I likhet med spenat, sallad och mangold innehåller rödbetor nitrat som bakterier i munhålan omvandlar till nitrit. När nitrit sväljs reduceras ämnet slutligen till kväveoxid som vidgar blodkärlen, vilket kan förbättra energiomsättningen. Tidigare forskning på friska personer har visat att intag av rödbetsjuice kan förbättra blodflödet till skelettmuskulaturen med närmare 40 procent. Inom elitidrott används därför rödbetsjuice för att öka uthålligheten.

– Målgruppen för den aktuella studien är patienter med hjärtsvikt orsakad av
pulmonell arteriell hypertension (PAH). Sjukdomen innebär att utsöndringen av kväveoxid är störd och att kroppen inte kan omsätta nitrat/nitrit. Vår hypotes är att ett dagligt intag av rödbetsjuice öka blodflödet vilket kan förbättra konditionen och öka patienternas livskvalitet, säger Gerhard Wikström, docent och överläkare i kardiologi på Akademiska sjukhuset.

På senare tid har nya rön även visat att nitrat och nitrit har en naturlig roll i kroppen som kärlvidgande och blodtryckssänkande ämnen och som en naturlig del av immunförsvaret. En fördel med rödbetsjuice är koncentrationen av nitrat. En 70-milliliters flaska rödbetsjuice innehåller ungefär lika mycket nitrat som 100 gram spenat.

Patientstudien på Akademiska, som pågår 2014-2015, är en så kallad korsad blindtest. Det innebär att patienterna är sina egna kontroller i ett ”blindat” förfarande, där de den ena veckan får rödbetsjuice motsvarande fyra rödbetor dagligen, den andra veckan ett till utseendet identiskt placebo. Deltagarna vet inte vilken produkt de får.

Pulmonell arteriell hypertension (PAH) drabbar i första hand lungpulsådrornas finaste grenar (arteriolerna). Det leder till förhöjt blodtryck i lungpulsådern eftersom blodets passage i lungpulsådrorna försämras. Både hjärtats och lungornas funktion påverkas och många patienter utvecklar hjärtsvikt.

– Vid hjärtsvikt är syretillförseln till vissa vävnader, framför allt till skelettmuskler, försämrad. Det gör det svårare att röra armar eller ben. Många patienter har därför svårt att vara fysiskt aktiva. En ökning av syretillförseln till dessa muskler kan förbättra konditionen och öka patienternas livskvalitet, avrundar Gerhard Wikström.

William Jobe har studerat hur webben, smartphones och storskaliga öppna nätkurser (eng: MOOCs) används för lärande i Kenya. Kenyaner är i stor utsträckning vana vid mobil teknologi trots att många i befolkningen är fattiga och har en låg utbildningsnivå. De här förutsättningarna är passande för studier där man undersöker användningen av och möjligheterna med moderna mobil- och utbildningsteknologier.

– Det breda syftet med min avhandling är att undersöka hur mobila enheter kan fungera som katalysatorer för att öka både det informella lärandet*) och det icke-formella lärandet*), säger William Jobe som är anställd vid Högskolan Väst och disputerar vid Stockholms universitet.

Avhandlingen undersöker speciellt hur mobila webbappar, storskaliga öppna nätkurser och lärincitament via en smartphone, påverkar lärandet.

Frågan William vill ha svar på är: hur kan initiativ till lärande, där man använder mobil inlärning i olika former, kombinera icke-formellt och informellt lärande för att utveckla och bidra till en gör-det-själv-inställning till lärande? Metoden han använder är främst aktionsforskning.

Vilket är det viktigaste resultatet i din avhandling?
– Att smartphones, i kombination med icke-formella lärinitiativ som storskaliga öppna nätkurser, kan erbjuda verktyg och möjlighet till en förbättrad livssituation för kenyaner, förklarar William.

Det har också visat sig att olika incitament i form av digitala utmärkelser fungerar som ett hjälpmedel i lärandet. Genom dem kan man validera icke-formella kunskaper och på så sätt bidra till en gör-det-själv-lärandeattityd, där man fritt kan komplettera eller ersätta traditionellt lärande.

Docent Henrik Hansson har varit huvudhandledare. Han är imponerad av arbetet som William har utfört i ett av de fattigaste områdena i världen, slummen i Kiberia i utkanten av Nairobi.

– William har designat och förverkligat flera innovativa projekt med smartphones som kan användas av fattiga för att få en utbildning vid sidan av det formella utbildningssystemet. Detta ger dem en möjlighet att tjäna sitt levebröd och det är imponerande.

– Han har också bidragit till förbättrade resultat för maratonlöpare genom ett skräddarsytt it-supportverktyg. Och han har visat att mycket kan åstadkommas om fattiga människor har it-verktyg och information. Detta har varit svårt och utmanande men väldigt givande.

– Det kommer att bli intressant att följa avdelningens ”Indiana Jones” i framtiden. William har funnit sin egen väg snabbt och löser problem kvickt och konstruktivt. Han ger aldrig upp – oavsett om det är ett hinder inom den svenska byråkratin eller att springa ett maraton på savannen med forskningsobjekten – med lejon runtomkring och utan vatten. Lycka till med livet efter disputationen! Sammanfattar Henrik.

Och framtiden?
– Min forskning visar att smartphones kombinerade med icke-formella läraktiviteter kan förbättra livet för fattiga i utvecklingsländer. Två av projekten i min avhandling fortsätter och jag ser fram emot att utveckla dem, sammanfattar William.

Översättning och bearbetning: Karin Nobis
Ursprunglig text på engelska: Jannecke Schulman, Stockholms universitet

*) Icke-formellt lärande sker i organiserade former utanför det formella utbildningssystemet. Det kan handla om exempelvis kompetensutveckling i arbetet eller deltagande i kurser.

Informellt lärande sker när individen tar initiativ med syftet att förbättra sina kunskaper eller färdigheter på ett område. Detta lärande sker ofta på egen hand.

Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond finansierar för första gången ett helt forskningsprogram på temat oskyddade trafikanter. Forskningsprogrammet syftar till att höja säkerheten för hjulburna oskyddade trafikanter, framför allt cyklister, men också MC-förare och mopedister.

– Jag är glad för den här satsningen eftersom vi har så mycket mer att undersöka och forska på. Och det här är i allra högsta grad ett tvärvetenskapligt forskningsprogram som många forskare på VTI kommer att delta i. Det är också ett projekt som kan kompletteras med annan forskning för att bygga en ännu större och bredare kompetens och forskningsverksamhet inom ett område där behoven är stora, säger Henriette Wallén Warner, forskare på VTI.

– För oss på Länsförsäkringar är det viktigt att förebygga skador. För att vara i framkant krävs en djupare och bredare kunskap om hur och varför olyckor sker. De oskyddade trafikanterna är de mest utsatta och unga trafikanter färdas ofta på cyklar eller andra tvåhjuliga fordon. Vi vet att cykelolyckorna ökar kraftigt, dödsolyckorna har mer än fördubblats från 2013 till november 2014, säger Maria Wedin, trafikexpert på Länsförsäkringar.

– Att samarbeta i ett treårigt forskningsprogram tillsammans med VTI, som är ett oberoende forskningsinstitut inom transportsektorn, känns helt rätt., säger Maria Wedin.

FAKTA
Forskningen har fokus på cykel och innehåller sammanlagt nio olika delprojekt som handlar om allt ifrån krocktester till beteendestudier. Projekten hos VTI ska bland annat titta närmare på följande områden:

– Säkerhetsegenskaper hos fordonet. Cykelns utformning påverkar sannolikt betydelsen för skadeutfallet vid en omkullkörning. 

– Hur beter sig de hjulburna oskyddade trafikanterna, cyklisterna, mopedisterna och MC-förare, i trafiken? Hur väl efterlever cyklister trafikregler? Hur ser vägar, övergångsställen, tunnlar ut? Är trafikmiljön anpassad för oskyddade trafikanter som många gånger är hänvisade till väggrenen?

– Icke försäkringspliktiga hjulburna oskyddade trafikanter. Cyklister ökar i antalet, vilka behov på infrastruktur och försäkringsskydd medför detta?

– VTI ska ta fram en modell för säker ”transport” för oskyddade trafikanter som kan ligga till grund för riktade aktiviteter: informationskampanjer, utrustning, förbättrad drift och underhåll samt utveckling av försäkringsskydd.

– Vi har för första gången kunnat beräkna vad det skulle kosta samhället och trafikanterna om man sänker eller höjer driftstandarden på delar av vägnätet genom att ändra strategin för saltning, plogning och sandning, säger Anna Arvidsson, forskare på VTI.

Vid en sådan beräkning tar modellen hänsyn bland annat till hur kostnader för driftåtgärder, olyckor, bränsleförbrukning och miljökonsekvenser påverkas. Vintermodellen har utvecklats på uppdrag av Trafikverket.

Sju jämförelser
I en rapport redovisar forskarna sju jämförelser mellan olika tillämpningskörningar. Jämförelser som gjorts för att studera förändringarna i samhällsekonomiska kostnader om standardklassen på vägen ändras. Ändringen i standardklass avser hur stor snömängd som ska ha fallit innan en åtgärd ska påbörjas och/eller hur lång tid det får ta tills vägen är åtgärdad.

Ökade kostnader för olyckor och restider
Resultaten visar att de totala samhällsekonomiska kostnaderna ökar för samtliga jämförelser som gjorts för sänkningar av standardklassen. Det har genomgående varit olyckskostnaderna som stått för de största kostnadsökningarna i alla jämförelserna. En av anledningarna är att när standardkraven sänks, eller en saltad väg övergår i en osaltad väg, ökar andelen väglag med snö och/eller is där risken är större att en olycka sker. Restidskostnader utgör ytterligare en stor andel av de totala kostnaderna. För alla jämförelser som gjorts har den kostnaden ökat på grund av det försämrade väglaget.

FAKTA
Vintermodellen i korthet
Utvecklad av VTI i samarbete med Trafikverket.

Modellen beräknar och värderar samhällsekonomiska kostnader för olika strategier och åtgärder inom vinterväghållning samt tar hänsyn till kostnader för trafikanter och samhället i stort.

Består av sex modeller som samverkar. Navet är Väglagsmodellen. Den styr beräkningar i
• Framkomlighetsmodellen, som anger hur fordonshastigheter och trafikflöden varierar med väglag
• Olycksmodellen, där olyckskvoter, olyckstyper och konsekvenser kopplade till olika väglag och dess varaktighet beräknas
• Fordonskostnadsmodellen, som omfattar bränsleförbrukning och korrosion orsakad på grund av vägsaltanvändning
• Miljömodellen, där främst saltningens effekter på saltutsatt vegetationen nära vägen beskrivs
• Modellen för väghållarkostnader, beräknar de direkta kostnaderna för vinterväghållningsåtgärderna


Egenföretagare inom branscherna industri/gruvnäring och handel/kommunikation löper högre risk att dö i förtid jämfört med de som är verksamma inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

Studien har gjorts av en forskargrupp där docent Susanna Toivanen är en av författarna.

– Resultaten visar att det finns skillnader i dödlighet bland egenföretagare beroende på vilken bransch de är verksamma i. Dessa skillnaderna beror sannolikt delvis på att arbetsvillkoren är olika.

Det nya är att vi har identifierat branscher med de högsta dödsriskerna bland egenföretagare i Sverige. Vidare att egenföretagare som arbetar som enskild firma har högre risk att dö i förtid än aktiebolagsinnehavare. Ingen tidigare studie har undersökt effekten av företagsform på dödsrisken bland egenföretagare med hjälp av befolkningsdata, säger Susanna Toivanen.

Forskarna upptäckte även att det finns skillnader mellan män och kvinnor.

– När vi analyserade specifika dödsorsaker var cancerdödligheten högre bland egenföretagarkvinnor inom byggbranschen, finansiell verksamhet, utbildning, samt vård och omsorg jämfört med jordbruk. Bland männen var hjärtkärldödligheten högre inom handel, transport och hotell- och restaurangbranschen jämfört med referensgruppen jordbruk, konstaterar Susanna Toivanen.

FAKTA OM STUDIEN:
– Studien baserar sig på registerdata i befolkningsregistret på drygt 320 000 egenföretagare.
– Forskarna har analyserat branschers inverkan på dödsrisker bland egenföretagare.
– Egenföretagare inom industri och gruvnäring, samt handel och kommunikation har högre totaldödlighet än företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske.
– Risk för självmord var 60% lägre inom branschen personliga och kulturella tjänster i jämförelse med jordbruk.
– Risken att dö i förtid var 8-16% högre hos egenföretagare med enskild firma jämfört med aktiebolagsinnehavare.

Aji Mathew biträdande professor vid Luleå tekniska universitet med sina doktorander Peng Liu och Zoheb Karim med prototyper av nanofilter.

Prototyper av nanofilter med hög kapacitet för rening av miljöfarligt processvatten från bland annat industrier har utvecklats av forskare vid Luleå tekniska universitet. Forskningen som sker i samarbete med Imperial Collage i Storbritannien har nått ett genombrott i och med prototyperna och de ska nu ska testas vid några industrier i Europa.

– Det är filter av helt biobaserad nano cellulosa som ska användas för första gången i skarpt läge och testas inom en tryckindustri och vid kommunal vattenrening i Spanien. Det är många som vill vara med på det här och senast var det representanter för gruvindustrin som kontaktade mig och jag har till och med fått förfrågningar från en stor handelskedja i Storbritannien, säger Aji Mathew biträdande professor inom materialvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Forskarna har på ett pappersark, en billig restprodukt från pappersindustrin, fixerat ett tunt ytlager av nanocellulosa med hög filtreringskapacitet. Pappersarken har sedan rullats i flera lager och konstruerats till fyra olika prototyper, kallade patroner, som ska testas. De har hög kapacitet och kan filtrera bort tungmetalljoner från industriellt processvatten, färgrester från tryckindustri och i kommunala reningsverk från humus som försurar dagvatten. Under nästa år kommer större ark med ett lager av nano cellulosa att tillverkas och formas till patroner, och ett tiotal sådana placeras sedan i en filterbox.

– Varje sådant här membran har olika slags ytor beroende på vilken slags förorening det handlar om, koppar, järn, silver, färgämnen, nitrater och liknande, säger hon.

Bakom forskningen, som huvudsakligen finansieras av EU, står ett konsortium med forskningsinstitut, universitet, mindre företag och processindustrier. Det koordineras av Luleå tekniska universitet under ledning av Aji Mathew. Hon pratar om att i nästa steg söka mer pengar från EU för att skala upp till industriell nivå.

– Alfa Laval är väldigt intresserad av det här och i början av 2015 går jag in med en andra ansökan till EU:s ramprogram Horizon 2020 med siktet inställt på att få till en fullskalig demonstrationsanläggning, säger hon.

Två av Aji Mathews forskarstuderanden Peng Liu och Zoheb Karim är också djupt engagerade i forskningen om nanofilter.

– Jag fokuserar på hur de här membranen kan filtrera bort tungmetaller genom att mäta olika material som t ex nanokristaller och nanofibrer för att fastställa deras kapacitet att absorbera och min kollega fokuserar på hur man tillverkar membran, säger Peng Liu doktorand inom Avdelningen för materialvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

– I Jönköping har vi en god tradition av samverkan mellan högskolan och omvärlden. Det här projektet skapar nya möjligheter för att utveckla och fördjupa denna samverkan, med såväl privat som offentlig sektor, säger prorektor Lars Niklasson som leder hela projektet.

De medverkande lärosätena är, förutom Högskolan i Jönköping, Lunds universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Högskolan Väst samt högskolorna i Halmstad, Borås och Skövde. Projektet stöds av Vinnova.

Under projektet kommer lärosätena vidareutveckla sina strategier för samverkan inom utbildning och forskning. Vid varje lärosäte kommer också en konkret samverkansarena inom utbildning vidareutvecklas eller byggas upp.

– För Högskolan i Jönköping handlar det om att skapa en arena för samverkan med koppling till utbildning och med tydligt fokus mot ”gröna näringar”. Det knyter väl an till andra regionala initiativ inom en sektor som är viktig för vår region, säger Lars Niklasson.

Men vad menas med samverkansarena? I grunden handlar det om att skapa formaliserade och långsiktiga samarbeten med strategiskt viktiga samarbetspartners.

Ett exempel är ett pågående projekt som också det leds av Högskolan i Jönköping med stöd från Vinnova, och som knyter väl an till den nya satsningen. Där har fokus för högskolan varit att bygga en arena för forskningssamverkan med näringslivet, tillsammans med Regionförbundet.

Arenan etablerades under 2014 och har hittills resulterat i starten av tre treåriga forskningsprojekt där högskolans forskare arbetar tillsammans med företag regionalt och nationellt.

Det nya projektet startar 2015, pågår i två år och har en budget på cirka 12 miljoner kronor.

Matthew Francis erhåller drygt 13 miljoner kronor fördelat på fyra år för sitt projekt: ”Inriktning CpxR signalering för antibakteriell behandling”. Av 48 inkomna ansökningar beviljades sex. Det ger en beviljandegrad på 13 procent.

– När jag fick höra att Vetenskapsrådet beviljat mig forskningsmedel kände jag mig både chockad och hedrad. Det nuvarande forskningsklimatet är extremt osäkert för många forskare inom Life Science, så att få sin forskning värderad på detta positiva sätt ger en fantastisk känsla!, säger Matthew Francis, universitetslektor vid institutionen för molekylärbiologi.

Forskningsprojektet fokuserar på olika proteiner lokaliserade i cellväggen som omger alla bakterier, och att förstå deras roll vad gäller att reagera eller inte svara på extern cellulär stress. Funktionen hos många av dessa proteiner är att hjälpa bakteriella patogener att överleva i stressiga förhållanden, antingen fria i miljön eller vid infektion av deras värdar.

Som modellsystem kommer Matthew Francis att använda den mänskliga patogen Yersinia pseudotuberculosis, besläktad med pestbakterien. Y. pseudotuberculosis sprids via infekterade livsmedel eller förorenat vatten och kan ge akut diarré, kräkningar och magsmärtor.

– Vi kommer att använda en kombination av genetik-, molekylärbiologiska- och biokemiska tekniker för att studera hur bakterierna handskas med stress.

FAKTA
Studien kommer att ske i samarbete med internationella forskargrupper
ledda av professor Shiyun Chen, Center for Emerging Infectious Diseases,
Wuhan Institute of Virology, the Chinese Academy of Sciences, China och
forskarassistent Karl Thompson, Department of Microbiology, College of
Medicine, Howard University, USA.

Matthew Francis är född 1969 och kommer från Hahndorf, en liten by utanför Adelaide i södra Australien. Han har en gedigen forskarbakgrund inom bakteriell patogenes. Efter avslutade doktorandstudier vid University of Adelaide, Australia, fick han en postdoktortjänst vid Umeå universitet 1997. År 2002 erhöll han en forskartjänst för yngre forskare finansierad av Vetenskapsrådet och hans forskarkarriär vid institutionen för molekylärbiologi fortsatte. 2002 utnämndes han till docent vid den medicinska fakulteten och sedan 2007 arbetar Matthew Francis som universitetslektor vid institutionen för molekylärbiologi. Han tillhör centrumbildningen UCMR, Umeå Center for Microbial Research.

Mer om Vetenskapsrådets bidragsbeslut: http://www.vr.se/forskningsfinansiering/bidragsbeslut/rambidragmedinriktning/infektionochantibiotika.4.7e727b6e141e9ed702b3827.html

By the early 20th century, large carnivores had been exterminated from most of Europe, with just relict populations persisting. Now we have increasing or stable populations of brown bears, wolves, Eurasian lynx and wolverines, and they do not live in a remote wilderness but in a human-dominated landscape.

That is a great difference in comparison to the strategies being pursued in other parts of the world where carnivores are mainly protected in large national parks or wilderness areas, separated from people. If Europe had used that model we would hardly have any carnivores at all because there are not enough large areas of wilderness remaining.

“This is a success story that builds on a good legislation, political stability, strong institutions and a favourable public opinion”, says Guillaume Chapron, researcher at Grimsö Wildlife Station, Department of Ecology, at SLU. In addition, Europe’s forests and wild herbivore populations are in far better shape today than they were 100 years ago.

The environmental movement in the 1970’s and 1980’s paved the way for the Council of Europe’s Bern Convention and the EU’s habitat directive legislation that has given these species the opportunity to recover.

“The large carnivores are an example of species that have benefited from this pan-European legislation and that the Habitats Directive works”, says Guillaume Chapron.

76 researchers have contributed to the article, among them five from the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU). They have compiled data and produced a distribution map for large carnivore map across most of Europe.

Guillaume Chapron says that Europe can be an example for other parts of the world.

“Europe has twice as many wolves as the USA (excluding Alaska) in spite of being half the size and more than twice as densely populated. Our experience illustrates the incredible ability that these species have to survive to the modern, human-dominated world.”

Generally speaking people in Europe are positive to carnivores but the conflicts that caused the historical declines are still present, like predation on livestock. The most severe challenges for large carnivore conservation are in countries where large carnivores have previously been totally extirpated and where people have lost their adaptations to sharing the landscape with their wild neighbours. Furthermore, species like wolves have been coopted as powerful symbols for wider political and social tensions between rural and urban areas.

A variety of practices that reduce damage on livestock, like electric fences and livestock-guarding dogs, can facilitate co-existence. Furthermore there is a need for dialogue between stakeholders and cooperation between different sectors and different countries. It is crucial that these conflict issues are taken seriously to prevent a possible backlash against conservation in general.

http://www.sciencemag.org/content/346/6216/1517.abstract

Hepatit C är en virussjukdom med långsamt förlopp som kan ge allvarliga leverskador med levercancer och leversvikt som följd. I Sverige liksom övriga västvärlden sprids smittan främst via injektionsmissbruk.

Många av dem som riskerar hepatit C-relaterad sjukdom finns bland de ca 5 000 missbrukare som deltar i s.k. LARO-program (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende). De har fått hjälp för sitt missbruk, men oftast inte någon systematisk genomgång av andra hälsoproblem och sjukdomar, såsom hepatit C. Andelen som fått behandling för hepatit C har varit låg.

Många hade leverskada
Anna Jerkeman, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet och överläkare vid Infektionskliniken, Skånes universitetssjukhus, har studerat hepatit C-förekomsten i en del av denna grupp i Malmö, Stockholm och Göteborg:

– Nio av tio hade utsatts för hepatit C och flertalet av dessa personer hade utvecklat kronisk hepatit C. En stor andel av patienterna hade utvecklat en betydande leverskada och graden av skada var relaterad till vanligt förekommande riskfaktorer såsom övervikt, alkoholbruk och exponering för hepatit B, berättar hon.

Personer i ersättningsbehandling har lämnat sitt aktiva missbruk och har därmed oftast bättre kontroll över sin livssituation. Anna Jerkeman och flera andra menar därför att det finns skäl att se över hälsan i övrigt för att undvika framtida sjukdomar.

Genom att arbeta mer över gränserna mellan olika sjukvårdsspecialiteter, framför allt beroendevård och infektion, skulle vi kunna utreda dessa patienter och bedöma behandlingsbehoven. Verksamheten bör helst finnas under ett och samma tak för att det ska fungera för patienterna, menar Anna Jerkeman.

Risk för ökad dödlighet
Hennes forskning visar också att hepatit C-behandling av LARO-deltagare är framgångsrik. Smittade patienter som ingick i studien erbjöds behandling som sedan följdes upp inom ramen för forskningsprojektet. I 83 procent av fallen lyckades patienterna genomföra behandlingen, och 46 procent hade läkt ut sin hepatit C efter avslutad behandling.

Professionen bedömer att leversjukdom och dödlighet pga. hepatit C kommer att öka framgent om inte andelen som erhåller behandling för sin infektion ökar:

– Många som påbörjade missbruk under 1960- och 70-talen har nu burit på hepatit C-smitta under så lång tid att de riskerar att utveckla allvarliga sjukdomar de kommande åren, förklarar Anna Jerkeman.

Lyckade exempel på hepatit C-vård bland patienter i LARO-program finns från andra länder, t.ex. Australien och Storbritannien. De allra senaste åren har det också kommit nya, högeffektiva läkemedel mot hepatit C med få biverkningar som passar patientgruppen väl.

Anna Jerkeman är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö samt specialistläkare inom infektionsmedicin vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. Den 12 december 2014 försvarade hon avhandlingen ”Hepatitis C virus infection in patients receiving opiate substitution therapy in Sweden”.

Länk till avhandlingen

FAKTA
Om Hepatit C
Hepatit C är den främsta orsaken till kronisk leversjukdom i västvärlden och även den vanligaste anledningen till levertransplantation. Sjukdomen orsakas av hepatit C-virus och överförs i de flesta fall via blod, ofta i samband med injektionsmissbruk. För majoriteten av de smittade (50-80 procent) blir infektionen kronisk.
Eftersom sjukdomen både i sin kroniska och akuta fas oftast inte ger upphov till några tydliga sjukdomssymptom är många patienter omedvetna om sin hepatit C-infektion.

Text: Björn Martinsson

Artikeln är även publicerad på Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

– När miljön utsätts för blandningar av olika kemiska ämnen finns det en oro att den giftiga effekten förstärks, vilket kan vara ett bekymmer både för allmänhet och för myndigheter, säger projektledaren, professor Per-Erik Olsson på Life Science Centre vid Örebro universitet.

Kemiska preparat regleras med utgångspunkt från deras egna egenskaper. Gränsvärdena för om de är farliga tar inte hänsyn till om de uppträder tillsammans med andra ämnen, var för i låga doser, men som tillsammans kan bli farliga. Gränsvärdena är ofta tillkomna när ämnena undersöks i laboratoriemiljö snarare än där de förekommer i miljön. Där är olika blandningar mycket mer komplexa och okontrollerade än i laboratorierna.

Kan minska riskerna
Det är inte heller säkert att blandningen av olika ämnen skapar värre miljöfaror, det kan också vara så att olika ämnen neutraliserar varandra och därmed minskar miljöriskerna. Det finns ett pågående projekt vid sjön Hornträsket, som tyder på att utsläpp från en nedlagd gruva, som hamnar i sjön, har reducerats eller neutraliserats i förhållande till vad man kunde förvänta sig.

Forskarna kommer nu att undersöka utsläpp vid fyra gruvor för att se om resultaten är de samma som vid gruvan nära Hornträsket. De kommer att utveckla genbaserade analysmetoder för den miljö som tar emot utsläpp från gruvorna för att ge bättre kunskaper om hälsotillståndet där. Det är metoder som redan används för att diagnostisera olika sjukdomar och exponeringar hos människor i medicinska studier. Det är proteinanalyser som ska utvecklas för att komplettera de genbaserade analyserna och som blir ett verktyg för att bekräfta att genpåverkan påverkar fysiska funktioner.

Bättre bedömningar
Projektet ska leda till bättre bedömningar av miljöriskerna med hjälp av att kombinera biologiska och kemiska analyser. Resultaten ska bidra till att utveckla miljömässiga kvalitetsnormer för vilka utsläpp som är acceptabla för specifika områden.

FAKTA
Pengarna till det här projektet kommer utom från KK-stiftelsen också från Boliden Mineral AB, Miljötekniskt Center AB och Envix Nord AB.

Det är professor Jana Jass vid Life Science Centre vid Örebro universitet, som leder ett treårigt projekt, som finansieras med tre och en halv miljon kronor från KK-stiftelsen och ungefär lika mycket från tre olika företag.

PFC:er har aldrig tillverkats i Sverige, men de används i olika konsumentprodukter, bland annat flamskyddsmedel. Det finns också i skum, som använts vid brandövningar på olika flygfält. Vatten som runnit från Arlanda, Landvetter och andra flygplatser har förorenat dricksvatten och intilliggande sjöar. I Tullinge utanför Stockholm visade mätningar som Livsmedelsverket gjort att dricksvattnet innehöll 30 – 100 gånger högre halter av PFC än annat Stockholmsvatten.

Långlivat
Oron är stor över att PFC också rapporterats i blodprover från människor som bor i områden där ämnet finns i vattnet. PFC är mycket långlivat och motståndskraftigt mot kemisk och biologisk nedbrytning och är listat i 2009 års Stockholmskonvention som ett långlivat miljögift, som hotar hälsan hos både människor och djur.

Även om PFC inte längre sprids, finns det kvar i miljön och eftersom de ackumuleras biologiskt samlar vi på oss mer och mer av dem om vi exponeras även om det bara handlar om låga halter. Reningsverken förmår inte ta bort PFC, därför fortsätter spridningen med avlopps- och dricksvatten.

Riskbedömning
Exakt hur vi påverkas av långvarig exponering av små doser är okänt och det är det forskarna nu ska studera. Man ska undersöka vilka effekter olika PFC-blandningar har på olika organismer. Detta ska bidra till att man kan göra heltäckande och realistiska riskbedömningar av olika PFC:er i miljön.

FAKTA
De företag som finansierar projektet tillsammans med KK-stiftelsen är Pelagia Miljökonsult AB, Mälarenergi AB och Tyréns AB.

Förstoppning och diarré orsakar stora problem för många äldre. En väl fungerande tarm är nödvändig för ett meningsfullt vardagsliv för äldre. Matsmältningsproblem påverkar inte enbart tarmen utan har också ofta en förödande inverkan på det allmänna hälsotillståndet.

– Jag är mycket glad för det här anslaget, säger Ida Schoultz. Trots att många äldre lider av förstoppning och diarré, finns det inga behandlingar som riktar sig direkt till tarmproblem i samband med åldrande. Inom vården hänvisas man i stor utsträckning till att använda olika inkontinensprodukter för att hantera okontrollerbara och avvikande avföringsmönster.

Behöver hitta orsakerna
Hon vill utveckla fungerande behandlingar och för att göra det måste mekanismerna bakom förstoppning och diarré identifieras. En teori är att en åldersrelaterad förändring av mikrobiologin i tarmen tillsammans med en ökad medicinförbrukning leder till större risk för infektioner och inflammationer som i sin tur ger tarmproblem.

En möjlig behandling skulle kunna vara att tillför olika så kallade probiotiska bakterier och ämnen som stimulerar tillväxt av nyttiga bakteriestammar i tarmen och därmed minska matsmältningsbesvären.

Bo Rydins stiftelse har som ändamål att främja naturvetenskaplig forskning vid universitet, högskolor och institut, i första hand inom SCA:s verksamhetsområden, bland annat hygienprodukter, skogsnäringar, energiteknik och miljöteknik. Bo Rydin var tidigare vd och styrelseordförande i SCA och är nu hedersordförande.

Text: Lars Westberg

Transpersoner har den senaste tiden blivit allt synligare i tv-serier och på film. Sophia Burset i Orange is the new Black, Brandon Teena i Boys Don’t Cry och Ludo i Mitt liv i rosa är numera välbekanta figurer. Men i film där transpersoner gestaltas finns ofta våld och förnedring. För en publik som själv aldrig utsatts för detta, kan det vara smärtsamt att se, för en person med liknande erfarenheter, omöjligt. I sin doktorsavhandling riktar Wibke Straube fokus på de passager i transfilmer som är fyllda av hopp och glädje.

– För en publik som dagligdags upplever samma våld som i filmerna, blir dessa passager ett sätt att hämta andan på och att drömma sig bort till en värld där man är accepterad, säger Wibke Straube, genusforskare vid Linköpings universitet.

Wibke Straube kallar dessa passager av glädje för exit scapes, som ungefärligt kan översättas med utgångar. De utgångar som Wibke Straube identifierar i film är dans, sång och drömmar. I dansens virvlar exempelvis glömmer både filmens huvudperson och publiken det svåra. Så fungerar dansen för sjuåriga Ludo i filmen Mitt liv i rosa, som Straube analyserat. Plötsligt glömmer Ludo att hen förbjudits bära klänning, uppslukas av musiken och börjar dansa, oberörd av att alla på festen tittar. Med i virvlarna dras också mormor som på grund av sin ålder inte heller hon passar in i normen. De andra gästerna smittas av glädjen och för en liten stund ingår Ludo i en gemenskap där ingen dömer.

– Forskningen har tidigare undersökt hur exempelvis lesbisk och queer publik upplever filmer där de gestaltas, men det har inte tidigare gjorts ur ett transperspektiv.  Jag tycker det är viktigt att visa hur betydelsefulla de här scenerna kan vara för den publiken, säger Wibke Straube.

Samtidigt som dansen är en utgång för vissa, är det en ingång för andra. För en publik utan erfarenhet av våld och förnedring, är nödutgångarna en möjlighet att komma nära huvudpersonen och identifiera sig med den. De rycks med i dansen på samma sätt som Ludo, mormor och de andra på festen. För en stund är vi alla där. Och den fördömande värld där bara två kön är möjliga har upphört.

Wibke Straube poängterar också att en utgång inte bara leder bort, den leder till något. Vilken verklighet finns bortom dörren? Det är häri möjligheterna ligger. För huvudpersonerna och för publiken.

Avhandlingen: Trans Cinema and Its Exit Scapes. A Transfeminist Reading of Utopian Sensibility and Gender Dissidence in Contemporary Film. Av Wibke Straube. Linköping Studies in Arts and Science No. 628.

– Additiv tillverkning har potentialen att revolutionera sättet vi tänker, utvecklar, designar och tillverkar detaljer inom flera branscher. Tekniken har möjligheten att på ett effektivt sätt tillverka komplexa produkter skräddarsydda efter den egna individen, säger forskaren Joakim Karlsson.

Ökad konkurrenskraft
Syftet med projektet är att öka konkurrenskraften för tillverkning med AT på en internationell marknad genom kortare ledtider, flexiblare produktion och ökad anpassning. Målet med projektet är att korta ledtiderna, optimera designprocessen, förbättra kvalitetskontrollen, reducera vikt, samt verifiera AT som ett konkurrenskraftigt alternativ till gjutning vid tillverkning av metallkomponenter. Förväntat resultat från projektet är en ökad användning av produkter tillverkade med AT inom svensk produktion. Detta kommer öka Sveriges konkurrenskraft inom industriell tillverkning.

– Vi har ett engagerat, starkt och välbalanserat konsortium som inkluderar partners från olika branscher och leverantörsnivåer, institut och akademi vilket ger oss goda förutsättningar för ett framgångsrikt projekt, säger projektledaren Sofia Målberg.

Fakta:
Forskningsprojektet ”Optimerad produktionsprocess för Additiv Tillverkning” (OPTIPAM), med total budget på 10,8 MSEK, har beviljats av Vinnova. Konsortiet, som koordineras av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut består av Arcam AB, Lasertech LSH AB, Mittuniversitetet, Saab AB, Saab Dynamics AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, Örebroregionen Science Park och Örebro universitet. Projektet har även en industridoktorand knuten till Örebro universitet och Saab Dynamics.Projektet är ett av fem som beviljades i Vinnovas första utlysning inom forskningsprogrammet Produktion2030, och kommer att pågå till 31 december 2016.

Katrin Ahlgren, Institutionen för språkdidaktik, har i sex års tid träffat några andraspråkstalare med olika bakgrund. Hon har studerat dessa personers språkanvändning, språkinlärning och attityder till svenska språket genom samtal, enkäter, uppsatser och observationer.

Resultatet redovisas i form av livsberättelser, vilka visar hur andraspråkstalarna förhåller sig till sig själva som svensktalande och vilka strategier de använder i olika situationer. En utveckling framträder där de går från trots till acceptans, från undvikande till flexibilitet samt från planering till förenkling. Ett viktigt resultat i avhandlingen är även den tematiska analysen av andraspråkstalarnas rika bildspråk, vilket ger uttryck för såväl frustration och vanmakt som för tillfredsställelse och hopp om goda framtidsutsikter.

– Andraspråksanvändning är en omvälvande process som kräver stora arbetsinsatser. Många människor når inte ända fram och blir kanske aldrig nöjda med sitt språk. Språkinlärning i vuxen ålder är också något som får stora konsekvenser för det egna jaget, vem man blir eller tvingas bli som andraspråkstalare, konstaterar Katrin Ahlgren

Andraspråkstalarna citeras med hjälp av en etnopoetisk transkriptionsmetod, som syftar till att lyfta fram de kreativa aspekterna av deras språkanvändning och ge dem en röst som har egen bärkraft och som ger berättelserna en ny dimension.

– Jag hoppas att avhandlingen ska bidra till ökad förståelse för andraspråkstalares dilemman och möjligheter genom att lyfta fram både det som är allmänmänskligt och det som är unikt, och genom att belysa dynamiken i den utveckling som sker över tid, säger Katrin Ahlgren.

Katrin Ahlgren disputerade den 17 december med avhandlingen ”Narrativa identiteter och levande metaforer i ett andraspråksperspektiv”.