– Analysen visar konkret vilka konsekvenser proteinatlasen har för människan och människans sjukdomar. Fokus ligger på var kroppens byggstenar, det vill säga proteinera, återfinns i kroppen. Människokroppen består som bekant av 20 000 proteiner, och det forskarna gjort nu med hjälp av proteinatlasen är gå igenom samtliga och alltså fokusera på var i människokroppen proteinerna återfinns. Analysen består av en vävnadsbaserad karta som bygger på data från proteinatlasen, det vill säga en analys av informationen som databasen innehåller, berättar Mathias Uhlén.

Han är professor i mikrobiologi vid KTH och verksam vid Science for Life Laboratory. Han är därtill den som ansvarat för analysarbetet där även Uppsala Universitet, Karolinska institutet, Chalmers, Lunds universitet och Stockholms universitet varit verksamma.

– Självklart är det oerhört intressant att få bidra till att klassificera människans alla byggstenar. I den analys som nu publiceras i Science har vi gått igenom vilka olika proteiner som finns i lever, njurar och andra delar av människokroppen. Resultatet beskriver också vilka proteiner som enbart återfinns i njurar, lever, hjärna och så vidare. I proteinatlasen kan man söka på ett specifikt protein och se var den förekommer, men också undersöka proteinerna från en annan vinkel, det vill säga vilka som är involverade i cancer och andra sjukdomar men också i njurar och resten av kroppens organ, säger Mathias Uhlén.

Han fortsätter med att berätta att det inom ramen för analysarbetet gjorts en studie av hur många proteiner som sitter i cellmembranet respektive återfinns i blodomloppet. Cirka 3 000 av människans proteiner bedöms transporteras ut ur cellerna, medan ytterligare 5 000 är membranbundna. Det är viktig kunskap för läkemedelsindustrin.

– Vår analys visar att 70 procent av läkemedlen idag riktar in sig mot proteiner som antingen finns utanför cellerna eller på ytan. I analysarbetet har också en studie av samtliga läkemedlen som finns på marknaden utförts genom att anlysera de 618 proteiner som dessa läkemedel är riktade mot. 30 procent av dessa proteiner återfinns i varenda cell i kroppen. Detta är intressant information för läkemedelsforskning och kan förklara en del av de problem och biverkningar som vissa läkemedel dras med, säger Mathias Uhlén.

Han tillägger att i en annan del av analysarbetet har de tillsammans med forskare från Chalmers tittat på människans ämnesomsättning.

– Vi har tagit reda på vilka proteiner, det vill säga enzymer, som står för de kemiska reaktioner som ämnesomsättningen består av. De flesta sker i alla celler i kroppen, men vi kan också se att människans lever har en mängd specialiserade reaktioner. Detta kan ha betydelse för forskning kring övervikt och hur omsättningen av fett och energi går till i kroppen, säger Mathias Uhlén.

Den fullständiga versionen av proteinatlasen släpptes den 6 november 2014 och kan nås via projektet webbplats: www.proteinatlas.org. Artikeln i Science bär titeln ”Tissue-based map of the human proteome” och kan läsas på webben.

Kontaktinformation
Mathias Uhlén på 08 – 55 37 83 25 eller mathias@biotech.kth.se

– Vi har identifierat en ny, spännande angreppspunkt som kan bli viktig för design av framtida läkemedel mot Parkinsons sjukdom, säger professor Fredrik Almqvist, kemiska institutionen, Umeå universitet.

Amyloidbildning förknippas framförallt med sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons, ALS och Skellefteåsjukan. Där sätter proteiner som veckar ihop sig felaktigt i gång att bilda amyloid, proteinklumpar och proteinfibrer, som ställer till stor förödelse i cellerna.

Men, amyloider är inte bara av ondo. De kan också ha viktiga funktioner, när de produceras på rätt ställe och vid rätt tidpunkt.

Vissa bakterier, till exempel E. coli, skaffar sig medvetet en kalufs av proteintrådar. Dessa hårstrån varav en typ kallas curli, funkar bland annat som ”armeringsjärn” när bakterier klumpar ihop sig tillsammans och bildar svårgenomträngliga sjok, biofilmer, till exempel på katetrar och implantat.

För att tillverka bakteriens curli på rätt sätt krävs ett sofistikerat maskineri. Olika små proteiner styr processen. Forskarna bakom studien har identifierat ett hjälpprotein, CsgC, som spelar en viktig roll. Det hindrar en av curlis viktigaste byggstenar, CsgA, från att börja sätta ihop proteintrådar inuti bakterien, där det skulle ställa till samma slags oreda som vid de mänskliga amyloidsjukdomarna.

I labbet har forskarna sedan prövat vilken effekt CsgC-proteinet har på det mänskliga protein som bildar skadlig amyloid vid Parkinsons sjukdom, alpha-synuclein.

– CsgC visade sig vara en super-inhibitor av Parkinsonfibern, säger Fredrik Almqvist. Däremot hade det ingen effekt alls på amyloid-beta, det protein som associeras med Alzheimers.

Varför hindrar inte hjälpproteinet CsgC all slags amyloidbildning? Den nöten knäckte en av forskarna bakom studien, Margery L. Evans vid University of Michigan. Hon jämförde det bakteriella proteinet som CsgC interagerar med och alpha-synuclein och fann en unik sekvens av aminosyror som fanns i båda dessa proteiner, men inte i Alzheimerproteinet.

– När vi bytte ut denna sekvens i alpha-synuclein mot andra aminosyror tappade proteinet CsgC sin effekt, säger Fredrik Almqvist.

Ofta är redan byggstenarna till amyloid, så kallade oligomerer, giftiga för cellerna. Detaljkunskap om hur amyloidbildning går till och hur bakterier gör för att hindra att proteintrådar bildas felaktigt ger därför viktiga ledtrådar till hur amyloidsjukdomar kan förebyggas och behandlas.

När bakterier geggar ihop sig i biofilmer får antiseptiska medel och antibiotika svårt att tränga igenom, vilket kan leda till kroniska infektioner. Att förstöra biofilmen genom att angripa bildandet av bakteriernas curli skulle vara en möjlig väg att komma åt bakterierna med antibiotika, pekar forskarna på.

Originalartikel: Margery L. Evans, Eric Chorell, Jonathan D. Taylor, Jörgen Ådén, Anna Göthesson, Fei Li, Marion Koch, Lea Sefer, Steve J. Matthews, Pernilla Wittung-Stafshede, Fredrik Almqvist och Matthew R. Chapman: The Bacterial Curli System Possesses a Potent and Selective Inhibitor of Amyloid Formation, Molecular Cell 57, 1–11 February 5, 2015

Kontaktinformation
Fredrik Almqvist, Telefon: 090-786 69 25, 070-397 90 97, E-post: fredrik.almqvist@umu.se

I en artikel i tidskriften Science visar en internationell forskargrupp ledd från Institutet för rymdfysik i Kiruna vad som händer då en magnetosfär håller på att bildas kring kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. En magnetosfär är ett område i rymden dit solvinden inte kan nå. Alla planeter i solsystemet omges av magnetosfärer, men runt en komet finns det en magnetosfär bara om kometen befinner sig tillräckligt nära solen. Resultaten bygger på mätdata som samlats in av kometjägaren Rosetta.

Efter 10 års färd kom rymdfarkosten Rosetta fram till sitt mål 6 augusti 2014. Då nådde man ett avstånd till kometen på bara 100 km. Dagen efter, den 7 augusti, såg forskargruppen i Kiruna vattenjoner med låg hastighet i sina mätningar.

”Det var en otvetydig signatur av kometen, den första säkra detektionen av joner från kometens atmosfär”, berättar docent Hans Nilsson vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna. Hans Nilsson är ansvarig för instrumentet Ion Composition Analyzer, ICA, som utvecklats och byggts i Kiruna. Instrumentet mäter positivt laddade joner och är ett av fem instrument som ingår i Rosetta Plasma Consortium.

En komet som befinner sig långt från solen liknar en kall snöboll. När kometen kommer närmare solen förångas flyktiga ämnen från ytan, främst vatten, och bildar en atmosfär runt kometen. Solens ultravioletta strålning och kollisioner med solvinden joniserar en del av kometens atmosfär. När kometen kommer tillräckligt nära solen blir dess atmosfär så tät och joniserad att den blir elektriskt ledande. Då det sker kan atmosfären hålla emot solvinden och solvinden kan inte längre nå atmosfärens inre delar. När det händer föds en kometmagnetosfär – ett solvindsfritt område kring kometen.

”Rosetta är en unik rymdexpedition”, säger Hans Nilsson. ”Tidigare rymdfarkoster som studerat kometer har rusat förbi dem på stort avstånd och med hastigheter på 10-tals km/s. Då har kometernas magnetosfärer redan varit välutvecklade.”

Rosetta rör sig runt Churyumov-Gerasimenko med en hastighet av bara några decimeter per sekund. Avståndet till kometen är endast tiotals kilometer och kometens magnetosfär har ännu inte skapats.

”För första gången kan vi se vad som händer innan kometatmosfären kan hålla emot solvinden”, säger Hans Nilsson. ”Kometatmosfären påverkar redan solvinden mer än vi trott att den skulle göra och vad vi bevittnar just nu är hur en magnetosfär håller på att födas.”

Resultaten presenteras i tidskriften Science den 23 januari: ”Birth of a comet magnetosphere: a spring of water ions”, Hans Nilsson et al.

Kontaktinformation
Dr. Hans Nilsson, docent vid IRF, tel. 0980-79127, 070-298 0287, mailto:hans.nilsson@irf.se; Rick McGregor, informationsansvarig vid IRF, tel. 0980-79178, mailto:rick@irf.se

Förekomsten av fosterdöd sent i graviditeten, efter graviditetsvecka 28, är cirka 4 per 1000 födda barn i Sverige.

– Det finns flera anledningar till att fostren dör i livmodern, till exempel sjukdomar hos modern, infektioner, problem med moderkaka eller navelsträng, kromosomavvikelser och missbildningar. Hos upp till femtio procent av barnen som dör före födelsen är den bakomliggande orsaken oklar, säger Karin Eurenius, överläkare vid Akademiska sjukhuset och en av medförfattarna till artikeln.

Genen som forskarna nu har identifierat orsakar ett syndrom som kallas FADS och som leder till att musklerna slutar att fungera. Det karaktäriseras av minskade fosterrörelser, minskad tillväxt i livmodern, avvikande ansiktsdrag, felställningar i leder och underutvecklade lungor. De flesta barn dör i livmodern eller strax efter födseln på grund av att lungorna inte utvecklats och fungerar som de ska.

I det aktuella forskningsprojektet har forskarna använt moderna sekvenseringsmetoder för att identifiera den mutation som orsakar sjukdomen. De utgick från en svensk familj där alla barn utom ett hade drabbats av FADS men där man inte kunnat hitta några tidigare kända genetiska förändringar. Forskarna studerade DNA:t hos mamman, pappan och ett sjukt foster i familjen och hittade en mutation i en gen som kallas MuSK. Den muterade genen identifierades i hela familjen men hos föräldrarna fanns den bara i en uppsättning och därför har de inte drabbats av sjukdomen. Hos alla sjuka foster fanns genmutationen i dubbel uppsättning.

Forskarna vet inte hur vanlig denna mutation är i den svenska befolkningen men eftersom mutationen inte har hittats tidigare är den troligtvis ganska ovanlig.

– För att ett foster ska drabbas måste det ärva en muterad variant från vardera föräldern och chansen att två personer med den muterade genen ska träffa på varandra kan ses som ganska liten. Vi håller nu på med att kartlägga frekvensen av mutationen i den svenska befolkningen och speciellt testa för MuSK i det område där vi har identifierat mutationen, säger forskaren Maria Wilbe vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

Mutationen gör att det protein som bildas från MuSK-genen inte längre är funktionellt. Det medför att signalöverföringen mellan nervände och muskelfiber inte fungerar som den ska, vilket kan förklara de symptom som finns vid FADS. Tidigare studier har dessutom visat att möss som helt saknar MuSK-proteinet har liknande symptom som de drabbade barnen i denna studie. De rör sig inte som de ska, kan inte andas, de saknar funktionell signalering mellan nervände och muskelfiber och de dör kort efter födseln.

– Med denna studie hoppas vi kunna bidra till att hjälpa familjer där ett foster dött innan födseln att få en korrekt genetisk diagnos, i de fall där detta misstänks. Vi hoppas också kunna erbjuda tidig fosterdiagnostik i de aktuella fallen, säger professor Marie-Louise Bondeson som lett studien och arbetar som sjukhusgenetiker vid Klinisk genetik, Akademiska sjukhuset.

Kontaktinformation
Maria Wilbe, maria.wilbe@igp.uu.se, +46 (0)73 655 1989; Marie-Louise Bondeson, marielouise.bondeson@igp.uu.se, +46 (0)18-611 5939

Hittills har man inom forskarvärlden trott att milda infektioner, alltså utan sjukdomssymptom, inte påverkar överlevnad och förökning. Men en ny studie visar att en malariainfektion som för stunden saknar tecken på negativa effekter ändå påverkar i det fördolda och till slut får svårartade konsekvenser i form av förkortad livslängd hos de drabbade.

– Om detta skulle vara en generell mekanism även för andra typer av milda, kroniska infektioner, vilket är fullt möjligt, så är vår studie av stort intresse för att förstå vilka effekter som milda sjukdomar kan ha hos andra organismer inklusive människa, säger Dennis Hasselquist, professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.

Den nya studien innehåller enligt forskarna själva flera resultat som är mycket överraskande. Tidigare ansåg man att en mild infektion enbart ger upphov till små tillfälliga kostnader som kroppen snabbt kan kompensera.

– Men våra resultat visar istället att sådana små, till synes ofarliga, kostnader verkar kunna ackumuleras och påskynda kroppens åldrande och individens tidigare död. Det är verkligen nytt och förvånande, säger kollegan Staffan Bensch, biologiprofessor vid Lunds universitet.

Orsaken till att dessa små kostnader i slutändan förkortar livslängden kan enligt studien vara en mekanism kopplad till kromosomerna i den drabbade individens celler. Kromosomernas ändar, de så kallade telomererna, skyddar arvsmassan från skador. Det är sedan tidigare känt att ju längre kromosomändar man har kvar desto större chans har man att leva länge. Den aktuella studien visar att en mild malariainfektion hos fåglar ger upphov till att telomererna förkortas i en betydligt snabbare takt hos infekterade individer än hos friska.

– De små, icke mätbara kostnaderna av den kroniska sjukdomen verkar ligga bakom en accelererad förkortning av telomererna. Och när telomererna blir för korta ger detta upphov till fatala effekter och för tidig död, säger Dennis Hasselquist.

Forskarna har studerat malaria hos en flyttfågelart, trastsångare, som häckar varje sommar vid sjön Kvismaren utanför Örebro och som övervintrar i tropiska Afrika. Trastsångare som hade kronisk malaria, men med extremt lite parasiter i blodet och helt utan några sjukdomstecken, födde upp hälften så många ungar under sitt liv jämfört med icke-infekterade fåglar. Storleken på årskullarna var visserligen samma som för de friska fåglarna, men eftersom de infekterade individernas egen livslängd förkortades blev deras totala antal ungar betydligt lägre. De infekterade fåglarna fungerade till synes lika bra i vardagen som de friska fåglarna, de orkade lika mycket.

– Infekterade hanar sjunger precis lika vansinnigt mycket, alltså 21 timmar per dygn, som friska hanar. Och infekterade honor matar ungar lika intensivt som icke-infekterade, säger Dennis Hasselquist.

Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Science.

Kontaktinformation
Dennis Hasselquist, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 070 – 495 02 89 dennis.hasselquist@biol.lu.se Staffan Bensch, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 046 – 222 42 92 staffan.bensch@biol.lu.se Asghar Muhammad, postdoc (intervjuer på engelska) Vid studiens genomförande verksam vid Lunds universitet. Nyligen flyttat till Institutionen för medicin, Solna, Karolinska institutet. Tel 08 – 517 76 748 Asghar.Muhammad@ki.se

Klimatpolitiken har länge inriktats på att etablera ett globalt ramverk som reglerar ansvaret för att minska utsläppen av växthusgaser mellan stater så effektivt och rättvist som möjligt. Redan vid Köpenhamnsmötet 2009 blev det tydligt att utsikterna för en sådan överenskommelse är begränsade. Istället kan vi se en ny inriktning för klimatpolitiken som går bortom det internationella och fokuserar på vad enskilda stater kan och är beredda att göra för att mildra klimatförändringarna. Ett uttryck för detta är de nationella intentioner och klimatmål som diskuterades i Lima och som ska läggas på bordet inför Parismötet nästa år.

– Allt talar för att ett nytt globalt klimatavtal kommer att vila på nationellt beslutade klimatmål och initiativ. Fokus riktas mot att stödja stater och andra aktörer så att dessa kan vidta så ambitiösa klimatåtgärder som möjligt, säger Roger Hildingsson.

Alltsedan Kyotoprotokollet (1997) har nationell klimatpolitik i stort utformats för att få stater att leva upp till sina internationella åtaganden och att minska utsläppen så kostnadseffektivt som möjligt. Det perspektivet håller nu på att förändras.

– Det innebär en ny inriktning för klimatpolitiken och en förändrad syn på statens roll i samhällsstyrningen, säger Roger Hildingsson. Det medför ett perspektivskifte från vad som anses vara mest kostnadseffektivt till en mer pragmatisk hållning om vilka åtgärder som faktiskt står till buds för att åstadkomma en koldioxidsnål samhällsutveckling.

I sin avhandling fokuserar Roger Hildingsson på nationell klimatpolitik och hur statliga aktörer kan styra en klimatomställning av samhället. Han pekar på att det bortom den internationella klimatpolitiken finns en uppsjö initiativ för att minska samhällets klimatpåverkan. I Sverige är utfasningen av eldningsolja inom värmesektorn ett exempel på lyckad klimatomställning:

– Genom stegvisa reformer har fjärrvärmen byggts ut kraftigt samtidigt som bioenergi och annan förnybar energi ökat. Tack vare en aktiv energi- och klimatpolitik har det svenska energisystemet förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste 20-30 åren, säger Hildingsson.

Inom andra områden som processindustrin och transportsektorn är motsvarande omställningsprocesser ännu i sin linda. En förklaring är att dessa områden är svårare att styra med traditionella former av reglering och ekonomiska styrmedel, varför andra former av innovationspolitik och samhällsplanering behövs.

– Den svenska koldioxidskatten har haft avgörande betydelse för övergången till förnybar energi i energisystemen, men visat sig otillräcklig för att främja klimatomställning i andra samhällssektorer, konstaterar Hildingsson.

I sin avhandling visar han hur en koldioxidsnål samhällsutveckling förutsätter ett nytt sätt att se på politikens och statens roll i samhällsstyrningen. Statens uppgift är inte enbart att reglera kostnaden för utsläpp, utan handlar snarare om att aktivt uppmuntra, samordna och orkestrera initiativ och insatser av andra samhällsaktörer.

– Ett vidgat perspektiv på samhällstyrningens funktion kan skapa utrymme för en bredare uppsättning strategier för en koldioxidsnål samhällsutveckling. Men, det förutsätter att det ensidiga synsätt på ekonomisk styrning som hittills dominerat i klimatpolitiken kan brytas, avslutar Roger Hildingsson.

Avhandlingen

Kontaktinformation
Roger Hildingsson, 070-693 15 71, roger.hildingsson@svet.lu.se

Depression, trötthet och ångest tycks ha blivit vanligare bland unga vuxna under de senaste årtiondena. I detta skede av livet präglas tillvaron ofta av praktiska svårigheter kring bostad och arbete och ett prövande och experimenterande förhållningssätt till familjebildning. Genom sociala medier har dagens unga vuxna också betydligt större möjligheter än tidigare generationer att hålla sig uppdaterade om tillståndet i världen, och globala frågor om klimat och social orättvisa sporrar många till etiska ställningstaganden. Mot denna bakgrund görs många livsavgörande val, men det utvecklas också vardagsvanor inom olika områden, såsom matval och måltider.

Elisabeth von Essen har i sitt miljöpsykologiska doktorsarbete undersökt hur unga vuxna använder sig av olika strategier kring mat och särskilt ekologisk mat, för att uppnå hälsa, välbefinnande och motståndskraft. Arbetet bygger på samtal med 30 personer i åldern 18–35 år, med ett uttalat intresse för ekologisk mat.

Förhållandet till ekologisk mat kan enligt Elisabeth von Essen beskrivas på två plan. På en existentiell nivå handlar det om en önskan att knyta tätare band till naturen, medan det på en psykologisk nivå handlar om identitet, värderingar och välbefinnande.

– De försöker ta sig an de utmaningar som detta livsskede bjuder och skapa stadga i tillvaron genom att göra sig medvetna om relationen mellan mat och kropp. De gör också maten till en del av sina livsberättelser, med hjälp av känsloladdade matminnen från uppväxten.

Något som Elisabeth von Essen vill uppmärksamma särskilt är den vikt de unga fäster vid att lyssna efter kroppens signaler och avläsa känslotillstånd. Hon lyfter också fram hur relationen till mat kan ge utrymme för självacceptans och välbehövligt självmedkännande. Hennes slutsats är att relationen till ekologisk mat hos dessa unga vuxna är en naturbaserad självterapeutisk åtgärd för att bättre försöka hantera de påfrestningar och den osäkerhet som ofta karaktäriserar livsperioden.

– De verkar betrakta mat som en förlängning av kroppen, något som de kan använda för att hantera existentiella frågor och motverka stress och känslor av maktlöshet. Maten används för att förstärka positiva känslor och förknippas med ”det goda i livet”. I bästa fall fungerar maten som en buffertzon av trygghet som gör det lättare för dem att klara av påfrestningar, läka själsliga sår, skapa och njuta.

Maten verkar också kunna bidra till personlig utveckling och något som ibland kallas ”psykologisk blomstring”.
Minnen av en positiv atmosfär vid måltider i barndomen med positiva relationella mönster är något som de unga återknyter till för att övervinna känslor av maktlöshet, ensamhet och övergivenhet.

Perioden erbjuder även en ”andra chans” när det gäller livsstilsval – en möjlighet att bryta med negativa mönster kring mat och måltider från uppväxten, och att hitta nya förebilder. En vändpunkt då mönster kan omvärderas och bana väg för en positiv förändring kan t.ex. uppstå i samband med att man går igenom en kris, blir förälder eller möter en ny partner.

Elisabeth von Essen menar att intresset för mat för de flesta tycktes vara en positiv kraft, men påpekar att ett extremt fokus på hälsa i relation till mat också kan vara uttryck för en problematik kring mat. Hon hoppas att resultaten kan ge idéer om hur ”medvetet ätande” kan utvecklas till en naturbaserad form av terapi, men också mer generellt influera matkultur och matvanor.

Länk till avhandlingen

Kontaktinformation
Elisabeth von Essen, 070-508 01 75, elisabeth.von.essen@slu.se

Hantering av hästgödsel är ett kostsamt problem för många hästägare samtidigt som lantbrukare efterfrågar lättillgängliga näringsämnen till sina gårdar. En enkel ekvation kan tyckas, men många stallägare vet inte hur de ska hantera gödseln för att göra den till en attraktiv produkt för lantbrukaren.

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut driver projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” tillsammans med Hushållningssällskapet Sjuhärad, Maskinringen Sjuhärad, Kommuner i Sjuhärad och LRF för att visa att det går att få kretslopp för hästgödsel – från stall till mark. Målet med projektet är att öka kompetensen runt hästgödsel som tillgång i kretsloppen och skapa en lokalt anpassad Sjuhäradsmodell för hantering och samarbete runt hästgödsel där hästägaren och lantbrukaren är i fokus. Dessutom hoppas man att projektet leder till en ökad tillväxt av nya tjänster inom området.

Christian Olsson på Maskinringen Sjuhärad säger att det är ett jätteintressant projekt och att de är öppna för fler lösningar än att bara flytta hästgödsel från stall till åker.

– Vi vill även se om det går att förädla och använda det på ett ännu mer effektivt sätt, säger han.

– Vi har medlemmar som betalar dyrt för att forsla bort gödsel som i själva verket kan vara användbart för lantbruken. Den stora utmaningen är att få lantbrukarna att se lönsamheten – både ekonomiskt och miljömässigt – och nyttan med projektet, säger Margareta Bendroth på Hushållningssällskapet Sjuhärad som tror att projektet kan vara svaret på många hästägares problem.

Projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” kommer pågå under 2015 och finansieras av Boråsregionen Sjuhärads kommunalförbund som beviljat 700 000 kronor till projektet.

Kontaktinformation
Gunilla Henriksson, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5738, gunilla.henriksson@sp.se Ylva Alonzo, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5193, ylva.alonzo@sp.se

Enligt Lars Nyberg, professor vid institutionen för strålningsvetenskaper och föreståndare vid Umeå Center for Functional Brain Imaging, UFBI, som medverkar i studien, är resultaten viktiga eftersom de ökar kunskaperna om varför det finns individuella variationer när det gäller hjärnans utveckling.

– I studien har vi fokuserat på sju så kallade subkortikala områden i hjärnan, som är förknippade med minnesförmåga, rörelse, inlärning och motivation. Vi vet sedan tidigare att förändringar i dessa områden kan leda till beteendeförändringar och sjukdom. Genom att vi nu har identifierat dessa genetiska varianter får vi nu nya möjligheter att fastställa vilka mekanismer som ligger bakom sjukdomar kopplade till dessa områden i hjärnan, säger Lars Nyberg.

I den aktuella studien, som ingår i forskningsprojektet ENIGMA, har närmare 300 forskare från 193 institutioner och lärosäten samlat in data från genetiska analyser och magnetkameraundersökningar av hjärnan från över 30 000 individer. Tanken med ENIGMA är att det med hjälp av de stora datamängder som samlas in ska bli möjligt att besvara frågor om genetiska faktorer som är positiva för hjärnans funktioner, eller faktorer som bidrar till sjukdom.<

En av de genetiska varianter som forskarna nu har identifierat har inverkan på volymen av en del av hjärnan som heter hippocampus. Hippocampus är bland annat inblandad vid inlärning och lagring av minnen och är även påverkat vid sjukdomen schizofreni.

– Eftersom studien ger oss kunskaper om den normala utvecklingen i dessa subkortikala regioner får vi också insikter om vad som händer när sjukdom yttrar sig. Den här typen av studier är för omfattande och kostsamma för att enskilda forskare ska kunna genomföra dem på egen hand. Genom att vi arbetar tillsammans i stora internationella samarbetsprojekt kan vi nu ta itu med dessa typer av problem och öka förståelse av hjärnans biologi, säger Lars Nyberg.

Kontaktinformation
Lars Nyberg, Telefon: 070-609 27 75, E-post: lars.nyberg@diagrad.umu.se

Resultaten publiceras i The Journal of the American Medical Association (JAMA).Blodstamcellstransplantation är en ny och ännu ej etablerad form av behandling för MS. I världens hittills största studie följdes 145 patienter upp till fem år efter transplantationen och av dessa var 68 procent helt stabila och uppvisade inga tecken till sjukdomsaktivitet. Över hälften av patienterna förbättrades i sin neurologiska funktion och patienterna rapporterade en stor förbättring i livskvalitet efter behandlingen. Biverkningarna var förhållandevis milda och ingen patient dog som en konsekvens av behandlingen.

Den stora majoriteten av patienterna som behandlades hade så kallad skovvis förlöpande MS och resultaten var överlägset bäst i denna grupp, även om patienter med sekundärprogressiv MS också till övervägande del blev stabila. Om behandlingen genomfördes inom tio år från det att diagnosen ställdes blev utfallet också bättre. I Sverige har hittills cirka 80 personer behandlats med blodstamcellstransplantation, med liknande resultat.

– Resultaten är påtagligt bättre än med etablerade behandlingar som idag finns tillgängliga i Sverige, där egentligen ingen annan behandling har kunnat visa förbättring. En annan fördel är behandlingen ges vid ett enda tillfälle och därefter klarar sig majoriteten utan behandling. Vi hoppas och tror att behandlingen kommer att slå igenom på stort under de kommande fem åren, säger Joachim Burman, överläkare vid Akademiska Sjukhuset och forskare vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, som är en av huvudförfattarna till artikeln.

Association of Nonmyeloablative Hematopoietic Stem Cell Transplantation With Neurological Disability in Patients With Relapsing-Remitting Multiple Sclerosis, JAMA. 2015;313(3):275-284. doi:10.1001/jama.2014.17986.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Joachim Burman, Telefon: 018-611 5032, e-post: joachim.burman@neuro.uu.se

I Sverige tillämpas nationella program för screening av både livmoderhalscancer (cellprovtagning) och bröstcancer (mammografi). Motsvarande program för screening av prostatacancer saknas.

Många män gör istället PSA-tester på eget initiativ, så kallad opportunistisk screening. Det finns dock ingen nationell rekommendation hur ett sådant testprogram skall vara utformat.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i ett flertal större studier testat organiserad PSA-screening på 10 000 slumpvis utvalda män i Göteborgsregionen, och jämfört med utfallet vid opportunistisk screening.

Studierna visar att ett organiserat testprogram både upptäcker fler cancerfall i ett tidigt, botbart skede och kraftigt minskar risken att dö:

• I gruppen av män som deltog i organiserad PSA-screening minskade risken att dö i prostatacancer med 42 procent. I gruppen som genomgick opportunistisk screening sågs endast en marginellt minskad dödlighet.

• Omsatt i ett räkneexempel förhindrades ett dödsfall per 13 män som diagnostiserades med prostatacancer i den organiserade screeningen, jämfört med ett förhindrat dödsfall per 23 diagnostiserade män i den opportunistiska screeningen.

– Den opportunistiska PSA-screening som vi använt i Sverige i 20 år är helt enkelt inte effektiv, och har bara marginellt minskat risken för män att dö i sjukdomen, säger Rebecka Arnsrud Godtman som publicerar studierna i sin avhandling.

Den opportunistiska screeningen leder dessutom till att en större andel män får prostatacancerdiagnos i onödan. Förutom den psykiska påfrestningen av att få en cancerdiagnos riskerar dessa män att få leva med biverkningarna av en behandling resten av livet, utan att egentligen få några positiva effekter säger Rebecka Arnsrud Godtman.

Göteborgsforskarnas slutsats är att PSA-screeningen i Sverige bör ske i ett organiserat program där män regelbundet bjuds in för tester. Screeningen bör starta vid en relativ ung ålder, runt 50 år, och ske med täta kontroller. För att minimera riskerna för överdiagnostik bör inte äldre män och män med annan sjuklighet genomgå PSA-screening.

Risken för överbehandling kan minskas genom så kallad aktiv monitorering, där diagnostiserade män står under noggrann uppsikt och bara behandlas om tumören visar tecken på att bli mer aggressiv. Enligt avhandlingen kan hela 60 procent av de tumörer som hittas vid organiserad PSA-screening handläggas med aktiv monitorering.

Avhandlingen Prostate Cancer Screening – Aspects of Overdiagnosis presenterades i december 2014.

Kontaktinformation
Kontakt:
Rebecka Arnsrud Godtman, doktor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0736 737 456
r.godtman@gmail.com

Varma vintrar har nämligen gjort det svårare för rödingen att hitta
föda, och det gäller både nykläckta yngel och större fiskar. Detta visar en studie från SLU som nyligen publicerades i Nature Communications.

Det finns idag många exempel på växter och djur som har påverkats direkt av klimatförändringarna. Att förutspå effekten av ett varmare klimat på t.ex. ett rovdjur är dock komplicerat, eftersom nettoeffekten påverkas av hur andra organismer i näringsväven reagerar. En ny studie som visar att varma vintrar har slagit hårt mot vätterrödingen, både som litet yngel och som vuxen, är ett av få exempel där effekterna av flera samverkande mekanismer har klarlagts.<br />– Vad jag känner till är det här den första undersökningen som rör både direkta och indirekta klimateffekter på en toppredator i sötvatten, säger Tomas Jonsson från SLU, som har lett studien.

Studien bygger på en analys av fångst- och klimatdata som har samlats in sedan början av 1900-talet, samt goda kunskaper om näringsväven, dvs. vem som äter vad, i Vättern. Varma vintrar visade sig följas av år med sämre rödingsfångster, med fem till sex års fördröjning. Omkring fyra år efter en riktig isvinter var rödingfångsterna i stället ovanligt goda. Fångststatistiken visar också att siklöjan, som tidigare var det viktigaste bytet för fullvuxen röding, har gått tillbaka kraftigt under de senaste 25 åren.

Förklaringen till trenderna i fångststatistiken är enligt studien att varmare vintrar leder till ekologiska felanpassningar som slår mot rödingen i två av dess åldersklasser: Under varma vintrar utvecklas rödingrommen snabbare och kläcks helt enkelt för tidigt och ynglen hinner då förbruka sina näringsreserver innan tillgången på föda, djurplankton, har blivit god i sjön. Äldre rödingar påverkas samtidigt indirekt, genom att även siklöjans rom kläcks för tidigt, vilket kraftigt minskar tillgången på detta viktiga bytesdjur.

Att rödingen hittills inte verkar ha anpassat äggkläckningstidpunkten till de senaste 25 årens varmare klimat tyder på att genetisk variation för denna egenskap saknas eller är otillräcklig. Eftersom eventuella åtgärder för att minska klimatförändringarna verkar långsamt kan det bästa sättet att hjälpa storrödingen att klara klimatförändringarna vara att hjälpa beståndet att växa. Ett växande bestånd får större genetisk variation, och därmed bättre möjligheter att anpassa sig till ändrade förhållanden.

– Det kan låta bakvänt, men om vi tar hotet från uppvärmningen på allvar bör förvaltningen av vätterrödingen fokusera på andra faktorer som stressar beståndet, säger Tomas Jonsson. Det handlar bland annat om att begränsa predation på rom av inplanterade kräftor och konkurrens från inplanterad lax samt att undvika för stort uttag från yrkes- och fritidsfiske.

Forskningen har genomförts i ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Högskolan i Skövde.

Tomas Jonsson är även lektor  vid Högskolan i Skövde

Artikeln: A freshwater predator hit twice by the effects of warming across trophic levels. Tomas Jonsson & Malin Setzer. 2015. Nature Communications 6, Article number: 5992. doi:10.1038/ncomms6992


Kontaktinformation
Mer information: Tomas Jonsson, docent i teoretisk ekologi, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, 018-67 34 01, Tomas.Jonsson@slu.se

– Innovationer faller inte ner som manna från himlen. Att förstå vilka incitament och förutsättningar som leder till innovationer är viktigt ur både policy- och forskningssynpunkt, säger Josef Taalbi.

Tillsammans med forskarkollegan Karolin Sjöö har han byggt upp en databas med över 4000 svenska innovationer mellan 1970-2007 som nu fått 13,2 miljoner kronor av Vinnova för att sluta informationsgapet över svenska innovationer framåt.

Enligt Taalbi uppstår nya innovationer utifrån två olika mönster: negativa och positiva drivkrafter. Det handlar om hur företag och andra aktörer agerar eller reagerar på omvärldsförändringar.

Nya innovationer kan uppstå proaktivt ur positiva möjligheter som ofta drivs av flaskhalsar i att kunna utnyttja ny teknik. Stora möjligheter uppstod genom mikroelektronikens introduktion på 70-talet som ledde till en våg av innovationer som kulminerade i början av 1980-talet.

Ett annat exempel är telekomindustrin på 90-talet. Ny teknik för snabbare dataöverföring fanns redan. Begränsningen låg i nätverkskomponenterna som exempelvis växlar och nätverkskretsar. Det skapade ett positivt innovationstryck till att fylla i luckorna i pusslet, vilket gav upphov till den bredbandsteknik, samt efterföljande produkter och tjänster, vi använder idag.

Ett modernt exempel är elbilar. Tekniken finns, men batterierna är tunga och ineffektiva. Det är ett område inom vilket vi kan komma att se många innovationer framöver, säger Josef Taalbi.

Ibland tvingas innovationer fram av förändringar i omvärlden. Dessa reaktiva Negativa drivkrafter delar Taalbi in i tre kategorier: sociala, ekonomiska och miljömässiga. Dessa är ofta kopplade till större strukturella utmaningar som ekonomisk kris, klimatkris och övergång till ett nytt energislag m.m. Under 1970-talets kris hopade sig problemen och blev starka drivkrafter för innovation.

– Exempelvis kämpade skogsindustrin i Sverige med ett lönsamhetsproblem under 70-talet. Regleringar hade satt ett tak för hur mycket skog som fick avverkas vilket slog mot ekonomin i företagen. Nya maskiner utvecklades som kunde utvinna mer trä per fällt träd och Sverige fick återigen en lönsam skogsindustri, säger Taalbi.

Verkstadsindustrin brottades istället med sociala utmaningar. Giftiga svetsgaser, asbest och buller inom industrin utgjorde ett arbetsmiljöproblem på 70- och 80-talet, vilket bidrog till omfattande strejker. Dessa omvärldskrav gjorde att man tog fram nya verktyg utan giftiga gaser, maskiner som var bättre isolerade och inte bullrade så mycket. Ofta visade sig dessa innovationer också vara effektivare än sina föregångare.

I sin avhandling identifierar Josef Taalbi också en rad utvecklingsblock, det vill säga nätverk av företag i olika industrier som ser, kompletterar och drar nytta av varandras behov och kunskaper för att utveckla nya innovationer.

Dessa utvecklingsblock synliggör vilka branscher och tekniker som är komplementära och ömsesidigt beroende av varandra. De är också drivande i att finna tillämpningar och marknader för nya produkter och tjänster.

Taalbis forskning kan ge oss en bättre förståelse av hur utvecklingen av dagens innovationer, såsom elbilar, kan påskyndas och passa in i samhället.

– Det krävs parallell utveckling på flera områden för att ny teknologisk infrastruktur ska kunna falla på plats, säger Josef Taalbi.

FAKTA
Taalbi och Sjöös innovationsdatabas SWINNO fick nyligen 13.2 miljoner av Vinnova för projektet SWINNO 2.0 – Significant New Products and Processes in Sweden 1970 to the present.

Syftet med SWINNO 2.0-projektet är att uppdatera databasen fram till 2014 och framåt samt bredda metoden för att fånga signifikanta innovationer, i huvudsak produkter och processer.

Den nya databasen, SWINNO 2.0, ska också kunna samköras med andra mikrodatabaser vilket skapar förbättrade möjligheter att öka kunskaperna om innovationers drivkrafter, betydelse för värdeskapande och andra samhällseffekter.

Kontaktinformation
Josef Taalbi, doktor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tel. 073-0284988
E-post: josef.taalbi@ekh.lu.se

Ghrelin är ett mag- och tarmhormon som frisätts från magsäcken, och som medverkar i stimuleringen av vår aptit genom att aktivera hjärnans belöningssystem.

Eftersom hjärnans belöningssystem även motiverar oss till att söka efter en partner och till att ha sex, beslutade sig en grupp forskare vid Sahlgrenska akademin för att undersöka om ghrelin även kan påverka sexuella beteenden.

Svaret är: ja, åtminstone hos möss.

I studien visar forskarna att när möss får ett tillskott av ghrelin så ökar de sin sexuella aktivitet och sina ansträngningar för att hitta en partner. Effekten bekräftades i ett uppföljande experiment, där möss som fick en ghrelinhämmare istället minskade sin sexuella aktivitetet.

– Det är sedan tidigare känt att ghrelin påverkar de belöningsmekanismer som triggas av mat, alkohol och andra beroendeframkallande droger. Vår studie visar nu för första gången att ghrelin även spelar en roll i naturliga belöningsmekanismer som sex, säger Elisabet Jerlhag, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Studierna visar att ghrelinets effekt förmedlas via dopamin, som är en känd och viktig budbärare i hjärnans belöningsssytem. Forskarnas slutsats är att både ghrelin och dopamin reglerar normalt sexuellt beteende hos möss.

– Detta innebär dock inte att ghrelin fyller samma funktion hos människor. För att ta reda på det krävs betydligt mer forskning på området. Men potentiellt skulle ghrelinhämmare kunna vara en nyckel till framtida behandlingar för sexberoende och sexmissbruk, säger Elisabet Jerlhag:

– Beroendetillstånd, inklusive sexmissbruk, är ett av våra stora samhällsproblem, och behovet av nya behandlingsstrategier är stort. Förhoppningsvis kan våra resultat lägga ännu en pusselbit till det arbetet, säger Elisabet Jerlhag.

FAKTA
Artikeln The role of ghrelin signalling for sexual behaviour in male mice publicerades online i tidskriften Addiction Biologoy den 4 december. <br />

Kontaktinformation
Elisabet Jerlhag Holm, docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0736-48 33 36 elisabet.jerlhag@pharm.gu.se Emil Egecioglu, forskare vid Lunds universitet 040-2220817 emil.egecioglu@med.lu.se

Det är Pia Bartels, umeåekolog, som tillsammans med finska och tyska forskare
efterfrågar att terrestra och akvatiska ekologer arbetar mer integrerat.

– Ekologi sträcker sig över ekosystemgränser och därför bör forskare och finansiärer sluta vara antingen ”blöta” eller” torra ”. En mer integrerad forskning bland akvatiska och terrestra forskare är avgörande för att möta framtida utmaningar såsom klimatförändring, säger Pia Bartels, postdoktor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.

Akvatiska och terrestra miljöer är vid första anblicken separerade ekosystem. Sannolikt på grund av denna uppenbara avskiljning är det en tradition inom ekologisk forskning att studera de två ekosystemen separat. Ett ökande antal studier under de senaste åren visar dock att akvatiska och terrestra ekosystem är sammankopplade på väldigt många sätt. Dessa kopplingar är ofta viktiga för funktionen hos varje ekosystem.

Forskarna betonar i sin studie att särskiljandet av akvatiska och terrestra ekosystem huvudsakligen är artificiell och de ger förslag på flera verktyg, vilka redan finns tillgängliga för forskarsamhället, som kan tillämpas för att främja en mer integrerad forskning.Till exempel kan meta-ekosystemteori, ett teoretiskt ramverk som beskriver rumsliga flöden av materia och energi mellan olika delar av naturen, användas för att beskriva kopplingarna mellan olika ekosystem.

Fjärranalys är ett annat verktyg som forskarna förordar. Det har framgångsrikt använts av terrestra ekologer och mer nyligen av akvatiska ekologer för att härleda miljöinformation och storskaliga mönster i terrestra och akvatiska ekosystem. Till exempel med hjälp av fjärranalys kan den terrestra produktiviteten beräknas på en större skala. Forskarna föreslår också att fjärranalys kan användas för att uppskatta flöden av organiskt kol och näringsämnen från land till vatten, samt förutsäga mångfald och artsammansättning i akvatiska samhällen på landskapsnivå.

– I ett landskap som består av både akvatiska och terrestra ekosystem kan vi inte längre studera det en och ignorera det andra, särskilt inte när vi står inför större genomgripande miljöförändringar. Till exempel kan den ökande mängd nederbörd som klimatförändring förväntas medföra leda till ökad transport av organiskt material från terrestra till akvatiska ekosystem. Denna så kallade brownification har flera betydande effekter på sjöar och vattendrag. Vi måste helt enkelt börja studera båda ekosystemen tillsammans och samtidigt, säger Pia Bartels.

FAKTA
Originalartikel. Soininen J., Bartels P., Heino J., Luoto M., and Hillebrand H.: Toward more integrated ecosystem research in aquatic and terrestrial environments. BioScience (2015) doi: 10.1093/biosci/biu216. http://bioscience.oxfordjournals.org/content/early/2015/01/08/biosci.biu216.short?rss=1

Kontaktinformation
Pia Bartels, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap. Telefon: 072-544 3963, e-post: pia.bartels@umu.se

Kolnanostrukturer är ett samlingsnamn för olika kolbaserade material (grafen, fulleren och kolnanorör) vilka betraktas som hyperintressanta för tillämpningar inom allt från mikroelektronik och optiska komponenter till material för energiomvandling.

Alla kolnanostrukturer uppvisar fascinerande egenskaper – men olika sådana på grund av form och storlek.Det som gör dem än mer intressanta är att det är möjligt att ytterligare finjustera egenskaperna med hjälp av kemisk dopning, kemisk modifiering och kombination av olika kolnanomaterial till nya nanokompositer.

Kvävedopade kolnanostrukturer är ett enormt hett område just nu, och anledningen är att det går att hitta tillämpningar inom både energi och elektronik, två områden som intresserar både allmänhet och forskare.

Hamid Reza Barzegar har i sitt avhandlingsarbete studerat tillförandet av kväveatomer som dopningselement i strukturen hos enkelväggiga kolnanorör både experimentellt och teoretiskt. Dessutom har han studerat hur kvävedopning förändrar de elektroniska egenskaperna hos de syntetiserade strukturerna.

– Jag hoppas resultaten kan hjälpa oss att bättre karaktärisera kvävedopade en- och flerväggade kolnanorör, men även öka den generella förståelsen för hur kväve fungerar i andra kolnanostrukturer, säger han.

Vidare har Hamid utvecklat en enkel och effektiv metod för att justera morfologin hos endimensionella nanostrukturer av fullerener från nanostavar till nanorör. De elektriska egenskaperna hos de framställda strukturerna har undersöks experimentellt.

– Resultaten från denna delstudie bidrar till att vi kan använda fullerener i praktiska tillämpningar. Fullerener har en av de allra bästa mobiliteterna för elektroner, en egenskap som passar utmärkt i både solceller och fälteffekttransistorer. Dessa transistorer är en nyckelkomponent i nästan all vardagselektronik.

Under det sista året av sina doktorandstudier har Hamid forskat i en världsledande forskargrupp vid UC Berkeley, ledd av Professor Alex Zettl. Där syntetiserade han en helt ny hybridstruktur bestående av fullerenmolekyler inkapslade i kollapsade kolnanorör. Strukturen är flexibel och kan anpassas för att innehålla olika antal fullerenmolekyler.

På detta sätt kan man kombinera egenskaperna hos fullerener och kolnanorör på ett kontrollerat sätt. En ytterligare intressant aspekt med dessa resultat är att de kan underlätta användningen av grafenremsor, eftersom kollapsade kolnanorör troligen uppvisar samma egenskaper som dessa men med den fördelen att i Hamids hybridstruktur så är kanterna perfekta och inte oregelbundna som i fallet med grafenremsor.

FAKTA
Om kolnanomaterial: Vanlig grafen utgörs av ett enda lager av kolatomer. Kolnanorör består också av rent kol, i form av grafenlager ihoprullade till en cylinder. De kan vara enkelväggiga eller flerväggiga. Fullerener är formade som sfäriska molekyler. Den vanligaste är C60-molekylen som består av sextio kolatomer ordnade i fem- eller sexhörningar på samma sätt som i en fotboll.

Avhandlingen har publicerats digitalt

Om disputationen: Onsdagen den 28 januari försvarar Hamid Reza Barzegar Goltapehei, institutionen för fysik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Synthesis and Characterization of Carbon based One-dimensional Structures; Tuning Physical and Chemical Properties. Svensk titel: Studier av en-dimensionella kolnanostrukturer: Modifikation och kontroll av deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal MA 121 i MIT-huset. Fakultetsopponent är professor Hans Kuzmany, Institute for Materials Physics, University of Vienna, Austria.

Hamid Reza Barzegar är född och uppvuxen i Iran, där han tog sin kandidatexamen. Han har en masterexamen i kondenserade materiens fysik från Mysore Universitet i Indien och en masterexamen i nanofysik från Umeå universitet. Det sista året av sina doktorandstudier tillbringade Hamid vid UC, Berkeley i USA som gästforskare.

Kontaktinformation
Hamid Reza Barzegar Goltapehei. Telefon: 073-033 15 91, e-post: hamid.barzegar@physics.umu.se