Läkemedel och bekämpningsmedel är föroreningar som återfinns i vattendrag, sjöar och hav, ofta tillsammans som i en cocktail. I sin avhandling har Kristina Beijer studerat sådana miljöföroreningars och deras blandningars påverkan på fisk. Hon har också utvecklat en ny metod för att mäta kemikaliers hämning av ett avgiftningsenzym i gälar hos fisk. Detta enzym har till uppgift att avgifta kroppsfrämmande ämnen som tas upp via fiskens gälar. En hämning av enzymet stör avgiftningen och kan leda till ökad giftighet på grund av att farliga ämnen stannar kvar i fiskkroppen och därför påverkar biologiska system under en längre tid.

Den nya metoden användes för att studera ett giftigt avloppsvattenprov ifrån Indien med höga halter av läkemedel. Analysen visade att fiskens avgiftningsenzym påverkades kraftigt och troligtvis orsakade både läkemedel och även andra kemikalier som fanns i avloppsvattnet dessa effekter.

Med samma metod studerades ett antal svampbekämpningsmedel (azoler), som används i läkemedel och träskyddsmedel samt i frukt- och grönsaksodlingar för att kontrollera svampangrepp. Resultaten visade att azoler, som är utvecklade för att hämma ett särskilt enzym hos svampar, också kraftigt hämmade avgiftningsenzymet hos fisk. Azoler hämmade även ett annat enzym hos fisk som tillverkar det kvinnliga könshormonet östrogen. Denna störning kan resultera i att mindre kvinnligt könshormon tillverkas. Det är känt att om fiskyngel utsätts för azoler i tidiga yngelstadier kan fler hanar än normalt bildas och detta skulle ha allvarliga konsekvenser för fiskpopulationer.

Azoler förekommer i miljön i en blandning eftersom det finns många olika sorters azoler och eftersom de används i stor utsträckning. Kristina Beijer gjorde därför också ett försök där en blandning av fem azoler testades på de två enzymerna hos fisk. Blandningen störde dessa enzym på samma sätt som de enskilda kemikalierna och betydelsen av detta är att även om enskilda azoler detekteras i låga koncentrationer i vattnet och därför troligtvis inte påverkar enzymerna hos fiskar, skulle summan av alla azoler som finns i vattenmiljön faktiskt kunna påverka enzymerna.

I ett annat delarbete utnyttjades dessa och andra biologiska metoder samt kemisk analys för att utvärdera ifall några förbättrade avloppsreningstekniker, aktiv kol-filtrering och ozonering, kan ta bort fler aktiva läkemedelsubstanser och andra miljöföroreningar än de vanliga svenska reningsmetoderna.

Läkemedelsanalyser på avloppsvattnet visade att ett flertal läkemedel som påvisades i det renade avloppsvattnet effektivt avlägsnades med de förbättrade reningsmetoderna. Ett antal biologiska effektmarkörer hos fiskar som fick simma i vatten av de förbättrade reningsteknikerna var mindre påverkade jämfört med vad som var fallet hos fiskar som fick simma i konventionellt renat avloppsvatten. Resultaten visar att dessa reningsmetoder avlägsnar såväl ett flertal kända läkemedel som okända ämnen vars förekomst kunde påvisas med hjälp av biomarkörer.

Avhandlingen “Azoles and Contaminants in Treated Effluents Interact with CYP1 and CYP19 in Fish” försvarades den 4 juni.

Kontaktinformation
Kristina Beijer, doktorand vid institutionen för organismbiologi, miljötoxikologi, e-post: kristina.beijer@ebc.uu.se telefon: 076-215 50 88

Patrik Thollander, Avdelningen för energisystem, och Mikael Ottosson, Avdelningen för företagsekonomi, ska nu tillsammans med två doktorander ta reda på och analysera hur energiledning bedrivs inom svensk massa- och pappersindustri, det vill säga hur industrin arbetar strategiskt för att få ökad energi- och resurseffektivitet. Det kan handla om alltifrån optimering av ånga, innovationer och förbättringar i processerna till utbildning av personal och hur kunskap sprids i den industriella organisationen.

Målet för forskningsprojektet, som finansieras av Energimyndigheten med 4,7 miljoner kronor samt till del också av Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid LiU, är även att undersöka hur massa- och pappersindustrin kan utveckla arbetet för att bli mer energi- och resurseffektiv och därmed också öka sin långsiktiga konkurrenskraft.

Projektet bygger på ett unikt tvärvetenskapligt samarbete mellan företagsekonomi och energisystemforskning. De två doktoranderna, en från Energisystem och en från Företagsekonomi, ska arbeta nära tillsammans i projektet.

– Anslaget visar att vi på LiU tillhör en av de starkaste forskningsmiljöerna i Sverige inom industriell energiforskning. Vi har ett antal pågående tvärvetenskapliga forskningsprojekt – inom industriella energitjänster, industriella investeringsbeslut i energieffektiviseringar och nu också inom energiledning, säger Mikael Ottosson, universitetslektor i företagsekonomi.

Forskningen får även genomslag internationellt.
– Vi publicerar oss i ledande tidskrifter inom området och citeras av både IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) och IEA (International Energy Agency), konstaterar Mikael Ottosson.

Projektet heter Energiledning i svensk massa- och pappersindustri – hinder, drivkrafter och generella framgångsfaktorer och finansieras genom Energimyndighetens massa- och pappersforskningsprogram. Projektledare är Patrik Thollander, Avdelningen för Energisystem, Linköpings universitet.


Kontaktinformation
Mikael Ottosson, mikael.ottosson@liu.se 013 28 22 60. Patrik Thollander, patrik.thollander@liu.se, 013 28 57 45

I USA genomförs rutinmässigt transplantationer där den levande donatorn värvats genom så kallad offentlig vädjan, vilket innebär att den mottagande patienten aktivt ”annonserat” efter organ genom till exempel sociala medier.

I Europa är tillvägagångssättet mer sällsynt. Donation efter offentlig vädjan har också kritiserats av professionen eftersom det finns en potentiell risk för organhandel.

På senare tid har transplantationer efter offentlig vädjan i sociala medier genomförts vid europeiska transplantationskliniker. Även i Sverige har det förekommit att personer annonserat efter en njurdonator i dagspress.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, i samarbete med Europeiska forskare har i en vetenskaplig artikel nu granskat fenomenet med offentlig vädjan utifrån ett juridiskt, moraliskt och praktiskt perspektiv. Granskningen har resulterat i ett antal rekommendationer, med särskilt fokus på njurdonation:

• Lagstiftningen bör utformas så att den maximerar organdonation från både avlidna och levande donatorer.

• Tillåt så kallad korsvis levande njurdonation. Modellen går ut på att donatorer och mottagare samlas i en större grupp, där matchningen sker via ett dataprogram som analyserar vilka par som har de bästa medicinska förutsättningarna.

– Det finns sedan många år ett program för korsvis donation både i Storbritannien och Holland. I Sverige planeras detta att starta till hösten 2015, säger Annette Lennerling, forskare vid Sahlgrenska akademin.

• Satsa på information.

– Det finns idag många missuppfattningar och hinder för att möjliga levande donatorer ska kunna träda fram. Många vet till exempel inte att man kan donera en njure anonymt, utan att vara släkt med den sjuke.

Enligt forskarna i studien kommer offentlig vädjan bli ett allt vanligare sätt att hitta organdonatorer. Ett exempel är sajten matchingdonors.com.

– Det kan både handla om en person som först vädjar till sin idrottsklubb, till sin församling eller på sin arbetsplats, och som i nästa steg går ut i sociala medier. I andra änden ser vi specialdesignade webbsidor som fungerar som ”mäklare” mellan mottagare och möjlig donator, säger Annette Lennerling.

Att offentligt gå ut och vädja om organ är tillåtet enligt svensk lag, så länge det inte innehåller ekonomiska incitament eller motsvarande förmåner.

– Så länge organbristen finns går det inte att döma patienter som går ut med en offentlig vädjan.

Om man står på en väntelista för att få en njure från avliden givare får man i Sverige oftast vänta mellan 2-4 år bland annat beroende på blodgrupp. I Europa är det oftast betydligt längre.

FAKTA
Länk till sammanfattning: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25769072

Läs mer om organsiationen ELPAT: Ethical Legal and Psychosocial Aspects of Organ Transplantation: www.esot.org/ELPAT/home

Kontaktinformation
Annette Lennerling, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 031-342 70 39, 0736- 60 16 90, annette.lennerling@gu.se

Fokus i Kajsa Wallengs avhandling ligger på hur det rättsliga skyddet för sambor förhåller sig till de personer som idag lever som sambor och i synnerhet i relation till deras sociala och ekonomiska gemenskap. Avhandlingen innehåller bland annat en omfattande empirisk studie som genomförts i samarbete med SCB och innehåller frågor som: Vad har allmänheten för kunskaper och åsikter om det rättsliga det rättsliga skyddet för sambor? Hur betraktar sambor sitt samboförhållande och hur omfattande är deras ekonomiska gemenskap? Utökar sambor skyddet för varandra på egen hand och hur ser de på frågan om giftermål?

Sammantaget visar den empiriska studien att majoriteten sambor har en omfattande social och ekonomisk gemenskap som kan motsvaras med en sådan gemenskap vi normalt sett förknippar med den i ett äktenskap. Ur ett rättsligt perspektiv är det dock en markant skillnad mellan att vara gift eller sambo. Makar tillerkänns ett omfattande juridiskt regelverk genom bestämmelserna i äktenskapsbalken och ärvdabalken, medan sambors mellanhavanden regleras av sambolagen som endast berör den gemensamma bostaden och bohaget, under förutsättning att egendomen införskaffats för gemensamt bruk. Till skillnad från makar har sambor inte heller någon legal arvsrätt efter varandra.

I lagförarbetena till sambolagen – som härrör från mitten av 1980-talet då våra familjebildningsvanor såg annorlunda ut – uppmuntras sambor att gifta sig, ingå avtal, teckna livförsäkringar eller upprätta testamente om de önskar ett mer omfattande rättsligt skydd än vad som följder av sambolagens bestämmelser. Av studien framgår dock att denna uppmaning inte fungerat i praktiken; majoriteten av sambor önskar ett mer omfattande rättsligt skydd samtidigt som de flesta sambor inte gör något åt detta själva. Till viss del kan detta förhållande förklaras av kunskapsbrist om lagen, men också av att sambor är dåliga på att diskutera sina ekonomiska mellanhavanden med varandra.

– Ur såväl individens som samhällets perspektiv finns det ett intresse av att de ekonomiska rättigheter och skyldigheter som följer vid ett samboförhållandes upplösning motsvarar de ekonomiska behov och önskemål sambor har utifrån deras sociala och ekonomiska gemenskap. Nuvarande lagstiftning motsvarar inte dessa behov och önskemål, vilket riskerar att drabba ett stort antal individer i Sverige då studien visar att andelen sambor numera uppgår till cirka 40 procent av samtliga sammanlevande par, vilket i reella tal motsvarar cirka 1,8 miljoner individer, säger Kajsa Walleng, doktorand vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

Hon menar att samlevandsformen sambo har kommit för att stanna och att det inte längre går att blunda för att samlevnadsformen sambo får betraktas som ett alternativ till äktenskap istället för ett förstadium till detsamma.

– Förhoppningen är att avhandlingen kan öppna upp ögonen hos såväl allmänheten som lagstiftaren på den rättsliga problematik som föreligger och de åtgärder som behöver företas för att det rättsliga skyddet för sambor ska bli mer i takt med sin tid, säger Kajsa Walleng.

Avhandlingen ”Att leva som sambo: En civilrättslig studie av det rättsliga skyddet för sambor och om det är i takt med sin tid” försvarades den 22 maj 2015.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Kajsa Walleng, tel: Tel: 018-471 20 03, 070-6994349, e-post: kajsa.walleng@jur.uu.se

Detta innebär att cellulosa och andra träråvaror nu kan vara med och
konkurrera med plaster och metaller i den pågående revolutionen inom
additiv tillverkning.

Tillverkning med 3D-skrivare är en form av additiv tillverkning, som spås revolutionera hela tillverkningsindustrin. Teknikens precision gör det möjligt att bygga saker som tidigare var omöjliga att tillverka, och den innebär flera fördelar jämfört med äldre produktionstekniker. Designfriheten är stor, ledtiden är kort och inget material går till spillo.

Plast och metall är de dominerande materialen inom additiv tillverkning. Men nu har en forskargrupp vid Chalmers för första gången lyckats använda cellulosa från trä i en 3D-skrivare.

– Det finns stora miljöfördelar med att få in cellulosa i den här snabba teknikutvecklingen, säger Paul Gatenholm, professor i biopolymerteknologi på Chalmers och ledare för forskargruppen. Cellulosa är en förnyelsebar råvara som inte kommer att ta slut. Det är helt bionedbrytbart, och generellt innebär tillverkning med råvaror från trä att man binder koldioxid som annars skulle hamna i atmosfären.

Genombrottet har gjorts inom ramen för Wallenberg Wood Science Center, ett forskningscentrum med syftet att ta fram nya material från trä.

Svårigheten med cellulosa inom additiv tillverkning är att det inte smälter när det värms upp. Därför kan man inte använda samma 3D-skrivare och samma process som med exempelvis plaster. Chalmersforskarna har löst detta genom att blanda ner nanofibriller av cellulosa i en gel som består av 95 – 99 procent vatten. Gelen fungerar i forskarnas 3D-bioskrivare, som de tidigare har använt för att tillverka byggnadsställningar för celler där slutprodukten är personligt designade implantat.

Nästa utmaning var att torka de utskrivna geleartade föremålen utan att förlora den tredimensionella formen.

– Torkningen är kritisk, säger Paul Gatenholm. Vi har utvecklat en metod för att frysa gelen och sedan avlägsna vattnet på olika sätt så att vi kan styra hur det torra objektet kommer att se ut. Dessutom har vi visat att man kan låta materialet krympa i en förbestämd riktning och därmed tillverka tunna filmer.

Forskarna har också blandat cellulosagelen med kolnanorör för att skapa ett elektriskt ledande bläck efter torkning. Kolnanorör leder ström, och i ett annat projekt inom Wallenberg Wood Science Center arbetar man med att ta fram kolnanorör från ved.

Genom att använda den ledande och den icke ledande gelen tillsammans och kontrollera torkningen har forskarna tillverkat tredimensionella kretsar, där upplösningen ökat markant efter torkningen.

De två gelerna ger förutsättningar för tillverkning av en mängd olika sorters föremål av cellulosa med inbyggda elektriska kretsar.

– Några möjliga exempel är förpackningar med sensorer, kläder som omvandlar kroppsvärme till elektricitet, och sårförband som kommunicerar med vårdpersonalen, säger Paul Gatenholm. Själva går vi nu vidare med nästa utmaning. Att använda alla biopolymerer i trä, utöver cellulosa.

FAKTA
Forskningsresultaten presenteras den här veckan på konferensen New Materials From Trees som pågår i Stockholm 15-17 juni.

Läs mer om Wallenberg Wood Science Center

Kontaktinformation
Paul Gatenholm, professor i polymerteknologi på Chalmers, 031-772 34 07, 070-753 57 50, paul.gatenholm@chalmers.se

För att beskriva hur mycket mänsklig aktivitet jorden kan klara av har konceptet ”planetära gränser” introducerats. De nya resultaten för sötvatten tar hänsyn till effekterna av olika typer av mänsklig aktivitet under hela 1900-talet och fram till i dag. Det inkluderar effekterna av förändringar i markanvändning (t.ex. intensifierat eller utökat jordbruk, avskogning) och vattenanvändning (t.ex. relaterad till utveckling av vattenkraft). Dessa aktiviteter har lett till en ökad förlust av sötvatten till atmosfären genom en mänskligt driven ökning av evapotranspirationen, det vill säga av avdunstningen från vatten på ytan och i marken samt av växternas transpiration. Nettoeffekten av de mänskliga aktiviteterna blir då en konsumtion av sötvatten som är större än den planetära gränsen.

Klimatförändringen orsakar också förändringar i jordens sötvatten. Nya resultat, som också publicerats av Fernando Jaramillo och Georgia Destouni, i tidskriften Geophysical Research Letters (december 2014), visar att de klimatdrivna och de direkt mänskligt drivna förändringarna i evapotranspiration har hittills motverkat varandra globalt och i de flesta kontinenterna. De motverkande effekterna har dämpat den totala nettoförändringen i sötvatten, jämfört med bara klimatdriven förändring eller bara direkt mänskligt driven förändring.

– De här resultaten ifrågasätter den isolerade användningen av enbart mänsklig vattenkonsumtion som en planetär gräns, säger Georgia Destouni, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.

Sammantaget är de nya resultaten mer alarmerande än tidigare uppskattningar av den planetära gränsen för sötvatten, men samtidigt också mindre alarmerande för nettoförändringen av jordens sötvatten. Det senare på grund av den upptäckta förändringsdämpningen.

– De nya resultaten visar att uppskattningar av den globala konsumtionen av sötvatten fortfarande är mycket osäkra, säger Fernando Jaramillo, postdoktor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.

Resultaten bör öka medvetenheten om den höga mänskliga konsumtionen av sötvatten. De bör också leda till nya ansträngningar för att minska osäkerheten kring mänsklig vattenkonsumtion och klimatdrivna sötvattenändringar.

Artikeln i tidskriften Science (öppen tillgång): http://www.sciencemag.org/content/348/6240/1217.3.full

Artikeln i tidskriften Geophysical Research Letters (öppen tillgång): http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/2014GL061848/full


Kontaktinformation
Fernando Jaramillo (engelsktalande), postdoktor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, mobil 0704-52 977, e-post fernando.jaramillo@natgeo.su.se. Georgia (Gia) Destouni, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, mobil 0704-53 23 66, e-post georgia.destouni@natgeo.su.se

Blodets röda blodkroppar är de celler som har i uppgift att transportera syre till kroppens alla organ. Röda blodkroppar är kroppens vanligaste celltyp: hela 20 miljarder nya röda blodkroppar dör och nyskapas varje dygn.

Johan Flygare och Kenichi Miharada från avdelningen för molekylärmedicin och genterapi vid Lunds universitet forskar i denna fråga. Johan Flygares forskning handlar om att omvandla hudceller till röda blodkroppar.

– Vi har lyckats förstå det genetiska program som bestämmer att en cell ska bli en röd blodkropp. På så sätt har vi kunnat omprogrammera hudceller från möss till att bli blodceller på bara fem dagar, utan att gå omvägen via någon form av stamceller. Nu ska vi snart gå vidare till mänskliga celler, förklarar Johan Flygare.

Kenichi Miharada å sin sida vill hitta ett sätt att massproducera och lagra röda blodkroppar i ett halvvägs utvecklat skede, så att de kan tas fram och ”göras färdiga” när det behövs. Tekniken skulle kunna hjälpa patienter med sällsynta blodgrupper, som kunde lagra sitt eget blod inför för framtida behov och slippa det svåra sökandet efter lämpliga donatorer.

Det protein som ansvarar för de röda blodkropparnas syretransporter är hemoglobin. Hemoglobin kan tillverkas på konstgjort vis med hjälp av bakterier, men att ersätta blodtransfusioner med transfusioner av sådant hemoglobin är inte riskfritt: hemoglobinet oxideras snabbt, vilket kan leda till inflammationer.

Hemoglobin finns dock, med olika funktioner, i nästan alla bakterier, djur och växter. Forskaren Leif Bülow från avdelningen för tillämpad biokemi vid Lunds Tekniska Högskola, har funnit ett sätt att utvinna hemoglobin ur sockerbetor. Där finns proteinet i en ”rostfri” form som skulle kunna utvecklas till blodersättningsmedel.

– Mänskligt hemoglobin håller sig bara en halvtimma innan det börjar oxideras. Hemoglobin ur betor däremot håller i flera dagar, och skulle därför bli mycket lättare att hantera. Alla ambulanser kunde till exempel ha ett förråd av hemoglobin, så att en skadad patient fick ett tillskott redan på väg till sjukhuset, menar Leif Bülow.

Forskarna Bo Åkerström och Magnus Gram från avdelningen för infektionsmedicin vid Lunds universitet forskar om ett nytt sätt att upptäcka och behandla havandeskapsförgiftning, som bland annat anses bero på att hemoglobin från fostret läckt över till mammans blodkärl. Sjukdomen är ett stort problem i tredje världen, där den orsakar miljontals dödsfall varje år.

FAKTA
En internationell konferens i Lund, den första i sitt slag, ska diskutera olika möjliga alternativa behandlingsmetoder som kan komplettera eller till och med ersätta blodtransfusion. Det handlar bland annat om omprogrammerade hudceller och om hemoglobin från sockerbetor.

Media är välkomna att besöka konferensen, som pågår den 21-24 juni. Dess hemsida är http://isbs2015.lu.se/.

Kontaktinformation
Johan Flygare, forskare vid avd för molekylärmedicin och genterapi, Lunds universitet 046-222 06 87, 0727 395959, johan.flygare@med.lu.se. Leif Bülow, professor vid avd för tillämpad biokemi, LTH, Lunds universitet, 046-222 95 94, 0707-102917, leif.bulow@tbiokem.lth.se.

Revisorer, sjuksköterskor, lärare och andra professionella arbetar ofta i teamliknande sammanhang. Sammansättningen av dessa team speglar i ökad grad den kulturella mångfalden i det svenska samhället. Därmed ökar också behovet att förstå hur kulturell mångfald påverkar både teamets arbetsprocess och resultatet av deras arbete, till exempel för att kunna hantera mångfalden så att den gagnar teamet och organisationen.

Forskning visar att mångfald tycks förutsätta specifika förutsättningar för att skapa goda effekter.

– Vi vill studera de specifika villkor för mångfald som gäller för team som består av professionella i syfte att skapa en förståelse för hur mångfald påverkar teamet, processerna och därmed dess prestation, säger Timurs Umans, docent i företagsekonomi med inriktning bolagsstyrning vid HKR.

Timurs Umans har fått 350 000 kr från Crafoordska stiftelsen tillsammans med professor Sven-Olof Collin från Linnéuniversitetet för att samla in kvalitativ data och analysera den.

Undersökning för att förebygga psykisk ohälsa
Den psykiska ohälsan har ökat oroväckande bland svenska skolbarn under de senaste decennierna, vilket inte bara försämrar livskvaliteten för barnen utan även deras kognitiva, sociala och känslomässiga funktioner. Utvärderingar av skolbaserade program för att förebygga denna psykiska ohälsa hos ungdomar saknas i Sverige, och såväl Socialstyrelsen som Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har efterlyst sådana studier.

Tillsammans med sina handledare Eva Clausson och Agneta Berg på Högskolan Kristianstad, och Ulf Jakobsson och Katarina Steen Carlsson vid Lunds universitet, har hon publicerat två studier tidigare.

– Nu har vi fått pengar för att publicera två till där datainsamlingen är avslutad och analysarbetet pågår. Men jag fick även medel för att vara gästdoktorand vid University of Washington i Seattle i sommar, säger Pernilla Garmy, som till vardags är doktorand i omvårdnad och vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Pernilla Garmy har fått 100 000 kr vardera från Crafoordska stiftelsen och från Stiftelsen Clas Groschinskys Minnesfond.

Crafoordska stiftelsen

Stiftelsen Clas Groschinskys Minnesfond

Kontaktinformation
Timurs Umans, docent i företagsekonomi med inriktning bolagsstyrning vid Högskolan Kristianstad, timurs.umans@hkr.se. Pernilla Garmy, doktorand i omvårdnad och vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad, pernilla.garmy@hkr.se.

Daniel Wanners forskningsresultat gör att föraren har betydligt större
möjlighet att behålla kontrollen över bilen i kritiska situationer.

Elektrifierade chassin och drivlinor möjliggör en rad olika funktioner för ökad säkerhet och bekvämlighet i elbilar. Samtidigt gör de allt mer komplexa komponenterna att risken för tekniska fel ökar i till exempel drivlinan, bromssystemet eller vid en punktering. Felet i sig behöver inte vara allvarligt, men kan leda till ett oväntat beteende hos bilen som föraren måste kompensera med hjälp av hastighetsförändring och styrning. Om bilen kommer ur sin kurs kan det leda till att den kör av vägen eller kolliderar med mötande trafik.

KTH-forskaren Daniel Wanner har studerat fel i drivlinan hos bilar med elektriska hjulmotorer. Han berättar att ett fel exempelvis kan leda till att ett bakhjul plötsligt bromsar kraftigt och att bilen då kan komma ur kurs. En bil utan reglerstrategi hinner röra sig omkring 1,3 meter i sidled på vägbanan medan föraren rattar och försöker få bilen på rätt kurs igen, enligt studier på förarreaktioner som Daniel Wanner och hans kollegor genomfört.

I sin avhandling presenterar Daniel Wanner en lösning på problemet – en så kallad feltolerant reglerstrategi som gör att bilen behåller kursen även vid fel. I tester har forskarna konstaterat att förflyttning i sidled, girhastighet och styrarbete minskar med upp till 90 procent om bilen är utrustad med en sådan reglerstrategi, jämfört med en bil utan feltolerant reglering.

– Den här lösningen har potential att verkligen förbättra trafiksäkerheten. I bästa fall kan reglerstrategin kompensera för felet så att föraren inte behöver agera alls, säger Daniel Wanner.

Ett gediget förarbete med ett flertal studier ligger till grund för de resultat som Daniel Wanner presenterar. Bland annat har han utvecklat en metod för klassificering av fel utifrån hur svår bilen då blir att kontrollera för föraren. Metoden kan utnyttjas i fordonsindustrin redan tidigt i utvecklingsprocessen som underlag för vilka fel som är viktiga att ta hänsyn till.

Vidare har forskarna undersökt hur förare beter sig i olika hastigheter och manövrar samt beroendet på om felet som uppstår är väntat eller inte. Den undersökningen har legat till grund för rekommendationer för EU-lagstiftning och har bedrivits i samarbete med olika aktörer i Tyskland och Sverige inom projektet EVERSAFE.

FAKTA
Projektet ”Over-actuated fault-tolerant hybrid electric vehicles” har bedrivits på Farkost och flyg på avdelningen Fordonsdynamik vid KTH och är en del av Svenskt el- och hybridfordonscentrum (SHC).

Deltagare i projektet är Daniel Wanner (doktorand), Annika Stensson Trigell (professor och handledare, KTH), Lars Drugge (docent och biträdande handledare, KTH) och Mats Jonasson (biträdande handledare, Volvo Cars).

Kontaktinformation
För mer information kontakta Daniel Wanner på dwanner@kth.se eller Annika Stensson Trigell på 070 – 529 17 34 / annika@kth.se.

Kompostering innebär att organiskt material bryts ned. Under processen bildas en del växthusgaser, och det är viktigt ur ett klimatperspektiv att minimera utsläppen av de kraftfulla växthusgaserna metan och lustgas. Evgheni Ermolaev från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur komposter med mat- och trädgårdsavfall bör skötas för att utsläppen av dessa gaser ska bli så små som möjligt. Han har undersökt både hemkompostering och storskalig kommunal strängkompostering, och har följt upp dessa studier med noga kontrollerade laboratoriestudier som visar vad som sker i komposterna. Störst betydelse för utsläppen av såväl metan som lustgas hade vattenhalten, men dess påverkan var olika i komposteringens olika skeden.

– Komposten får inte vara för blöt under den mest aktiva komposteringsfasen, den med hög temperatur, och komposten får inte torka ut i slutet av komposteringen eller under eftermognaden om man vill undvika onödiga metan- och lustgasutsläpp, säger Evgheni Ermolaev.

Ett annat råd är att kompostering och eftermognad bör genomföras snabbt, eftersom det fanns tecken på ökade utsläpp under senare delen av komposteringen, när komposten redan är väl nedbruten.

– Hemkomposter bör vändas mycket sällan eller inte alls, om man vill hålla växthusgasutsläppen så låga som möjligt, säger Evgheni Ermolaev. Det är också viktigt att den färdiga komposten används som jordförbättringsmedel och ersätter torv och mineralgödsel, eftersom detta minskar användningen av fossila resurser och bidrar till inlagring av kol i marken, och därmed minskar växthuseffekten.

Matavfallskomposter är ofta ganska sura inledningsvis, med pH under 6. I detta skede var utsläppen av lustgas större i komposter med låg vattenhalt och i komposter vars startmaterial innehöll nitrat.

– Man kan testa kompostmaterialets vattenhalt genom att forma en boll av det i handen och sedan krama den så hårt man kan, säger Evgheni Ermolaev. Om det då inte kommer några vätskedroppar mellan fingrarna och bollen behåller formen när man öppnar handen är vattenhalten runt 50 procent och lämplig för kompostering.

Om komposten är för torr i det inledande skedet ökar alltså risken för höga lustgasutsläpp. Senare i komposteringsprocessen, när temperaturen stigit över 40°C och pH ökat till över 7, finns en risk för stora utsläpp av metan om vattenhalten är för hög, enligt labbförsöken. Utsläppen ökade mycket starkt med ökad vattenhalt i detta skede, eftersom vattnet i porerna begränsade tillgången till syre inne i materialet, vilket gynnade produktionen av metan.

Hur komposten sköts påverkar således starkt hur stora utsläppen av växthusgaser blir. Något som har stor betydelse för hur komposten ska skötas är om det är en storskalig kompost eller en hemkompost (för ett hushåll). En undersökning av 18 hemkomposter visade att utsläppen av metan var små i de flesta av dem, men höga i några få. Utsläppen av metan i hemkomposter ökade med ökad temperatur. Komposter som blandades sällan eller inte alls och som inte överbelastades med alltför mycket avfall släppte ut minst metan. Hemkomposterna släppte hela tiden ut en del lustgas.

– Komposten bör därför användas så snart som möjligt när den väl är tillräckligt mogen, säger Evgheni Ermolaev. Genom att då använda den som jordersättning hålls utsläppen av växthusgaser så låga som möjligt samtidigt som komposten bidrar till ökad mullhalt och kolinlagring i marken.

FAKTA
Evgheni Ermolaev, institutionen för energi och teknik, försvarade sin doktorsavhandling Greenhouse gas emissions from food and garden waste composting den 11 juni 2015 vid SLU i Uppsala. Opponent var Professor Katia Lasaridi, Department of Geography, Harokopio University, Aten, Grekland.

Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/12223/

Kontaktinformation
Evgheni Ermolaev, 018-67 17 43, Evgheni.Ermolaev@slu.se. För frågor på svenska, kontakta: Håkan Jönsson, professor, Inst. för energi och teknik, enheten för kretsloppsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 18 86, hakan.jonsson@slu.se

– Svenska barn är friare i klassrummet och kommunicerar mer på engelska. De har bättre uttal, kan fler ord och pratar gärna på, även om annat än skoluppgifterna. Däremot förstår de ofta inte ens basala grammatiska termer som subjekt och tempus.

Att kunna engelska är lika viktigt i Sverige som i Vietnam, där språket är avgörande för om du får jobb eller inte. Doktoranden Vi Thanh Son håller på med en avhandling om hur barn i femte klass lär sig engelska och vad de bemästrar, genom att studera klassrumsaktiviteter och låta barnen lösa olika uppgifter på engelska. Vad resultaten visar hittills är att lärarna och eleverna är mer styrda av förutbestämda lektionsplaneringar och detaljerade läroplaner i Vietnam. De läser ofta efter läraren i kör och är noga med att följa upp den grammatik som de lärde sig förra lektionen.

– De memorerar det de lär sig utantill och kan dessutom förklara språkets regler. Frågar man varför det heter ”he knows” istället för ”he know” så vet de varför.

De svenska och vietnamesiska barnen i studien är jämförbara i fråga om engelskundervisning i skolan. De har börjat med engelska i tredje klass och har haft engelska i två år vid tiden för studien. Det som skiljer är att de vietnamesiska barnen har extra privatundervisning i engelska, medan de svenska barnen har mer kontakt med engelska utanför skolan, via olika medier. Analyserna är inte färdiga ännu, men tendensen är att de svenska barnen har lättare att kommunicera på engelska, medan de vietnamesiska barnen kan beskriva de grammatiska reglerna bättre.

FAKTA
Vi Thanh Son doktorerar i slutet av 2016 med en avhandling som har arbetsnamnet: “Acquiring English as a second language: a comparison of learning and teaching English in Swedish and Vietnamese primary schools”, och hon deltar i den internationella språkkonferensen The Bridging Language Acquisition and Language Policy symposium den 17-18 juni.
Program: http://konferens.ht.lu.se/lpp-symposium/program/


Kontaktinformation
Vi Son Thahn, doktorand i lingvistik, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet (obs! svensktalande). Mobil: 0737213459 Mejl: vi_son.thahn@ling.lu.se

Efter att ha sovit för lite kan du uppfattas som tröttare, mindre frisk och mindre attraktiv av din omgivning. Dessutom är andra personer mindre villiga att umgås med någon som ser sömnig ut och det finns till och med en risk att jobbsökandet går lite sämre.

– Det finns mycket forskning på hur sömnbrist ger negativa effekter på individen som inte sovit, men mindre om hur omvärlden uppfattar någon som ser trött ut. Vi ville få svar på om personer som ser trötta ut även riskerar att utvärderas ofördelaktigt av andra, säger Tina Sundelin, nybliven doktor vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

I fyra olika studier har fotografier på personer med varierande sömnmängd visats för bedömare som utvärderat dem utifrån olika faktorer som attraktivitet, hälsa, pålitlighet, ledarskapsförmåga, anställningsbarhet och hur gärna de ville umgås med personen på fotot. När personerna såg trötta ut bedömdes de mer negativt än när samma personer såg pigga ut.

– Trots att vi alla vet att det är viktigt att sova är det många av oss som prioriterar bort några av de timmar vi behöver och istället sitter uppe och jobbar, tittar på serier eller tappar bort tid på internet. Förhoppningsvis kan de här resultaten bidra till att den nödvändiga sömnen föredras över de andra, mindre nödvändiga, aktiviteterna, säger Tina Sundelin.

Avhandlingen The Face of Sleep Loss finns att ladda ner som pdf.

Kontaktinformation
Tina Sundelin, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Tel 0704- 41 11 71, e-post: tina.sundelin@psychology.su.se

Enligt Svenska korsbandsregistret är genomsnittstiden från skada till operation ungefär ett år i Sverige. Det saknas dock kunskap och samsyn kring vad som är den optimala tidpunkten för operation.

Doktoranden Martina Åhlén, som till vardags är ortopedläkare, har i sin avhandling studerat patienter som opererat det främre korsbandet med hjälp av kroppsegna senor. Metoden är den vanligaste vid korsbandsoperationer.

I en studie återgick patienterna som opererats inom fem månader till en högre aktivitetsnivå jämför de som väntat i snitt mer än två år med operation.

– Alla som drabbas av en korsbandsskada behöver inte opereras utan kan först behandlas med sjukgymnastik. Många som idrottar på högre nivå väljer dock operation. Likaså om man har en kvarstående instabilitet i knät trots sjukgymnastik bör man opereras, säger Martina Åhlén.

En annan studie, som involverar 19 patienter som opererat sitt främre korsband, visar att det efter operation med egna senor i många fall kvarstår en kraftnedsättning vid djup knäböjning – något som kan ha betydelse vid vissa typer av idrott som gymnastik och brottning.

Oavsett om patienten genomgår operation eller inte är en korsbandsskada förenat med ökad risk för förslitningar (artros) i leden, vilket kan ge stela och ömma leder. En teori är att artrosrisken har inflammatoriska orsaker.

Martina Åhlén har i ytterligare en studie följt upp elva patienter åtta år efter att de opererats. Patienterna hade då inte någon signifikant ökad nivå av inflammatoriska proteiner och brosknedbrytningsmarkörer i det opererade knäet jämfört med det friska.

FAKTA
Avhandlingen Anterior Cruciate Ligament Reconstruction Using Semitendinosus and Gracilis Autografts försvarades vid en disputation den 29 maj.

Länk till avhandling: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/38463

Kontaktinformation
Martina Åhlén, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 0706 795 870, martina.ahlen@vgregion.se. Huvudhandledare: Mattias Lidén, 0707 292 129; mattias.liden@vgregion.se

Avancerad bildbearbetning av fingeravtryck är nästa generations verktyg för en effektivare kriminalteknik.

– Idag är det till största delen yrkesskickligheten hos forensiker som avgör en fingeravtrycksidentifiering. De kan arbeta i timmar eller dagar med att manuellt plocka ut fina detaljer från bilder som sedan läggs in i en matchningsalgoritm. Den mänskliga faktorn är avgörande – om forensikern missar någonting eller inte kan överföra sina visuella observationer till datorns visuella representation, kan resultatet bli ödesdigert. Vårt mål är att ta fram ett effektivt verktyg som kan hjälpa forensiker i deras arbete, säger Anna Mikaelyan som forskar i matematiska metoder vid bildbearbetning och nyligen disputerade i bildanalys vid Högskolan i Halmstad. 

Återvinner ”skräp”
Det genomsnittliga mänskliga fingret har mellan 75 och 150 åsar, så kallade papillarlinjer, som skapar ett unikt mönster. Mönstret skiljer sig till och med mellan enäggstvillingar, till skillnad från DNA. Fingeravtryck, som alltså är ett avtryck av mönstret, har använts för identifiering och bevismaterial vid brottsutredningar sedan slutet av 1800-talet. Men fingeravtryck från brottsplatser är ofta ofullständiga och av dålig kvalitet, och än idag är identifiering via fingeravtryck svårt och osäkert. För att ett fingeravtryck från en brottsplats ska kunna matchas mot ett fingeravtryck i en databas, krävs att cirka 15 eller fler detaljer överensstämmer.

– Det är bara de finaste detaljerna från ett fingeravtryck, utplockat av en forensiker, som används idag, resten kastas. Det finns värdefull information för identifiering i det material som inte har kunnat översättas till datorns grafiska språk, och som därför kasserats. Vår forskning har gjort det möjligt att använda ”skräpet”. Färre detaljer än vad datorn måste ha idag, till och med så få som fem stycken, kan bli lika effektiva för en identifiering om all information som faktiskt finns också används, säger Anna Mikaelyan.

Forskarna i Halmstad har därför utvecklat ett verktyg för forensiker – en bilddeskriptor som kallas SAFE (Symmetry Assessment by Finite Expansion). SAFE kan använda de delar av ett fingeravtryck som idag kastas bort – på så sätt återvinns värdefullt bildmaterial. Anna Mikaelyan förklarar:

– Bilddeskriptorn SAFE ger ytterligare kraft till identifiering. Den använder igenkännbara fina detaljer i avtrycket genom att utnyttja kringliggande bildinformation som fram tills idag har ansetts vara oanvändbart. Vi hoppas att detta verktyg, i kombination med forensikernas manuella arbete, kan förbättra chanserna till en säkrare och kraftfullare fingeravtrycksidentifiering. 

Irisidentifiering
Forskarna har hittills fokuserat och testat verktyget SAFE på fingeravtryck. Men det finns andra tillämpningsområden inom biometri för SAFE, till exempel för bildanalys av ansikte och av iris.

– Bilddeskriptorn är generell och går på så sätt att använda till vilken tillämpning som helst inom bildbearbetning. Detta kräver dock vidare forskning och tester, säger Anna Mikaelyan.

Mer information om Anna Mikaelyan och om forskningen.

Kontaktinformation
Anna Mikaelyan, Högskolan i Halmstad, e-post: anna.mikaelyan@hh.se, mobilnummer: 0735–62 02 54. Observera att Anna Mikaelyan pratar engelska och lättast nås via e-post.

Möjligheten att identifiera och lokalisera proteiner i vävnader är viktig både för att förstå sjukdomsmekanismer och för att ställa diagnos. Men i dagsläget behövs ofta mycket avancerad utrustning för att studera proteiner och hur de interagerar med varandra. Ett exempel är den mikroskopteknik som fick förra årets nobelpris i kemi, så kallad superupplöst fluorescensmikroskopi.

Sådan utrustning är kostsam att köpa in och kräver ofta specialutbildning för att hantera. För att kunna använda proteindetektion som en metod för att ställa diagnos, till exempel vid en sjukhusklinik, behövs därför enklare metoder att studera proteiner, som inte kräver dyrbara instrument, temperaturkänsliga och dyra reagens eller specialutbildad personal.

Forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och SciLifeLab presenterar i det senaste numret av tidskriften Nature Communications en metod som skulle användas av till exempel vårdpersonal för att detektera relevanta proteiner. Metoden bygger på att antikroppar binder antingen till två ställen på samma protein eller till två olika proteiner som befinner sig mycket nära varandra. Till antikropparna har man kopplat DNA-strängar som kan koppla ihop sig med varandra om de kommer tillräckliga nära. När detta har skett startar en kedjereaktion där fler och fler DNA-strängar kopplar ihop sig. På varje DNA-sträng sitter en fluorescerande substans som lyser upp när det bestrålas med en ljus av en viss våglängd.

– När kedjereaktionen har pågått ett tag har tillräckligt många fluorescerande molekyler bundits in för att man ska kunna se dessa som ljuspunkter i ett mikroskop. Det betyder att där det finns en ljuspunkt finns det protein som man vill studera. Ju fler ljuspunkter desto mer av proteinet, säger Ola Söderberg som tillsammans med Masood Kamali-Moghaddam och deras gruppmedlemmar har utvecklat tekniken.

I kedjereaktionen ingår inga enzymer och den kan därför pågå i rumstemperatur. De mikroskop som används för att studera ljuspunkterna är relativt enkla mikroskop som finns på vanliga sjukhus- eller forskningslaboratorier. Eftersom det krävs att två antikroppar har bundit i det första steget kan ”falska” signaler undvikas och reaktionen blir därför mycket specifik för det protein man vill studera.

– Allt det här gör att vår metod kan fungera som en tillförlitlig och billig metod för att lokalisera proteiner i vävnader. Vi hoppas att den snart kan komma till användning både för kliniska tillämpningar och för forskningsändamål, säger Ola Söderberg.

FAKTA
Metoden har utvecklats i samarbete med forskare i Uppsala, Skottland och Österrike. Resultaten har publicerats on-line i tidskriften Nature Communications.

Referens: Proximity Dependent Initiation of Hybridization Chain Reaction, Nature Communications, DOI: 10.1038/ncomms8294

Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ola Söderberg, tel: 018-471 4475, 070 2450372 e-post ola.soderberg@igp.uu.se eller Masood Kamali-Moghaddam, tel: 018-471 4454, e-post: masood.kamali@igp.uu.se

– Målet med forskningsprojektet är att hitta systematik i införandet av ett beteendemedicinskt arbetssätt vid behandling av patienter med långvarig smärta, säger Anne Söderlund, projektledare och professor i fysioterapi vid MDH.

Beteendemedicin handlar om både den fysiska och psykosociala delen i undersökning och behandling och kan underlätta livet för människor med långvarig smärta. Träning av fysisk förmåga och beteenden i vardagsaktiviteter läggs upp på ett sådant sätt att patienten ska lyckas genomföra sin träning. Träningen inkluderar åtgärder som påverkar tankar och färdigheter att utföra ett beteende.

– Det är därför viktigt att införa ett sådant arbetssätt, utvärdera införandet samt vilken effekt det har för patienterna, säger Maria Sandborgh, projektledare och lektor i fysioterapi vid MDH.

Tidigare forskning ger starkt stöd för att behandlingen kan förebygga och behandla långvariga och kostsamma skador och sjukdomar, som whiplashskada och andra muskuloskeletala smärttillstånd. Det är vanligt att smärta begränsar patienter i vardagen, skapar oro, rädsla och negativa tankar.

– Till exempel får patienter med smärta stöd i att gradvis öka sina aktiviteter och sin tro på den egna förmågan vid utförandet av dem. De får också stöd i att fånga negativa tankar och motverka rädsla för rörelser. Behandlingen ger många positiva hälsoeffekter och leder ofta till varaktigt ökad aktivitetsförmåga och minskade sjukskrivningar, säger Anne Söderlund. 

Projektet Ett beteendemedicinskt arbetssätt i fysioterapi vid behandling av kronisk smärta – utvärdering av implementeringsprocessen och behandlingsresultatet består av tre delstudier som avser att på olika sätt utforska processer för arbetet och hälsovinsterna för patienter. Bland annat kommer effekten på patienternas aktivitets- och delaktighetsförmåga att mätas med upprepade gånger under ett år efter avslutad behandling.

– I projektet samarbetar forskare inom fysioterapi, sociologi, folkhälsa, hälsoekonomi och vårdvetenskap. Det känns fantastiskt att vi har fått förtroendet att bidra till värde och nytta för samhället. Vår förhoppning är att forskningen på lång sikt ska bland annat kunna bidra till minskning av långvarig sjukfrånvaro, säger Anne Söderlund.

Kontaktinformation
Anne Söderlund, projektledare och professor, MDH anne.soderlund@mdh.se 073-662 05 67. Maria Sandborgh, projektledare och lektor, MDH maria.sandborgh@mdh.se 021-10 13 95. Dani Franjkovic, kommunikatör, MDH danijela.franjkovic@mdh.se 021-10 73 34