I en avhandling har Ville Lekholm, Uppsala universitet, utvecklat processer för tillverkning av keramiska mikroraketer som tål mycket höga temperaturer.

Så kallad mikrosystemteknik möjliggör miniatyrisering av komponenter så att exempelvis sensorer lika de som används på kryssningsfartyg för att stabilisera fartygen vid hög sjö idag återfinns i de flesta mobiltelefoner. Denna teknik erbjuder möjligheten att markant minska storleken även på sensorer och instrument för rymdtillämpningar.

– Men även om en hel del teknik existerar idag som kan göra rymdfarkoster många storleksordningar mindre, så utgör framdrivningssystemen en utmaning, säger Ville Lekholm vid institutionen för teknikvetenskaper som i dagarna lagt fram sin avhandling i mikrosystemteknik vid Uppsala universitet.

Ett populärt alternativ som användes bland annat på Philae-landaren, som i höstas landade på en komet, är så kallade kallgasraketer. Dessa verkar genom att trycksatt gas pressas genom ett munstycke och lämpar sig, tack vare sin enkelhet, mycket väl för miniatyrisering. De begränsas dock av verkningsgraden, då de är helt beroende av att en tillräcklig mängd bränsle för hela farkostens livslängd finns tankat och klart från start. För att minimera bränsleåtgången krävs därför att raketerna verkar så effektivt som möjligt.

I motsats till vad namnet kallgasraket antyder är det inte med nödvändighet kall gas som pressas ut. Tvärtom ökar verkningsgraden ju högre temperatur man kan tillåta i raketmynningen. I detta syfte har Ville studerat material och utvecklat processer för tillverkning av keramiska mikroraketer som tål temperaturer över 1000 °C. För att ytterligare förbättra raketernas prestanda har en testprocedur tagits fram genom vilken direkt avbildning av gasutblåsen är möjlig.

Slutligen har även flödessensorer studerats som kan integreras med raketen, och därigenom möjliggör noggrann övervakning av bränsleåtgången.

Lär hela avhandlingen High-Temperature Microfluidics for Space Propulsion i fulltext.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ville Lekholm, tel: 018-471 31 14, 0736-83 94 11, e-post: ville.lekholm@angstrom.uu.se

Det var ett av resultaten från Vårkollen som genomfördes första gången i år. Nästan 4000 observationer av tussilago, blåsippor, vitsippor, sälg, björkar och hägg rapporterades in under Valborgshelgen, när Vårkollen efterlyste vårtecken från hela landet. Det var frivilliga medborgare som rapporterade från uppemot 700 platser i landet.

Under Valborgshelgen genomförde Svenska Botaniska Föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet Vårkollen för första gången. Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som frivilliga rapporterat in. Det är tänkt att bli en årligt återkommande undersökning av hur långt våren kommit i landet, så att man kan se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.

– Vi är glada att så många deltog i Vårkollen och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter, säger Stefan Grundström, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i södra Skåne och i år har lövsprickningen redan skett i hela Götaland och Svealand och här och där längs Norrlandskusten. På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, men i år har den redan setts blomma långt upp i Norrlands inland.

– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen tidigarelagts ett par veckor sedan 1980-talet vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Därför vill vi på olika sätt dokumentera hur naturens kalender påverkas, säger Kjell Bolmgren vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinätverket.

Enligt Vårkollen är det inte så stor skillnad i hur långt upp i landet tussilagons blommor synts till i år, jämfört med hur det var för hundra år sedan. Det kan förklaras av att snötäcket fortfarande ligger kvar i stora delar av inlandet. Även vitsipporna verkar hindras av snötäcket just nu. Däremot har enstaka rapporter av blommande hägg rapporterats in från sydligaste Sverige. Enligt Kjell Bolmgren är det för tidigt att säga om detta betyder att häggen är på gång mer allmänt, men mycket tyder på att den kommer att starta cirka två veckor tidigare än för hundra år sedan, trots att utvecklingen under april varit förhållandevis långsam.

FAKTA

Kontaktinformation
Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket, Sveriges lantbruksuniversitet. Tel 0730-67 03 65, kjell.bolmgren@slu.sewww.naturenskalender.se Stefan Grundström, ordförande, Svenska Botaniska Föreningen. Tel 070-420 02 11, ordforande@svenskbotanik.sewww.svenskbotanik.se

Antibiotika är läkemedel som botar människor och djur från infektioner som orsakats av bakterier. Ett stort problem inom sjukvården idag är att många bakterier har blivit motståndskraftiga eller resistenta mot antibiotika. Antibiotikaresistens kan uppstå när bakterier utsätts för antibiotika, men även andra substanser, som konserveringsmedel, desinfektionsmedel och giftiga tungmetaller, kan ha samma effekt. Dessa substanser brukar gå under benämningen biocider.

Just tungmetallen silver har på senare år fått ett allt bredare användningsområde. Kolloidalt silver har sålts som ett kosttillskott, men man kan även stöta på denna tungmetall i vitvaror, hygienprodukter, kläder och skor. Inom sjukvården har användningen av silver i sårförband eller medicintekniska produkter blivit alltmer populär. Syftet med silveranvändningen är att avdöda bakterier men den vetenskapliga grunden för detta är begränsad.

I sina studier såg Susanne Sütterlin och hennes kollegor att silver saknade en bakterieavdödande effekt mot viktiga sårbakterier. Tarmbakterier däremot dödades av silver, men några viktiga sjukdomsframkallande bakteriearter ur denna stora grupp hade gener som kunde göra dem silverresistenta. I drygt hälften av de bakterieisolat som hade insamlats från patienter med blodförgiftning under en 20-årsperiod fanns gener kodande för silverresistens.

– Det mest oroväckande fyndet var emellertid att silver verkade kunna framkalla resistens även mot antibiotika, säger Susanne Sütterlin, specialistläkare i klinisk mikrobiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.

Silverresistensgener fanns framför allt i bakterier som forskargruppen isolerat från människor boendes i Sverige. Hos kinesiska barn var dessa gener sällsynta, för att inte förekomma alls hos fåglar eller i bakterier som huvudsakligen lever i miljön. Mycket tyder på att silverresistensen har en koppling till livsstil och mänskliga aktiviteter som återfinns i Sverige/Västvärlden.

Forskargruppens fynd om de negativa effekterna av silveranvändning överensstämmer med andra rapporter som berör biocider. En överdriven rädsla för infektioner eller okritisk övertro på ”nya” teknologier, får oss att köpa biocidinnehållande produkter i tron att vi gör något bra. Vetenskapen lär oss emellertid någonting annat.

– Att undvika produkter med silvertillsatser kan vara en första åtgärd för att förhindra uppkomst och spridning av antibiotikaresistenta bakterier, och därmed öka chansen att vi kan bevara fungerande läkemedel för våra barnbarn. Antibiotikaresistens är ett problem som vi alla i samhället berörs av och som vi alla kan påverka. Bara vi är medvetna om det, säger Susanne Sütterlin.

Läs avhandlingen ”Aspects of bacterial resistance to silver” i fulltext. Avhandlingen försvaras den 8 maj.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Susanne Sütterlin, tel: 070 227 6996, e-post: Susanne.Sutterlin@medsci.uu.se

Forskning om hur syskonrelationer organiseras i vardagligt familjeliv och i relation till medieanvändning är fortfarande sällsynt. Med sin avhandling bidrar därför Ylva Ågren, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, till ökad kunskap om såväl syskons samspel som barns mediebruk i hemmet.

I ett halvårs tid följde Ylva Ågren fjorton barn i åldrarna 4-9 år i sex familjer. Hon videofilmade syskonens samspel framför datorer, tv-apparater, spelkonsoler, cd-spelare och mobiltelefoner.

– Studien visar att syskon är viktiga för ett informellt lärande. Äldre syskon fungerar som förebilder och trendsättare. Det visade sig också att samkönade och mer åldersnära syskon oftare etablerade en gemensamma praktiker när det kom till spelande och medielekar än syskon av olika kön och med större åldersskillnad, säger hon.

När barn och medier förs på tal blottas ofta en rädsla för att barnen blir stillasittande. Men Ylva Ågren tillskriver barnen ett aktörskap. De tar inte bara passivt emot alla de intryck som omvärlden består av utan tolkar, omtolkar och går i dialog med den kultur de möter, menar hon.

– Barns medierade värld består av ett enormt kretslopp av spel, texter, bilder, musik och filmer. Barnen väljer och plockar upp det som passar deras syften, i lek eller i kommunikation. Det som är populärt växlar snabbt och har ofta koppling till den kommersiellt drivna barnkulturen.

På så sätt utmanar barnen bilden av vad som anses ”bra” kultur.

– Gränsen mellan populärkultur och kanoniserad kultur, som vi vuxna ofta drar, blir för barnen obetydlig. Smak och stil hänger för dem många gånger samman med att ha delad gemenskap med syskon eller kamrater.

Ett annat resultat som framkommer i avhandlingen är barns tidiga socialisering in i ett köpbeteende.

– Det förvånade mig att konsumtionen har en så central plats i barns medievärld. Det är inte bara olika medieartefakter, som spelkonsoler, datorer eller mobiler, som kostar. Flera barn i studien vistades också på olika spelsajter som initialt är gratis, men som lockar med medlemskap som kostar pengar och som ger status. Som förälder kan det vara svårt att förhålla sig till allt det som barnen önskar och vill ha.

FAKTA
Ylva Ågren disputerade den 30 april med avhandlingen ”Barns medierade värld – syskonsamspel, lek och konsumtion”. Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
Ylva Ågren: 0735-60 46 76, ylva.agren@barnkultur.su.se

Under 2000-talet har det vanligen beskrivits omkring fem nya fågelarter per år, varav merparten kommer från Sydamerika. När det gäller Kina, inklusive Taiwan, har bara 11 nya arter beskrivits sedan 1930 (inklusive Locustella chengi), och Per Alström från Artdatabanken vid SLU har varit med och beskrivit fem av dessa. Per Alström och hans medförfattare Urban Olsson från Göteborgs universitet är de enda svenskar som har beskrivit nya fågelarter i modern tid. Den senaste före dem var Einar Lönnberg, som beskrev reliktmåsen från Centralasien 1931. 

Sichuansmygsångaren häckar i bergsområden från ca 1000–2300 m höjd, där den förekommer i tät ört- och buskvegetation. Liksom sina svenska släktingar är den extremt tillbakadragen och svår att se. Den uppmärksammas framför allt genom sin karaktäristiska, mycket enkla sång, som består av en sträv utdragen ton följd av en kortare ton, som upprepas med jämna mellanrum under lång tid.

Sichuansmygsångaren är extremt lik den rödbruna smygsångaren Locustella mandelli, som förekommer från nordöstra Indien till norra Sydostasien och sydöstra Kina, men skiljer sig i vissa kroppsproportioner och i synnerhet genom sin annorlunda sang.

– Redan 1987 hörde Urban Olsson och jag en fågel i Sichuanprovinsen i Kina som såg ut som en rödbrun smygsångare, men som sjöng väldigt annorlunda jämfört med vad vi hade hört i nordvästra Thailand, sager Per Alström. Vi misstänkte redan då att det kunde röra sig om en ny art, men det tog många år och många expeditioner och museibesök innan vi tillsammans med alla våra medarbetare hade samlat så mycket material att vi kände oss redo att beskriva den som en ny art.

DNA-analyser visar att dessa båda arter är mycket närbesläktade, och att de skilts från en gemensam förfader för ca 850 000 år sedan.

De två nära släktingarna förekommer lokalt på samma berg, där de i huvudsak är åtskilda i höjdled, med sichuansmygsångaren på lägre höjd än den rödbruna smygsångaren.

Sichuansmygsångaren är lokalt ganska talrik, och dess livsmiljö är inte hotad, så dess bevarandestatus verkar gynnsam. Den har förbisetts tidigare på grund av sin stora likhet med den rödbruna smygsångaren och sin tillbakadragna livsstil.

Den nya arten är uppkallad efter den numera bortgångne professor Cheng Tso-hsin (1906–1998), som betytt mer för kinesisk ornitologi än någon annan. De engelska och svenska namnen syftar på Sichuanprovinsen, där arten först upptäcktes.

FAKTA
De svenska forskarna kommer frånSveriges lantbruksuniversitet och Göteborgs universitet.

Artikeln:
Per Alström, Canwei Xia, Pamela C Rasmussen, Urban Olsson, Bo Dai, Jian Zhao, Paul J Leader, Geoff J Carey, Lu Dong, Tianlong Cai, Paul I Holt, Hung Le Manh, Gang Song, Yang Liu, Yanyun Zhang & Fumin Lei. 2015. Integrative taxonomy of the Russet Bush Warbler Locustella mandelli complex reveals a new species from central China. Avian Research 6:9. http://dx.doi.org/10.1186/s40657-015-0016-z (Open Access)

Ljudfiler

Kontaktinformation
Professor Per Alström Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet 070-454 69 65, 018-67 25 75, per.alstrom@slu.se

Varje år sker allvarliga trafikolyckor på vägar som är isiga och snöiga. För att bekämpa halka används idag ett system som bara mäter vägytan på enstaka punkter eller över mycket små områden vilket gör att felmarginalen kan vara stor. Patrik Jonsson, industridoktorand vid Mittuniversitetets forskningscenter STC, har tagit fram en helt ny mätteknik som beröringsfritt kan särskilja områden på vägen som torra, våta, isiga eller snöiga. Systemet är unikt på så vis att det också upptäcker små skillnader i väglaget som exempelvis kan uppstå i hjulspår och orsaka problem vid omkörningar.

– En kommersiell sensor har tagits fram baserad på forskningsresultaten. Den har fått stor uppmärksamhet på internationella konferenser och från vägmyndigheter, framförallt i de nordiska länderna. Norge, Danmark och Tjeckien kommer att testa systemet under den kommande vintern, berättar Patrik Jonsson.

Systemet består av en kostnadseffektiv kamerateknik baserad på spektral analys av bilder tagna inom infrarött område (NIR). Det tillsammans med analysmodeller och mätdata från Trafikverkets väderstationer ger en bild av vägbanan där olika delar av vägen kan klassificeras som isig, våt, torr eller snöig.

Systemet har bland annat testats längs E14 på båda sidor om gränsen mellan Norge och Sverige. Resultaten visar att systemet ger helt ny information om vägbanans status jämfört med tidigare lösningar. Tack vare användningen av sensorer inom det infraröda området kan till och med klar is, s.k. black ice, upptäckas vilket tidigare inte varit möjligt. Tekniken kan också användas på flygplatser och inom vindkraftsindustrin för att upptäcka isbildning på vindkraftverkens rotorblad eller flygplansvingar.

Nu kommer Patrik att återgå till sin tjänst på Combitech AB där de just nu håller på att definiera hur företaget bäst kan dra nytta av Patriks kompetens.

– Även om forskningsarbetet har visat på lyckade resultat finns det möjligheter till förbättringar av systemet. Planen är att jag även i framtiden ska ingå i forskningsgrupper mellan Sverige och Norge eftersom Combitech och Mittuniversitetet samarbetar i nya forskningsprojekt, avslutar Patrik.

FAKTA
Avhandlingen heter “Surface status classification, utilizing image sensor technology and computer models” och finns tillgänglig här. Den försvaras vid Mittuniversitetet, Campus Östersund, 5 maj.

Forskningen har finansierats av Combitech AB, Saab AB, Klimator AB och Trafikverket i samarbete med Mittuniversitetet.

Kontaktinformation
Patrik Jonsson, 063-16 53 99, 0734-46 03 18, e-post: patrik.jonsson@miun.se. Benny Thörnberg, handledare, 060-14 89 17, e-post: benny.thornberg@miun.se

Känslan av att ”äga” sin kropp och befinna sig på en viss plats i rummet är så grundläggande att vi ofta tar den för givet. För hjärnan är det dock en komplicerad uppgift att ständigt kombinera information från våra olika sinnen för att upprätthålla en precis känsla för var kroppen befinner sig i förhållande till den yttre miljön. Studier på råttor som har visat att specifika delar av hjärnan innehåller GPS-liknande ”plats-celler” som signalerar var råttan befinner sig i rummet – en upptäckt som belönades med 2014 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Än så länge har det dock varit okänt hur den mänskliga hjärnan skapar vår medvetna upplevelse av kroppen i rummet, och huruvida områdena man identifierat hos råttor har betydelse för denna.

I den aktuella studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology, skapade forskarna en utanför-kroppen-illusion hos femton friska försökspersoner placerade i en magnetkamera som registrerade deras hjärnaktivitet. I experimentet bär försökspersonen ett par virtual reality-glasögon och ser sig själv och magnetkameran från en annan del av rummet. Från det nya visuella perspektivet ser försökspersonen en okänd persons kropp i förgrunden medan deras fysiska kropp syns sticka ut ur magnetkameran i bakgrunden. För att utlösa illusionen berör forskaren försökspersonens kropp samtidigt som den okända kroppen blir berörd på exakt samma ställe, fullt synligt för försökspersonen.

– Inom loppet av några sekunder binder hjärnan samman känslan av beröring och synintrycket från det nya visuella perspektivet, vilket resulterar i illusionen att den okända kroppen är ens egen och att man befinner sig på dess plats i rummet, utanför sin fysiska kropp, säger Arvid Guterstam, förstaförfattare till den aktuella studien.

I den viktigaste delen av studien använde forskarna utanför-kroppen-illusionen för att perceptuellt ”teleportera” försökspersonerna mellan olika platser i magnetkamerarummet. De applicerade sedan mönsterigenkänningsmetoder för att analysera hjärnaktiviteten, och kunde då visa att det går att läsa av den upplevda jag-positionen från aktivitetsmönster i specifika delar av hjäss- och tinningloben. Forskarna kunde vidare påvisa ett systematiskt samband mellan informationsinnehållet i dessa mönster och hur starkt individerna upplevde illusionen av att befinna sig på en specifik utanför-kroppen-plats.

– Känslan av att vara en kropp på en given plats i rummet är en förutsättning för att vi ska kunna interagera med vår omgivning och utgör en basal aspekt av det mänskliga jag-medvetandet. Våra resultat är därför viktiga då de för första gången kartlägger vilka delar av hjärnan som är inblandade i skapandet av den kroppsliga jag-upplevelsen i rummet, säger Arvid Guterstam.

En av hjärnareorna där försökspersonernas upplevda jag-position kunde avläsas var hippocampus, alltså den struktur i hjärnan där man i råttförsök hittat de Nobelprisbelönta ”plats-cellerna”.

– Detta fynd är extra intressant då det ger en indikation på att plats-celler inte enbart har betydelse för navigering och minnesinlagring, men även är viktig för skapandet av den medvetna upplevelsen av kroppen i rummet, säger Henrik Ehrsson, professor vid Institutionen för neurovetenskap och en av forskarna bakom studien.

Forskningen har genomförts med hjälp av anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Riksbankens Jubileumsfond och James McDonnell Foundation.

Publikation: “Posterior Cingulate Cortex Integrates the Senses of Self-location and Body Ownership”, Arvid Guterstam, Malin Björnsdotter, Giovanni Gentile & Henrik Ehrsson, Current Biology,  online 30 April 2015, doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.cub.2015.03.059.

Se en film om forskningen på YouTube


Kontaktinformation
Arvid Guterstam, läkare, doktorand. Tel: +1 (206) 488 4770 (amerikanskt nummer). Skype: arvid.guterstam. E-post: arvid.guterstam@ki.se. Henrik Ehrsson, läkare, professor. Tel: 08-517 76149 eller 076142792. E-post: henrik.ehrsson@ki.se

– Jag föreslår ett teoretiskt ramverk för klädkonstruktion som är härlett från studier av kropp och tyg i interaktion med varandra, säger Rickard Lindqvist. Ramverket, Kinetic Garment Construction, har utvecklats genom experiment där jag har draperat tyger på levande kroppar, i rörelse. Resultatet möjliggör nya typer av uttryck och förfinade funktioner hos plaggen i relation till kroppen och dess rörelser.

Föreställ dig hur en skräddare brukar ta mått på en person, eller hur mönsterdelar för ett plagg läggs ut på tyget. Det vanliga är att göra detta i raka linjer. Måtten brukar tas på en stillaståendekropp, antingen uppifrån och ned eller vågrätt. Mönsterdelarna läggs ut rakt på tyget.

– Av tradition följer vi en skräddarmatris, en förståelsemodell av kroppen, som introducerades under 1800-talet, parallellt med industrialiseringen, säger Rickard Lindqvist. Denna matris, bestående av horisontella och vertikala linjer, har dock tydliga brister när det gäller hur en rörlig kropp interagerar med flexibla tyger. Det är därför jag har arbetat fram ett förslag på ett annat ramverk.

Följer kroppens rörelser
Rent konkret har han utgått från några olika startpunkter på kroppen: axlar och midja. Det är de punkter där plagg brukar vila eller hänga. Han har draperat tyg på levande modeller och testat hur tyget faller. Detta har sedan kombinerats med hur tyget bör draperas för att sitta på plats samtidigt som armar och ben kan röra sig fritt.

Plaggen som konstrueras utifrån ramverket kan ofta skäras ut i ett enda stycke. Detta gör att tygets riktning varierar i förhållande till kroppen och eftersom tyg kan bli töjbart i vissa ledder innebär det att även graden av flexibilitet varierar, precis som rörelsemönstren i olika kroppsdelar varierar.

Vid första anblick ser en kavaj som är gjord enligt Rickard Lindqvists ramverk ut som en vanlig kavaj. Men om man synar den i sömmarna märks det att den saknar axelsömmar och att sidsömmen inte går lodrätt i sidan utan är böjd framåt. Ärmarna har en söm som gör en tydlig knyck för armbågen.

– När man bär dessa plagg är det påtagligt att de följer kroppens rörelser på ett annat vis än vad vi är vana vid, säger han.

Grundforskning som ska leda vidare
Rickard Lindqvist är utbildad inom både herrskrädderi och modedesign och har tidigare haft ett eget varumärke. Han berättar att han alltid har upplevt den klassiska skräddarmatrisen som problematisk och inte så välfungerande, men att det har varit svårt att precisera varför.

De försök som tidigare har gjorts för att förbättra följsamheten i kläder har oftast bestått av justeringar av skräddarmatrisen. Men nu har alltså ett helt nytt ramverk skapats.

Ramverket är en vidareutveckling av den franska kostymören Genevieve Sevin-Doering arbete. Hon utvecklade under 1970- och 1980-talen sätt att skära plagg i ett enda stycke, för att sedan svepa plaggen kring kroppen. Utifrån hennes arbeten har Rickard Lindqvist experimenterat fram och utvecklat metoderna, samt formulerat en teori kring hur det fungerar.

– Det är en teori som kan öppna för vidare utvecklingar. Jag ser detta som grundforskning, där jag inte bevisar någon tes, utan föreslår ett förhållningsätt, som kan leda till ytterligare tillämpningar. Nu återstår det att se hur det kan användas och vem som kan använda det.

FAKTA
Avhandlingen: Kinetic garment construction – Remarks on the foundations of pattern cutting. Producerad av doktoranden Rickard Lindqvist vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås. Handledare: professor Clemens Thornquist, Textilhögskolan. Disputationen skedde 29 april 2015 på Textilhögskolan

Avhandlingen finns tillgänglig från:https://www.academia.edu/11973607/Kinetic_Garment_Construction_-_Remarks_on_the_Foundations_of_Pattern_Cutting

Kontaktinformation
Rickard Lindqvist rickard.lindqvist@hb.se 0708 290500

Höjd temperatur innebär oftast en stimulering av fotosyntes och tillväxt hos växter på våra breddgrader. I redan varma områden, där årstidsväxlingar i temperatur är små eller obefintliga, kan dock uppvärmning tvärtom påverka växter negativt.

– Tropiska arter är anpassade till ett stabilt klimat, med små temperaturvariationer inom och mellan år. Det finns därför en oro att de inte ska kunna anpassa sig till stigande temperatur, säger Johan Uddling, docent vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.

Trots att tropiska regnskogar är världens mest produktiva och artrika ekosystemtyp råder det för närvarande stor osäkerhet kring hur de påverkas av klimatförändringarna.

Rwandas bergsregnskogar särskilt utsatta
Johan Uddling, Angelica Vårhammar och Göran Wallin och kollegor till dem vid Göteborgs universitet och University of Rwanda har undersökt temperaturkänsligheten hos tropiska trädarter i Rwanda. Rwanda kallas ”the land of thousand hills” och skogen Nyungwe på 1600-3000 meters höjd är Afrikas största kvarvarande bergsregnskog.

Rwanda ligger i ”Albertine rift”, ett område med hög artrikedom och många arter som är knutna till just detta område. Den globala uppvärmningen är ett särskilt allvarligt hot mot de arter som idag växer på hög höjd, eftersom det i många områden inte finns ytterligare högre belägna områden att flytta till när temperaturen stiger.

Höghöjdsarter mycket temperaturkänsliga
För att undersöka arter i bergsregnskog och deras förmåga att anpassa sig till ett varmare klimat studerade forskarna arterna när de odlades på lägre höjd, där temperaturen var cirka fem grader varmare. Växterna visade sig vara mycket känsliga för hög temperatur:

Arter från bergsregnskogen hade kraftigt reducerad fotosyntes när de växte på lägre höjd. Den negativa effekten var dels rent biokemisk, och dels orsakad av att dessa arter är dåliga på att kyla ner sig själva genom att avdunsta vatten, säger Johan Uddling.

Mitt på dagen överskreds fotosyntesens optimala tempertur med cirka tio grader hos arterna från bergsregnskogen, medan överskridandet var betydligt mindre hos de arter från lägre höjd som också ingick i studien.

Ska undersöka konsekvenserna
Johan Uddling och Göran Wallin kommer nu att tillsammans med kollegor vid Rwandas universitet gå vidare med att undersöka vilka konsekvenser skillnader i temperaturkänslighet mellan olika trädarter har för produktiviteten och artsammansättningen i framtidens bergsregnskogar i Rwanda. Genom att använda en naturlig höjdgradient som ett slags laboratorium kan man undersöka hur olika arter och konkurrensförhållandena dem emellan påverkas av ett varmare klimat, det vill säga ett steg nedåt längs gradienten.

Frågan är då om vissa arter trängs undan av andra och vilka konsekvenser detta får för skogarnas produktivitet och biodiversitet. Om detta hoppas vi kunna återkomma i framtida studier, säger Johan Uddling.

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/nph.13291/abstract

Kontaktinformation
Johan Uddling, Docent, Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, Göteborgs Universitet Tel: 031-786 3757, Mobil: 073-8267104 E-mail: johan.uddling@bioenv.gu.se

Larissa Mickwitz, legitimerad lärare och forskare vid Institutionen för pedagogik och didaktik, har i sin avhandling analyserat hur läraren konstrueras i ett omfattande material av svenska och internationella skolpolitiska texter och i intervjuer med yrkesverksamma lärare i Sverige.

– Lärarnas berättelser är samstämmiga och lyfter fram andra aspekter av professionalism än vad som framhålls i de skolpolitiska texterna. Medan dagens skolpolitik förordar formell reglering och kontroll, framhåller lärarna autonomi som centralt. Lärarna står till exempel frågande inför lärarlegitimationsreformen och hur undervisningen hamnat i skuggan av betygssättningen, säger Larissa Mickwitz.

Från professionell till kvalitetssäkrad lärare
Undersökningen rör sig över tre reformperioder: decentraliseringen och avregleringen av den svenska skolan runt 1990, perioden mellan läroplansreformerna 1994 och 2011 samt lärarlegitimationsreformen 2011. I sin analys utkristalliserar Larissa Mickwitz tre olika konstruktioner av läraren i respektive reformperiod: den professionella, den oprofessionella och den kvalitetssäkrade läraren.

– Den lärare som konstrueras i samband med lärarlegitimationsreformen handlar i mycket om att legitimera betygen, vars likvärdighet ifrågasattes perioden innan. Efter avregleringen har betygens betydelse i skolan ökat. Men lärarberättelserna visar att det lärarna själva framhåller, lärandet i sig, hamnar i ett motsatsförhållande till det ökade fokuset på betyg.

Grund för att utveckla professionen
Konsekvensen av de motstridiga bilderna kring synen på den professionella läraren kan bli att lärare hamnar i professionell vanmakt, varnar Larissa Mickwitz.

– När lärarna inte förmår basera sin professionella identitet utifrån det de ser som läraruppdraget riskerar i förlängningen likgiltighet att infinna sig.

Däremot finns i lärarnas berättelser en god grund för en gemensam praktiknära definition av läraruppdraget, ett så kallat yrkesethos eller en yrkesidentitet, påpekar Larissa Mickwitz.

– Det går att se en definition av ett inifrån definierat läraruppdrag i lärarberättelserna. Men om inte lärarna formulerar ett eget syfte med sin pedagogiska verksamhet står den skolpolitiska definitionen, som EU och OECD står för, oemotsagd. Då handlar pedagogisk verksamhet om hur väl skolan lyckas med sitt utbildningsuppdrag utifrån svenska elevers resultat i Pisa-mätningarna.

FAKTA
Larissa Mickwitz disputerade den 29 april vid Stockholms universitet med avhandlingen ”En reformerad lärare. Konstruktionen av en professionell och betygsättande lärare i skolpolitik och skolpraktik”. Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Larissa Mickwitz: 073-155 04 40, larissa.mickwitz@edu.su.se.

– Vänsterpartiets tåg har en social sammansättning som är väldigt lik till exempel miljö- och fredsdemonstrationer, medan Socialdemokraterna och LO attraherar en relativt större andel av de grupper som ofta brukar ses som mindre benägna att demonstrera, till exempel arbetare och äldre, säger Magnus Wennerhag, sociolog vid Göteborgs universitet.

Han har tillsammans med forskarkollegorna Abby Peterson och Mattias Wahlström undersökt vem den typiske första maj-demonstranten är och varför folk väljer att demonstrera på den specifika dagen. Genom att delta i ett större internationellt forskningsprojekt, där forskare genomfört enkätundersökningar vid ett 100-tal demonstrationer, har de kunnat jämföra hur första maj firas i sju olika länder. I Sverige genomfördes enkätundersökningar vid sex första maj-demonstrationer, i Stockholm, Göteborg och Malmö mellan 2009 och 2012. Både Socialdemokraternas (SAP) och LO:s samt Vänsterpartiets (V) tåg undersöktes.

Fler unga och kvinnor bland V-demonstranter
Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan de demonstrationer som arrangeras av V respektive SAP/LO. V:s demonstrationståg attraherar en större andel yngre, studenter och kvinnor, medan SAP/LO i stället lockar en större andel medelålders och äldre, samt en större andel män.

V-demonstranterna är dessutom mer välutbildade, fler än fyra av fem har högskoleutbildning. Här återfinns även störst andel demonstranter med medelklassyrken (47–59 procent). I SAP/LO:s demonstrationer har runt hälften av demonstranterna högskoleutbildning. Här finns i stället störst andel demonstranter med arbetaryrken (27–38 procent).

− Sedan 1970-talet har den internationella forskningen sett unga och välutbildade från medelklassen som de typiska demonstranterna, men åtminstone i Socialdemokraternas och LO:s första maj-tåg ser vi att just arbetare mobiliseras, säger Mattias Wahlström.

Forskarna har även kunnat undersöka vilka sociala och politiska faktorer som i allmänhet gör folk mer benägna att demonstrera första maj. Det visar sig då att de som identifierar sig som arbetare är mer villiga att demonstrera. Men samma sak gäller för de som har medelklassyrken inom utbildning, vård och omsorg, som är något mer benägna att demonstrera än till exempel produktionsarbetare. Utlandsfödda är också något mer villiga att demonstrera.

− Men viktigast är ändå politisk övertygelse och organisationsmedlemskap. Störst roll spelar allmän vänsterorientering och partisympatier med SAP eller V, eller att man är medlem i något av dessa partier, säger Magnus Wennerhag.

Ses som en möjlighet att påverka politiskt
Studien belyser också skälen till att demonstrera som deltagarna själva anger. Dessa varierar stort, men det dominerande synsättet är att första maj betraktas som en protest och en möjlighet att påverka politiskt. Jämförelsen mellan olika europeiska länder gör det tydligt att första maj utgör en plattform för att uttrycka sin ståndpunkt i frågor som lokalt är aktuella. Det kan röra sig om allt från kärnkraftsmotstånd till kritik mot nedskärningar i offentlig sektor, eller försvar av rätten att vara ledig på första maj.

– En intressant paradox är att på platser där traditionen är jämförelsevis svag, exempelvis i London, så betonar deltagarna i högre grad marschens betydelse som tradition och firande, säger Mattias Wahlström. I Sverige där traditionen är väl etablerad är det däremot vanligare att deltagarna i första hand ser marscherna som protestdemonstrationer.

Kontaktinformation
Magnus Wennerhag, fil. dr och forskare i sociologi, telefon: 0706−24 68 73 e-post: magnus.wennerhag@gu.se Mattias Wahlström, fil. dr och forskare i sociologi, telefon: 0704−38 02 59, e-post: mattias.wahlstrom@gu.se

Satsningen på strategisk forskning inleddes 2010 och har fram till och med 2014 omfattat 5,3 miljarder kronor.

– Expertpanelen bedömer att runt en tredjedel av SFO-miljöerna idag håller högsta internationella nivå. Det är ett mycket positivt resultat, säger Vetenskapsrådets generaldirektör Sven Stafström.

En expertpanel bestående av framstående internationella forskare har utvärderat de 43 svenska forskningsmiljöer inom den stora forskningssatsningen Strategiska forskningsområden, SFO, perioden 2010-2014. Experterna ger högt betyg. De konstaterar att satsningens långsiktighet har inneburit att forskarna kunnat ha höga ambitioner och vågat ta större risker – viktiga faktorer för att kunna åstadkomma vetenskapliga genombrott. En av de aspekter som experterna tittat på är hur strategisk ledning och styrning på lärosätesnivå påverkar forskningen.

– Det är första gången vi låtit utvärdera detta och resultatet är mycket intressant. Vi kan konstatera att ett starkt ledarskap och ansvarstagande från lärosätenas ledningar påverkar forskningens kvalitet positivt.

Rekommendationer till regeringen
På grundval av utvärderingen ger nu de fem myndigheter som samverkat kring satsningen regeringen ett antal rekommendationer, däribland en viss omfördelning av medlen inom satsningen till de forskningscentra som visat högsta vetenskapliga kvalitet.

– Vår rekommendation är att SFO-stödet som helhet fortsätter, säger Sven Stafström. Om regeringen gör liknande satsningar i framtiden, föreslår vi att dessa förutom att vara långsiktiga, också rör färre områden, har tydligare mål, profilering och förväntningar på effekter och ansvar för lärosätenas ledningar.

OM SATSNINGEN

2008 års forskningsproposition gav regeringen Vetenskapsrådet, Formas, VINNOVA och Energimyndigheten i uppdrag att utlysa medel inom de av regeringen identifierade strategiska forskningsområdena. Forte fungerade som samarbetsmyndighet till Vetenskapsrådet. Forskningen skulle bland annat ha förutsättning att bli av högsta internationella kvalitet och bidra till att lösa viktiga problem i samhället och näringslivet. Totalt finansierades 43 forskningsmiljöer med nära 5,3 miljarder kronor under den period som nu utvärderats: åren 2010-2014. Den uppföljning som gjordes 2013 visade att över 9500 forskare på ett eller annat sätt är involverade i någon av forskningsmiljöerna. Satsningen på strategiska forskningsmiljöer har nu utvärderats av en expertpanel ledd av Tuula Teeri, rektor vid Aalto Universitet. Totalt har 34 internationella experter deltagit i utvärderingen.

Läs mer på Vetenskapsrådets webbplats där utvärderingen och skrivelsen med myndigheternas rekommendationer till regeringen publiceras.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Sven Stafström, generaldirektör Vetenskapsrådet, tel 08-546 44 161 e-post sven.stafstrom@vr.se Ingrid Petersson, generaldirektör Formas, tel 070-350 23 39 e-post ingrid.petersson@formas.se Ewa Ställdal, generaldirektör Forte, tel 08-775 40 71, e-post ewa.stalldal@forte.se Göran Marklund, ställföreträdande generaldirektör Vinnova, tel 08-473 30 80, e-post Goran.Marklund@VINNOVA.se Birgitta Palmberger, forskningsdirektör Energimyndigheten, tel 016-544 20 80, e-post birgitta.palmberger@energimyndigheten.se

– Personalen har en ambition att vara en ”god vårdgivare”, men det är inte helt enkelt som situationen ser ut på många kliniker. I förlängningen kan personalens frustration över att inte kunna möta patienters behov påverka vården negativt, anser Veikko Pelto-Piri.

Vårdpersonalen som deltagit i undersökningen har skrivit en så kallad etisk dagbok. I dagboken har de fått reflektera över etiska överväganden som de tvingas göra i det dagliga arbetet.

En av de saker som framkommit är att beslut som rör tvångsvård sällan är svåra i sig, eftersom det handlar om att patienten inte ska skada sig själv. Däremot visar Veikko Pelto-Piris forskning att många upplever tillvägagångssättet som konfliktfyllt.

– Hos många som jobbar finns ett ideal att respektera patientens integritet och rätt till medbestämmande. I praktiken är det dock svårt eftersom rutiner ofta styr arbetet. Då är det lätt att som vårdpersonal ”ta över” bestämmandet, mer än man egentligen önskar.

Att arbeta inom den psykiatriska slutenvården innebär generellt att man ofta hamnar i en situation där man slits mellan olika lojalitets- och intressekonflikter.

– Till exempel kan bristande ekonomiska resurser tvinga personal att skriva ut en patient som egentligen skulle behöva fortsatt vård. Det skapar en vanmakt hos personalen som ibland upplever att de skriver ut patienter, som inte längre kan vara kvar, till ”ingenting”.

Veikko Pelto-Piri menar att för personalen ska få det stöd de behöver kring etiska avväganden i vardagen, skulle avdelningschefer behöva mer tid till praktiskt värdegrundsarbete tillsammans med personalen.

– Det är den närmsta chefen som måste tala om hur etiska riktlinjer för vårdpersonal ska omsättas i praktiken. Genom att delta i och styra upp beslut skulle chefen bidra till att förankra värdegrunden i det dagliga arbetet.

Veikko Pelto-Piris synpunkter har stöd i annan forskning som behandlar hur man identifierar och hanterar intressekonflikter inom hälso- och sjukvården.

– För att yrkesrollen ska kunna förändras, både när det gäller hur personalen uppfattar den och vilken typ av vård man kan erbjuda, behövs ett utvecklingsarbete och troligen mer resurser till vården. Annars blir det svårt att gå från rutinbaserad vård, som bygger på att göra likadant i likartade situationer, mot en mer individbaserad vård som tar hänsyn till den enskilda patientens behov och förutsättningar.

– Skulle vi ha samma synsätt kring att rädda liv vid psykisk sjukdom som vi har vid fysisk, skulle situationen vara helt annorlunda. Det blir ännu mer tydligt om man ser det ur ett europeiskt perspektiv. Dödligheten i cancer har sänkts betydligt tack vare all forskning och vård. Samma sak går tyvärr inte att säga när det gäller psykiatriska sjukdomar, där risken att dö på grund av självmord inte har blivit mindre, avslutar Veikko Pelto-Piri.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Veikko Pelto-Piri 070 524 19 71

Ljuden från ett vindkraftverk kan orsaka störning och irritation hos närboende. Det är däremot inte klarlagt om sömnen störs, och inget tyder på att hörseln skadas. Utöver detta finns otillräckligt vetenskapligt underlag för att avgöra om vindkraftbuller orsakar andra sjukdomar.

Det visar en kanadensisk rapport framtagen av en internationell expertpanel med forskare från bland annat Sverige.

Council of Canadian Academies är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att förse beslutsfattare med oberoende och vetenskapligt baserade expertråd. På uppdrag av det kanadensiska hälsodepartementet (Minister of Health) har organisationen kartlagt om det finns ett vetenskaplig stöd för att vindkraftverksbuller påverkar hälsan.

Efter att en expertpanel under 18 månader granskat den vetenskapliga litteraturen presenterar organisationen nu sin rapport, vars viktigaste slutsatser kan sammanfattas i fyra punkter:

Det finns vetenskapligt evidens för att vindkraftverk orsakar störning. Med ”störning” avses enligt WHO:s definition en känsla av obehag och irritation som kan påverka hälsan, och som uppstår när ett buller inverkar på tankar, känslor eller aktiviteter inklusive sömn.

Det vetenskapliga stödet för att vindkraftsbuller kan ge sömnsvårigheter är begränsat.

Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för att vindkraftsbuller orsakar stress, hjärt- och kärlsjukdom, trötthet, illamående, yrsel eller diabetes.

Det finns övertygande vetenskapligt underlag att vindkraftsbuller inte orsakar hörselskada.

Stora kunskapsluckor
Kerstin Persson Waye, professor i miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är en av de 10 experter som medverkar i rapporten:

– Vår granskning visar att den vetenskapliga litteraturen om orsakssambandet mellan vindkraftverksljud och hälsoproblem har stora kunskapsluckor. På grund av dessa luckor går det inte att göra en fullständig bedömning av vindkraftverkens hälsoeffekter, och det finns idag endast tillräcklig evidens för att vindkraftverk orsakar störning, säger hon.

– Vi har även funnit att det inte finns någon evidens för att hörseln kan påverkas, medan vi i övrigt vare sig kan bevisa eller motbevisa att exponering för vindkraftsljud leder till hälsoproblem. För det behöver vi göra långsiktiga studier.

Granskningen visar att det finns visst stöd för att sömnen kan påverkas, och eftersom sömnstörning i sig på sikt kan leda till hälsopåverkan är detta ett viktigt forskningsområde

– Vi kan dock slå fast att infraljud inte är ett problem, men att risken för lågfrekventa ljud inomhus och betydelsen av amplitudmodulationer behöver analyseras noggrannare, säger Kerstin Persson-Waye.

Enligt expertpanelen finns det tydliga svagheter i flera av de epidemiologiska studier som gjorts. Till exempel är studierna för små för att kunna dra slutsatser om annan hälsopåverkan än störning, eller har utformats på ett sätt som gör att felkällor och i vissa fall partiskhet i svaren inte kan uteslutas.

Expertpanelen pekar också på att de standardmetoder som används för att möta ljud från vindkraftverk inte fångar amplitudmodulationer eller lågfrekvent buller, vilket gör det högt prioriterat att utveckla nya mätmetoder – särskilt för mätningar inomhus.

Rapportens slutsats är att den framtida forskningen bör fokusera på vindkraftbullrets långsiktiga effekter på hälsan.

Den fullständiga rapporten kan läsas på Council of Canadian Academics hemsida: http://www.scienceadvice.ca/en/news.aspx?id=146

Kontaktinformation
Kerstin Persson Waye, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Tel: 031-7863604 (kopplar till mobil) mail: kerstin.persson.waye@amm.gu.se

Syftet är bland annat att lösa en del av de samhälleliga utmaningarna inom de olika områdena.

– Stockholms universitet är ett forskningsuniversitet i huvudstaden med bred verksamhet inom såväl humaniora och samhällsvetenskap som naturvetenskap. Med detta samarbetsavtal hoppas vi kunna bidra med kunskap och kompetens inom båda våra vetenskapsområden för att utveckla hela regionen, säger rektor Astrid Söderbergh Widding.

– Som forsknings- och personallandstingsråd är jag stolt över att landstinget ingår ännu ett samarbetsavtal med ett ledande universitet, säger forsknings- och personallandstingsrådet Peter Carpelan (M).

Mer om avtalet
Avtalet gäller från 1 maj 2015 och rör forskning, utveckling, innovation och utbildning inom områdena hälso- och sjukvård och kollektivtrafik. De olika områdena har olika målsättningar. Avtalet omfattar verksamhet vid alla institutioner vid Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information: Claes Wersäll, pressekreterare (M) Stockholms läns landsting: 0707-37 41 90 Linnea Bergnehr, pressekreterare Stockholms universitet: 0737-07 88 90

Publiceringen är ett led i universitetsbibliotekets strävan att göra alla tryckta avhandlingar, eller dissertationer, från Uppsala universitet fram till 1855 tillgängliga på nätet. Bilderna av textsidorna är sökbara som fulltext med vissa begränsningar i träffsäkerhet för det allra äldsta materialet. Uppsala universitet producerade under åren 1602-1855 nästan 14 000 tryckta avhandlingar, och de utgör en ovärderlig källa för forskare inom alla typer av historia, inklusive språk- person- och socialhistoria. I avhandlingarna finns också en hel del bilder, som ofta förfärdigats av lokala konstnärer eller studenten själv, och ett stort material av gratulationer på vers, en relativt okänd sida av svensk diktning i tidigmodern tid. Äldre tiders avhandlingar lånas flitigt på Uppsala universitetsbibliotek och det kommer också beställningar på kopior från andra länder.

En forskare som använt äldre dissertationer i forskning och undervisning är Maja Bondestam, lektor i idéhistoria vid Uppsala universitet.

– Dissertationer ger en inblick i 1600- och 1700-talens vardagsvetenskap, i undervisning och ämnesval, ja, vad man ägnade sig åt vid universiteten under dessa århundraden.

– Bland dissertationerna kan man hitta texter som få andra studerat och det är naturligtvis värdefullt. Historiska undersökningar välkomnar alltid underutnyttjade källor, och dissertationerna är ett bra komplement till andra materialkategorier.

Maja Bondestams eget forskningsområde är medicin- och genushistoria, i synnerhet kroppens historia. I dissertationer från sent 1600- och tidigt 1700-tal har hon hittat diskussioner i fysik, medicin och zoologi om bland annat fostrets utveckling, järtecken, gränserna för en naturlig kropp och hur man definierat ’monster’, extraordinära djur och andra avvikelser i naturens utkant. Även genushistoriskt intressanta perspektiv på den manliga symbolen skägg erbjuder detta material, då skägg var ett ämne som år 1703 faktiskt ägnades en helt egen dissertation.

Sverige var periodvis en av de ledande forskningsnationerna i världen, främst inom naturvetenskapen. Vi har därför en hel rad kända namn särskilt från 1700-talet som man intresserar sig för internationellt, och dessa berömdheter har oftast antingen skrivit en dissertation eller varit handledare för en här vid Uppsala universitet. Det händer också att dissertationerna är förarbeten till banbrytande verk som publicerats på annat sätt senare.

I denna första publiceringsomgång ligger tyngdpunkten på perioden 1778-1855, en tid då en stor del av avhandlingarna skrevs på svenska. I tidigare perioder dominerar latinet som avhandlingsspråk. Avhandlingarna behandlar all världens ämnen, är pedagogiska och ofta trevlig läsning. Bland dem ser man många ämnen som är aktuella forsknings- och samhällsfrågor än idag.

De professorer som handledde och ofta också skrev dissertationerna står som författare, medan studentens namn kommer i andra rummet. Bland professorer som förestått många avhandlingar i den här perioden märks: (klicka på namnet för att se en avhandling digitalt)

Läs mer om projektet på universitetsbibliotekets webbplats, på svenska och engelska.

Kontaktinformation
Frågor om projektet och dissertationsmaterialet: Anna Fredriksson, bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek och fil. dr i latin, anna.fredriksson@ub.uu.se tel. 070-425 09 48. Om äldre avhandlingar i allmänhet: Peter Sjökvist, bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek och docent i latin. Peter.sjokvist@ub.uu.se tel. 070-425 06 95.