– Om man liknar hjärnan vid en fruktsallad, kan man säga att tidigare metoder är som att köra frukten i en mixer och sedan se vilken färg saften får om man tar fruktsallad från olika delar av hjärnan. Men under senare år har vi utvecklat mycket känsligare analysmetoder, där man kan se vilka gener som är aktiva i enskilda celler. Det kan liknas vid att ta bitarna ur fruktsalladen, undersöka dem en och en och sedan sortera i olika högar för att se hur många olika typer av frukt som finns, vad de består av och hur de förhåller sig till varandra, säger Sten Linnarsson, forskningsledare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet.
Kunskapen om att alla levande organismer är uppbyggda av celler har snart 200 år på nacken. Sedan upptäckten gjordes av en grupp tyska forskare i mitten av 1800-talet har man också lärt sig att skillnaden mellan kroppens vävnader beror på att cellerna är olika, vilket i sin tur hör ihop med att olika gener i DNA är aktiva i olika typer av celler. Men fortfarande vet forskarna inte så mycket om hur detta går till i detalj. Särskilt när det gäller hjärnan, kroppens mest komplexa organ, finns det fortfarande många obesvarade frågor.
I den nu aktuella studien i Science har forskarna alltså med hjälp av storskalig enkelcellsanalys försökt besvara några av dessa frågor. De har undersökt drygt tretusen celler från hjärnbarken hos möss, en i taget och i detalj. Genom att jämföra vilka av cellens tjugotusen gener som är aktiva i varje enskild cell kunde de sortera cellerna i virtuella högar. Det blev totalt 47 olika typer av celler, varav de flesta var olika typer av specialiserade nervceller, men även kärlceller och så kallade gliaceller som tar hand om avfallsprodukter, skyddar mot infektion, och ger nervcellerna näring.
Med hjälp av denna detaljerade hjärnkarta kunde forskarna bland annat identifiera helt nya celltyper, exempelvis en tidigare okänd nervcell i hjärnbarkens ytligaste lager och sex olika typer av så kallade oligodendrocyter, vilket är celler som skapar en elektrisk isolering – myelin – runt nervcellerna. Denna nya kunskap kan bidra till fördjupad förståelse av sjukdomar som påverkar myelinet, såsom multipel skleros (MS).
– Vi kunde också bekräfta tidigare kunskap, som till exempel att hjärnbarkens pyramidalceller är funktionellt organiserade i lager. Men framförallt har vi skapat en mycket mer detaljerad bild av hjärnans celler, där varje celltyp är beskriven i detalj och vi kan se exakt vilka gener som är aktiva. Det här ger forskningen nya verktyg att nu studera dessa celltyper i sjukdomsmodeller, och kommer att bidra till ökad förståelse för hur hjärnans olika celler reagerar vid sjukdom och skada, säger Jens Hjerling-Leffler, som lett studien tillsammans med Sten Linnarsson.
Totalt räknar man med att det finns 100 miljoner celler i en mushjärna och 65 miljarder i en mänsklig hjärna. Nervceller är cirka 20 mikrometer i diameter, medan gliaceller är något mindre, runt 10 mikrometer. En mikrometer är en tusendels millimeter.
Studien har genomförts av Sten Linnarssons och Jens Hjerling-Lefflers båda forskargrupper vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, i synnerhet av Amit Zeisel och Ana Muños Manchado. Dessutom har forskare från institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet respektive Uppsala universitet deltagit i arbetet. Studien har finansierats med anslag från bland annat det europeiska vetenskapsrådet ERC, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, EU:s sjunde ramprogram, Svenska Läkaresällskapet, Hjärnfonden, Karolinska Institutets strategiska program för neurovetenskap (StratNeuro), Human Frontier Science Program, Åke Wibergs Stiftelse samt Clas Groschinskys Minnesfond.
Publikation: “Cell types in the mouse cortex and hippocampus revealed by single-cell RNA-seq”, Amit Zeisel, Ana B. Muñoz Manchado, Simone Codeluppi, Peter Lönnerberg, Gioele La Manno, Anna Juréus, Sueli Marques, Hermany Munguba, Liqun He, Christer Betsholtz, Charlotte Rolny, Gonçalo Castelo-Branco, Jens Hjerling-Leffler, and Sten Linnarsson, Science online 19 February 2015.
Kontaktinformation
Sten Linnarsson, Tel: 070-399 32 06, E-post: sten.linnarsson@ki.se; Jens Hjerling-Leffler, Tel: 08-524 869 74 eller 070-778 62 01, E-post: jens.hjerling-leffler@ki.se
Fostret har hälften av sin arvsmassa från fadern och uppfattas därför som en inkräktare i moderns kropp. För att förhindra en avstötning får immuncellerna i livmodern en anti-inflammatorisk eller immundämpande karaktär. Tidigare har man trott att mammans immunsystem själv reglerar denna omställning. Nu visar en studie från Linköpings universitet att moderkakan – som utvecklas från fostret och därmed utgör ett främmande organ – har en viktig roll i processen.
Studien som genomfördes av en forskargrupp ledd av doktoranden Judit Svensson-Arvelund och professor Jan Ernerudh publiceras i det nya numret av den ansedda tidskriften Journal of Immunology.
Forskargruppens intresse är att förstå hur mammans immunförsvar regleras för att leda till en lyckad graviditet och vilka faktorer som kan leda till graviditetskomplikationer. Gruppen har tidigare visat att speciella immunceller, regulatoriska T-celler och makrofager, är viktiga för att skapa tolerans och förhindra överdriven inflammation i livmodern. Däremot har mekanismerna bakom utvecklingen av dessa celler varit okända.
Den nya studien visar att faktorer från moderkakan kan styrautvecklingen av regulatoriska T-celler och makrofager med anti-inflammatoriska egenskaper och även hindra en allmän aktivering av immunförsvaret. Forskarna identifierade ett antal sådana nyckelmolekyler, däribland interleukin-10 och tillväxtfaktorn M-CSF.
Moderkakan, även kallad placentan, har alltså en unik inbyggd förmåga att skapa immunologisk tolerans och på så vis säkra fostrets utveckling.
Ett viktigt nästa stegär att analysera om de identifierade substanserna kan användas som biomarkörer för tidig upptäckt av graviditetskomplikationer som missfall, havandeskapsförgiftning och prematuritet. Gruppen planerar att använda blodprover från en graviditetsbiobank som startades på Kvinnohälsan i Linköping och där över 4 500 kvinnor redan inkluderats. Biobanken är ett samarbete mellan forskare vid LiU och Kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset.
– På sikt hoppas vi att resultaten kan ge bättre möjlighet att förutsäga komplikationer och ge förebyggande behandling. Kunskapen ger också ledtrådar till hur en effektiv reglering av immunsystemet ska ske, en kunskap som också kan användas vid behandling av sjukdomar med kronisk inflammation, till exempel multipel skleros (MS), säger Jan Ernerudh.
Den aktuella artikeln har lyfts fram som en av de sju mest intressanta i tidskriftens februarinummer.
Artikel: The human fetal placenta promotes tolerance against the semiallogeneic fetus by inducing regulatory T cells and homeostatic M2 macrophages [Ref 1]av J. Svensson-Arvelund, R. B. Mehta, R. Lindau, E. Mirrasekhian, H. Rodriguez-Martinez, G. Berg, G. E. Lash, M. C. Jenmalm och J. Ernerudh. J Immunol 194, 15 februari 2015. doi: 10.4049/jimmunol.1401536
Kontaktinformation
Kontakt: Judit Svensson-Arvelund, 0735-723515, judit.svensson@liu.se och Jan Ernerudh 0708-748466, jan.ernerudh@liu.se(angående studien) Göran Berg, 0705-775540, goran.berg@liu.se (angående biobank)
Förlagan kommer från Storbritannien och fyra författare, däribland Sir Iain Chalmers, grundaren av det internationella forskarnätverket Cochrane Collaboration.
Sajten kan hjälpa patienter, närstående och andra intresserade att bedöma om det finns något vetenskapligt stöd för olika påståenden som sprids, till exempel på nätet, om nytta och risker med olika behandlingar och levnadsvanor.
Bättre behandling ger stöd för att tänka kritiskt om sådana påståenden. Den beskriver hur man kan hitta och fråga efter bra forskningsstudier. Den ger också exempel på hur viktigt det är att ifrågasätta vetenskapliga studier av tvivelaktig kvalitet, ogrundade larm och reklambudskap.
Detta ligger i linje med Sveriges nya patientlag (SFS 2014:821) som började gälla den 1 januari 2015. Lagen betonar patientens ställning, rätt till självbestämmande och delaktighet. För att kunna delta i vårdbeslut måste patienten ha tillförlitlig information om olika metoder som finns för undersökning, vård och behandling och om betydelsefulla risker för biverkningar.
Bättre behandling kan vara ett stöd för bättre samtal mellan patienter, närstående och sjukvårdspersonal genom att ta upp frågor som:
• Hur kan forskning visa om en viss behandlingsmetod är bättre än en annan?
• Vilka vetenskapliga bevis behövs – och vilka forskningsresultat kan man lita på?
• Varför räcker det sällan med en enda vetenskaplig studie?
• Om det saknas tillförlitliga bevis, vad kan man själv göra för att påverka forskningen?
Läs mer på SBU:s webbplats http://sbu.se/sv/Publicerat/Battre-behandling/ där boken kan laddas ner kostnadsfritt eller beställas i tryck.
Kontaktinformation
http://sbu.se/sv/Kontakt/
Prostatacancer är den näst vanligaste cancerformen i världen. Ändå har väldigt lite forskning gjorts på kopplingen mellan prostatacancer och HPV (humant papillomvirus). De exakta mekanismerna för utvecklingen av cancer i prostatakörteln är inte väldokumenterade i dagsläget, men Neha Singh, forskare vid Högskolan i Skövde, presenterar nu en banbrytande studie som kopplar prostatacancer till HPV.
– Den kliniska delen av min forskning genomfördes i Indien och visar att 41 procent av män med prostatacancer också är smittade med HPV, förmodligen fick de viruset redan när de var unga och sexuellt aktiva. Viruset drabbar sedan vävnaden och prostatacancer utvecklas 15-20 år senare, på ett liknande sätt som livmoderhalscancer utvecklas hos kvinnor, säger Neha Singh.
Neha Singh har lång forskningsbakgrund inom livmoderhalscancer och dess koppling till HPV. Och även om resultatet i denna studie pekar i en riktning så finns det andra studier som hävdar det motsatta, så mer forskning behövs för att klargöra resultaten. Därför planerar Neha Singh nu att utöka sin kliniska forskning till svenska män.
– Jag är väldigt intresseread av att genomföra en ny studie, denna gång med fokus på svenska män, eftersom prostatacancer är en sjukdom som ökar i Sverige. Jag är mitt uppe i diskussioner om ett samarbete mellan Högskolan i Skövde och Sahlgrenska Universitetssjukhuset för att fortsätta forskningen, säger Neha Singh.
Om resultaten av Neha Singhs forskning fortsätter att koppla HPV till prostatacancer, finns det hopp om att män faktiskt kan vaccineras med HPV-vaccin i tidiga år på samma sätt som unga flickor idag vaccineras för att förebygga livmoderhalscancer.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Neha Singh, Institutionen för Biovetenskap, E-mail neha.singh@his.se, Tfn 0500-44 86 66
– Detta betyder dock inte att miljögifterna utgör ett mindre hot! Ökande mängder organiska föreningar kan på sikt leda till att det uppstår andra ekosystem med mikroorganismer som i huvudsak livnär sig på de lösta organiska föreningarna. På så sätt kan miljögifterna gå in i näringsväven och orsaka mer problem hos högre stående djur, såsom fisk, säger Matyas Ripszam, umeå universitet.
Förmågan hos lösta organiska föreningar att adsorbera olika organiska miljögifter har visat sig skilja sig åt i olika delar av Östersjön. Matyas Ripszam har i sin avhandling utvecklat en metod för att mäta i vilken utsträckning föroreningar binder specifikt till löst organiskt kol.
Den nya metoden har han sedan tillämpat på prover tagna längs hela Östersjökusten. De flesta av de studerade föroreningarna visade sjunkande partikelbindning från norr till söder i Östersjön. Vissa föroreningar, med specifika strukturella egenskaper, visade inga rumsliga skillnader vad gäller bindningsförmåga till löst organiskt kol.
Matyas Ripszam har också granskat effekterna av högre temperatur och olika koncentrationer av organiskt kol på miljögifters förmåga till partikelbindning. Dessa experiment utfördes i mesokosmanläggningen vid Umeå marina centrum, UMF. Mesokosmer är experimentella slutna modellekosystem där förhållandena efterliknar de som förväntas i naturliga ekosystem. Det system som användes i denna studie står utomhus i dagsljus och består av stora tankar med vatten där temperatur kan detaljstyras.
Försök med enbart högre temperaturer ledde till lägre koncentrationer av miljögifter i alla avdelningar i modellekosystemet. Det beror enligt Matyas Ripszam troligen på ökad förångning och ökad biologisk nedbrytning av föroreningarna. Högre halter av löst organiskt kol, däremot, gjorde att mer föroreningar sedimenterade.
– Den kombinerade effekten av båda parametrarna visade inget klart mönster eftersom vissa miljögifters vattenkoncentration var mer känsligt för förändringar i temperatur och andra var mer känsliga för ökad halt av organiskt kol.
FAKTA
Avhandlingsarbetet är utfört inom forskningsprogrammet Ecochange.
Avhandlingen är publicerad digitalt
Mer information om Ecochange
Om disputationen: Fredagen den 20 februari försvarar Matyas Ripszam, kemiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Bioavailability of Organic Contaminants in a Changing Climate. På svenska: Biotillgängligheten av organiska miljögifter i ett förändrat klimat. Disputationen äger rum klockan 10 i Stora hörsalen i KBC-huset.Fakultetsopponent är professor Roland Kallenborn, Environmental Technology, Norwegian University of Life Sciences.
Matyas Ripszam föddes och växte upp i Budapest i Ungern. Han har en masterexamen i kemi från Eötvös Lorand University in Budapest.
Kontaktinformation
Matyas Ripszam, kemiska institutionen. Telefon: 072-223 08 75. E-post: matyas.ripszam@umu.se
Sällskapen/Förbundet Sverige-Sovjetunionen framställde sig som ytterst opolitiska. Verksamheten gick officiellt ut på att sprida information om Sovjetunionen och dess kultur. Målet från Sovjetunionens sida var att utveckla sällskapen/Förbundet till en massorganisation och en politisk maktfaktor.
Sällskapens verksamhet utformades i nära samarbete med, och godkändes
av, den sovjetiska ambassaden i Stockholm. Men de avgörande besluten
togs i Moskva.
– Dessa skulle främja landets säkerhet och internationella politiska intressen. En svensk befolkning positivt inställd till Sovjetunionen ansågs kunna medverka till att svenska politiker lättare kunde stå emot påtryckningar från västmakterna och säkerställa Sveriges alliansfrihet, berättar Olov Wenell, som 20 februri lägger fram sin avhandling Sovjetunionen och svenska vänsällskap 1945-1958: Sällskapen Sverige-Sovjetunionen som medel i sovjetisk strategi.
Efter andra världskriget började sovjetiska representanter bearbeta Sveriges kommunistiska parti (SKP) för att ta större del i sällskapens verksamhet. Diskussioner om sällskapen fördes kontinuerligt mellan representanter från SKP och den sovjetiska ambassaden.
– Ambitionen var att styra sällskapen utan att detta skulle bli uppenbart för den svenska allmänheten. På sovjetiskt initiativ bildades ett nationellt förbund av de svenska lokala sällskapen 1950. Sällskapen/Förbundet stöddes ekonomiskt av Sovjetunionen.
Vilka som skulle inneha ledande positioner i sällskapen och den dagliga verksamheten förankrades i Moskva. Under 1950-talet började man från sovjetisk sida successivt att söka andra samarbetspartner vid sidan av organisationer med kopplingar till kommunism. Både de svenska folkparkerna och Arbetarnas bildningsförbund (ABF) blev uppvaktade av sovjetiska representanter i hopp om att öka landets påverkansmöjligheter.
I avhandlingen undersöks också den sovjetiska organisationen VOKS som var nyckelinstitutionen för den sovjetiska offentliga diplomatin som hade till uppgift att kommunicera landets kultur, ideologi och politik.
FAKTA
Disputationen äger rum fredag 20 februari kl. 10.00 – 12.00, Humanishuset, Hörsal F (105), Umeå universitet. Opponent är Håkan Blomqvist, docent i historia vid Södertörns högskola.
Avhandlingen Sovjetunionen och svenska vänsällskap 1945-1958: Sällskapen Sverige-Sovjetunionen som medel i sovjetisk strategi finns publicerad digitalt.
Kontaktinformation
Olov Wenell, umeå universitet, olov.wenell@umu.se, tel. 070-5331558
Dessutom styr dessa gener nivån av IgE i blodet, det protein som kan utlösa allergiska reaktioner.
– Vi fann också att regleringen av genernas aktivitet var koncentrerad till s.k. eosinofila blodkroppar som man ofta finner aktiverade i lungvävnad hos astmatiker. Flera av dessa gener kan bli föremål för helt nya behandlingsprinciper vid allergi och astma. I förlängningen kan man tänka sig att en mer individualiserad behandling kan ges till olika patienter beroende på vilka gener som är felreglerade hos den enskilda patienten, säger Lars Rönnblom, professor i reumatologi vid institutionen for medicinska vetenskaper, Uppsala universitet och läkare på Akademiska sjukhuset.
Forskarteamet har använt en ny teknik, s.k. epigenetisk helgenomassociationsanalys. Dessa påvisar genetiska förändringar, som inte är kopplade till DNA-sekvensen. Epigenetiska förändringar identifieras enklast genom att studera metylgruppers bindning till gener. Totalt undersöktes 27.000 områden i genomet hos individer i familjer med astma för att ta reda på om IgE-nivåerna kunde korreleras till det epigenetiska mönstret.
Resultatet jämfördes sedan med den epigenetiska bilden hos celler från friska blodgivare från Uppsala Biobank. Forskarna fann en stark koppling mellan metyleringsförändringar inom 36 regioner i 34 gener och serumnivån av IgE. Intressant var att dessa gener hade en särskilt stark effekt i eosinofila blodkroppar hos astmatiker, vilket visar på att riskgener för sjukdom ofta har sin effekt i celler som är direkt inblandade i sjukdomsprocessen.
– Studien visar också på styrkan med den epigenetiska metodologin, då tio gånger fler gener än tidigare visade sig vara inblandade i regleringen av IgE-nivåerna. Det betyder att det finns fler möjliga molekyler att rikta ett läkemedel mot, säger Lars Rönnblom.
Behandlingar som neutraliserar eosinofila blodkroppar finns redan, men de är dyra och fungerar bara vid visa former av astma. De nya fynden ger möjlighet att förutse om behandlingen kommer att ha effekt, innan den påbörjas.
Den svenska delen av studien, som idag publiceras på Natures hemsida, har finansierats av Knut och Alice Wallenbergs fond och Combine.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Lars Rönnblom, 018-471 4546, 018-611 5398, eller Lars.ronnblom@medsci.uu.se
Förr i tiden utgick straffet från vilken effekt brottet fick. Då spelade det ingen roll om det fanns uppsåt eller inte, om det var en olycka eller gjort med flit. Nu har vi en annan grundinställning och ser mer till gärningsmannens inställning.
– Men de senaste decennierna har lagstiftningen i allt större utsträckning flyttats från straffrättsvetare till politiker och de har haft en offensiv linje, som även fört med sig en ökad kriminalisering av oaktsamhet. Men vi måste vara försiktiga och kriminalisering bör vara en sista åtgärd från lagstiftarens sida, säger Andreas Anderberg.
Han menar att det finns en övertro till straff, som lösning på problem. Han har i sin doktorsavhandling i rättsvetenskap vid Örebro universitet systematiskt gått igenom förarbeten till lagar inom ett brett spektra, allt från miljöbrott till ekonomisk brottslighet.
– Trenden är att vi kriminaliserar mer och inför straff men det kan vara bra att tänka på att det i regel inte är yrkeskriminella som gör sig skyldiga till den här typen av brottslighet utan ofta helt vanliga ”Svenssons”, säger Andreas Anderberg.
Det kan handla om att någon skriver fel i en ansökan om socialförsäkring. Det kan vara ett misstag men eftersom det är svårt att bevisa att det var planerat har man valt att göra det straffbart.
– Det är en balansgång där vi måste värdera hur högt skyddsintresset är. Det vill säga hur viktigt det är för oss att skydda det som står på spel. När det gäller vårdslöst bidragsbrott tycker jag inte att det fanns tillräcklig anledning att kriminalisera.
Straffet måste stå i proportion till brottet och skyddsintresset ska alltså vara högt. Andreas Anderberg nämner våldtäkt som ett exempel. Just nu utreds lagstiftningen kring våldtäkt och han anser att det finns goda skäl att kriminalisera för att göra det möjligt att döma någon även om det inte går att bevisa uppsåt.
– Det finns uppmärksammade fall där kvinnan har skrikit nej och gjort motstånd, men där gärningsmannen menat att han trott att det var en form av spel. Då kan han inte dömas för uppsåtligt brott trots att gärningsmannen borde ha förstått att offret inte var med på det.
Trots allt bör sociala, ekonomiska och utbildande åtgärder vara det som används i första hand för att förhindra brottslighet.
– Jag tror ändå att den värsta perioden av nykriminaliseringar av oaktsamhet ligger bakom oss. Den utveckling jag närmast vill varna för är istället den ökade floran av sanktionsavgifter, säger Andreas Anderberg.
En sanktionsavgift är inte ett straff och det spelar här ingen roll om felet beror på uppsåt eller oaktsamhet. Problemen som Andreas Anderberg pekar på är att de inte omfattas av samma rättssäkerhet samtidigt som de kan vara högre än vad ett bötesstraff skulle ha varit.
– Det finns en naiv övertro till sanktionsavgifternas problemlösande funktion. Den påminner om den tilltro till straff som lösning på alla samhällsproblem, som har varit en orsak till överkriminaliseringen, avslutar Andreas Anderberg.
Kontaktinformation
Kontakt:Andreas Anderberg, andreas.anderberg@oru.se, mobil 0702-80 07 03
För att undvika oetisk marknadsföring har läkemedelsindustrin sedan lång tid tillbaka ett system för självsanering. Systemen är nationella men ser ungefär likadana ut i många länder i Europa.
Nu har en tvärvetenskaplig forskargrupp bestående av samhällsvetare och medicinare undersökt domar från de självsanerande organen i Sverige och i Storbritannien under åren 2004 till 2012. Undersökningen visade på 536 respektive 597 fall av marknadsföring som stred mot det egna regelverket. Det innebär att oetisk marknadsföring av läkemedel äger rum i snitt mer än en gång i veckan i såväl Sverige som Storbritannien. I över 50 procent av fallen handlar det om vilseledande marknadsföring. Man påstår exempelvis saker om läkemedlet som saknar mediciniskt stöd. I andra fall kan det handla om marknadsföring av receptbelagd medicin till allmänheten vilket är förbjudet inom EU. I 20 procent av fallen bedömdes brottet mot de egna etiska reglerna som allvarligt.
– Det finns uppenbarligen en diskrepans mellan de etiska reglerna och vad företagen de facto gör, säger Shai Mulinari, som är både samhällsvetenskaplig och medicinsk forskare och som lett studien.
Den oetiska reklamen leder visserligen till böter, men beloppen är mycket låga i proportion till läkemedelsindustrins intäkter; 0,01% i Sverige respektive 0,005% i Storbritannien av de årliga försäljningsintäkterna.
Shai Mulinari tror att högre böter och publicitet i samband med domarna skulle kunna leda till att läkemedelsindustrin bättrar sig. Men han tycker också att läkare och Läkemedelsverket borde agera:
– Det är viktigt att läkare och Läkemedelsverket anmäler oegentligheter, annars överlämnar man allt ansvar till läkemedelsindustrin.
FAKTA
Undersökningen publiceras i den vetenskapliga tidsskriften PLOS Medicine: http://www.plosmedicine.org/articl/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pmed.1001785
Kontaktinformation
Shai Mulinari, telefonnummer 0737-34 33 16 eller shai.mulinari@soc.lu.se.
Forskare vid Lunds universitet och Karolinska Institutet har i en första klinisk studie, med tolv deltagande patienter, fört in en tillväxtfaktor i hjärnans hålrum med förhoppningen att bevara dopaminsystemen. Tillväxtfaktorn, PDGF (platelet-derived growth factor), har i studier på djur med parkinsonliknande symptom tidigare visat på läkande effekter på både nervceller och nervfibrer, och även förbättrad motorik.
Resultaten från den aktuella studien på patienter visar att tillförseln av tillväxtfaktorn inte leder till några allvarliga bestående biverkningar.
Kanske än mer hoppingivande är de bilder som forskarna tagit av patienternas hjärnor fyra månader efter att man levererat tillväxtfaktorn till de områden som styr dopaminproduktionen. Med hjälp av en PET-kamera har de kunnat se att signaleringen av dopamin inte bara stannat på samma nivå, utan till och med ökat.
– Vid Parkinsons sjukdom förlorar patienter nervceller kontinuerligt, vilket innebär att vi kan se att signalerna som indikerar dopaminfunktion konstant minskar. Vad vi nu har sett är att de patienter som fått högst dos inte haft samma minskning i signalbindningen som placebo-behandlade patienter, vi har faktiskt noterat en ökad signalering. Faktumet att vi lyckats vända på detta förlopp är självfallet väldigt spännande, säger Gesine Paul, som är docent i neurologi vid Lunds universitet och har lett studien.
Experiment då forskare för första gången testade tillväxtfaktorn i djurmodeller inleddes redan för tio år sedan och resan mot kliniska studier har varit lång. Förhoppningen är nu att de goda resultaten kan snabba på processen mot större kliniska studier där behandlingseffekten hos patienter kommer att utvärderas ytterligare. Gesine Paul och hennes kollegor hoppas också kunna kartlägga de mekanismer som ligger bakom den komplexa läkningsprocess som tillväxtfaktorn tycks initiera.
– Det finns idag inga läkemedel som kan reparera de strukturer i hjärnan som går förlorade vid Parkinsons sjukdom. Även om det är långt kvar ger vår studie signaler om att det kanske går att stimulera hjärnans inbyggda skyddsmekanismer för att bromsa sjukdomsförloppet. För att mer effektivt kunna dra nytta av tillväxtfaktorns läkande egenskaper behöver vi nu bättre förstå de underliggande molekylära processerna i detalj. Härnäst går vi vidare med nya kliniska studier i Sverige, England och Tyskland, säger Gesine Paul.
Den publicerade studien och kommande studier görs i samarbete med det svenska biotechföretaget Newron Sweden (tidigare Neuronova) och finansiellt stöd har erhållits genom anslag från Vinnova och Europakommissionen.
Studien
“Safety and tolerability of intracerebroventricular PDGF-BB in Parkinson’s disease patients”
Gesine Paul, Olof Zachrisson, Andrea Varrone, Per Almqvist, Markus Jerling, Göran Lind, Stig Rehncrona, Bengt Linderoth,Hjalmar Bjartmarz, Lisa L. Shafer, Robert Coffey, Mikael Svensson, Katarina Jansson Mercer, Anton Forsberg, Christer Halldin, Per Svenningsson, Håkan Widner, Jonas Frisén, Sven Pålhagen och Anders Haegerstrand.
J Clin Invest. 17 februari, 2015.
Kontaktinformation
Docent Gesine Paul, forskargruppsledare Translationell neurologi vid Lunds universitet
Tel: 046-17 77 66, 046-222 05 24
Människans immunförsvar ligger inte sysslolöst och sover när det inte behöver bekämpa infektion. Istället är det i konstant beredskap för att reagera. Bland de faktorer som ständigt produceras och håller vårt immunförsvar alert finns en grupp som kallas typ I-interferon. En mycket fin balans i produktionen av typ I-interferon är livsnödvändig: för lite interferon resulterar i känslighet för virusinfektioner, medan för mycket leder till autoimmuna/inflammatoriska sjukdomar.
Nelson Gekaras forskargrupp vid The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden, MIMS, vid Umeå universitet är intresserad av att förstå hur det medfödda immunförsvaret fungerar och hur defekter i immunsystemet bidrar till infektions- och inflammationssjukdomar. MIMS-forskarna vill förstå signalprocesser som styr produktion av typ I-interferon och identifiera ”varningssignaler” som ständigt utlöser produktion av interferon och därmed håller vårt immunförsvar i ett ”redo för attack”-tillstånd. Ledtråden fick forskarna nu från en sällsynt men komplex sjukdom som kallas Ataxia telangiectasia (AT).
– Alltför ofta bygger de flesta av våra metoder för biomedicinska problem på reduktionistiska modeller som ser på ett sjukdomstillstånd från en dimension. Men de flesta eller snarare alla aspekter av fysiologi hos människan eller djur är sammankopplade. En intressant aspekt av AT är att det är en mycket komplex sjukdom med olika symtom från neurodegeneration, cancer, metabola sjukdomar, immundefekter, inflammatoriska sjukdomar och för tidigt åldrande. Sjukdomen ger oss möjlighet att studera sambandet mellan olika sjukdomstillstånd, förklarar Nelson Gekara sitt intresse för den svåra sjukdomen.
Tillsammans med läkaren Torben Ek vid sjukhuset i Halmstad studerade Nelson och medarbetare immuncellerna från AT-patienter och upptäckte att celler från AT-patienter producerar onormalt mycket typ I-interferon. När AT-cellerna utsattes för virus överlevde de, men celler från friska personer överlevde inte virusinfektionen. Denna mycket överraskande observation gav dem inspiration att studera de bakomliggande processerna av immunreaktionen med hjälp av studier i musmodeller. Och de visar nu för första gången att det är DNA-skador som är de ”varningssignaler” som är nödvändiga för att en grundnivå av typ I-interferon produceras för att hålla immunförsvaret i permanent beredskap.
Vårt DNA med sina 23 000 gener är det mest skyddsvärda i vår kropp, eftersom det är förutsättning för en arts överlevnad. DNA är utsatt för skaderisk under normala cellulära händelser som till exempel celldelning, där DNA-bitar kan gå av. Men DNA kan också skadas genom faktorer i miljön som bestrålning, UV-ljus eller kemikalier. Det finns också mikroorganismer som skadar DNA genom att bygga in sitt DNA i värdens DNA eller genom att producera mutagena ämnen. En stor del av cellens aktivitet ägnas åt att skydda DNA mot skador. De äldsta och bäst bevarade signalmolekyler i eukaryota celler är de som behövs för DNA-reparation.
>I händelse av stora DNA-skador startar signalmolekyler programmerad celldöd som säkerställer att skadat DNA inte förs vidare till dottercellerna. Är cellens DNA-reparation skadad, ökar förändringar som styr programmerad celldöd eller celldelningen. Händer det ofta, leder det till okontrollerad celltillväxt och utveckling av cancer.
Hos AT-patienter är en central komponent i DNA-reparation, molekylen ATM, defekt. Nelson Gekara och hans kollegor kunde nu visa att de små DNA-fragment som bildas efter DNA-brott, ackumuleras i AT-patienters celler utanför cellkärnan. Där upptäcks DNA-bitarna av immunreceptorer som normalt känner igen virus-DNA. Immunreceptorerna drar i gång produktionen av typ I-interferon, som i sin tur försätter immunsystemet till högsta larmtillstånd, redo för en snabb och kraftig immunreaktion, ett snabbt och effektivt svar på virusinfektioner. En nackdel är dock att immunförsvaret ofta överreagerar och då kan det leda till inflammatorisk sjukdom som ofta drabbar AT-patienter.
Denna oväntade länk mellan instabilitet i DNA och vårt medfödda immunförsvar ger nytt perspektiv på sambandet mellan infektion, inflammatoriska sjukdomar och cancerutveckling som kan bidra till fortsatta kliniska studier och så småningom ge inflytande på behandlingen av dessa sjukdomstyper.
Studien visar också att relativt ovanliga sjukdomar kan ge oväntade ledtrådar och upptäckter som har inverkan på allmän förståelse av cellreglering och signalering, i detta fall av det medfödda immunsvarets reaktion på DNA-skada.
Samarbetet mellan Hallands sjukhus och MIMS är också ett bra exempel på hur samarbete mellan kliniska forskare och grundforskning ger helt nya insikter.
– Utan intresset och stödet av läkare och AT-patienterna hade denna studie inte varit möjlig, säger Nelson Gekara, som är tacksam för det lyckade samarbetet.
Och Dr Torben Ek, vid Hallands sjukhus i Halmstad, fyller i:
– Inget botemedel eller specifik behandling finns för AT. Men det är känt att AT-patienter kan uppvisa hyperinflammatoriska symtom som kan bidra till ökad dödlighet i sjukdomen. Vissa kliniska studier har indikerat att progressionen av neurodegeneration kan bromsas med antiinflammatorisk terapi. Mekanismerna bakom sådan effekt har dock varit oklara. Resultatet av vår studie ger oss nu viktiga insikter som i förlängningen kan leda till förbättrad behandling av sjukdomen.
Forskarna kommer nu att gå vidare med att studera mer i detalj kopplingen mellan inflammation och cancer.
– Inflammation tros spela en nyckelfunktion i alla stadier av cancerutveckling det vill säga initiering, progression och spridning, säger Nelson Gekara.
– Men de endogena signaler som utlöser den associerade inflammationen har varit oklara. Vår upptäckt om hur DNA-brott (som ett resultat av genomisk instabilitet) utlöser inflammation, ger oss nu möjlighet att studera vilken roll specifika immunsignalvägar spelar i cancerutveckling och vi kommer att undersöka hur manipulation av sådana vägar skulle kunna användas för behandling av cancer.
Läs studien i Immunity
Om Ataxia telangiectasia
Ataxia telangiectasia är en ovanlig sjukdom som drabbar mindre än 30 patienter i Sverige. Sjukdomen kännetecknas av neurodegeneration och ökad cancerrisk. AT-patienter åldras snabbare än friska personer och utvecklar flera autoimmuna/ inflammatoriska sjukdomar. För närvarande finns det inget botemedel eller specifik behandling.
Om artikeln
Anetta Hartlova, Saskia F. Erttmann, Faizal AM. Raffi, Anja M. Schmalz, Ulrike Resch, Sharath Anugula, Stefan Lienenklaus, Lisa M. Nilsson, Andrea Kröger, Jonas A. Nilsson, Torben Ek, Siegfried Weiss & Nelson O. Gekara: DNA damage primes the type I interferon system via the cytosolic DNA sensor STING to promote anti-microbial innate immunity. Immunity Volume 42, Issue 2, p1–12, February 17, 2015.
DOI: http://dx.doi.org/10.1016/j.immuni.2015.01.012
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna:
Nelson Gekara, PhD, gruppledare vid The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden, samt Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet
Telefon: 090-785 08 20
E-post: nelson.gekara@mims.umu.se
Porträttfoto för nedladdning [Ref 2]
– Det är den största satsningen på humaniora någonsin i Sverige. Att vi får det här bidraget visar att vårt natur- och kulturperspektiv är viktigt. Vi måste föra en djupare diskussion om människans roll i naturen och vilken roll naturen har i henne, säger Cecilia Åsberg, biträdande professor och avdelningschef på tema genus, som leder satsningen och nu blir programchef.
I december mottog Linköpings universitet 20 miljoner kronor av forskningsstiftelsen Mistra för att bygga upp en tvärvetenskaplig kultur- och miljöforskning som kan sätta Sverige på kartan. Nu mottar universitetet ytterligare 20 miljoner från forskningsrådet Formas.
Johan Hedrén, docent vid Tema miljöförändring, tror att anledningen till att man satsar på Linköpings universitet är den tvärvetenskapliga Temainstitutionen.
– Genom våra framgångsrika Temainstitutioner har vi visat att Linköpings universitet redan kan det här med samhällsrelevant tvärvetenskap, vi har kompetensen för ett program av den här storleken, säger Johan Hedrén.
Inom ramen för programmet deltar 13 internationella och nationella universitet, som gemensamt kommer att arbeta med 20 tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Ett av projekten är Gotland Deep som syftar till att få svar på frågor kring de 15 000 ton kemiska vapen som dumpades i Östersjön under andra världskriget. Förutom att fiskare har giftskadats när de fiskat upp delar av vapengömman innebär dessa kemiska vapen ett hot om fisk skulle få i sig kemikalierna.
– Hur påverkar detta ”militära vattenarkiv” vår syn på Östersjön? Har vår miljömedvetenhet förändrats? Hur samspelar natur och kultur i den här? Även om detta är en historisk händelse är den aktuell, för gifterna kommer inte försvinna, säger Cecilia Åsberg.
Projektet Gotland Deep, tillsammans med flera av de andra projekten, beräknas kunna presentera sina första resultat inom fyra år.
Kontaktinformation
Cecilia Åsberg, 013-28 66 90, cecilia.asberg@liu.se; Johan Hedrén, 013-28 25 09, johan.hedren@liu.se
Fartyget Stena Germanica är en färja som tar fordon och passagerare över Östersjön. Detta område tillsammans med Nordsjön och Engelska kanalen är ett ”svavelutsläppskontrollområde” (SECA), där strängare regler för att minimera utsläppen har gett sjöfartsindustrin några svåra utmaningar.
Många rederier har valt att använda LNG, flytande naturgas, för att uppfylla kraven och undvika efterbehandling av avgaser. En viktig fördel med att använda metanol är förenklad transport och lagring eftersom bränslet är flytande i rumstemperatur.
– En annan stor fördel är att metanol kan produceras från biomassa, vilket öppnar för möjligheten att operera på ett helt förnybart bränsle i framtiden.Därför valde Stena metanol för Stena Germanica för att uppfylla de nya reglerna, säger Franz Evegren, brandforskare på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.
Brandriskbedömningen utfördes av SP som del av metanolkonverteringsprojektet på Stena och involverade klassificeringssällskapet Lloyd’s Register, motortillverkaren Wärtsilä och fartygskonstruktören ScandiNaos som nyckelpartners.
Stena Germanicas nya brandskyddsdesign godkändes av Sverige i januari 2015. I slutet av samma månad påbörjade varvet de nya brandskyddsinstallationerna. Genom att hantera alla introducerade brandrisker är Stena nu säker på att brandsäkerheten inte bara har upprätthållits utan förbättrats genom konverteringen till metanol.
– Slutsatserna i detta projekt och planerad framtida forskning kommer att underlätta säker konvertering till miljövänligare fartygsbränslen i framtiden, säger Franz Evegren.
Kontaktinformation
Franz Evegren, SP, tel. + 46 (0)10-516 50 88, franz.evegren@sp.se
Sedan flera år har forskare vid Örebro universitet forskat om idéburna organisationers insatser för att förebygga bruk av alkohol, narkotika, droger och tobak (ANDT). Resultaten beskriver bland annat hur det är att vara projektledare i en idéburen organisation och vilka mervärden och hinder man möter i det arbetet. Projektet har nu fått ytterligare 3,5 miljoner kronor från Folkhälsomyndigheten för det fortsatta arbetet under 2015.
– Det här är sista året av fem i den strategi för ANDT-politiken, som riksdagen beslutade om 2011, säger professor Charli Eriksson vid Institutionen för hälsovetenskap och medicin. Det är ett samarbete mellan forskare och praktiker, som sannolikt får en fortsättning även efter det här året, men troligen på ett annat sätt.
Under 2015 kommer ytterligare delar av det mångåriga projektet att summeras. Projektet har namnet Med kraft och vilja – idéburna organisationers ANDT-förebyggande arbete. Det handlar om ANDT-förebyggande arbete inom olika områden: skolan, fritiden, hur man arbetar genusinriktat, inom socialt utsatta grupper samt hur man skjuter upp alkoholdebuten hos unga människor.
– En del datainsamling återstår, men huvudsakligen kommer arbetet vara inriktat på att analysera och redovisa resultaten vetenskapligt.
Projektledarnas röst
En del av resultaten presenterades i ett temanummer av Socialmedicinsk tidskrift förra året. Där ger man röst åt över 100 projektledare från olika idéburna organisationer. De har fått beskriva vad de har för bakgrund, hur deras arbetsuppgifter ser ut, vilka upplevda hinder och mervärden de ser, vad för kunskap och stöd en projektledare behöver samt vad de det viktigaste de lärt sig av sitt arbete.
– Vi har samarbetat nära i mer än tio år med den här forskningen. De idéburna organisationerna är viktiga resurser för det civila samhället men behöver ekonomiska och politiska förutsättningar. Vi ser att projektledarna anser att arbetet försvåras av kortsiktiga anslag, låg grad av förutsägbarhet och svagt intresse för att sprida kunskaper om deras arbete, säger Charli Eriksson. Ett strukturerat, målinriktat, forsknings- och kunskapsbaserat arbete är viktigt för att nå framgång i det förebyggande arbetet, liksom att samhällets förebyggande aktörer accepterar varandras styrkor och kompletterar varandra utifrån dessa.
Kontaktinformation
Charli Eriksson, tel: 019-301211, e-post: charli.eriksson@oru.se
– Om det visar sig att DPP4-hämmarna också i människor skyddar mot för låga blodsockervärden, styrker det att dessa läkemedel kan användas för behandling av svårkontrollerad diabetes, säger Siri Malmgren, forskare vid Lunds universitet.
Såväl för höga som för låga blodsockervärden under en längre tid kan medföra allvarliga skador på kroppen. Hypoglykemi är det samma som lågt blodsocker och kan drabba personer med diabetes till exempel när man fått i sig för lite mat eller efter fysisk ansträngning, men också när man får i sig för mycket insulin. Det är ett obehagligt tillstånd med exempelvis hjärtklappning och yrsel som också kan vara livshotande om det leder till medvetslöshet så kallad insulinkoma. I värsta fall med en dödlig utgång vilket dock är extremt ovanligt.
I normala fall är kroppens eget försvar mot hypoglykemi hormonet glukagon som stimulerar levern att producera socker och på så sätt höja blodsockret. Vid diabetes fungerar inte denna reglering vilket ökar risken för att drabbas av hypoglykemi.
– För att kunna erbjuda personer med diabetes en säkrare behandling är det viktigt att medicinen stödjer det kroppsegna försvaret mot hypoglykemi, säger Siri Malmgren som gjort studien.
Forskarna har därför undersökt om de redan befintliga diabetesläkemedlen med DPP4-hämmare (Januvia, Galvus m fl) kan vara en sådan medicin.
– En av fördelarna med DPP-4 hämning som behandling vid diabetes är den mycket låga risken för hypoglykemi. Genom Siris viktiga arbete har nu en fundamentalt ny princip för detta identifierats så vi nu börjar förstå varför DPP-4 hämmare minskar risken för denna allvarliga biverkan, säger professor Bo Ahrén som är ansvarig för studien.
När möss behandlades med DPP4-hämmare hade de ett klart bättre försvar mot hypoglykemi jämfört med möss som inte fick DPP4-hämmare. Samtidigt ökade deras egen produktion av glukagon.
DPP4-hämmare stimulerar kroppens egen insulinproduktion – vilket sänker blodsockret – och verkar genom att höja halterna av ett annat hormon, GIP, som utsöndras i tarmen när vi äter. Att ge mössen höga doser av detta hormon skyddade också mot hypoglykemi, och även här ökade nivån av glukagon.
– Vi tror därför att DPP4-hämmare förutom att sänka blodsockret även direkt skyddar mot hypoglykemi, i alla fall i möss, och att de gör detta genom att öka hormonen GIP och glukagon, säger Siri Malmgren.
Forskarna kom också till slutsatsen att GIP som tidigare har ansetts vara blodsockersänkande, i själva verket är blodsockernormaliserande.
– Våra fynd kan leda till nya användningsområden för redan befintliga läkemedlen. Vi vet inte allt om de mediciner vi har, och kan använda dem mer effektivt när vi har full insikt i verkningsmekanismerna.
FAKTA
Insulin och glukagon är två hormoner som båda tillverkas i bukspottkörteln och samspelar för att upprätthålla en god blodsockernivå. Vid typ 1 diabetes är det samspelet satt ur spel eftersom de insulinproducerande cellerna förstörts och man måste tillföra insulin utifrån. Vid typ 2 diabetes har man kvar delar av sin insulinproduktion, men cellernas förmåga att reagera på insulinet är helt eller delvis satt ur spel. Medicineringen vid typ 2 diabetes går därför både ut på att stimulera förmågan att reagera på insulinet och att stötta den egna insulinproduktions som fortfarande finns, vilket DPP4-hämmarna bidrar till.
Studien som är gjord på möss, publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Diabetologia: DPP-4 inhibition contributes to the prevention of hypoglycaemia through a GIP–glucagon counterregulatory axis in mice. Siri Malmgren, Bo Ahrén Diabetologia, online Februari 2015
Kontaktinformation
Siri Malmgren, tel: 070 28 73 004, e-post: siri.malmgren@med.lu.se
I en avhandling från Malmö högskola undersöks vanliga substansers fuktgivande effekt. Studier har genomförts på såväl molekylär nivå som på människor. Resultaten kan användas för att utveckla bättre och effektivare hudvårdsprodukter.
– Vår forskning visar att vi kan reglera hudens barriäregenskaper. Resultaten kan användas för att till exempel utveckla läkemedel i form av salvor och krämer där man vill öppna upp hudbarriären så att den aktiva substanser kan ta sig in och verka. När behandlingen är genomförd kan man sedan stänga barriären, säger Cathrine Albér, forskare vid Institutionen för biomedicinsk vetenskap, Malmö högskola.
Torr hud vanligt problem
Problem med torr och irriterad hud är vanligt i nordliga länder som Sverige där luften är kall och torr. Det är också en av anledningarna till att vi använder stora mängder fuktkrämer.
– Torr hud ökar risken för en rad olika hudåkommor, till exempel eksem. Eksem skadar huden, vilket i sin tur ökar risken att exempelvis drabbas av astma, säger Albér.
Tre vanliga ingredienser i fuktkräm
Vår kunskap om hur olika ingredienser i hudvårdsprodukter påverkar huden är begränsad. Cathrine Albér studerar i sin avhandling hur tre vanliga fuktbindande ämnen påverkar hudens egenskaper.
– Vi har tittat på hyaluronsyra, en högmolekylär fuktbindare, och två låg-molekylära fuktbindare, karbamid och glycerol. De är alla tre vanliga ingredienser i fuktgivande hudvårdsprodukter.
Genomsläppligheten i huden
Forskarna har bland annat studerat hur fuktbindarna påverkar hudbarriärens genomsläpplighet.
– Det yttersta lagret av huden är i kontakt med två olika miljöer, dels kroppens inre fuktiga miljö dels den yttre torra miljön. När vi applicerar en hudkräm förändras den yttre miljön, vilket påverkar hudens egenskaper, förklarar Albér.
Små och stora molekyler fungerar olika
Att hyaluronsyra kan minska genomsläppligheten förklaras av att molekylen är för stor för att tränga igenom hudbarriären och därför bara kan verka på hudytan medan karbamid och glycerol är tillräckligt små för att tränga igenom och påverka hudens fett- och proteinmolekyler så att genomsläppligheten ökar.
– En hudkräm som innehåller karbamid eller glycerol ger således torr hud samma egenskaper som fuktig, vilket är positivt när man vill att substanser ska ta sig in i huden för att verka där. Hyaluronsyra, som inte tränger in i huden, kan istället användas när man bara vill fukta upp och skydda huden.
Kontaktinformation
Cathrine Albèr, tfn: 0739 45 92 50, cathrine.alber@mah.se. Evelina Lindén, presskontakt på kommunikationsavdelningen, Malmö högskola 070-481 91 21, evelina.linden@mah.se
