De flesta studier som undersökt hur spridningen av jordbruket gick till har fokuserat på centrala och norra Europa. Hittills har man vetat mindre om hur detta skedde på den Iberiska halvön. I denna nya studie har forskarna studerat åtta individer associerade med arkeologiska lämningar från bondekulturer i El Portalóngrottan vid den välkända antropologiska fyndplatsen Atapuerca i norra Spanien.

– El Portalóngrottan är en fantastisk fyndplats som bevarat artefakter otroligt väl, säger Cristina Valdiosera forskare i paleogenetik vid Uppsala universitet och La Trobe University i Melbourne, en av studiens huvudförfattare.

– Varje år hittar vi ben från människor och djur samt artefakter som stenverktyg, keramik och föremål gjorda av ben och metall. Grottan är som en detaljerad bok om de senaste 10 000 åren och bidrar till en fantastisk förståelse av den här perioden. Organiska lämningar har bevarats mycket bra och det har gjort det möjligt för oss att studera det genetiska materialet som kompletterar arkeologin, säger Cristina Valdiosera.

Den ovanliga grottbegravningen av den 6-årige pojken ”Matojo” (ATP12-1420) från kopparåldern. Jordfästningen återfanns avsiktligen skyddad av stora kalkstensblock och tre andra stenblock skyddade försiktigt barnets huvud. Graven var full av kringströdda gravgåvor som tyder på att pojken haft en särskild status. Jordfästningen är täckt av olika ornament, såsom keramikfragment av olika storlek förseglade med grönliknande lera, delar av kärl, flintspån, en polspets av ben och kvartsit. Dessutom hade pojken begravts i sällskap med en nästan komplett kalv i anatomisk position. Detta barn kan möjligtvis ha dött av näringsbrist eftersom förändringar på hans skalle och ben indikerar att pojken led av rakit och/eller skörbjugg (Castilla et al, 2014) vid olika tidpunkter i livet.

Från dessa individer som levde för 3500-5500 år sedan har forskarna tagit fram den första helgenomsekvensen från tidiga iberiska bönder och observerat att dessa delar en historia som är lik den hos tidiga bönder från centrala och norra Europa. De har sitt ursprung från en sydlig befolkningsvåg som efterhand blandade sig med lokala jägare/samlare. Därmed kan forskarna slå fast att jordbruksförfarandet spreds även till Iberiska halvön med hjälp av migration.

Forskarna noterar att även om den tidiga iberiska populationen delar dessa likheter med andra europeiska bönder så har de tidiga iberiska jordbrukarna sina egenheter.

– Vi visar att den genetiska komponenten från jägare/samlare ökar med tiden under flera tusen år, vilket betyder att senare jordbrukare var genetisk mer lika jägare/samlare än deras förfäder som tog med sig jordbruket till Europa, säger Torsten Günther, forskare i populationsgenetik vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.

– Vi ser också att olika jordbrukare blandade sig med olika jägar/samlar-grupper över Europa. Till exempel blandade sig iberiska jordbrukare med iberiska jägare/samlare och skandinaviska jordbrukare blandade sig med skandinaviska jägare/samlare, säger Cristina Valdiosera.

Studien visar också att jämfört med alla nutida spanska grupper så är individerna från El Portalón genetiskt mest lika nutida basker. Baskerna har fram tills nu – baserat på deras distinkta kultur, icke-indoeuropeiska språk men också tidiga genetiska studier – trots varit en befolkning med lång närvaro i området. Förmodligen längre än 10 000 år.

– Våra resultat visar att baskerna kan spåra sin härkomst till de tidiga grupperna av jourdbrukare från Iberiska halvön. Detta tvärt emot tidigare uppfattningar om att dagens basker är en befolkningsspillra som kan spåra sin härkomst till mesolitiska jägar/samlar-grupper, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet, som lett studien.

– Skillnaden mellan basker och andra iberiska grupper är att de senare har blandat sig med migranter från öster och från norra Afrika, säger Mattias Jakobsson.

Dessa nya fynd bidrar med ny kunskap om de demografiska processer som ägt rum i Europa och på den Iberiska halvön de senaste 5000 åren och lyfter fram de unika möjligheter som uppstår när arkeologer, antropologer, lingvister och genetiker samarbetar i analysen av uråldrigt DNA.

– En av de fantastiska sakerna med att jobba med förhistoriskt DNA är att informationen som framträder blir som att öppna en tidskapsel, säger Torsten Günther.

– Genom att se likheterna mellan moderna basker och dessa tidiga jordbrukare ser vi direkt att baskerna har levt relativt isolerade de senaste 5000 åren, men inte mycket längre än så, fortsätter han.

Artikel
Günther et al. (2015) Ancient genomes link early farmers from Atapuerca in Spain to modern-day Basques, PNAS

Bakgrund
Övergången mellan mesolitikum och neolitikum är en viktig period i den europeiska förhistorien eftersom den representerar en stor förändring i människans strategier för att få tag på föda. Små, mobila jägar-samlargrupper övergår till större och bofasta bondesamhällen. Den här övergången kan anses vara basen för alla komplexa bofasta populationer och samhället som vi känner det idag. Den kallas ofta den neolitiska revolutionen. Ursprunget och effekten av jordbruket i Europa har länge debatterats bland arkeologer och nyligen har ny kunskap tillförts fältet från studiet av förhistoriskt DNA. Vi vet att jordbruket uppstod omkring 11 000 år sedan i Mellanöstern och arkeologiska lämningar visar att det ”neolitiska paketet” spridde sig till Europa och för ungefär 7 500 år sedan hade det redan nått den största delen av Centraleuropa för att senare sprida sig till Skandinavien, de Brittiska öarna och längs med Atlantkusten. Det har dock länge diskuterats huruvida det var idén om dessa nya kulturella och tekniska sedvanor som spreds eller om jordbruket spreds med hjälp människor som flyttade till nya områden – om jordbruket spreds som en kultur eller via migration. Olika studier, inklusive några från forskargruppen bakom denna nya studie, har med hjälp av analyser av förhistoriskt DNA redan visat att jägare/samlare och de första bönderna är två genetiskt olika grupper. Dessa studier har fokuserat på att analysera arvsmassan att tidiga nordiska och centraleuropeiska bönder och har visat att de har sydligt ursprung. Forskargruppen har argumenterat för att bönderna delvis ersatte jägarna-samlarna till stöd för teorin om att jordbrukets utbredning skedde via migration. Dessutom har senare genomstudier visat att jägare/samlare och jordbrukare måste ha blandat sig och att båda grupperna bidragit till genpoolen hos nutida européer.

Kontaktinformation
Mattias Jakobsson (Uppsala) e-post. mattias.jakobsson@ebc.uu.se tel: 018 4716449, 0767-698 169 Torsten Günther (Uppsala) e-post: torsten.guenther@ebc.uu.se tel: 018 4714637, 070 3905295 Cristina Valdiosera (Melbourne) e-post: cvaldioser@gmail.com tel: +61 394796575, +61 416 000 657

Alkoholberoende är ett stort problem och samhällskostnaderna beräknas till cirka 45 miljarder kronor per år. I Sverige är bortåt 5 procent av den vuxna befolkningen alkoholberoende, vilket motsvarar runt 300 000 personer. Ännu fler svenskar har en riskfull alkoholkonsumtion. Ungefär 15 procent dricker mer än 14 standardglas per vecka (män) eller mer än nio standardglas per vecka (kvinnor).

En ny studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att hormonet GLP-1 skulle kunna vara en måltavla för behandling av alkoholberoende.

Forskarna har upptäckt att läkemedel som liknar GLP-1, som används för behandling av diabetes typ 2 men i dag även är godkänt för behandling av fetma, dessutom skulle kunna fungera vid behandling av alkoholberoende.

Normalt frisätts dopamin i hjärnans belöningscentrum vid drickande av alkohol, vilket leder till en känsla av eufori. De möss som får det GLP-1 liknande ämnet får ingen ökning av dopamin efter alkohol och upplever därmed inte längre någon belöning av alkoholen. Råttorna dricker mindre och motivationen att dricka alkohol minskar hos råttor som är framavlade att dricka mycket alkohol. Dessutom förhindrar läkemedlet återfallsdrickandet hos råttor.

– Hos råttor som druckit mycket alkohol under flera månader och därefter fått det GLP-1 liknande ämnet vid ett tillfälle minskar alkoholintaget med 30 procent. Om de fått läkemedlet vid flera tillfällen minskar alkoholintaget med cirka 40 procent, säger Elisabet Jerlhag, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Liknande mekanismer tycks reglera alkoholberoende och hetsätning. Hormonet GLP-1 frisätts från tarmarna när vi äter och gör så att vi känner oss mätta. Det frisätts även i hjärnan och minskar därigenom födointaget.

– Resultaten i studien tyder på att hormonet GLP-1 är en viktig del även för utveckling av alkoholberoende och att läkemedel som liknar GLP-1 skulle kunna användas för behandling av alkoholberoende hos människor. Detta bör nu studeras vidare, säger Elisabet Jerlhag på Sahlgrenska akademin.

ArtikelnThe glucagon-like peptide 1 receptor agonist liraglutide attenuates the reinforcing properties of alcohol in rodents publicerades i tidskriften Addict Biology den 25 augusti.

Kontaktinformation
Elisabet Jerlhag, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 34 18 0736-48 33 36 elisabet.jerlhag@pharm.gu.se Jörgen Engel, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 34 16 0734-20 44 12 jorgen.engel@pharm.gu.se

Kvinnors företag ses ofta om en resurs för utveckling. Tidigare forskning har dock visat att kvinnors företag inte vÀxer i samma utstrÀckning som mÀns företag. Vilka Àr dÄ hindren som företagande kvinnor stöter pÄ och som pÄverkar att deras företag inte utvecklas, och hur kan stödjande insatser utformas pÄ bÀsta sÀtt? Tidigare studier har visat att brist pÄ finansiellt kapital varit ett betydande hinder för utveckling av kvinnors företag liksom att företagandet varit manligt kodat, med mannen som företagare som norm i samhÀllet. Andra studier har visat att företagande kvinnor har begrÀnsade nÀtverksrelationer och inte anvÀnder dem sÄ effektivt. Att stimulera utvecklingen av socialt kapital, dÀr relationer och tillit Àr viktiga delar, kan dÀrför vara betydelsefullt för utveckling av kvinnors företag.

Syftet med avhandlingen Àr att öka kunskapen om hur utveckling av socialt kapital kan förstÄs genom att belysa och analysera vad som utmÀrker relationer och tillit samt att ge exempel pÄ hur detta kan stimuleras i utvecklingsprogram för företagande kvinnor.

– Avhandlingen visar att personliga nĂ€tverk, familj och slĂ€ktingar samt vĂ€nner uppfattas som stödjande relationer för företagande kvinnor. De som har ett heterogent nĂ€tverk visar dessutom en större villighet för att ingĂ„ i nya relationer jĂ€mfört med dem som inte har det, och graden av tillit pĂ„verkar villigheten att utveckla relationer i utvecklingsprogram, sĂ€ger Maria Bogren, doktorand.

Resultaten visar ocksÄ att nÀr kvinnors företagaridentitet utvecklas, sÄ blir deras nÀtverksrelationer allt mer professionella.

UtifrÄn avhandlingens resultat diskuteras hur utvecklingen av socialt kapital kan stimuleras i utvecklingsprogram. Vid sammansÀttning av deltagar­grupper, i utvecklingsprogram, bör exempelvis homogenitet och heterogenitet beaktas sÄ att deltagarna Àr tillrÀckligt lika för att kÀnna trygghet, men tillrÀckligt olika för att erfarenhets­utbytet mellan deltagarna ska frÀmjas. Social aktivitet, genom nedlagd tid och visat engage­mang, Àr nÄgot som stÀrker utvecklingen av relationer och tillit. För att stimulera utveckling av socialt kapital finns det anledning att se över upplÀgg och innehÄll i utvecklingsprogram.

Avhandlingen utgÄr frÄn tre genomförda studier. En fallstudie i ett utvecklings­program med företagande kvinnor frÄn Norge och Sverige. En enkÀtstudie till före­tagande kvinnor i Norge och Sverige och en annan till projektledare av utvecklingspro­jekt för att stimulera kvinnors företagande i Sverige.

Avhandlingen heter Socialt kapital – relationer och tillit – för utveckling av kvinnors företagande

Kontaktinformation
Maria Bogren, doktorand, 010- 142 88 59, e-post maria.bogren@miun.se

– Vi behöver bli bĂ€ttre pĂ„ att se konsekvenserna av hörselnedsĂ€ttning. Vi mĂ„ste tĂ€nka pĂ„ hur vi kan ta fram fler Ă„tgĂ€rder som förbĂ€ttrar vardagen för personer med hörselnedsĂ€ttning. Bra anpassade hörapparater Ă€r för de flesta en förutsĂ€ttning för att kunna fungera, men inte ens den mest avancerade hörapparat klarar att hantera allt som hĂ€nder i vardagslivet.

Sarah Granbergs forskning handlar om vuxna med hörselnedsĂ€ttning, som har det talade sprĂ„ket som första sprĂ„k och som anvĂ€nder det i den dagliga kommunikationen med sin omgivning. Med hjĂ€lp av hörapparat kan de uppfatta vad som sĂ€gs. MĂ„nga kan ocksĂ„ lĂ€sa pĂ„ lĂ€ppar. Men nyanserna i talet försvinner och samtal bland mĂ„nga mĂ€nniskor Ă€r svĂ„ra att hantera – sĂ€rskilt i en bullrig miljö.

– HörselnedsĂ€ttning Ă€r ett komplext fenomen. Det handlar bland annat om graden av hörselnedsĂ€ttning, pĂ„verkan pĂ„ minne, koncentration och relaterade problem som tinnitus och yrsel. Alla dessa faktorer pĂ„verkar vardagen. MĂ„nga med hörselnedsĂ€ttning menar att arbetslivet Ă€r problematiskt, dels nĂ€r det gĂ€ller arbetsmiljön men ocksĂ„ nĂ€r de ska utföra arbetsuppgifter. Att kĂ€nna att man följer de sociala normerna och kan umgĂ„s Ă€ven med frĂ€mlingar och inte bara med familjen Ă€r viktigt. Interaktionen Ă€r det centrala i hörselnedsĂ€ttningen och den innefattar mer Ă€n sjĂ€lva ”hörandet”.

Sarah Granbergs forskning grundar sig pÄ internationella forskningsresultat, erfarenheter frÄn fokusgrupper frÄn tvÄ olika lÀnder med personer med hörselnedsÀttning samt frÄn personal inom hörselvÄrden och andra som arbetar med mÄlgruppen.

– HörselnedsĂ€ttning har av tradition betraktas mestadels ur ett medicinskt eller möjligen ett kommunikativt perspektiv. Det finns ingen tidigare forskning inom omrĂ„det dĂ€r man pĂ„ detta sĂ€tt försökt skapa en helhetsbild av situationen.

Sarah Granberg har i sin avhandling tagit fram en modell som till exempel vĂ„rdpersonal som möter personer med hörselnedsĂ€ttning kan anvĂ€nda i sitt yrkesutövande. Modellen, som kan fungera som en intervjuguide, ger en vĂ€gledning kring hur fysiska och mentala aspekter av hörselnedsĂ€ttning gĂ„r att koppla samman med faktorer i omgivningen som pĂ„verkar personens vardag. SjĂ€lva lyssnandet innebĂ€r till exempel en stor fysisk anstrĂ€ngning som för vissa leder till huvudvĂ€rk och nackont – nĂ„got som den som drabbas kanske inte Ă€r medveten om.

– Att anvĂ€nda en intervjuguide ger en systematik kring hur innehĂ„llet i det rĂ„dgivande samtalet kan se ut. Det ger mig som professionell bĂ€ttre förutsĂ€ttningar att möta den individ jag har framför mig och se vad som Ă€r vĂ€sentligt i den specifika situationen.

Sarah Granbergs avhandling ingÄr i ett internationellt forskningsprojekt som startats pÄ initiativ av VÀrldshÀlsoorganisationen (WHO).

Kontaktinformation
Sarah Granberg, 070-608 45 48

Det Àr första gÄngen som den populÀra rasen islandshÀst studeras nÀr det gÀller pÄverkan av arbete, som till exempel ridmomentet under avelsvÀrderingen eller ett tÀvlingslopp i flygande pass.

GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttir har studerat islandshĂ€stars förmĂ„ga kring fyra olika frĂ„gestĂ€llningar; effekter av ridmomentet i avelsvĂ€rderingen, skillnaden i arbetsbelastning mellan tölt och trav, effekter av passlopp och effekter av ryttarens vikt.

I den första studien undersöktes ston och hingstar, totalt 266 hĂ€star, i samband med avelsvĂ€rderingen pĂ„ Island. Efter ridmomentet, som reds pĂ„ en strĂ€cka av 2,9 km med en medelhastighet pĂ„ 17,8 km/h, mĂ€tte GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttir puls, mjölksyra och röda blodkroppar hos hĂ€starna.

Alla hĂ€starna i studien hade hög genomsnittlig puls och arbetade över mjölksyratröskeln. GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttir kunde Ă€ven konstatera att hingstarna, trots att de reds i högre hastighet, hade lĂ€gre puls och mjölksyrakoncentration Ă€n stona. Dessutom fann hon att hingstarna hade högre andel röda blodkroppar i blodet, som vittnar om syrebĂ€rande kapacitet, Ă€n de ston som deltog. Kunskapen kan anvĂ€ndas för att utveckla trĂ€ningsprogram i syfte att förbĂ€ttra islandshĂ€starnas arbetskapacitet.

Till skillnad frĂ„n andra hĂ€straser kan islandshĂ€sten röra sig i upp till fem olika gĂ„ngarter. Förutom skritt, trav och galopp, kan de ocksĂ„ tölta (en 4-taktig gĂ„ngart utan svĂ€vningsfas) samt i vissa fall springa i pass. I den andra studien ville GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttir jĂ€mföra hur krĂ€vande islandshĂ€stens tölt Ă€r jĂ€mfört med trav. Åtta hĂ€star deltog och de reds i sĂ„vĂ€l lĂ„ngsam som snabb trav respektive tölt. MĂ€tningarna gav svaret att tölten möjligtvis Ă€r mer arbetskrĂ€vande Ă€n trav, men att det behövs fler studier för att Ă€nnu bĂ€ttre förstĂ„ vad till exempel hĂ€starnas skicklighet och fysiska form betyder och hur underlag, tempo och distans pĂ„verkar.

Flygande pass krÀvande tÀvlingsform
I den tredje studien mĂ€tte GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttir belastningen hos islandshĂ€star nĂ€r de tĂ€vlar i snabb passgĂ„ng, sĂ„ kallad ”flygande pass”. Det Ă€r den Ă€ldsta tĂ€vlingsformen man kĂ€nner till pĂ„ Island och som fortfarande utövas. TĂ€vlingar i flygande pass rids över 100 meter och hastigheten ligger pĂ„ cirka 10 m/s.

Inom studien simulerades passlopp för nio hÀstar som alla har tÀvlat inom grenen. SÄvÀl puls som mjölksyrakoncentration var hög efter genomförda lopp, och det var uppenbart att hÀstar med hög anaerob (syrefri) kapacitet kunde prestera bÀttre i flygande pass. Efter varje lopp behövde hÀstarna mer Àn 30 minuter pÄ sig för att ÄterhÀmta puls, andning, mjölksyrakoncentration och temperatur.

IslandshĂ€sten Ă€r en relativt liten hĂ€st, cirka 140 cm hög och 350 kg tung, men rids oftast av vuxna personer. Det har inom sporten diskuterats om hĂ€starna pĂ„verkas negativt av en lĂ„ng och kanske Ă€ven tung ryttare. Den fjĂ€rde studien i GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttirs avhandling handlar dĂ€rför om hur hĂ€starna pĂ„verkas av ryttarnas tyngd. HĂ€starna reds med olika vikt, frĂ„n 20 procent av sin kroppsvikt och upp mot 35 procent. Det var samma ryttare som red och viktökningen gjordes med blyvikter som sattes fast pĂ„ sadeln.

MĂ€tningarna visade att puls och mjölksyrakoncentration ökade i takt med ökad vikt hos ryttaren, och ett intressant fynd var att hĂ€starnas ryggmuskulatur verkade spela en roll. Ju bĂ€ttre utvecklad ryggen var, desto tyngre ryttare kunde de bĂ€ra innan de nĂ„dde sin mjölksyratrsökel. Det hĂ€r kan betyda att hĂ€star med ”smal” rygg möjligen inte kan arbeta lika lĂ€nge i vissa (högre) hastigheter som hĂ€star med lite bredare rygg.

MSc GudrĂșn StefĂĄnsdĂłttir, institutionen för för husdjurens utfodring och vĂ„rd, försvarar sin doktorsavhandling Physiological responses to exercise in the Icelandic horse vid SLU i Uppsala.Torsdagen den 10 september 2015, 9:15, vid
Sal Audhumbla, VeterinÀrmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum (VHC), SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Markku Saastamoinen, professor, Naturresursinstitutet (Luke), Finland.

Kontaktinformation
GuĂ°rĂșn StefĂĄnsdĂłttir Institutionen för husdjurens utfodring och vĂ„rd, SLU gudrun.stefansdottir@slu.se +35 48 62 56 67 (pĂ„ engelska), professor Anna Jansson vid samma institution, 018- 67 21 06 (pĂ„ svenska)

Det Àr inte olagligt att cykla med alkohol i kroppen och nykterhet hos cyklister Àr inget som rutinmÀssigt följs upp av polisen, vilket gör att kunskapen Àr begrÀnsad.

– NĂ„gra tidigare undersökningar har dock visat att alkoholpĂ„verkan mĂ„nga gĂ„nger tycks vara en bidragande orsak till att cyklister omkommer eller skadas svĂ„rt i olyckor, sĂ€ger Henriette WallĂ©n Warner, forskare pĂ„ VTI.

Exempelvis i en studie frÄn UmeÄ visade det sig att cirka 40 procent av de cyklister som fÄtt skallskador var alkoholpÄverkade. En annan svensk studie fann att 7 av 23 cyklister som omkom i singelolyckor med sÀkerhet var alkoholpÄverkade.

– Trots att vi vet att det hĂ€nder olyckor finns det vĂ€ldigt lite kunskap om synen pĂ„ nykterhet i samband med cykling, sĂ€ger Henriette WallĂ©n Warner som förklaring till varför studien behövs. Syftet med studien Ă€r alltsĂ„ att i första hand att öka kunskapen, vilket i sin tur kan förbĂ€ttra förutsĂ€ttningarna för att minska antalet cykelolyckor dĂ€r alkohol/droger varit en bidragande orsak.

Resultaten av studien kan exempelvis utgöra underlag för olika ÄtgÀrdsprogram, som mÄlgruppsanpassade informationskampanjer eller diskussioner om lÀmpligheten av att införa promillegrÀnser vid cykling samt anpassning av försÀkringspremier och produkter.

– I ett första steg kommer vi att anvĂ€nda oss av Trafikverkets djupstudiedata för att analysera dödsolyckor dĂ€r cyklister varit alkoholpĂ„verkade, bĂ„de singel- och kollisionsolyckor. Syftet Ă€r att studera vad som utmĂ€rker alkoholrelaterade olyckor och om de skiljer sig frĂ„n olyckor dĂ€r cyklisten varit nykter, sĂ€ger Henriette.

DÀrefter kommer forskarna att göra intervjuer med cyklister. Materialet kommer att analyseras utifrÄn tre olika perspektiv: ett sociologiskt perspektiv, ett psykologiskt perspektiv samt ett fenomenografiskt perspektiv som exempelvis fokuserar pÄ variationer av cyklisters uppfattning om i vilka situationer/trafikmiljöer onykter cykling kan anses vara godtagbart.

VTI driver sedan vÄren 2015 ett treÄrigt forskningsprogram som syftar till att höja sÀkerheten för hjulburna oskyddade trafikanter, framför allt cyklister, men ocksÄ motorcyklister och mopedister. Projektet ingÄr i denna satsning pÄ en stark forskningsmiljö inom omrÄdet hjulburna oskyddade trafikanter, som finansieras av LÀnsförsÀkringsbolagens Forskningsfond.

Kontaktinformation
Henriette Wallén Warner +46 243 44 68 62 +46 70 943 01 19 E-post: henriette.wallen.warner@vti.se

– Men bland annat tack vare att mĂ„nga inblandade forskare har berĂ€ttat för EU vilken nytta de har av detta samarbete fick vi förnyat förtroende, berĂ€ttar Claes-Göran Wahlström som fortsĂ€tter som koordinator ocksĂ„ för nĂ€sta period.

Totalt 33 ledande laserlaboratorier Àr medlemmar, dÀribland Lunds Lasercentrum som Claes-Göran Wahlström Àr förestÄndare för. Samarbetet spÀnner frÄn naturvetenskaplig grundforskning till tekniska och medicinska tillÀmpningar.

Även externa anvĂ€ndare frĂ„n hela Europa kan anvĂ€nda labben, givet att deras projektansökningar först passerat en vetenskaplig granskning. Inom Horizon 2020 kommer EU Ă€ven att finansiera ett antal anvĂ€ndare frĂ„n resten av vĂ€rlden.

För Lunds universitets del har medlemskapet lett till mÄnga nya samarbeten av hög klass.

– Besökare som kommer till Lunds Lasercentrum vill inte bara lĂ„na vĂ„r utrustning, utan Ă€ven fĂ„ vĂ„r hjĂ€lp att genomföra de vetenskapliga projekt som de föreslagit, förklarar Claes-Göran Wahlström.

Förutom utmÀrkt forskning och utveckling, har det europeiska lasersamarbetet lett till mÄnga vÀnskapsbroar kors och tvÀrs i Europa

– Det gör det extra stimulerande att fĂ„ koordinera denna verksamhet.

Fakta laser i forskningen: Med laser kan man blicka in i materians minsta bestĂ„ndsdelar och indirekt se atomer och molekyler. LaserstrĂ„len kan pĂ„ olika sĂ€tt justeras beroende pĂ„ vad man vill undersöka; fria atomer och molekyler, komplexa kemiska reaktioner eller förekomst av cancerceller i vĂ€vnad. Det Ă€r en anledning till varför labben Ă€r sĂ„ mĂ„nga – bara vid Lunds Lasercentrum finns 50 större lasersystem.

I Lund finns för övrigt Skandinaviens kraftfullaste laseranlĂ€ggning; Terawattlasern vid högeffektslaboratoriet. Den skjuter ut tio laserpulser, ”ljusblixtar”, per sekund med toppeffekt pĂ„ hela 50 000 miljarder watt! Toppeffekten Ă€r extremt hög, men pulserna Ă€r samtidigt extremt korta, bara nĂ„gra tiotals femtosekunder.

Kontaktinformation
Presskontakt: Jonas Andersson Telefon: Telefon: 046-222 70 17 Mobil: 0727-385858

– Vi har visat att man fĂ„r djupare kunskap om hur nanomaterial samverkar med molekyler i sin omgivning genom att titta pĂ„ enskilda nanopartiklar istĂ€llet för att titta pĂ„ mĂ„nga av dem pĂ„ samma gĂ„ng, vilket vanligtvis sker, sĂ€ger docent Christoph Langhammer, som lett projektet.

Genom att tillÀmpa en ny experimentell metod, sÄ kallad plasmonisk nanospektroskopi, studerade gruppen hur enskilda nanopartiklar av palladium absorberar vÀte. De fann att partiklar med exakt samma form och storlek kan uppvisa skillnader sÄ stora som 40 millibar i det tryck vid vilket vÀte absorberats. Ett exempel pÄ tillÀmpningsomrÄde dÀr denna nya kunskap kan bli vÀrdefull i framtiden Àr inom utvecklingen av sensorer som kan upptÀcka vÀtgaslÀckage i brÀnslecellsdrivna bilar.

– En stor utmaning nĂ€r man tar fram vĂ€tgassensorer Ă€r att utforma material som svarar pĂ„ vĂ€te sĂ„ linjĂ€rt och reversibelt som möjligt. I det sammanhanget kan det vara fördelaktigt att ha en grundlĂ€ggande förstĂ„else för vad som orsakar skillnaderna mellan till synes identiska partiklar, och hur dessa vid en viss vĂ€tekoncentration kan göra responsen irreversibel, sĂ€ger Langhammer.

Andra forskare har studerat enskilda nanopartiklar en i taget, men det som Àr nytt i den metod som tagits fram av Chalmersforskarna Àr att den anvÀnder synligt ljus med lÄg intensitet. Detta innebÀr att metoden inte stör det system som den undersöker, genom exempelvis uppvÀrmning.

– NĂ€r man studerar en nanopartikel mĂ„ste man skicka in nĂ„gon form av sond eller avlĂ€sare som frĂ„gar partikeln ”vad gör du?”. Det betyder oftast att man fokuserar en strĂ„le med elektroner eller fotoner eller en mekanisk sond pĂ„ en mycket liten volym. DĂ„ skapas snabbt en mycket hög energidensitet som kan störa processen som man vill titta pĂ„. Denna effekt minimeras i vĂ„r nya strategi, som dessutom gĂ„r att anvĂ€nda vid atmosfĂ€rstryck, vilket innebĂ€r att vi kan studera enskilda nanopartiklar i en sĂ„ realistisk miljö som möjligt.

Trots att forskargruppen nu har nÄtt en nivÄ dÀr resultaten Àr redo att publiceras, tror Christoph Langhammer att de bara har skrapat pÄ ytan nÀr det gÀller vad deras upptÀckt och experimentella metod kan komma att leda till i framtiden. Han hoppas ha bidragit till att skapa ett nytt experimentellt paradigm dÀr det kommer att vara standard inom den vetenskapliga vÀrlden att studera nanopartiklar en i taget.

– Att titta pĂ„ och ta fram ett genomsnitt av hundratals eller miljontals nanopartiklar Ă€r inte tillrĂ€ckligt om du vill förstĂ„ detaljerna i hur dessa beter sig i olika miljöer och tillĂ€mpningar. Man mĂ„ste titta pĂ„ de enskilda partiklarna och vi har hittat ett nytt sĂ€tt att göra det pĂ„. Min egen lĂ„ngsiktiga vision Ă€r att tillĂ€mpa vĂ„r metod pĂ„ mer komplexa processer och material, och att tĂ€nja pĂ„ grĂ€nserna för hur smĂ„ nanopartiklar vi kan mĂ€ta. Förhoppningsvis kommer vi lĂ€ngs vĂ€gen att fĂ„ Ă€nnu djupare insikt i nanomaterialens fascinerande vĂ€rld.

Den vetenskapliga artikeln Hydride formation thermodynamics and hysteresis in individual Pd nanocrystals with different size and shape publiceras i webbversionen av Nature Materials den 7 september.

Kontaktinformation
Christoph Langhammer Docent, projektledare 031-772 33 31 clangham@chalmers.se Svetlana Syrenova Doktorand, första författare 031-772 30 07 svetlana.syrenova@chalmers.se

– VĂ„r mĂ„lsĂ€ttning Ă€r att försöka utveckla nĂ„gra av de mest potenta substanserna till lĂ€kemedel, sĂ€ger Fredrik Elinder, professor i molekylĂ€r neurobiologi och ledare för studien som nyligen publicerats i Natures open access-tidskrift Scientific Reports.

Fredrik Elinder Àr expert pÄ jonkanalernas funktion, de öppningar i cellmembranen som tillÄter den livsviktiga transporten av laddade joner mellan cellens inre och omgivningen och gör att nerv- och hjÀrtceller Àr elektriskt retbara. Sjukdomar som epilepsi, hjÀrtarytmi och kronisk smÀrta orsakas av att retbarheten i dessa celler Àr alltför hög.

Redan pÄ 1940-talet uppfann svenska forskare ett bedövningsmedel, lidokain, som var inriktat pÄ jonkanalerna. I likhet med mÄnga av dagens lÀkemedel mot epilepsi verkade det genom att korka igen kanaler för natriumjoner. Problemet Àr att mÄnga patienter svarar dÄligt pÄ behandlingen som dessutom ger biverkningar.

– VĂ„ra substanser verkar i stĂ€llet pĂ„ kaliumkanaler dĂ€r de pĂ„ elektrostatisk vĂ€g hĂ„ller dörren öppen och dĂ€rigenom bromsar den skadliga nervaktiviteten, sĂ€ger Fredrik Elinder.

Forskargruppen hade tidigare upptĂ€ckt att fleromĂ€ttade fettsyror hade den effekten, men letade efter mer kraftfulla och specifika substanser. Resinsyror – som finns naturligt i kĂ„da – Ă€r ocksĂ„ de bĂ„de fettlösliga och elektriskt laddade, egenskaper som Ă€r nödvĂ€ndiga för att kunna binda till jonkanalens ”dörrhandtag”.

Ett samarbete med LiU-kemisterna professor Peter Konradsson och förste forskningsingenjör Xiongyu Wu blev nyckeln till framgÄng i projektet. UtifrÄn ursprungsmolekylen dehydroabietinsyra tillverkades 71 nya, med smÄ variationer i strukturen. Dessa testades pÄ en superkÀnslig kaliumkanal som uttrycktes i grodÀgg.

– Tolv av molekylerna var mer potenta Ă€n alla vi tittat pĂ„ tidigare, sĂ€ger doktoranden Nina Ottosson, som designat testkanalen och mĂ€tt upp de elektriska strömmar som öppnar och stĂ€nger dörren till jonkanalen.

Hennes resultat har sedan verifierats i riktiga nervceller frÄn möss. Forskarna har nu lÀmnat in patentansökningar inför det fortsatta utvecklingsarbetet.

– Det Ă€r rimligt att det Ă€r vi som utvecklar konceptet vidare och renodlar vĂ„ra idĂ©er. Men lĂ€ngre fram mĂ„ste andra aktörer ta över, sĂ€ger Fredrik Elinder.

Publikation: Resin-acid derivatives as potent electrostatic openers of voltage-gated K channels and suppressors of neuronal excitability av N E Ottosson, X Wu, A Nolting, U Karlsson, P-E Lund, K Ruda, S Svensson, P Konradsson & F Elinder 2015. Scientific Reports 5, Artikelnummer: 13278. doi:10.1038/srep13278

Kontaktinformation
Fredrik Elinder, professor, 010-1038945, 0732-707715, fredrik.elinder@liu.se Nina Ottosson, doktorand, 010-1034146, nina.ottosson@liu.se

– MyggnĂ€t som var tĂ€nkt att fĂ„nga mygg kan nu anvĂ€ndas för att förhindra tarmar frĂ„n att falla genom hĂ„l i bukvĂ€ggen. Detta framsteg gör att Ă€ven vĂ€rldens fattiga kan fĂ„ nytta av den nĂ€t-baserade kirurgiska metod som anvĂ€nds i höginkomstlĂ€nder, sĂ€ger Jenny Löfgren, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, UmeĂ„ universitet, som har skrivit en avhandling i Ă€mnet.

LjumskbrĂ„ckskirurgi Ă€r en av vĂ€rldens vanligaste operationer och cirka 20 miljoner patienter opereras varje Ă„r – men det Ă€r inte alla som har chansen att fĂ„ bra vĂ„rd, eller ens nĂ„gon vĂ„rd alls. Det Ă€r dĂ€r vanliga billiga myggnĂ€t kan bli rĂ€ddningen.

Utan operation kan nÀmligen ljumskbrÄck orsaka mycket lidande, framförallt i form av smÀrta. Dessutom kan livsfarliga komplikationer tillstöta, vilket medför att 40 000 mÀnniskor dör Ärligen. NÀrmare 200 miljoner mÀnniskor med ljumskbrÄck som frÀmst lever i fattigare delar av vÀrlden opereras inte och de som opereras fÄr ofta en operation med sÀmre metoder Àn i rika lÀnder.

Priset för ett kirurgiskt nÀt som anvÀnds i vÀstvÀrlden ligger pÄ 100 dollar och uppÄt, vilket Àr en fantasisumma för miljontals mÀnniskor och en utarmad sjukvÄrd. I östra Uganda har exempelvis fler Àn sex procent av alla vuxna mÀn ljumskbrÄck. Men fÀrre Àn en av hundra brÄckpatienter opereras. MyggnÀt anvÀnds redan pÄ vissa hÄll, men om de Àr effektiva och sÀkra har inte utvÀrderats i tillrÀckligt stor utstrÀckning, nÄgot som Jenny Löfgrens och hennes ugandiska och svenska kollegors stora studie förÀndrar.

Studien jÀmförde myggnÀt med ett vanligt kommersiellt brÄcknÀt vid ljumskbrÄcksoperation. Patienterna följdes under ett Är och inga skillnader avseende risk för komplikationer, risk för nya brÄck och patientnöjdhet kunde pÄvisas.

– MyggnĂ€t kan alltsĂ„ mycket vĂ€l anvĂ€ndas vid brĂ„ckkirurgi utan att man behöver kompromissa om sĂ€kerhet och effektivitet och detta till en brĂ„kdel av summan för ett ”finare” nĂ€t. Det hĂ€r Ă€r resultat som har fĂ„tt stor internationell uppmĂ€rksamhet, vilket jag hoppas ska ge metoden stor spridning i fattiga lĂ€nder, sĂ€ger Jenny Löfgren.

Avhandlingen Àr publicerad digitalt Jenny Löfgren Àr lÀkare och doktorand vid institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap pÄ UmeÄ Universitet. Avhandlingsarbetet har skett i ett samarbete mellan forskare pÄ UmeÄ Universitet, Karolinska Institutet i Stockholm och Makerereuniversitetet i Uganda.

Avhandlingen Groin hernias and unmet need for surgery in Uganda – epidemiology, mosquito nets and cost effectivness Ă€r publicerad.

Disputationen Ă€ger rum torsdagen 17 september, 09.00 i Hörsalen, Östersunds sjukhus. Jenny Löfgren, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, försvarar dĂ„ sin avhandling med titeln: LjumskbrĂ„ck och icke tillgodosett behov för kirurgi i Uganda – epidemiologi, myggnĂ€t och kostnadseffektivitet.(Engelsk titel: Groin hernias and unmet need for surgery in Uganda – epidemiology, mosquito nets and cost effectivness). Opponent: Thomas Weiser, Stanford University School of Medicine, Stanford USA. Huvudhandledare: Andreas Wladis.

Kontaktinformation
Jenny Löfgren Telefon: 0704 612426 E-post: jenny.loefgren@gmail.com

NĂ€r vi pratar pausar. Vi. Inte. Mellan. Varje. Ord. IstĂ€llet pausar vi mellan lĂ€ngre yttranden ‒ ibland för att andas, ibland för att tĂ€nka efter och ibland för att se om nĂ„gon annan vill ha ordet. Om ett samtal flyter pĂ„ lĂ€gger vi knappt mĂ€rke till pauserna, men nĂ€r en paus plötsligt kĂ€nns lite för lĂ„ng undrar vi vad som stĂ„r pĂ„.

Kristina Lundholm Fors har undersökt vad det Àr som avgör om en paus kÀnns normallÄng eller uppfattas som obekvÀmt utdragen. Hennes undersökningar av pauser i tal visar att vi i stor utstrÀckning anpassar vÄra pauslÀngder till den vi pratar med, sÄ att nÀr den ena personen börjar göra lÀngre pauser sÄ följer den andra personen efter, och tvÀrtom.

‒ PĂ„ sĂ„ sĂ€tt bildar vi oss ocksĂ„ en uppfattning om vad som Ă€r en typisk pauslĂ€ngd för den person vi pratar med, i just det samtalet, sĂ€ger Kristina Lundholm Fors. Som en del av avhandlingen har Kristina Lundholm Fors anvĂ€nt ögonrörelsemĂ€tning (eye tracking) för att undersöka bearbetningen av meningar med lĂ„nga pauser, meningar som innehöll pauser av typisk lĂ€ngd och meningar utan paus. Resultaten visar att meningar med ovanligt lĂ„nga pauser tenderar att vara svĂ„rare att bearbeta. De lĂ„nga pauserna i undersökningen var fyra sekunder lĂ„nga.

‒ Fyra sekunder, det lĂ„ter inte som sĂ„ lĂ„ng tid, men i paussammanhang kan det kĂ€nnas som en evighet. Man kan jĂ€mföra det med lĂ€ngden pĂ„ en typisk paus i tal, som brukar vara omkring en fjĂ€rdedels till en halv sekund. LĂ„nga pauser kan alltsĂ„ störa kommunikationen, men pauser kan ha positiva effekter nĂ€r de inte Ă€r överdrivet lĂ„nga. Efter ögonrörelsestudien fick försökspersonerna i uppgift att ange vilka meningar de hade hört under experimentet. De meningar som innehöll en halv sekunds paus visade sig vara signifikant lĂ€ttare att komma ihĂ„g Ă€n de meningar som inte innehöll nĂ„gon paus, eller som hade en ovanligt lĂ„ng paus.

Pauser Àr en del i vÄrt talade sprÄk, och genom mer kunskap om pauser kan vi ocksÄ bÀttre förstÄ till exempel hur deltagarna i ett samtal turas om att ha ordet. Kristina Lundholm Fors forskning visar att pauser i tal inte placeras hur som helst i ett samtal, utan att det finns en tydlig regelbundenhet i hur ofta de förekommer.

‒ Detta innebĂ€r att vi i samtal med andra vet ungefĂ€r nĂ€r det kommer att komma en paus, och att vi kan anvĂ€nda denna information nĂ€r vi förbereder oss för att ta ordet, sĂ€ger hon. Resultaten i avhandlingen kan bidra till att vi kan göra bĂ€ttre modeller över hur pausering fungerar i samtal, modeller som sedan kan anvĂ€ndas i system för mĂ€nniska-dator-kommunikation.

‒ Eftersom pauserna Ă€r viktiga för bearbetning av information, kan mer naturlig pausering i datortal bidra till bĂ€ttre förstĂ„else. Modellerna för pausering kan ocksĂ„ ge en grund för jĂ€mförelse som kan anvĂ€ndas nĂ€r man utreder personer med olika typer av funktionsnedsĂ€ttningar som berör sprĂ„k och kommunikation, sĂ€ger Kristina Lundholm Fors.

Avhandlingen heter Production and Perception of Pauses in Speech

Tid och plats för disputation: fredagen den 11 september 2015 kl. 13.15, Stora hörsalen, Humanisten, Göteborg Fakultetsopponent: Anna Hjalmarsson, KTH Avhandlingen kan bestĂ€llas frĂ„n Kristina Lundholm Fors, e-post: kristina.lundholm@gu.se”>kristina.lundholm@gu.se

Kontaktinformation
Kristina Lundholm Fors, telefon: 0707-40 6717, e-post: kristina.lundholm@gu.se

Bakterier som infekterar celler inifrÄn anvÀnder sig av specifika kemiska reaktioner för att ta över vÀrdcellens signalmaskineri och dÀrigenom göra cellen till en lÀmplig omgivning för bakterien att föröka sig i. För att Ästadkomma detta pumpar bakterien ut olika enzymer i vÀrdcellen, vilka agerar som kemiska katalysatorer och modifierar vÀrdcellens egna proteiner. Det leder till att proteinerna inte lÀngre kan göra sina jobb, alternativt börjar utföra andra saker Àn vad de ursprungligen skulle göra. Ett av dessa enzym finns i Legionellabakterien och kallas AnkX. Den sÀtter igÄng fastsÀttande av en liten sÄ kallad fosfokolinmolekyl pÄ nÄgra av vÀrdcellens proteiner, och lite senare i infektionsförloppet skickar bakterien ut ett nytt enzym, kallat Lem3, för att ta bort den lilla molekylen. För nÀrvarande Àr det inte kÀnt varför det finns ett enzym som sedan tar bort molekylen frÄn vÀrdcellens proteiner.

– Det som Ă€r sĂ„ intressant med intracellulĂ€ra bakteriers kemi Ă€r att den Ă€r annorlunda mot vĂ„ra egna cellers kemi. HĂ€r har vi en unik chans att ta fram enzymer som kan anvĂ€ndas specifikt inom biokemi, cellbiologi och bioteknik utan att ha överlappande reaktivitet med vĂ„ra egna cellers enzymer. sĂ€ger Christian Hedberg, forskningsledare vid kemiska institutionen och korresponderande författare till arbetet.

I den dagliga forskningen arbetar man hÄrt med att försöka förstÄ de kemiska förloppen i infektioner, men ibland hittar man alltsÄ speciella tillÀmpningar.

– IdĂ©n att anvĂ€nda AnkX-Lem3-systemet för proteinmĂ€rkning kom av en slump nĂ€r vi studerade hur AnkX modifierade vissa proteiner med fosfokolin. Vi sĂ„g nĂ€mligen att AnkX inte brydde sig nĂ€mnvĂ€rt om vilken tredimensionell struktur proteinet hade, bara att aminosyrasekvensen hos proteinet stĂ€mde. DĂ„ anade vi att det borde vara möjligt att anvĂ€nda systemet för att modifiera vilka proteiner som helst, dĂ€r den lilla aminosyrasekvensen pĂ„ Ă„tta aminosyror som AnkX kĂ€nner igen har lagts till pĂ„ genetisk vĂ€g.

Studien visar ocksĂ„ att det gĂ„r att finjustera reaktiviteten hos systemet. Med AnkX kan en mĂ€rkning sĂ€ttas pĂ„ och med Lem3 kan den tas av. Detta öppnar upp för helt nya applikationer – exempelvis möjligheten att slĂ„ pĂ„ och av ett proteins funktion vid bestĂ€mda tidpunkter, genom att först tillsĂ€tta AnkX och sedan Lem3.

– Det Ă€r detta gör systemet med AnkX-Lem3 unikt. Det finns inte nĂ„got annat enzymatiskt mĂ€rkningssystem baserat pĂ„ en kort peptidsekvens som Ă€r reversibelt. Ett tĂ€nkbart medicinskt anvĂ€ndningsomrĂ„de i framtiden kan vara att utveckla mycket selektiva mĂ€rkningar av biomolekyler, till exempel för inbindning av cancerlĂ€kemedel till sĂ€rskilda antikroppar för att minska sidoeffekterna. Christian Hedbergs forskargrupp vid UmeĂ„ universitet har arbetat tillsammans under flera Ă„r med Aymelt Itzens forskargrupp vid det tekniska universitetet i MĂŒnchen. Forskarlaget har haft ett brett vetenskapligt angreppsĂ€tt i studien – organisk syntes, biokemi och molekylĂ€rbiologi har gĂ„tt hand i hand. De tyska forskarna har utfört den biokemiska karaktĂ€riseringen. Utan möjligheten till framstĂ€llning av ett stort antal varianter av Legionella-enzymerna och olika proteinsubstrat hade studien inte varit möjlig. En av de avgörande faktorerna var proteinexpertisplattformen (PEP) i KBC-huset vid UmeĂ„ universitet.

– Utan PEP hade vi inte kunna ha sĂ„ högt arbetstempo i det hĂ€r projektet, vi har kunnat lĂ€mna bort tidskrĂ€vande rutinarbete till specialister, sĂ€ger Christian Hedberg. Om proteinexpertis-plattformen (PEP) vid UmeĂ„ universitet: UmeĂ„ Universitet har en stark forskningsmiljö i form av en teknisk plattform i toppklass för framstĂ€llning av proteiner vid Kemiskt Biologiskt Centrum, KBC. PEP bistĂ„r forskarna i KBC-miljön med rĂ„d och teknisk support runt bioinformatik, kloning av genetiskt material samt produktion av rekombinanta proteiner. PEP bedriver Ă€ven projekt tillsammans med forskare frĂ„n medicinsk fakultet och SLU och Ă€r en central del av den kompletta infrastrukturen för Life science i UmeĂ„.

Artikel: Covalent Protein Labeling by Enzymatic Phosphocholination

Kontaktinformation
Christian Hedberg, universitetslektor vid kemiska institutionen Telefon: 070-444 27 72 E-post: christian.hedberg@umu.se

– FjĂ€llugglan Ă€r en vĂ€ldigt sĂ€llsynt fĂ„gel och vĂ€ljer enbart att hĂ€cka i Sverige nĂ€r det finns gott om lĂ€mlar. I Ă„r hittade vi 23 hĂ€ckningar och tecken pĂ„ ytterligare tio hĂ€ckningar i NorrbottensfjĂ€llen. Det Ă€r det högsta antalet i Sverige pĂ„ 37 Ă„r, en smĂ€rre ornitologisk sensation, sĂ€ger Peter Hellström vid Naturhistoriska riksmuseet.

FjÀllugglorna har i Är hÀckat enbart i norra Norrbotten frÀmst nÀra norska grÀnsen. Ugglorna styrs inte bara av förekomst av lÀmmel, utan Àven av hur omrÄdet ser ut. De grÀver bogropar med hjÀlp av sina klor pÄ toppen av snöfria, steniga backar.

LĂ€mmelpopulationen kraschade i juli
FjÀllugglan Àr en tundranomad och bosÀtter sig dÀr det för tillfÀllet Àr lÀmpligast. NÄgot som dock Àr vÀldigt spÀnnande Àr att nÀr fjÀllugglorna vÀl ÄtervÀnder till ett omrÄde anvÀnder de ofta samma plats till att hÀcka. Till exempel kÀnner vi till ett bo som har anvÀnts i 50 Är, men samma plats kan ha anvÀnts i flera hundra Är.

Antalet hÀckningar 2015 Àr den högsta noteringen sedan 1978, dÄ det antagligen hÀckade omkring 200 par i norra Sverige. Att sÄ mÄnga fjÀllugglor siktats i Är beror pÄ ett toppÄr för lÀmmeln och till viss del Àven grÄsiding och mellansork. I omrÄdena dÀr ugglorna befunnit sig har det inte funnits sÄ hÀr mycket lÀmmel sedan 2001.

– I vĂ„ras fanns det vĂ€ldigt mycket lĂ€mmel, men populationen kraschade av nĂ„gon anledning under juli. PĂ„ nĂ€stan tvĂ„ veckor var alla lĂ€mlar borta. TyvĂ€rr ledde det till svĂ€lt i bona, det tar runt 60 dagar innan ungarna Ă€r flygfĂ€rdiga och under den tiden krĂ€ver de mycket föda. Ugglornas hĂ€ckningsframgĂ„ng blev dĂ€rför lĂ„g i Ă„r.

HÀckade i bÄde Sverige och Norge
Årets intressantaste fynd Ă€r att en av honorna som hĂ€ckade i Sverige i Ă„r Ă€ven hĂ€ckade i Norge 2011. Det vet man med sĂ€kerhet eftersom hon bĂ€r en sĂ€ndare och hennes identitet har bekrĂ€ftats med hjĂ€lp av DNA-undersökningar. Det hĂ€r Ă€r första gĂ„ngen som det har bevisats att en och samma fjĂ€lluggla hĂ€ckat i bĂ„de Sverige och Norge. Fyndet stĂ€rker den nuvarande hypotesen om att antalet fjĂ€llugglor pĂ„ global nivĂ„ Ă€r mycket lĂ€gre Ă€n vad som föreslagits av till exempel BirdLife International.

Inventeringen av fjÀlluggla i Sverige har genomförts av Club 300, Naturhistoriska riksmuseet, Norrbottens Ornitologiska Förening (med stöd av LKAB och Göran Gustafssons stiftelse) och VÀrldsnaturfonden WWF.

Den svenska verksamheten, organiserad av Club 300:s fjÀlluggleprojekt, ingÄr i det Nordiska fjÀlluggleprojektet vilket koordineras av Norsk institutt för naturforskning.

Om du har sett fjÀllugglor i sommar eller har upplysningar om funna revir eller ungar, Àr fjÀlluggleprojektet vÀldigt intresserade av all information.

Kontaktinformation
Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet: +46 (0)76-890 23 51peter.hellstrom@nrm.se Jens Morin, Club 300: +46 (0)70-316 87 86jens.morin@naturcentrum.se Berth-Ove Lindström, Norrbottens Ornitologiska Förening: +46 (0)70-395 83 25berthove.lindstrom@gmail.com Emelie Fredriksson Kommunikatör, Naturhistoriska riksmuseet E-post: emelie.fredriksson@nrm.se

En individs liv börjar med en enda befruktad Àggcell. En dag efter befruktning Àr det tvÄ celler, efter tvÄ dagar fyra, efter tre dagar Ätta och sÄ vidare, Ànda tills födseln dÄ det finns miljarder med celler. I vilken ordning vÄra gener aktiveras efter befruktning har hittills varit ett obesvarat mysterium.

Det finns totalt cirka 23 000 mÀnskliga gener. I den aktuella studien visar forskarna att 32 av dessa gener Àr pÄslagna tvÄ dagar efter befruktning och att det vid dag tre finns 129 aktiverade gener. Sju av de gener som forskarna hittade och beskrev var tidigare helt okÀnda.

– De hĂ€r generna Ă€r startnyckeln som behövs för att sĂ€tta igĂ„ng utvecklingen frĂ„n Ă€gg till mĂ€nniska, det Ă€r som att kasta en sten i vattnet och se ringarna sprida sig pĂ„ ytan, sĂ€ger forskningsledaren Juha Kere som Ă€r professor vid institutionen för biovetenskaper och nĂ€ringslĂ€ra vid Karolinska Institutet samt anknuten till SciLifeLab.

Forskarna var tvungna att uppfinna nya sÀtt att analysera resultaten pÄ för att kunna hitta de nya generna. De flesta gener kodar för proteiner men det finns ett antal upprepade DNA-sekvenser som ofta anses vara sÄ kallat skrÀp-DNA men som faktiskt kan reglera nÀr och hur gener uttrycks. I den aktuella studien visar forskarna att de nyupptÀckta generna interagerar med skrÀp-DNA:t och att detta Àr nödvÀndigt för att utvecklingen ska sÀtta igÄng.

– VĂ„ra resultat sprider nytt ljus över hur den tidigaste utvecklingsfasen hos ett mĂ€nskligt embryo regleras. Vi har identifierat nya faktorer som kanske skulle kunna anvĂ€ndas vid omprogrammering av celler till sĂ„ kallade pluripotenta stamceller, vilket potentiellt kan leda till behandlingar för ett antal sjukdomar. Resultaten kan pĂ„ sikt Ă€ven leda till behandling av infertilitet, sĂ€ger Outi Hovatta, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom det nu publicerade arbetet.

Studien var ett samarbete mellan tre forskningsgrupper frĂ„n Sverige och Schweiz som var och en bidrog med en unik uppsĂ€ttning kompetens och expertis. Forskningen stöddes av Karolinska Institutets Distinguished Professor Award, VetenskapsrĂ„det, det strategiska forskningsprogrammet i diabetes vid Karolinska Institutet, Stockholms lĂ€ns landsting, Jane och Aatos Erkkos stiftelse, Instrumentarium Science Foundation, Åke Wiberg stiftelsen och Magnus Bergvall stiftelsen. Databearbetningen utfördes pĂ„ utrustning tillhandahĂ„llen av SNIC genom Uppsala Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science (UPPMAX).

Publikation: ”Novel PRD-like homeodomain transcription factors and retrotransposon elements in early human development.”, Virpi Töhönen, Shintaro Katayama, Liselotte Vesterlund, Eeva-Mari Jouhilahti, Mona Sheikhi, Elo Madissoon, Giuditta Filippini-Cattaneo, Marisa Jaconi, Anna Johnsson, Thomas R. BĂŒrglin, Sten Linnarsson, Outi Hovatta and Juha Kere, Nature Communications, 3 September 2015, doi: 10.1038/NCOMMS9207.

Kontaktinformation
Juha Kere, professor Institutionen för biovetenskaper och nÀringslÀra, Karolinska Institutet Tel: 0734213550 E-post: Juha.Kere@ki.se Outi Hovatta, professor Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet Tel: +358-505113589 E-post: Outi.Hovatta@ki.se

Genom storskaliga genetiska analyser vid SciLifeLab i Stockholm, av en familj med tvÄ drabbade barn, kunde mutationer pÄvisas i en gen som kodar för transportproteinet KCC2. I samarbete med forskare vid University Collage London kunde ytterligare barn i en familj med en mutation i samma gen identifieras.

TvÄ av barnen i varje familj uppvisade liknande kliniska symptom som kan kopplas till en svÄr form av spÀdbarnsepilepsi med MPSI (Migrating Partial Seizures of Infancy).

− Epilepsi förekommer i mĂ„nga olika former. Man har tidigare sett en association till KCC2, bland annat genom att proteinet nedregleras efter hjĂ€rnskador vilket ökar benĂ€genheten för kramper, men sĂ€kra bevis för denna sjukdomsmekanism har saknats. Genom vĂ„r upptĂ€ckt har vi bevisat att defekt funktion av KCC2 kan orsaka epilepsi, och dĂ€rmed att en obalans i hjĂ€rnans reglering av kloridjoner kan ligga bakom sjukdomen. Nu Ă„terstĂ„r att utreda hur vanlig denna obalans Ă€r i vanligare former av epilepsi, sĂ€ger Anna Wedell, överlĂ€kare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid institutionen för molekylĂ€r medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet.

KCC2 bygger upp en kloridkanal specifikt lokaliserad i hjÀrnan och har tidigare visat sig spela en viktig roll för synaptisk inhibition genom att upprÀtthÄlla en lÄg koncentration av kloridjoner i neuronen. Efter födseln ökar normalt sett mÀngden KCC2 vilket leder till att signalsubstansen GABA, övergÄr frÄn att vara stimulerande till att bli hÀmmande.

− Mutationer i genen som kodar för KCC2 kan förhindra denna normala utveckling vilket leder till att GABA förblir stimulerande och inte kan bromsa hjĂ€rnans signaler. Neuronen fĂ„r dĂ„ en elektrisk urladdning dĂ„ man normalt inte ska ha det, vilket ger upphov till epilepsi, sĂ€ger Anna Wedell.

Genom detaljerade undersökningar av celler som uttrycker den normala och de muterade formerna av KCC2 har forskarna i studien visat att patienternas mutationer har lett till en störd kloridjonreglering och att obalans i detta system dÀrmed ger upphov till svÄr barnepilepsi, en potentiellt behandlingsbar sjukdom.

− Just nu pĂ„gĂ„r kliniska prövningar med ett lĂ€kemedel som, om det fungerar, ska kompensera för den störda regleringen och mildra sjukdomen hos smĂ„ barn med epilepsi, sĂ€ger Anna Wedell.

Forskningsprojektet finansierades av VetenskapsrÄdet, Karolinska Institutet, Stockholms LÀns Landsting, HjÀrnfonden, samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Publikation: ”Loss-of-function mutations in SLC12A5, encoding the neuronal-specific potassium-chloride co-transporter KCC2, in autosomal recessive epilepsy of infancy with migrating focal seizures (EIMFS)”, Tommy Stödberg, Amy McTague, Arnaud Ruiz, Hiromi Hirata, Juan Zhen, Philip Long, Irene Farabella, Esther Meyer, Atsuo Kawahara, Grace Vassallo, Stavros Stivaros, Magnus Bjursell, Henrik Stranneheim, Stephanie Tigerschiöld, Bengt Persson, Iftikhar Bangash, Krishna Das, Deborah Hughes, Nicole Lesko, Joakim Lundeberg, Rodney Scott, Annapurna Poduri, Ingrid Scheffer, Holly Smith, Paul Gissen, Stephanie Schorge, Maarten Reith, Maya Topf, Dimitri Kullmann, Robert Harvey, Anna Wedell, and Manju Kurian, Nature Communications, online 3rd August 2015, doi: 10.1038/NCOMMS9038.

Kontaktinformation
Anna Wedell, överlĂ€kare, professor Institutionen för molekylĂ€r medicin och kirurgi, Karolinska Institutet Även verksam vid Karolinska Universitetssjukhuset och SciLifeLab Tel: 08-517 765 35 eller 073-966 07 43 E-post: anna.wedell@ki.se Tommy Stödberg, överlĂ€kare och doktorand Institutionen för kvinnors och barns hĂ€lsa, Karolinska Institutet Även verksam vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset Tel 08-517 770 22 E-post: tommy.stodberg@ki.se

FrÄn fabler till manga 1 Àr en barnlitteraturhistoria med litteraturdidaktiska inslag. Den ger en bred översikt av svensk och översatt barnlitteratur i Sverige frÄn den Àldsta litteraturen till dagens böcker 2015. Boken tar ocksÄ upp hur man kan arbeta med barnlitteratur i skola och förskola.

Boken kom ut första gÄngen 2010 och sedan dess har det hÀnt mycket. Det har inte bara kommit ut en mÀngd nya böcker

– bara förra Ă„ret kom det i Sverige enligt Svenska barnboksinstitutets statistik ut 1860 böcker riktade till barn och ungdomar – utan trenderna Ă€ndrar sig snabbt.

‒ Nu Ă€r det exempelvis allt mörkare i litteraturen för de yngre barnen, men vi finner ocksĂ„ mĂ„nga humoristiska böcker för mellanĂ„ldern. Bilderböcker Ă€r ocksĂ„ ett omrĂ„de som expanderat och det har överlag blivit mer fokus pĂ„ bilden och bildskaparens betydelse, inte bara i de yngre barnens böcker utan ocksĂ„ för de Ă€ldre och bilderböcker kan idag ta upp svĂ„ra Ă€mnen men pĂ„ ett estetiskt fullĂ€ndat sĂ€tt, sĂ€ger Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap och professor i svenska med didaktisk inriktning vid LuleĂ„ tekniska universitet.

Dagens trender inom barnlitteraturen Àr uppkomsten av hybridgenrer, det vill sÀga en genreblandning i ett och samma verk, fler mörka och problemorienterade böcker för yngre lÀsare, mer experimenterande i bilderböcker, fler bilder i böcker som riktar sig till Àldre lÀsare och fler böcker som riktar sig till barn som befinner sig mitt emellan barn och ungdom (tweenies).

Trenden med vampyrer och skrÀck hÄller i sig.

‒ Vi hoppas att boken kan sprida kunskap om barnlitteratur samtidigt som den ska inspirera till att arbeta med litteratur i skola och förskola. Idag nĂ€r barns lĂ€sförmĂ„ga och lĂ€svanor diskuteras sĂ„ livligt glömmer vi lĂ€tt bort betydelsen att vuxna kĂ€nner till vad det finns för böcker för barn, och dĂ„ Ă€r det viktigt att man kĂ€nner till bĂ„de de Ă€ldre klassikerna, men ocksĂ„ de helt nya och aktuella, sĂ€ger Ann Boglind, universitetslektor i svenskĂ€mnets didaktik.

FrÄn fabler till manga 1 riktar sig till studenter och verksamma förskollÀrare och lÀrare för elever i F-6, bibliotekarier, universitetslÀrare, forskare och en intresserad allmÀnhet. FrÄn fabler till manga 2 som kommer i vinter tar upp litteratur för ungdomar och riktar sig till studenter, forskare och lÀrare pÄ högstadiet och gymnasiet.

Kontaktinformation

Presskontakt:
Thomas Melin

Telefon:
031-786 10 68

Mobil:
0766-18 10 68