”Trädpiplärkan”, som egentligen heter madanga (Madanga ruficollis), finns bara på den lilla ön Buru i Indonesien och har tidigare ansetts höra hemma i en fågelfamilj som heter glasögonfåglar. Men de genetiska analyserna, som har utförts på två av de fyra kända museiexemplaren i världen, som insamlades på 1920-talet, avslöjar att den istället är en piplärka, nära släkt med vår svenska trädpiplärka. Detta är synnerligen anmärkningsvärt med tanke på att den i fjäderdräkten inte påminner om någon av världens drygt 40 piplärksarter, och att den så vitt känt tillbringar all sin tid i träd, där den klättrar omkring på grenar och stammar likt en nötväcka, medan alla andra piplärkor, inklusive vår svenska trädpiplärka, endast födosöker på marken.
Den likaledes dåligt kända ”skogsärlan”, sãotoméärla (Amaurocichla bocagii), finns endast på ön São Tomé i Guineabukten utanför Västafrika. Dess härstamning har länge varit omtvistad, men enligt den nya genetiska studien som baseras på analys av två av världens fem kända museiexemplar, insamlade i slutet av 1800-talet, är den en ärla, nära släkt med två av de afrikanska ärlearterna. Detta är mycket uppseendeväckande, eftersom den vare sig i kroppsform eller fjäderdräkt liknar någon annan ärla, och eftersom den till skillnad från alla andra ärlor förekommer i tät skog, där den födosöker både på marken och i träd.
Den dramatiska förändringen i utseende som dessa båda arter har genomgått har sannolikt utlösts av att deras respektive förfäder bosatt sig på trädklädda öar, där de anpassat sig till de helt nya levnadsförhållanden som rått där. För madangans del uppskattas detta ha skett för ca 4 miljoner år sedan, medan det för sãotoméärlans del beräknas ha inträffat för ca 3,3 miljoner år sedan.
– Det här är en av de mest spännande upptäckter jag har varit inblandad i, säger Per Alström. Dessa båda fåglar skulle kunna ses som exempel på hur alla stora evolutionära förändringar börjar med förhållandevis små steg, såsom till exempel. byte av livsmiljö, vilket i sin tur leder till förändring av olika egenskaper.
I studierna har forskarna jämfört arvsmassa från alla arter som dessa fåglar rimligen skulle kunna vara släkt med. Därtill har de gjort motsvarande morfologiska jämförelser, dvs. mätningar av vingar, stjärtfjädrar, näbbar etc. Ingen av forskarna i gruppen har i dagsläget sett levande exemplar av de två arterna.
– Jag hoppas verkligen få möjlighet att bedriva fältstudier framöver, säger Per Alström. Vi vet väldigt lite om dessa arter idag.
FAKTA
Resultaten publiceras i dag i tidskriften Royal Society Open Science, av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitet,
Naturhistoriska riksmuseet och Köpenhamns universitet.
Artikeln: Per Alström, Knud A. Jønsson, Jon Fjeldså, Anders Ödeen, Per G. P. Ericson & Martin Irestedt. 2015. Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species. Royal Society Open Science. http://rsos.royalsocietypublishing.org/content/2/3/140364
http://www.slu.se/per-alstrom-research
http://www.researchgate.net/profile/Per_Alstroem
Kontaktinformation
Professor Per Alström, Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-454 69 65, 018-67 25 75, per.alstrom@slu.se
En av de forskare som deltagit i den internationella forskargruppen som tagit fram studien är Christos Economou, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet.
– Våra resultat är ett viktigt steg mot en ökad förståelse av hur Europa befolkades över årtusenden. Det är fantastiskt hur det nya fältet aDNA, som står för ancient-DNA, utvecklas och hur de nya tekniker som hela tiden utvecklas ger oss nya möjligheter att besvara gamla och nya arkeologiska frågor. Vi har naturligtvis inte kunnat besvara frågan om de Indo-Europeiska språkens uppkomst men bidrar till en liten del av deras spridningshistoria. Vi har goda förhoppningar om att vi, med de nya tekniker som hela tiden utvecklas, skall kunna anlysera många fler prover från förhistoriska individer och besvara fler spännande frågor om vårt förflutna, säger Christos Economou.
De Indoeuropeiska språkens ursprung och har varit en omdebatterad fråga inom arkeologin.Till den Indoeuropeiska språkfamiljen hör över 400 språk, bland andra Hindi, Persiska, Grekiska, Latin, Tyska, Gaeliska och de Nordiska språken. Vad forskare nu gjort är att sekvenserat DNA från lämningar av människor som levde i Europa för mellan 8000 och 3000 år sedan, för att besvara ett stort antal frågor inom så vitt skilda fält som genetik och lingvistik. Resultaten visar att det förekommit flera stora folkförflyttningar i förhistorien.
– Vår studie visar att det finns starka genetiska kopplingar mellan kulturerna den Snörkeramiska kulturen, och som uppträder i norra Europa/Centraleuropa för ca 4500 år sedan, och herdekulturen Yamnaya, vars lämningar återfinns i ett steppområde i nuvarande Ryssland. Det innebär att individerna återfunna i den Snörkeramiska kulturen skulle ha ett ursprung i den Eurasiska steppen vilket i sin tur kan ge oss ledtrådar i hur några av de Indoeuropeiska språken nådde Europa, säger Christos Economou.
Genom att analysera DNA från sextionio förhistoriska individer återfunna i Europa tillsammans med tidigare publicerat material av DNA från förhistoriska individer, daterade till allt ifrån Palaeolitikum till Järnåldern, har forskarna även kommit fram till att det förekom stora förhistoriska folkförflyttningar från den Euroasiska steppen till norra Europa och Centraleuropa. Studien visar även att de första jordbrukarna som kom till Europa har ett identiskt genetiskt ursprung. De jägare/samlare som redan fanns i Europa när de nya jordbrukarna anlände levde kvar en längre tid och att deras genom över tid blandas med de anländande jordbrukarna.
DNA från individerna gravlagda i Yamnaya bidrar även till att lösa en annan gåta. Tidigare studier har nämligen visat att dagens Européer genetiskt är en blandning av tre förhistoriska populationer; jägare/samlare, de första jordbrukarna och en förhistorisk population med ursprung i nordöstra Eurasien. Spår från denna okända population har inte återfunnits i jägare/samlar populationer från det Europeiska fastlandet, men däremot märkligt nog i lämningar från en grupp jägare/samlare från den Skandinaviska halvön närmare bestämt i Motala.
Kontaktinformation
Mer information: Christos Economou, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet, christos.economou@arklab.su.se, 08-16 2176
Under de senaste årtiondena har kejsarsnittsfrekvensen ökat kraftigt över hela världen. Helena Litorp har undersökt situationen i Tanzania och visar i sin avhandling att det inte endast var andelen kejsarsnitt som ökat, utan även mödradödligheten. En rad kliniska rekommendationer ges för bättre vårdkvalitet.
Adekvat tillgång till kejsarsnitt är en förutsättning för att kunna garantera kvinnor och deras barn en säker förlossning. Under de senaste årtiondena har dock kejsarsnittsfrekvenserna ökat kraftigt över hela världen. Hur väl möter den trenden FN:s femte milleniemål att minska mödradödligheten med 75 procent till slutet av 2015? Det övergripande syftet med den Helena Litorps avhandling har varit att genom att studera situationen i ett låginkomstland förstå effekterna av och orsakerna till att kejsarsnittsfrekvensen ökar.
Studierna utfördes på ett universitetssjukhus i Dar es Salaam, Tanzania, och visade en kraftig ökning av andelen kejsarsnitt under en 12-årsperiod; från var femte till varannan förlossning. Kejsarsnittsökningen var påtagligt hög i typiska ”låg-riskgrupper”.
– Vi fann att under samma tidsperiod som andelen kejsarsnitt ökade sjönk dödligheten för nyfödda barn, medan dödligheten för mödrar ökade. Vi fann också att nästan var tionde livshotande tillstånd under graviditet och förlossning samt mödradödsfall var relaterad till kejsarsnittskomplikationer, säger Helena Litorp.
Läkare och barnmorskor var generellt mer positiva till kejsarsnitt än intervjuade kvinnor, som nyligen genomgått kejsarsnitt. Både kvinnor och vårdgivare var dock redo att acceptera risker för mamman för att kunna ”säkra” ett bra utfall för det nyfödda barnet. Det framkom också att ett dåligt fungerande samarbete och konflikter mellan de olika kategorierna av läkare, samt mellan läkare och barnmorskor, ibland resulterade i onödiga kejsarsnitt.
– Vi såg dessutom att en rädsla för att bli skuldbelagda av kollegor och sjukhusledning för händelser med dåligt utfall ibland gjorde att vårdpersonal utförde kejsarsnitt utan medicinsk anledning.
Sammantaget lyfter avhandlingen en farhåga att kvinnors hälsa, intressen och röster nedprioriteras genom kejsarsnittsbeslutet till fördel för det nyfödda barnet och vårdgivarnas ansvarsfrihet, och belyser att överanvändning av kejsarsnitt inte ska ses som ett ”lyxproblem”, utan som ett utryck för en undermålig vård där kvinnor inte kan garanteras en säker vaginal förlossning. I avhandlingen presenteras en rad kliniska rekommendationer för att förbättra vårdkvalitén.
– En slutsats är att förebyggandet av medicinskt tvivelaktiga kejsarsnitt bör inkorporeras i de nya mål och riktlinjer som nu formuleras för tiden efter 2015, då Förenta Nationernas milleniemål för global hälsa går ut, säger Helena Litorp.
Avhandlingens titel: ”‘What about the mother?’ Rising caesarean section rates and their association with maternal near-miss morbidity and death in a low-resource setting.”
Kontaktinformation
Helena Litorp, Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, mobil: 070-254 27 94, e-mail: helena.litorp@kbh.uu.se
Astronomer vid bland annat Chalmers har hittat mängder av stoft och damm i en av de mest avlägsna galaxer som hittills har observerats. Upptäckten publiceras i Nature och är den första av sitt slag i en så avlägsen galax – ett spännande tecken på att galaxernas utveckling gick snabbt efter big bang.
En internationell forskargrupp där Kirsten Knudsen från Chalmers ingår har använt jätteteleskopen Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) och ESO:s VLT (Very Large Telescope) för att observera en av de yngsta och mest avlägsna galaxerna som hittills upptäckts. De överraskades när de upptäckte att systemet var långt mer utvecklat än man förväntat sig. Andelen stoft och damm i galaxen liknar den hos mer mogna galaxer, som till exempel Vintergatan. Stoft av det här slaget är viktigt för uppkomsten av liv eftersom det spelar en roll i hur planeter, komplexa molekyler och normala stjärnor bildas.
I observationerna studerade man galaxen A1689-zD1. Den går att studera eftersom dess ljusstyrka förstärks mer än nio gånger tack vare den spektakulära galaxhopen Abell 1689, som ligger mellan den unga galaxen och jorden och som fungerar som en gravitationslins. Om det inte var för den gravitationella förstärkningen så hade skenet från denna väldigt bleka galax varit alltför svagt för att kunna upptäckas. Galaxen pekades tidigare ut som mycket avlägsen i bilder från Hubbleteleskopet, men avståndet kunde då inte mätas tillräckligt noggrant.
Vi ser A1689-zD1 när universum var bara drygt 700 miljoner år gammalt – fem procent av dess nuvarande ålder (en rödförskjutning på 7,5). Det är en relativt blygsam galax – den har mycket mindre massa och lyser svagare än många andra objekt som tidigare studerats i det här skedet av det unga universum. Därför är den också ett mer typiskt exempel på en galax från den tiden.
A1689-zD1 är synlig som den var under en period i universums barndom som kallas återjoniseringens tidsålder. Då förde de första stjärnorna med sig en kosmisk gryning som lyste upp ett enormt och genomskinligt universum och som satte punkt för kosmos så kallade mörka år. Man förväntade sig att den skulle se ut som ett nybildat system, men galaxen överraskade astronomerna med sin rika kemisk sammansättning och stora mängder av interstellärt stoft.
Forskarna kunde bekräfta galaxens avstånd med hjälp av VLT, men de upptäckte dessutom att galaxen tydligt detekterats av Alma-observatoriet. Ett av de främsta målen med Alma har varit att upptäcka galaxer från det unga universum med hjälp av ljus från deras kalla gas- och stoftreserver.
– Tidigare har ingen sett en så avlägsen galax som lyser starkt på grund av stoft och damm. Det var en rejäl överraskning för oss att hitta den också med Alma. Den här galaxen är en riktigt imponerande stjärnfabrik, säger Kirsten Knudsen.
Galaxen är ett kosmiskt spädbarn – men den visade sig vara brådmogen. Vid en sådan ålder förväntade man sig en brist på tyngre grundämnen, det vill säga allt tyngre än väte och helium (inom astronomin kallas dessa metaller). Tyngre grundämnen tillverkas i stjärnornas innanmäten och sprids ut i rymden när stjärnorna exploderar eller dör på annat vis. Den här processen måste upprepas under flera stjärngenerationer för att producera tillräckligt av tyngre grundämnen som kol, syre och kväve.
Överraskande nog så ser det ut som galaxen A1689-zD1 skickar ut mycket långvågigt infrarött ljus. Ljuset har sträckts ut av universums expansion så pass att det har våglängd kring en millimeter när det når jorden och kan därför upptäckas av Alma. Att den lyser starkt är ett tecken på att galaxen redan har bildat många av sina stjärnor och avsevärda mängder tyngre grundämnen. Den innehåller mycket stoft, och har dessutom ett förhållande mellan stoft och gas som liknar det hos långt mognare galaxer.
– Fastän det exakta ursprunget till stoft och damm i galaxen fortfarande är okänt så visar våra upptäckter att det tillverkades väldigt snabbt, inom 500 miljoner år efter att stjärnor började bildas i universum. Kosmiskt sett är det en väldigt kort tidsram med tanke på att de flesta stjärnor lever under flera miljarder år, förklarar Darach Watson, astronom vid Köpenhamns universitet, som har lett forskarteamet.
Enligt forskningen tycks A1689-zD1 ha bildat stjärnor kontinuerligt i en måttlig takt sedan 560 miljoner år efter big bang. Alternativt kan den ha gått igenom en fas av extrem stjärnbildning som sedan avtog.
– Den här överraskande dammiga galaxen verkar ha haft bråttom att börja skapa sin första generation av stjärnor. I framtiden kommer Alma att kunna hjälpa oss att hitta fler galaxer som denna och försöka lära oss vad som gör dem så ivriga på att växa upp, avslutar Kirsten Knudsen.
Bildtext: Den här magnifika bilden, tagen av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble, visar den rika galaxhopen Abell 1689. Galaxhopens stora koncentration av massa böjer ljuset från objekt som ligger bortom den, och förstärker dessutom deras ljus så att de blir synliga. Ett sådant objekt, A1689-zD1, ligger inuti rutan men är alltför ljussvagt för att kunna synas tydligt i den här bilden. Nya observationer med teleskopen Alma och VLT har avslöjat att objektet är en dammig galax som vi ser när universum bara var 700 miljoner år gammalt.
Bild: NASA; ESA; L. Bradley; R. Bouwens; H. Ford; G. Illingworth
FAKTA
Om forskningen:
Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln “A dusty, normal galaxy in the epoch of reionization” av D. Watson m. fl., och publiceras online i tidsskriften Nature den 2 mars 2015.
I forskarlaget ingår D. Watson (Niels Bohr Institute, Köpenhamns universitet, Danmark), L. Christensen (Köpenhamns universitet), Kirsten Kraiberg Knudsen (Chalmers), J. Richard (CRAL, Observatoire de Lyon, Saint Genis Laval, Frankrike), A. Gallazzi (INAF-Osservatorio Astrofisico di Arcetri, Firenze, Italien) och M. J. Michalowski (SUPA, Institute for Astronomy, University of Edinburgh, Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien).
Om ESO:
ESO – European Southern Observatory – är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. ESO bistår astronomer med toppmoderna forskningsanläggningar med stöd från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO har byggt och driver ett antal av världens mest kraftfulla markbaserade astronomiska teleskop.
Om Alma:
Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ett teleskop som består av 66 gigantiska 12-meters och 7-metersteleskop och som ligger 5000 meter över havet på Chajnantorplatån i norra Chile. Alma är ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile, och är världens hittills största astronomiska projekt. Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.
Kontaktinformation
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsa
la rymdobservatorium vid Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se. Kirsten Knudsen, docent i astronomi, Chalmers, 031-772 5526 eller 070-975 0956, kirsten.knudsen@chalmers.se
– Ända sedan jag började med röntgenlaserforskning har detta varit drömmen, att skapa en 3D-bild av ett biologiskt prov. Det är fantastiskt och ett genombrott för forskningsfältet, säger Tomas Ekeberg, biofysiker vid Uppsala universitet och förstaförfattare till studien.
I experimentet sprejade forskarna en aerosol av aktiva Mimivirus i en tunn stråle in i den pulsade röntgenlaserstrålen. Virusen spred röntgenljuset vilket skapade ett distinkt ljusmönster på en detektor. Genom en sofistikerad analysmetod skapades en 3D-bild av hundratals bilder av olika virus från olika håll. 3D bilden visade både dess form och inre struktur.
Viruset, ett så kallat Mimivirus, tillhör en märklig klass av jättelika virus som upptäcktes så sent som för cirka tio år sedan.
Mimiviruset är så stort – många gånger större än ett vanligt virus och större än vissa bakterier – att det fram till 2003 troddes vara en bakterie. Forskning har senare upptäckt flera liknande jättevirus, vissa till och med större än mimivirus. Viruset har också en komplex genetisk kod med nära 1000 gener till skillnad från exempelvis HIV som bara har ett tiotal gener.
Forskare har försökt studera virusets inre för att lära sig mer om dess ursprung. Har de till exempel ”lånat” gener från sin värdorganism? Är de mer ursprungliga än cellbaserade organismer, eller har de utvecklats från dessa?
Även om forskarnas 3D bild inte visade högupplösta detaljer kunde forskarna ändå bekräfta ett innehåll som var tydligt osymmetriskt. Det stämmer väl överens med tidigare bilder som tagits på frysta prover med hjälp av en annan teknik, men med denna nya teknik finns goda förutsättningar att få mer detaljerade bilder på organismer i ett aktivt och naturligt tillstånd. Nyligen har forskarna kunnat visa 2D-bilder av intakta bakterier med samma teknik.
Janos Hajdu, professor i biofysik vid Uppsala universitet som varit pionjär inom fältet strukturbiologi med hjälp av röntgenlaser, har identifierat nästa steg.
– Nästa milstolpe är att avbilda stora, enskilda proteiner med samma teknik, säger han.
Läs mer om SLAC.
Läs artikeln i Physical Review Letters.
Kontaktinformation
Tomas Ekeberg telefon: 018-4714584 e-post: ekeberg@xray.bmc.uu.se eller Janos Hajdu telefon: 070-4250194, e-post: janos@xray.bmc.uu.se.
Bipolära sjukdomar kännetecknas av extrema humör-, energi-, tanke- och beteendesvängningar. Sjukdomarna förekommer hos 1-3 procent av vuxna, men även hos barn, och medför ökad risk för dödlighet samt nedsatt social funktion. Även subsyndromal bipolaritet (där symtomen inte är uttalade nog att ställa diagnosen bipolaritet) är vanlig och funktionsnedsättande.
Under det senaste decenniet har det pågått en debatt om ökningen av bipolära sjukdomar hos barn och ungdomar. Enligt kliniska studier fortsätter bipolära sjukdomar i barn- och ungdomsåren ofta i vuxen ålder, medan befolkningsstudier visar att många med bipolaritet i barn- och ungdomsåren inte utvecklar sjukdomen som vuxna. Ökad kunskap om förlopp och tidiga prediktorer ger insikt i tillståndets utveckling, förbättrar möjligheterna att identifiera personer i riskzonen och skapar bättre förutsättningar för vård, behandling och omhändertagande.
Avhandlingen bygger på en 15-årsuppföljning av en befolkningsundersökning av depressiva gymnasieungdomar i Uppsala 1991-1993. 2300 ungdomar i 16-17 års ålder screenades för depression. För varje depressiv ungdom rekryterades en klasskamrat av samma kön och utan depressionssymtom till en referensgrupp. Cirka 300 ungdomar (80 procent flickor) med positiv screening och lika många ungdomar (samma könsfördelning) med negativ screening intervjuades kring psykisk ohälsa.
Efter cirka 15 år (2006-2009) genomfördes en uppföljning: 409 deltagare intervjuades angående psykiatriska diagnoser, personlighet och social situation; information om läkemedelsanvändning och sjukvård inhämtades från Socialstyrelsens nationella register. I den här avhandlingen har dessa ungdomars hälsa i vuxen ålder undersökts.
64 av de 90 deltagare med hypomanispektrumtillstånd i tonåren deltog i uppföljningen. Det kan vara svårt att skilja symtom på hypomanispektrumtillstånd från normala utvecklings- och tonårsproblem, men barn och ungdomar med hypomani har upphöjd sinnesstämning och kan ha andra symtom som till exempel minskat behov av sömn, vara lättdistraherad eller ha förhöjd självkänsla.
Majoriteten av de 64 deltagarna rapporterade depressionsepisoder som vuxna och sex personer uppfyllde kriterierna för bipolär sjukdom. Deltagarna med hypomanispektrum i ungdomen hade hög förekomst av generaliserad ångest, paniksyndrom, tvångssyndrom och personlighetsstörningar i vuxen ålder, dock inte högre än hos de med enbart depression i tonåren.
Bland ungdomarna med antingen depression eller hypomanispektrum fanns en ökad risk att utveckla bipolär sjukdom hos de som även hade beteendeproblem eller familjehistoria av bipolär sjukdom.
Data från Socialstyrelsens register visade högre konsumtion av läkemedel hos kvinnor med depression i tonåren jämfört med kvinnor utan depression. Hos män med depression i tonåren fanns inte någon ökad läkemedelskonsumtion.
– De flesta barn och ungdomar med hypomani utvecklar inte bipolär sjukdom som vuxna men många får andra hälsoproblem som depression, ångest och kroppslig sjukdom. Tillståndets förlopp påverkar upplägg för stöd och behandling, därför är det viktigt att uppmärksamma symtom, följa och stödja ungdomarnas utveckling; beteendestörningar och familjehistorik av bipolär sjukdom kräver speciell uppmärksamhet, säger Aivar Päären.
FAKTA
Avhandlingen Long-Term Health Outcome of Adolescent Mood Disorder: Focus on Bipolar Disorder försvarades den 20 februari.
Avhandlingen kan laddas ner i fulltext.
Kontaktinformation
Aivar Päären, aivar.paaren@neuro.uu.se, 018-471 4771
Dikad före detta våtmark, som nu används för skogs- och jordbruk, avger 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det kan jämföras med Sveriges samlade utsläpp på 57,6 miljoner ton (när markanvändningssektorn inte räknas med). Men i Sveriges rapportering till Klimatkonventionen blir utsläppen från dikad torvmark inte synliga eftersom de bakas samman med skogens tillväxt.
Rapport från Jordbruksverket visar vägen
Rapporten Utsläpp av växthusgaser från torvmark visar att dikade torvmarker bör omvandlas till våtmarker för att minska växthusgasutsläppen. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor till växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker.
– Det handlar om att ungefär tre procent av Sveriges landyta har dikad torvmark och om vilka av dessa områden som i första hand bör åtgärdas, säger Åsa Kasimir, forskare vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Hon är en av dem som medverkat till rapporten som publicerats i år. Bakom rapporten står Jordbruksverket, Skogstyrelsen, Naturvårdsverket, SLU, LRF samt Stockholms och Göteborgs universitet.
Återställd mark minskar de totala utsläppen
Att återställa den dikade marken till våtmark minskar avgången av både koldioxid och lustgas från marken. Visserligen ökar avgången av metan på sikt, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större och det innebär i sin tur att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar.
– Eftersom det är bråttom att snabbt få ner växthusutsläppen så är det en effektiv miljöåtgärd att återställa våtmarker, säger Åsa Kasimir.
Förändring kräver nya regler
För att utdikad torvmark ska kunna återställas krävs initiativ från beslutsfattarna. Tänkbara vägar är att staten går in med riktlinjer eller stöd, anser Åsa Kasimir.
– Policymässigt behövs antingen piska eller morot. Antingen kan markägarna få betala för sina växtgasutsläpp eller så kan staten betala markägaren för att återställa den utdikade marken till våtmark, vilket kan vara en troligare väg eftersom staten tidigare förordade dikning. Det nya Landsbygdsprogrammet kan vara en väg.
Anläggning av våtmarker kan också ge andra fördelar. Våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till sjöar och vattendrag.
Kontaktinformation
Åsa Kasimir, Institutionen för geovetenskaper asa.kasimir@gu.se, 031-786 1960, 0704-911361
Målet med den aktuella studien är att i slutänden komma på hur man med hjälp av solljus lyckas göra bränsle av vatten. Sådan bränsleproduktion är vad som pågår konstant i naturen, genom växternas fotosyntes då vatten och koldioxid omvandlas till biobränsle tack vare solljuset. Världen över försöker forskare därför låna idéer från fotosyntesen för att hitta ett sätt för mänskligheten att producera solbränsle.
– Vår studie visar hur man kan konstruera en molekyl där omvandlingen från ljusenergi till kemisk energi sker så snabbt att ingen energi går förlorad som värme. Det innebär alltså att all energi i ljuset lagras i en molekyl som kemisk energi, säger Villy Sundström, professor i kemisk fysik vid Lunds universitet.
Hittills har människan uppfunnit solceller och solfångare. Solceller omvandlar solenergi till el, och solfångare omvandlar solenergi till värme. Men att producera solbränsle, exempelvis i form av vätgas eller metanol, kräver en helt annan teknik. Tanken är att man med hjälp av solljuset tar elektroner från vatten och använder dem till att omvandla ljusets energi till energirika molekyler, vilka sedan utgör själva ingrediensen i solbränslet.
– En apparat som kan göra detta, en solbränslecell, är en komplicerad historia med ljusinsamlande molekyler och katalysatorer, säger Villy Sundström.
Villy Sundström och hans kollegor har i den aktuella studien skapat och undersökt en särskild molekyl som kan fungera som modell för den typ av kemiska reaktioner som kan utnyttjas i en solbränslecell. Molekylen består av två metallcentra, ett som samlar in ljuset och ett annat som efterliknar katalysatorn där solbränslet produceras. Forskarna har lyckats följa elektronernas väg genom molekylen in i minsta detalj. De mätte tiden det tar för en elektron att röra sig över bryggan mellan de två metallatomerna i molekylen. Det tar en halv pikosekund, vilket är en halv biljondel av en sekund.
– Mer alldagligt uttryckt innebär det att elektronen flyger genom molekylen med en hastighet av cirka fyra kilometer per sekund, alltså i häftig överljudsfart, mer än tio gånger ljudets hastighet, säger Villy Sundström.
Det förvånade forskarna att hastigheten är så hög. Och det förvånade dem dessutom att hastigheten verkar starkt beroende av typen av brygga mellan metallatomerna. I den aktuella studien var hastigheten 100 gånger högre än hos en annan typ av brygga som man jämfört med.
– Detta är första gången någon lyckats följa en så komplex och snabb reaktion och urskilja alla reaktionssteg, säger Villy Sundström om studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
FAKTA
Studien har gjorts genom samarbete mellan forskare från flera avdelningar vid Lunds universitet samt forskare i Danmark, Tyskland, Ungern, Japan och USA. Mätningarna har utförts i Japan, vid en av världens två enda så kallade frielektronlasrar.
Kontaktinformation
Villy Sundström, professor Kemiska institutionen, Lunds universitet Tel 046-222 46 90, 0702-83 66 06 villy.sundstrom@chemphys.lu.se
– Resultatet från den nu avslutade studien stödjer den tidigare studien från 2011, att förekomsten av parasiten är låg i Sverige. Vår undersökning nu är viktig för att i framtiden kunna ta reda på om dvärgbandmasken blir vanligare i Sverige. Nya studier kan då jämföras med de data vi nu har och på så sätt besvara denna viktiga fråga, säger biträdande statsveterinär Erik Ågren, SVA.
Trots att förekomsten på nationell nivå är låg så kan den lokalt vara högre. Resultat av denna och tidigare studier på uppdrag av Jordbruksverket, prov insamlade inom forskningsprojektet EMIRO samt den fortlöpande miljöövervakningen (FoMA) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), samt studier på uppdrag av Naturvårdsverket, tyder på att förekomsten av smittan är högre i begränsade, ganska små områden.
Inom fem regioner totalt
Rävens dvärgbandmask har sedan de allra första fynden under 2011 sammantaget hittats inom Uddevalla, Katrineholm, Borlänge, Gnesta och Växjö kommuner.
Insamlingen av rävspillningar till den nu avslutade landsomfattande övervakningen av rävens dvärgbandmask 2012-2014 utfördes till största del av jägare, och samordnades av Svenska Jägareförbundet. Genom länsjaktvårdsföreningarna och jägareförbundets anställda på lokalkontoren runt om i landet har stora frivilliga insatser av hjälpsamma jägare bidragit till att få in prover för analys. Prov har också insamlats av forskningsprojektet EMIRO samt inom FoMA vid SLU. Från 249 av landets 290 kommuner, motsvarande 86 procent, har minst ett prov inkommit och 135 kommuner, 47 procent, lyckades samla in det provantal som var projektets målsättning.
”Insamlingen fungerat tillfredsställande”
Den insamling av ett givet antal rävprover från alla kommuner i Sverige, som var planerad, visade sig vara en mycket omfattande och svår uppgift att genomföra. Tyvärr lyckades insamlingen inte genomföras fullt ut. Målet med totalt 4 000 analyserade prover kunde inte uppnås.
– Men trots detta kan vi säga att insamlingen fungerat tillfredställande och att resultaten av studien kan användas för att bedöma den nationella förekomsten av parasiten idag, säger Erik Ågren.
– SVA och Jägareförbundet tackar för alla insatser från jägarna som bidragit med prover till projektet. Vi kan dock konstatera att det finns ett antal svårigheter med att systematiskt få in stora mängder prover från vilda djur. Vi tar lärdom av erfarenheterna från projektet.
Länk till sida om aktuell screening av rävens dvärgbandmask på sva.se
FAKTA
Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, är en bandmask som kan smitta till hund och katt. Denna parasit förekommer lokalt i stora delar av Europa, framförallt i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum. (Källa: SVA, läs mer på sidan)
Kontaktinformation
Pressekreterare Mikael Propst, SVA, tel 018-67 41 11
KTH-forskaren Carina Lagergren ser en stor potential i forskningsprojektet Biogas2PEMFC. Att framställa olivolja genererar en del restprodukter. Det krävs nämligen mellan 3 500 och 5 000 oliver (cirka 6 kilo) för att få en liter olja. Sett ur ett större perspektiv uppgår världsproduktionen av olivolja varje år till mellan 2,5 och 3,1 miljoner ton, enligt Jordbruksverket.
Mängden avfall som uppstår ur olivoljeproduktionen är betydande. Avfall som bland annat innehåller giftiga ämnen som fenol, karboxylsyra och bekämpningsmedel.
Spanien rankas som världens största exportör av olivolja, och det är just i det här landet som KTH och de andra samarbetspartnernas testanläggning återfinns. Närmare bestämt några mil norr om Malaga, i San Isidro de Lojas fabrik som framställer olivolja.
Carina Lagergren, universitetslektor på avdelningen för tillämpad elektrokemi på KTH och den som ansvarar för forskningsprojektet, berättar att detta är ett nytt sätt att både ta hand om avfall och samtidigt framställa elektrisk energi.
– Idag producerar anläggningen runt 2 kilowatt el, men det finns planer från olivoljeproducentens sida att skala upp elproduktionen till 200 kilowatt vilket motsvarar hälften av olivoljefabrikens elkonsumtion. Det är fullt rimligt att ha 50 procents verkningsgrad i bränslecellen, det vill säga att omvandla 50 procent av den energi som är bunden i bränslet till elektricitet, säger Carina Lagergren.
Hur går då själva omvandlingsprocessen till? Jo, det handlar om en trestegsraket där allt börjar med en cistern där avfallet förmultnar och bryts ner i biogas, bestående av metangas, koldioxid och svavelföreningar. I nästa steg konverteras biogasen till enbart koldioxid och vätgas, som sedan kan användas i en bränslecell. När syre förs in i bränslecellen reagerar den med vätgasen för att skapa värme och elektricitet.
Processen tillintetgör samtidigt avfallets giftighet och det som nu är kvar kan riskfritt återbördas till naturen.
– Fram till idag har avfallet bara lagts i stora dammar och mängden växer hela tiden. För det här projektet har det viktigaste varit att hitta en lösning på avfallsproblemet, ett sätt att hantera de stora mängder restprodukter som kommer från olivoljeproduktionen, säger Carina Lagergren.
Hon fortsätter med att berätta att KTH-forskarna under projektets gång även tittat närmare på de föroreningar som kommer från olivoljeproduktionen och som följer med till bränslecellerna. Här har det varit viktigt med ökad förståelse för hur bland annat elektroder och elektrolyt påverkas.
FAKTA
I forskningsprojektet har även KTH-doktoranden Yasna Acevedo Gomez varit. Biogas2PEMFC finansieras av EU och förutom KTH är även Powercell Sweden AB, Helbio (Grekland), Idener, Leitat, Faeca, Ingenostrum (alla fyra från Spanien) och Marches Biogas Ltd (Storbritannien) involverade.
Kontaktinformation
Carina Lagergren, tel 08 – 790 65 07 eller e-post carina.lagergren@ket.kth.se
Strategin innehåller 24 mål som bland annat kommer att styra SEI:s forskningsinriktning, policydialog, utveckling av intern och extern kommunikation, styrning av organisationen, kapacitetsutveckling, samt uppföljning och utvärdering av genomförda projekt.
– SEI:s strategi kommer att förnya vår forskningsagenda, ytterligare förstärka vår kommunikation och dialog med beslutsfattare, och ge människor möjlighet att skapa en bättre framtid för alla, säger Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute.
En central del i strategin är SEI:s nya initiativ. SEI kommer att investera resurser i åtta nya forskningsinitiativ som kommer att samla och integrera SEI:s forskarexpertis för att hantera viktiga frågor inom hållbar utveckling. Initiativen kommer att arbeta tvärvetenskapligt för att skapa en bred kunskapsbas som omfattar alltifrån begränsning av klimatförändringens effekter till hållbar sanitet i utvecklingsländer.
– Dessa initiativ bygger på vår tradition av innovativ och tvärvetenskaplig forskning, samt jakten på relevant kunskap och fungerande lösningar för nyckelfrågor inom hållbar utveckling, säger Måns Nilsson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute. En annan viktig del i strategin är att integrera miljöfrågor i det sociala och ekonomiska beslutsfattandet, i företagsstrategier och vid fysisk planering. Denna satsning är central för att åstadkomma en hållbar utveckling.
Utforska SEI:s strategi 2015-2019: http://www.sei-strategy.org/
Kontaktinformation
Ylva Rylander – pressansvarig, Stockholm Environment Institute, ylva.rylander@sei-international.org, 073-150 3384. Robert Watt – kommunikationschef, Stockholm Environment Instituterobert.watt@sei-international.org, 073-707 8589
Religion har länge förmodats spela en allt mindre roll i offentligheten, i enlighet med en traditionell tolkning av den så kallade sekulariseringsteorin. Men Jonas Lindbergs forskning visar istället att religion har diskuterats allt oftare i nordisk politik sedan 1988. Det gäller framför allt i Danmark och Norge, men också i de övriga länderna i varierande grad.
Jonas Lindbergs drar i sin avhandling Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012 slutsatsen att globaliseringen, genom mediepåverkan och ökad religiös mångfald, skapar en osäkerhet kring nationell och kulturell identitet i många länder. Osäkerheten bidrar till att kristendom åter får betydelse som identitetsmarkör. Framväxten av högerpopulistiska partier runt om i Europa är det tydligaste tecknet på det, men avhandlingen visar också att många andra politiska partier påverkas i en liknande riktning. I Sverige kan Alliansens samarbete med Sverigedemokraterna för att ge ökade möjligheter till konfessionella inslag vid skolavslutningar ses som ett färskt exempel på detta.
Avhandlingen bygger på analyser av partiprogram och parlamentsdebatter i de fem nordiska länderna med ett särskilt fokus på de tre årtalen 1988, 1998 och 2008 och ingår i det samnordiska forskningsprojektet NOREL. Jonas Lindbergs studie visar att religion dyker upp i relation till fler områden över tid, som exempelvis invandring och mänskliga rättigheter.
Resultaten pekar också på ökade spänningar kring religion, där kristendom i vissa fall betonas starkare, medan inte minst islam problematiseras i ökande grad. Religionsfriheten, som tidigare har tagits för självklar, uppfattas på motsvarande sätt som mer komplicerad och beskrivs oftare som underordnad andra värden, inte minst demokrati. I en fallstudie kring parlamentsdebatterna om samkönade äktenskap visar Jonas Lindberg också att det finns andra tecken på en omförhandling eller återbekräftelse av relationerna mellan kyrka och stat, efter en mer generell process av ökad separation.
FAKTA
Jonas Lindberg är verksam vid Centrum för forskning om religion och samhälle och inom forskningsprogrammet Impact of Religion vid Uppsala universitet. Han är också präst och journalist.
Disputationen äger rum fredag 6 mars kl 14.15 i Ihresalen i campus Engelska parken, Uppsala universitet. Avhandlingen finns att ladda ner i fulltext.
Kontaktinformation
Jonas Lindberg, tfn: 0766-22 58 04, e-post: jonas.lindberg@teol.uu.se eller informatör Ulrika Öster, tfn: 073-803 83 64, e-post: ulrika.oster@crs.uu.se
Varje år beräknas 50 000 européer dö i förtid på grund av dålig luftkvalitet, orsakad av den bunkerolja med hög svavelhalt som används som drivmedel inom sjöfarten.
Men förbättringar är nu i sikte. För fartyg som trafikerar nordeuropeiska farvatten sänktes den högsta tillåtna svavelhalten radikalt vid årsskiftet – från 1 procent till 0,1 procent.
Ända sedan 2006 har forskare vid institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers arbetat med att utveckla en ny metod för att på ett effektivt sätt övervaka utsläppen från fartygstrafiken – utan att behöva göra tidsödande inspektioner ombord.
Tekniken, som är världsunik, används sedan fyra år på försök i en mätstation placerad vid Nya Älvsborgs fästning intill inseglingsrännan till Göteborg. Där registreras och analyseras utsläppen från passerande fartyg kontinuerligt.
Mätningarna visar nu att svavelutsläppen minskade med cirka 80 procent när de nya reglerna började gälla. Under årets två första veckor analyserades närmare 200 fartygspassager, av dessa klarade nästan hälften det nya gränsvärdet på 0,1 procent.
– För många fartyg noterades utsläpp strax över gränsen, så med tanke på en viss osäkerhet i mätmetoden får man anse åtminstone 80 procent av fartygen som godkända, förklarar Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys.
Detta kan jämföras med de föregående fyra åren, då utsläppen i genomsnitt legat på en nivå som motsvarar ett svavelinnehåll i bränslet på 0,6 – 0,7 procent.
Men årets inledande mätningar tyder också på en större spridning bland de fartyg som inte klarar utsläppskraven, något som Johan Mellqvist och hans kollegor nu ska titta närmare på.
Att minska på svavelutsläppen kostar stora pengar för rederierna, oavsett hur de väljer att möta kraven. Det finns olika alternativ:
Antingen följa lagens bokstav och driva fartygen med den betydligt dyrare, lågsvavliga bunkeroljan. Eller installera reningsutrustning ombord så att svavelutsläppen minskar i motsvarande grad.
En tredje möjlighet är att helt byta bränsle, exempelvis till flytande naturgas (LNG) eller till metanol, något som färjerederiet Stena Line nu testar på ett par av sina fartyg.
Rederierna har inte varit odelat positiva till de skärpta utsläppsreglerna. Men när de nu ändå införts finns ett starkt tryck från näringen att de ska efterlevas och att överträdelser ska beivras av myndigheterna.
– Det finns en oro bland etablerade rederier att deras konkurrenter ska fuska och skaffa sig en ekonomisk fördel, säger doktoranden Jörg Beecken, som igår disputerade på den nya mätmetoden som han utvecklat tillsammans med forskarkollegor.
Metoden bygger på en kombination av flera etablerade tekniker och kan användas både för fasta mätstationer på land, som vid Älvsborgs fästning, och för mätningar från flygplan. Chalmers har även installerat och testat sin utrustning i ett danskt flygplan, som nu står redo för rutinövervakning.
– Flygmätningar blir viktigt, eftersom det är enda möjligheten att kontrollera utsläppen när fartygen befinner sig till havs, påpekar Johan Mellqvist.
Fakta om tekniken:
Metoden som Chalmersforskarna utvecklat bygger på en kombination av etablerade tekniker, som förfinats och anpassats för sitt ändamål. Bland annat optisk fjärranalys, kemisk analys med hjälp av en så kallad ”sniffer” samt övervakning av fartyg via AIS (Automatic Identification System). Systemet kan förutom svavel även analysera fartygsutsläpp av kväveoxider och partiklar – föroreningar som också väntas få skärpta regler.
Fakta om svavelutsläpp
Svavelutsläpp är i första hand en hälsofråga, men i Norden bidrar utsläppen även till försurning av sjöar och vattendrag, på grund av den kalkfattiga berggrunden. De nya skärpta reglerna från 1 januari i år omfattar Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön samt Engelska kanalen.Övriga EU följer det regelverk som beslutats av FN:s sjöfartsorgan IMO. Detta innebär att den maximala svavelhalten i bränslet år 2020 sänks från nuvarande nivå 3,5 procent till 0,5 procent.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys på Chalmers, 0703-088777, johan.mellqvist@chalmers.se
– Det finns inget som tyder på att vissa orter i Sverige skulle drabbas oftare av extremregn än andra, säger Johanna Sörensen, doktorand vid teknisk Vattenresurslära vid LTH som varit delaktig studien som letts av professor Lars Bengtsson.
Årsnederbörden, däremot, kan alltså variera. Medan det i Göteborg faller 750 mm per år och i Borås hela 1000 mm, faller det endast 500 mm per år i Kalmar. Men bara för att det regnar mer i Göteborg och Borås jämfört med exempelvis Växjö och Kalmar, betyder det alltså inte att man kan förvänta fler extrema regn i de två förstnämnda städerna.
Forskarnas budskap är att alla svenska städer behöver skydda sig mot översvämningar och de skador som kraftigt regn kan orsaka. Skyfallen förväntas bli fler med ett varmare klimat, inte minst i städerna, där vattnet snabbt rinner ner till låglänta områden där det orsakar stora skador på viktiga byggnader och infrastruktur.
Översvämningarna i Köpenhamn år 2011 och i Malmö-Köpenhamn förra sommaren blev så allvarliga just för att de föll över städer. Översvämningen på Orust år 2006 orsakade också stora skador, men det är givet att skadorna blivit väsentligt värre om regnet fallit några mil längre sydost istället, i Göteborg.
– Redan nu kan de extrema regnen orsaka stora skador. Det är med andra ord viktigt att våra städer undersöker hur väl förberedd man är, säger Johanna Sörensen.
Hon tvivlar på att alla kommuner i modeller undersökt vart vattnet tar vägen om det kommer ett våldsamt skyfall eller att de grundligt analyserat om man viktiga samhällsfunktioner riskeras att slås ut.
Vad ska man då göra? Forskarnas rekommendationer kan sammanfattas till ”mer blått och grönt i staden”.
– Det är viktigt att göra plats för vattnet i staden och styra det dit där det gör minst skada. Det är också viktigt att bromsa vattnets framfart, till exempel genom att anlägga kopplade dammar eller låta vattnet rinna genom snirkliga kanaler istället för i raka rör. Med långsammare avrinning blir flödestopparna och därmed också skadorna mindre för de korta, högintensiva regnen.<br /><br />Upphöjda grönytor suger också åt sig regnet och hindrar att gång- och vägstigar svämmar över.
Anledningen till att extremregnen kan hamna lite varstans är att dessa, så kallade konvektiva regn på fackspråk, är mycket lokala. Vindarna kan därför styra var extremregnen hamnar – över en stad eller vid sidan om.
Så här gick studien till:
I studien har dygnsregn från cirka 200 stationer och korttidsregn från så kallade vipp-mätare analyserats. För nio sydsvenska orter kunde dygnsnederbörd ända från slutet av 1800-talet användas i analyserna. I studien har även havets betydelse för översvämningar studerats och sannolikheten för högt vattenstånd och kraftigt regn i kombination har undersökts. Vidare gjordes under studien ett antal modellberäkningar av översvämningar i urbana områden, bland annat för att se hur stor avrinning som sker från grönområden vid extrema regn. Resultaten är applicerbara för hela Sverige.
Extrema regn innebär minst 40 mm/dygn. Skyfall innebär extremt häftigt regn på ännu kortare tid, i regel intensivare än 1?mm per minut. I den här undersökningen har forskarna korrelerat årsnederbörd med extrema regn. <br
Rapporten, ”Identifiering av extrema händelser och dess översvämnings-konsekvenser i tätort” finns här.
Författarna har även publicerat artiklar om ämnet i Hydrological Processes och Hydrology Research
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Johanna Sörensen, doktorand på Teknisk Vattenresurslära, 046-222 44 87, johanna.sorensen@tvrl.lth.se. Eller Lars Bengtsson, Seniorprofessor, 046-222 89 80, 070-822 89 85, lars.bengtsson@tvrl.lth.se
Ny forskning visar att fuktkrämer som innehåller karbamid eller glycerol ökar hudens genomsläpplighet medan krämer som innehåller hyaluronsyra, även det en vanlig ingrediens i fuktkrämer, minskar den samma.
– Vår forskning visar att vi kan reglera hudens barriäregenskaper. Resultaten kan användas för att till exempel utveckla läkemedel i form av salvor och krämer där man vill öppna upp hudbarriären så att den aktiva substanser kan ta sig in och verka. När behandlingen är genomförd kan man sedan stänga barriären, säger Cathrine Albér, forskare vid Institutionen för biomedicinsk vetenskap, Malmö högskola.
Problem med torr och irriterad hud är vanligt i nordliga länder som Sverige där luften är kall och torr. Det är också en av anledningarna till att vi använder stora mängder fuktkrämer.
– Torr hud ökar risken för en rad olika hudåkommor, till exempel eksem. Eksem skadar huden, vilket i sin tur ökar risken att exempelvis drabbas av astma, säger Albér.
Vår kunskap om hur olika ingredienser i hudvårdsprodukter påverkar huden är begränsad. Cathrine Albér studerar i sin avhandling hur tre vanliga fuktbindande ämnen påverkar hudens egenskaper.
– Vi har tittat på hyaluronsyra, en högmolekylär fuktbindare, och två låg-molekylär fuktbindare, karbamid och glycerol. De är alla tre vanliga ingredienser i fuktgivande hudvårdsprodukter.
Forskarna har bland annat studerat hur fuktbindarna påverkar hudbarriärens genomsläpplighet.
Det yttersta lagret av huden är i kontakt med två olika miljöer, dels kroppens inre fuktiga miljö dels den yttre torra miljön. När vi applicerar en hudkräm förändras den yttre miljön, vilket påverkar hudens egenskaper, förklarar Albér.
Att hyaluronsyra minskar genomsläppligheten förklaras av att molekylen är för stor för att tränga igenom hudbarriären och därför bara kan verka på hudytan medan karbamid och glycerol är tillräckligt små för att tränga igenom och påverka hudens fett- och proteinmolekyler så att genomsläppligheten ökar.
– En hudkräm som innehåller karbamid eller glycerol ger således torr hud samma egenskaper som fuktig, vilket är positivt när man vill att substanser ska ta sig in i huden för att verka där. Hyaluronsyra, som inte tränger in i huden, kan istället användas när man bara vill fukta upp och skydda huden.
Kontaktinformation
Cathrine Albér Tfn: 0739 45 92 50 cathrine.alber@mah.se
– Att vi får allt färre insjuknanden i diabetes är väldigt positivt, men också paradoxalt eftersom förekomsten av övervikt och fetma blir vanligare i samhället, vilket i sig ökar risken för diabetessjukdom. Exakt vad den minskade diabetsförekomsten beror på vet vi inte ännu, men sannolikt handlar det om en kombination av friskfaktorer i form av bra kost och aktiv livsföring i befolkningen som kompenserar för de ökade risker som övervikt och fetma medför, säger Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin, Umeå universitet, som är en av studieförfattarna.
Typ 2-diabetes är en av de stora folksjukdomarna i Sverige, som beror på en kombination av arv och levnadsvanor. Under de senaste decennierna har det allt högre välståndet i Sverige bidragit till att allt fler insjuknat i diabetes, vilket har medfört att många även har drabbats av de komplikationer som sjukdomen medför. Det har dock på senare tid publicerats ett antal mindre studier som antyder att antalet som insjuknar i typ 2-diabetes inte längre ökar i Sverige. Samma studier har också rapporterat att det är fler som lever med sjukdomen på grund av en minskad dödlighet, vilket ger en ökad total förekomst av typ 2-diabetes i Sverige.
För att undersöka detta närmare har forskare vid fyra allmänmedicinska enheter vid universiteten i Umeå, Örebro och Linköping, samt vid Karolinska institutet i Stockholm, räknat antalet personer som behandlas med diabetesläkemedel. Forskarna har även beräknat antalet personer som insjuknat i typ 2-diabetes, och hur många personer som har typ 2-diabetes i Sverige mellan 2005 och 2013. Slutligen har även forskarna beräknat hur stor andel av befolkningen som har diabetes genom att lägga ihop personer med läkemedelsbehandlad diabetes med de som klarar sig med enbart kost- och livsstilsbehandling.
Studien som publiceras i tidskriften Diabetic Medicine visar att totalt 240 871 personer insjuknade i diabetes under den aktuella åttaårsperioden. Antalet insjuknande i typ 2-diabetes minskade under perioden med 0,6 procent per år bland kvinnor och 0,7 procent per år bland män. Totalt hade 404 611 personer läkemedelsbehandlad diabetes i slutet av 2013, vilket motsvarar en ökning med 2,4 procent bland män och 1,9 procent bland kvinnor, under perioden. Den totala förekomsten av diabetes i befolkningen 2013 uppgick till 4,7 procent.
– I en internationell jämförelse kan vi konstatera att Sverige har en relativt låg förekomst av typ 2-diabetes. Att antalet insjuknanden minskar samtidigt som det totala antalet som lever med sjukdomen ökar är glädjande, eftersom det innebär att allt färre med diabetes dör av följdsjukdomar kopplade till sjukdomen, som hjärtinfarkt och stroke, säger Olov Rolandsson.
Läs artikeln i Diabetic Medicine
Om studien: Prevalence and incidence of diabetes mellitus: a nationwide population-based pharmaco-epidemiological study in Sweden, Diabetic Medicine, 2015.
S. P. O. Jansson, K. Fall, O. Brus, A. Magnuson, P. Wändell, C. J. Östgren, O. Rolandsson, DOI: 10.1111/dme.12716
Kontaktinformation
För mer information om studien, kontakta gärna:Stefan Jansson, Allmänmedicinskt forskningscentrum, Örebro universitet, 019-602 57 84, 070-693 40 43, stefan.jansson@oru.se; Olov Rolandsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Allmänmedicin, Umeå universitet, 090-590 20 52, 070-590 20 52, olov.rolandsson@umu.se
