Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har i en tidigare studie undersökt älgars val av föda vintertid i en skånsk djurpark.
Resultaten visade att älgarnas val av mat motsvarade en väl avvägd balans mellan protein och kolhydrater. Detta näringsinnehåll liknar till stor del den näring som finns naturligt i videväxter. Men hur bestämmer en vild älg ute i skogen vad den ska äta bland alla träd och växter som finns där?
– Hur älgarna balanserar olika näringsämnen är inte särskilt väl undersökt, så att öka kunskapen om det är av stort biologiskt intresse. Vi ville undersöka om de vilda älgarna gör som djurparksälgarna; väljer mat som motsvarar videväxter i näringsinnehåll, säger forskaren Robert Spitzer vid SLU.
Spillning och växtprover samlades in
Undersökningen genomfördes i flera områden från Södermanland upp till Norrbotten. Forskarna samlade in älgspillning som analyserades för att se vilka växter älgen ätit. Samtidigt samlades växtprover in för att analysera näringsinnehållet i de växter som ingick i älgarnas vinterdiet.
Älgar äter gärna en kombination av tall och ris. Bild: Per-Åke Adolfsson/Unsplash
Rätt kombination maxar näringsintag
Resultaten visade att älgar i områden med lite snö och tillgång till olika växter helst valde en diet som bestod av tall och ris från blåbär och lingon. Just denna kombination ger ett näringsinnehåll som ungefär motsvarar videväxternas – precis som djurparksälgarna valde.
– Kombinationen tall och bärris är en bättre balanserad kost för älgen än att bara äta tall eller bärris. Men finns det tillgång till videväxter så väljer älgen antagligen hellre dessa, säger Robert Spitzer.
Älgar anpassar sig efter utbud
Så om älgen själv får välja så blir det helst vide eller en kombination av tall och ris från bär. Men älgen gör så gott den kan utifrån den mat som finns tillgänglig. Är utbudet begränsat blir födovalet också det.
– Vill man hjälpa älgen att balansera sitt födointag så är en möjlighet att försöka gynna tillgången till videväxter och bärris i skogen. Älgen äter gärna en kombinerad föda om möjligheten finns, säger Robert Spitzer.
Robert Spitzer, postdoktor vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU. robert.spitzer@slu.se
Testikelcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos unga män. De bakomliggande orsakerna är fortfarande i stort sett okända.
I en ny studie har forskare undersökt personer i Sverige som har haft testikelcancer. Via registerdata har forskarna studerat om psykiatriska diagnoser före cancerdiagnosen var vanligare hos dem som drabbats av testikelcancer än hos en kontrollgrupp.
Signifikant ökad risk
Överlag fann forskarna ingen ökad risk för testikelcancer vid en psykiatrisk diagnos. Men just vad gäller neuropsykiatriska diagnoser, som autism och adhd, fann de en signifikant ökning av risken att drabbas av testikelcancertypen seminom.
Även om risken var förhöjd för denna grupp är den absoluta riskhöjningen låg, poängterar forskarna – under en procent. Och risken överlag att drabbas av testikelcancer är fortfarande mycket låg även bland pojkar och män med exempelvis autism och adhd. Resultaten är dock intressanta för den som vill förstå varför testikelcancer uppstår.
Tidiga livshändelser kan påverka
Det här är första gången en forskningsstudie visar på en koppling mellan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och risken för testikelcancer. Exempel på riskfaktorer man känner till sedan tidigare är om man som bebis haft en icke nedvandrad testikel eller om man har en far eller bror med testikelcancer.
– Vi vet inte varför vi ser ett samband mellan neuropsykiatriska diagnoser och risken för testikelcancer, men vi tror att tidiga livshändelser påverkar. Kanske till och med så tidiga som under fosterstadiet, säger Anna Jansson, doktorand vid Uppsala universitet och läkare vid Akademiska sjukhuset.
Blir sjuka tidigare
I studien såg forskarna även att personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i median var fyra år yngre när de insjuknade i testikelcancer och oftare hade en mer avancerad sjukdom vid diagnosen.
– Vi såg också att personer med en tidigare psykiatrisk diagnos hade en något ökad risk att dö av sin testikelcancer jämfört med personer utan en tidigare psykiatrisk diagnos, även om överlevnaden i testikelcancer överlag var mycket god i båda grupperna, säger Anna Jansson.
Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet, säger:
– Eftersom vi ser en försämrad överlevnad hos personer som har psykisk sjukdom är det viktigt att vården, personerna själva och även närstående uppmärksammar att man även kan drabbas av annan ohälsa och känner man en knöl i testikeln ska man söka vård. Den här sjukdomen går att bota hos de allra flesta idag.
Testikelcancer
I Sverige diagnostiseras ungefär 360 män årligen med testikelcancer. Testikelcancer är den vanligast förekommande cancerformen bland unga män i åldern 15 till 35 år.
Det vanligaste symtomet vid testikelcancer är att man känner en knöl i testikeln.
Den specifika orsaken är okänd, men några riskfaktorer är kända. Ungefär en tiondel av de drabbade har opererats för en icke nedvandrad testikel i barnaåren. Hos 1 till 3 procent av dem som insjuknar syns också en ärftlig benägenhet. Risken anses störst om man har en bror som också har haft testikelcancer.
Behandlingen går ut på att operera bort den sjuka testikeln. Med hjälp av cytostatika kan man även bota sjukdomen om den har spridit sig utanför testikeln. Testikelcancer är idag är en av de cancerformer med allra bäst överlevnad.
Källa: Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet
Om studien
Studien har fokuserat på patienter som haft testikelcancer i Sverige. Totalt har 6 166 patienter inkluderats och jämförts med 61 660 åldersmatchade män utan testikelcancer.
Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet ingrid.glimelius@igp.uu.se
I de flesta fall antas EU-lagar av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd tillsammans, utifrån förslag från EU-kommissionen.
Okänd expertgrupp
Få känner dock till att det finns en grupp icke-valda företrädare inom EU-kommissionen som kan ha ett stort inflytande på lagstiftningsprocessen. Dessa experter utgör Nämnden för lagstiftningskontroll, på engelska Regulatory Scrutiny Board, RSB.
– I praktiken har RSB en vetoposition som ger icke-valda experter inom EU-kommissionen en alltför stark roll i EU:s lagstiftningsprocess, säger Brigitte Pircher, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet och specialist på beslutsfattande i EU.
– Dessutom kan lobbyister försöka påverka nämnden under arbetets gång. Detta blir särskild problematiskt eftersom nämndens arbete inte är transparent.
Lobbying gav urvattnad lagstifting
Brigitte Pircher har undersökt RSB i en ny studie, bland annat efter att olika aktörer hävdat att nämnden är partisk, till förmån för stora näringsgrenar. Och visst finns problem, enligt Brigitte Pircher.
Ett exempel är ett EU-direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet.
– Min studie visar att RSB hade kontakter med lobbyister innan lagförslaget ens föreslogs eller överlämnades till lagstiftarna, säger Brigitte Pircher.
Stora industrier, bland annat svenska och danska, försökte lobba gentemot RSB som yttrade sig negativt två gånger och var emot kraftfulla åtgärder, fortsätter hon.
– Till sist blev lagstiftningen kraftigt urvattnad och gäller numera bara för 0,2 procent av alla europeiska företag. I beslutsfattandet bidrog RSB till politiseringen och polariseringen av denna lag.
Utan insyn
Att bedöma exakta effekter är svårt, säger Brigitte Pircher. Men RSB:s struktur och roll gör nämnden mottaglig för lobbyister. Det finns heller inget offentligt ansvar eller möjlighet till insyn.
– RSB:s åsikter publiceras endast i slutet av ett färdigt lagförslag. Det finns alltså ingen insyn i nämndens arbete och utvecklingen av dess åsikter – inte ens för lagstiftarna. Till exempel får ledamöter av Europaparlamentet inte tillgång till deras dokument. Jag hävdar därför att RSB i sin nuvarande form ökar politiseringen av EU:s politik bakom stängda dörrar.
”Borde agera helt öppet”
Lämpliga åtgärder, menar Birgitte Pircher, vore att minska nämndens makt och göra processen mer öppen.
– Lagstiftningsprocessen bör höra hemma hos Europaparlamentet och EU-rådet. RSB bör reduceras till en expertstyrelse utan någon vetoposition. Dessutom bör nämnden agera helt öppet och ge tillgång till sina dokument i alla stegen i beslutsfattandet.
Studien, som är från Göteborgs universitet, bygger på data om 1 500 strokepatienter vid 35 svenska sjukhus. Deltagarna grupperades utifrån sina fysiska aktivitetsmönster efter en stroke.
Fyra timmars träning i veckan
Studien pekar på att ökad eller bibehållen fysisk aktivitet, med fyra timmars träning i veckan, fördubblade chanserna att nå en bra återhämtning sex månader efter en stroke.
Män och personer med bra kognitiv förmåga bibehöll oftare ett aktivt liv med bättre återhämtning som följd, visar studien också.
Förbättrar på cellnivå
Fysisk aktivitet ”programmerar om” hjärnan och kroppen på ett positivt sätt efter stroke, säger Dongni Buvarp som forskar inom klinisk neurovetenskap på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Fysisk aktivitet förbättrar kroppens återhämtning på cellnivå, ökar muskelstyrka och välbefinnande samt minskar risken för fall, depression och hjärt-kärlsjukdom. Oavsett strokens svårighetsgrad kan de drabbade få fördelar genom att öka sin träning.
Viktigt att stötta
Vikten av fysisk aktivitet är något som sjukvårdspersonal, de drabbade och deras nära bör känna till, säger Dongni Buvarp.
– Kvinnor och personer med nedsatt kognition tycks bli mindre aktiva efter stroke. Studieresultaten tyder på att dessa grupper behöver mer stöttning för att komma igång med fysisk aktivitet.
Forskare har tidigare kunnat påvisa ett tydligt samband mellan fysisk aktivitet och strokesymptomens svårighetsgrad vid själva insjuknandet. De nya resultaten visar alltså på vikten av att upprätthålla en hälsosam och aktiv livsstil även efter en stroke.
Under det andra världskriget förstördes värdefull kultur när hela städer flygbombades och nazister metodiskt plundrade muséer och privata hem. Även senare krig har visat att kulturarv avsiktligt angrips, som i det forna Jugoslavien och i Syrien. På så sätt kan angriparen underminera en nationell identitet.
Men utöver monument, byggnader och konst kan ett land även berövas sina minnen. Ett angriparland kan i alla fall försöka ”skriva om” gemensamma minnen i det attackerade landet. Det säger Yuliya Yurchuk, historiker vid Södertörns högskola. Hon forskar om minnespolitik och kulturella minnens betydelse.
Sovjetunionen förbjöd prat om svälten
Ett exempel är minnena av Holodomor, säger Yuliya Yurchuk. Det är namnet på en massvält som krävde miljontals ukrainares liv mellan 1932 och 1933.
Bild: Alexander Wienerberger, via Wikimedia commons *
– Under Sovjetåren fick man inte prata om svälten, och framförallt inte den sovjetiska regimens agerande. Till och med ordet Holodomor var förbjudet. Då var det bara ukrainare i diasporan som kunde uppmärksamma de människor som svalt ihjäl. När landet senare blev självständigt gick detta att prata om, och minnet av Holodomor är sedan dess en viktig del av kulturen.
Självständighet ett hot även då
En kort tid under inbördeskriget 1917–1921 hade Ukraina förklarat sig självständigt och makten i Moskva befarade att det skulle ske igen. Att svälta ut folket var Kremls sätt att krossa motståndsviljan, säger Yuliya Yurchuk.
– I Sovjet sa man att svälten berodde på väder och missväxt, men det finns forskning som visar att regimen konfiskerade det bönderna hade, och inte bara mat utan till och med tändstickor, så att folk inte kunde tända eld och laga sin mat. Fyra miljoner människor kom att dö.
Svältande i staden Charkiv på 1930-talet. Bild: Alexander Wienerberger, via Wikimedia commons **
Paralleller till kriget idag
Även nu menar Putin att Ukraina är en del av Ryssland och paralleller finns mellan dåtidens händelser och dagens krig, menar Yuliya Yurchuk.
– I somras blev skörden som skulle exporteras från Ukraina till andra länder en stor fråga, eftersom Ryssland vägrade släppa igenom maten. Man gjorde då jämförelser med Holodomor, och hur Sovjetunionen konfiskerat mat.
Erkänt som folkmord
Ukrainarna minns svältkatastrofen på 1930-talet, trots försöken från Sovjetregimen att tysta allt prat om den. 2006 lagstiftade det ukrainska parlamentet om att Holodomor ska uppfattas som folkmord, och samtidigt kriminaliserades förnekande av massvälten. Sedan dess har flera länder, som Tyskland och Danmark, skrivit under på det.
– Det är svårt med Holodomor, för Sovjetunionen finns inte längre, så det går inte att utkräva ansvar, därför var det viktigt för ukrainare att EU-parlamentet erkände händelsen som folkmord nu i december, säger Yuliya Yurchuk.
Sedan 2006 besöker utländska politiker monumentet av Holodomor när de gästar landet. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och hans fru var där vid senaste minnesdagen. Det var symboliskt viktigt, menar Yuliya Yurchuk.
En utrotning av ord och idéer
Historikern Anne Appplebaum skriver i boken ”Röd hungersnöd. Stalins krig mot Ukraina” om hur man inte bara försökte svälta ut folket rent fysiskt, utan även det kitt som band dem samman, som gjorde dem till ukrainare. Forskare, författare och historiker förföljdes, samtidigt som många pjäser och böcker på ukrainska förbjöds.
Applebaum kallar det en utrotning av ord och idéer. Allt för att folk skulle förstå att det var farligt att förknippa sig med det ukrainska.
Binder samman nu
Nu är minnet av Holodomor något som ger ukrainare en känsla av tillhörighet, säger Yuliya Yurchuk.
– Många vill berätta historierna från den tiden, för att visa att kunde vi överleva svälten, så kommer vi att överleva kriget också.
När tandens rot blottas förändras inte bara utseendet. Tanden kan dessutom bli överkänslig mot kallt och varmt. Den kan även blir mer mottaglig för kariesangrepp.
Hittills finns få studier som undersökt sambandet mellan tandreglering och tillbakadraget tandkött, och som följt patienter under en längre tidsperiod.
En ny avhandling har nu tittat närmare på sambandet.
– Tillbakadraget tandkött beror på många olika faktorer. Slutsatsen från våra studier är att tandreglering är en av riskfaktorerna, åtminstone ett år efter behandlingen, säger forskaren Dimitrios Kloukos vid Malmö universitet.
40 patienter har följts
I avhandlingen ingår en mindre patientstudie som gjorts på militärsjukhuset i Aten. I studien har sammanlagt 40 personer följts. Här ingick 20 patienter som hade fått tandställning i sena tonåren och 20 obehandlade patienter.
– Slutsatsen är att förekomsten av tillbakadraget tandkött var 67 procent högre hos gruppen som haft tandställning jämfört med kontrollgruppen. Det positiva är att förändringen endast rör få tänder totalt och är mycket liten, enbart någon millimeter.
Till skillnad från tidigare studier inom området är den kliniska studien framåtblickande, det vill säga patienterna och kontrollgruppen ska följas under de kommande fem åren.
Långsiktiga effekter ska studeras
Forskaren Dimitrios Kloukos hoppas att resultaten kan komma till nytta för både tandläkare och patienter, inte minst när de långsiktiga effekterna analyserats.
– Tillbakadraget tandkött är ett problem som praktiker möter dagligen, och vi har utfört behandlingen på ett standardsätt som används i de allra flesta länder i världen, vilket gör studiens resultat generaliserbart, säger Dimitrios Kloukos och fortsätter:
– Eftersom tandreglering verkar utgöra en av riskfaktorerna så är det viktigt att informera patienten noggrant från början att tandköttet kan dra sig tillbaka, redan innan behandlingen sätts in.
Studien genomfördes, enligt forskarna, mot bakgrund av att paranormala förmågor ofta förekommer i populärkulturen men att uppfattningen kring deras faktiska existens relativt sällan studerats vetenskapligt.
Sex paranormala förmågor
Slumpvis utvalda personer fick svara på om de tror att det idag finns människor som kan:
Förutspå framtiden genom tarotkort, runor eller liknande hjälpmedel
Samtala med döda personer
Förutspå en persons framtid genom att tolka stjärnors rörelser, exempelvis via horoskop
Minnas vad som hänt i tidigare liv
Överföra energier från sina händer för att bota sjukdomar
Uppfatta saker genom ett sjätte sinne som de andra sinnena inte kan
En femtedel tror på samtal med döda
Det visade sig att 21 procent av de svarande i enkäten, alltså cirka en femtedel, tror att det idag finns personer som kan samtala med döda.
Ungefär lika många, 20 procent, tror att det finns personer som kan minnas vad som har hänt i tidigare liv.
Vidare svarade 33 procent, alltså var tredje person, att det idag finns människor som kan uppfatta saker med hjälp av ett sjätte sinne.
Andelen som tror att människor kan förutspå framtiden med hjälp av tarotkort eller andra hjälpmedel är något lägre,18 procent. Minst utbrett i undersökningen med omkring 14 procent positiva svar är förmågorna kopplade till horoskop och healing.
Fyra av tio tror på någon förmåga
Sammantaget uppgav fyra av tio av de svarande att de tror att det finns personer idag som besitter åtminstone en av de sex utvalda paranormala förmågorna.
− Andelarna som svarar att personer med dessa förmågor finns idag är nog för många överraskande höga, säger Sebastian Lundmark, forskare vid SOM-institutet och ansvarig för studien.
Bild: Sergi Viladesau, Unsplash.
Kvinnor och yngre tror mer
Vilka är då mest benägna att tro på existensen av förmågor som idag inte kan förklaras av den allmänt accepterade vetenskapen? Den mest påtagliga skillnaden i undersökningen är den mellan män och kvinnor. Kvinnor är mer än dubbelt så benägna som män att tro att det finns personer med paranormala förmågor.
44 procent av kvinnorna svarade att det idag finns personer som kan uppfatta saker genom ett sjätte sinne och 30 procent av kvinnorna svarade att det finns personer som kan samtala med döda.
Analyserna visar också att yngre, i synnerhet de födda 1996 eller senare, tror mer på förekomsten av förmågorna än de allra äldsta. Boende på landsbygden och personer som också svarar att de är gudstroende är även de mer benägna att tro på förmågorna.
Kan inte kopplas till utbildning och inkomst
Tvärtemot forskarnas hypoteser fanns inga statistiskt säkerställda samband för vare sig utbildningsnivå eller inkomst. Vad gäller politisk preferens var Sverigedemokraternas och Liberalernas sympatisörer något mer benägna att svara att förmågorna fanns.
Internationell forskning har antytt att det ibland finns samband mellan upplevt politiskt utanförskap och benägenheten att tro på paranormala förmågor, säger forskaren Sebastian Lundmark.
− Att i synnerhet personer som sympatiserar med Sverigedemokraterna är något mer benägna att tro än övriga partisympatisörer kan ligga i linje med denna tes, då Sverigedemokraterna länge setts som ett pariaparti i Sverige.
Om studien
Frågorna ställdes i den nationella SOM-undersökningen från Göteborgs universitet, hösten och vintern 2022. Undersökningen gick ut till totalt 26 250 slumpmässigt utvalda personer mellan 16 och 90 år, boende i Sverige.
3 750 personer fick frågan om paranormala förmågor. Undersökningen hade 49 procents nettosvarsfrekvens.
I en avhandling vid Linnéuniversitetet har ungdomars sexuella beteende, deras utsatthet för våld och självskattade hälsa undersökts.
Forskningen har också tittat på om ungdomar väljer att berätta om de blivit utsatta för våld, och hur de beskriver sina erfarenheter av våld.
Resultatet från studierna visar att många ungdomar väljer att ha oskyddat sex med en ny partner trots att de kan riskera sin sexuella hälsa. En högre andel tonåringar uppgav en tidig sexdebut, före 15 års ålder, jämfört med gruppen unga vuxna, mellan 20 och 24 år.
Dessutom svarade nästan hälften av ungdomarna att någon hade utsatt dem för våld, något som också riskerar att påverka deras hälsa negativt på flera sätt.
Stöd kan behövas vid riskbeteende
Studierna visar vikten av att vårdpersonal ställer frågor om sexuellt beteende och våld för att fånga upp problem vid till exempel besök på ungdomsmottagningar.
– Om någon ungdom som har ett sexuellt riskbeteende eller varit utsatt för våld identifieras vid ett möte, kan ungdomen erbjudas råd och stöd utifrån sitt aktuella behov och önskemål. Deras rätt till hälsa och deras egenmakt att själva eller tillsammans med någon kunna njuta av sin sexualitet, utan våld och utan att riskera sin hälsa kan aldrig nog betonas, säger forskaren och barnmorskan Carina Petersson som skrivit avhandlingen.
Rädsla att bli dömda
De våldsutsatta ungdomarna skattar även sin hälsa sämre än övriga och få väljer att berätta för hälso- och sjukvårdspersonal om att de utsatts för våld. De flesta ungdomarna saknar även kunskap om vad som räknas som våld.
Avhandlingen visar också att många ungdomar förväntar sig att få frågor om våld under ett besök på ungdomsmottagningen. Men om de känner att den som frågar kan döma dem, kan de välja att avstå från att berätta.
– Mina forskningsresultat kan och behöver användas för att öka kunskapen om vilka hälsorisker ungdomar utsätter sig för eller blir utsatta för, säger Carina Petersson.
Mer om studiens resultat
I avhandlingen undersöks tre olika typer av våldsutsatthet. Den första är det emotionella våldet, som delvis kan jämställas med psykiskt våld, följt av det fysiska och det sexuella våldet. Här har undersökningen utgått från ett formulär som beskriver vad de olika typerna av våld kan innefatta och olika allvarlighetsgrader.
En av studierna påvisade kopplingar mellan alla tre typerna av våld och att ungdomarna haft oskyddat sex med en ny partner.
Carina Petersson, barnmorska och forskare inom hälsovetenskap, Linnéuniversitetet, carina.petersson@lnu.se
För femte året i rad kan tittare i direktsändning följa Den stora älgvandringen i SVT och ta del av bilder från kameror som satts upp på platser där många älgar brukar passera. Tidigare år har denna så kallade slow-tv lockat många tittare som också är aktiva i kommentarsfälten.
Erica von Essen är docent vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet. Hon har nyligen startat forskningsprojektet DigiWild tillsammans med Jesse Peterson vid Linköpings universitet.
Den stora älgvandringen är en av två fallstudier där forskarna ska undersöka hur människor knyter relationer till vilda djur digitalt. De vill undersöka hur och varför man tittar. De vill också ta reda på vad tittarna vill se.
Den andra fallstudien kommer att vara Svenska Jägareförbundets nya digitala plattform Viltbild, där jägare postar om vilt i form av spår, observationer, avskjutning och egna kamerabilder.
Vad studerar ni med Den stora älgvandringen?
– För Den stora älgvandringen kommer vi att följa djurets ”resa” från kamerafångst ute i naturen, till den digitala sändningen hemma hos folk, till att bli föremål för en aktiv social mediegemenskap där exempelvis älgar, järv och renar blir till ”dagens bild”, ingår i tittartävlingar och pratas om i Facebookgruppen ”Vi som gillar den stora älgvandringen” på SVT, säger Erica von Essen.
Forskarna undersöker hur SVT:s team riggar kameror och övervakningsteknologi för att bemöta allmänhetens växande intresse och preferenser för att se vilt. De vill också se hur tittarna förmänskligar, följer och sympatiserar med vilt de ser på skärmen.
– Det blir inte bara underhållning i livechatfunktioner med sändningen, men också utrymme för kritiska diskussioner kring älgförvaltning och jakt och möjlighet att lära om både ekologi och biologi.
Varför har ni valt att göra studien DigiWild?
– När vi blir allt mer urbaniserade, skapar vi samtidigt dessa nya intressanta utrymmen och sätt att interagera med eller titta på vilda djur som man inte skulle ens tänkt tanken på för femtio år sedan. Men de har kommit bli meningsfulla sätt att ”lära känna” vilda djur. Livestreaming från åtelkameror, vattenhål, savannkameror, bo och nästkameror, och så vidare, drar nu en växande och hängiven publik, säger Erica von Essen och fortsätter:
– I takt med att naturdokumentärer blir allt mer storslagna, konstruerade och spektakulära, som BBC:s David Attenborough-ledda serier, kommer vi att se en fortsatt popularisering av avslappnade liveströmmar. Vi vill faktiskt se djurens mer intima, tråkiga, vardagliga liv också, och på våra egna premisser. Vi vill ta reda på allt vi kan om denna trend, inklusive vilka det är som tittar och vad de spanar efter.
Vad hoppas ni kunna uppnå med studien?
– Vi vill framför allt se på hur relationen utvecklas mellan människan/tittaren och det vilda djuret, inte bara älgen. Det kan vara att det här sättet att uppleva vilda djur är en språngbräda till att ta sig ut i naturen, där man får en fysisk upplevelse. Men det kan också vara ett fenomen i sig, begränsad i det digitala. I grund och botten vill vi se vad förhållandet är mellan online och offline i det här sammanhanget. Det skulle vara intressant att kunna påvisa ”påtagliga” effekter av hängivenhet till denna liveström som ökad kunskap om vilt, att man engagerar sig i naturvård eller antar en ny hobby som jakt, fågelskådning eller vandring.
För femte året kan tittare i realtid följa hur älgarna vandrar – och med viss tvekan – korsar en älv. Bild: SVT
Projektet innehåller medborgarforskning. På vilket sätt?
– Det som slår mig när jag läser på Facebookgruppen Vi som gillar den stora älgvandringen på SVT är att tittarna inte är passiva. De är aktiva deltagare som bidrar till diskussion, artbestämning och kunskap om de vilt som syns på skärmen. De skapar såväl som konsumerar. Fastän vår andra fallstudie, Viltbild bland jägare, har tydligare kännetecken för medborgarvetenskap genom konkret input till viltförvaltning, tror jag att man i breda drag också kan se att aktiviteterna i sociala media kring Den stora älgvandringen också bidrar till att utöka kunskapsläget, både officiellt eller inofficiellt. SVT och forskare är också lyhörda för tittarna, och svarar ofta på deras tekniska och ekologiska frågor på Facebookgruppen och i andra forum.
Hur blev du intresserad av att studera hur människor ”betraktar” djur?
– Sättet vi filmar, fotograferar, och representerar vilda djur säger oss något om våra relationer till dem. Närbilder från bo- och nästkameror som fångar intima familjedetaljer av annars skräckinjagande rovfåglar bidrar till ett nytt sätt att se dem. Sättet som människor tittar på vilda djur – från bekvämligheten av sina hem, på mobila skärmar eller ute i naturen, lär också påverka våra relationer med dem, till och med skapa nya där inga fanns, säger Erica von Essen och fortsätter:
– Eftersom övervakningsteknologier, som drönare och go-prokameror på djuren, förnyas så snabbt, till en punkt där vi kan virtuellt interagera med vissa djur genom uppmaningar på skärmen, betyder det att framtiden för detta sätt att titta på vilda djur kommer att bli ganska oförutsägbar. Hur nära kan vi komma? Hur nära vill du komma? Eftersom jag är intresserad av att förändra vilda djurs etik i samhället generellt, och nya roller som vilda djur spelar för oss, som memes eller djurinfluenser, verkade detta vara en bra fallstudie.
Vad forskar du mer om?
– Jag har ett projekt som heter ”Med rätt att döda: En nekropolitisk studie om gallring av oönskade djur i urbana och rurala miljöer” där vi tittar på kommunjägares dilemman med att ta bort problemvilt, framförallt i städer. Det kan röra sig om en aggressiv svan i stadsparken eller en älg som springer genom Södermalm. Vi ser på hur de jagar dessa i tider när de också får kritik av allmänheten kring att inte ta bort gulliga djur. Min resterande forskning täcks av projekt kring jakt, vildsvin och oönskade invasiva arter.
Följer du dagligen Den stora älgvandringen?
– Nej, men jag följer dagligen de som följer den! Jag läser på Facebookgruppen flera gånger per dag och skrattar ofta högt. Jag är rätt otålig av mig och vet inte om jag är en bra tittare för slow-TV.
Vad skulle du helst vilja se sker framför kamerorna där?
– De mest minnesvärda naturdokumentärmomenten för mig har varit när djuren märkt av, interagerat med, eller saboterat övervakning som ska spionera på dem. Jag tror inte att vi kommer att se en repris av makaken som snodde fotografens kamera i Indonesien och tog en selfie med den, men jag skulle vilja se åtminstone ett djur som är rebelliskt. Jag tror att fåglar av olika slag kommer att vara skurkarna.
Direktsändningen av älgarnas vandring avslutas den 7 maj klockan 23:00.
Potensmedlet heter tadalafil och är en av de verksamma läkemedelssubstanserna i gruppen PDE5-hämmare, där även det kända läkemedlet Viagra ingår. PDE5-hämmare används för att behandla impotens.
– Man ska aldrig självmedicinera med PDE5-hämmare, eftersom det i värsta fall kan innebära livsfara i kombination med vissa andra läkemedel. Dessa läkemedel är receptbelagda och ska alltid ordineras av behandlande läkare, säger Per-Anders Jansson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Långtidsverkande
Till skillnad från de övriga tre PDE5-hämmare som är godkända i Sverige är tadalafil långtidsverkande och kan ordineras med en daglig dos.
I studien, som är en pilotstudie, ingick 18 personer med diabetes typ 2. Studiepersonerna var 12 män samt sex kvinnor som hade passerat klimakteriet. Studien var randomiserad och dubbelblind, där alla deltagare under sex veckor slumpades att få en hög daglig dos av antingen tadalafil eller placebo. Efter en paus på åtta veckor fick försökspersonerna det andra alternativet under sex veckors tid.
Deltagarna följdes noga med tanke på kända biverkningar som huvudvärk, halsbränna, diarré, muskelvärk, ryggvärk, lågt blodtryck, nästäppa, tinnitus och dimsyn.
Tydlig förbättring av långtidssockret
Studiens syfte var i första hand att undersöka om tadalafil kunde förbättra patienternas insulinkänslighet, men där syntes ingen skillnad jämfört med placebo.
Däremot gav tadalafil en tydlig förbättring av långtidssockret, baserat på mätning av den vedertagna markören HbA1c i blodprov. I genomsnitt sjönk nivån av HbA1c med 2,50 mmol/mol.
– Det är en mycket tydlig förbättring av långtidssockret, som vi inte hade kunnat drömma om efter bara sex veckors tilläggsbehandling hos patienter med välkontrollerad typ 2-diabetes. Förbättringen av blodsockret är i nivå med den förbättring vi sett för nya läkemedelskandidater som numera är det fjärde behandlingsalternativet för typ 2-diabetes, säger Per-Anders Jansson, som lett arbetet med studien.
Har potential som komplement
Nivån av HbA1c i blodprov följs noga för patienter som behandlas för typ 2-diabetes. Ju högre värde, desto större risk för komplikationer, som mikrovaskulära skador på ögon, njurar och nerver, fortsätter Per-Anders Jansson.
Tadalafil har potential att komplettera den behandling som idag ges för typ 2-diabetes, menar forskarna – särskilt för män som också har impotens. Över 70 procent av män med övervikt och typ 2-diabetes utvecklar impotens.
Fler studier krävs
Resultaten från pilotstudien behöver dock upprepas i en större studie där fler personer behandlas under en längre tid, vilket forskargruppen vid Göteborgs universitet överväger. Den behandling som idag ges i första hand för typ 2-diabetes är livsstilsförändringar och läkemedlet metformin. Under de senaste tio eller tjugo åren har också flera andra läkemedel utvecklats.
Tadalafil ökar genomblödningen i skelettmuskel, hjärta och fettvävnad. Den aktuella studien visar ett ökat blodflöde och en positiv effekt i levern, där en etablerad markör för leverförfettning minskade under behandlingen med läkemedlet, jämfört med placebo. Dessutom såg forskarna att glukosupptaget ökade vid behandling med tadalafil jämfört med placebo.
Patentet på tadalfafil gick ut 2017 och priset har fallit kraftigt de senaste åren. Detta skulle kunna möjliggöra en bredare användning, enligt forskarna.
Per-Anders Jansson, professor i translationell medicinsk forskning, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet per-anders.jansson@wlab.gu.se
Klimatet har stor påverkan på arters utbredning. Arter som trivs i kallt vatten – som öringen – riskerar att försvinna lokalt när vattnet blir varmare och vattenflödet minskar.
Trenden bekräftas nu i en studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Bestånden av öring har minskat i varmare delar av landet under de senaste 30 åren.
– På senare år har vi allt oftare fått signaler från södra Sverige om att öringen verkar minska i antal och till och med försvinner från vissa vattendrag. Nu har vi gjort en studie som stöder denna trend. Miljöövervakningsdata visar att många öringbestånd verkligen har minskat i Sveriges varmare södra regioner, och det finns en risk för att en del av de här bestånden går förlorade på sikt om inga åtgärder görs, säger forskaren Serena Donadi vid SLU.
Unga öringar har följts i tre decennier
Forskargruppen har analyserat 30 år av miljöövervakningsdata över förekomsten av ung öring i 174 svenska vattendrag. Den negativa trenden för ung öring märks framför allt i mindre åar och bäckar i Sydsverige.
På vissa platser har minskningen varit dramatisk. I ett område i Jörlandaån i Bohuslän där elfiske* har genomförts regelbundet fångades 156 unga öringar per 100 kvadratmeter 1991, men under 2020 observerades bara två individer.
*Elfiske är en metod som används för att fånga in, undersöka och inventera fiskbestånd, till exempel i vattendrag. Fiskarna bedövas med ström under en kort tid innan de släpps tillbaka i vattnet.
Stor minskning i Bollerupsån
I ett område i Bollerupsån i Skåne har förekomsten av ung öring minskat med 97 procent på 30 år, från ett genomsnitt på 992 öringar till 26 öringar per 100 kvadratmeter.
– För öringens del är det särskilt oroande att längre värmeböljor och torrperioder kan bli allt vanligare och mer långvariga. Öringen tål bara mycket korta tidsperioder med vattentemperaturer över cirka 22 grader, säger Serena Donadi.
Förhöjda vattentemperaturer gör dessutom att öringen drabbas oftare och hårdare av flera sjukdomar. Långvarig torka som leder till vattenbrist i åar och bäckar är också ett allvarligt hot mot fiskens överlevnad.
Vandrande öring mer sårbar
Svenska öringar kan antingen leva hela sitt liv i samma vattendrag, eller vandra mellan vattendraget och sjöar eller hav. Studien visar att de populationer av öring som vandrar har en tydligare minskning jämfört med dem som stannar på en plats.
– Vandrande populationer kan vara särskilt sårbara för framtida extrema väderfenomen. Detta beror bland annat på att låga vattenflöden hindrar fiskarnas vandring, men de kan också påverkas negativt av en ökad konkurrens och predation från andra mer värmetåliga arter, både i vattendrag och i havet, säger Serena Donadi.
Motsatt mönster i norr
I kallare, nordliga regioner tenderar arten istället att öka, särskilt i mindre vattendrag. Här har temperaturförhållandena sannolikt lett till att både öringen och dess bytesdjur växer snabbare. Öringen är visserligen anpassad till att klara sig bra i relativt låga temperaturer, men den växer som snabbast när vattentemperaturen är runt 15 grader.
I sötvattensmiljöer kan de negativa effekterna av höga temperaturer förstärkas ytterligare av påverkan från mänsklig verksamhet. Till exempel kan intensiv utdikning och torrlagda våtmarker försämra ekosystemets förmåga att stå emot miljöförändringar.
Dammar och dåligt lagda kulvertar hindrar öringen att förflytta sig inom vattendragen. Dessutom kan skogsavverkning nära vattnet ökar solinstrålningen, som värmer upp vattnet snabbare.
Forskargruppen lyfter fram flera åtgärder som kan öka ekosystemens motståndskraft och skydda fiskarna mot extrema klimathändelser.
– Genom att bevara eller återställa tillräckligt stora trädbevuxna kantzoner längs stränder skapas till exempel skugga som hjälper till att hålla nere vattentemperaturen på sommaren. Det är också viktigt att identifiera och skydda områden där kallare vatten strömmar ut i vattendragen och dessutom se till att dessa områden är nåbara för fisken, säger Serena Donadi.
Åtgärder för öringen brådskar
Att återställa våtmarker för att hålla kvar vatten i landskapet, kontrollera vattenuttaget vid bevattning och säkerställa ett kontinuerligt vattenflöde förbi dammar och andra hinder är andra viktiga åtgärder som kan minska negativa effekter vid långvarig torka.
– Sådana här åtgärder är det bästa försvaret vi har om vi inte vill riskera att se öringen försvinna i framtiden. Vi vet inte hur mycket tid vi har till förfogande, så det är dags att agera nu, säger Serena Donadi.
Serena Donadi, forskare vid institutionen för akvatiska resurser
Sveriges lantbruksuniversitet, serena.donadi@slu.se
Joacim Näslund, forskare vid institutionen för akvatiska resurser,
Sveriges lantbruksuniversitet, joacim.naslund@slu.se
Under Valborgshelgen genomförde Svenska Botaniska Föreningen och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet Vårkollen. Det är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som människor rapporterat in från hela landet. Det ger en ögonblicksbild av hur långt våren har kommit i landet vid samma tid varje år.
Data från 150 år tillbaka
1873 startade en liknande verksamhet, med insamling av vårtecken. Det gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg i Sverige för 150 år sedan.
Till exempel var det normalt, då, att björkarnas lövsprickning startade i allra sydligaste Skåne precis vid Valborg. Men det är annorlunda nu. Vårkollens data visar att det numera är normalt att lövsprickningen når ända upp till den naturliga Norrlandsgränsen till den första maj.
I år har dock björken bara börjat sin lövsprickning upp till Mälardalen och mellersta Värmland – se kartor över björk och hägg längst ned i denna artikel.
Sälg vid snögränsen
På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen. Men i år har sälgen påbörjat sin blomning hela vägen upp till snögränsen.
– Vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen hos björk och blomningen hos vårblommande arter tidigarelagts ett par veckor sedan 1873 och vi vet att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen, säger Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Vi ser också att vårvädret enskilda år kan göra att vi tillfälligt är tillbaka till 1800-talets vårar.
Tussilago och blåsippa blommade tidigt
Det är mycket tydligt i år hur olika vårvädret påverkar olika arter, beroende på hur tidigt de blommar eller påbörjar sin lövsprickning. De tidiga arterna, som tussilago, blåsippa, vitsippa och sälg, kom i blom tidigt. Men de har till slut hejdats av att det fortfarande ligger snö i stora delar av Norrland.
Samtidigt har björkens lövsprickning och häggblomningen, som är lite senare i starten, inte hunnit få tillräckligt med värme för att hinna slå ut före den första maj i samma utsträckning som tidigare år på 2000-talet.
Blommar fortfarande
Det visar sig också att de tidigblommande arterna fortfarande blommar i stora delar av landet, även om de började blomma för flera veckor sedan. Andra år, när våren kommer tidigt, kan de vid det här laget ha hunnit blomma över i södra Sverige.
Snart görs även Försommarkollen, som rör exempelvis liljekonvalj, prästkrage, rönn, hägg och syrén. För den som vill veta mer, eller delta, finns mer information på Försommarkollen.se.
Lästips: På Vårkollen kan du se kartor för olika växtarter våren 2023. Välj växtart och klicka på ”visa” ovanför kartan. Längst ned i denna artikel syns kartor för björk och hägg, inklusive historisk jämförelse.
Drygt 1 800 personer har svarat på en enkät om hemberedskap och försvarsvilja. Enkäten, gjord 2022, kan i viss mån ses som en fortsättning på en liknade enkät 2018, båda från FOI.
Mellan undersökningarna har vi en dramatisk tid med pandemi samt krig i vårt närområdet, kriget i Ukraina. Den senaste enkäten visar bland annat att den så kallade allmänna försvarsviljan, som innebär att man anser att Sverige ska försvara sig med vapen vid ett angrepp, har ökat.
Många är för väpnat motstånd
På frågan om Sverige, vid en militär attack från ett annat land, bör ta till vapen för att försvara sig svarar nästan 65 procent i den nya enkäten att Sverige ”absolut” bör göra det. Siffran fyra år tidigare var 51 procent.
Om man även räknar in dem som anger att Sverige ”troligen” bör göra väpnat motstånd vid en attack uppgår andelen ”försvarsvilliga” till cirka 90 procent. Det är en något högre andel än 2018, då cirka 80 procent svarade motsvarande.
Så många kan tänka sig att strida
Vad gäller människors vilja att själva försvara landet vid väpnat angrepp framgår följande också av enkätsvaren 2022:
48 procent säger sig vara ”mycket villig” eller ”ganska villig” att delta i en stridande roll med risk för eget liv.
76 procent säger sig vara ”mycket villig” eller ”ganska villig” att delta i en icke stridande roll med risk för eget liv.
84 procent säger sig vara ”mycket villig” eller ”ganska villig” att delta en icke stridande roll om det sker utan risk för eget liv.
FOI-forskaren Herman Andersson säger att han ser två viktiga effekter av den höga försvarsviljan. Den ena är att Försvarsmaktens behov av personal kan tillgodoses, med marginal. Den andra är psykologisk.
– Vi har haft intrycket av att många tror att försvarsviljan är lägre än vad den är. Det ökar risken för att människor inte vill ställa upp i försvaret, eftersom de tror att andra inte kommer att göra det, säger han.
Fler tycks ”preppa”
Hemberedskapen, då – matförråd och så vidare? Frågor om det har också ingått i enkäten. Den beredskapen har inte förändrats så mycket mellan enkäterna, säger Herman Andersson.
– Andelen hushåll som säger sig vidtagit särskilda åtgärder för att förbereda sig för kris och krig har visserligen fördubblats, från 22 procent till 45 procent, mellan 2018 och 2022. Däremot ser vi inte någon motsvarande förändring i hur länge hushållen bedömer att de skulle klara sig om exempelvis vattnet i kranen slutar att rinna eller om det inte går att köpa mat i butiker.
I tabellen nedan syns vilka ”krisresurser” som de svarande i enkäten uppger sig ha hemma, som kontanter, telefonlistor, kläder, vatten och värmekällor.
Källa: FOI-rapporten ”Den svenska allmänhetens hemberedskap och försvarsvilja – Översiktliga resultat från en enkätundersökning genomförd år 2022”.
En majoritet av hushållen svarade i enkäten att det dricksvatten som de har hemma skulle räcka tre dagrar eller kortare. Tillgången på mat tycks vara bättre. Drygt tre fjärdedelar svarade att maten hemma skulle räcka i minst fyra dagar.
Hemberedskapens läge oklart
Dock är det oklart hur god hemberedskapen kan säga vara. Det saknas bland annat en heltäckande beskrivning av vad god hemberedskap är.
– Försvarsberedningen har satt som mål att man ska klara sig i sju dagar, historiskt har den pratat om tre. Men om målet är att människor ska klara sig utan vatten i sju dagar, är det ett svårt mål som kommuner och myndigheter måste förhålla sig till, säger Herman Andersson.
30 procent kan tänka sig slåss för en granne
I den nya enkäten har forskarna även pejlat viljan att delta i ett grannlands väpnade motstånd, i den händelse grannlandet angrips utifrån. Ungefär 9 procent av de svarande uppger att de skulle vara ”mycket villig” att delta i en stridande roll för att hjälpa ett grannland. 21 procent anser sig vara ”ganska villig”.
Slår man ihop dessa blir det cirka 30 procent, totalt sett, som kan tänka sig att slåss för ett grannland.
– Att så många säger sig vara villiga att delta i ett nordiskt grannlands väpnade motstånd måste betraktas som en hög siffra, säger Herman Andersson.
Cigarettfimpar hamnar inte sällan på trottoaren, vid busshållplatsen, i parken och på stranden. Utöver nedskräpningen är fimparna mycket dåliga för miljön.
– Filtret är fyllt med tusentals giftiga kemikalier och mikroplastfiber, så det är inte bara en plastbit som slängs ut i naturen. Det är också ett farligt avfall, säger Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet.
Cigarettfiltren dödade mygglarver
I en ny studie har forskare testat hur gifterna som fastnar i filtret vid rökning, samt de ämnen som finns i filtret från början, påverkar vattenlevande mygglarver.
Det visar sig att gifterna leder till 20 procent högre dödlighet hos mygglarverna. Tidigare forskning har visat att gifterna i filtren även påverkar många andra vattenlevande organismer. Till exempel kan fiskar dö om de exponeras för koncentrationer som motsvarar utläckande gifter från knappt två fimpar i en liter vatten under fyra dygn.
– Cigarettfiltren är också en stor källa till mikroplaster som läcker ut i vår miljö, något vi vet har en stor negativ påverkan på biologiskt liv. EU har redan klassat cigarettfilter som farligt avfall, säger Bethanie Carney Almroth.
Cigarettfimpar kan innehålla 7000 kemikalier som riskerar att läcka ut i miljön. Bild: Bethanie Carney Almroth
Fakta om cigarettfilter
Cigarettfiltren uppfanns på 1950-talet och sitter i dag i 90 procent av de sålda cigaretterna.
Uppskattningsvis fimpas 4,5 biljoner cigaretter med filter varje år. 65 procent av dem slängs inte i en papperskorg eller askkopp.
Rökta filterfimpar kan innehålla 7 000 olika kemikalier, oanvända filter innehåller 4 000 kemikalier, varav många är giftiga.
Varje filter består av ungefär 15 000 mikroplastfibrer. Totalt släpps 0,3 miljoner ton plastfibrer ut i naturen från filterfimparna varje år. Det är ungefär lika mycket som från världens alla tvättmaskiner.
Studier visar att filtren i sig kan vara en hälsorisk för rökaren eftersom plastfibrer kan lossa från filtren och andas in i lungorna av rökaren.
Rökare skippar askkoppar
Från årsskiftet ska tobaksproducenterna betala för saneringen av fimparna. Men det räcker inte att ställa ut fler askkoppar, menar forskarna. I studien har de observerat hur rökare i Göteborg beter sig när det är dags att fimpa. Det visar sig att många väljer att slänga fimpen på marken, även om askkoppar finns i närheten.
– Städningen kostar kommunerna miljonbelopp, men det kommer fortfarande att finnas många fimpar i naturen. Vi ska nu försöka kartlägga plastnedskräpningen i hela Sverige med hjälp av medborgarforskning i det vi kallar för Plastexperimentet. Då kan vi få bättre siffror på hur många filterfimpar som lämnas kvar i naturen, säger Bethanie Carney Almroth.
Vill se ett förbud
Hon anser inte att det finns några bra argument för att filtren måste finnas kvar i cigaretterna, de skyddar inte rökaren som många tror.
– Därför måste de tas från marknaden helt. Det är fel väg att gå att tobaksproducenterna får betala för städningen av filtren. Man bör hellre förebygga problemet än behöva städa upp det senare, säger Bethanie Carney Almroth.
En ny studie från Stockholms universitet har upptäckt ett samband mellan det yngsta barnets ålder och föräldrarnas risk att dö.
Slutsatsen är att svenska småbarnsföräldrar har betydligt lägre risk att dö jämfört med föräldrar, i samma ålder, som har äldre barn.
Mindre riskfyllt beteende
Enligt studien har föräldrar till nyfödda barn en överlevnadsfördel för alla dödsorsaker, jämfört med föräldrar med äldre barn. Fördelen är dock mer tydlig för yttre dödsorsaker som olyckor och självmord, som huvudsakligen kopplas till beteendemässiga faktorer, men även livsstilsfaktorer som rökning och alkohol spelar roll.
– Resultaten stöder tidigare studier som funnit att om man har ett litet barn så leder det till en avsevärd minskning av riskbeteende och ohälsosam livsstil, vilket bidrar till lägre risk att dö, säger forskaren Sven Drefahl vid Stockholms universitet.
Föräldrars risk att dö kopplas till barnets ålder.
Barnets ålder har betydelse
Forskarna jämförde föräldrar med äldre barn med föräldrar med yngre barn, samtidigt som de kontrollerade för föräldrarnas ålder. Detta för att säkerställa att de observerade skillnaderna i dödlighetsrisk inte påverkas av föräldrarnas ålder, utan i stället barnens ålder.
Jämställdhet en fördel
Studien undersöker också effekterna på pappor. Forskarna fann att svenska män, liksom kvinnor, också har en överlevnadsfördel när deras barn är små. Upptäckten är särskilt betydelsefull med tanke på den svenska jämställdheten, där även män är mycket engagerade i att uppfostra sina barn, menar forskarna.
– Vi antog att effekten av det yngsta barnets ålder skulle vara mindre uttalad för fäder på grund av biologiska skillnader och traditionella könsroller. Men resultaten tyder på att svenska män också påverkas positivt av sitt engagemang i att uppfostra sina barn, och upplever liknande överlevnadsfördelar, säger forskaren Eleonora Mussino vid Stockholms universitet.
Kan uppmuntra livsstilsförändringar
Forskarna hoppas att studiens resultat kommer att främja positiva beteendeförändringar.
– Uppmuntrande beteenden som rökavvänjning bör prioriteras, eftersom det finns tydliga fördelar inte bara för barnen utan även för föräldrars hälsa och dödlighet, även på kort sikt, säger Sven Drefahl.
– Vår forskning stödjer den klassiska kommentaren ”små barn, små problem, stora barn, stora problem” genom att ge vetenskapliga bevis för de överlevnadsfördelar som föräldrar till små barn upplever, konstaterar Elonora Mussino.
De evolutionära händelser som ägde rum under den kambriska perioden för 539 till 485 miljoner år sedan var starten på det som ledde till den dynamiska och livliga planet som vi har idag.
Den så kallade kambriska explosionen kan bäst förstås genom undersökningar av fyndplatser med välbevarad fossil, som det välkända Burgess Shale i Kanada, där rester av djur finns bevarade som tunna kol-avtryck i sedimenten.
Med fem ögon och lång snabel är Opabinia ett av de märkliga djur som utvecklades under den kambriska explosionen.
Fynden ger ögonblicksbilder av tidigt liv och hjälper paleontologer att följa utvecklingen av djurgrupper över tiden. Men denna typ av bevaringssätt upphör vid inledningen av den ordoviciska perioden för 485 miljoner år sedan. Det har skapat en lucka i kunskapen om hur ordoviciska djur utvecklades från kambriska djur.
Nya pyttesmå fossilfynd
Nu har en ny fyndplats upptäckts i Castle Bank i Wales, Storbritannien. Det är en plats där fynden i många avseenden liknar de organiska lämningar som finns i Burgess Shale i Kanada.
Men det finns en avgörande skillnad, nämligen att storleken på de nya fossilfynden sällan är mer än några millimeter.
Mycket välbevarade djurvävnader
Forskare vid Uppsala universitet har sänkt ned fossil från den nya fyndplatsen i en syralösning för att kunna separera de ömtåliga fossilen från de bergarter de ligger inbäddade i. De har sedan analyserat detaljer med kraftfulla mikroskop.
Forskarna fann på detta vis en mängd mycket välbevarade djurvävnader. Det bekräftar förekomsten av fossil av Burgess Shale-typ, alltså de fossil man funnit i Kanada, även i den senare delen av tidsperioden Ordovicium.
Bland den stora variation av djurlämningar som återfanns i berggrunden finns marina maskar och olika kräftdjur som liknar dagens djur, men också arter från grupper som inte längre existerar, inklusive olika svampar och gåtfulla leddjursrovdjur som kallas opabiniider.
Miniatyrisering, en stor händelse
De påfallande små storlekekarna hos dessa fossil jämfört med deras kambriska motsvarigheter tyder på en evolutionär process som kallas miniatyrisering. Det innebär att små organismer under specifika förhållanden har en fördel gentemot större och därför blir allt vanligare.
Många av de djurgrupper som identifierats vid den nya fyndplatsen i Wales har representanter som är ytterst små även idag. Allt tyder på att när djuren miniatyriserades var det en betydelsefull och utbredd händelse.
En outnyttjad informationskälla
Om de miniatyriserade djuren blev vanliga i haven vid denna tidpunkt, efter den kambriska perioden, kommer de analysmetoder som använts kunna ge långt fler insikter om ursprunget till de små organismer som dyker upp vid denna tid. Den syrabaserade laboratorietekniken kan användas vid analys av finkorniga sedimentära bergarter och avslöja mikrofossil även när deras större motsvarigheter inte kan upptäckas med blotta ögat. Metoden har tidigare främst använts i kambrisk paleontologi.
– Den teknik vi använder för analys av mikrofossil bidrar verkligen till vår förståelse av tidigt liv, säger Elise Wallet, doktorand vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
