Boendesegregation kan medföra sämre möjligheter för vissa grupper på arbetsmarknaden. Det finns dock ingen accepterad standard för att mäta segregation eftersom berörda områden skiljer sig mycket i storlek och fördelning. Kan segregation motverkas med nya mätmetoder som utgår ifrån individers socioekonomiska förutsättningar?

Formas har idag beslutat att dela ut 22 miljoner kronor till fem forskargrupper inom det europeiska programmet JPI Urban Europe som bland annat ska studera dessa frågor.

– Av de tio projekt som nu får stöd är det svenska forskare i totalt fem stycken, och två av dessa har dessutom svenska koordinatorer, vilket är väldigt roligt, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.

Totalt kommer 10,6 miljoner Euro att fördelas från nationella finansiärer i Europa. Finansiärernas ansvarsområden ligger inom olika delar av kedjan: grundforskning, tillämpad/behovsmotiverad forskning och innovation. Projekt inom alla delar av kedjan kan därmed finansieras.

– Konsortierna som får stöd är transdisciplinära, det vill säga forskare och praktiker arbetar nära över sektors- och disciplingränser. Detta för att man ska kunna lösa de komplexa problem som stadsutveckling medför. Flera av projekten innebär dessutom att aktörerna arbetar tillsammans i Urban Living Labs dvs verkliga situationer där forskarna utformar, testar och lär sig av social och teknisk innovation i realtid. Detta är ett relativt nytt sätt för Formas och forskarna att arbeta på och vi ser med spänning fram emot resultatet.

För ytterligare information om utlysningen och JPI Urban Europe: www.jpi-urbaneurope.eu

Lista på konsortier som beviljats medel finns längre ned.

FAKTA
Bakgrund: Det övergripande syftet med Joint Programming Initiative (JPI) Urban Europe är att skapa attraktiva, ekologiskt och ekonomiskt hållbara städer genom europeisk forskningssamverkan. Denna andra utlysning inom JPI Urban Europe har syftat till att stödja utvecklingen av transdisciplinära konsortier inriktade på två teman: 

Governance of urban complexity, det vill säga hur de komplexa utmaningar som stadsutvecklingen medför, ska kunna hanteras i samverkan mellan de olika aktörerna samt Urban vulnerability, adaptability and resilience  dvs städers sårbarhet samt anpassnings- och återhämtningsförmåga vid olika typer av förändringar (sociala, ekologiska eller ekonomiska).

Lista på konsortier som beviljats medel:

GUST – Governance of Urban Sustainability Transitions: Advancing the role of living labs.
Kes McCormick, Internationella Miljöinstitutet, Lunds universitet, 5 444 000 kronor.

Europas städer står inför ett akut utmaning – hur kan de tillgodose ekonomiskt välstånd och social sammanhållning och samtidigt uppnå en hållbar miljö? Som svar på detta ska nya ”levande labs’-platser inrättas där forskare och praktiker ska kunna utforma, testa och lära sig av social och teknisk innovation i realtid. Projektet sammanför ledande europeiska forskningspartners och praktiker för att undersöka dessa urbana ”levande labs” och för att öka deras möjligheter att bidra till hållbara städer.

RC – Resilient Cities: RC – Resilient Cities: Industrial Network and Institutional Perspectives on Economic Growth and Well-being.
Ron Boschma, CIRCLE, Lunds universitet, 2 569 000 kronor.

Många stadsregioner i Europa har drabbats hårt av den ekonomiska krisen, men vissa områden har varit mer motståndskraftiga än andra. Frågan är varför. I projektet kommer forskarna att undersöka hur europeiska regioner har svarat på ekonomiska kriser, hur framgångsrika de har varit med att utveckla nya branscher, och om den ekonomiska återhämtningsförmågan går hand i hand med högre social välfärd? Man undersöker också om regioner som samverkar nära med andra regioner är mer motståndskraftiga, och vilka institutioner och politiska strategier som har varit mer fördelaktiga? Detta undersöks i kvantitativa analyser av regioner i EU-27, och med en mer djupgående analys av sex regioner.

Residential segregation in five European countries. A comparative study using individualized scalable neighbourhoods.
Karen Haandrikman, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, 6 065 000 kronor.

Boendesegregation kan få negativa effekter, såsom minskade chanser på arbetsmarknaden för vissa grupper. Det finns dock ingen accepterad standard för att mäta och göra jämförelser av segregation, främst eftersom de berörda geografiska områdena skiljer sig mycket i storlek och fördelning. Forskarna föreslår ett innovativt mått på segregation, där stadsdelar definieras utifrån individer i stället för att grundas på administrativa gränser. Nya mätmetoder som tittar på socioekonomisk och etnisk segregationen är jämförbara mellan städer och länder, och kan användas av forskare och praktiker för att motverka segregation och dess negativa effekter. 

UrbanData2Decide – Integrated Data Visualisation and Decision Making Solutions to Forecast and Manage Complex Urban Challenges.
Per-Olof Hallin, Institutionen för Kultur och samhälle, Malmö Högskola, 1 250 000 kronor.

Urbana beslutsfattare står numera inför både nya utmaningar och möjligheter när omgivningen blir allt mer komplex. Tyvärr når inte en stor del av den tillgängliga och  viktiga informationen beslutsfattare och blir därmed i stort sett outnyttjad. Projektet UrbanData2Decide syftar till att utvinna och bearbeta information från två omfattande källor, nämligen offentliga sociala medier och öppna databibliotek. Denna information, tillsammans med råd från expertpaneler, ska stödja kommunerna mot en holistisk, hållbar och välgrundad beslutsprocess som tar hänsyn till synpunkter och perspektiv från alla berörda intressenter.

URB@Exp  – Towards new forms of urban governance and city development: learning from URBan Experiments with Living Labs & City Labs.
Eric Clarc, Lunds universitet, Institutionen för Kulturgeografi och ekonomisk geografi, 6 971 000 kronor.

Europas städer står inför komplexa, ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar. För att möta dessa utmaningar, behövs nya angreppssätt. En populär metod är sk ”Urbana Labs” (Living Labs och City Labs), där kommunerna försöker lösa problem tillsammans med andra aktörer inom stadsutveckling. Men det saknas tydliga riktlinjer om vilka slags problem som ”Urban Labs” är mest lämpade för och hur dessa bäst kan organiseras och integreras i formella kommunala organisationer. URB@Exp-projektet ska utveckla sådana riktlinjer genom att granska erfarenheterna av ”Urbana Labs”, och genomföra forskning på olika aktiviteter i Living Labs i fem europeiska städer. Malmö är en av dessa.

Mobiler smala som kreditkort då batteriet är en integrerad del av telefonen eller elbilar som använder delar av karossen, som tak, motorhuv och dörrar, som batterier. Så ser framtiden ut enligt den senaste batteriforskning från KTH. Det senare är extra attraktivt då dagens elbilars batterier är en tämligen stor, tung och otymplig del av fordonet.

En nyckelkomponent i detta sammanhang är kolfiber som visat sig inte bara vara ett av världens bästa material för kompositförstärkningar utan även ett mycket bra elektrodmaterial i litiumjonbatterier.

– Att förpacka energi har varit batteriernas syfte hittills. Nu handlar det om att förbättra de mekaniska egenskaperna hos batterier så det inte bara kan bära energi utan att vara en del av konstruktionen. Till exempel kan motorhuven på en bil vara en del av batteriet. Detta gör att batterierna dessutom skulle kunna vara lite sämre än dagens dito. Hela komponenten – bilen, mobilen eller vad det nu handlar om – blir som helhet bättre, säger Mats K G Johansson, professor i polymerteknologi vid KTH och en av de som varit involverade i arbetet.

Han fortsätter med att berätta att många forskare varit involverade i projektet, bland annat fem doktorander varav ett flertal från KTH.

En av dem är Eric Jacques, forskarstuderande vid institutionen för farkost och flygteknik på KTH.

– Målet med vår forskning har varit att utveckla ett strukturellt batteri som består av ett multifunktionell lättviktsmaterial som samtidigt klarar av mekaniska belastningar och att lagra elektrisk energi. Detta kan medföra en viktreducering, till exempel för elfordon, säger Eric Jacques.

Varför är då kolfiber ett så bra batterimaterial?

– I litiumjonbatterier konverteras elektrisk energi till lagrad kemisk energi genom att litium reagerar i aktiva elektrodmaterial. Precis som med grafit, som är ett vanligt elektrodmaterial, har kolfiber god elektrisk ledningsförmåga och kan fungera som aktiv elektrod då litium kan fogas in i kolfiberns mikrostruktur, säger Eric Jacques.

Han tillägger att kolfibern som de har använt har en kontinuerlig struktur, väldigt lätt och med utmärkta mekaniska egenskaper. Det är därför kolfibern är ett så bra material för strukturella batterier.

– Forskningsprojektet har visat upp mycket fina resultat, men vi har en del arbete kvar att göra innan vi kan visa upp färdiga batterier. Forskningsprojektet växer nu, och vi gör en kraftansträngning, säger Eric Jacques.

FAKTA
Forskningsprojektet drivs som ett samarbete mellan tre professorer på KTH; Göran Lindbergh på Kemiteknik (CHE), Mats Johansson på Fiber och polymerteknologi (CHE) och Dan Zenkert på Farkost- och flygteknik (SCI). Forskningen sker även i samarbete med Swerea SICOMP och Luleå tekniska högskola. Gruppen har precis fått ett forskningsanslag om 24 miljoner kronor från Energimyndigheten för att jobba vidare och realisera batterierna.

Galiellalactone är ett ämne producerat av svampen Galiella rufa, och som kan framställas på konstgjord väg. I ett samarbete mellan medicin-och kemiforskare vid Lunds universitet har svampämnets egenskaper testats och möjligheten att använda det för behandling av prostatacancer undersökts.

Galiellalactone binder till ett särskilt protein, transkriptionsfaktorn STAT-3, som framför allt är aktivt i mer aggressiva former av prostatacancer för vilka det i nuläget saknas verkningsfulla behandlingar. När svampämnet binds till proteinet dör cancercellen. Forskarna har nyligen med hjälp av laboratorieanalyser på molekylnivå beskrivit hur ämnet verkar på molekylär nivå.

– Vi har bland annat upptäckt att bindningen mellan svampämnet och STAT-3 är direkt, utan mellanliggande signaleringskedja. Det kan potentiellt minska risken för biverkningar, berättar Rebecka Hellsten och Nicholas Don-Doncow, forskare respektive doktorand vid Lunds universitet.

Resultaten är i linje med forskargruppens tidigare studier där de har visat att svampämnet fungerar effektivt mot aggressiva prostatacancerceller. Nu hoppas de att en första klinisk studie på patienter ska kunna genomföras inom några år. Siktet är inställt på personer med långt framskriden, aggressiv prostatacancer där det saknas verkningsfulla behandlingar och överlevnadsprognoserna är dåliga.

– Vi kan i nuläget inte se några nackdelar med galiellalactone. Vi hoppas att det kan utvecklas till ett nytt behandlingsalternativ, kanske i kombination med andra läkemedel, säger Rebecka Hellsten.

Till dess fördelar hör också att det i forskargruppens tidigare studier har visat sig ha en hämmande effekt på cancerceller med stamcellsliknande egenskaper. Sådana celler är ofta extra svåra att oskadliggöra med läkemedelsbehandling. Vid mindre aggressiva former av prostatacancer pekar dock forskningen på en sämre behandlingseffekt, och galiellalactone är bland annat därför inte lika intressant för denna patientgrupp.

FAKTA
Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of Biological Chemistry där den även utsågs till Paper of the week.

Publikation: Galiellalactone is a Direct Inhibitor of STAT3 in Prostate Cancer Cells.
Nicholas Don-Doncow, Zilma Escobar, Martin Johansson, Sven Kjellström, Victor Garcia, Eduardo Munoz, Olov Sterner, Anders Bjartell & Rebecka Hellsten Journal of Biological Chemistry, publicerad online i April 2014

http://www.jbc.org/content/early/2014/04/22/jbc.M114.564252.abstract?sid=ff780e4d-0ef8-4e35-aef9-fb5e2af3c393



Sjukvårdspersonalens råd har betydelse för livsstilsförändringar, men rådgivningen är inte jämlikt fördelad och är inte heller tydlig i den kliniska verksamheten. Med ett större inslag av motiverande samtal, skulle de bli effektivare. Det är Elisabeth Brobeck som redovisar undersökningar om livsstilssamtal och hälsofrämjande arbete i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet och Högskolan i Halmstad.

Världshälsoorganisationens (WHO) definition av hälsofrämjande arbete är att det är en process som ger människor kontroll över sin hälsa och möjligheter att förbättra den, man skaffar egenmakt (empowerment) över hälsan. En väg att nå dit är genom motiverande samtal och sjuksköterskor, som fått utbildning i den metoden och kunnat använda den i sin kliniska verksamhet har positiva erfarenheter av det.

Öppna frågor
– I samtalet gäller det att bekräfta för patienten, att det han eller hon säger är intressant, säger Elisabeth Brobeck. Frågorna ska inte vara ja- eller nej-frågor utan öppna för att ge patienten större möjligheter att berätta, sjuksköterskan ska lyssna reflektivt, inte sitta tyst utan återspegla det patienten berättar. På slutet ska sköterskan summera och få bekräftat att patienten uppfattats på rätt sätt. Det här underlättar för patienten att själv sätta ord på vad han eller hon vill ändra på.

Metoden med livsstilssamtal är besläktad med kognitiv beteendeterapi (KBT) och utvecklad inom missbruksvården.

– Här handlar det mer om riskbruk än missbruk. Det optimala är att kunna fånga patientens intresse i samband med besök i vården innan dåliga kostvanor, rökning, alkoholbruk eller bristande fysisk aktivitet gjort patienten sjuk. Men det vanliga är att det är när patienten drabbas av akuta besvär, till exempel hjärtproblem eller diabetes, som frågan om livsstilsförändringar blir aktuell.

Ojämlika råd
Elisabeth Brobecks avhandling visar att sjukvårdspersonalen i större utsträckning ger livsstilsråd till män, till äldre och till dem med hög utbildningsnivå, men det var yngre personer och de med låg utbildningsnivå som i störst utsträckning gjorde någon förändring.  Patienterna var ofta medvetna om sina livsstilsproblem men behövde stöd för att kunna genomföra förändringar. Sjuksköterskorna menade att motiverande samtal var ett bra redskap för detta.

Tidsbrist
– Men visionerna för det hälsofrämjande arbetet var dåligt förankrade inom sjukvårdsorganisationen. Vården lider nästan alltid av brist på tid och resurser, det finns ofta bara utrymme för akuta insatser. Men att satsa tid på motiverande samtal där patienten får hjälp styra över sin hälsa är att förebygga kommande kostnader.

Elisabeth Brobeck menar att mycket av rådgivningen i vården nu är envägskommunikation. I ett motiverande samtal kan patienten själv beskriva hur han eller hon ser på problemet och vad han eller hon vill göra åt det.   

Tränare för elitlag i fotboll är ett utsatt släkte. I en unik studie har Sören Hjälm under tio år studerat utbränningsprocessen och vägen tillbaka för en grupp elittränare i fotboll. I doktorsavhandlingen vid Örebro universitet, konstaterar han att precis som inom andra yrken är det avgörande för utbrända tränare att lyckas med återhämtningsprocessen för att kunna fortsätta att arbeta och att såväl tränarna själva liksom klubbarna har ett stort ansvar för detta.

– Det duger inte för klubbarna att gömma sig genom att byta tränare vart tredje år. De måste ta sitt ansvar som arbetsgivare. Men inom idrott är det ofta som inom arbetslivet i stort, i arbetsmiljöfrågor reagerar man ofta för sent när problemen redan uppstått.

Sören Hjälms avhandlingsarbete började för drygt tio år sedan inom ramen för Fotbollsakademin i Degerfors.

Kända exempel
– I slutet av 1990-talet blev frågan om utbrändhet aktuell i hela arbetslivet, men också med kända exempel från idrotten. Förre förbundskaptenen i fotboll, Olle Nordin, är ett exempel, skidåkaren Per Elofsson ett annat. Jag har 25 års erfarenhet som tränare och ledare, jag har sett kolleger drabbas av utbrändhet och jag är intresserad av ledarskapsfrågor.

Han skrev till samtliga 53 tränare i Allsvenskan, Damallsvenskan och Superettan, alla män. Närmare 90 procent, 47 tränare, svarade och var beredda att göra ett självtest för att undersöka graden av utmattning. Åtta av dem, fem från Damallsvenskan och tre från Superettan, visade hög nivå av emotionell utmattning, vilket är ett kännetecken på utbrändhet och det är dem Sören Hjälm sedan följt i tio år.

Att inga tränare från allsvenska klubbar finns med bland de åtta förklarar han med att det ofta är rutinerade tränare med lång erfarenhet, som lärt sig hantera pressen. Klubbarna är också förhållandevis välorganiserade. En annan förklaring är att de försvinner innan problemen uppstår.

Svagare damklubbar
– I Damallsvenskan är det annorlunda, ofta en svagare organisation med återkommande ekonomiska problem och där tränaren – tidigare ofta på deltid – fick ta ett stort ansvar för många olika frågor, vilket innebar att tränarna allt som oftast utsattes för alltför hög arbetsbelastning.

När Sören Hjälm för några år sedan presenterade sin delstudie om vilka tränare som var hårdast belastade, ledde det till av Svenska Fotbollförbundet införde en regel om att klubbarna i Damallsvenskan skulle ha heltidsanställda tränare. För att färre ska drabbas av utbrändhet, används också Sören Hjälms kunskaper om stresshantering inom elittränarutbildningen.

Att fotbollstränare drabbas av utbrändhet kan bero på en rad olika saker, bilden är mycket komplex. Yrkets karaktär i en kravfylld prestationsmiljö, tränarens livssituation, hans personliga egenskaper och erfarenheter. Sören Hjälm visar också att det finns kvarhållande faktorer, som kan förvärra situationen. Tränare tycker att yrket är det enda de har, dessutom upplevs elittränaryrket mycket stimulerande och utmanande och kanske kan det vara så att det som de älskar mest också är det som sliter ut dem mest. Dessutom kanske de har en lön som är svår att få någon annan stans.

Strategisk återhämtning
– Det gäller för tränare – som för andra – att hitta en strategi för återhämtning, de som lyckas med det är också de som klarar sig bäst i framtiden. Flera av tränarna konstaterar att det krävs ständig reflektion för att inte nedprioritera sig själv och riskera att sakta men säkert ”gräva sin egen grav”. Att så många som hälften av tränarna har drabbats av bakslag under sin återhämtning kan tyda på att återhämtningen enbart temporärt har hjälpt tränarna att sänka sina höga nivåer av utbrändhet. Det skulle också tala för att förmågan att hantera stress är svår att tillägna sig utan professionell hjälp.

Ökade kunskaper om att arbeta förebyggande mot utbrändhet är ett ansvar för såväl för de enskilda tränarna som för klubbarna. Liksom för andra arbetsgivare i samhället är det viktigt för klubbarna att arbeta systematiskt för att identifiera signaler och tidiga tecken på utbrändhet och psykisk ohälsa. Den riskerar annars att sprida sig till andra i gruppen, en ”smitta” som kan sänka prestationsförmågan inte bara hos tränaren utan också hos hela laget.

Genom intervjuer med kvinnor som har klassrest genom utbildning undersöker Lena Sohl vad föreställningar om klass, kön, ras, svenskhet och sexualitet betyder för deras klassmässiga förflyttningar. Med utgångspunkt postkoloniala och feministiska teorier om klass presenterar avhandlingen nya perspektiv på klassresande.

Hur kommer det sig att Jenny inte ens funderade över ”det här med klass” innan hon började plugga på universitetet? Varför säger Ebba att ”det fanns inga andra alternativ” än att läsa vidare på grund av att hon var så duktig i skolan? Vad är det som gör att Marta, som är född i Sverige, säger att hon måste ”bli svensk” för att kunna göra en klassresa? Vilken betydelse har sexualitet för klassresan när Nina väljer att ”avvika lite” från planen med kille, barn och vårdjobb som hennes gamla kompisar har följt?

För att förstå klassresans förutsättningar måste idealet om den uppåtgående klassresan ses i relation till vad olika klasser förknippas med i det svenska samhället, där arbetarklassen framställs som en klass att sträva efter att lämna bakom sig. Den uppåtgående klassresan betraktas också som svaret på samhällets ojämlikhet.

Universitet behöver inte, så som beskrivits i tidigare forskning, vara en främmande plats för arbetarklassen. Kvinnorna betraktades som duktiga i skolan och började därmed se högre utbildning som en självklarhet. Att tillskrivas en identitet som duktig av andra människor – lärare, föräldrar, samhället – är en viktig del i kvinnornas berättelser om sina klassresor.

FAKTA
Avhandlingen heter Att veta sin klass: Kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige och ges ut av Atlas Akademi. Lena Sohl är sociolog vid Uppsala universitet. Hon har tidigare medverkat i antologin Vad händer med jämställdheten? Nedslag i jämställdhetens synfält och i tidskriften Fronesis temanummer om klass.

Det är välkänt att patienter med ledgångsreumatism har en översjuklighet och ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar, jämfört med den övriga befolkningen. Även andra samtidiga sjukdomar kan bidra till att dessa patienter får en kortare livslängd.

Orsakerna till ledgångsreumatism är inte fullständigt klarlagda, men det finns sannolikt en samverkan mellan ärftlighet och miljöfaktorer. Sjukdomsförloppet varierar och spontan förbättring förekommer, även om många utan behandling utvecklar en svårt ledförstörande sjukdom.

En forskargrupp vid enheten för reumatologi, Umeå universitet, har sedan 1995 följt patienter från det att sjukdomen startar och framåt i hela norra Regionen. Det övergripande syftet är att följa sjukdomsförloppet, och att både hitta skydds- och riskfaktorer för en svårare sjukdom, samt för att identifiera annan parallell sjuklighet. Mer än 1000 patienter med nydebuterad sjukdom har hittills inkluderats i uppföljningen.

Lena Innala visar i sitt avhandlingsarbete att ungefär 70 procent av de undersökta patienterna i materialet har så kallade autoantikroppar som är typiska för sjukdomen. Patienter med en antikroppstyp som benämns anti-MCV uppvisade dessutom högre sjukdomsaktivitet under de två första åren.

Vidare visade det sig att när patienterna följdes upp efter fem år så har de flesta vanliga riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom betydelse för uppkomsten av en ny hjärt-kärlhändelse. Det vi också såg var att risken för hjärt-kärlhändelser ökade om patienterna hade hög aktivitet i sin reumatiska sjukdom, det vill säga hög sänka. Att behandling med sjukdomsmodifierade läkemedel minskade risken för hjärt-kärlhändelser visar att hämning av sjukdomsaktiviteten är av största betydelse inte bara för att bevara lederna, utan även med tanke på hjärta och kärl, säger Lena Innala.

Enligt avhandlingen tenderar den behandlande doktorn att sätta in sjukdomsmodifierande behandling tidigare i sjukdomsförloppet till patienter som insjuknar tidigt i livet, jämfört med patienter med senare sjukdomsdebut, trots att de har lika aktiv ledsjukdom. En av anledningarna är att många patienter har många andra sjukdomar med sig i bagaget när de söker vård för sina ledproblem varför behandlingsalternativen är begränsade.

– I vår undersökning framkom att 53 procent av patienterna hade en eller flera andra sjukdomar när de kom till det första besöket på reumatologen. Efter fem år hade 41 procent av patienterna utvecklat ytterligare minst en sjukdom. Även i denna studie såg graden av aktivitet i den reumatiska sjukdomen ut att förstärka den totala sjukdomsbördan, säger Lena Innala.

Hon berättar att den forskning som har genomförts på senare år tydligt visar att det är angeläget att snabbt och kraftfullt behandla nydebuterad ledgångsreumatism för att på sikt minska risken för funktionsnedsättning och andra komplikationer till sjukdomen. Nuvarande behandlingar som dämpar sjukdomsaktiviteten vid ledgångsreumatism har dessutom gjort att patientgruppen har förbättrats med tydligt mindre funktionshandikapp. Sjukdomsförloppet varierar dock mellan patienterna och behandlingen behöver därför optimeras för varje patient.

– Det står helt klart att patienter med ledgångsreumatism behöver inflammationshämmande antireumatisk behandling tidigt i sjukdomsförloppet, även för att skydda mot hjärt-kärlsjukdom. Det är dock viktigt att beakta patientens ålder vid val av behandling, eftersom förekomsten av annan samsjuklighet kan begränsa behandlingsvalen, säger Lena Innala.

Att lära sig matematik handlar inte bara om att nöta uppgifter. Det handlar lika mycket om att få möjlighet att tänka bortom siffrorna och symbolerna i syfte att erövra kunskap om matematikens byggstenar. Först när man förstår de bakomliggande matematiska principerna som ger resultaten har man användbar kunskap som håller i olika situationer. Det menar forskaren Yvonne Liljekvist som i sin avhandling ”Lärande i matematik – om resonemang och matematikuppgifters egenskaper” bland annat tittar närmare på hur olika typer av matematikuppgifter påverkar elevernas möjligheter till lärande och val av lärandestrategier.

– Matematikundervisningen i dag går väldigt mycket ut på att lära sig saker utantill utan att eleverna behöver fundera särskilt mycket över varför det blir som det blir. Och den typen av undervisning är inte särskilt effektiv om man verkligen vill lära sig, säger Yvonne Liljekvist.

Yvonne Liljekvist skrev sin avhandling i anslutning till ett tvärvetenskapligt forskningsprojektet ”Learning by imitative and creative mathematical reasoning” vars syfte är att undersöka de samband som finns mellan matematikuppgifters egenskaper och elevers lärande. Avhandlingens slutsats bygger på fyra olika artiklar som var och en på sitt sätt undersöker de samband som finns mellan undervisning och lärande. I artiklarna används metoder från matematikdidaktik, psykologi och neurovetenskap.

– Om eleven lär sig termer och procedurer för att lösa en uppgift utan att förstå matematiken bakom, så missar den att utveckla sin problemlösningsförmåga och begreppsförståelse. Eleven kan lösa rutinartade uppgifter, men inte mer. Det går ofta bra så länge man sitter i klassrummet men sen när det är dags att använda kunskapen håller den inte. Hjärnstudierna visar att testsituationen är jobbigare för elever som bara tränat procedurer och de får därför sämre resultat än övriga, säger hon.

För att komma åt problematiken och skapa goda förutsättningar för lärande i klassrummet behövs en mer didaktiskt utvecklad undervisning, menar Yvonne Liljekvist. En viktig del i undervisningen är hur matematikuppgifterna som elever förväntas lösa formuleras och kommuniceras.

– Dilemmat i matten är att eleven behöver kunna mycket utantill, men samtidigt även få tid att lära sig förstå hur saker hänger ihop. Så mängdträningen i sig är inte dålig, men den räcker inte fullt ut. Det måste vara rätt saker som tränas, men stoffet måste också introduceras med andra typer av uppgifter, säger Yvonne Liljekvist.

Den aktuella forskningen visar att undervisning som bygger på uppgifter där eleverna har tillgång till lösningsmetoden och därför inte behöver fundera över hur saker hänger samman är mindre effektiva, menar Yvonne. Metoden som krävde att eleverna själva konstruerade lösningen visade sig vara extra viktig för deltagare med mer begränsat arbetsminne. De eleverna fick alltså bättre förutsättningar att lära sig och därmed nå kunskapsmålet.

– Det finns en föreställning om att matte är svårt och krångligt, och att det därför är effektivt att nöta matteuppgifter i sin egen bok tills man fattar. Men så enkelt är det inte. De kreativa uppgifterna gynnade alla elever. Lärare måste våga lita på att eleverna vill och kan förstå matematiska principer. I annat fall blir undervisningen meningslös och tidskrävande för alla, berättar Yvonne Liljekvist.

Litium har använts för behandling av bipolär sjukdom, även kallat manodepressiv sjukdom, sedan 1960-talet. Litiumbaserade läkemedel som Lithionit och Litarex är idag de mest effektiva som finns att tillgå för att förebygga depression och mani.

Senare studier visar att behandling med litium dessutom minskar risken för självmord, och många patienter världen över är beroende av litiumbehandling för att leva ett bra liv.

Nu konstaterar forskare vid Sahlgrenska akademin att behandling med litium kan orsaka allvarliga njurskador.

Doktoranden och psykiatern Harald Aiff medverkar i en forskargrupp bestående av experter inom psykiatri och njurmedicin. I sin avhandling visar Harald Aiff att patienter som började sin litiumbehandling före 1980 löper en åtta gånger högre risk att få njursvikt som kräver dialys eller njurtransplantation.

För patienter som inledde behandlingen efter 1980 har man inte hittat några patienter som utvecklat njursvikt, vilket kan tyda på att risken har minskat avsevärt, vilket sannolikt beror på att man i början av 1980-talet införde säkrare rutiner kring litiumbehandling.

Göteborgsforskarna avråder dock bestämt patienter från att avsluta litiumbehandling. Slutsatsen är att behandlingens goda effekter på bipolär sjukdom trots allt uppväger riskerna för njurskador. Det är dock viktigt att följa njurfunktionen regelbundet hos litiumbehandlade patienter.<

– Litium är ett oerhört viktigt läkemedel för många patienter. Även om risken för njurskador ökar, är det ännu värre att ha obehandlad bipolär sjukdom. Därför fortsätter vi att rekommendera litiumbehandling, säger Harald Aiff.

Avhandlingen Clinical studies on long-term lithium therapy and kidney failure försvaras vid en disputation den 22 maj.

– En vanlig uppfattning är att giftermål inom adeln förr var affärsmässiga uppgörelser mellan två släkter. Huvudsyftet med äktenskapet skulle ha varit att tillföra familjen ekonomiska tillgångar och inflytelserika släktförbindelser. Individens vilja var underordnad familjens önskemål, och huruvida de två som skulle gifta sig hyste några känslor för varandra ansågs spela mindre roll, säger Brita Planck, avhandlingens författare.

Brita Planck har genom en undersökning av adliga dagböcker, brev och memoarer kunnat visa att börd och ekonomi, i synnerhet det senare, visserligen var viktiga i resonemangen om äktenskap, men att det framför allt var kärlek som diskuterades inom adeln – både när det gällde egna äktenskapsplaner och när andras äktenskap kommenterades.

Så här uttryckte sig till exempel en ung man år 1767: ”När jag tänker på det mänskliga livet, förefaller det mig, som om äktenskapet bör vara den enda lyckan här i världen, om det är lyckligt. Vilken tillfredsställelse kan man inte känna i sällskap med en kvinna som på en gång ger intryck av älskarinna och vän! Vilken njutning söka bereda henne lyckliga stunder, att akta och vårda sitt äktenskap för en person, som man tillber och älskar ömt, och som å sin sida besvarar makens uppmärksamhet med en uppriktig och varm kärlek. Jag tillstår att detta vore det enda goda jag skulle önska mig”.

Men menade de som levde på 1700-talet samma sak när de talade om kärlek som vi gör i dag? Det är nästa fråga som avhandlingen försöker besvara

Genom en studie av brev mellan två högadliga par, ett från 1756 och ett från 1858/59, visar Brita Planck hur uttrycken för kärlek förändrats över tid. I den tidigare brevväxlingen var det framför allt känslan som stod i fokus, i den senare var det i stället kärleksrelationen. Ett exempel på detta är att breven från 1700-talet var mycket långa och innehöll nästan enbart olika typer av kärleksutgjutelser. Dessa saknades till stor del i de senare breven, som i stället på olika sätt strävade efter att skapa en gemensam kärleksberättelse.

– Att kärleksrelationen snarare än kärleken är det som är det viktigaste i den senare brevväxlingen, har jag tolkat som att det visar på en ökad individualisering, något som brukar framhållas som en viktig del av moderniseringsprocessen. När du och jag blir mer definierade, blir det viktigare att arbeta på att skapa ett vi av detta du och jag, säger Brita Planck.

Dagens kunskapsläge om båtuppläggningsplatser är att dessa i allmänhet är starkt förorenade av en mängd olika giftiga ämnen. Rapporten ger en bakgrund till vilka gifter och mängder av giftiga ämnen som finns på båtuppläggningsplatser och även hur regelverket för användning av båtbottenfärger har förändrats de senaste decennierna.

– För att motverka fortsatt förorening av mark som används för vinterförvaring är det viktigt att fastig­hetsägare, däribland kommuner, som upplåter mark till småbåtshamnar och båtuppläggningsplatser noga tänker igenom vilka krav de vill ställa på båtklubbarna, säger David Langlet, docent i miljöjuridik vid juridiska institutionen, Stockholms universitet.I rapporten behandlas framförallt rättsläget för vad som gäller för mark som har blivit förorenad av båtverksamheten och vad som borde gälla om vi ska värna om både människor och miljö.

– Aktörerna bör i samråd utforma arrendeavtal eller andra avtal så att det blir tydligt vilka båtbotten­färger som får användas och att åtgärder ska vidtas för att förhindra spridning av redan använd färg eller andra förorenande ämnen, säger Britta Eklund, docent vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.

I rapporten framhålls även att andra typer av försiktighetsåt­gärder kan skrivas in i avtalen.

– Man kan tänka sig att i avtal föreskriva om ekonomisk säkerhet av något slag för att garantera att det finns medel för eventuella saneringskostnader som har och kan komma att uppstå av arrendatorns, det vill säga båtklubbens, verksamhet, säger David Langlet.

– Från politiskt håll bör man även överväga en änd­ring av regelverket för att göra båtuppläggningsplatser tillståndspliktiga, avslutar Britta Eklund.

Om rapporten
ITM-rapporten 222 ”Ansvar för förorenad mark på båtuppläggningsplatser med fokus på ideella föreningar” har utrett ansvarsfrågorna för vilka regler som gäller för både båtklubbar och markägare. Arbetet har letts av docent David Langlet, docent i miljöjuridik vid juridiska institutionen och docent Britta Eklund vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM) samt jur. mag. David Eklund från Uppsala universitet.

Rapporten och ytterligare material (Filmer, artiklar, rapporter) finns tillgängliga på:http://www.itm.su.se/page.php?pid=1100

Mätningar av havsnivån blir allt viktigare i klimatforskningen, och en ökande medelhavsnivå är en av klimatförändringarnas mest tydliga konsekvenser. Forskare vid Chalmers har studerat nya metoder för att mäta havsnivån, som kan bli viktiga redskap för att testa klimatmodeller och upptäcka hur havsnivån längs världens kuster påverkas av klimatförändringar.

Johan Löfgren och Rüdiger Haas, forskare vid Chalmers Institution för rymd- och geovetenskap, har utvecklat och testat ett instrument som mäter vattenståndet med hjälp av radiosignaler från satellitnavigationssystem – en så kallad GNSS-mareograf (GNSS står för Global Navigation Satellite System).

– Medelvattennivån i världshaven ökar på grund av klimatförändringarna. Men ändringen i vattennivå varierar beroende på var man är i världen. Vi vill mäta havsnivån i detalj för att förstå hur kustsamhällen kan påverkas i framtiden, säger Rüdiger Haas.

Instrumentet använder radiosignaler från satelliter i omloppsbana kring jorden, som ingår i satellitnavigationssystem som GPS och Glonass (den ryska motsvarigheten till GPS).

– Vi mäter havsnivån med samma radiosignaler som används i satellitnavigeringssystem i bilar och mobiltelefoner. När satelliterna rör sig över himlen ”ser” instrumentet satelliternas signaler – både de direkta signalerna och de signaler som har reflekteras i vattenytan, säger Johan Löfgren.

Två antenner, båda täckta av vita kupor, mäter signalerna som kommer direkt från satelliterna och de som har reflekterats i havsytan. Genom att analysera signalerna tillsammans kan havsnivån och dess variationer mätas, upp till 20 gånger per sekund. Mätningarna är rika på fysikaliska fenomen som tidvatten (som beror främst på månens och solens dragningskraft), vädervariationer (hög- och lågtryck) och klimatpåverkan. Genom avancerad dataanalys kan dessa olika signaler studeras.

GNSS-mareografen har fördelen att man samtidigt och på samma plats kan mäta förändringar hos både hav och land. Det gör att man bättre kan ta hänsyn till landets rörelser, till exempel landhöjning eller i samband med jordskalv.

– Nu kan vi samtidigt mäta vattennivån både relativt kusten och relativt jordens centrum, vilket betyder att vi tydligt kan skilja på vattennivåändring och landrörelse, säger Johan Löfgren.

I sommar byggs mätstationen vid Onsala rymdobservatorium ut i samarbete med SMHI. GNSS-mareografen kommer att kompletteras med andra högprecisionsinstrument.

– Den nya stationen kommer att ingå i ett observationsnät av liknande stationer längs med Sveriges kust som ska bevaka till och med millimeterstora förändringar i vattenståndet under lång tid framöver, säger Gunnar Elgered, professor vid Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers.

Forskarna har dessutom visat hur befintliga kustnära GNSS-stationer, som framför allt mäter landrörelser, nu även kan bevaka havets förändringar.

– Vi har framgångsrikt testat en metod där bara en av antennerna används för att ta emot radiosignalerna. Det betyder att kustnära GNSS-stationer – det finns hundratals över hela världen – också kan användas för att mäta havsnivån, säger Johan Löfgren.

FAKTA
För västsvenska medier: Mareografen visas för allmänheten på söndag den 25 maj, då Onsala rymdobservatorium har öppet på Mors dag för sjätte året i rad. Läs mer om visning för allmänheten.

Fakta om satellitnavigationssystem
Det finns flera system bestående av satelliter i omloppsbana på cirka 20 000 kilometer ovan jordytan som kontinuerligt skickar ut radiosignaler. Signalerna kan tas emot av annan utrustning, till exempel en mobiltelefon eller en bilnavigator, som kan räkna ut sin position i förhållande till satelliterna. Systemen kallas kollektivt GNSS (Global Navigation Satellite Systems; globala satellitnavigationssystem). GNSS-mareografen vid Onsala rymdobservatorium använder idag signaler från det amerikanska systemet GPS och det ryska systemet Glonass. Andra system som i framtiden kommer att inkluderas är de två nya systemen Beidou, som utvecklas av Kina, och Galileo, som utvecklas av Europa.

Fakta om forskningen Forskarna beskriver tekniken i två nya vetenskapliga artiklar:
Sea level time series and ocean tide analysis from multipath signals at five GPS sites in different parts of the world
och Sea level measurements using multi-frequency GPS and GLONASS observations

Om Graphene Flagship

Fakta om Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop och en station i teleskopnätverket LOFAR samt utrustning för GNSS, havsnivåmätningar, gravimetri, seismologi och atmosfärsforkning. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.

En timmerman jobbar med ohyvlat virke i stora dimensioner och det är därför viktigt att ha effektiva tillvägagångssätt när man märker och hugger timret.

-För hundra år sedan var denna kunskap vanlig i Sverige och övriga världen, men idag är det ytterst få som bemästrar metoderna, och en byggnadssnickares arbete handlar mest om att montera prefabricerade element. Trots detta finns det också för snickare ett stort behov av praktisk problemlösning när oväntade och oplanerade situationer inträffar – något de nästan alltid gör, säger Ulrik Hjort Lassen vid Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet.

Ulrik Hjort Lassens avhandling beskriver hur enkla verktyg som lod, passare, vattenpass och vinkelhake kan användas för att tillverka komplicerade timmerkonstruktioner. Den är därför delvis utformad som en lärobok, riktad till de timmermän som jobbar med stolpverk och liknande konstruktioner. Avhandlingen är ett försök att föra något av timmermannens ”tysta” kunskap vidare till framtida generationer.

Att märka på timret var det ska sågas och huggas är i all sin enkelhet en komplicerad process och det krävs ett välutvecklat tredimensionellt seende för att kunna visualisera virkets form och funktion i den konstruktion som ännu inte är färdigställd.

Det handlar om att kunna jobba med oregelbundet material, att kunna överföra formen från en yta till en annan och att använda praktisk geometri och projektionslära.

-De grundläggande verktygen har olika för- och nackdelar. Passaren är bra för att kopiera obehandlat material, medan det för sågat material är bättre med en linjal eller vinkel.

Genom att testa olika metoder i praktiska experiment bygger Ulrik Hjort Lassens resonemang på både egna och andras erfarenheter.

-Det är en praktik som blir teori för att sedan kunna användas i vardagen. De här teknikerna är mycket intressanta från hållbarhetsperspektivet eftersom de gör det möjligt att använda timmer direkt från skogen eller från det lokala sågverket till att bygga vad som helst.

Avhandlingen fokuserar på traditionella och historiska arbetsmetoder och verktyg

-Men den är inte för den skull bakåtsträvande. Istället vill den göra de enkla och effektiva metoder som har förfinats genom århundraden effektiva i dagens situation.

Den stolpverkskonstruktion som byggdes med gamla och moderna verktyg i det kända danska TV-programmet, ”Hundra procent bonde”, där Ulrik Hjort Lassen medverkat, är ett bra exempel på detta.

Det är denna typ av projekt som Ulrik Hjort Lassen är specialist på och som avhandlingen förmedlar, genom att lyfta den hantverksmässiga kunskapen till en akademisk nivå utan att tappa bort de metoder och processer som är kärnan i timmermannens osynliga verktygslåda.

Handledare: Ulrich Lange

Avhandlingens titel: The Invisible Tools of a Timber Framer – A survey of principles, situations and procedures for marking

Länk till avhandlingen

Fettväven i våra kroppar kan bli större på två sätt: genom att fettcellerna växer i storlek och/eller genom att de blir fler till antalet. Det är välkänt sedan tidigare att individer med få men stora fettceller, så kallad hypertrofi, löper ökad risk att utveckla typ 2-diabetes.

I den aktuella studien identifierade forskarna en gen, EBF1, som enligt de nya fynden styr utvecklingen av den ohälsosamma fettväven. Genen kodar för ett protein som styr uttrycket av andra gener, en så kallad transkriptionsfaktor, och reglerar nybildningen av fettceller och även fettcellernas funktion. Forskarna jämförde fettväven från individer med små respektive stora fettceller och fann att EBF1 hade en stark koppling till hypertrofi. Individer med stora fettceller hade väsentligt lägre nivåer av EBF1 i fettväven, hade förändrad fettnedbrytning i fettcellerna samt var insulinresistenta. Nedsatt insulinkänslighet, det vill säga att cellerna inte reagerar normalt på hormonet insulin som utsöndras när blodsockret stiger efter en måltid, är en viktig faktor bakom den ökade diabetesrisken hos individer med hypertrof fettvävnad. Insulinresistens leder till förhöjda nivåer av glukos och fettsyror i blodet.

Forskarna undersökte också genens funktion i möss. I samarbete med en forskargrupp på Yale School of Medicine ledd av professor Mark C Horowitz studerades möss som hade brist på Ebf1-genen, musvarianten av den mänskliga EBF1-genen. Det visade sig att mössen utvecklade hypertrof fettväv med stora celler och förhöjd fettmobilisering. När djuren fick äta högfettsdiet blev de även insulinresistenta.

– Resultaten innebär ett stort framsteg i förståelsen för hur fettväv kan ge upphov till sjukdom. Vi har för första gången hos människa kunnat identifiera en gen som framkallar ohälsosam fettväv (hypertrofi). Om man kan hitta läkemedel som förhöjer EBF1-aktiviteten i fettet kan man tänka sig nya behandlingsmetoder mot typ 2-diabetes riktade direkt mot fettväven, säger professor Peter Arner, som tillsammans med Hui Gao, Niklas Mejhert och Mikael Rydén är ansvarig för forskningen som bedrivits vid Karolinska Institutet.

Forskningen som gjorts vid Karolinska Institutet har genomförts vid institutionen för biovetenskaper och näringslära samt institutionen för medicin och finansierats med anslag från Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, European Association on the Study of Diabetes tillsammans med Eli-Lilly, Diabetesfonden, Diabetes Wellness Fund, Karolinska Institutets strategiska forskningsprogram för diabetes, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Jonassondonationen.

Publikation: ”Early B Cell Factor 1 Regulates Adipocyte Morphology and Lipolysis in White Adipose Tissue”, Hui Gao, Niklas Mejhert, Jackie A. Fretz, Erik Arner, Silvia Lorente-Cebrián, Anna Ehrlund, Karin Dahlman-Wright, Xiaowei Gong, Staffan Strömblad, Iyadh Douagi, Jurga Laurencikiene, Ingrid Dahlman, Carsten O. Daub, Mikael Rydén, Mark C. Horowitz, and Peter Arner, Cell Metabolism, online 22 May 2014, 1 July 2014 paper issue.

Genom att jämföra data från alla tillgängliga arkeobotaniska analyser (undersökningar av växtrester i arkeologiska sammanhang) i södra Sverige, fram till år 2009, med en jämförbar studie i Danmark, beskriver Radoslaw Grabowski i sin avhandling,Sädesslagsodling och bebyggelse: arkeobotaniska perspektiv på järnåldern i södra Skandinavien, de stora utvecklingsdragen i val av grödor under olika skeden av järnåldern.

Genom denna beskrivning av utvecklingen har Grabowski även identifierat kronologiska och geografiska luckor i tidigare tillgängligt material.

Avhandlingen visar vidare hur analyser av förkolnade växter från boplatser kan förbättras genom en samordning av botaniska metoder tillsammans med mark-kemiska och mark-fysiska analyser.

Grundtesen är att växtrester i arkeologiska sammanhang bäst förstås om funktionen för den plats där proverna togs är bestämd. Denna funktionsbestämning är ofta svår att uppnå med endast botaniskt material som grund.

Avancerad arkeobotanisk forskning är därför beroende av annan arkeologisk forskning som överlappar arkeobotaniska frågeställningar, för att bidra med kunskap om sådant som arkeobotaniken inte kan besvara.

Avhandlingen visar hur detaljrikedomen i tolkningen av en arkeologisk lokal blir betydligt bättre ju fler metoder som integreras (s.k. multiproxyanalys).

Arkeobotanisk forskning kan därför inte isoleras från andra arkeologiska specialiseringar, utan måste integreras så långt det är möjligt, till fördel för både arkeobotaniska och andra forskningsmetoder.

En av studiens generella slutsatser är att arkeobotaniska analyser som genomförs för att besvara vegetationshistoriska frågor ofta bidrar med kunskap om arkeologiska lokaler. Till exempel vilken huvudfunktion en plats har haft när den varit befolkad och det har rått mänskliga aktiviteter där. Denna kunskap är samtidigt nödvändig för att besvara mer komplexa arkeobotaniska frågeställningar.

Fredagen den 23 maj försvarar Radoslaw Grabowski sin avhandling med titeln: Sädesslagsodling och bebyggelse: arkeobotaniska perspektiv på järnåldern i södra Skandinavien. Opponent: Hans Peter Stika, Senior Researcher, Universität Hohenheim, Stuttgart, Institut für Botanik. Disputationen äger rum kl. 10.00 i Beteendevetarhuset, Bt 102

Avhandlingen finns digitalt publicerad. 

Däremot får barnfamiljer med sammanboende föräldrar betydligt mindre stöd nu än tidigare. Överhuvudtaget har inkomstskillnaderna ökat sedan första hälften av 80-talet, många har fått det väldigt mycket bättre men inte de som har det sämst.

Daniel Rauhut, universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan Väst, har tillsammans med forskare från Göteborg, Karlstad, Lund och Malmö skrivit en bok som handlar om barnfattigdom i Sverige.

Han berättar att andelen invandrare har mångdubblats sedan andra världskriget, från knappt två procent till fjorton procent idag. Och att många invandrarfamiljer lever i fattigdom.

– Trenden är att fler och fler invandrade familjer lever allt längre i fattigdom. Ungefär en femtedel är fortfarande fattiga efter nio år i Sverige, det är väldigt lång tid.

Mest barnfattigdom i storstäder
Mest barnfattigdom finns i storstäder och förorter men det är stor skillnad mellan olika stadsdelar. Till exempel är fyrtionio procent av alla invånare i Hjällbo socialbidragstagare jämfört med en tiondels procent i Långedrag. I Hjällbo är samtidigt femton procent av de boende ursprungssvenskar medan nittiofem procent är det i Långedrag.

Björn Gustavsson, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och medförfattare till boken, berättar att de flesta som söker ekonomiskt bistånd inte har a-kassa, de har aldrig kommit in på arbetsmarknaden. Och att en ny grupp där allt fler får socialbidrag är unga vuxna, 18-20 år.

– Vi forskare har frågat oss varför så många blir socialbidragstagare i den här åldern? Istället för att plugga till exempel. Det visar sig att om föräldrarna har låg inkomst, är ensamstående och har kort utbildning är risken större att barnet blir socialbidragstagare.

Kommunerna har svår uppgift
Oskar Krantz, universitetslektor i socialt arbete vid Malmö högskola, pekar på en bortglömd grupp av fattiga barn bland de som är beroende av ekonomiskt bistånd: funktionshindrade eller barn till funktionshindrade. Inte ens Rädda Barnen belyser deras situation!

Idag är det kommunerna som har det övergripande ansvaret för att bekämpa barnfattigdomen i Sverige. Daniel Rauhut anser att det finns anledning att fundera över om detta är rimligt.

– Politikområden som påverkar fattigdom i allmänhet och barnfattigdom i synnerhet, är förankring på arbetsmarknaden, i socialförsäkringssystemet och hushållets familjestruktur. Det är statliga politikområden – inte kommunala. Därmed får kommunerna svårt att bedriva ett långsiktigt och förebyggande arbete mot barnfattigdom.

Högskolan Väst i Trollhättan är ledande i landet på arbetslivsnära utbildning. Vår profil är arbetsintegrerat lärande, AIL, i utbildning och forskning och vi har regeringens uppdrag att utveckla modeller för AIL. Aktiv samverkan med omvärlden är därför en självklarhet för oss.