– Målet är att säkert kunna identifiera EU-medborgare både som privatpersoner och som företrädare för juridiska eller fysiska personer över nationsgränserna via elektronisk identifiering, säger Arvid Welin vid DSV, Stockholms universitet, som är samordnare för svenska STORK 2.0.

STORK 2.0 ska etablera gränsöverskridande internetbanktjänster med hjälp av eLegitimation.

– Online och mobila banktjänster är nu de metoder som många av oss européer väljer idag. Införandet av eLegitimation för inloggning och för att öppna nytt konto över nationsgränserna ger stora fördelar för dagens geografiskt spridda befolkning. Sedan september 2014 kan österrikiska medborgare öppna bankkonto i Slovenien vid DIBA internetbank och sedan i juni kan österrikiska medborgare öppna testkonton på Arion bank på Island, säger Eric Smith som leder internetbank-delen av projektet.

Gränsöverskridande akademiska tjänster ska även underlättas.

– Vi kommer att arbeta med studenter, akademiker, alumner, lärare och personal på de deltagande universiteten för att införa onlineutbildningar och en akademisk verifieringstjänst som gör det möjligt för arbetssökande inom EU att påvisa att de har de nödvändiga akademiska meriter som efterfrågas för en anställning, säger Vicente Andreu Navarro som är ansvarig ledare för eLärande-delen i projektet.

Att öka tillgängligheten till offentliga tjänster på nätet för företag över nationsgränserna är också en del i projektet. Företag som arbetar med offentliga förvaltningar i andra länder ska kunna komma åt eFörvaltningstjänster lika lätt som inhemska företag. Det kräver att en persons identitet och befogenheter, exempelvis att företräda ett företag, blir tillgängliga för – och accepteras av – den utländska e-förvaltningens tjänsteleverantör.

Befintliga eHälsotjänster ska också anpassas eller utökas med hjälp av eLegitimation. Syftet är att använda eLegitimation för att möjliggöra för såväl patienter som hälso- och sjukvårdspersonal att komma åt elektroniska patientjournaler på nätet, oavsett plats.

FAKTA
STORK 2.0 är ett samfinansierat EU-projekt inom ramen för IKT-stödprogrammet (ICT PSP) för konkurrenskraft och innovation (CIP). I STORK2.0-konsortiet ingår 19 länder som deltar som ledande aktörer (Österrike, Belgien, Tjeckien, Estland, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Slovenien, Slovakien, Spanien, Sverige, Schweiz, Turkiet och Storbritannien). Totalt medverkar 58 organisationer aktivt. STORK 2.0 bygger vidare på resultaten av det tidigare projektet STORK, genom att bredda användning av elektronisk identifiering i Europa.

Webbsida för STORK 2.0: www.eid-stork2.eu  

Kontaktinformation
Arvid Welin, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV), Stockholms universitet, samordnare för svenska STORK 2.0, mobil 0734-60 27 90, e-post arvid.welin@dsv.su.se.

– Bubblor från sjöar är en av de stora transportvägarna för växthusgasen metan mellan mark och atmosfär, men det är också det svåraste att mäta. Genom att länka metanbubblorna till inkommande solstrålning kan vi koppla det till något som är lättare att mäta så vi kan göra tillförlitliga uppskattningar över längre tid – både bakåt och i framtiden, säger Brett Thornton, forskare vid Stockholms universitet och den som ledde den senaste studien som publicerats i Geophysical Research Letters.

Forskarna har använt förutsägelser om hur länge fjällsjöar är isfria i framtiden och därigenom kunnat göra prognoser över hur mycket metan som bubblar från sjöarna fram till år 2079.

– För att kunna göra säkra och storskaliga uppskattningar av metanbubblande i framtiden, är det ett viktigt steg att veta hur mycket metan som når atmosfären från sjöar i Sverige och hela Arktis, oavsett framtida temperaturer, säger Brett Thornton.

Forskargruppen vid Stockholms universitet har studerat sjöar i Stordalens myrmarker nära Abisko i norra Sverige. Dessa sjöar är typiska för det arktiska och subarktiska klimatet. De är relativt grunda och inbäddade i ett torv- och våtmarkslandskap. Mängden metan som frigörs från bubblor i de studerade sjöarna i Sverige verkar ha ökat med 24 procent sedan 1916. År 2079 förväntas ökningen vara uppe på 80 procent.

Koppling mellan solstrålning och metanbubblor
Förra året publicerade forskargruppen en vetenskaplig artikel där de kombinerade data för metanbubblor med uppgifter om hur mycket solsken det varit varje sommarsäsong. Resultatet var överraskande; mängden metanbubblor från sjöarna verkar vara starkt kopplad till solstrålning.

Att ha kunnat påvisa denna koppling är viktigt då solstrålning är mycket enklare att mäta än hur mycket metan som bubblar upp. Med denna nya kunskap kunde forskarna kombinera långtidsmätningar om inkommande solstrålning i Abisko, med uppgifter om när sjöarna i området blev isfria, och sina egna mätningar av metanbubblor. Resultatet har blivit tillförlitliga bakåtuppskattningar av metanbubblande från grunda sjöar i norra Sverige med början 1916.

En forskargupp under Patrick Crills ledning vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, har studerat metanutsläpp från Stordalenmyren i flera år. Gruppen mäter metanutsläpp från våtmarken och från flera sjöar runt omkring myren.

Artikeln finns att läsa här i Geophysical Research Letters.

Fakta om metan
Metan är en viktig växthusgas som över långa tidskalor på omkring 100 år har högre global uppvärmningspotential än koldioxid. Bland forskare har varnande röster hörts om att stigande temperaturer i Arktis skulle kunna frigöra kol som under lång tid lagrats i permafrosten och att detta så småningom skulle kunna nå atmosfären i form av bland annat metan. Denna frigörelse av kol och metan ur permafrosten kring Arktis har därför ägnats stor vetenskaplig uppmärksamhet de senaste åren.

Kontaktinformation
Brett Thornton, Institutionen för geologiska vetenskaper, tfn 08 16 4738, e-post brett.thornton@geo.su.se

Det visar Tiva Sharifi experimentellt i sin avhandling som hon försvarar vid Umeå universitet tisdagen den 31 mars.

– Jag har tagit fram en katalyselektrod med en enastående prestanda och stabilitet för flera viktiga energiomvandlingsprocesser, säger Tiva Sharifi.

I takt med att oljan börjar sina, intensifieras jakten på nya alternativa energiresurser. Vätgasproduktion, genom att spjälka vattenmolekyler till syre och väte med hjälp av solljus som drivkraft, kan vara en intressant metod i framtiden för att få fram ett förnybart bränsle.

För att kunna använda vätgas som bränsle, el eller värme behövs en energiomvandlare. Ett exempel är en bränslecell som kan omvandla vätgasens kemiska energi till elektricitet. Verkningsgraden hos en bränslecell är hög och restprodukten består av endast vatten.

Bränslecellen är dock beroende av effektiva elektrokatalysatorer för att fungera eftersom de elektrokemiska processerna i bränslecellen inte sker spontant. Vanligen syntetiseras sådana elektrokatalysatorer separat och fästs sedan på ytan av ett ledande material, som samlar strömmen. Denna kombination fungerar som elektrod (antingen katod eller anod) i den elektrokemiska cellen.

Att få dessa katalyselektroder att fungera effektivt i stor skala är komplext, och involverar bland annat problem med en effektiv överföring av elektroner (som leder strömmen) från katalysmaterialet till elektroden. Många elektroder har också problem med stabilitet eftersom katalysmaterialet gärna vill lossna från elektroden under energiomvandlingsprocessen. Ett annat problem med de nuvarande katalysmaterialen är att de består av platina och andra ädelmetaller, som alla är väldigt sällsynta och dyra.

Tiva Sharifi har i sin avhandling fokuserat på att tillverka elektrodmaterial så att flera av de existerande problemen minimeras. Hon har löst detta genom att välja alternativ till ädelmetaller och låta det katalytiskt aktiva materialet växa direkt på “elektrodytan” som består av ett billigt ledande substrat tillverkat av kolfiber (karbonpapper). Genom att kombinera material såsom kvävedopade kolnanorör, transitionsmetaller såsom järnoxid, och koboltoxid, med det ledande substratet så kan en komplett elektrod tillverkas.

Hennes avhandling innefattar både tillämpad forskning med inriktning på att lösa praktiska problem rörande möjligheterna till effektiva katalysatorer som kan tillverkas i relativt stor skala med billiga metoder, men hennes forskning inriktar sig också på att lösa grundläggande frågeställningar kring hur katalysmaterialen fungerar.

En central frågeställning har varit hur olika kvävedefekter beter sig i kolmaterialen. Kvävedefekter kan introduceras i kolmaterial genom att byta ut vissa kolatomer mot kväve.

– De har mycket intressanta egenskaper för både möjligheten att framställa helt metallfria katalysatorer, men också för att underlätta möjligheten att fästa andra katalyspartiklar på materialen, säger Tiva Sharifi.

Om disputationen:
Tisdagen den 31 mars försvarar Tiva Sharifi, institutionen för fysik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Efficient Electrocatalysts based on nitrogen-doped carbon nanostructures for energy applications. Svensk titel: Effektiva elektrokatalysatorer baserade på kvävedopade kolnanostrukturer för energitillämpningar.

Avhandlingen är publicerad digitalt

Kontaktinformation
Tiva Sharifi, institutionen för fysik Telefon: 073-896 66 62 E-post: tiva.sharifi@umu.se

De flesta virus har på sin yta så kallade glykoproteiner, vars uppgift är att binda viruspartikeln till de celler som viruset invaderar. De sockerbärande glykoproteinerna återfinns både i livshotande virus som ebola och lassafeber, och i mer vanligen förekommande herpesvirus.

Forskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu i detalj kartlagt de genetiska processer och enzymer som är involverade när virusproteinerna ”försockras”. Studien ökar kunskapen om hur ett virus kan attackera flera olika organ, med helt olika celltyper.

I fokus för studien står de slemsubstanser som glykoproteinerna delvis är uppbyggda av. Göteborgsforskarna visar att slemsubstanserna i sin tur är utrustade med en unik proteinsekvens, som med hjälp av 20 identifierade enzymer arrangerar sockerenheterna i speciella positioner.

– Om man liknar slemsubstansen vid ett pärlhalsband, där snöret är proteindelen och alla de likformiga pärlorna är de små sockerenheterna, kan man beskriva det som att varje enzymkombination åstadkommer ett speciellt mönster för hur pärlorna är arrangerade, säger Göran Larson, forskare vid Sahlgrenska akademin:

– Ett virus som är producerat i levervävnad får till exempel en helt annan sockerkombination än om samma virus hade förökat sig i tarmens slemhinna. Det innebär i sin tur att samma viruspopulation får olika egenskaper beroende vilken vävnad de attackerar.

Forskarna utrycker principen som en ”seed and spread”, där en sockerenhet först ”sås” ut till en utvald position och sedan hjälper processen att sprida sig.

– Sockerstrukturerna är viktiga för flera av de mekanismer som viruset utyttjar, både för att tränga in i cellen och för att kunna lämna den cell som viruset just producerats i, säger Göran Larson.

Kunskapen skulle enligt forskarna på sikt kunna användas för att utforma nya behandlingar.

– Studier på djur har redan identifierat substanser som blockerar dessa mekanismer, och som har haft påvisad effekt mot herpesvirus.

Forskarna har även visat att antikroppar från virusinfekterade patienter reagerar olika på olika ”pärlmönster” i en och samma proteindomän. Genom en enkel provtagning skulle man därmed kunna analysera inte bara vilket virus en patient kan vara infekterad med, utan även få detaljerad information om virusets särskilda struktur hos den enskilda patienten.

FAKTA
Artikeln O-linked glycosylation of the mucin domain of the herpes simplex virus type 1 specific glycoprotein gC-1 is temporally regulated in a seed-and-spread manner publiceras i vetenskapliga tidskriften Journal of Biological Chemistry.

Länk till artikel: http://www.gu.se/forskning/publikation/?publicationId=209735

Kontaktinformation
Göran Larson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0706 250216 031 342 1330 goran.larson@clinchem.gu.se

– Det är hög tid att vi tänker på hur produkter kan designas och användas på ett hållbart sätt för att minska åtgången på material. Därför är det viktigt för svenskt näringsliv och för samhället i stort, men också otroligt roligt, att vi nu får möjligheter att dra igång det här forskningsprogrammet kring cirkulär ekonomi, säger Mattias Lindahl, biträdande professor i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.

Satsningen innebär att ett tjugotal forskare vid de tre lärosätena under fyra år kommer att involveras i det nya programmet REES, (Resource-Efficient and Effective Solutions based on circular economy thinking) med en budget på totalt cirka 80 miljoner kronor.

Hälften av pengarna, 42 miljoner, kommer från forskningsstiftelsen Mistra, som i september 2014 utlyste programmet ”Produktdesign och resurseffektivitet på väg mot en cirkulär ekonomi”.

– Linköpings universitet har tillsammans med Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola lämnat in en ansökan som tydligt integrerar produkt- och tjänstedesign med utveckling av affärsmodeller och policy. Att ansökan dessutom har ett starkt stöd från industrin gör den till en vinnare, säger Åke Iverfeldt, Mistras vd.

FAKTA
I det nya forskningsprogrammet deltar, förutom de tre lärosätena med Linköpings universitet som huvudsökande, ett stort antal företag (bl.a. Attends Healthcare AB, Ericsson AB, HTC Sweden AB, Inrego, Ståthöga MA Teknik AB, AB Volvo och Volvo Car Group) samt några organisationer och kommuner.

Kontaktinformation
Programansvarig Mattias Lindahl, 013-28 11 08, mattias.lindahl@liu.se

I analysen ”Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan” granskas hur en genomsnittlig karriär inom högskolan ser ut och vilka möjligheter till karriärutveckling och anställningstrygghet en svensk forskare har. Gemensamt för många unga forskare är att de under en allt längre tid i början av sin karriär blir hänvisade till kortare visstidsanställningar med oklara villkor.

Vetenskapsrådet har länge efterlyst ett transparent och förutsägbart nationellt karriärsystem.

– Jag tror de flesta i Högskolesverige är eniga om att för många unga forskare är anställda på otrygga premisser och att detta får många forskartalanger, främst inom konkurrensutsatta områden, att inte välja en akademisk karriär, säger Vetenskapsrådets generaldirektör, Sven Stafström. Vi behöver ett mer välfungerande, nationellt enhetligt, karriärsystem som verkligen utnyttjas som huvudalternativet då unga forskare anställs.

– Analysen väcker också frågor om hur vi forskningsfinansiärer på bästa sätt stödjer forskare och lärare i början av deras karriärer samt hur jämställdhet bäst integreras i karriärsystemet.

Vetenskapsrådet har analyserat hur forskarkarriärerna utvecklats för de grupper som tog sin doktorsexamen 1995/96, 2002/03 respektive 2008/09. Cirka en tredjedel av de studerade grupperna fortsätter verka inom högskolan som forskande och undervisande personal, men skillnaderna i karriärutveckling är stora, både mellan könen, de olika grupperna och mellan olika ämnesområden.

Analysen visar också en allt mindre andel av dem som fortsätter som lärare i högskolan får en meriteringsanställning. Det tar också genomgående längre tid efter doktorsexamen för kvinnor att få anställning som lektor. Kvinnor har också i större utsträckning tyngdpunkt på undervisning inom sina lektorsanställningar medan män har tyngdpunkt i forskning. Den finns även ämnesspecifika skillnader: t.ex. lämnar många biomedicinare och naturvetare landet efter doktorsexamen, medan en hög andel humanister och samhällsvetare fortsätter som lärare i högskolan.

Ladda ned/beställ rapporten ”Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan”

Kontaktinformation
För övergripande policyfrågor:*Sven Stafström, generaldirektör Vetenskapsrådet, 08-546 44 161, e-post sven.stafstrom@vr.se För detaljerad information om analysens innehåll: Stina Gerdes Barriere, analytiker Vetenskapsrådet, 08-546 44 136, stina.gerdesbarriere@vr.se, Jesper Wadensjö, pressansvarig Vetenskapsrådet Tel: 08-546 44 289

De fyra första forskarna som får anslag är: Peter Andersen, Umeå universitet, Anna Wedell, Karolinska Institutet samt David Erlinge och Martin L. Olsson, båda Lunds universitet. Målet med programmet äratt stärka svensk klinisk forskning genom att identifiera de bästa kliniska forskarna, ge dem goda möjligheter att bedriva sin verksamhet och uppnå genomslag för forskningens resultat, både inom vetenskapen och vården.

– Svensk klinisk forskning når inte längre samma höga internationella genomslag som tidigare. För att vända den utvecklingen krävs satsningar på de allra bästa kliniska forskarna. Den kliniska forskningen är en viktig länk mellan grundforskning och den patientnära, kliniska, verksamheten. Klinikerna kan både initiera nya forskningsproblem grundade i den kliniska vardagen och säkerställa att nya forskningsresultat snabbt kommer till användning inom vården, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Programmet utlystes 2014 och nu offentliggörs de första Wallenberg Clinical Scholars – fyra forskare som är världsledande inom sina respektive områden.

Peter Andersen, överläkare och professor i neurologi vid Umeå universitet, har upptäckt att vissa proteiner aggregerar till klumpar i nervcellerna vid sjukdomen ALS. Förhoppningen är att hitta en terapi som kan bromsa det dödliga förloppet. Läs mer

Anna Wedell, överläkare och professor i klinisk genetik vid Karolinska Institutet. Cirka ett av tvåtusen barn föds med en störd ämnesomsättning, vilket ofta leder till hjärnskador. Wedell har hittat den molekylära grunden för flera av dessa sjukdomar. Läs mer

David Erlinge, överläkare och professor i kardiologi vid Lunds universitet, har som mål att förebygga och minska dödligheten i hjärtinfarkt. Erlinge kartlägger b.l.a molekylära mekanismer som driver åderförkalkning. Han ska även studera nya innovativa behandlingar som kan förebygga hjärtinfarkt och minska dödligheten. Läs mer

Martin L. Olsson, överläkare och professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet, ska fortsätta sin forskning kring blodgrupper. Olsson ska också undersöka hur olika virus, bakterier och parasiter, som hiv och malaria, utnyttjar blodgruppsmolekyler för att infektera vårt blod. Läs mer

Programmet omfattar anslag till 25 av landets främsta kliniska forskare och kommer att löpa över tio år. Satsningen uppskattas till 600 miljoner kronor och varje forskare erhåller 15 miljoner kronor för en femårsperiod, med möjlighet till förlängning med ytterligare 15 miljoner kronor i fem år.

Wallenberg Clinical Scholars är en del av den satsning på totalt 1,7 miljarder kronor som Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse gör för att stärka den medicinska forskningen och livsvetenskaperna, Life Science, under kommande tioårsperiod.

Läs mer på:
Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse
Kungl. Vetenskapsakedemien

Kontaktinformation
Staffan Normark, ständig sekreterare Kungl. Vetenskapsakademien 08- 673 95 02, staffan.normark@kva.se. Göran Sandberg, verkställande ledamot Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 08-545 017 80, kaw@kaw.se. Jessica Balksjö Nannini, pressansvarig Kungl. Vetenskapsakademien 070-673 96 50, jessica.balksjo@kva.se

För omkring 500 miljoner år sedan fördubblades hela arvsmassan hos ryggradsdjurens förfäder inte bara en utan två gånger. Detta innebar plötslig uppkomst av många extra genkopior som var fria att under evolutionär selektion utveckla nya funktioner. Många av dem kom att användas i nya celltyper eller vid skilda tidpunkter. För cirka 350 miljoner år sedan skedde ytterligare en fördubbling av arvsmassan i förfadern till alla äkta benfiskar. Dessa uråldriga händelser fick dramatiska konsekvenser för evolutionen av syn.

De celler i ögat som gör att vi kan se är tappar för färgseende och stavar för mörkerseende.Tappar och stavar använder olika men besläktade proteiner för sin respons på ljus. I sin avhandling visar David Lagman att många av de gener som gör skillnad mellan tappar och stavar uppstod i de tidiga fördubblingarna av ryggradsdjurens arvsmassa.

– Nyckelkomponenter i ögat är de proteiner som fångar upp ljuset och startar svaret i tappar och stavar. De ursprungliga ryggradsdjuren hade hela fem ljusreceptorer varav fyra användes för färgseende. Två av dessa gick sedan förlorade i däggdjurens urmoder men finns fortfarande kvar i exempelvis fåglar och fiskar som därmed åtminstone i vissa avseenden har bättre färgseende än människan, säger David Lagman.

Även de komponenter i tappar och stavar som vidarebefordrar ljussignalen blev fler i de tidiga ryggradsdjurens arvsmassa. I de äkta benfiskarna uppstod sedan ytterligare genkopior. Dessa fiskars tappar och stavar har tack vare detta ännu fler komponenter än vi däggdjur.

Vidare har forskargruppen undersökt hur dessa extra genkopior förändrats under evolutionen i zebrafisk som är ett vanligt studieobjekt för både fysiologi och utvecklingsbiologi. Avhandlingen visar att syngener i zebrafisk används i samma celltyper som deras motsvarigheter hos däggdjur. Specialiseringen är således av mycket gammalt slag.

– Ett överraskande fynd var att vissa extra genkopior i zebrafisk används i olika delar av näthinnan. Några av dem finns även i tallkottkörteln som liknar ögat men framför allt reglerar dygnsrytmen. Vissa syngener visade sig ha varierande nivå under dygnet, alltså ytterligare en typ av specialisering som uppstått tack vare uppkomsten av extra genkopior. Så vi har upptäckt att kopiering av gener för hundratals miljoner år sedan har banat väg för flera olika typer av funktionella skillnader. Mycket av evolutionen kan alltså ske tack vare genkopiering följd av förändring, säger David Lagman

Avhandlingen visar också hur viktigt det är att undersöka användningen av gener. Denna kunskap gör det lättare att använda zebrafisk som modellorganism för att öka förståelsen av ögonens mekanismer även hos människa och leder till möjligheter att utveckla behandlingar mot sjukdomar som drabbar synen.

Avhandlingen Evolution of Vertebrate Vision by Means of Whole Genome Duplications : Zebrafish as a Model for Gene Specialisation försvarades den 20 mars 2015.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta, David Lagman, doktorand vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 070-3949675, e-post: david.lagman@neuro.uu.se eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se

ALS, eller familjär amyotrofisk lateral skleros, är en neurodegenerativ sjukdom som drabbar nervsystemets motorneuron, vilket gör att patienterna successivt förlorar kontrollen över sina muskler. Sjukdomen kan leda till förlamning och även död inom ett antal år efter insjuknandet.

Studier av arvsmassan har hittills påvisat ett antal förändringar, så kallade mutationer, som kan kopplas till utveckling av ALS.

– I dag känner vi till 29 ärftliga anlag som kan ge ALS. Förändringar, mutationer, i dessa gener finns hos cirka hälften av alla patienter med familjär ALS-diagnos, där sjukdomen finns i släkten och hos 5-8 procent av patienter med så kallad sporadisk ALS. Orsakerna till ALS hos övriga, det vill säga mer än två tredjedelar av patienterna, är ännu helt okända, säger Peter M Andersen.

För att undersöka sambanden mellan genetiska förändringar och ALS närmare har Peter M Andersen och hans kollegor vid Umeå universitet, tillsammans med forskare vid universitet i Tyskland, Frankrike och Portugal, undersökt en del av arvsmassan hos 252 patienter med ALS, som har en familjär form av sjukdomen. Ingen av patienterna hade mutationer i de kända sjukdomsanlagen för ALS. I studien analyserades mer än 20 000 ärftliga anlag, vilket är det mest omfattande analysarbete inom ALS-forskning som någonsin har utförts.

Studien visar att 4 procent av ALS-patienterna hade en mutation i genen TBK1, som gör att den inte fungerar och att denna mutation kan kopplas till fall av ALS i familjen. Den här typen av mutationer fanns inte hos friska kontrollpersoner eller hos 1 010 individer som hade utvecklat ALS utan att ha sjukdomen i släkten.

I den friska cellen kodar genen TBK1 för ett protein som är involverat vid en process när cellerna städar bort gammalt protein. TBK1 interagerar även med två andra gener, OPTN och p62, som är involverade i samma process. Om TBK1 inte fungerar tillräckligt kan proteinerna p62 och OPTN inte aktiveras. Det leder till att klumpar av felveckat protein samlas i cellerna, vilket kan ses hos patienter som har avlidit på grund av ALS.

Vid studier av familjer i Sverige, Danmark, Frankrike och Tyskland, där forskarna har upptäckt ALS-patienter med TBK1-mutation, visade det sig att sådana mutationer inte bara fanns hos patienter med ALS utan också hos personer med en demenssjukdom kallad frontotemporal demens, FTD.

Att den aktuella TBK1-mutationen även kan predisponera för FTD är enligt Peter Andersen en upptäckt som har stor betydelse för diagnostik av nya patienter med ALS eller FTD, för rådgivning av anhöriga till patienter i sådana familjer och för utvärdering av nya läkemedel som inverkar på TBK1, p62 och OPTN

– Sammantaget är detta väldigt viktiga resultat. Studien visar att mutationer i TBK1 är den tredje vanligaste kända orsaken till ALS i Sverige. Men också att mutationer i genen TBK1 både kan ge upphov till ALS och FTD, ibland båda hos samma patient. Det ger ytterligare stöd för ett nära biologisk samband mellan vissa typer ALS och demenssjukdomar, säger Peter M Andersen, som tack vare resultaten i ett längre perspektiv även ser tänkbara möjligheter att behandla sjukdomen.

– Ur teoretisk synpunkt borde det vara möjligt att tillföra extra TBK1 och därmed återställa normal funktion i cellens städprocess för att ta bort felveckat protein. Det är ännu för tidigt att säga om det fungerar, men vi utför för närvarande sådana försök på zebrafisk och cellinjer från tre svenska och en dansk patient, säger Peter M Andersen.

Läs studien i tidskriften Nature Neuroscience

Om studienNature Neuroscience 2015, Haploinssuficiency of TBK1 causes amyotrophic lateral sclerosis and fronto-temporal dementia

Freischmidt Axel, Wieland T, Richter B, Ruf W, Veronique Schäffer V, Müller K, Marroquin N, Frida Nordin F, Hübers A, Weydt P, Susana Pinto S, Press R, Millicamps Stéphanie, Molko N, Bernard E, Desnuelle C, Soriani M-H, Dorst J, Graf E, Nordström U, Feiler MS, Putz S, Böckers TM, Meyer T, Winkler AS, Winkelman J, de Carvalho M, Thal DR, Otto M, Brännström T, Volk AE, Kursula P, Danzer KM, Lichtner P, Dikic I, Meitinger T, Ludolph AC, Strom TM, Andersen PM, Weishaupt JH.

FAKTA OM ALS

  • Sjukdomsorsaken är oftast okänd, någon miljöfaktor har aldrig identifierats. Cirka tio procent har sjukdomen i släkten. Trettio ALS-sjukdomsgener har identifierats.
  • I Sverige insjuknar 200-220 personer per år.
  • Personer i alla ålder kan drabbas. Vanligast är i 50-70 års åldern. Dubbelt så många män som kvinnor drabbas.
  • Genomsnittlig överlevnad är 2,5 – 3 år, men 10 procent av patienterna lever >10 år med sjukdomen.
  • Det finns ingen botande eller förebyggande behandling.
  • Sedan 1996 finns bromsmedicin som kan förlänga överlevnaden med några månader. Effekten är störst om medicinen sätts in tidigt i sjukdomsförloppet.
  • Det finns numera specialiserade ALS-team för att på bästa sätt kunna hjälpa patienter och deras anhöriga.

Kontaktinformation
För mer information om studien, kontakta gärna: Peter M Andersen Telefon: 090-785 23 72, 070-647 69 13 E-post: peter.andersen@umu.se

– Kunskapen om bakteriers spridning och förekomsten av infektioner runt kalvning bidrar med information om vilka smittvägar olika bakterier har. Förhoppningsvis kan denna kunskap i framtiden bidra till att förebygga sjukdomar, säger Åsa Lundberg, SVA och SLU

Åsa Lundberg, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)har tagit fram en avhandling som också visar att bakterieinfektioner i juvret vid kalvning och fyra dagar senare varierar stort mellan olika mjölkkobesättningar, och att specifika mönster i förekomst av bakterier och bakteriella genuppsättningar, genotyper, kan ge information om möjliga smittvägar på gårdsnivå.

Juverinflammation har stor ekonomisk betydelse
Juverinflammation är den vanligast förekommande sjukdomen hos svenska mjölkkor. Sjukdomen har stor ekonomisk betydelse, och är den vanligaste orsaken till antibiotikabehandling av mjölkkor i Sverige. Tre specifika bakterier som orsakar juverinflammation, Staphylococcus aureus, Streptococcus dysgalactiae och Streptococcus uberis, studerades i en nyligen publicerad avhandling av Åsa Lundberg.

Behandling ledde till lägre celltal
– Det är möjligt att spridning mellan gårdar har skett via djurförflyttningar, men detta undersöktes inte specifikt i den aktuella studien. En annan intressant upptäckt var att de två vanligast förekommande Staph. aureus-genotyperna var associerade med lägre celltal efter behandling än de mindre vanliga genotyperna. Celltal är ett mått på inflammation. Ju högre celltal, antal vita blodkroppar, desto svårare inflammation, säger Åsa Lundberg.

I en annan av avhandlingens delstudier undersöktes hur vanliga bakteriella juverinfektioner med ovanstående bakterier är hos kvigor och kor vid kalvning, samt fyra dagar senare. Denna provtagning utfördes under tolv månader i tretton stora lösdriftsystem, med en hög andel kor med försämrad juverhälsa. Förekomsten av juverinflammation varierade mycket mellan gårdarna, men i flera av besättningarna hittades Staph. aureus och Strep. dysgalactiae redan vid kalvning hos kor av alla ålderskategorier.

– Detta tyder på att dessa bakterier smittar även via andra smittvägar än den vanligast beskrivna – från ko till ko i samband med mjölkning. I vissa besättningar identifierades också specifika infektionsmönster vilka gav information om när och hur smittspridning kan ha skett, säger Åsa Lundberg.

FAKTA
Åsa Lundberg studerade genuppsättningar från ungefär 400 isolat av de tre bakterierna från kliniska fall av juverinflammation, fördelade över hela Sverige. Två av de identifierade Staph. aureus-genotyperna var vanligt förekommande och spridda i upp till 82 olika kobesättningar, medan identiska typer av Strep. dysgalactiae hittades i upp till tretton besättningar. Inga identiska typer av Strep. uberis identifierades bland nästan 100 isolat från samma antal besättningar. Detta tyder på att både Staph. aureus och Strep. dysgalactiae kan spridas mellan besättningar, medan Strep. uberis inte tycks göra det.

Åsa Lundberg disputerar disputerar fredag 27 mars med start kl 09:15, i sal Audhumbla, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, SLU Uppsala. Avhandlingens titel är ”Mastitis in dairy cows. Genotypes, spread, and infection outcome of three important udder pathogens”.

Länk till avhandlingen

Läs mer om mastit på SVA:s webb

Kontaktinformation
Åsa Lundberg, tel. 018-67 46 67, e-post: asa.lundberg@sva.se. Pressekreterare Mikael Propst, Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Tel. 018-67 41 11

Detta visar en avhandling från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

– Alla människor lider av luftföroreningar och global klimatförändring och därför har våra forskningsresultat betydelse för alla. Men särskilt intressanta är de för myndigheter som ansvarar för miljötillsyn av industriföretag, säger Xiao-Bing Zhang, som i sin doktorsavhandling i miljöekonomi analyserat mänskligt samarbete med betydelse för klimatet. Särskilt har han intresserat sig för så kallade miljöekonomiska paradoxer.

En sådan paradox är att företag faktiskt brukar anpassar sig till miljölagstiftning, trots att det förekommer jämförelsevis lite kontroller från samhällets sida. Med andra ord, paradoxalt många företag följer lagen med tanke på den låga risk som de löper att bli upptäckta och straffade om de istället skulle bryta mot utsläppsregler.

För miljötillsynsmyndigheter med begränsad, skattefinansierad budget är det förstås viktigt att organisera och rikta övervakning, kontrollinspektioner och brottspåföljder, så kostnadseffektivt som möjligt. Xiao-Bing Zhang har med hjälp av miljöekonomiska beräkningar analyserat en variant av kontrollsystem med detaljerad, förfinad miljötillsyn som tar hänsyn till såväl vilken teknik företag använder som hur de sköter sig när det gäller att följa miljölagstiftningen.

– Man skulle kunnat tänka sig att företag som redan valt att införa renare teknik tar ett större miljöansvar, och att det därför skulle löna sig bättre att fokusera miljötillsynen på den gruppen företag för att få en större andel av samtliga företag att följa miljölagarna, säger Xiao-Bing Zhang.

– Men våra resultat visar tvärtom att det samhällsekonomiskt mest lönsamma är att koncentrera miljötillsynen till de företag som använder mest miljöskadlig teknik. Ett sådant kontrollsystem sporrar företag att övergå till renare teknik. Den totala andelen företag som använder modernare, mer miljövänlig teknik ökar då och utsläppen minskar. Dessutom sjunker kostnaden för tillsyn.

Xiao-Bing Zhang kommer nu att tillämpa sina resultat i studier av industriföretag i Peking. Himlen i Kinas huvudstad är en tydlig indikator på att begränsning och kontroll av företags utsläpp kan ha effekt. Inför exempelvis den kinesiska folkkongressen nyligen, inför det ekonomiska toppmötet APEC (Asian Pacific Economic Cooperation) i höstas, och inför OS 2008 ville Kinas regering att smog och luftföroreningar skulle minska för att inte skapa negativ uppmärksamhet. Så regeringen beordrade fabriker att tillfälligt stänga en tid i förväg, införde obligatoriska semesterdagar och begränsade biltrafiken. Och ja, himlen blev blå. Men bara så länge som restriktionerna hade effekt.

FAKTA
Avhandlingen genomfördes med stöd av Sidas miljöekonomiska kapacitetsuppbyggnadsprogram. Avhandlingens titel: Cooperation and paradoxes in climate economics  Ladda ner pdf

Disputation: Torsdag den 26 mars 2015, kl 10.15, i sal E44, Institutionen för nationalekonomi med statistik, Vasagatan 1

Kontaktinformation
Xiao-Bing Zhang, Xiao-Bing.Zhang@economics.gu.se. Handledare: Thomas Sterner, thomas.sterner@economics.gu.se, Jessica Coria, jessica.coria@economics.gu.se. Forskningskommunikatör: Karin Backteman, karin.backteman@gu.se, 0708 74 51 31

Bibliometri är ett sätt att mäta forskningskommunikation, produktion och synlighet. Olika bibliometriska indikatorer, som till exempel antal publikationer och antal citeringar, används när resurser ska delas ut till forskning inom lärosäten.

Gustaf Nelhans, universitetsadjunkt och forskare och Pieta Eklund, doktorand och bibliotekarie, vid Högskolan i Borås har kategoriserat de olika system som används och beskriver hur dessa kommer till uttryck i praktiken.

– Rapporten ”Resursfördelningsmodeller på bibliometrisk grund vid ett urval svenska lärosäten” är en översikt över hur läget ser ut i dag och den visar att forskare gynnas på olika sätt på olika lärosäten och att de inte har samma förutsättningar att jämföras med varandra, säger Pieta Eklund.

Vem riktar sig rapporten till?
– Den vänder sig till lärosätenas ledningar som riskerar att förlita sig på statiska fördelningsmodeller som minskar deras handlingsutrymme i strävan att ta fram enhetliga modeller. Rapporten vänder sig också till individuella forskare som får dubbla pålagor för prestation, där en väg kan vara att ”gama systemet” istället för att publicera den forskning som de tror gynnar kunskapsbildningen i sitt ämnesområde bäst, förklarar Gustaf Nelhans.

– Dessutom riktar den sig till bibliotekarier och andra som är intresserade av att ha en överblick över de här modellerna. Särskilt bibliotekarierollen förändras när de i många fall får i uppgift att utföra beräkningar som ligger till grund för resurstilldelningen. Från att vara en stödjande resurs i högskolan läggs en kontrollerande roll på deras arbetsuppgifter. Frågan är om dessa roller är förenliga med varandra, säger Pieta Eklund.

Varför var den viktig att skriva?
– Det finns redan en bred litteratur om hur bibliometri kommit till uttryck på nationell nivå och likaså en del skrivet om hur modellerna har en performativ roll i förhållande till forskarna. Vi har identifierat en lucka i kunskapsläget vad gäller hur fördelning sker inom lärosätena. Denna forskningsrapport har fungerat som en startpunkt för ett fortsatt arbete med att undersöka hur det ser ut på alla svenska lärosäten och vidare studier tillsammans med andra kollegor vid Högskolan i Borås och Lunds universitet, säger Gustaf Nelhans.

Vad är det viktigaste ni hoppas att läsaren tar med sig?
– Att användningen av bibliometriska indikatorer i resurstilldelningssystem är en komplex fråga och att det är svårt att göra forskning jämförbar över disciplingränser. Detta på grund av att olika discipliner har olika publicerings- och citeringstraditioner. Vi vill också visa på risken med att om lärosäten har för stor tillit till kvantitativa mått när forskningsprestationer räknas kan det få effekt på vilken typ av forskare som efterfrågas och anställs.

FAKTA
Rapporten ”Resursfördelningsmodeller på bibliometrisk grund vid ett urval svenska lärosäten” är nummer 30 i högskolans rapportserie Vetenskap för profession. Författare: Pieta Eklund och Gustaf Nelhans.

Läs rapporten i fulltext

Arbetet har redan fått ett genomslag genom att Vetenskapsrådet (VR) låtit Gustaf Nelhans och Pieta Eklung få slutordet i sitt förslag till hur den kommande nationella resurstilldelningsmodellen ska se ut. Läs mer i Forskningsutvärdering i Sverige – FOKUS

Kontaktinformation
Gustaf Nelhans, Tfn: 033-435 5985, E-post: gustaf.nelhans@hb.se. Pieta Eklund, Tfn: 033-435 5952, E-post: pieta.eklund@hb.se

– Genom att studera denna problematik i ett land kan vi få mer kunskap om hur reproduktivt beteende ser ut i även i andra länder med låga födelsetal, säger Katharina Wesolowski, doktorand på Södertörns högskola och Uppsala universitet.

Hennes avhandling bygger på fyra studier om vad som påverkar kvinnors reproduktiva beteende. Den första undersöker vilken familjepolitik Ukraina och Ryssland har och jämför den med ett större antal andra länder. Hon visar att familjepolitiken i Ukraina stödjer en familj med mannen som ensam försörjare. Rysslands familjepolitik däremot tvingar familjer att förlita sig på släktingar eller marknaden för att ta hand om barnen på grund av låga ersättningsnivåer. I den andra studien undersökte hon om familjepolitik påverkar födelsetalen på en länderövergripande nivå.

– Ett av de viktigaste resultaten är att en familjepolitik som stödjer en tvåförsörjarfamilj verkar kunna påverka födelsetalen i positiv riktning, säger Katharina Wesolowski. Det innebär att införandet av en sådan familjepolitik i länder med låga födelsetal skulle kunna höja dessa. Det är dock tveksamt om familjepolitiken i Ukraina och Ryssland bidrar till högre födelsetal då den inte stödjer tvåförsörjarfamiljen.

I den tredje studien har hon studerat vad som påverkar kvinnors önskan att få barn i Stakhanov, en stad i östra Ukraina. Resultaten visar att kvinnor som ännu inte har några barn endast påverkas av sin ålder och sitt civilstånd i sin önskan att få barn.

– Kvinnor som redan har ett barn verkar däremot uppfatta miljöförstöring som ett hinder för fortsatt barnafödande, menar Katharina Wesolowski. Därför bör denna faktor inkluderas i demografiska enkätundersökningar, säger hon.

I den sista studien har hon undersökt hur användningen av preventivmedel i Ukraina förändrades mellan 1999 och 2007 och vad användningen påverkades av. Det visar sig att användningen av kondomen ökade medan användningen av avbrutet samlag minskade. Däremot förändrades inte den totala andelen kvinnor som använde preventivmedel.

– Ett annat intressant resultat var att kvinnor som hade lagt märke till information om familjeplanering via media oftare använde moderna preventivmedel som till exempel kondom, säger Katharina Wesolowski. Det visar att statliga program för familjeplanering kan ha en inverkan på kvinnors användning av preventivmedel.

FAKTA
Katharina Wesolowski har genomfört sina doktorandstudier i sociologi vid Uppsala universitet och Södertörns högskola. Disputationen äger rum den 17 april 2015 klockan 13.00 på Södertörns högskola i sal MB 503.

Läs avhandlingen ”Maybe baby? Reproductive behaviour, fertility intentions, and family policies in post-communist countries, with a special focus on Ukraine” på Uppsala universitets webb.

Kontaktinformation
Katharina Wesolowski, Södertörns högskola, tel: 08-608 5095, katharina.wesolowski@sh.se

Stortrappen (Otis tarda) är en av fågelvärldens mest karismatiska arter, med hannar som ofta väger 10–15 kilo. Den är starkt knuten till helt öppna landskap och fanns fram till 1860-talet i de ljung- eller gräsdominerade slättlandskapen kring Skanör, Trelleborg och Kristianstad. Världspopulationen har minskat dramatiskt under de senaste två århundranden. Flera populationer har dock stabiliserats eller vuxit efter naturvårdsinsatser och jaktförbud, vilket gör att den totala världspopulationen är stabil. I flera europeiska länder, såsom Tyskland och England, pågår nu återinplanteringsförsök.

Karl Fritzson, masterstudent vid SLU, har i sitt examensarbete undersökt förutsättningarna att etablera arten på nytt i Sverige. I uppsatsen beskriver han stortrappens historik i Sverige och vilka naturvårdsåtgärder som görs för stortrappen utomlands. Han har också undersökt vilka områden i Sverige som skulle kunna vara lämpliga för en återintroduktion av stortrapp, och vad en sådan skulle få för socioekonomiska konsekvenser.

– Både i Skåne och på Öland förefaller det finnas tillräckligt stora områden med lämpliga habitat för att kunna bära en stortrappspopulation, säger Karl Fritzson. Jag tror också att en flaggskeppsart som stortrappen skulle kunna bana väg för en ökad turism i de aktuella jordbruksområdena.

– Att restaurera för stortrappen skulle få positiva effekter också för många andra arter som är trängda i dagens jordbrukslandskap. Detta borde också vägas in då man diskuterar ett eventuellt återinförande, säger Mats Niklasson vid Stiftelsen Nordens Ark, som har varit biträndande handledare för Karl Fritzson.

Centrum för vilt och fiskforskning: www.slu.se/cfw

Läs mer på SLU

Kontaktinformation
Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 070-564 53 58, carl-gustaf.thulin@slu.se

– Det viktigaste med min forskning är att den med hjälp av giftfria och någorlunda miljövänliga metoder kan skapa smarta, övervakande textilier för olika områden i samhället, säger Maria Åkerfeldt. Jag tycker också det är viktigt att metoden har utvecklats för industriella metoder så att den kan gagna svensk textilindustri, som ju har överlevt tack vare en förmåga att anpassa och specialisera sig.

Framtida användningsområden för den ledande beläggningen är till exempel inom övervakning inom vården, där textilien kan användas i system som avläser hjärtrytm eller andra rörelser. Den kan också användas till skydds- eller sportkläder och eventuellt även på geotextilier, för att hantera geologiska förändringar.

Hittat variant som fungerar
Maria Åkerfeldts forskar om elektriskt ledande textila beläggningar och hon disputerade den 23 mars med sin avhandling ”Electrically conductive textile coatings with PEDOT:PSS”

– Ett skäl till att min forskartjänst skulle handla om just beläggning är att det görs som ett slutberedningssteg och därför tillåter flexibilitet i tillverkningsprocessen. Nu har jag hittat en variant som fungerar. Jag har också justerat den för olika tillämpningar och försökt hitta vägar som ska göra det tillgängligt för industriproduktion.

Förutom att den ska ha en bra elektrisk ledningsförmåga är tanken att beläggningen också ska vara följsam och anpassa sig efter materialet.

– En grundtanke var ju att hitta metoder för att skapa textilier som kan leda el och ändå kännas ungefär som vanliga textilier.

Så är det med beläggningen med PEDOT:PSS. Beroende på tjocklek känns den knappt alls, eller ungefär som en gummiartad beläggning på textilien. Beläggningen kan göras på ena sidan av textilien, och när det handlar om plagg placeras det på den sida som inte är mot huden.

FAKTA
Avhandlingen Electrically conductive textile coatings with PEDOT:PSS, av doktoranden Maria Åkerfeldt, Högskolan i Borås, Textilhögskolan
Handledare: Pernilla Walkenström, adjungerad professor vid Högskolan i Borås.
Maria Åkerfeldt disputerade den 23 mars på Textilhögskolan.

Läs mer om Smart Textiles

Text: Lena M Fredriksson

Kontaktinformation
Maria Åkerfeldt, Högskolan i Borås. Mobil: 0730-91 36 82, e-post: j.maria.akerfeldt@gmail.com

Caltech Javier Martín-Torres, rymdforskare på Luleå tekniska universitet är en av flera forskare som nu hittat kväve i fast form på planeten Mars. Det har skett med hjälp av rymdfarkosten Curiosity och resultatet publiceras nu i Proceedings of the National Academy of Sciences.

– Denna upptäckt är ett nytt steg i bedömningen av om det är möjligt att bo på Mars, eftersom kväve är en grundläggande förutsättning för livet som vi känner det, säger Javier Martín-Torres.

Det är forskarteamet vid Mars Science Laboratory, i vilket Javier Martín-Torres professor i atmosfärsvetenskap från Luleå tekniska universitet ingår, som har upptäckt fasta former av kväve på Mars.

– Förekomsten av kvävebärande föreningar som vi hittat i sediment på Mars innebär att det finns en källa till biokemiskt tillgängligt kväve, vilket skulle kunna innebära att det härrör från en kvävecykel i samband med Mars uppkomst, säger han.

Upptäckten har verifierats med en analys (SAM Sample Analysis on Mars), av prover tagna vid tre olika punkter. Två av dom kommer från borrningar utförda vid Sheepbed som är en slamsten i sedimentärt område. Det tredje provet tros allmänt vara representativt för damm på Mars.

– Det har bland annat konstaterats att nitrater, som är en form av kväve, kommer från fixering i atmosfären när meteoriter kolliderat, vilket stämmer överens med de data som vi fått fram genom SAM-analyser, så detta kan vara den viktigaste källan till fast kväve på Mars, säger Javier Martín-Torres.

FAKTA
Martín-Torres är också medförfattare till en vetenskaplig rapport om organiskt material på Mars som nyligen publicerades i Journal of Geophysical Research-Planets och den första in-situ mätningen av metan på den röda planeten, som 2014 publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science.

Kontaktinformation
Presskontakt: Leif Nyberg. Telefon:+46 (0)920 49 33 88. Mobil: +46 (0)76 899 11 88. Epost: leif.nyberg@ltu.se