olika luftvägsvirus hos 63 svenska travhästar som var i träning hos fyra professionella tränare. Sammanlagt togs 663 blod- och nässvabbprover från dessa hästar. Fokus låg främst på en viss typ av herpesvirus som tidigare undersökts mycket sparsamt, samt hästens förkylningsvirus (rhinitvirus).
Höga antikroppsnivåer utan prestationssänkning
Majoriteten av hästarna hade under långa perioder stabilt höga antikroppsnivåer mot rhinitvirus i sina blodprover, utan att visa symptom på sjukdom eller nedsatt prestation. Detta tyder på att rhinitvirus är vanligt hos tävlande travhästar, men att antikroppsnivåer som möjligen skyddar mot sjukdom troligen kvarstår under längre tid.
– Vi kan därmed slå hål på myten om att ett enda blodprov med en hög antikroppsnivå av rhinitvirus betyder att hästen har en pågående infektion. En tydlig nivåskillnad i två blodprover med 2-3 veckors mellanrum behövs innan man kan fundera på att skylla en dålig prestation på rhinitvirus, säger Helena Back.
Herpesvirus typ 2 och 5 (EHV-2 och EHV-5) har tidigare hittats hos hästar men man har inte vetat hur vanliga dessa virus är. Dessutom har förekomsten av dessa virus kopplats till både friska och sjuka hästar. Bland proverna från näshålan hos de undersökta travhästarna visade sig närmare tre fjärdedelar innehålla typ 5 och omkring en tredjedel innehålla typ 2. Mängden virus som utsöndrades vid de olika provtagningstillfällena varierade kraftigt, men varken mängden eller påvisande av de två virusen kunde relateras till nedsatt prestation eller kliniska sjukdomssymptom hos någon av hästarna.
– Detta är oerhört viktig information, eftersom det visar att enbart förekomst av herpesvirus typ 2 eller 5 inte är tillräckligt för att kopplas samman med sjukdom eller nedsatt prestation, säger Helena Back.
Herpesvirus påverkar hästarna på olika sätt
Herpesvirus typ 5 har också i sällsynta fall kopplats till en mycket allvarlig lungsjukdom hos häst. För att ta reda på varför detta virus kan finnas hos både sjuka och friska hästar undersöktes viruset på gennivå. Med hjälp av ny avancerad teknik kunde olika varianter av herpesvirus typ 5 identifieras vilket inte har beskrivits tidigare. Denna nya kunskap är ett stort steg på vägen till att förstå varför herpesvirus typ 5 verkar påverka hästar på så olika sätt.
Helena Back disputerar fredag den 25 september 2015 med start kl. 09:15, i sal Audhumbla, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, SLU Uppsala. Avhandlingens titel är ”Low Virulent Respiratory Viruses in Standardbred Trotters – relationship to health and athletic performance”.
Mer om luftvägsinfektioner hos hästar (Statens Veterinärsmedicinska Anstalt).
Kontaktinformation
Doktorand Helena Back, SVA och SLU, tel. 018-67 40 31, e-post: helena.back@sva.se
– För att alla ska få samma möjligheter att utvecklas inom populärmusikområdet behöver vi bli bättre på att förstå de, ofta dolda, mekanismer som ligger bakom rådande mönster. Vi behöver förstå varför det är mer självklart för killarna att bli duktiga musiker än det är för deras tjejkompisar.
Oftast är det kvinnor som står i centrum för den här typen av frågor, men för att förstå varför pojkar och män har bättre förutsättningar behövs också deras perspektiv. Victor Kvarnhall har intervjuat åtta pojkar i åldern 11–13 år. Deras erfarenheter bekräftar tidigare forskning som visar att pojkar som håller på med populärmusik i första hand spelar instrument som gitarr, elbas och trummor, men inte sång.
Män får mer bekräftelse än kvinnor
Pojkarnas erfarenheter ger indirekt en bild också av flickornas. I en av intervjuerna beskriver en av pojkarna hur de måste övertala flickan i bandet för att övertyga henne om att hon skrivit en bra låt: ”[Hon] skriver låtar och sen så övertalar vi henne i en timme att den är bra […] sen så får vi övertala i en halvtimme att hon ska spela upp den för oss på pianot.”
Genom att undersöka sociala, kulturella och psykologiska villkor för pojkars musikskapande vill Victor Kvarnhall tillföra ett bredare perspektiv till den musikforskning med genusperspektiv som visar hur kön skapas i olika populärmusikaliska sammanhang. Han tar avstamp i teorier kring könsmaktsordning och förklaringar som visar att män blir erkända och bekräftade av kvinnor på ett sätt som inte är ömsesidigt.
– Pojkarna får bekräftelse redan som barn och det fortsätter livet igenom. Flickor får inte samma bekräftelse vilket får konsekvenser för mäns respektive kvinnors självförtroende.
Ofullständig statistik om jämställdhet
För de pojkar Victor Kvarnhall intervjuat är dessutom bekräftelsen av andra pojkar eller män grundläggande och det är viktigt att lyssna på musik de uppfattar som ”seriös”.
– Pojkarna lyssnar på band som rockgruppen Red Hot Chili Peppers eller hiphop-bandet Labyrint. Popidoler som Justin Bieber är däremot inte okej. Det är ”tjejmusik”. Även om pojkarna också lyssnar på kvinnliga artister, är det alltid de manliga de identifierar sig med och har som förebilder.
I sin forskning har Victor Kvarnhall förvånats över att det finns så lite jämställdhetsstatistik inom populärmusikområdet. Han ser det som en brist att fristående organisationer inte har krav på sig att ha könsuppdelad statistik. Kulturskolorna för enbart statistik över hur många pojkar respektive flickor som går där totalt.
– För att nå större jämställdhet inom populärmusikområdet behövs underlag som bättre hjälper oss förstå på vilket sätt pojkars musikskapande skiljer sig från flickors.
Avhandling
Pojkars musik, reproduktionens tystnad: en explanatorisk studie av pojkars förhållningssätt till populärmusicerande
Kontaktinformation
ictor Kvarnhall: 070-615 86 91
Magnus Stenius, Umeå universitet, har för sin avhandling om kampsporten
Mixed Martial Arts (MMA) gjort ett treårigt etnologiskt fältarbete i
Sverige och runt om i världen. Han har bedrivit deltagande observation
på olika gym och lärt sig MMA genom att själv träna och gå matcher mot
sparringpartners.
MMA är en kampsport som på kort tid har fått stor spridning och som lockar tusentals utövare världen över. Det är en global idrottslig rörelse som formar kämparnas kroppar och mentalitet. De till synes vilda slagsmålen är i själva verket strängt disciplinerade. Reglerna för vad man får och inte får göra under de domarkontrollerade matcherna i buren är tydliga.
Detta visar Magnus Stenius vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet i sin studie The Body in Pain and Pleasure. An Ethnography of Mixed Martial Arts.
– MMA attraherar både utövare och åskådare genom att det är en sport som gränsar till det möjliga för kroppens dramatiska iscensättningar och spektakulära föreställningar, säger Magnus Stenius.
– Matcherna i buren är både koreograferade som ett slags dans och mödosamt inövade kampmoment. De innehåller uppvisningar av idrottsliga prestationer som fascinerar många.
Trots det spektakulära våldet är utövarna en del i en stor gemenskap där man hyser respekt för varandra, tränar tillsammans och är starka i sin sammanhållning.
– Här samlas killar och – numera – tjejer i olika åldrar. Där lär de sig genom den hårda träningen att kontrollera sin kropp och att omvandla sina svagheter till styrkor. I träningen lär de sig också att hantera våld och smärta – och inte minst att visa omsorg för varandra.
I avhandlingen diskuteras slutligen den ”sportifieringsprocess” som MMA genomgår. Den innebär att kampsporten mer och mer har blivit en öppen arena som välkomnar insyn, diskussion och ifrågasättande.
Avhandlingen
The Body in Pain and Pleasure. An Ethnography of Mixed Martial Arts.
Fredagen den 25 september försvarar Magnus Stenius, Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: The Body in Pain and Pleasure. An Ethnography of Mixed Martial Arts.
Disputationen äger rum kl. 10.00-12.00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal G. Opponent är Orvar Löfgren professor emeritus, institutionen för kulturvetenskaper, Lunds Universitet.
Kontaktinformation
Magnus Stenius, magnus.stenius@umu.se, tel. 070-681 45 14
– Resultaten i avhandlingen visar nya mekanismer som reglerar utvecklingen av immunsystemets B-lymfocyter. Dessa kunskaper kan framför allt bli viktiga när det gäller att utveckla framtida strategier när man vid olika sjukdomstillstånd behöver öka eller minska mängden immunceller i kroppen, säger Shrikant Shantilal Kolan, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet.
B-lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som är grundläggande för kroppens förmåga att försvara sig mot bakterier och virus. Utvecklingen av B-lymfocyter från stamceller börjar i benmärgen och slutar med att mogna B-lymfocyter genereras i antingen benmärgen eller i mjälten. Hos människan finns normalt cirka 100 miljarder B-lymfocyter.
Defekter i utvecklingen av B-lymfocyter, eller i deras funktion, kan leda till cancer i blodet, eller till immunbristsjukdomar. Shrikant Shantilal Kolan har i sitt avhandlingsarbete undersökt nya mekanismer som är involverade i att reglera B-lymfocyternas utveckling och mognad. Avhandlingen visar att två cellyteproteiner, CD47 och SIRPα, är viktiga för utvecklingen av ett normalt antal B-lymfocyter. Även om de exakta detaljerna kring denna reglering återstår att klarlägga kan dessa två proteiner vara viktiga när det gäller att förhindra att utvecklingen av B-lymfocyter stannar upp och även främja den långsiktiga överlevnaden hos B-lymfocyter.
Proteinerna CD47 och SIRPα visade sig även ha effekt på en mindre undergrupp av B-lymfocyter, så kallade “marginal zone” MZ-B-lymfocyter i mjälten. För denna grupp av B-lymfocyter krävdes förekomst av både CD47 och SIRPα för att förhindra en onormal ansamling i mjälten vid stigande ålder.
– Effekterna av CD47 och SIRPα när det gäller att reglera B-lymfocytutveckling är dock komplexa och behöver studeras ytterligare. Proteinernas närvaro och funktion påverkar utvecklingsprocesserna i både immunceller och andra celler i blodet på olika sätt, säger Shrikant Shantilal Kolan.
Om disputationen Torsdagen den 24 september försvarar Shrikant Shantilal Kolan, institutionen för integrativ medicinsk biologi, sin avhandling med titeln: Betydelsen av CD47 och SIRPa för homeostas av B-celler hos möss. (Engelsk titel: Defining the role of CD47 and SIRPa in murine B cell Homeostasis). Opponent: Mikael Karlsson, insitutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Per-Arne Oldenborg. Disputationen äger rum kl. 09.00 i KB3A9, Umeå universitet.
Kontaktinformation
Shrikant Shantilal Kolan Telefon: 076-111 31 43 E-post: shrikant.kolan@umu.se
Den sammantagna forskningen visar att en vaginal förlossning är att föredra vid nästa förlossning, för de flesta kvinnor som fött barn med kejsarsnitt. Trots det så används kejsarsnitt rutinmässigt i många länder. Det pågående EU-projektet OptiBirth syftar till att öka andelen vaginala förlossningar i tre länder med höga kejsarsnittsnivåer; Tyskland, Irland och Italien. I dessa länder pågår nu en intervention, en åtgärd som riktar sig både till kvinnorna och deras partners och till läkare och barnmorskor.
Professor Ingela Lundgren vid Sahlgrenska akademin är ledare för den forskargrupp som utarbetat interventionen, som delvis grundar sig på intervjuer med läkare och barnmorskor i de deltagande länderna. 18 obstetriker och 26 barnmorskor från länder med en hög andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt – Finland, Sverige och Holland – har nu deltagit i fokusgrupper och individuella intervjuer för att ge sin syn på hur det går att öka andelen vaginala förlossningar.
– Resultatet visar att det först och främst måste finnas en gemensam syn där vaginal förlossning är det första alternativet om det inte finns några komplikationer eller riskfaktorer. Personalen ska känna sig säker vid en vaginal förlossning, arbeta i team och enligt en modell som alla följer, säger Ingela Lundgren, professor vid Sahlgrenska akademin.
Fler faktorer som påverkar andelen kejsarsnitt, enligt läkarna och barnmorskorna i studien, är samhällsattityden till att föda barn, hur beslutet om förlossning tas och av vem, samarbetet mellan läkare och barnmorskor och mellan kvinnorna och personalen, samt hur uppföljningen efter första kejsarsnittet sett ut.
Kvinnan ska vara delaktig till exempel genom att en plan görs upp före förlossningen. Personalen behöver stärka kvinnans tilltro till förlossningen, ge stöd vid förlossningsrädsla och erbjuda tid för att diskutera det tidigare kejsarsnittet. Det är viktigt att inte fatta beslut om kejsarsnitt eller vaginal förlossning för tidigt och det ska finnas tid att bearbeta den tidigare förlossningsupplevelsen.
– Kvinnan ska vara delaktig i beslutsfattandet kring förlossningssätt men det slutgiltiga beslutet om kejsarsnitt eller vaginal förlossning måste tas av läkare med expertkunskap, enligt läkare och barnmorskor i studien, säger Ingela Lundgren.
Artikeln
Clinicians’ views of factors of importance for improving the rate of VBAC (vaginal birth after caesarean section): a qualitative study from countries with high VBAC rates publicerades i BMC Pregnancy Childbirth d
Mer information om OptiBirth
FAKTA
I ett europeiskt perspektiv är den svenska kejsarsnittsnivån på 17 procent låg. Cypern har högst andel kejsarsnitt (52 procent) följt av Italien (38 procent). Endast Holland, Slovenien, Finland, Sverige och Island har nivåer under 20 procent. EU-projektet OptiBirth, som kordineras av professor Cecily Begley vid Trinity College Dublin, syftar till att öka andelen vaginala förlossningar i Irland, Tyskland och Italien, genom en vård som har kvinnan i fokus. Bara 29-36 procent av förlossningarna hos kvinnor med tidigare kejsarsnitt är vaginala förlossningari dessa länder. OptiBirth-studien beräknas vara klar 2016.
Kontaktinformation
Ingela Lundgren, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. 0768-672 657 ingela.lundgren@gu.se
– Vi ska ta fram praktiska metoder för industriellt byggda hus. Dessa ska projektledare, byggherrar och myndigheter i Kina och Sverige kunna använda för att bedöma energiåtgång och utsläpp under en byggprocess, säger Jutta Schade, byggforskare vid Luleå tekniska universitet
Byggsektorn är en stor miljöbov. Det handlar både om enorma utsläpp av växthusgaser och om hög energiförbrukning. Det är framförallt under byggprocessen som de stora utsläppen och energiläckagen sker. För att minska de här negativa effekterna kan det handla om att kunna välja rätt isoleringsmaterial, transporter, råvaror och konstruktionslösningar.
Forskare från kinesiska toppuniversitetet Harbin Institute of Technology, med kompetens inom grönt byggande, och byggforskare från Luleå tekniska universitet medverkar i projektet.
I Kina är statens intresse för att minska utsläppen stort och där ses Sverige som ett föregångsland när det gäller dessa frågor.
– Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Sveriges byggindustri räknar med att det går åt mellan 20-85 procent så kallad inbyggd energi under uppförandet av en byggnad, det vill säga den energi som går åt medan man bygger. Sedan är ofta den färdiga byggnaden relativt energieffektiv, säger Jutta Schade.
Kontaktinformation
Jutta Schade, forskare vid Luleå tekniska universitet, jutta.schade@ltu.se 0920-49 25 71
I avhandlingen ”Faces of Marketing: Examining consumer responses to depictions of people in marketing”, visar Hanna Berg vid Handelshögskolan i Stockholm att konsumenter reagerar olika på traditionella bilder av modeller och på de bilder av modeller som ofta används i webbutiker som beskurits så att deras huvuden inte finns med i bild.
Även huvudlösa skyltdockor hade effekter på konsumenters reaktioner. Bland annat gav dessa bättre resultat för konsumenter med stor kunskap om mode och kläder. Resultaten från studierna med huvudlösa modeller och skyltdockor är teoretiskt intressanta och har även betydelse för hur företag bör resonera kring avbildningar av människor i sin marknadsföring.
– Det finns en uppfattning om att bilder på modeller och skyltdockor behöver se ut på ett visst, ganska stereotypt, sätt för att vara effektiva men som inte direkt bygger på någon forskning, säger Hanna Berg.
– De här studierna visar att modeller och skyltdockor faktiskt inte ens behöver ha huvuden för att ha positiva effekter.
Avhandlingen visar även på positiva effekter av att använda bilder på leende modeller i marknadsföring. Eftersom de känslor som vi ser andra människor uttrycka är smittsamma, så ger bilder av leende modeller upphov till större glädje, vilket i sin tur leder till mer positiva attityder.
Den ökade glädje som konsumenter upplever är ett exempel på en positiv bieffekt av marknadsföringen, som annars ofta kritiseras för att ha negativ påverkan på samhället.
Disputationen är öppen för allmänheten och äger rum den 22 september 10.15 på Handelshögskolan i Stockholm, Sveavägen 65.
Kontaktinformation
Hanna Berg, PhD, Center for Consumer Marketing, Handelshögskolan i Stockholm Hanna.Berg@hhs.se Mobil: 070-248 78 11
– Att ställa några böcker och filmer som handlar om döden i hyllan på vårdavdelningen är ett exempel på hur vården kan underlätta för barnen att närma sig döden. Materialet finns tillgängligt för de som vill prata, utan att man tvingar de som inte är redo att prata om döden, säger Li Jalmsell, cancerläkare och doktorand på Centrum för forsknings- & bioetik vid Uppsala universitet.
Hennes doktorsavhandling Towards Good Palliation for Children with Cancer: Recognizing the Family and the Value of Communication visar att de sjuka barnen vill ha information om vad som ska hända. Inklusive de dåliga nyheterna.
– Det får gärna presenteras hoppfullt, men hellre ett rakt besked om att de kommer att dö, än ett inlindat: ”Det ser lite sämre ut just nu”. Om läkaren säger på det viset känner sig barnen förda bakom ljuset, säger Li Jalmsell.
Att barnen själva får information kan få dem att må bättre i slutet av livet. Men det är också bra för familjen. Det finns ett samband mellan hur föräldrarna upplevde barnets lidande och hur föräldrarna själva mår. Li Jalmsells avhandling visar att även föräldrarna tyckte att det var meningsfullt att prata med sina barn om döden. Det var ofta barnen som själva tog initiativ till samtalen. De utgick från enkla saker som sagor för att börja ställa frågor och prata om vad som var på väg att hända.
Enligt forskaren Li Jalmsell skulle just tillgång till böcker och filmer som handlar om cancer kunna underlätta för familjerna att ha de här samtalen. I avhandlingen har Li Jalmsell även studerat journaler för barn som avled av sin cancer. De studierna visar att det var ganska kort tid mellan att läkarna gjorde bedömningen att barnen inte gick att bota, till att barnen avled. Det gör att tiden är väldigt knapp för den som vill diskutera hur de ska tillbringa den sista tiden i livet.
När det gäller de barn som avled av sjukdomen så önskade barnets syskon de hade haft mer information på slutet. De upplevde att de inte var beredda på förlusten. De syskon som inte hade fått prata med någon om vad de kan förvänta sig när deras bror eller syster dör, led av ångest i större utsträckning än de som hade fått samtalsstöd.
– När man vårdar svårt sjuka eller döende barn är det viktigt att sträcka ut sitt fokus så att det inkluderar hela familjen. Syskon och föräldrar påverkas också. Inte bara av det faktum att ett barn är på väg att dö, utan också av hur deras son, dotter, bror eller syster mår, säger Li Jalmsell.
Li Jalmsell är ST-läkare i onkologi på Visby lasarett och doktorand på Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) vid Uppsala universitet. Hon försvarar sin avhandling den 25 september.
För mer information, kontakta Avhandlingen:Towards Good Palliation for Children with Cancer: Recognizing the Family and the Value of Communication Läs Li Jalmsells inlägg på etikbloggen
Kontaktinformation
Li Jalmsell, telefon 0733 58 23 23, epost: li.jalmsell@crb.uu.se
Marie Kirsebom har intervjuat sjuksköterskor och husläkare verksamma vid äldreboenden. Hon har också granskat 594 remitteringar till akutmottagningen från äldreboenden i Uppsala kommun under en niomånadersperiod samt studerat de äldreboenden som under den tiden hade högst respektive lägst frekvens av remitteringar till akuten.
Enligt husläkarna är medicinska vårdplaneringar mycket viktigt för att vården ska bli så trygg och säker för den äldre som möjligt. Medicinska vårdplaneringar innehåller bland annat en plan för hur den äldre vill vårdas vid försämringar i hälsotillståndet och genomförs tillsammans med den äldre och anhöriga.
Andra viktiga faktorer för patientsäkerheten är sjuksköterskornas kompetens, medan otillräcklig bemanning, stor sjuksköterskeomsättning, brist på medicinskteknisk utrustning samt IT-system för patientjournaler där husläkare och sjuksköterskor inte kan läsa varandras noteringar upplevs som risk för patientsäkerheten.
Sjuksköterskor på äldreboende och husläkare identifierar också medicinska vårdplaneringar som en viktig faktor för att inte äldre inte i onödan ska behöva åka in till akuten.
Att anhöriga har en klar bild av vilken vård som kan erbjudas på äldreboendet och att de vet vad den äldre önskar underlättar beslut vid försämringar i hälsotillstånd. När Marie Kirsebom studerade om de äldreboenden med högst respektive lägst remitteringsfrekvens skiljde sig åt fann hon att medicinska vårdplaneringar i högre grad var genomförda på de boenden som mest sällan remitterade äldre till akuten.
Remitteringarna var också fler från vinstdrivande privata vårdgivare än från kommunala eller privata icke-vinstdrivande vårdgivare.
– Resultaten indikerar att organisatoriska faktorer kan förklara skillnader i remitteringsfrekvens mellan äldreboenden. Medicinska vårdplaneringar tillsammans med den äldre och deras anhöriga är viktiga för planering av framtida medicinska beslut. Dessutom verkar en hög kompetens hos sjuksköterskor ha en positiv effekt på vården på äldreboenden.
För att möta det ökande behovet av en allt mer specialiserad medicinsk vård på äldreboende och för att kunna erbjuda palliativ vård av hög kvalitet föreslås flera förändringar. Äldreboenden behöver bli utrustade med lämplig medicinskteknisk utrustning och bemanningen av sjuksköterskor anpassas därefter. Dessutom bör sjuksköterskor och husläkare få till gång till varandras journalsystem, säger Marie Kirsebom.
Avhandling
Mind the gap: Organizational factors related to transfers of older people between nursing homes and hospital care försvarades 18 September.
Marie Kirsebom är sjuksköterska och doktorand vid institutionen för folkhälso-och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. Kontakt: Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se 3 0 0 0 Skicka som e-post Dela
Kontaktinformation
tel: 070-795 64 05, e-post: marie.kirsebom@pubcare.uu.se
Litiumbaserade batterier har högst energiinnehåll av alla återuppladdningsbara batterier, och är därför mycket lovande som energikälla för elektriska fordon. För storskalig användning av elfordon krävs dock billigare batterier, samt att man kommer till rätta med vissa av säkerhetsaspekterna hos litiumbatteriet.
– Exempelvis kostade säkerhetsproblem med batterierna i Boeing-planet Dreamliner miljontals kronor dagligen för japanska flygbolag härom året, säger Daniel Brandell, en av forskarna bakom studien.
Den flytande elektrolyten är den batterikomponent som driver upp kostnaden. Den är också kemiskt instabil, och utgör därmed en säkerhetsrisk. Bättre och billigare vore att ersätta den med en elektrolyt i fast fas, men dessa har – hittills – endast varit funktionsdugliga vid högre temperaturer.
Nu har emellertid forskare vid Uppsala universitet gjort ett genombrott och tagit fram ett nytt polymert elektrolytmaterial för litiumbatterier som visat sig funktionsdugligt även vid rumstemperatur.
– Genom att låta oss inspireras av polymerer bestående av nedbrytbara biomaterial har vi upptäckt hög ledningsförmåga hos helt andra polymermaterial än de som normalt används i fasta elektrolyter, säger Daniel Brandell.
– De här materialen är dessutom mycket lättare att arbeta med rent kemiskt och kan därför öppna upp ett helt nytt fält av materialutveckling för bättre, mer hållbara och säkrare batterier. Våra prototypbatterier kan laddas upp och ned stabilt under lång tid vid rumstemperatur, vilket är unikt för de här fasta elektrolyterna.
Innan forskningsresultaten kan implementeras i kommersiella batterier återstår dock en del utvecklingsarbete. Bland annat behöver forskarna säkerställa att materialen är mekaniskt stabila över längre tid. Eventuellt kan de behöva förstärkas genom kemiska modifikationer.
– Vi skulle också gärna se lite högre jonledningsförmåga för att kunna nå ett större segment av marknaden för litiumbatterier. Vi vet redan att våra elektrolyter inte är lättantändliga och därför mer säkra än de alternativ som används idag, men även mer rigorösa säkerhetstest måste göras. Det avgörande är dock att den här klassen av polymerer – polyestrar och polykarbonater – kommit på tapeten för batterielektrolyter, säger Daniel Brandell.
Den tryckta publikationen ges ut i december 2015. Ref: Jonas Mindemark, Bing Sun, Erik Törmä, Daniel Brandell, “High-performance solid polymer electrolytes for lithium batteries operational at ambient temperature”, Journal of Power Sources, 2015.
Kontaktinformation
Daniel Brandell, tel: 073-943 59 32, daniel.brandell@kemi.uu.se eller Jonas Mindemark, tel: 073-685 74 39, jonas.mindemark@kemi.uu.se
Många elever får inte den teknikundervisning de har rätt till och Skolinspektionen har i en nyligen genomförd granskning funnit att undervisningens kvalitet behöver förbättras då den sällan utgår från kursplanen och elevernas erfarenheter. Eva Björkholm, ursprungligen grundskollärare, nu forskare vid Centrum för de humanistiska ämnenas didaktik vid Stockholms universitet, har tillsammans med lärare på fältet utgått från mål i kursplanen och genom så kallade Learning studies utvecklat och beskrivit vad eleverna egentligen kan när de utvecklat de kunskaper som undervisningen i teknik syftar till.
I avhandlingen identifierar Eva Björkholm ett antal aspekter som kan vara viktiga att ta hänsyn till när teknikundervisningen ska utformas.
– Det var till exempel svårt för eleverna att värdera ändamålsenligheten hos en del tekniska lösningar, som att ett svåröppnat medicinburkslock kunde vara ämnat att vara svåröppnat för små barn. Eleverna värderade de tekniska lösningarna främst utifrån sig själva som användare och relaterade mer sällan till andras behov. Att urskilja själva konstruktionens betydelse för realiserandet av olika funktioner var en annan aspekt som identifierades. Eller standarduppgiften att konstruera en länkmekanism i form av en sprattelgubbe i kartong. Eleverna ville först styra de olika delarna genom att själva greppa tag i dem. Det var ett stort steg för dem när de kunde bygga ett maskineri av olika komponenter som samverkar, säger Eva Björkholm.
Mer förvånande var upptäckten att själva materialet kartong försvårade elevernas urskiljande av mekanismens olika delar.
– Man har tagit för givet i undervisningen att kartong skulle vara lämpligt för den här övningen, men själva materialet gjorde det svårare för eleverna. Om de haft ett tredimensionellt material hade de förmodligen löst uppgiften på ett annat sätt. Likaså verkar användningen av ett ämnesspecifikt språk i undervisningen vara viktig för elevernas möjlighet att lära.
Eva Björkholm hoppas nu att andra lärare kan ta till sig resultaten och använda dem som en resurs när de planerar och genomför sin teknikundervisning. På så sätt bidrar avhandlingens resultat till bygget av en gemensam kunskapsbas för lärare i teknik i de tidiga skolåren.
Eva Björkholm disputerade 18 september med avhandlingen ”eva.bjorkholm@cehum.su.se” target=”_blank”>Konstruktioner som fungerar – En studie av teknikkunnande i de tidiga skolåren”
Kontaktinformation
Presskontakt: Presstjänst Telefon: 08-16 40 90 EpostEva Björkholm: 070-361 37 45, eva.bjorkholm@cehum.su.se
Anette Forsberg har i sin diktorsavhandling intervjuat 22 personer som medverkat som sörjande i svensk nyhetsjournalistik om dödsfall i samband med brott och olyckor.
Anette Forsberg, som tidigare har varit verksam journalist, har undersökt hur vanliga människor i efterhand sett på sin medverkan i sorgejournalistiken. Det visade sig att uppfattningarna om medierapporteringen gick isär.
– Vissa upplever att journalister har uppträtt hänsynsfullt, men det finns de som upplever att de har kränkts. Journalister kan ses som antingen allierade, fiender, en möjlig tillgång eller en osäkerhetsfaktor. Den journalist som är först på plats riskerar att få nej till intervjun, för att de sörjande är i chock och kan reagera med rädsla eller ilska. Men det finns också de som är så chockade att de blir avtrubbade och accepterar att intervjuas, säger Anette Forsberg, fil. dr. vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet.
De flesta av studiens deltagare hade en realistisk syn på journalistiken och förstod att reportrarna ville tala med dem för att det som hänt hade ett nyhetsvärde. Samtidigt insåg de att det även fanns kommersiella motiv för mediebevakningen. Vid några tillfällen hade det höga nyhetstempot lett till övertramp.
– Några sörjande fick reda på att deras anhöriga avlidit via en tidnings nätupplaga. Flera personer upplevde pressen från medierna som betungande. Men att publiciteten ledde till att man fick stöd och sympatier från andra människor gav tröst. Många upplevde även att de hade hedrat sina döda genom att berätta om dem genom journalistiken. På så vis kunde de integrera sin mediemedverkan i den egna sorgeprocessen.
– Ur de sörjandes perspektiv finns både positiva och negativa sidor, och jag tror att journalister behöver reflektera över och också diskutera mer om sorgejournalistik. De sörjandes nyhetsvärde är som störst när de mår som allra sämst. Man borde fundera över om det är lämpligt med intervjuer av nära anhöriga tätt inpå dödsfallet.
En del sörjande känner att de inte har fått vara i fred. Reportrarna borde kanske ha väntat, säger Anette Forsberg.
Avhandlingen
Sorgens avtryck. Erfarenheter av medverkan som sörjande i journalistik om brott och olyckor
Kontaktinformation
För ytterligare information Anette Forsberg, fil. dr., Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, mobil 070-626 23 91, telefon 0480-49 70 15, e-post anette.forsberg@lnu.se Ester Pollack, docent, Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, mobil 070 185 02 59, telefon 08-16 30 29, e-post ester.pollack@ims.su.se Svante Emanuelli, informatör, Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, telefon 08 16 44 18, e-post svante.emanuelli@ims.su.se
Målet för svensk turism om en fördubblad besöksnäring år 2020 ska bland
annat nås genom utveckling av destinationer och offensiv marknadsföring.
Här finns dock stora utmaningar. Är mer marknadsföring rätt väg? Vilka
aktörer bör driva destinationsutveckling och vad ska göras? Hur får man
kunskap om gästens uppfattning och behov?
I rapporten ”Vintersportorten året runt del II – Produkt och marknadsföring” har Maria Lexhagen tillsammans med Fredrik Olausson vid turismforskningscentret ETOUR undersökt en av Tillväxtverkets nationellt utpekade exportmogna destinationer – Åre.
Rapporten redogör bland annat för Åres nuläge utifrån företagens, fritidsfastighetsägares och gästers syn på destinationen. Aktuella och framtida samhällstrender som påverkar nya resetrender lyfts fram och sex framgångsrika internationella exempel på fjälldestinationer analyseras. Resultaten visar att för att stärka sin konkurrenskraft i en värld där kundens och globala aktörers beteende styrs av digitaliseringen, behöver destinationer i större utsträckning utgå från att destinationer är öppna system som inkluderar gästen.
– Det innebär till exempel att destinationers affärsmodell behöver utvecklas mot att ha mindre ensidigt fokus på egen marknadsföring och mer på management av gemensamma resurser i öppen samverkan, säger Maria Lexhagen, centrumledare ETOUR.
Rapporten visar också att företagen vill att destinationsorganisationens prioriterade uppgift bör vara att arbeta med strategiskt utvecklingsarbete och representera turismen i kontakt med andra.
– Det är också tydligt att företagen vill förändra hur destinationsutveckling finansieras och att de har idéer om hur det kan göras, samt vad de resurser som då skapas kan användas till, säger Maria Lexhagen.
I gästundersökningen som redovisas i rapporten har ett nytt angreppssätt för att mäta destinationens varumärke använts. Framtidens destinationsutveckling bör enligt författarna ha sin utgångspunkt i att bygga relationer med gästen genom kommunikation med gästen på plats och kunskap om gästens behov och upplevelse.
Företagens och de offentliga intressenternas möjlighet att fatta strategiska beslut om utveckling är beroende av delad kunskap om gästen. Det kan nås genom användning av digitala verktyg för affärsanalys (business intelligence) – vilket är sällsynt i dagens turistnäring. Här har ETOUR i annan forskning utvecklat system för affärsanalys, också i form av en kommersiell produkt – DestIntell.
I rapporten lyfts även olika verktyg fram som skulle kunna ses som ett ”recept” för trendspaning och omvärldsanalys för turistdestinationer.
– Få företag har resurser för att på ett systematiskt sätt jobba med trendspaning. Vi har genom de omfattande studier som ligger till grund för rapporten visat på flera olika verktyg som tillsammans ger en mycket god bild av nuläge och trender som utgångspunkt för utveckling, menar Maria Lexhagen.
Globalisering, klimatförändringar, ekonomi och teknisk utveckling är alla starka drivkrafter som påverkar turismens utveckling. Det finns studier som pekar på att år 2050 kommer varannan människa på jorden att göra en internationell resa, och Sverige är i allt högre utsträckning ett attraktivt land att besöka. Det menar Maria Lexhagen är en tydlig indikation på potentialen i utveckling av turismen året runt på svenska fjälldestinationer, inte minst utifrån aktuella turismtrender som cykelturism, ekoturism, gastroturism, evenemangsturism, lyxcamping och slow travel.
Rapporten är ett resultat från projekten ”Kunskapsbaserad turismutveckling” och ”Den nya fjällupplevelsen” finansierade av Europeiska Regionala utvecklingsfonden och Naturvårdsverkets program Storslagen fjällmiljö.
Rapporten
Vintersportorten året runt
Kontaktinformation
Maria Lexhagen, centrumledare ETOUR, 010-142 83 39, e-post: maria.lexhagen@miun.se
Lärande besök har etablerat sig som ett program för kvalitetsutveckling vid sidan av de dominerande kvalitetssystemen. Programmet innebär i korthet att lärare i mindre kollegiala observatörsgrupper besöker en annan skola och en annan kommun än den egna för att observera och samtala, ”spegla, stärka och utmana”. Vad som granskas bestämmer de själva, och syftet är att stimulera till lokal pedagogisk utveckling.
Observatörerna förväntas i sin tur föra inspirationen och lärdomarna vidare till de egna arbetsplatserna. Sedan start har omkring 140 Lärande besök genomförts och 210 kollegiala observatörer har utbildats i de tre kommunerna. Monica Nyvaller har undersökt hur processer formas som får ett program att överleva i den dagliga konkurrensen med andra program och initiativ, och varför programmet lyckats knyta människor till sig och vinna deras lojalitet. Hon har gjort fältstudier och intervjuat lärare, observatörer, skolledare, utvecklingsledare och skolchefer.
– Lärande besök visar exempel på professionellt samspel har därmed hävdat sig som en viktig förändringsfaktor för kvalitet och pedagogisk utveckling, säger Monica Nyvaller.
Hennes analyser visar: att Lärande besök har etablerat sig som ett attraktivt och angeläget komplement till rådande och dominerande kommunala kvalitetsutvecklingssystem; att Lärande besök för utvecklingsledare och skolchefer ger en transparent direktlänk till barns och elevers lärande, via insynen i lärares undervisning och skolledares ansvar; att programmets samspel inom professionen visat på en kollektiv förmåga att granska och bedöma det egna yrkesutövandet.
Monica Nyvaller lägger fram sin avhandling Pedagogisk utveckling genom kollegial granskning: Fallet Lärande besök utifrån aktör-nätverksteori vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik fredagen 25 september, 13.00. Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Monica Nyvaller, monica.nyvaller@ped.gu.se, telefon 031-786 22 72, 0702-68 92 64
Upp till 40 procent av proteinbehovet kan täckas av dessa alternativa råvaror utan att tillväxten hos odlad röding, regnbåge och abborre försämras. Det visar Aleksandar Vidakovic i en avhandling från SLU.
Vattenbruk producerar idag omkring hälften av all fisk som konsumeras i världen, och i Sverige har produktionen fördubblats sedan 1990-talet. Ett hinder för en långsiktigt uthållig tillväxt är att fiskfodret till stor del baseras på vild fisk eller vegetabilier som istället skulle kunna ätas direkt av människor.
Fiskindustrin söker därför nya, billiga råvaror som är lämpliga till fiskfoder. Aleksandar Vidakovic har i sitt doktorsarbete vid SLU fokuserat på fyra nya proteinkällor som skulle kunna ersätta fiskmjöl i foder till odlad fisk: musselmjöl, bagerijäst, en jästblandning och en mikrosvamp.
Blåmusslornas aminosyraprofil liknar den i fiskmjöl, och både abborre och röding visade sig ha god förmåga att smälta musselmjölets proteiner. I rödingfoder kunde 40 procent av fiskmjölet bytas ut mot musselmjöl utan att tillväxten försämrades.
Musslor tar upp näringsämnen från vattnet, vilket gör att de är intressanta som biologiska reningsverk i övergödda vattendrag. Bagerijäst har också en hög proteinhalt och kan odlas på en mängd substrat som vi människor inte kan tillgodogöra oss.
I odlingsförsök med röding och regnbåge kunde 40 procent av fiskmjölet ersättas med bagerijäst utan att tillväxten försämrades. Intakt jäst innehåller dock mycket cellväggar, som kan vara svåra att bryta ned för fiskar.
En jästblandning bestående av Wyckerhamomyces anomalus (70 %) och bagerijäst (30 %), har hög proteinhalt och kan liksom ren bagerijäst odlas på olika substrat.
I foder till regnbåge kunde jästblandningen ersätta 40 procent av fiskmjölet utan att tillväxten försämrades. Mikrosvampen Zygomycetes odlas på rester från pappersmassatillverkning och innehåller mellan 40 och 50 procent protein.
Studierna visar dock att när 40 procent av fiskmjölet ersattes med denna svamp blev tillväxten sämre. Möjligtvis kan en lägre inblandning av mikrosvampen fungera bättre.
Slutsatsen är att bagerijäst, jästblandningen och blåmusslor kan användas för att ersätta 40 procent av fiskmjölet i foder till flera fiskarter. Det behövs dock ytterligare forskning för att optimera användningen.
Aleksandar Vidakovic, institutionen för husdjurens utfodring och vård, försvarade sin doktorsavhandling Fungal and mussel protein sources in fish diets: nutritional and physiological aspects 11 september vid SLU i Uppsala. Opponent var professor Helgi Thorarensen, Holar University College, Island.
Läs mer på sidan Hållbara fodermedel för akvakultur
Kontaktinformation
Aleksandar Vidakovic 018-67 15 95, 072-247 44 02, aleksandar.vidakovic@slu.se
