Ekonomhistorikern Jesper Hamark på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet forskar om produktivitetsutveckling och arbetsmarknadskonflikter. – Ökad produktivitet ger större resurser. Men hur ska resurserna fördelas? Det avgörs i hög grad av den sociala relationen mellan arbete och kapital, som bland annat tar sig uttryck i strejker och lockouter.

Jesper Hamark har haft ett särskilt fokus på hamnen som arbetsplats. Om föreställningen att hamnarbetare skulle strejka mer än andra, säger han:

– I den akademiska forskningen finns en bild av hamnarbetaren som strejkbenägen, oberoende av tid och rum. Men åtminstone för perioden fram till andra världskriget finns det inga belägg för det. Jag tror att forskarna omedvetet blandat samman hamnstrejkernas stora påverkan med frekvensen av hamnstrejker, berättar Jesper Hamark och fortsätter:

– Att en yrkesgrupp har makt på arbetsmarknaden betyder inte nödvändigtvis att den går i strejk. Så länge vi håller oss till rena lönefrågor är det snarare tvärtom: den mest framgångsrika strejken är den som aldrig blir av – utan att det räcker med att hota för att få igenom kraven.

Se intervju med Jesper Hamark: http://youtu.be/oTgRL2E_IMU

I filmen berättar han vidare kring hamnarnas särskilda roll under Storstrejken 1909; om de omfattande och ibland våldsamma konflikterna på svensk arbetsmarknad under 1900-talets första decennier, och om hur maktkampen inom arbetarrörelsen påverkade konfliktutvecklingen.

Avhandlingen ”Ports, dock workers and labour market conflicts” är publicerad vid Institutionen för ekonomi och samhälle, läs hela avhandlingen här: http://hdl.handle.net/2077/37421

Kontaktinformation
Jesper Hamark, fil.dr. Tel. 031-786 4374 jesper.hamark@econhist.gu.se. Daniel Karlsson, kommunikatör. Tel. 031-786 54 77, 0733-687520 daniel.karlsson@handels.gu.se

Fokus för årets upplaga av Swedish Automotive Testing Seminar (SATS) i Arjeplog är en ny inomhushall för biltester kallad Arctic Arc. Projektet, som är i miljardklassen, har tagit ett stort steg framåt och ett avgörande väntas i sommar. Ursprungsidén kommer från studenter vid Luleå tekniska universitet och universitetet kan få en betydande roll.

– Får man till det så kommer det att bli mycket forskning i en sådan här inomhushall, man vill även av finansieringsskäl bygga det som en forskningsanläggning och man kan tänka sig ett 50-tal forskare jobbar där med frågor om testning i hallen om testmetodiker, olika fordonssystem med mera. Låt oss säga att 20 till 25 forskare från vårt universitet kommer att arbeta där, säger Roger Tuomas, föreståndare för CASTT vid Luleå tekniska universitet.

Centre for Automotive Systems Technologies and Testing (CASTT) är ett kompetenscenter vid universitetet där forskning om biltester sker i nära samarbete med biltestbranschen. Det är också CASTT som arrangerar testseminariet SATS i samarbete med Test Site Sweden och SPGA (Swedish ProvingGroundAssociation).

En av flera föreläsare under seminariet var Lars Holmqvist från SPGA som leder projektet Arctic ARC med målet att det ska bli en inomhushall för biltester. SPGA är en organisation som samlar företag inom området vintertestning av bilar i svenska Lappland. En av tre studentgrupper vid Luleå tekniska universitet utvecklade i ett projekt 2013 ett vinnande förslag på hur en sådan inomhushall skulle kunna se ut. Utifrån det förslaget har SPGA och projektet Arctic Arc gått vidare och fått beviljat finansiering till en förstudie. Blir satsningen av så innebär den många fördelar för biltestningen, inte minst att testsäsongen kan förlängas.

– Klimatförändringen är inte det enda skälet till att förverkliga Arctic Arc, det är också ett faktum att många biltillverkare kommer med nya modeller mycket snabbt och då räcker det inte med de tre månader som nu står till buds för vintertester. Man kanske behöver göra tester i september för en lansering i december, säger Lars Holmqvist.

Avsikten med satsningen är att den ska bli en hörnsten i forskning och utveckling för den europeiska bilindustrin. Arctic Arc innebär en total provyta på 60 000 kvadratmeter inomhus, med banavsnitt för flera olika slags året runt tester och med en kontrollerad inomhustemperatur på –7 grader och där kommer Luleå tekniska universitet in i bilden.

– Den här satsningen gör det möjligt att ha inbäddade forskare, folk som jobbar i anläggningen, inte nere i Luleå, utan i Arctic Arc. Enligt siffror från universitetet kan vi lätt ansöka om projekt i Europa för en tioårsperiod som i sin tur kan finansiera ett 50 tal doktorander och det är högintressant för EU-kommissionen eftersom det är kompetens och ett mönsterprojekt för konkurrenskraft som man kan hålla fram, säger han.

Kontaktinformation
Presskontakt:
Leif Nyberg
Telefon:
+46 (0)920 49 33 88
Mobil:
+46 (0)76 899 11 88
Epost:
leif.nyberg@ltu.se
Presskontakt:
Katarina Karlsson
Telefon:
0920-49 21 28
Mobil:
072-727 4560
Epost:
katarina.karlsson@ltu.se

Arbetsnamnet är eRoad och enligt forskare på KTH ska de elektriska vägarna vara en realitet inom 5-6 år. Nicole Kringos och Feng Chen studerar vad som händer när man fyller gator och vägar med ström.

Dagens elbilar kan köra begränsade sträckor utan att behöva laddas, i snitt cirka 17 mil (*). Det har givit upphov till begrepp som räckviddsångest och kan utgöra en käpp i hjulet för elbilarnas framfart.

Detta uppmärksammas nu av KTH-forskarna Nicole Kringos och Feng Chen. De arbetar med att lösa de frågor som finns runt hur själva asfalten kan elektrifieras. Det vill säga att se till att elbilar kommer att kunna laddas trådlöst samtidigt som de körs.

– Vår forskning handlar inte om elektriska vägar i form av räls eller spår i vägbanan, utan allt är inbäddat i asfalten, berättar Nicole Kringos, universitetslektor och vetenskaplig ledare för kompetensforskningscentret Road2Science på KTH.

Teknikkomponenterna i sig existerar till största delen redan, fortsätter hon, men det finns en rad mycket intressanta spörsmål som kräver svar.

– Vad händer till exempel när sensorer är inbakade i vägbanan? Hur stort avstånd får det lov att vara mellan bil och asfalt? Hur lagar man asfalten när den går sönder om det finns elektronik i den? Kan vi komma fram till nya typer av material för så kallade eRoads? Det måste dessutom vara säkert för djur och människor att vistas på vägarna, säger Nicole Kringos.

Vidare måste asfaltens hållbarhet förbättras jämfört med idag för att förebygga skador som kan göra att vatten sipprar ner till den elektroniska utrustningen.

Hur fungerar då elektrisk asfalt tillsammans med elbilar? Jo, laddningen sker trådlöst via magnetfält, så kallad induktion.

– Elektricitet överförs via ett elektromagnetisk fält. Så vi måste använda ett stabilt asfaltmaterial som inte stör ut detta fält, men också ta hänsyntill faktorer som snö, säger Nicole Kringos.

Forskarkollegan och doktoranden Feng Chen tillägger att asfalten bland annat måste innehålla induktansspolar, ferritkärnor och informations- och kommunikationsteknik för att fungera. Och fungerar, det gör det alldeles utmärkt i labbet. Nu gäller det att få till det i verkligheten också.

– En sak som måste ses över är hur väggunderhållet ska genomföras när vägarna är elektrifierade. Det ställs helt nya och komplexa krav på den biten, säger Feng Chen.

Han tillägger att framtidens asfaltvägar kommer att vara betydligt smartare än dagens dito. Förutom att ombesörja laddning av elbilar så ger elektrifierad asfalt bättre möjligheter för så kallad Vehicle-to-infrastructure communication (V2I), det vill säga förarlösa bilar och att samla in solenergi.

Nicole Kringos berättar att elektrifierad asfalt ska kunna vara verklighet redan om 5-6 år.

– Som sagt, rent elektroteknisk finns det lösningar redan idag. Så de behöver inte forskas fram. Vad det handlar om nu är att testa tekniken ett par år för att hitta den bästa integrerade lösningen som garanterar hållbara elektriska vägar. Sedan ska vi ägna ytterligare några år åt att forska om hur vägunderhållet ska gå till, och så måste vägarna förstås byggas, säger Nicole Kringos.

Det är inte bara Nicole Kringos och Feng Chen som jobbar med eRoad-konceptet och den elektriska asfalten. KTH-forskare i ett flertal olika grupperingar på universitetet arbetar med hur konceptet ska kunna bli en hållbar del av samhället och hur elektriska system ska kunna integreras i asfalten.

KTH-forskarna ingår i sin tur i det stora europeiska forskningsprojektet FABRIC som gör många olika tester ute på de europiska vägarna. FABRIC rör alla delar av framtidens vägar som ska passa för elektriska fordon. Det handlar om ett övergripande systemtänk där både bilar och vägar ska fungerar tillsammans rent tekniskt men där också underhåll och byggande klaffar.

FAKTA
* = Genomsnittlig räckvidd för Tesla Model S, VW E-Golf, BMW i3 (utan REX), Nissan Leaf Visia, VW E-Up och Renault Zoe Life.

FABRIC är en förkortning för ”Feasibility Analysis and development of on-road charging solutions for future electric vehicles” och du hittar forskningsprojektets webbplats här: www.fabric-project.eu

Kontaktinformation
Nicole Kringos på 073 – 461 89 31 eller niki.kringos@abe.kth.se.

Varför tycks vissa länder utvecklas i rasande takt, medan andra knappt utvecklas alls? Denna fråga står i centrum i diskussioner om den så kallade fattigdomsfällan. Genom att använda matematik på stora tillgängliga datamaterial kan forskare nu presentera helt nya insikter och peka på vilka länder som kan förväntas utvecklas snabbare än andra. Studien publiceras idag i tidskriften Big Data.

Ekonomer har tidigare identifierat en rad potentiella orsaker till fattigdomsfällan, eller utvecklingsfällan, men sammanhangen är komplicerade. Vissa länder tycks fastna, inte bara i en ekonomisk fälla, utan även en politisk, med avsaknad av demokrati.

– Hittills saknas kunskap om hur dessa fällor relaterar till och interagerar med varandra, och eventuellt även förstärker varandra. I vår studie har vi utarbetat en ny metod för att analysera multipla fällor, säger professor David J.T. Sumpter vid matematiska institutionen, Uppsala universitet.

Forskarna utvecklade metoden och tillämpade den på data från organisationer som Världsbanken, FN, Freedom House, Human Rights Data Project, World Values Survey etc. De kunde identifiera två typer av politiska fällor, förutom den ekonomiska. En var institutionell, där länder med låg ekonomisk tillväxt och låg utbildningsnivå inte lyckades utveckla demokrati. Den andra relaterade till medborgarnas värderingar och normer, som förändrades långsammare i länder med låg livslängd och bristande demokrati.

– Vi visar att många utvecklingsländer som Indien, Egypten, Jordanien och Ukraina ligger nära gränsen till utvecklingsfällan. Vi kan också förutsäga hur lång tid det kommer att ta att förändras mot större demokrati och social välfärd, förklarar Shyam Ranganathan, doktorand och förstaförfattare.<br />Forskarna visar att denna tid kan variera stort, eftersom en liten investering inom rätt område vid rät tillfälle kan hjälpa länder att lämna fällan. Däremot behöver de länder som står längre från gränsen göra betydligt större investeringar under en längre tid.

– Även om vi identifierade samband mellan demokrati, ekonomi och hälsofaktorer ska vi inte glömma att det återstår flera osäkerheter. Politiska händelser, konflikter och annat kan leda till plötsliga förändringar i endera riktningen, säger Stamatios C Nicolis, postdoktor vid at Uppsala universitet.

Så även om demokrati och ekonomisk förändring kan förväntas i många länder på 50-100 års sikt, kan utvecklingen fördröjas eller få tillfälliga bakslag.<br />- Dessa fällor kan upplevas frustrerande från vårt nutida perspektiv, men våra modeller visar att vi har god anledning att förvänta oss att de flesta länder kommer att kunna lämna dem bakom sig och frodas ekonomiskt och politiskt i framtiden. Dessutom kan satsningar inom vissa nyckelområden, exempelvis utbildning, förkorta tiden ut ur fattigdomen för dessa länder, säger Viktoria Spaiser, postdoktor i samma forskargrupp.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta förstaförfattare Shyam Ranganathan tel: 070-765 59 01 shyam.ranganathan@math.uu.se), alt. Stam Nicolis, tel: 072 -233 90 22; alt Viktoria Spaiser (+46 76 264 0214, viktoria.spaiser@math.uu.se eller professor David Sumpter, mobile: 070-425 0337, david.sumpter@math.uu.se . David talar svenska, övriga engelska.

Det konstaterar Magnus Zingmark i den avhandling som han försvarar vid Umeå universitet, den 23 mars.

– Avhandlingen visar betydelsen av att äldre får möjlighet att delta i fokuserade diskussioner när det gäller aktivitet och hur man kan förbli aktiv trots åldersrelaterade aktivitetsbegränsningar. Avhandlingen visar även hur viktigt det är att äldre som söker hjälp från hemtjänst i sin vardag i första hand erbjuds insatser som stärker deras egen förmåga att klara av aktiviteter istället för att direkt beviljas hemtjänst, säger Magnus Zingmark, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

I avhandlingen redovisar Magnus Zingmark bland annat resultaten från en nyligen genomförd studie där äldre personer i Umeå erbjöds aktivitetsfokuserade insatser under ledning av arbetsterapeuter. Träffarna, som genomfördes i grupp eller enskilt, fokuserade på aktiviteters betydelse för den egna hälsan och hur deltagarna kunde hantera olika svårigheter som riskerade att begränsa deras möjligheter att vara aktiva.

Resultaten från studien visar att de arbetsterapeutiska insatserna gav positiva effekter när det gäller aktivitetsengagemang och självskattad hälsa i relation till en kontrollgrupp som inte fick aktivitetsfokuserade insatser. Studien gav även visst stöd för att insatserna minskade kostnaderna för hälso- och sjukvård i den grupp som fick aktivitetsfokuserade insatser.

En annan studie i avhandlingen visar att äldre personer som sökte hemtjänst för hjälp med dusch i stor omfattning kunde återerövra sin självständighet genom arbetsterapeutiska insatser. I den grupp där de äldre träffade en arbetsterapeut och fick möjligheten att träna upp sin förmåga eller att hitta nya sätt att hantera besvärliga duschmoment var en väsentligt högre andel av personerna oberoende av hemtjänst jämfört med den grupp som inte erhållit arbetsterapeutiska insatser. Det visade sig även att den arbetsterapeutiska insatsen har potential att ge långsiktigt positiva hälsoeffekter för individen och bidra till minskade kostnader för vård och omsorg.

Sammantaget visar avhandlingen att arbetsterapeutiska insatser kan stödja aktivitetsengagemang och oberoende av hemtjänst hos äldre, samtidigt som insatserna även tycks minska behovet av hälso- och sjukvård.

– Resultaten stärker vår uppfattning att de arbetsterapeutiska insatserna är kostnadseffektiva och har potential att bidra till en win-win situation för individen och samhället. Med den ökande andelen äldre i samhället är det viktigt att utveckla nya metoder som främjar äldres möjligheter att vara aktiva och på så sätt kunna påverka hälsa och välmående. För kommuner och landsting innebär den nya kunskapen att det finns anledning att erbjuda äldre personer som är i riskzonen för aktivitetsbegränsningar arbetsterapeutiska insatser, säger Magnus Zingmark.

Fakta om studierna
I de första studierna i avhandlingen ingick 177 personer som slumpmässigt lottades till 3 grupper där deltagarna deltog i olika aktivitetsfokuserade program eller en kontrollgrupp. Samtliga program fokuserade på betydelsen av vardagsaktiviteter för hälsa och välmående, samt hur olika hinder för att förbli aktiv kunde hanteras. Deltagarnas fritidsengagemang, förmåga att klara av vardagsaktiviteter, självskattad hälsa och deras hälso- och sjukvårdskontakter mättes vid studiens början, efter tre och 12 månader.

Två andra studier fokuserade på personer som sökte hjälp från hemtjänst för att duscha. Utvecklingen för äldre personer från två kommuner jämfördes; i den ena kommunen erbjöds deltagarna arbetsterapeutiska insatser i den andra kommunen beviljades hemtjänst. Deltagarnas förmåga att klara av duschaktiviteten, deras upplevda hälsa och beviljad hemtjänst mättes vid studiens början och efter 15 veckor. Den långsiktiga kostnadseffektiviteten uppskattades med hjälp av en teoretisk modell.

Om disputationen
Måndagen den 23 mars försvarar Magnus Zingmark, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Aktivitetsfokuserade och aktivitetsbaserade interventioner för äldre boende i ordinärt boende: Interventionseffekter i relation till aktivtetsengagemang och kostnadseffektivitet.(Eng titel: Occupation-focused and occupation-based interventions för community-dwelling older people).

Kontaktinformation
För mer information om avhandlingen, kontakta gärna: Magnus ZingmarkTelefon: 070-321 11 87 E-post: magnus.zingmark@umu.se

I sin avhandling ”Exkludering, assimilering eller utrotning? Tattarfrågan i svensk politik 1880-1950” vill historikern Martin Ericsson undersöka svenska samhällets åtgärder i ”tattarfrågan” för att belysa hur främlingsfientlighet och utanförskap växer fram. Forskningen har bland annat tagit honom tillbaka till hans barndomsstad Jönköping 1948.

– Det är skrämmande att läsa om kravallerna i min hemstad. En upphetsad folkmassa attackerade i princip alla som tillhörde resandefolket. Under fem sommardagar åkte beväpnade jönköpingsbor runt och misshandlade andra jönköpingsbor som ansågs vara tattare. De sökte upp dem i deras bostäder, slog och vandaliserade. I pressen lovade ”de vitas ledare”, en lastbilschaufför och en skrothandlare, att inte ge upp jakten på ”tattarna” förrän de gett sig av. Även polisen var mer på anfallarnas sida.

Resandefolkets historia under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet är kantad av diskriminering och våld. Barn i familjer som har ansetts vara tattare har tvångsomhändertagits. Det finns även en obruten tradition av att registrera resandefolket. Polisens romregister 2013 är bara det sista exemplet bland många. Resandefolket var också överrepresenterade bland de människor som tvångssteriliserades. Ständigt bortkörda har de flyttat från kommun till kommun.

– Jag har sett hur långt vissa landsbygdskommuner var beredda att gå för att bli av med dem. Det finns exempel på hus som har jämnats med marken för de inte ska kunna flytta in. Och böter har delats ut till de som har haft sociala kontakter med de som kommungubbarna har ansett vara tattare.

Resandefolket har stämplats som ”arbetsovilliga” och lata trots att de bevisligen har ägnat sig åt en mängd olika yrken, från gårdfarihandlare, djurdoktorer, kopparslagare, musiker och hantverkare. I ett Sverige där majoriteten av medborgarna var bofasta jordbrukare sågs kringresande som ett hot. Under början av 1900-talet försöker statliga myndigheter definiera ”tattarna” som en egen ras, bland annat med hjälp av skallmätningar. 1943 görs en rasbiologisk undersökning. Den blir ett fiasko och inga objektiva bevis hittas för att skilja ut gruppen som ras. Efter det är tattarfrågan inte längre ett politiskt projekt, det går inte driva politik mot en särskild grupp när man inte kan definiera vem som ingår i gruppen. Istället börjar zigenarfrågan drivas, eftersom den gruppen är mindre och mer lättdefinierad.

– Den diskriminering som förekom i tattarfrågan hänvisades inte alltid till ras, vilket förvånade mig. De mest långtgående förslagen, som till exempel att tvångsplacera ”tattarbarn” hos ”hederliga bönder”, byggde mer på uppfattningen att resandefolket var dåligt uppfostrade än att de var en sämre ras. Om barnen fick bo hos ”hederliga svenska bönder” trodde man att de skulle ”lära sig att uppföra sig”.

Martin Ericsson drar paralleller till EU-migranternas svåra situation idag. Han menar att den politiska linjen att få iväg människor som kan bli kostsamma för kommunen lever kvar. Till exempel runt Stockholm tvingas EU-migranterna idag att flytta från kommun till kommun.

– De hot och det våld som EU-immigranter utsätts för är mycket allvarligt. Men det är ett våld som inte är nytt, utan som har stora likheter med det våld som riktats mot kringresande grupper tidigare under 1900-talet.

Men för resandefolket i Sverige ser han också positiva tecken, då det finns representanter som med stolthet har börjat visa upp sin kultur, sin musik och sitt språk.

FAKTA
Martin Ericsson disputerade den 13 mars 2015 vid Historiska institutionen, Lunds universitet.

Mer info: http://www.lu.se/lucat/user/012aba1a1aa7f8b5bb147ff5d7874d0e

Kontaktinformation
Martin Ericsson: mobil 0704-590287. Martin.ericsson@hist.lu.se