Avhandlingen analyserar hur det vetenskapliga intresset för norrsken och andra fenomen i den nära rymden lade grunden till rymdverksamheten i Kiruna, med förgreningar till övriga samhälleliga funktioner. Denna utveckling skedde i nära samspel med själva platsen Kiruna som med tiden kom att förändras på olika sätt och få en slags identitet som “rymdstad”.

Att städer, regioner och andra platser kan utmärka sig på olika sätt är ingen nyhet. I Sverige finns exempelvis regionerna Ostriket, Glasriket och Höga Kusten, och städer såsom björkarnas stad Umeå, polagrisstaden Gränna och textilstaden Borås. Dessutom finns några platser som förknippas specifikt med vetenskap och teknik, såsom IT-området Kista i Stockholm, forskningsbyn Ideon i Lund och teknikbyn Luleå Science Park.

I rymdstaden Kiruna handlar det om rymdverksamheten. Fredrick Backman undersöker hur det från början var just vetenskap och teknik men senare även andra ingredienser såsom affärsverksamhet, utbildning, och turism som bidrog till att skapa Rymdstaden. Analysen visar hur utvecklingen drivits fram av en kombination av olika individer och grupper inom en rad olika samhälleliga funktioner, inklusive politiker, forskare, entreprenörer, journalister och konstnärer.

FAKTA
Disputationen äger rum fredag 8 maj, kl. 10.00 i Humanisthuset, Hörsal F. Opponent: Sven Widmalm, professor, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet.

Avhandlingen ”Making Place for Space: a History of ‘Space Town’ Kiruna 1943-2000” finns publicerad digitalt

Kontaktinformation
Fredrick Backman, Umeå universitet, fredrick.backman@umu.se, tel: 090 7866327

Studien har föregåtts av fyra tidigare befolkningsstudier (1992, 1998, 2005 och 2009). De kan därför visa både hur det ideella arbetet och de informella insatserna såg ut 2014 då undersökningen genomfördes och hur det har utvecklats under åren 1992–2014.

Befolkningsundersökningen visar på en anmärkningsvärd stabilitet när det gäller graden av engagemang. Detta uppmärksammades redan i 2009 års undersökning och forskarna kan visa att engagemangsnivån är fortsatt stabil fem år senare. Det finns inte något stöd för att det ideella arbetet minskar, trots att detta ofta hävdas i det offentliga samtalet.

Det finns många orsaker till människors engagemang. De tre högst värderade motiven till ideellt arbete är att människor vill delta i ett gott sammanhang eller en god gemenskap, göra något konkret på det område som de är engagerade i och att känna sig behövda.

Ett relativt nytt område är nätaktivism, eller ideellt engagemang på nätet. Det visade sig att de flesta som gjort ideella insatser på nätet (71 procent) också hade gjort traditionella ideella insatser. Dessutom är det så att personer med fler traditionella engagemang är överrepresenterade bland dem som gör insatser på nätet.

Andelen män som gör ideella insatser på nätet är något större än andelen kvinnor och som väntat är ungdomar och medelålders personer mer aktiva än vad äldre personer är. Det är dock inte män i den yngsta åldersgruppen som oftast gör dessa insatser utan i den yngre medelåldern. Befolkningen i de tre storstadsområdena samt personer med universitets- eller högskoleutbildning är överrepresenterade bland dem som gör insatser över nätet. Resultaten pekar på att nätaktivism och traditionellt ideellt arbete kompletterar och till och med förstärker varandra.

Studierna visar att trots upp- och nedgångar i den svenska ekonomin, trots stora förändringar när det gäller arbete och sysselsättning och trots skilda politiska regimer samt tydliga kulturella och sociala förändringar så är den totala omfattningen på engagemanget exceptionellt stabil och mycket hög.

FAKTA
Studien har genomförts av utrednings- och undersökningsföretaget Markör. Nettopopulationen bestod av 2 238 personer. Telefonintervjuer genomfördes med 1 258 personer, vilket motsvarar 56 procent av undersökningsgrupp.

Andel av den vuxna befolkningen i Sverige som arbetat ideellt 2014
Män: 57% 
Kvinnor: 50%
Totalt: 53%
Genomsnittligt antal timmar per månad som de aktiva arbetar ideellt
Män: 17 timmar
Kvinnor: 13 timmar
Totalt: 15 timmar

Kontaktinformation
Professor Lars Svedberg lars.svedberg@esh.se 076-893 10 53. Docent Johan von Essen johan.von-essen@esh.se 076-636 51 28

Tidigare studier har visat att äldre patientgrupper i lägre grad erbjuds den mest evidensbaserade, rekommenderade behandlingen vid akut kranskärlsjukdom. Dessa studier har dock haft vissa begränsningar, både kvantitativt och kvalitativt.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu i flera olika studier inkluderat över 45 000 äldre patienter inom hjärtsjukvården. Studierna, som presenteras i Berglind Libungans avhandling, visar att det finns skillnader i hur äldre och yngre patienter med symtom på akut kranskärlssjukdom behandlas:

• Trots att patienter över 80 år oftare får en slutlig diagnos av akut kranskärlssjukdom, blir de mer sällan undersökta med kranskärlsröntgen och hjärtultraljud än de yngre patienterna. De äldre patienterna får dessutom i lägre utsträckning medicinsk behandling med blodförtunnande och blodfettsänkande läkemedel. Däremot påvisas ingen fördröjning till sjukhusinläggning jämfört med yngre.

– Att äldre patienter i lägre grad får evidensbaserad behandling kan sannolikt förklaras med att den behandlande läkaren anser att risken med behandlingen överväger nyttan, säger Berglind Libungan.

• Sjukhusdödligheten bland äldre patienter med hjärtinfarkt som behandlas med enbart mediciner är högre än bland de yngre som får kranskärlsröntgen och ballongvidgning.

– Det betyder inte att kranskärlsingrepp automatiskt är bättre, eftersom det är stora skillnader mellan grupperna. De som behandlas med enbart mediciner är till exempel oftast en bra bit över 80 år och sjukare än de som erbjuds ingrepp. För att dra slutsatser om vilken strategi som är bäst för de äldre patienterna krävs mer klinisk forskning.

• Antalet äldre patienter med hjärtinfarkt som behandlas med kranskärlsröntgen och ballongvidgning har ökat i Sverige under den senaste tioårsperioden. Men trots att patienterna blivit allt äldre och sjukare har risken att drabbas av komplikationer efter behandlingen, till exempel blödning eller stroke, inte ökat under denna tid.

– Det talar för att fler äldre skulle kunna erbjudas ballongvidgning, säger Berglind Libungan.

Göteborgsstudierna visar också att äldre patienter som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus idag har lägre chans att överleva. Bland patienter mellan 70 och 80 år överlever idag 6,6 procent, i åldersgruppen 80-90 år 4,4 procent och bland de som var över 90 år endast 2,3 procent.

Avhandlingen Acute coronary syndrome and cardiac arrest in the elderly försvaras vid en disputation den 28 maj.

Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/38347

Kontaktinformation
Berglind Libungan, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0702 836 771 (4-9 maj och 25-29 maj) och +354-8593771 (10-24 maj) berglind.libungan@vgregion.se

Typiska symtom vid den ärftliga, neurodegenerativa sjukdomen Huntingtons sjukdom är ofrivilliga rörelser. Symtomen debuterar vanligtvis i medelåldern, men sjukdomsbilden varierar stort mellan olika patienter. Trots att två personer är bärare av exakt samma mutation i genen som kodar för det så kallade huntingtinproteinet kan det skilja uppemot 20 år i sjukdomsdebut. Nu har forskarna upptäckt att en liten genetisk förändring strax utanför huntingtingenen tycks spela en viktig roll. Det rör sig om en genvariant som innebär att en enda bas i DNA:t är utbytt mot en annan.

– Vi har för första gången identifierat en genvariant som påverkar när sjukdomsdebuten inträffar. Det intressanta är att vi lyckades visa att genvarianten både kan fördröja och skynda på sjukdomsutvecklingen beroende på vilken genkopia den sitter på, säger studiens forskningsledare, Kristina Bečanović vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

De flesta som får Huntingtons sjukdom har en normal huntingtingen och en muterad. I den aktuella studien fann forskarna att när genvarianten fanns på genkopian som kodar för normalt huntingtinprotein insjuknade patienterna i snitt fyra år tidigare än förväntat. Däremot hade genvarianten en skyddande effekt när den satt på genkopian som kodar för det muterade proteinet, som är toxiskt för hjärnan. De patienterna klarade sig i snitt tio år längre än förväntat innan de fick motoriska symtom.

Forskarna fann också att en transkriptionsfaktor, NF-kappaB, aktiverar huntingtingenen, men att genvarianten gör det svårare för NF-kappaB att aktivera uttrycket av huntingtin. Studien pekar på att genvarianten därför leder till lägre nivåer av det normala eller det muterade proteinet, beroende på vilken genkopia den sitter vid, och att det är förklaringen till skillnaden i sjukdomsdebut.

– Vårt fynd är extremt viktigt för att utveckla sjukdomsmodifierande behandlingar, som inte bara minskar symtomen utan också skyddar hjärnan. Exempelvis har man länge forskat kring att tysta uttrycket av huntingtinproteinet, något som kommer att testas i patienter inom en snar framtid. Vårt fynd är det första som stödjer att den typen av behandlingar kan komma att hjälpa personer med Huntingtons sjukdom genom att bromsa sjukdomsutvecklingen, säger Kristina Bečanović.

– Studien erbjuder ett smörgåsbord av uppslag till nya behandlingar, och är ett mycket lyckat resultat av ett genuint translationellt samarbete mellan grundforskare och kliniker i flera länder, säger Ola Hermanson vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet, en av de medverkande forskarna.

FAKTA
Studien har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet. Utöver forskare från Karolinska Institutet och University of British Columbia har även forskare Köpenhamns universitet, Danmark, University College London, UK, och University of Iowa, USA, deltagit i arbetet med studien.

Publikationen A SNP in the HTT promoter alters NF-kB binding and is a bidirectional genetic modifier of Huntington disease, Kristina Bečanović, Anne Nørremølle, Scott J Neal, Chris Kay, Jennifer A Collins, David Arenillas, Tobias Lilja, Giulia Gaudenzi, Shiana Manoharan, Crystal Doty, Jessalyn Beck, Nayana Lahiri, Elodie Portales-Casamar, Simon C Warby, Colúm Connolly, Rebecca A G DeSouza, REGISTRY Investigators of the European Huntington’s Disease Network, Sarah J Tabrizi, Ola Hermanson, Douglas R Langbehn, Michael R Hayden, Wyeth W Wasserman & Blair R Leavitt, Nature Neuroscience, online 4 May 2015, doi: 10.1038/nn.4014.

Kontaktinformation
Kristina Bečanović, forskare, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Telefon:+46 (0) 73-764 11 26. E-post: Kristina.Becanovic@ki.se

 I en avhandling har Ville Lekholm, Uppsala universitet, utvecklat processer för tillverkning av keramiska mikroraketer som tål mycket höga temperaturer.

Så kallad mikrosystemteknik möjliggör miniatyrisering av komponenter så att exempelvis sensorer lika de som används på kryssningsfartyg för att stabilisera fartygen vid hög sjö idag återfinns i de flesta mobiltelefoner. Denna teknik erbjuder möjligheten att markant minska storleken även på sensorer och instrument för rymdtillämpningar.

– Men även om en hel del teknik existerar idag som kan göra rymdfarkoster många storleksordningar mindre, så utgör framdrivningssystemen en utmaning, säger Ville Lekholm vid institutionen för teknikvetenskaper som i dagarna lagt fram sin avhandling i mikrosystemteknik vid Uppsala universitet.

Ett populärt alternativ som användes bland annat på Philae-landaren, som i höstas landade på en komet, är så kallade kallgasraketer. Dessa verkar genom att trycksatt gas pressas genom ett munstycke och lämpar sig, tack vare sin enkelhet, mycket väl för miniatyrisering. De begränsas dock av verkningsgraden, då de är helt beroende av att en tillräcklig mängd bränsle för hela farkostens livslängd finns tankat och klart från start. För att minimera bränsleåtgången krävs därför att raketerna verkar så effektivt som möjligt.

I motsats till vad namnet kallgasraket antyder är det inte med nödvändighet kall gas som pressas ut. Tvärtom ökar verkningsgraden ju högre temperatur man kan tillåta i raketmynningen. I detta syfte har Ville studerat material och utvecklat processer för tillverkning av keramiska mikroraketer som tål temperaturer över 1000 °C. För att ytterligare förbättra raketernas prestanda har en testprocedur tagits fram genom vilken direkt avbildning av gasutblåsen är möjlig.

Slutligen har även flödessensorer studerats som kan integreras med raketen, och därigenom möjliggör noggrann övervakning av bränsleåtgången.

Lär hela avhandlingen High-Temperature Microfluidics for Space Propulsion i fulltext.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ville Lekholm, tel: 018-471 31 14, 0736-83 94 11, e-post: ville.lekholm@angstrom.uu.se

Det var ett av resultaten från Vårkollen som genomfördes första gången i år. Nästan 4000 observationer av tussilago, blåsippor, vitsippor, sälg, björkar och hägg rapporterades in under Valborgshelgen, när Vårkollen efterlyste vårtecken från hela landet. Det var frivilliga medborgare som rapporterade från uppemot 700 platser i landet.

Under Valborgshelgen genomförde Svenska Botaniska Föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet Vårkollen för första gången. Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som frivilliga rapporterat in. Det är tänkt att bli en årligt återkommande undersökning av hur långt våren kommit i landet, så att man kan se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.

– Vi är glada att så många deltog i Vårkollen och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter, säger Stefan Grundström, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i södra Skåne och i år har lövsprickningen redan skett i hela Götaland och Svealand och här och där längs Norrlandskusten. På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, men i år har den redan setts blomma långt upp i Norrlands inland.

– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen tidigarelagts ett par veckor sedan 1980-talet vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Därför vill vi på olika sätt dokumentera hur naturens kalender påverkas, säger Kjell Bolmgren vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinätverket.

Enligt Vårkollen är det inte så stor skillnad i hur långt upp i landet tussilagons blommor synts till i år, jämfört med hur det var för hundra år sedan. Det kan förklaras av att snötäcket fortfarande ligger kvar i stora delar av inlandet. Även vitsipporna verkar hindras av snötäcket just nu. Däremot har enstaka rapporter av blommande hägg rapporterats in från sydligaste Sverige. Enligt Kjell Bolmgren är det för tidigt att säga om detta betyder att häggen är på gång mer allmänt, men mycket tyder på att den kommer att starta cirka två veckor tidigare än för hundra år sedan, trots att utvecklingen under april varit förhållandevis långsam.

FAKTA

Kontaktinformation
Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket, Sveriges lantbruksuniversitet. Tel 0730-67 03 65, kjell.bolmgren@slu.sewww.naturenskalender.se Stefan Grundström, ordförande, Svenska Botaniska Föreningen. Tel 070-420 02 11, ordforande@svenskbotanik.sewww.svenskbotanik.se

Antibiotika är läkemedel som botar människor och djur från infektioner som orsakats av bakterier. Ett stort problem inom sjukvården idag är att många bakterier har blivit motståndskraftiga eller resistenta mot antibiotika. Antibiotikaresistens kan uppstå när bakterier utsätts för antibiotika, men även andra substanser, som konserveringsmedel, desinfektionsmedel och giftiga tungmetaller, kan ha samma effekt. Dessa substanser brukar gå under benämningen biocider.

Just tungmetallen silver har på senare år fått ett allt bredare användningsområde. Kolloidalt silver har sålts som ett kosttillskott, men man kan även stöta på denna tungmetall i vitvaror, hygienprodukter, kläder och skor. Inom sjukvården har användningen av silver i sårförband eller medicintekniska produkter blivit alltmer populär. Syftet med silveranvändningen är att avdöda bakterier men den vetenskapliga grunden för detta är begränsad.

I sina studier såg Susanne Sütterlin och hennes kollegor att silver saknade en bakterieavdödande effekt mot viktiga sårbakterier. Tarmbakterier däremot dödades av silver, men några viktiga sjukdomsframkallande bakteriearter ur denna stora grupp hade gener som kunde göra dem silverresistenta. I drygt hälften av de bakterieisolat som hade insamlats från patienter med blodförgiftning under en 20-årsperiod fanns gener kodande för silverresistens.

– Det mest oroväckande fyndet var emellertid att silver verkade kunna framkalla resistens även mot antibiotika, säger Susanne Sütterlin, specialistläkare i klinisk mikrobiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.

Silverresistensgener fanns framför allt i bakterier som forskargruppen isolerat från människor boendes i Sverige. Hos kinesiska barn var dessa gener sällsynta, för att inte förekomma alls hos fåglar eller i bakterier som huvudsakligen lever i miljön. Mycket tyder på att silverresistensen har en koppling till livsstil och mänskliga aktiviteter som återfinns i Sverige/Västvärlden.

Forskargruppens fynd om de negativa effekterna av silveranvändning överensstämmer med andra rapporter som berör biocider. En överdriven rädsla för infektioner eller okritisk övertro på ”nya” teknologier, får oss att köpa biocidinnehållande produkter i tron att vi gör något bra. Vetenskapen lär oss emellertid någonting annat.

– Att undvika produkter med silvertillsatser kan vara en första åtgärd för att förhindra uppkomst och spridning av antibiotikaresistenta bakterier, och därmed öka chansen att vi kan bevara fungerande läkemedel för våra barnbarn. Antibiotikaresistens är ett problem som vi alla i samhället berörs av och som vi alla kan påverka. Bara vi är medvetna om det, säger Susanne Sütterlin.

Läs avhandlingen ”Aspects of bacterial resistance to silver” i fulltext. Avhandlingen försvaras den 8 maj.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Susanne Sütterlin, tel: 070 227 6996, e-post: Susanne.Sutterlin@medsci.uu.se

Forskning om hur syskonrelationer organiseras i vardagligt familjeliv och i relation till medieanvändning är fortfarande sällsynt. Med sin avhandling bidrar därför Ylva Ågren, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, till ökad kunskap om såväl syskons samspel som barns mediebruk i hemmet.

I ett halvårs tid följde Ylva Ågren fjorton barn i åldrarna 4-9 år i sex familjer. Hon videofilmade syskonens samspel framför datorer, tv-apparater, spelkonsoler, cd-spelare och mobiltelefoner.

– Studien visar att syskon är viktiga för ett informellt lärande. Äldre syskon fungerar som förebilder och trendsättare. Det visade sig också att samkönade och mer åldersnära syskon oftare etablerade en gemensamma praktiker när det kom till spelande och medielekar än syskon av olika kön och med större åldersskillnad, säger hon.

När barn och medier förs på tal blottas ofta en rädsla för att barnen blir stillasittande. Men Ylva Ågren tillskriver barnen ett aktörskap. De tar inte bara passivt emot alla de intryck som omvärlden består av utan tolkar, omtolkar och går i dialog med den kultur de möter, menar hon.

– Barns medierade värld består av ett enormt kretslopp av spel, texter, bilder, musik och filmer. Barnen väljer och plockar upp det som passar deras syften, i lek eller i kommunikation. Det som är populärt växlar snabbt och har ofta koppling till den kommersiellt drivna barnkulturen.

På så sätt utmanar barnen bilden av vad som anses ”bra” kultur.

– Gränsen mellan populärkultur och kanoniserad kultur, som vi vuxna ofta drar, blir för barnen obetydlig. Smak och stil hänger för dem många gånger samman med att ha delad gemenskap med syskon eller kamrater.

Ett annat resultat som framkommer i avhandlingen är barns tidiga socialisering in i ett köpbeteende.

– Det förvånade mig att konsumtionen har en så central plats i barns medievärld. Det är inte bara olika medieartefakter, som spelkonsoler, datorer eller mobiler, som kostar. Flera barn i studien vistades också på olika spelsajter som initialt är gratis, men som lockar med medlemskap som kostar pengar och som ger status. Som förälder kan det vara svårt att förhålla sig till allt det som barnen önskar och vill ha.

FAKTA
Ylva Ågren disputerade den 30 april med avhandlingen ”Barns medierade värld – syskonsamspel, lek och konsumtion”. Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
Ylva Ågren: 0735-60 46 76, ylva.agren@barnkultur.su.se

Under 2000-talet har det vanligen beskrivits omkring fem nya fågelarter per år, varav merparten kommer från Sydamerika. När det gäller Kina, inklusive Taiwan, har bara 11 nya arter beskrivits sedan 1930 (inklusive Locustella chengi), och Per Alström från Artdatabanken vid SLU har varit med och beskrivit fem av dessa. Per Alström och hans medförfattare Urban Olsson från Göteborgs universitet är de enda svenskar som har beskrivit nya fågelarter i modern tid. Den senaste före dem var Einar Lönnberg, som beskrev reliktmåsen från Centralasien 1931. 

Sichuansmygsångaren häckar i bergsområden från ca 1000–2300 m höjd, där den förekommer i tät ört- och buskvegetation. Liksom sina svenska släktingar är den extremt tillbakadragen och svår att se. Den uppmärksammas framför allt genom sin karaktäristiska, mycket enkla sång, som består av en sträv utdragen ton följd av en kortare ton, som upprepas med jämna mellanrum under lång tid.

Sichuansmygsångaren är extremt lik den rödbruna smygsångaren Locustella mandelli, som förekommer från nordöstra Indien till norra Sydostasien och sydöstra Kina, men skiljer sig i vissa kroppsproportioner och i synnerhet genom sin annorlunda sang.

– Redan 1987 hörde Urban Olsson och jag en fågel i Sichuanprovinsen i Kina som såg ut som en rödbrun smygsångare, men som sjöng väldigt annorlunda jämfört med vad vi hade hört i nordvästra Thailand, sager Per Alström. Vi misstänkte redan då att det kunde röra sig om en ny art, men det tog många år och många expeditioner och museibesök innan vi tillsammans med alla våra medarbetare hade samlat så mycket material att vi kände oss redo att beskriva den som en ny art.

DNA-analyser visar att dessa båda arter är mycket närbesläktade, och att de skilts från en gemensam förfader för ca 850 000 år sedan.

De två nära släktingarna förekommer lokalt på samma berg, där de i huvudsak är åtskilda i höjdled, med sichuansmygsångaren på lägre höjd än den rödbruna smygsångaren.

Sichuansmygsångaren är lokalt ganska talrik, och dess livsmiljö är inte hotad, så dess bevarandestatus verkar gynnsam. Den har förbisetts tidigare på grund av sin stora likhet med den rödbruna smygsångaren och sin tillbakadragna livsstil.

Den nya arten är uppkallad efter den numera bortgångne professor Cheng Tso-hsin (1906–1998), som betytt mer för kinesisk ornitologi än någon annan. De engelska och svenska namnen syftar på Sichuanprovinsen, där arten först upptäcktes.

FAKTA
De svenska forskarna kommer frånSveriges lantbruksuniversitet och Göteborgs universitet.

Artikeln:
Per Alström, Canwei Xia, Pamela C Rasmussen, Urban Olsson, Bo Dai, Jian Zhao, Paul J Leader, Geoff J Carey, Lu Dong, Tianlong Cai, Paul I Holt, Hung Le Manh, Gang Song, Yang Liu, Yanyun Zhang & Fumin Lei. 2015. Integrative taxonomy of the Russet Bush Warbler Locustella mandelli complex reveals a new species from central China. Avian Research 6:9. http://dx.doi.org/10.1186/s40657-015-0016-z (Open Access)

Ljudfiler

Kontaktinformation
Professor Per Alström Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet 070-454 69 65, 018-67 25 75, per.alstrom@slu.se

Varje år sker allvarliga trafikolyckor på vägar som är isiga och snöiga. För att bekämpa halka används idag ett system som bara mäter vägytan på enstaka punkter eller över mycket små områden vilket gör att felmarginalen kan vara stor. Patrik Jonsson, industridoktorand vid Mittuniversitetets forskningscenter STC, har tagit fram en helt ny mätteknik som beröringsfritt kan särskilja områden på vägen som torra, våta, isiga eller snöiga. Systemet är unikt på så vis att det också upptäcker små skillnader i väglaget som exempelvis kan uppstå i hjulspår och orsaka problem vid omkörningar.

– En kommersiell sensor har tagits fram baserad på forskningsresultaten. Den har fått stor uppmärksamhet på internationella konferenser och från vägmyndigheter, framförallt i de nordiska länderna. Norge, Danmark och Tjeckien kommer att testa systemet under den kommande vintern, berättar Patrik Jonsson.

Systemet består av en kostnadseffektiv kamerateknik baserad på spektral analys av bilder tagna inom infrarött område (NIR). Det tillsammans med analysmodeller och mätdata från Trafikverkets väderstationer ger en bild av vägbanan där olika delar av vägen kan klassificeras som isig, våt, torr eller snöig.

Systemet har bland annat testats längs E14 på båda sidor om gränsen mellan Norge och Sverige. Resultaten visar att systemet ger helt ny information om vägbanans status jämfört med tidigare lösningar. Tack vare användningen av sensorer inom det infraröda området kan till och med klar is, s.k. black ice, upptäckas vilket tidigare inte varit möjligt. Tekniken kan också användas på flygplatser och inom vindkraftsindustrin för att upptäcka isbildning på vindkraftverkens rotorblad eller flygplansvingar.

Nu kommer Patrik att återgå till sin tjänst på Combitech AB där de just nu håller på att definiera hur företaget bäst kan dra nytta av Patriks kompetens.

– Även om forskningsarbetet har visat på lyckade resultat finns det möjligheter till förbättringar av systemet. Planen är att jag även i framtiden ska ingå i forskningsgrupper mellan Sverige och Norge eftersom Combitech och Mittuniversitetet samarbetar i nya forskningsprojekt, avslutar Patrik.

FAKTA
Avhandlingen heter “Surface status classification, utilizing image sensor technology and computer models” och finns tillgänglig här. Den försvaras vid Mittuniversitetet, Campus Östersund, 5 maj.

Forskningen har finansierats av Combitech AB, Saab AB, Klimator AB och Trafikverket i samarbete med Mittuniversitetet.

Kontaktinformation
Patrik Jonsson, 063-16 53 99, 0734-46 03 18, e-post: patrik.jonsson@miun.se. Benny Thörnberg, handledare, 060-14 89 17, e-post: benny.thornberg@miun.se

Känslan av att ”äga” sin kropp och befinna sig på en viss plats i rummet är så grundläggande att vi ofta tar den för givet. För hjärnan är det dock en komplicerad uppgift att ständigt kombinera information från våra olika sinnen för att upprätthålla en precis känsla för var kroppen befinner sig i förhållande till den yttre miljön. Studier på råttor som har visat att specifika delar av hjärnan innehåller GPS-liknande ”plats-celler” som signalerar var råttan befinner sig i rummet – en upptäckt som belönades med 2014 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Än så länge har det dock varit okänt hur den mänskliga hjärnan skapar vår medvetna upplevelse av kroppen i rummet, och huruvida områdena man identifierat hos råttor har betydelse för denna.

I den aktuella studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology, skapade forskarna en utanför-kroppen-illusion hos femton friska försökspersoner placerade i en magnetkamera som registrerade deras hjärnaktivitet. I experimentet bär försökspersonen ett par virtual reality-glasögon och ser sig själv och magnetkameran från en annan del av rummet. Från det nya visuella perspektivet ser försökspersonen en okänd persons kropp i förgrunden medan deras fysiska kropp syns sticka ut ur magnetkameran i bakgrunden. För att utlösa illusionen berör forskaren försökspersonens kropp samtidigt som den okända kroppen blir berörd på exakt samma ställe, fullt synligt för försökspersonen.

– Inom loppet av några sekunder binder hjärnan samman känslan av beröring och synintrycket från det nya visuella perspektivet, vilket resulterar i illusionen att den okända kroppen är ens egen och att man befinner sig på dess plats i rummet, utanför sin fysiska kropp, säger Arvid Guterstam, förstaförfattare till den aktuella studien.

I den viktigaste delen av studien använde forskarna utanför-kroppen-illusionen för att perceptuellt ”teleportera” försökspersonerna mellan olika platser i magnetkamerarummet. De applicerade sedan mönsterigenkänningsmetoder för att analysera hjärnaktiviteten, och kunde då visa att det går att läsa av den upplevda jag-positionen från aktivitetsmönster i specifika delar av hjäss- och tinningloben. Forskarna kunde vidare påvisa ett systematiskt samband mellan informationsinnehållet i dessa mönster och hur starkt individerna upplevde illusionen av att befinna sig på en specifik utanför-kroppen-plats.

– Känslan av att vara en kropp på en given plats i rummet är en förutsättning för att vi ska kunna interagera med vår omgivning och utgör en basal aspekt av det mänskliga jag-medvetandet. Våra resultat är därför viktiga då de för första gången kartlägger vilka delar av hjärnan som är inblandade i skapandet av den kroppsliga jag-upplevelsen i rummet, säger Arvid Guterstam.

En av hjärnareorna där försökspersonernas upplevda jag-position kunde avläsas var hippocampus, alltså den struktur i hjärnan där man i råttförsök hittat de Nobelprisbelönta ”plats-cellerna”.

– Detta fynd är extra intressant då det ger en indikation på att plats-celler inte enbart har betydelse för navigering och minnesinlagring, men även är viktig för skapandet av den medvetna upplevelsen av kroppen i rummet, säger Henrik Ehrsson, professor vid Institutionen för neurovetenskap och en av forskarna bakom studien.

Forskningen har genomförts med hjälp av anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Riksbankens Jubileumsfond och James McDonnell Foundation.

Publikation: “Posterior Cingulate Cortex Integrates the Senses of Self-location and Body Ownership”, Arvid Guterstam, Malin Björnsdotter, Giovanni Gentile & Henrik Ehrsson, Current Biology,  online 30 April 2015, doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.cub.2015.03.059.

Se en film om forskningen på YouTube


Kontaktinformation
Arvid Guterstam, läkare, doktorand. Tel: +1 (206) 488 4770 (amerikanskt nummer). Skype: arvid.guterstam. E-post: arvid.guterstam@ki.se. Henrik Ehrsson, läkare, professor. Tel: 08-517 76149 eller 076142792. E-post: henrik.ehrsson@ki.se

– Jag föreslår ett teoretiskt ramverk för klädkonstruktion som är härlett från studier av kropp och tyg i interaktion med varandra, säger Rickard Lindqvist. Ramverket, Kinetic Garment Construction, har utvecklats genom experiment där jag har draperat tyger på levande kroppar, i rörelse. Resultatet möjliggör nya typer av uttryck och förfinade funktioner hos plaggen i relation till kroppen och dess rörelser.

Föreställ dig hur en skräddare brukar ta mått på en person, eller hur mönsterdelar för ett plagg läggs ut på tyget. Det vanliga är att göra detta i raka linjer. Måtten brukar tas på en stillaståendekropp, antingen uppifrån och ned eller vågrätt. Mönsterdelarna läggs ut rakt på tyget.

– Av tradition följer vi en skräddarmatris, en förståelsemodell av kroppen, som introducerades under 1800-talet, parallellt med industrialiseringen, säger Rickard Lindqvist. Denna matris, bestående av horisontella och vertikala linjer, har dock tydliga brister när det gäller hur en rörlig kropp interagerar med flexibla tyger. Det är därför jag har arbetat fram ett förslag på ett annat ramverk.

Följer kroppens rörelser
Rent konkret har han utgått från några olika startpunkter på kroppen: axlar och midja. Det är de punkter där plagg brukar vila eller hänga. Han har draperat tyg på levande modeller och testat hur tyget faller. Detta har sedan kombinerats med hur tyget bör draperas för att sitta på plats samtidigt som armar och ben kan röra sig fritt.

Plaggen som konstrueras utifrån ramverket kan ofta skäras ut i ett enda stycke. Detta gör att tygets riktning varierar i förhållande till kroppen och eftersom tyg kan bli töjbart i vissa ledder innebär det att även graden av flexibilitet varierar, precis som rörelsemönstren i olika kroppsdelar varierar.

Vid första anblick ser en kavaj som är gjord enligt Rickard Lindqvists ramverk ut som en vanlig kavaj. Men om man synar den i sömmarna märks det att den saknar axelsömmar och att sidsömmen inte går lodrätt i sidan utan är böjd framåt. Ärmarna har en söm som gör en tydlig knyck för armbågen.

– När man bär dessa plagg är det påtagligt att de följer kroppens rörelser på ett annat vis än vad vi är vana vid, säger han.

Grundforskning som ska leda vidare
Rickard Lindqvist är utbildad inom både herrskrädderi och modedesign och har tidigare haft ett eget varumärke. Han berättar att han alltid har upplevt den klassiska skräddarmatrisen som problematisk och inte så välfungerande, men att det har varit svårt att precisera varför.

De försök som tidigare har gjorts för att förbättra följsamheten i kläder har oftast bestått av justeringar av skräddarmatrisen. Men nu har alltså ett helt nytt ramverk skapats.

Ramverket är en vidareutveckling av den franska kostymören Genevieve Sevin-Doering arbete. Hon utvecklade under 1970- och 1980-talen sätt att skära plagg i ett enda stycke, för att sedan svepa plaggen kring kroppen. Utifrån hennes arbeten har Rickard Lindqvist experimenterat fram och utvecklat metoderna, samt formulerat en teori kring hur det fungerar.

– Det är en teori som kan öppna för vidare utvecklingar. Jag ser detta som grundforskning, där jag inte bevisar någon tes, utan föreslår ett förhållningsätt, som kan leda till ytterligare tillämpningar. Nu återstår det att se hur det kan användas och vem som kan använda det.

FAKTA
Avhandlingen: Kinetic garment construction – Remarks on the foundations of pattern cutting. Producerad av doktoranden Rickard Lindqvist vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås. Handledare: professor Clemens Thornquist, Textilhögskolan. Disputationen skedde 29 april 2015 på Textilhögskolan

Avhandlingen finns tillgänglig från:https://www.academia.edu/11973607/Kinetic_Garment_Construction_-_Remarks_on_the_Foundations_of_Pattern_Cutting

Kontaktinformation
Rickard Lindqvist rickard.lindqvist@hb.se 0708 290500

Höjd temperatur innebär oftast en stimulering av fotosyntes och tillväxt hos växter på våra breddgrader. I redan varma områden, där årstidsväxlingar i temperatur är små eller obefintliga, kan dock uppvärmning tvärtom påverka växter negativt.

– Tropiska arter är anpassade till ett stabilt klimat, med små temperaturvariationer inom och mellan år. Det finns därför en oro att de inte ska kunna anpassa sig till stigande temperatur, säger Johan Uddling, docent vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.

Trots att tropiska regnskogar är världens mest produktiva och artrika ekosystemtyp råder det för närvarande stor osäkerhet kring hur de påverkas av klimatförändringarna.

Rwandas bergsregnskogar särskilt utsatta
Johan Uddling, Angelica Vårhammar och Göran Wallin och kollegor till dem vid Göteborgs universitet och University of Rwanda har undersökt temperaturkänsligheten hos tropiska trädarter i Rwanda. Rwanda kallas ”the land of thousand hills” och skogen Nyungwe på 1600-3000 meters höjd är Afrikas största kvarvarande bergsregnskog.

Rwanda ligger i ”Albertine rift”, ett område med hög artrikedom och många arter som är knutna till just detta område. Den globala uppvärmningen är ett särskilt allvarligt hot mot de arter som idag växer på hög höjd, eftersom det i många områden inte finns ytterligare högre belägna områden att flytta till när temperaturen stiger.

Höghöjdsarter mycket temperaturkänsliga
För att undersöka arter i bergsregnskog och deras förmåga att anpassa sig till ett varmare klimat studerade forskarna arterna när de odlades på lägre höjd, där temperaturen var cirka fem grader varmare. Växterna visade sig vara mycket känsliga för hög temperatur:

Arter från bergsregnskogen hade kraftigt reducerad fotosyntes när de växte på lägre höjd. Den negativa effekten var dels rent biokemisk, och dels orsakad av att dessa arter är dåliga på att kyla ner sig själva genom att avdunsta vatten, säger Johan Uddling.

Mitt på dagen överskreds fotosyntesens optimala tempertur med cirka tio grader hos arterna från bergsregnskogen, medan överskridandet var betydligt mindre hos de arter från lägre höjd som också ingick i studien.

Ska undersöka konsekvenserna
Johan Uddling och Göran Wallin kommer nu att tillsammans med kollegor vid Rwandas universitet gå vidare med att undersöka vilka konsekvenser skillnader i temperaturkänslighet mellan olika trädarter har för produktiviteten och artsammansättningen i framtidens bergsregnskogar i Rwanda. Genom att använda en naturlig höjdgradient som ett slags laboratorium kan man undersöka hur olika arter och konkurrensförhållandena dem emellan påverkas av ett varmare klimat, det vill säga ett steg nedåt längs gradienten.

Frågan är då om vissa arter trängs undan av andra och vilka konsekvenser detta får för skogarnas produktivitet och biodiversitet. Om detta hoppas vi kunna återkomma i framtida studier, säger Johan Uddling.

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/nph.13291/abstract

Kontaktinformation
Johan Uddling, Docent, Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, Göteborgs Universitet Tel: 031-786 3757, Mobil: 073-8267104 E-mail: johan.uddling@bioenv.gu.se

Larissa Mickwitz, legitimerad lärare och forskare vid Institutionen för pedagogik och didaktik, har i sin avhandling analyserat hur läraren konstrueras i ett omfattande material av svenska och internationella skolpolitiska texter och i intervjuer med yrkesverksamma lärare i Sverige.

– Lärarnas berättelser är samstämmiga och lyfter fram andra aspekter av professionalism än vad som framhålls i de skolpolitiska texterna. Medan dagens skolpolitik förordar formell reglering och kontroll, framhåller lärarna autonomi som centralt. Lärarna står till exempel frågande inför lärarlegitimationsreformen och hur undervisningen hamnat i skuggan av betygssättningen, säger Larissa Mickwitz.

Från professionell till kvalitetssäkrad lärare
Undersökningen rör sig över tre reformperioder: decentraliseringen och avregleringen av den svenska skolan runt 1990, perioden mellan läroplansreformerna 1994 och 2011 samt lärarlegitimationsreformen 2011. I sin analys utkristalliserar Larissa Mickwitz tre olika konstruktioner av läraren i respektive reformperiod: den professionella, den oprofessionella och den kvalitetssäkrade läraren.

– Den lärare som konstrueras i samband med lärarlegitimationsreformen handlar i mycket om att legitimera betygen, vars likvärdighet ifrågasattes perioden innan. Efter avregleringen har betygens betydelse i skolan ökat. Men lärarberättelserna visar att det lärarna själva framhåller, lärandet i sig, hamnar i ett motsatsförhållande till det ökade fokuset på betyg.

Grund för att utveckla professionen
Konsekvensen av de motstridiga bilderna kring synen på den professionella läraren kan bli att lärare hamnar i professionell vanmakt, varnar Larissa Mickwitz.

– När lärarna inte förmår basera sin professionella identitet utifrån det de ser som läraruppdraget riskerar i förlängningen likgiltighet att infinna sig.

Däremot finns i lärarnas berättelser en god grund för en gemensam praktiknära definition av läraruppdraget, ett så kallat yrkesethos eller en yrkesidentitet, påpekar Larissa Mickwitz.

– Det går att se en definition av ett inifrån definierat läraruppdrag i lärarberättelserna. Men om inte lärarna formulerar ett eget syfte med sin pedagogiska verksamhet står den skolpolitiska definitionen, som EU och OECD står för, oemotsagd. Då handlar pedagogisk verksamhet om hur väl skolan lyckas med sitt utbildningsuppdrag utifrån svenska elevers resultat i Pisa-mätningarna.

FAKTA
Larissa Mickwitz disputerade den 29 april vid Stockholms universitet med avhandlingen ”En reformerad lärare. Konstruktionen av en professionell och betygsättande lärare i skolpolitik och skolpraktik”. Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Larissa Mickwitz: 073-155 04 40, larissa.mickwitz@edu.su.se.

– Vänsterpartiets tåg har en social sammansättning som är väldigt lik till exempel miljö- och fredsdemonstrationer, medan Socialdemokraterna och LO attraherar en relativt större andel av de grupper som ofta brukar ses som mindre benägna att demonstrera, till exempel arbetare och äldre, säger Magnus Wennerhag, sociolog vid Göteborgs universitet.

Han har tillsammans med forskarkollegorna Abby Peterson och Mattias Wahlström undersökt vem den typiske första maj-demonstranten är och varför folk väljer att demonstrera på den specifika dagen. Genom att delta i ett större internationellt forskningsprojekt, där forskare genomfört enkätundersökningar vid ett 100-tal demonstrationer, har de kunnat jämföra hur första maj firas i sju olika länder. I Sverige genomfördes enkätundersökningar vid sex första maj-demonstrationer, i Stockholm, Göteborg och Malmö mellan 2009 och 2012. Både Socialdemokraternas (SAP) och LO:s samt Vänsterpartiets (V) tåg undersöktes.

Fler unga och kvinnor bland V-demonstranter
Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan de demonstrationer som arrangeras av V respektive SAP/LO. V:s demonstrationståg attraherar en större andel yngre, studenter och kvinnor, medan SAP/LO i stället lockar en större andel medelålders och äldre, samt en större andel män.

V-demonstranterna är dessutom mer välutbildade, fler än fyra av fem har högskoleutbildning. Här återfinns även störst andel demonstranter med medelklassyrken (47–59 procent). I SAP/LO:s demonstrationer har runt hälften av demonstranterna högskoleutbildning. Här finns i stället störst andel demonstranter med arbetaryrken (27–38 procent).

− Sedan 1970-talet har den internationella forskningen sett unga och välutbildade från medelklassen som de typiska demonstranterna, men åtminstone i Socialdemokraternas och LO:s första maj-tåg ser vi att just arbetare mobiliseras, säger Mattias Wahlström.

Forskarna har även kunnat undersöka vilka sociala och politiska faktorer som i allmänhet gör folk mer benägna att demonstrera första maj. Det visar sig då att de som identifierar sig som arbetare är mer villiga att demonstrera. Men samma sak gäller för de som har medelklassyrken inom utbildning, vård och omsorg, som är något mer benägna att demonstrera än till exempel produktionsarbetare. Utlandsfödda är också något mer villiga att demonstrera.

− Men viktigast är ändå politisk övertygelse och organisationsmedlemskap. Störst roll spelar allmän vänsterorientering och partisympatier med SAP eller V, eller att man är medlem i något av dessa partier, säger Magnus Wennerhag.

Ses som en möjlighet att påverka politiskt
Studien belyser också skälen till att demonstrera som deltagarna själva anger. Dessa varierar stort, men det dominerande synsättet är att första maj betraktas som en protest och en möjlighet att påverka politiskt. Jämförelsen mellan olika europeiska länder gör det tydligt att första maj utgör en plattform för att uttrycka sin ståndpunkt i frågor som lokalt är aktuella. Det kan röra sig om allt från kärnkraftsmotstånd till kritik mot nedskärningar i offentlig sektor, eller försvar av rätten att vara ledig på första maj.

– En intressant paradox är att på platser där traditionen är jämförelsevis svag, exempelvis i London, så betonar deltagarna i högre grad marschens betydelse som tradition och firande, säger Mattias Wahlström. I Sverige där traditionen är väl etablerad är det däremot vanligare att deltagarna i första hand ser marscherna som protestdemonstrationer.

Kontaktinformation
Magnus Wennerhag, fil. dr och forskare i sociologi, telefon: 0706−24 68 73 e-post: magnus.wennerhag@gu.se Mattias Wahlström, fil. dr och forskare i sociologi, telefon: 0704−38 02 59, e-post: mattias.wahlstrom@gu.se

Satsningen på strategisk forskning inleddes 2010 och har fram till och med 2014 omfattat 5,3 miljarder kronor.

– Expertpanelen bedömer att runt en tredjedel av SFO-miljöerna idag håller högsta internationella nivå. Det är ett mycket positivt resultat, säger Vetenskapsrådets generaldirektör Sven Stafström.

En expertpanel bestående av framstående internationella forskare har utvärderat de 43 svenska forskningsmiljöer inom den stora forskningssatsningen Strategiska forskningsområden, SFO, perioden 2010-2014. Experterna ger högt betyg. De konstaterar att satsningens långsiktighet har inneburit att forskarna kunnat ha höga ambitioner och vågat ta större risker – viktiga faktorer för att kunna åstadkomma vetenskapliga genombrott. En av de aspekter som experterna tittat på är hur strategisk ledning och styrning på lärosätesnivå påverkar forskningen.

– Det är första gången vi låtit utvärdera detta och resultatet är mycket intressant. Vi kan konstatera att ett starkt ledarskap och ansvarstagande från lärosätenas ledningar påverkar forskningens kvalitet positivt.

Rekommendationer till regeringen
På grundval av utvärderingen ger nu de fem myndigheter som samverkat kring satsningen regeringen ett antal rekommendationer, däribland en viss omfördelning av medlen inom satsningen till de forskningscentra som visat högsta vetenskapliga kvalitet.

– Vår rekommendation är att SFO-stödet som helhet fortsätter, säger Sven Stafström. Om regeringen gör liknande satsningar i framtiden, föreslår vi att dessa förutom att vara långsiktiga, också rör färre områden, har tydligare mål, profilering och förväntningar på effekter och ansvar för lärosätenas ledningar.

OM SATSNINGEN

2008 års forskningsproposition gav regeringen Vetenskapsrådet, Formas, VINNOVA och Energimyndigheten i uppdrag att utlysa medel inom de av regeringen identifierade strategiska forskningsområdena. Forte fungerade som samarbetsmyndighet till Vetenskapsrådet. Forskningen skulle bland annat ha förutsättning att bli av högsta internationella kvalitet och bidra till att lösa viktiga problem i samhället och näringslivet. Totalt finansierades 43 forskningsmiljöer med nära 5,3 miljarder kronor under den period som nu utvärderats: åren 2010-2014. Den uppföljning som gjordes 2013 visade att över 9500 forskare på ett eller annat sätt är involverade i någon av forskningsmiljöerna. Satsningen på strategiska forskningsmiljöer har nu utvärderats av en expertpanel ledd av Tuula Teeri, rektor vid Aalto Universitet. Totalt har 34 internationella experter deltagit i utvärderingen.

Läs mer på Vetenskapsrådets webbplats där utvärderingen och skrivelsen med myndigheternas rekommendationer till regeringen publiceras.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Sven Stafström, generaldirektör Vetenskapsrådet, tel 08-546 44 161 e-post sven.stafstrom@vr.se Ingrid Petersson, generaldirektör Formas, tel 070-350 23 39 e-post ingrid.petersson@formas.se Ewa Ställdal, generaldirektör Forte, tel 08-775 40 71, e-post ewa.stalldal@forte.se Göran Marklund, ställföreträdande generaldirektör Vinnova, tel 08-473 30 80, e-post Goran.Marklund@VINNOVA.se Birgitta Palmberger, forskningsdirektör Energimyndigheten, tel 016-544 20 80, e-post birgitta.palmberger@energimyndigheten.se