– Nationella hälsoarbetarprogram där personer med en kort vårdutbildning, som får genomföra enklare vårdinsatser, framför allt ute på glesbygden, gör stor nytta i länder där hälso- och sjukvården behöver byggas upp och förstärkas. Det vi ser i Zambia är dock att hälsoarbetarna möter både motstånd från hälso- och sjukvården för att de inte är integrerade i vårdkedjan, men även från en skeptisk befolkning. Det är en stor och viktig utmaning att få de båda vårdsystemen att fungera tillsammans, säger Joseph Mumba Zulu vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

En viktig anledning till att man införde ett system med hälsoarbetare, hälsoassistenter, i Zambia var en stor brist på personal i det etablerade hälso- och sjukvårdssystemet. För att inte vården skulle falla ihop helt beslutade landets hälsoministerium därför att implementera en integrationsstrategi som innefattade så kallade hälsoassistenter, community based health assistents.

Hälsoassistenternas uppgift är att efter en ettårig eftergymnasial vårdutbildning stödja befolkningen ute i byar på landsbygden med hälsovårdande insatser. Det kan handla om att arbeta med sjukvård i malariadrabbade områden, med patienter som har TBC, HIV/aids, men också att stödja och ge råd till gravida kvinnor, exempelvis när det gäller möjligheterna att få mödravård och förlossningsvård i det etablerade hälso- och sjukvårdssystemet. Ytterligare en uppgift som hälsoassistenterna har är att arbeta sjukdomsförebyggande genom att undervisa befolkningen i byarna, exempelvis om hantering av dricksvatten, för att förhindra smittspridning, med mera.

I sitt avhandlingsarbete har Joseph Mumba Zulu studerat hur arbetet med hälsoasisstenter har fungerat i Zambia. Resultaten visar att det framför allt finns två stora utmaningar. Eftersom hälsoassistenter är en ny yrkesgrupp har de haft tydliga problem att integreras i hälso- och sjukvårdssektorn. Joseph Mumba Zulu konstaterar att det i vården framför allt råder oklarheter om vilka uppgifter hälsoassistenterna ska utföra, vilka befogenheter de har när det gäller att utföra hälsovårdande insatser. Likaså finns en osäkerhet hos hälsoassistenterna om vad de ska göra och vad de ska hänvisa vidare till den etablerade vården.

Joseph Mumba Zulu berättar vidare att hälsoassistenterna ofta bemöts med skepsis från befolkningen ute på landsbygden, både på grund av att man inte vet vilka uppgifter hälsoassistenterna har, men framför allt för att de ofta saknar grundläggande resurser att genomföra vårdinsatser. Det kan exempelvis handla om att de inte har tillgång till läkemedel för behandling av malaria.

– För att insatserna med hälsoassistenter ska bli en effektiv fungerande del av hälso- och sjukvården krävs politiska beslut som rör hälso- och sjukvårdens organisation så att man kan arbeta tillsammans på ett bättre sätt, men också beslut om resurser så att hälsoassistenterna får möjlighet att bygga upp ett förtroende gentemot vården och befolkningen, säger Joseph Mumba Zulu.

Avhandlingen är publicerad digitalt

FAKTA
Joseph Mumba Zulu kommer från Zambia. Han är antropolog och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet.

Om disputationen: Fredagen den 8 maj försvarar Joseph Mumba Zulu, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Epidemiologi och global hälsa, sin avhandling med titeln: Integration av nationella hälsoarbetarprogram i hälso- och sjukvårdssystem. Lärdomar från Zambia och andra låg- och medelinkomstländer. (English title: Integration of national community-based health worker programmes in health systems. Lessons learned from Zambia and other low and middle income countries). Opponent: Professor Helen Schneider, School of Public Health, University of Western Cape, Bellville, South Africa. Huvudhandledare: Professor Anna-Karin Hurtig.Disputationen äger rum kl.13.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.

Kontaktinformation
Joseph Mumba Zulu, Umeå universitet. Telefon: 072-533 06 3. E-post: josephmumbazulu@gmail.com

I debatten om svenska elevers sjunkande resultat på PISA:s läsförståelseprov har det bland annat hävdats att svenska lärare undervisar fӧr lite om olika lässtrategier. Följaktligen har lässtrategier blivit ett honnörsord i debatten om svensk läsundervisning. De har också kommit att utgöra bärande element i omfattande fortbildningsinsatser, till exempel det statligt finansierade Läslyftet och det privata initiativet En läsande klass.

Lässtrategier syftar på ett slags mental tankeoperation som goda läsare antas använda fӧr att organisera innehållet i en text och på det viset styra förståelseprocessen under läsningen. Det kan handla om att summera eller göra förutsägelser av textens innehåll eller att formulera frågor om det vi inte vet. Flera studier framfӧr allt i USA har visat på goda inlärningseffekter av explicit lässtrategiundervisning. I Sverige har det dock gjorts ytterst få vetenskapliga studier om detta.

Michael Tengberg och Christina Olin-Scheller vid Karlstads universitet har undersӧkt i vad mån lässtrategier tillsammans med textsamtal och responsskrivande bidrar till läsfӧrståelsen. Modellen kallar de dialogisk strategiundervisning.

Interventionsstudier
I ett flertal interventionsstudier har forskarna låtit lärare arbeta med dialogisk strategiundervisning fӧr att utveckla elevernas läsförmåga. Eleverna testas både före och efter interventionen.

– I två av studierna jobbade klasserna med noveller och resultaten jämfӧrdes med kontrollgrupper som fӧljt ordinarie undervisning, berättar Michael Tengberg. I en tredje studie undersӧkte vi hur lässtrategier kunde användas fӧr att jobba med kritisk fӧrståelse av argumenterande texter.

Resultaten visar att inlärningseffekterna generellt är stӧrre i de klasser som fått dialogisk strategiundervisning, men att det främst är i gruppen svaga läsare som man finner de stora och statistiskt signifikanta skillnaderna. Fӧr de elever som redan i inledningen är starka läsare verkar det inte ske någon fӧrändring alls.

Kvalitativa analyser visar att eleverna får ett utvecklat språk fӧr att tala om sina läsupplevelser och blir bättre på att formulera vad de fӧrstår och inte fӧrstår.

– Lärarna som deltagit i studierna är också starkt positiva till undervisningsmodellen, säger Christina Olin-Scheller, och de fortsätter att använda den med nya klasser och i andra ämnen än svenska.

Nyansering av debatten om lässtrategier
Forskarna menar att resultaten från de tre studierna bӧr kunna bidra till en nyansering av synen på lässtrategier. Fӧr de elever som ofta stӧter på problem i läsningen kan strategiundervisningen ge en god stöttning. Men fӧr elever som redan använder lässtrategier mer eller mindre automatiskt, eller inte alls behӧver dem, är det kanske något annat slags undervisning som är mer gynnsam.

Läs den vetenskapliga artikeln “Improving students’ narrative comprehension”

Kontaktinformation
För mer information om studierna, kontakta Michael Tengberg, telefon: 0702-69 81 17 eller 054-700 18 78, e-post: michael.tengberg@kau.se eller Christina Olin-Scheller, telefon: 0703-15 12 91 eller 054-700 16 89, e-post: christina.olin-scheller@kau.se.

Detta visar en studie av forskarna Bravo, Natalini och Wynne som publiceras i den kända tidskriften Sustainability.

– Det finns ett tydligt samband mellan höga matpriser i kombination med politisk instabilitet i ett land och risken för upplopp, säger Giangiacomo Bravo, professor i sociologi vid Linnéuniversitetet, tillsammans med Davide Natalini och Aled Wynne i en nyligen publicerad artikel i tidskriften Sustainability. I artikeln analyserar författarna sambandet mellan internationella matpriser, politisk instabilitet och risken för hungerkravaller.

Författarna bedömer ett antal index på politisk instabilitet för att se om de är bra indikatorer för sannolikheten att kravaller ska uppstå. De beräknar sannolikheten för att kravaller ska uppstå främst med hjälp av Världsbankens Worldwide Governance Indicators och när det gäller beräkningen av internationella matpriser använder de FAO Food Price Index.

En av slutsatserna är att självförsörjning av mat inte tycks påverka risken för uppkomsten av upplopp, men att internationella matpriser i samspel med politisk instabilitet i ett land spelar en roll.

Artikeln i sin helhet

Kontaktinformation
För ytterligare upplysningar kontakta Giangiacomo Bravo, giangiacomo.bravo@lnu.se

Asylsökande, vars ansökan om uppehållstillstånd har avslagits av Migrationsverket, kan överklaga beslutet. Tidigare omprövades besluten av Utlänningsnämnden – ett system som kritiserades hårt för bristande insyn och rättsäkerhet. Sedan 2006 prövas dessa ärenden istället av migrationsdomstolarna. Enklare fall kan avgöras av en ensam domare, men besluten avgörs i regel av en domare och tre nämndemän.

Hur detta system fungerar har diskuterats, men inte utvärderats eller undersökts närmare inom forskningen. En av de frågor som lyfts fram i debatten är huruvida nämndemannagruppens politiska sammansättning påverkar besluten.

Den aktuella studien har samlat in alla domar i asylfall som avgjorts med nämndemän i migrationsdomstolarna i Malmö, Stockholm och Göteborg mellan åren 2011 och 2013. För 95 procent av fallen (ca 15 500 domar) har partitillhörigheten på samtliga nämndemän identifierats.

I domstolarna motsvarar nämndemännens partipolitiska tillhörighet fördelningen i respektive landstinget. Domstolen delar sedan in nämndemännen i nämnder på tre personer, och försöker få en jämn fördelning med avseende på kön, ålder och partitillhörighet. De flesta nämnder består av nämndemän från Socialdemokraterna, Moderaterna och ett tredje parti. Nämndemän schemaläggs sedan ett år i förväg, medan asylärenden avgörs i den turordning de kommer till domstolen. Det innebär att det i princip är slumpmässigt vilka nämndemän som deltar i ett visst fall.

Studien visar att den genomsnittliga bifallsfrekvensen ligger på 13 procent. Sannolikheten att få bifall var dock 1,6-3.1 procentenheter högre när nämndemän från Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna deltog, och 2.3 procentenheter lägre när nämndemän från Sverigedemokraterna deltog, jämfört med fall där nämnden enbart bestod av Socialdemokrater eller Moderater. Skillnaderna är statistiskt säkerställda.

– Det här visar att det finns en slumpmässig faktor i besluten som den asylsökande inte kan påverka. En asylsökande som har tur, och exempelvis får en nämndeman från Miljöpartiet, kommer ha drygt 4 procentenheter högre sannolikhet att få asyl än någon som har otur och får en nämndeman från Sverigedemokraterna. Det är problematiskt för rättssäkerheten. Samtidigt behövs det mer forskning som undersöker hur det ser ut på andra rättsområden. Migrationsfrågan är ju en väldigt politiserad fråga, säger Linna Martén, som ansvarat för studien

Studien visar vidare att majoriteten av besluten är enhälliga, men i 10 procent av fallen är minst en person skiljaktig. Det finns tydliga skillnader mellan partierna gällande vilken riktning de är skiljaktiga i. Nämndemän från Sverigedemokraterna och Moderaterna var oftast skiljaktiga i de fall där majoriteten av rätten ville ge bifall. Nämndemän från Vänsterpartiet och Miljöpartiet var oftast skiljaktiga i de fall där majoriteten ville ge avslag. Domaren röstades ner av nämndemännen i 1,3 procent av fallen. I nästan alla dessa fall ville domaren ge avslag och nämndemännen bifall. Studien visar slutligen att det även finns skillnader mellan domare i sannolikheten att ge bifall, och att skillnaden mellan domare med låg och hög andel bifall kan uppgå till upp emot 10 procentenheter. Eftersom domare har begränsat antal med mål är det dock svårt att fastställa den exakta magnituden på dessa skillnader.

FAKTA
Studien har gjorts vid Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, som en delstudie i Linna Marténs kommande avhandling. Den publiceras efter kollegial granskning i dag som ett ”working paper” med titeln ”Political Bias in Court? Lay Judges and Asylum Appeals”. Studien kan läsas på institutionens webbplats (www.nek.uu.se) eller på Linna Marténs hemsida (www.sites.google.com/site/linnamarten).

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Linna Martén via mail på linna.marten@nek.uu.se, eller presskontakt Anneli Waara, 018-471 19 74, 070-425 07 18, anneli.waara@uadm.uu.se

Bertil Marklund beskriver hur det i dessa milsvida skogsområden var skogssamerna som var inbyggarna, medan området säsongsvis nyttjades av kustbönderna för fiskets skull och av fjällsamerna för dess vinterbetesmarker. Idag utgörs skogssamernas kärnområde av Arvidsjaurs och Malå kommuner med utlöpare in i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare kommuner.

Avhandlingen är en källstudie där domböcker, skattelängder, befolkningstabeller, kyrkböcker, visitationsprotokoll och avräkningsböcker studerats. Undersökningsområdet omfattar dåvarande Arvidsjaurbyn i Pite lappmark där jämförande studier gjorts med skogssamegrannarna i söder, Uhmeåbyn, och grannarna i norr, Jokkmokk och Sjokksjokk.

– Arvidsjaurbyn är unik som forskningsobjekt eftersom byn bestod av enbart skogssamer. Den svenska staten formade Arvidsjaurbyn som en administrativ enhet från 1600-talets början och in i 1700-talet.

– Skogssamer hade samarbetat med varandra och kommunicerat med stat och kyrka i över hundra år innan förste nybyggaren anlände år 1757. Den var egen socken och eget kyrkligt, rättsligt och administrativt område med en egen vintermarknad, säger Bertil Marklund.

Skogssamerna i Åsele, Ume, Pite och Lule lappmarker påverkades olika mycket av nybyggarnas intåg. Efter 1750 kom de flesta av skogssamernas lappskatteland i Uhmeåbyn i Ume lappmark att gå förlorade till nybyggarna med den påföljden att Uhmeåbyn (motsvarar dagens Lycksele kommun) i praktiken hade upphört omkring år 1800.

– Skogssamebyarna i norr däremot utvecklade sina näringar. Dit hörde Arvidsjaurbyn som finns kvar och idag omfattar kommunerna Malå och Arvidsjaur. Nybyggarna i Arvidsjaur kom inte att påtagligt påverka skogssamernas näringar förrän efter år 1800.

Skogssamerna har traditionellt lutat sig mot tre näringar: fiske, jakt och renskötsel. Omkring 1650 dominerade jakt och fiske. Under 1700-talet kom renskötseln att bli dominerande. I den förändringen gick skogssamerna sin egen väg. Efter 1750 började man dela på lappskattelanden och renhjordarna ökade i storlek. Arvidsjaurbyn var en av samebyarna där befolkningen ökade 1750–1800.

Under senare delen av 1700-talet blev den svenska statens ståndpunkt att skogssamerna borde övergå till jordbruksnäringen. Skogssamerna lät sig dock inte övertygas. Först senare, in på 1830-talet, kom skogssamer i Arvidsjaurbyn, i mindre omfattning, att bli nybyggare.

Disputationen äger rum på fredag 8 maj, kl. 13:00 – 15:00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal G. Opponent är Thomas Wallerstrøm, professor, Institutt for historiske studier, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet i Trondheim, NTNU.

Avhandlingen finns publicerad digitalt

Kontaktinformation
Bertil Marklund, jergna@gmail.com, tel. 076-767 10 88

I litteraturen finns berättelser som hjälper oss att stå emot
främlingsfientlighet, ställa oss över rasism och genomskåda rädslan
bakom homofobi. Böcker som uppmuntrar oss att ta ställning. Högskolan Kristianstad vill hylla dessa böcker genom att placera dem i en virtuell bokhylla så att många fler upptäcker dem.

– Med tävlingen Hylla öppenhet vill vi öka förståelsen och toleransen mellan människor. Vi tror att mer läsande skapar bättre läsförståelse och källkritik. Vi hoppas detta bidrar till kunskap som leder till öppenhet där alla är välkomna, oavsett kulturell bakgrund, religion, kön och ursprung, säger Håkan Pihl, rektor vid Högskolan Kristianstad.

Alla Sveriges studenter kan delta i tävlingen.

Tävlingen Hylla öppenhet startar 4 maj och pågår till 1 juni. Tillsammans med Sveriges studenter vid högre utbildningar skapar vi en virtuell bokhylla som bygger på korta recensioner av böcker. Bokhyllan fylls på med fler böcker och recensioner tills den är full. Då ska vi tillsammans ha skapat ”Bokhyllan för öppenhet” och uppmanat att läsa böcker, ifrågasätta och förhoppningsvis vara mer öppna mot de medmänniskor vi möter i vardagen.

Alla har möjlighet att gilla recensionerna genom sociala medier. Av de fem mest gillade utser juryn en vinnare som får 10 000 kr för fortsatta studier.

– Högskolan bygger på demokratiska värderingar och allas lika värde, någonting vi värnar om och som vi vill sprida runt om i Sverige. Därifrån kommer idén till tävlingen, säger Håkan Pihl, som även sitter i juryn.

Mer information: www.hyllaoppenhet.se

Kontaktinformation
Charlotte Ekberg, kommunikationschef, charlotte.ekberg@hkr.se, 044-20 80 08.

– Det visar sig att samspelet mellan tolk och tolkanvändare kan skilja sig mycket åt beroende på om man till exempel använder skrivet manus eller pratar fritt, eller om det är test eller utbildning, säger Magnus Dahnberg, språkvetare och verksamhetschef vid Tolkskolan i Uppsala.

En bra tolkutbildning och tolkauktorisation är av största betydelse för samhället, inte minst ur rättssäkerhets- och integrationssynpunkt, och behovet av tolkar är växande. Det är vanligt att använda rollspel när man testar tolkars förmåga eller utbildar tolkar. I sin avhandling Tolkmedierade samtal som rollspel har Magnus Dahnberg gjort en analys av nära åtta timmar inspelade tolkade rollspelssamtal. Materialet består av auktorisationsprov från Kammarkollegiet, två olika typer av rollspel som används i den militära tolkskolans repetitionskurser samt material från en tidigare avhandling om ett rollspel i internationell förhandlingsteknik genom tolk.

I studien analyserar Magnus Dahnberg likartade sekvenser i de olika rollspelen:
1. När en tolk försöker få ordet / avbryter
2. När en tolk frågar om och användaren förtydligar sitt yttrande
3. När användaren rättar tolken.

Han konstaterar att mycket av det man vill testa eller träna påverkas av hur rollspelet läggs upp. Användning av ett skrivet manus kan till exempel göra att tolkanvändarna svarar annorlunda på tolkens frågor jämfört med om man talar fritt. Tendensen att avbryta varierar också mycket om det är test eller utbildning. Studien visar inte att något rollspel alltid är bättre än något annat, för det behövs fler studier.

– Men en ökad medvetenhet om att upplägget har stor betydelse kan säkert bidra till att utveckla och förbättra de instrument som finns för testning och utbildning av tolkar i Sverige, säger Magnus Dahnberg.

Disputationen äger rum den 9 maj. Läs avhandlingen på universitetsbibliotekets webb.

Kontaktinformation
Magnus Dahnberg, Uppsala universitet, mobil: 070-854 83 95, magnus.dahnberg@moderna.uu.se

Vilka roller spelar svenska staten, ett svenskt pensionsbolag och tv-programmet Lyxfällan i att höja svenska folkets ekonomiska kunskaper? Och med vilka medel skapas ur dessa aktörers perspektiv finansiellt litterata medborgare? Charlotta Bay visar i sin nyutkomna skrift att ekonomisk information måste genomgå en rad översättningar för att den ska bli tillgänglig och relevant för människor.

− Man kan uttrycka det som att finansens folkdräkt måste skräddarsys och anpassas efter mottagarna för att de ska kunna ta till sig stundtals komplicerade ekonomiska begrepp och sammanhang, säger Charlotta Bay. Hon beskriver vidare hur hennes forskning inspirerades av de privatekonomiska spörsmål och obehagskänslor som väcktes till liv varje gång det orangea kuvertet dök upp hemma i brevlådan.

Den finansiella folkbildningens uttryck och mekanismer som beskrivs i skriften ger fördjupade kunskaper om de utmaningar som är förknippade med dagens samhälle där allt högre krav ställs på individer att förstå sitt ekonomiska medborgarskap inte enbart som en rättighet, utan också som en skyldighet gentemot den egna ekonomiska välfärden.

FAKTA
Charlotta Bay är filosofie doktor, och verksam som forskare och lärare i redovisning vid företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet. I sin forskning intresserar hon sig bland annat för hur ekonomisk information presenteras och översätts i människors vardag.

Kontaktinformation
Charlotta Bay, Stockholms universitet, e-post: charlotta.bay@sbs.su.se

Fram till slutet av 1980-talet gjorde nästan alla svenska män allmän värnplikt. Omkring 30 procent i varje årskull utbildades till grupp-, plutons- eller kompanibefäl. Utbildningarna omfattade både intensiv praktisk träning i ledarskap och viss ledarskapsteori.

Den mest omfattande typen av befälsutbildning – plutonsbefäl och kompanibefäl – ökar sannolikheten att vara chef vid 30–40 års ålder med 75 procent.

– Vi är nyfikna på vad det beror på, men vi vet inte säkert. Det tycks inte vara så att utbildningen är en signal för framtida arbetsgivare, eller att utbildningen skapar nätverk som leder till att man är chef i framtiden. Det mest troliga är att befälseleverna lär sig ledarskap under sin militärtjänst, säger Erik Lindqvist.

Värnplikt som gruppbefäl ökar däremot inte chansen att bli chef.

Högre studier
Befälsutbildningen ökar sannolikheten för högre studier. Plutons- och kompanibefäl har till exempel nästan 3 procentenheter högre sannolikhet att läsa minst fem år på universitet eller högskola. Sannolikheten för högre utbildning ökar även för gruppbefälen.

– Vi tror att det kan förklaras av kamrateffekter, säger Erik Grönqvist. Det vill säga att befälseleverna påverkas av dem i sin närhet. I genomsnitt har befälseleverna betydligt högre kognitiva färdigheter och mer välutbildade föräldrar än meniga. Eftersom de umgås med jämnåriga med betydligt högre utbildningsambitioner vid en ålder då många fattar avgörande beslut om yrkes- och utbildningsval väljer fler att studera vidare.

Data och metod
Undersökningen baseras på information om 831 711 svenska män som mönstrade 1970–1988. Vid mönstringen gjordes ett skriftligt test för att bedöma kognitiv förmåga. För att komma ifråga för värnplikt som gruppbefäl eller plutons- eller kompanibefäl krävdes testresultat över vissa brytpunkter. I analysen jämförs utfall för mönstrande precis över och under brytpunkterna. Dessa individer är snarlika i alla avseenden, förutom att de senare hade en mycket större chans att bli befäl.

FAKTA
IFAU-rapport 2015:4 ”Kan man lära sig ledarskap? Befälsutbildning under värnplikten och utfall på arbetsmarknaden” är skriven av Erik Grönqvist på IFAU och Erik Lindqvist vid Handelshögskolan i Stockholm. Rapporten bygger på Working paper 2015:7.

Kontaktinformation
Erik Grönqvist: tfn 018-471 70 75; e-post erik.gronqvist@ifau.uu.se. Erik Lindqvis: tfn 08-736 92 52; e-post erik.lindqvist@hhs.se

Hur såg de svenska och nederländska regeringarna på säkerhetsfrågan på 1940-talet? Vilka strategier använde de sig av för att försvara territoriell integritet och politiskt oberoende? Hur kom det sig att Nederländerna efter kriget valde att ingå i en allians medan Sverige valde alliansfrihet, och vad säger det om ländernas självständighet och faktiska säkerhetspolitiska position?

Den 8 maj, på dagen 70 år efter VE-day (segerdagen i Europa), försvarar Susanna Erlandsson sin doktorsavhandling där hon placerar dessa frågor i historisk och komparativ kontext. Genom en systematisk jämförelse av Sveriges och Nederländernas säkerhetspolitik kastar Susanna Erlandssons avhandling nytt ljus inte bara över orsakerna till att två tidigare neutrala länder gjorde olika vägval, utan också över vad dessa vägval betydde.

Avhandlingen utmanar föreställningen om säkerhet som i första hand en fråga om neutralitet eller allians. Jämförelsen visar att de till synes motsatta valen i slutet av 1940-talet motiverades av bedömningar av den säkerhetspolitiska situationen som var förvånansvärt lika. Trots olika krigserfarenheter drog båda regeringarna slutsatsen att små stater inte kunde överleva i isolation längre utan att internationellt samarbete var nödvändigt. Båda ansåg att stark regional samverkan gav bäst chanser att bevara självständighet och handlingsutrymme. Slutsatserna var lika, men de ledde under olika konkreta omständigheter Nederländerna till NATO-medlemskap och Sverige till alliansfrihet.

Samtidigt var och förblev deras säkerhetspolitiska strategier snarlika, oavsett alliansförpliktelser – presentationen av det egna landet som en god förebild och medlare är ett iögonfallande exempel. Det typiskt svenska var ofta lika typiskt nederländskt. Inte ens Sveriges hemliga västsamarbete under kalla kriget var särskilt unikt: även i Nederländerna skilde sig offentlig och hemlig säkerhetspolitik åt.

– Undersökningen visar den strategiska betydelsen för båda länderna av att upprätthålla åtminstone ett sken av konsensus i utrikespolitiken. Det förklarar varför det är kontroversiellt att ens utreda NATO-frågan i Sverige idag. Men viktigast för dagens svenska debatt är kanske att avhandlingen väcker frågan om vad säkerhetspolitik egentligen handlar om – och om NATO-medlemskap verkligen är den viktigaste frågan för Sveriges säkerhetspolitiska position, säger Susanna Erlandsson.

Erlandsson, Susanna, Window of opportunity : Dutch and Swedish security ideas and strategies 1942–1948, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2015, ISBN: 978-91-554-9200-7

Kontaktinformation
För mer information kontakta Susanna Erlandsson tel: 018-471 15 48, 070-3825761, e-post: susanna.erlandsson@hist.uu.se