– Förespråkare har bara sett till vinsterna när de rekommenderat satsningar på biobränslen; minskade klimatförändringar när fossila bränslen ersätts, tryggad energiförsörjning och utveckling av landsbygden i länder på södra halvklotet, säger avhandlingens författare Marie Widengård. 

Men verkligheten är mer komplicerad än så. Kritiker har pekat på att biobränslen för med sig nya problem som markrofferi, avskogning och tvångsförflyttningar av lokalbefolkning eller konkurrens om vad åkermark ska användas till: odling av mat eller av bränslen. 

– För att förstå biobränslen i grunden måste vi ta hänsyn till alla dessa aspekter, inte bara ekonomi och hur bränslena produceras, säger Marie Widengård. 
Med fokus på oljebusken jatropha har hon analyserat hur den globala debatten om biobränslen påverkar såväl uppfattningar om som satsningar på biobränslen i Zambia. Jatropha är en växt förespråkarna menade skulle producera biobränsle på ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart vis.

I Zambia rullades projekt med jatropha ut som en marknadsbaserad fattigdomslösning. Den privata jordbrukssektorn skulle erbjuda småbönder en ny salugröda. Men efter några år av satsningarna ser det ut som att varken lokalbefolkning eller företag har vunnit jatrophaodling. 

– Det tycks som att idén aldrig var riktigt väl genomtänkt. Eftersom priset på jatrophaoljan var knutet till fossiloljepriset var den ersättning jatropha-företagen erbjöd bönderna väldigt låg, och utsädet av varierande kvalitet. Man visste för lite om jatropha som en biobränsle-gröda, och många företag har numera antingen gett upp idén eller satsat på växtförädling och genetisk manipulering av jatropha för att göra den mer lönsam, säger Marie Widengård. 

Hon konstaterar att det helt klart har skett en förskjutning i synen på jatropha, från något hållbart och positivt till något förknippat med en rad problem.

– Jatropha har kallats en extraordinär kollaps. Men det övergripande problemet är snarare att dessa typer av ”mirakelgrödor” eller ”vinn-vinn-projekt” är väldigt vanliga. Nya idéer kläcks i Nord utan att man tar djupare hänsyn till hur de påverkar existerande markanvändning eller behov i Syd. Det finns sällan plats för långsiktiga projekt som kan omformuleras i mötet mellan utländska och lokala aktörer.

– Biobränslen kan på detta vis förstärka ojämlikheter mellan Nord och Syd, mellan utländska och lokala grupper, statliga och privata aktörer, menar Marie Widengård. Och ändå är de konfliktkategorierna kanske inte de mest relevanta. Istället kanske vi bör ställa frågor som: vem förlorar på att skog huggs ner för att paradoxalt nog producera klimatsmart bränsle? Och varför lierar sig vissa lokala grupper med företag och staten, och andra med internationella civilsamhället? 
Marie Widengård efterlyser därför en mer nyanserad debatt i samband med biobränsleprojekt.

– Vi behöver en diskussion som rör sig bortom förutfattade meningar och som istället fokuserar på frågor om makt, intressen och värderingar inom biobränslepolitiken, likväl som på kunskapsproduktion kring biobränslen. Att förenkla verkligheten för att lösa komplexa problem som landsbygdsfattigdom och klimatförändringar är inte det mest konstruktiva.

FAKTA 
Biobränslen är förnybara bränslen som skapas av organiskt material, som exempelvis sockerrör, majs, raps, sojabönor, palmolja och jatropha. Intresset för denna typ av bränslen har ökat eftersom de, till skillnad från fossila bränslen, inte bidrar till den globala uppvärmningen. 

Avhandlingens titel: Becoming biofuels. The messy assembling of resources, sustainability, poverty, land use and nation-states 

Avhandlingens abstract

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Marie Widengård, telefon: 076–336 4183, e-post:marie.widengard@globalstudies.gu.se

Jonna Bornemark söker genom den filosofiska dialogen förstå 1200-talsmystikern Mechthild von Magdeburg och hennes tid. Resultatet är ett personligt porträtt av en medeltida tänkare och ett omvälvande samtal om kroppslighet, erotik och kvinnlig auktoritet.

– Jag är själv inte kristen, men fascineras av denna kvinna som var en religiös avantgardist. Jag undersöker i boken en kroppslig och sensuell kristendom som sällan diskuteras idag. Hela Mechthilds värld uppstår i ett erotiskt möte mellan gud och människa, säger Jonna Bornemark.

Beginrörelsen, vilken Mechthild tillhörde, var under 1200-talet på stark frammarsch och erbjöd många kvinnor ett annat liv än det som maka och moder. Relationen till gud gav dessa kvinnor kraft att gå emot samtidens makthierarkier och skapa sitt eget religiösa avantgarde. För Mechthilds del innebar det att hon utvecklade en intim och egen relation till det gudomliga – en relation inom vilken hon undersöker vad en människa är, vad det gudomliga är och vad kärlek är.

Boken ges ut av förlaget Volante. Läs mer om boken.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Jonna Bornemark, docent i filosofi på Södertörns högskola, jonna.bornemark@sh.se, 08-608 45 28

– Patienter med hjärtsvikt behöver få rätt diagnos tidigt i sjukdomsförloppet för att kunna få rätt behandling och därmed förhindra att hjärtmuskeln försvagas. Många äldre är multisjuka och avhandlingen visar att det är mycket viktigt att ta reda på vilka bakomliggande hjärtsjukdomar som patienten har, men också att ta reda på livsstilsfaktorer som rökning, tidigare rökning, med mera, hos äldre, för att kunna ge adekvat vård, säger Mona Olofsson, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

Av befolkningens 70-80 åringar har cirka 10-20 procent hjärtsvikt. För att studera denna grupp närmare har Mona Olofsson i sitt avhandlingsarbete granskat data från 170 patienter med misstänkt hjärtsvikt som undersöktes av primärvårdsläkare i Skellefteå vid ett tillfälle under åren 2000-2003. Av dessa var 121 kvinnor med en medelålder på 78 år, och 49 män med en medelålder på 75 år. I sina studier genomförde Mona Olofsson ultraljud av hjärtat på patienterna, samt blodprovstagning för att bland annat undersöka halterna av markören NTproBNP. Därefter fick patienterna diagnos, hjärtsvikt eller inte, av en hjärtspecialist.

Mona Olofsson konstaterar att endast 45 procent av de 170 patienterna med misstänkt hjärtsvikt fick rätt diagnos. Sjukdomar som föranledde hjärtsvikt hos dessa äldre var högt blodtryck, hjärtinfarkt och förmaksflimmer.

Mona Olofsson visar också att analys av markören NTproBNP i blodet är ett verktyg för att kunna utesluta hjärtsvikt men även som prognosmarkör för sjukhusinläggning och död hos dessa äldre. En långtidsuppföljning under tio år visar att ålder, nedsatt njurfunktion, rökvanor och NTproBNP förutsåg död bättre än en diagnos av hjärtsvikt. Underliggande hjärtsjukdom och ålder förutsåg sjukhusinläggning och NTproBNP var också av betydelse. De patienter som hade hjärtsvikt hade högre risk för att bli inlagda på sjukhus än de som inte hade hjärtsvikt.

Avhandlingen är publicerad digitalt

Mona Olofsson kommer från Skellefteå. Hon är biomedicinsk analytiker, samt doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

Fredagen den 29 maj försvarar Mona Olofsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, försvarar sin avhandling med titeln: Hjärtsvikt hos äldre med fokus på diagnos och prognos. (Engelsk titel: Heart failure in elderly with focus on diagnosis and prognosis). Opponent: Tomas Jernberg, docent, överläkare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Kurt Boman. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Forumsalen, Campus, Skellefteå.

Kontaktinformation
För mer information om avhandlingen, kontakta gärna:Mona Olofsson, 070-647 94 30, mona.olofsson@vll.se

– Att vacker natur är en dragningskraft vet vi redan, men min forskning visar att det sociala är viktigt för att människor ska stanna kvar. Genom att välkomna människor in i gemenskapen kan små orter locka fler att flytta till trakten, säger Maria Thulemark, som är verksam vid Högskolan i Dalarna och Örebro universitet.

Maria Thulemark har i sin doktorsavhandling i kulturgeografi intervjuat inflyttare, entreprenörer, beslutsfattare, turismanställda och säsongsarbetare i Idre, Sälen och Wanaka, Nya Zeeland. Dessutom har hon använt statistik från databasen Bergslagsdata där man kan följa individer under lång tid.

Små landsbygdsorter kännetecknas i dag av en åldrande befolkning, utflyttning och avbefolkning. Men turistdestinationer på landsbygden har en positiv inverkan och kan möta den negativa trenden.

– Det är till exempel inte några problem för skidorter att locka säsongsarbetare till sig. De dras till platsen där de träffar och arbetar tillsammans med likasinnade, säger Maria Thulemark.

För säsongsarbetarna är det ofta svårt att särskilja vad som är arbete och fritid. Det finns en stark samhörighet och gemenskap men den är kopplad till arbetskamraterna snarare än till platsen.

– Sälen som plats är inte viktig. Det kan lika gärna vara en annan skidort. De integreras inte i lokalsamhället utan lever i sin gemenskap, berättar Maria Thulemark.

Samtidigt visar hennes forskning att om säsongsarbetare känner sig välkomna och blir en del av ett socialt sammanhang knutet till platsen finns det en större chans att de stannar kvar. Detsamma gäller turister som får ett trevligt bemötande. De får en anknytning till platsen och en anledning att flytta dit.

– För även om små turistorter lockar säsongsarbetare beskriver min studie hur svårt det är att lokalrekrytera till yrken som kräver utbildning. Att till exempel hitta en ny ekonomichef kan vara problematiskt. Därför är det viktigt att veta hur man kan locka till sig den kompetens som behövs. Genom kunskap om potentiella inflyttares bakgrund och motiv kan riktade insatser möjliggöra ökad inflyttning, säger Maria Thulemark.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Maria Thulemark: 023-778961, mth@du.se

Av maten som produceras förstörs eller slängs upp emot 50 procent. Med matsvinn avses onödigt matavfall, sådant som hade kunnat ätas om det hanterats annorlunda. Enligt Naturvårdsverket slängs årligen cirka 1 miljon ton mat i Sverige och det är hushållen som står för största delen. Med förpackningar som skyddar varan och hjälper konsumenten hantera varan på bästa sätt skulle matsvinnet kunna minska.

Projektet ”Förpackningssystem för minskat matsvinn” ska utveckla nya innovativa förpackningslösningar som reducerar svinnet längs hela värdekedjan från livsmedelsproducent till konsument. Lösningarna ska optimeras på systemnivå så att ingen del av kedjan optimeras på bekostnad av någon annan del. För att ta detta helhetsgrepp har Innventia samlat ett unikt konsortium med deltagare längs hela kedjan; material- och förpackningsproducenter, livsmedelsproducenter, dagligvaruhandeln, myndigheter, institut och högskolor med Helén Williams vid Karlstad universitet i spetsen, återvinningsföretag samt Konsumentföreningen Stockholm. I den workshop som arrangerades i den inledande fasen – steg 1 i Vinnovas program Utmaningsdriven innovation – förra året framkom att många aktörer inte hade tillräcklig kunskap och kännedom om andra delar i kedjan.

När projektet nu går vidare i steg två blir en viktig del att kartlägga svinn och förbättringspotential i hela värdekedjan. För att göra detta kommer bland annat etnografiska studier hos konsumenter att genomföras. Dessa kommer att ge svar på hur livsmedel hanteras i hemmet och förbättringsmöjligheter hos förpackningar för att skydda produkten, kommunicera, och tillvarata resurserna på bästa sätt.

Tillsammans med tre livsmedelsproducenter kommer tre olika prototyper att tas fram som konkreta exempel på hur förpackningen både kan bidra till ökat utnyttjande och göra livsmedels- och förpackningsindustrin mer resurseffektiv. Prototyperna utvecklas för att bygga kunskap som kan komma att appliceras på helt andra produkter. Eftersom två tredjedelar av alla förpackningar används inom livsmedels- och dryckesindustrin kommer resultaten att på sikt kunna beröra miljontals användare. För företagen som medverkar i projektet blir de nya effektivare förpackningarna också ett konkret resultat i arbetet för en hållbar utveckling som också kan vara varumärkesstärkande.

– Genom att ta fram prototyper får företagen konkreta exempel att visa upp. Generell kunskap räcker inte för att skapa innovation. Vår ambition är att utveckla reella förpackningslösningar och visa på förpackningens faktiska betydelse för att förhindra att svinn uppstår. Då skulle vi börja tala om förpackningen som en miljöhjälte, säger Kristina Wickholm som leder projektet.

– Att aktörer från hela kedjan nu vill samverka för att reducera matsvinnet i alla led är ett riktigt drömprojekt, säger forskaren Helén Williams, Karlstad Universitet,  som också kommer att delta som delprojektledare. 

I projektet ”Förpackningssystem för minskat matsvinn” ingår Innventia (koordinator), Karlstad Universitet, BillerudKorsnäs, Electrolux, Orkla, Santa Maria, Axfood, Pacsystem, Trioplast, Flextrus, Arta Plast, Naturvårdsverket, Konsumentföreningen Stockholm, Ragn-Sells och SP. Vinnova stödjer det 2-åriga projektet med 4,7 miljoner och deltagande företag finansierar med lika mycket.

Kontaktinformation
Kristina Wickholm 08 676 7422 eller kristina.wickholm@innventia.com

– Det är oerhört viktigt att Sverige, både som forsknings- och industrination, kan bygga upp en internationellt ledande position inom utvecklingen av autonoma system och mjukvaruutveckling. Området innebär ett teknikskifte som av många beskrivs som den fjärde industriella revolutionen, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Stora satsningar görs runt om i världen på autonoma system och mjukvaruutveckling som inte bara handlar om självkörande bilar och produkter som kan producera sig själva utan även exempelvis smarta energisystem, intelligenta och resurseffektiva transportsystem, kvalificerade beslutsstöd eller möjliggör räddningsinsatser i katastrofområden dit människor har svårt att nå.

Forskningsprogrammet Wallenberg Autonomous Systems Program, WASP, är en kraftfull satsning på grundforskning, utbildning och rekrytering inom autonoma system och mjukvaruutveckling placerat vid Chalmers, KTH, Linköpings och Lunds universitet. Med Linköpings universitet som värduniversitet för programmet. Programmet kommer även att omfatta forskargrupper vid andra lärosäten.

– Tanken är att kombinera befintliga framstående kompetenser inom elektroteknik, datorteknik och datavetenskap som framförallt finns vid Sveriges fyra stora IKT-universitet, men det kommer också att finnas resurser för att ansluta forskare vid andra universitet, berättar Peter Wallenberg Jr.

Satsningen innehåller även ett rekryteringsprogram med attraktiva tjänster för forskare som befinner sig utomlands.

Forskningen inom WASP kommer att bidra till en omfattande kunskapsuppbyggnad och utveckling inom ett stort antal områden där fordon, robotar och komplexa programvaruintensiva system med intelligens, uppnår autonomi i växelverkan med människor .

Samverkan med svensk industri

Forskningsprogrammet är ett samarbete mellan Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, universiteten och svenska industriföretag. Den totala satsningen uppgår till 1,8 miljarder kronor varav Stiftelsen står får 1,3 miljarder, resterande 500 miljoner kronor kommer från universitet och företag.

En viktig del i forskningsprogrammet är att bygga en plattform för akademisk forskning och utbildning som kan växelverka med svensk ledande industri. Ett exempel är den forskarskola som ska drivas i samarbete med industrin. Totalt ska minst 100 doktorander antas, varav hälften ska vara industridoktorander. En industridoktorand är en doktorand som är anställd i industrin och bedriver forskarstudier motsvarande minst halvtid.

Infrastruktur som demonstrationsplattformar och nationella demonstrationsarenor är andra inslag i samarbetet.

– Men det är viktigt att understryka att programmet inte ska driva industrins produktutveckling, utan att det ska fokusera på grundforskning, men att det ska finnas en tydlig kunskapsöverföring till industrins forskning och vidareförädling. Målet är att Sverige ska ha en internationellt ledande position inom programmets vetenskapliga områden och på så sätt i förlängningen kunna bidra till Sveriges konkurrenskraft som teknik- och industrination, konstaterar Peter Wallenberg Jr.

Ytterligare kommentarer av rektorer och andra företrädare för programmet finns på universitetens respektive hemsidor.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner: Peter Wallenberg Jr, ordförande Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse Telefon: 08-545 017 80 E-post: kaw@kaw.se Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse Telefon: 08-545 017 80 E-post: kaw@kaw.se Mille Millnert, ordförande Wallenberg Autonomous Systems Program Telefon: 0706-17 74 11 E-post: mille.millnert@liu.se

Kvinnor med fetma behöver därför stöd att minska vikten inför graviditet, samt att minimera viktuppgång under graviditeten. Studien har genomförts vid Sahlgrenska akademin och Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, GPCC, i samarbete med Trinity College i Dublin och City University i London. Studien summerar forskningsresultat från 22 tidigare forskningssammanställningar, om totalt 573 vetenskapliga studier.

Sammanställningen visar att fetma (definierat som BMI > 30 kg/m2) i tidig graviditet, jämfört med hälsosam mödravikt, är kopplat till ökad risk för:

Fetma i samband med barnafödande är ett ökande problem i Sverige:

– Resultatet i studien stärker rekommendationen att kvinnor med övervikt eller fetma bör gå ner i vikt innan de blir gravida, samt minimera viktuppgången under graviditeten. säger forskare Anna Dencker vid Sahlgrenska akademin.

– Det är oerhört viktigt att inte stigmatisera dessa kvinnor, utan att vi erbjuder dem ett personcentrerat stöd till en hälsosam livsstil. Vi tror att det är nyckeln till en lyckad viktnedgång, och till en samhällsekonomisk vinst, säger professor Marie Berg vid Sahlgrenska akademin, som leda forskningsprojektet.

Artikeln Risks associated with obesity in pregnancy, for the mother and baby: a systematic review of reviews publiceras i vetenskapliga tidskriften Obesity Reviews.Länk till artikel

Kontaktinformation
Kontakt: Marie Berg, professor vid Sahlgrenska akademin och Centrum för Personcentrerad Vård, Göteborgs universitet, 031 786 6084, 0737 322527, marie.berg@fhs.gu.se

Forskningsprojektet började med en studie av Borås stadsbibliotek som utformade ett nytt kulturrum för barn i åldrarna 0-5 år. Forskningen fortsatte sedan till andra platser i och utanför staden. Syftet var att undersöka hur kulturrum för barn, som bygger på barns och föräldrars delaktighet, kan förverkligas.

Barbro Johansson, docent i etnologi vid Göteborgs universitet och Frances Hultgren, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås observerade barn och intervjuade barnens föräldrar som besökte verksamheterna. De intervjuade även pedagoger från kulturverksamheter i Borås och politiker. Fokus var på hur barns och deras närståendes delaktighet kan stödjas.

– Utifrån våra studier har vi skapat en modell för delaktighet som verkar för inkludering, inspiration involvering och engagemang i kulturverksamheter för barn. Modellen tar sin utgångspunkt i synen på barn som människor i ständig tillblivelse, vilka är värda att respekteras på samma sätt som vuxna. Modellen kan ligga till grund för att skapa verksamheter där barns perspektiv får komma till uttryck, säger Frances Hultgren.

Modellen består av tre nivåer: den ontologiska nivån, den ideologiska nivån och genomförandenivån. Den första nivån handlar om att se varje varelse som en individ redan från födseln – att se barn som aktiva och kompetenta. Den andra nivån återfinns exempelvis i FN:s barnkonvention och den tredje handlar om inkludering, inspiration, involvering och utmaning.

Frances Hultgren berättar att barn ofta uppfattas som passiva mottagare i kulturverksamheter – de får se på teater eller lyssna på sagor. Men även en liten människa har rätt att göra avtryck.

– Ett exempel på det är att barnen får önska sånger eller att de har möjlighet att gå undan om de vill. Lika väl som de har rätt att vara delaktiga har de också rätt att välja hur mycket de ska delta, säger hon.

– Dessutom ska barnen själva kunna komma in i rummet och det som finns i rummet ska vara anpassat efter deras förutsättningar, till exempel i deras höjd. I rummet ska de vara trygga, de ska få synas och höras och det ska finnas plats för de närstående, förklarar Frances Hultgren.

Under projektet har forskarna också gjort observationer kring barns lek. De har observerat hur barn leker när de får anvisningar och hur de leker när de får hitta på helt själva. De upptäckte att platser som vuxna glömt bort, som vuxna inte definierat, är extra spännande. Där kan barnen leka på sina egna villkor.

– Barnen på en förskola fick fotografera platser som de tyckte var spännande. Många av de platserna fanns inte på förskolan. Till exempel pekade de ut en ödetomt på andra sidan staketet fullt med skräp, som kundvagnar och annat bråte, säger Frances.

FAKTA

Rapporten ”Rum för de yngsta. Barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter” är nummer 32 i Högskolan i Borås rapportserie Vetenskap för profession.

Kontaktinformation
Kontakta författarna: Frances Hultgren: e-post: frances.hultgren@hb.se, telefon: 033-435 4354; Barbro Johansson: e-post: barbro.johansson@cfk.gu.se, telefon: 031-786 54 93

– Sten-, brons och järnålder framställs som automatiskt följande på varandra i berättelser där bronsåldern till stor del försvinner mellan motpolerna sten- och järnåldern. På samma sätt försvinner det som i berättelserna skulle kunna finnas mellan de skapade motpolerna kvinna och man. Det finns nästan aldrig med problematiseringar av historiska förlopp eller till exempel biologiska kön, sociala genus och olika könsroller i olika samhällsskikt, säger avhandlingens författare Annika Bünz.

Hon har studerat 36 svenska museers arkeologiska utställningar under 2010-2014 med fokus på hur de kommunicerar berättelser.

– Jag vill skapa förståelse för att berättelser i utställningar är komplexa och förmedlar betydelser i många olika lager, som språkliga och visuella arrangemang som betraktaren upplever med sin närvaro och sina rörelser i rummet.

Annika Bünz analys visar att människan skildras som tydligt tudelad i kvinna och man där mannen framstår som normen och kvinnan som det avvikande. Redan för 25 år sedan visade forskare på tydliga problem i hur både den arkeologiska forskningen och museernas berättelser framställer människor och samhällen.

– Många av de mönster som påvisades då är de samma som syns i mina resultat. Berättelserna skapar en tydlig normindivid som är man, vuxen, ”överklass-hövding”, ”ljushårig-ljusögd-ljushyad”, heterosexuell, frisk, funktionell och kristen. Den förhistoriska människan framställs visserligen inte som blond och blåögd, men den har inte mörkt hår, bruna ögon och definitivt inte lite mörkare hy. Ibland beskrivs det förhistoriska livet och de forntida människorna utifrån nutida gränsdragningar. Det ger en illusion av att de indelningar som finns idag alltid har funnits, säger Annika Bünz.

En annan viktig slutsats är att de som skapar utställningar i större grad behöver vara medvetna om och aktivt arbeta med alla medier som används i utställningsrummet, så som visuella berättelser, rumslighet, ljud, material och ljussättning.

– En av många tendenser är att betraktaren placeras i olika positioner gentemot berättelsernas karaktärer, i en maktposition gentemot den aristokratiska kvinnan och i en underordnad position gentemot manliga karaktärer som kallas för hövding, säger Annika Bünz.

Hennes resultat, och även den analysmetod hon har utvecklat, kan användas som redskap vid planering och utformning av nya utställningar och berättelser.

– Det är till hjälp för alla som vill undvika att skapa betydelser som inte var avsedda, säger Annika Bünz.

Avhandlingens titel: Upplevelser av förhistorier. Analyser av svenska arkeologiska museiutställningar

Tid för disputation: fredagen 29 maj kl 13, Olof Wijksgatan 6, sal T302, Humanisten, Göteborg

Fakultetsopponent: Mikela Lundahl, Köpenhamns universitetet

Avhandlingen finns digitalt publicerad

Kontaktinformation
Mer information:Annika Bünz, tel: 031-786 46 15, e-post: annika.bunz@gu.se

I början av juni varje år tar drygt 100 000 gymnasieelever studenten. Cirka hälften av dem kommer med stor sannolikhet att knyta en av sina första slipsknutar. Där och då väcks ett intresse för slipsen hos några, medan slipslågan för evigt släcks hos andra.

En person som har ett högst levande slipsintresse är KTH-matematikern Mikael Vejdemo-Johansson. Det var när han för några år sedan tittade på de två avslutande filmerna i Matrix-triologin som han noterade skurken The Merovingians udda slipsknut. Eftersom han kände till Cambridge-forskarna Yong Maos och Thomas Finks arbete runt ett matematiskt språk för att beskriva de manövrar som krävs för att knyta en slips tog han en titt på deras lista över möjliga knutar.

Listan var 85 slipsknutar lång men innehöll inte Merovingians version.

– Det finns en klick med Matrixfans som diskuterat hur Merovingians slipsknut ska kunna reproduceras. Detta har i sin tur lett fram till en rad nya slipsknutar vid namn Edeity, Eldredge och Trinity. Jag lärde mig att knyta dessa knutar, och för mitt eget höga nöjes skull kollade jag ifall knutarna fanns med Yong Maos och Thomas Finks lista. Det gjorde inte knutarna, säger Mikael Vejdemo-Johansson, forskare på avdelningen Datorseende och robotik (CVAP) på KTH.

Han berättar att vissa smärre förändringar av Yong Maos och Thomas Finks språk behövdes.

– Det var väldigt små korrigeringar som krävdes för att språket skulle bli komplett. Därtill hade Yong och Thomas bestämt sig för att slipsen var tvungen att avslutas på ett särskilt sätt, en begränsning vi tog bort, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

När han säger ”vi” syftar han på Anders Sandberg från universitetet i Oxford University, Ingemar Markström (ingenjörsstudent, Datateknik, på KTH) samt Meredith L. Patterson och Dan Hirsh, två experter på formella språk som varit med och bidragit till forskningen.

Tillsammans utvecklade, förfinade och förenklade de Yong Maos och Thomas Finks språk. De gick från åtta till elva sätt att vinda och linda slipsen runt sig själv, så kallade drag eller manövrar. Detta fördelat på tre olika symboler eller bokstäver (W, T och U) i språket.

– Vi ökade på uttryckskraften i språket och tog som sagt bort vissa begräsningar. Resultatet blev 177 147 slipsknutar istället för 85 stycken. Efter en vetenskaplig granskning visade det sig dock att antalet möjliga slipsknutar var ännu fler, hela 266 682 stycken, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

Förutom att förenkla människors vardag runt slipsknutsknytande, vad är då poängen med forskningen? Det är ju skönt nördigt att räkna ut hur många möjliga slipsknutar som finns, men sedan då?

Forskningsresultatet ger en ökad förståelse och möjligheter till bättre datasäkerhet, detta då forskningen bland annnat handlar om formella språk. Mikael Vejdemo-Johansson menar att programmeringsspråk kan konstrueras enligt samma grammatiska princip som slipsknutsspråket. Endast godkända ord eller bokstäver accepteras, resten ignoreras.

Det viktigaste enligt Mikael Vejdemo-Johansson är dock att resultatet i sig har ett inneboende värde när det kommer till vetenskapskommunikation.

– Genom att prata om slipsar är det väldigt lätt att fånga människors intresse eftersom detta är ett ämne som berör många. Då kan man fortsätta samtalet men med inriktning forskning. Det blir lättare att då börja prata om formella språk, lingvistik och programmering utan att börja med internetprotokoll eller annan grundläggande men komplex nivå. Detta har ett stort värde, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

Om vi återgår till slipsknutarna: hur många har Mikael Vejdemo-Johansson testat själv och hur många av de 266 682 knutarna är användbara?<

– Mitt intryck efter att ha burit slips regelbundet i något år, och kanske knutit bortåt 100 olika slipsknutar, är att en hel del av dem är skeva, ganska fula och något av en knölig version av Trinity-knuten. Sedan har jag dragit slutsatsen att även om vi systematiskt kartlagt antalet knutar och numera kan kommunicera runt dem så är det fortfarande en konstart att knyta en slips. Det gäller helt enkelt att hitta skönheten i havet av möjligheter, säger Mikael Vejdemo-Johansson.

Forskningsartikeln ”More ties than we thought”som handlar om Mikael Vejdemo-Johansson och de andras arbete runt antalet möjliga slipsknutar och hur man kommunicerar runt dem, har precis tagit sig till en så kallad peer review, det vill säga vetenskaplig granskning.

Du hittar tidskriften PeerJ Computer Science från och med den 27 maj:

Bakom artikeln står förutom Mikael Vejdemo-Johansson också Ingemar Markström (ingenjörsstudent på KTH), forskare på universitetet i Oxford och säkerhetsforskare på Upstanding Hackers Inc.

Testa Mikael Vejdemo-Johanssons slumpmässiga slipsknytarguide här: alternativt här.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mikael Vejdemo-Johansson på 070-645 02 83 eller mvj@kth.se.

Vattnet i hav och sjöar innehåller inte bara plankton och andra organismer, där finns också en mängd dött organiskt material. Man kan se vattnet som en tunn buljong, och alldeles särskilt i det norra barrskogsbältet finns många sjöar där vattnet är konjaksfärgat av detta organiska material.

– Genom att jämföra den kemiska sammansättningen i det organiska materialet i över hundra svenska insjöar och sätta det i samband med sjöarnas övriga egenskaper, kan vi se vilka typer av föreningar som bryts ned snabbast. Tvärtemot den gängse uppfattningen att humusämnen är särskilt motståndskraftiga, ser vi att dessa försvinner med ökande uppehållstid i insjöarna. Vi ser att molekylernas egenskaper är viktiga för deras omsättning, säger Anne Kellerman, doktorand i limnologi vid Uppsala universitet.

Detta står i motsats till en vanlig uppfattning när det gäller organiskt material i marken, att andra yttre faktorer, som att det organiska materialet fastnar på mineralytor, överväger.

– Under de senaste decennierna har halterna av löst organiskt material ökat i insjöar i Sverige och på andra håll i norra Europa och Nordamerika. En av de faktorer som tycks spela in är ökande nederbörd, med ökad avrinning från land. Vattnets uppehållstid i sjöarna förkortas, och det blir mindre tid för mikroorganismerna att bryta ner humusämnen – sjöarna blir alltså ännu starkare konjaksfärgade, säger professor Lars Tranvik, professor i limnologi vid Uppsala universitet, som lett studien.

Anne Kellerman försvarar sin avhandling den 12 juni. Utöver den nu publicerade studien i Nature Geoscience, visar hon bredden av den kemiska mångfalden i svenska insjöar, hur det organiska materialets sammansättning leder till hur det uppträder som antingen som fria molekyler, eller som mikroskopiska ”klumpar” i vattnet, och hur bakterier i vattnet bryter ner det. (Se press release 2014-05-02 om artikel publicerad i Nature Communications)

Forskningen är ett samarbete med universitetet i Oldenburg, och bedrivs inom en stark forskningsmiljö finansierad av forskningsrådet Formas, ”Color of Water”, som analyserar pågående och framtida förändringar i insjöarnas organiska material, och hur detta påverkar dricksvattenproduktion såväl som sjöarnas ekologi.

Kellerman, A.M., Kothawala, D.N., Dittmar, T., and Tranvik. L. J (2015) Persistence of dissolved organic matter in lakes related to its molecular characteristics. Nature Geoscience, doi:10.1038/ngeo2440

ellerman, Anne Marie, Molecular-level dissolved organic matter dynamics in lakes : Constraints on reactivity and persistence, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2015 (avhandling försvaras den 12 juni)

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Anne Kellerman (på engelska), doktorand i limnologi, institutionen för ekologi och genetik, tel: 072-216 83 80, e-post: anne.kellerman@ebc.uu.se eller Lars Tranvik, professor i limnologi, institutionen för ekologi och genetik, tel: 0733- 225 830, e-post: lars.tranvik@ebc.uu.se

För lesbiska par i Sverige har förutsättningarna för föräldraskap förändrats i grunden sedan millennieskiftet. År 2003 möjliggjorde en lagändring att ett barn kan ha två rättsliga föräldrar av samma kön. En annan lagändring från 2005 öppnade möjligheten för lesbiska par att få barn genom assisterad befruktning inom svensk sjukvård.

–Det går bra att vara lesbisk familj i Sverige idag. Men fortfarande finns dilemman och utmaningar. Ett syfte med avhandlingen är att problematisera kring dem, säger Anna Malmquist, psykolog och doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande.

Studien bygger på intervjuer med 118 föräldrar. De visar att lesbiska familjer ofta lever med ett starkt jämställdhetsideal där det för många är självklart att dela lika på föräldraledighet. Intervjuerna visar också att många par mött fördomar och upplevt oproffsigt bemötande i vården, exempelvis att den mamma som inte fött barnet utestängs mer i vårdkontakterna och inte inkluderas på samma sätt som den mamman som fött barnet.

–Men de flesta par säger inte ifrån i sådana situationer. Då finns det risk för att vårdpersonalen inte inser att de gjort fel. Därför är det viktigt att få in mer av HBTQ-kompetens i vårdutbildningarna, säger Anna Malmquist.

Hon nämner även processen kring adoption som är obligatorisk i de fall de lesbiska paren inte fått barn via insemination i svensk sjukvård.

–Då krävs en adoptionsprocess för att den icke-biologiska mamman ska bli rättslig förälder. Den tar ofta lång tid, i genomsnitt tio månader. Barnet får därmed ett sämre juridiskt skydd än andra barn och har till exempel ingen arvsrätt om den icke-biologiska föräldern dör under utredningstiden.

Många lesbiska par är även starkt kritiska till hur dessa adoptionsutredningar går till.

– De möter socialsekreterare som ställer nyfikna och närgångna frågor som inte är relevanta i sammanhanget. Men de vågar inte alltid säga ifrån av rädsla för att de då inte ska få ett gott utlåtande av utredaren.

I studien intervjuas även 12 barn mellan 5-8 år.

– Sedan tidigare finns det forskning om ungdomar i lesbiska familjer men nästan inget om mindre barn. Barnen beskriver en familj som något varmt och tryggt där man bor ihop och bryr sig om varandra. Det vill säga de lyfter fram det emotionella, snarare än det strukturella med ett mamma, pappa, barn-perspektiv.

Avhandlingen:Pride and Prejudice – Lesbian families in contemporary Sweden.

Disputationen äger rum den 29 maj.

Kontaktinformation
Kontakt: Anna Malmquist, 013-282127 och 0700-895521. anna.malmquist@liu.se

Lagens krav för utsläpp av partiklar har historiskt sett bara gällt för större partiklar. Det har medfört att utsläpp av de minsta partiklarna, nanopartiklarna, i betydande utsträckning har ökat.

De mätningar som görs av nanopartiklar idag sker dessutom vid utsläppskällan och inte en bit bort ifrån utsläppskällan när nanopartiklarna exponerats för utomhusluft.

– Nanopartiklarna genomgår kemiska och fysikaliska förändringar i atmosfären och resultaten från de lagstadgade mätningarna skiljer sig därför från de mätningsresultat vi får en bit bort ifrån utsläppskällan, säger Jonathan Westerlund, vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Både sjöfart och vägtrafik står för höga utsläpp av nanopartiklar men forskarnas förslag på åtgärder för vägtrafik och sjöfart ser olika ut.

– Våra mätningar visade att ett fåtal bussar stod för den största delen av utsläppen av nanopartiklar. Men för sjöfarten gällde att alla fartyg stod för höga utsläpp av nanopartiklar. Troligen beror det på att utsläpp från sjöfart länge varit oreglerad. Därför måste åtgärder för att minska utsläpp av nanopartiklar från sjöfart gälla alla fartyg, säger Jonathan Westerlund.

Gemensamt för sjöfart och vägtrafik är däremot att olika körsätt påverkar utsläppen. Att välja rätt växel vid rätt hastighet och att inte accelerera mer än nödvändigt kan göra stor skillnad för utsläppen av nanopartiklar.

Striktare lagkrav på nyproducerade fordon har lett till en minskning av utsläppen av större partiklar men samma effekt märks inte på nanopartiklar.

– I våra studier har vi sett att utsläppen av antalet småpartiklar var höga även för nya bussar med moderna utsläppskrav. Och andra studier visar att utsläpp av fler små partiklar kan vara mer skadligt än få stora partiklar, säger Jonathan Westerlund.

I forskningsstudierna, som utförts i Göteborg, har mätningar gjorts både i atmosfären och direkt vid utsläppskällan för bussar och fartyg.

– Nuvarande lagkrav baseras enbart på mätningar utförda direkt vid utsläppskällan och tar inte hänsyn till de processer som sker i atmosfären. De verkliga effekterna av nanopartiklarna blir därför svåra att uppskatta, säger Jonathan Westerlund.

Avhandlingen: Nanoparticles from Shipping and Road Traffic

Länk till avhandlingen

Handledare: Professor Mattias Hallquist

Kontaktinformation
Kontakt: Jonathan Westerlund, institutionen för kemi och molekylärbiologi, 0706- 065433, 031-786 9068, olof.jonathan.westerlund@gmail.com

– Hormonberoende bröstcancer drabbar majoriteten av de cirka 8000 kvinnor som varje år får en bröstcancerdiagnos, bara i Sverige. Om vi från början kunde identifiera vilka patienter som har bäst nytta av olika läkemedel, skulle vi slippa onödig behandling med risk för svåra biverkningar.

Det vanligaste hormonbehandlande läkemedel som används vid efterbehandling av bröstcancer är tamoxifen. Anna Göthlin Eremo har i sin forskning studerat hur det verkar på olika patienter. Hos en del av dem återkommer cancern efter en tid. Andra, som inte drabbas av återfall, skulle kanske ha sluppit det även utan behandling.

– Det är därför viktigt att redan från början, i samband med cancerdiagnosen, försöka hitta de faktorer som gör att en patient kan ha nytta av läkemedlet och vilka patienter som kanske behöver andra typer av behandlingar.

Anna Göthlin Eremo förklarar att en av de stora utmaningarna inom cancerforskningen är att sjukdomen tar sig så olika uttryck.

– Komplexiteten hos cancerceller är enorm. Det finns många biologiska faktorer som påverkar – både i själva cancercellen och utanför. Att hitta lösningar handlar därför i väldigt hög grad om att lägga pussel – och att inse att det inte går att använda exakt samma behandling på alla patienter utan att hitta det som fungerar bäst i det specifika fallet.

Anna Göthlin Eremo har jämfört tumörförändringar hos patienter som drabbas av återfall trots behandling med tamoxifen med patienter som inte drabbas. Bland annat tycks patienter som har vissa proteiner svara bättre på behandling än de som saknar dessa proteiner.

– Lyckas vi hitta fler av de biologiska faktorer som förstärker respektive försämrar behandling med tamoxifen, kan vi ge en bättre och mer adekvat vård. Vissa faktorer i tumören talar för en minimal risk för återfall vilket kan innebära att en del patienter inte alls behöver ta hormonbehandlande läkemedel.

Anna Göthlin Eremo planerar att arbeta vidare med sina resultat tillsammans med forskarkollegor.

– Om vi fortsätter att kartlägga hur resistens mot tamoxifen uppkommer kan det i framtiden leda till utveckling av nya skräddarsydda och mer direktriktade behandlingspreparat, vilket i sin tur kan öka överlevnaden hos patienter med denna cancerform.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Göthlin Eremo, 070-20 32 350

– De är medvetna om att deras beslut kring skola, förskola och bostadsområden i förlängningen bidrar till att göra staden mer uppdelad. Men de förklarar att de gör det som är bäst för barnen, säger Maja Lilja, som skrivit en doktorsavhandling i sociologi vid Örebro universitet.

Boendesegregationen fördubblades mellan 1990-2010 och Sverige delas i allt högre grad upp efter etnicitet men också i rika och fattiga.Maja Lilja har undersökt hur nyblivna medelklassmammor ser på sitt bostadsområde och sina barns uppväxt i förhållande till etnicitet, klass och kön.

Hälften av kvinnorna i studien bor i ett område med människor från olika kulturer, som Maja Lilja har valt att kalla Björkby, och hälften i ett homogent medelklassområde, Gräsbacken.

– Oberoende var du bor påverkas du av segregation och kvinnorna i min studie vill att deras barn ska möta människor från olika kulturer för att bli mer toleranta och öppna inför olika människor som vuxna, säger Maja Lilja.

Samtidigt vill de känna sig säkra på att deras barn formas inom vad de ser som svensk medelklass. De vill inte att deras barn ska gå i en förskola eller skola där det är för många barn med utländsk bakgrund för det skulle kunna hota barnens trygghet. Kvinnorna vill undvika att bo i områden som är stökiga eller som har för många människor med utländsk bakgrund.

– Kvinnorna betonar hur viktigt det är att växa upp i en mångkulturell miljö men nämner samtidigt hur deras beslut i praktiken förhindrar att barnen växer upp i en sådan miljö.

Kvinnorna i Gräsbacken har valt att flytta till ett homogent samhälle och möter nästan bara personer med samma bakgrund som de själva. Kvinnorna i Björkby funderar kring trygghet och att bli ihopkopplade med ett stigmatiserat område och flera överväger att flytta från bostadsområdet innan barnen börjar skolan.

– Flera av kvinnorna som flyttat till Björkby säger dessutom att de inte bor i Björkby utan i Rosenlund som är ett villaområde där. Ett sätt att ta avstånd från det stigmatiserade området på andra sidan vägen och inte associeras med kriminalitet och sociala problem.

– Samtidigt när de talar om Björkby ur ett kulturellt perspektiv lyfter de fram hela området och det faktum att det är blandat. Genom att framställa området som ett enda mångkulturellt område kan kvinnorna göra anspråk på att vara toleranta och öppna gentemot personer med utländsk bakgrund, säger Maja Lilja.

Men en kvinna går mot strömmen i Maja Liljas studie. Hon har valt att placera sitt barn i en mångkulturell förskola just för att barnet ska komma i kontakt med många olika kulturer.

– Det blev tydligt för mig att barnens bästa blir ett sätt att legitimera besluten man tar. Men vi är alla en del av detta och måste fundera på de val vi gör och vilka konsekvenser de får – både för oss och för samhället, avslutar Maja Lilja.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Maja Lilja: 0707 925041, maja.lilja@oru.se

Genom sensorer och elektroder i våra kläder, så kallade smarta textilier, mäts allt ifrån puls, svett, hjärtfrekvens till belastande arbetsställningar, muskelaktivitet och stress. Såväl den fysiska som psykosociala arbetsmiljön avslöjas genom mätningar, signaler, datainsamling och analyser direkt i jobbvardagen – inte ett antal år och arbetsskador senare.

Det är professorerna Jörgen Eklund och Kaj Lindecrantz vid Skolan för teknik och hälsa på KTH som jobbar med att utveckla dessa listiga mätsystem, textilier och klädesplagg.

Men varför behövs de? Svaret kommer från Arbetsmiljöverkets rapport ”Arbetsorsakade besvär”. Cirka 27 procent av kvinnorna och 20 procent av männen hade kroppsliga och/eller andra typer av arbetsorsakade besvär 2014. Jämfört med 2012 innebär detta en betydande ökning, framför allt bland kvinnor. 2012 hade 22 procent av kvinnorna och drygt 17 procent av männen någon form av arbetsorsakade besvär, fysiska eller psykiska.

När det kommer till enbart arbetsorsakade besvär till följd av fysisk belastning ligger siffran på 10 procent av kvinnorna och 8 procent för män under 2014.

Hur fungerar då de smarta kläderna i praktiken? Jo, till exempel genom att använda sensorer av textil och elektroniska mätgivare inbyggda i kläderna.

– Givarna visar vinklar och krafter på olika kroppsdelar. Förenklat är det ett sätt att titta på kroppställningar. Man kan placera ut givarna och sensorerna i kläderna och på det sättet mycket exakt fånga både rörelser och kroppställning, berättar Jörgen Eklund, professor och chef på enheten för ergonomi på KTH.

Genom att analysera den information som givarna och andra sensorer samlar in kan man utvärdera om arbetet och arbetsmiljön har en negativt eller kanske positiv konsekvens för kroppen och psyket.

Det är dock inte bara skadliga rörelser som kan identifieras utan även icke-rörelser. Även om man motionerar en halvtimme tre gånger per vecka så finns det studier som visar att man får negativa hälsoeffekter av för mycket stillasittande. Information om hur lite man rör sig kan givetvis också samlas in.

Är det då tänkbart att man med hjälp av dessa sensorfyllda kläder lättare kan hävda sin rätt till ersättning för arbetsskador till exempel från Försäkringskassan? Det går ju att monitorera sin arbetsmiljö bra, till exempel enahanda rörelser.

Det är möjligt, och en av många användningsområden. Men framför allt ger vi ett billigt instrument till arbetsgivaren att använda för att förebygga arbetsorsakade besvär, men också för att behålla det i arbetet och arbetsmiljön som faktiskt är bra, säger Jörgen Eklund.

Förutom de smarta klädernas förmåga att identifiera arbetsställningar och -rörelser kan de även hålla koll på arbetsmiljöns psykosociala påverkan på människor. Jörgen Eklund berättar att det finns flera sätt att mäta stressnivån. Hjärtfrekvensvariabilitet (hur tiden mellan hjärtslagen varierar), blodtryck och hudkonduktans (hudens förmåga att leda ström) är tre sådana sätt.

– Ju mer stressad man är desto mindre varierar tiden mellan enskilda hjärtslag. Följer vi en individ under en arbetsdag kan vi se vilka situationer som stressar henne eller honom. Det är dessutom inte alls säkert att man själv är medveten om att man är stressad, men genom att mäta kan man tydligt se detta. Man kan tro att man har full koll på läget, men mätningarna visar någonting helt annat. Det gäller att hitta risk- och friskfaktorer, säger Jörgen Eklund.

Förutom att människor slipper lida i onödan genererar en bra arbetsmiljö god kvalitet på produkten eller tjänsten. Det finns det många studier som visar detta, bland annat från bilindustrin. Därför är både Jörgen Eklund och Kaj Lindecrantz övertygade om att god arbetsmiljö är en viktig<br /> konkurrensfördel i den globala kapplöpningen.

– Sämre arbetsplatser kostar i slutändan mer. Kan du visualisera mätningarna och därigenom ringa in problemen, som man kanske inte kan se med blotta ögat, blir sambandet ännu tydligare, säger Kaj Lindecrantz.

Arbetsmiljön har givetvis också stor betydelse när höjd pensionsålder diskuteras. Ska kroppen men även knoppen orka med att jobba ytterligare 5-10 år vill det till att arbetsmiljön inte bryter ner människan.

FAKTA

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jörgen Eklund på 08 790 48 26 / jorgen.eklund@sth.kth.se eller Kaj Lindecrantz på 08 790 48 25 / kaj.lindecrantz@sth.kth.se