Matthias Lehner har studerat hur livsmedelskedjorna översätter en komplex debatt kring ekologisk mat, hållbar utveckling och <em>Fair trade</em> till handling.

Det finns ju många konkurrerande idéer om vad hållbarhet är, säger Matthias Lehner. Medan svenska butiker satsar stort på ekoprodukter så är exempelvis brittiska butiker mer inne på Fair trade, det vill säga handel som värnar om producenternas arbetsvillkor.

Matthias Lehner menar att en del av butikernas framgång ligger i hur väl de lyckas snappa upp den debatt som finns i samhället. Han ger den brittiska livsmedelskedjan Tescos satsning på klimatmärkning som exempel på en mindre lyckad satsning där dålig koll på samhällsdebatten var en av orsakerna till att det inte gick bra. Klimatmärkning visade sig dels vara mer komplicerat än vad företaget tänkt sig, dels hade de missbedömt kundernas intresse för märkningen. I slutändan gav Tesco upp hela satsningen.

Men det är framför allt svenska livsmedelsjättar och i synnerhet Coop och Ica som Matthias Lehner har studerat. Hans resultat visar att butikens organisation har stor betydelse för deras varuutbud. I fallet Ica, så har den enskilda butikägaren stort inflytande över utbudet. Det gör att han eller hon kan utnyttja den lokala debatten kring hållbarhet. Ligger butiken i ett område med konsumenter som vill konsumera hållbart, ekologiskt och rättvist så har den lättare att anpassa sitt utbud därefter. På så sätt blir deras satsning en positiv spiral och det leder till framgång.

Inom livsmedelskedjan Coop är utbudet av varor mer centralstyrt och därmed blir det lokala sortimentet svårare att påverka.

Coop har löst de otydliga riktlinjerna och den komplexa debatten kring hållbar konsumtion genom ett ”paraplyvarumärke”. Deras varumärke ”Änglamark” innehåller såväl ekologiska och klimatsmarta varor som Fair trade. – Det har varit framgångsrikt och Coop har lyckats väl i att omsätta den nationella debatten kring hållbar utveckling i handling. Däremot har de lyckats sämre än exempelvis Ica med att anknyta till lokala trender inom hållbar konsumtion.

FAKTA
Matthias Lehner disputerar den 13 mars kl 13 med avhandlingen Sustainability in Store

Forskningen är finansierad av bla Handelns utvecklingsråd.

Plats:Aulan på Internationella miljöinstitutet, Tegnérsplatsen 4, Lund.

Kontaktinformation
Matthias Lehner nås på 076-233 85 44 eller matthias.lehner@iiiee.lu.se

Nu startar ett forskningsprojekt där fyra KTH-forskare ska ta reda på om andelen män och kvinnor i bolagstyrelser spelar någon roll för beslut som rör klimatutsläpp.

– Många tidigare studier visar att kvinnor värderar miljön högre än män. Så det vet vi sedan tidigare. Om detta går att översätta i beteende är emellertid en annan sak. Det är bland annat det vi ska ta reda på nu, säger Misse Wester, forskare på KTH.

Hon berättar att den norska lagen om könsbalans i bolagsstyrelser har gällt sedan 2006. Bland annat har lägre personalomsättning varit ett resultat av fler kvinnor i styrelserna.

– Det händer någonting med fler kvinnor i bolagsstyrelser. Ja, ökat antal kvinnor får effekt på vissa saker. Så nu vill vi även se om det påverkar miljön och utsläppen, säger Misse Wester.

De kommer att studera både svenska och norska företag, och då främst de bolag som förorenar omvärlden mest. I den gruppen ingår bland andra transportbolag, tillverkande företag och energiproducenter.</p><br /><p>Så ska forskningsarbetet gå till?

– Först ska vi sortera ut exakt vilka företag vi ska studera. Sedan kommer vi att titta årsredovisningar eftersom dessa både redogör för antal kvinnor och män i styrelserna och mängden utsläpp. På det följer en enkät, bland annat om hur beslut fattas, och slutligen blir det kvalitativa djupintervjuer med de kvinnor och män som ingår i studien. Frågor här kan beröra beslutsprocesser runt utsläpp, och om det finns strukturella problem som sätter käppar i hjulet för miljöarbetet, säger Misse Wester.

– Vi hoppas att hitta något argument för eller emot kvotering. Inte bara för företag och rörande utsläpp, utan även för politiker oavsett vad de tycker i frågan, säger Misse Wester.

Forskningen finansieras av Energimyndigheten, och det handlar om 4,4 miljoner fördelat över tre år. Arbetet leds av Annika Carlsson-Kanyama.

Förutom Annika Carlsson-Kanyama och Misse Wester medverkar även Inga-Lill Söderberg och Lotta Snickare i forskningsprojektet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Misse Wester på misse.wester@abe.kth.se eller Annika Carlsson-Kanyama på annikack@kth.se.

– Vi har utvecklat en ny metod som ger beslutsfattare mer användbar information för att sätta nationella mål och utvärdera sin klimatpolitik, säger Astrid Kander, professor I ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och huvudförfattare till en studie som publiceras i det senaste numret av Nature Climate Change.

Konsumtionsbaserad redovisning av utsläpp, också känt som koldioxidfotavtryck, har föreslagits som ett alternativ till dagens produktionsbaserade redovisning. Med koldioxidfotavtryck måste varje land redovisa alla utsläpp som orsakas av dess konsumtion, oavsett var i världen varorna har producerats.

Detta har kallats ett mer rättvist sätt att mäta utsläpp, som gör det möjligt att undvika så kallat koldioxidläckage, där rika, mer utvecklade länder kan reducera sina inhemska utsläpp genom att flytta koldioxidintensiv produktion utomlands.

Den nya studien, som är ett samarbete mellan forskare I Sverige, Norge och Australien, visar emellertid att konsumtionsbaserade koldioxidfotavtryck inte belönar länder som gör sin exportindustri mer klimatvänlig. Den straffar också länder som har en mer klimateffektiv teknik än deras handelspartner när de bedriver handel, även om handeln skulle leda till mer klimatvänlig fördelning av produktionen, och därmed möjlighet att reducera de totala globala utsläppen.

Den nya metoden baseras därför på konsumtionsbaserade koldioxidfotavtryck, men justerar för teknologiska skillnader mellan länder i deras exportsektorer.

– Med teknikjusterat utsläppsmått, belönar vi uttryckligen en renare export, säger Daniel Moran, forskare på programmet för industriell ekologi vid Norges teknisk-naturvitenskaplige universitet.

– Tunga industrier får också en mer kreativ roll I att bekämpa globala utsläpp. Företag som har gjort sin hemläxa och förbättrat klimateffektiviteten mer än konkurrenterna bidrar faktiskt positivt genom att vara kommersiellt framgångsrika, säger Magnus Jiborn, filosof vid Lunds universitet och medförfattare till studien.

Genom att tillämpa den nya metoden, har forskare också räknat på klimatutsläppen för 40 länder, som gemensamt svarar för mer än 97 procent av den globala BNP, mellan 1995 och 2010.

– Resultaten utmanar den dystra bilden av utvecklade länder som flyttar smutsig produktion utomlands. I verkligheten har många länder lyckats minska sitt koldioxidfotavtryck genom att rena deras egen produktion. Men i den metod vi föreslår måste länder fortsätta att förbättra sin klimateffektivitet snabbare än världsgenomsnitt för att behålla de vinsterna, säger Tommy Wiedmann, docent på Sustainability Research vid University of South Wales I Sydney och medförfattare av studien.

FAKTA
Länk till publikationen i Nature Climate Change: ”National greenhouse-gas accounting for effective climate policy on international trade”: http://www.nature.com/nclimate/journal/vaop/ncurrent/full/nclimate2555.html

Studien är finansierad av svenska Energimyndigheten och Handelsbankens forskningsstiftelser

Kontaktinformation
Astrid Kander, Astrid.Kander@ekh.lu.se, professor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Hennes expertis är energihistoria, innovaiton och klimatförändringar. Tel. +46462227483. Magnus Jiborn, magnus.jiborn@phil.lu.se, doktor i filosofi vid Lunds universitet. Hans forskning och undervisningsområden är inom etik, politisk filosofi och spelteori. Tel. 072-313 22 70. Henrik Killander, Pressansvarig, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet 046-222 80 73, henrik.killander@ehl.lu.se

Halterna av inandningsbara partiklar (PM10) i luften i flera svenska städer uppfyller inte EU:s luftkvalitetsdirektiv och den svenska miljökvalitetsnormen. Sedan 2011 pågår därför ett intensifierat arbete för att sänka partikelhalterna i Stockholm där problemen är omfattande. VTI har gjort utvärderingarna tillsammans med SLB-analys i Stockholm.

– Med hjälp av insatser som extra städåtgärder och dammbindning, i kombination med en gynnsam väderlek under säsongen, har de lägsta PM10-halterna sedan mätningarna startade uppnåtts under 2013-2014, säger Mats Gustafsson, forskare på VTI.

De första två säsongerna användes några gator som försöksområden, 2013-2014 har försöken utvidgats till full skala. 35 gator har städats med en städmaskin som endast använder kraftigt vakuum och gatorna dammbinds vid behov under hela vinter- och vårsäsongen. På Sveavägen, som har två mätstationer, har olika varianter av dammbindning kunnat testas och utvärderas.

– Miljökvalitetsnormen klarades med bred marginal, vilket åtminstone delvis kan vara en effekt av de intensifierade åtgärderna. Vintern var ovanligt mild och snöfattig, vilket sannolikt bidragit till att de stora dammängder som vanligtvis ansamlas på vägytan i snö och fukt, har kunnat lämna systemet genom uppvirvling, ventilering, städning och avrinning utan att resultera i höga partikelhalter. Sannolikt har även den allt lägre andelen dubbdäck i Stockholms innerstad bidragit till de lägre halterna, säger Mats Gustafsson.

Under de torra perioderna har dessutom frekvent dammbindning dämpat halterna. Den vanligtvis kraftiga PM10-toppen på våren har i stort sett uteblivit. Mätningarna av vägdammsförrådet visar samma säsongsvariationer som tidigare år, med stora mängder under vintern och mindre mängder under höst och sen vår. Alla gator, utom Hornsgatan, uppvisar en successiv sänkning av vägdammsmängderna under de tre säsonger som mätningar utförts.

VTI rapport 847

Kontaktinformation
Mer information: Mats Gustafsson 013 20 43 26, mats.gustafsson@vti.se

När Skolinspektion bestämde att gymnasiets nationella skrivprov i svenska B skulle rättas om fick nästan hälften, 46 procent, av provtexterna ett annat betyg än de ursprungliga. I 85 procent av fallen, innebar det att betyget sänktes. Lärarna hamnade i skottgluggen och anklagades i media för att inte kunna sätta riktiga betyg.

– Vi vet att externa bedömare generellt är strängare än undervisande lärare. När de dessutom har i uppdrag att kontrollrätta för att det finns betygsinflation är det självklart att betyg kommer att sänkas, säger Per Ledin, professor i svenska vid Örebro universitet.

Han anser att även om det är kontroversiellt så är det ett faktum att det finns en variation i bedömningar. Men att två betyg går isär betyder inte automatiskt att lärarna ser olika på textens kvaliteter utan kan bero på att de är olika hårda i sin betygsättning. Forskarna beskriver lärarna som hökar och duvor – hökarna sätter generellt lägre betyg och duvorna högre.

– Om vi lämnar den orimliga utgångspunkten att lärare måste vara exakt överens om varje betyg och i stället ser till bedömningen i stort, märker vi att svensklärare i stort är överens om vilka texter som är svagare och vilka som är starkare. Och låter vi fler lärare bedöma samma prov minskar variationen i betyg, säger Eric Borgström, forskare i svenska vid Örebro universitet.

– Skrivprov är utomordentligt svårbedömda. Det är ett krävande arbete att se komplexa och samspelande kvaliteter i en elevtext, väga samman dem och sedan översätta dem till betygsskalans matematiska logik. Detta är lärarna bäst på, säger Per Ledin.

– I diskussioner om bedömarvariation dyker ofta drömmen om tydliga och allomfattande kriterier upp. Men sådana specificeringar riskerar att skapa nya bekymmer eftersom elevers textuella beteenden, som väl är, aldrig kan förutses fullt ut. Snarare än att ge lärarna fler anvisningar att följa föreslår vi att de nationella proven i stället görs mer öppna för lärarnas omdöme och förväntningar, säger Eric Borgström.<br />I en av studierna underkänner en av lärarna en text med hänvisning till betygskriterierna. Läraren påpekar att det är uppenbart att det inte är en debattartikel som kan publiceras i en tidning och håller man sig strikt till kriterierna så ska texten underkännas. Men håller lärarna sig till bedömningsanvisningarna måste de i princip underkänna alla elever.

– Helheten kan mycket väl vara bra men om eleven till exempel har hoppat över ett steg i instruktionen eller använt en otydlig referens då ska det ska det sänka betyget eller till och med ge icke godkänt. Men snarare än fler kriterier som är så tydliga att det knappt finns plats för enskilda tolkningar, som varit på förslag, anser vi att det behövs färre, säger Eric Borgström.

– Att ta bort lärarnas professionella omdöme för att det alltid ska bli exakt samma resultat oberoende av vem som rättar, har inget egenvärde men det har ett pris. Bra skrivande följer inte fasta mallar, säger Per Ledin.

– Proven bör göras om så att bedömningarna vilar på vad eleverna ska kunna. Det är det bara lärarna som kan avgöra. De vet vad en elev ska kunna i årskurs nio eller i gymnasiet. Därför måste vi lita på lärarnas omdöme och ge dem större frihet, avslutar Per Ledin.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Per Ledin: 0706797766, per.ledin@oru.se eller Erik Borgström: 0730505697, eric.borgstrom@oru.se

Jonny Hjelm berättar hur svensk idrottrörelse har omkring 3 miljoner medlemmar och beskrivs ofta idag som vår största folkrörelse, med rötterna i det sena 1800-talet och fortsätter:

– Idrott i olika former, inklusive den som äger rum utanför den organiserade idrotten, är en av våra absolut vanligaste fritidsaktivitet. Jag är dessutom utomordentligt intresserad av idrott, som åskådare och utövare.

Olika status
Med utgångspunkt i den franske sociologen Pierre Bourdieus fältbegrepp menar Hjelm att den moderna idrotten inte enbart är ett område där människor utför idrottsliga aktiviteter med olika status, utan även är ett område där olika aktörer konkurrerar med produktion av sportutrustningar och arenaupplevelser, etc.

– Bourdieu har utifrån ett kultursociologiskt perspektiv undersökt fritids- och konsumtionsvanor, däribland idrottsutövande, och påvisat hur människor från olika sociala klasser och fraktioner har olika ”smak för idrott”.

– Medan arbetarklassen föredrar kroppsliga praktiker och kampsporter som boxning, fotboll och ishockey så föredrar överklassens ekonomistarka fraktion segling och golf medan dess kulturkapitalstarka fraktion föredrar orientering och fjällvandringar.

– Intressant nog tillhör de professionella idrottsforskarna den sistnämnda överklassfraktionen, vilket torde vara en delförklaring till deras kritik av ”tävlingsidrotten”.

Ytlig och teoretiskt torftig
Hjelm menar vidare att viktiga delar av idrottsforskningen, i synnerhet den som rört barn- och ungdomsidrotten, har 1970-2010 varit ytlig, teoretiskt torftig och inte värnat inomvetenskaplig kritisk diskussion. Av detta skäl har triviala och populistiska utsagor om barns lek, spontanidrott och ”tävlingslogikens” brutala och inhumana karaktär förts vidare decennium efter decennium.

– Det är illa i sig, utifrån ett inomvetenskapligt perspektiv alltså, men också mot bakgrund av att idrottsforskare är med och påverkar idrottspolitikens utformning som experter, utredare etc.

Jonny Hjelm har av Svenska idrottshistoriska föreningen även utsetts till 2015 års pristagare. Priset delas ut till ”välförtjänta personer som gjort stora insatser som kulturminnesvårdare inom idrottsområdet och/eller som idrottshistoriska forskare.” Priset delas ut vid en ceremoni i maj.

Kontaktinformation
Kontakt:Jonny Hjelm, jonny.hjelm@umu.se, tel. 090-786 70 03

– I en av de tidiga undersökningarna tittade vi på andelen kvinnor i kommunfullmäktige och kunde inte bara se att det varierade väldigt mycket mellan olika kommuner utan också att andelen kvinnliga politiker påverkade en rad vardagliga företeelser i kommunen, berättar Lena Wängnerud.

Forskarna kunde bland annat se att i kommuner där andelen kvinnliga politiker var högre hade fler anställda kvinnor i kommunen som arbetade heltid, högre andel fäder som tog ut föräldraledighet och att lönegapet mellan kvinnor och män var mindre än i kommuner där det under lång tid varit ovanligt med kvinnliga politiker.

Resultaten är kontrollerade mot en rad andra faktorer, men faktum kvarstår att andelen kvinnliga politiker påverkar medborgarnas vardag mycket konkret.

– Däremot kunde vi till exempel inte se samband med hälsa eller arbetslöshet, säger Lena Wängnerud.

I senare studier har Wängnerud och hennes kollegor studerat om det själva upplevelsen av att vara i ett mer jämställt parlament påverkar beslut och inställningen till olika frågor. Och det gör den. Bland de riksdagspolitiker som tillhör den generation som både upplevde stödstrumpor och ”varannan damernas”, där alla partier försökte få in fler kvinnor, har inställningen till en rad frågor ändrats. Class of 94, som gruppen kallas av Wängnerud, står närmare kvinnliga väljare i en rad frågor, än andra riksdagsledamöter.

– Vår forskning visar hur viktigt det är att studera den komplexiteten vad det gäller könstillhörighet i det politiska livet, säger Lena Wängnerud.

Mer om forskningen och om resultaten kan man läsa på www.rj.se där hela slutredovisningen finns att läsa.

Kontaktinformation
Kontakta Lena Wängnerud: lena.wangnerud@pol.gu.se

I kommissionen ingår Allan Larsson (tidigare finansministern, S), Maria Wetterstrand (tidigare språkrör, MP), Stefan Attefall (tidigare bostadsminister, KD), och Pia Kinhult (tidigare regionråd, M). Initiativtagare är MTR, NCC, Peab, Ramböll, Skanska, Veidekke och WSP

– Kommissionen vill bredda diskussionen om ägande och organisering av infrastruktur i Sverige. Landet behöver alternativ till traditionell anslagsfinansiering, och effektivare modeller för samhällsbyggnad, berättar Björn Hasselgren, forskare vid avdelningen för Samhällsplanering och miljö på KTH.

Med det syftar han bland annat på offentlig-privat samverkan, OPS. Sådana samverkansprojekt förekommer i både Norge och Finland, men också i övriga delar av Europa.

– Sverige har hamnat lite på efterkälken, inte minst eftersom den föregående finansministern stängde dörren så hårt för exempelvis OPS-lösningar. Men det finns många intressanta samverkansprojekt att studera och lära sig mer av, som Nya Karolinska sjukhuset och Arlandabanan, säger Björn Hasselgren.

an berätta också att utredningen, som går under namnet Infrastrukturkommissionen, även kommer att titta närmare på infrastrukturfinansiering och klimatfrågan, ansvar och roller för olika aktörer samt markvärdeseffekter av infrastrukturinvesteringar. Även konkreta exempel på framtida satsningar ska belysas.

– Här återfinns till exempel höghastighetståg mellan Stockholm och Oslo och konvertering av bussar i Stockholm till modern teknik, säger Björn Hasselgren.

I kommissionens arbete kommer ett antal så kallade hearings att ingå, både i Göteborg och Malmö. Utfrågningarna innebär att ledande forskare och debattörer frågas ut av kommissionärerna om till exempel alternativ finansiering i Norden och näringslivets behov av infrastruktur.

Infrastrukturkommissionen är bland annat tänkt som ett första steg i en strategisk satsning på KTH inom området alternativ finansiering och organisering av infrastruktur. Detta med syftet att nå effektivare samhällsbyggnad. En slutrapport från infrastrukturkommission förväntas i mitten av september 2015.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Björn Hasselgren på 070 – 762 33 16 / bjorn.hasselgren@abe.kth.se eller kommissionssekreterare Oskar Öholm på 070 – 350 96 61.