– Försörjningen av ortopedtekniska hjälpmedel påverkas av policy, fattigdom och kulturella aspekter som till exempel attityder gentemot funktionshindrade. För att kunna förbättra den ortopedtekniska servicen i utvecklingsländer måste man identifiera vad som hindrar och underlättar försörjningen av de ortopedtekniska hjälpmedlen. Det är det jag har gjort i min avhandling, förklarar Lina Magnusson.
Studierna är utförda i Malawi, Sierra Leone och Pakistan. Resultaten från avhandlingen visar att patienterna hade bra gångförmåga på jämnt underlag men mer än hälften hade svårigheter att gå på ojämn mark, i trappor och i upp- eller nedförsbackar. Patienter i Malawi var mer nöjda med den ortopedtekniska servicen jämfört med patienterna i Sierra Leone. I Sierra Leone var männen mer nöjda än kvinnorna både med hur hjälpmedlet påverkade den personliga rörligheten och hur de upplevde servicen.
– Efter att ha läst den bristfälliga statistik som finns och gått igenom handskrivna patientregister uppskattar jag att ungefär 20-25 procent av de som behöver ortopedteknisk service i Malawi och Sierra Leone har tillgång till den. Av dem använde majoriteten av patienterna sina proteser eller ortoser trots att ungefär hälften av hjälpmedlen var trasiga och behövde repareras. Mer än en tredjedel av patienterna rapporterade också smärta och sår när de använde sina hjälpmedel, berättar Lina Magnusson.
Avhandlingen visar också att de som arbetade med ortopedteknisk service själva upplevde en oförmåga att leverera ortopedteknisk service med hög kvalitet. Ett hinder är regeringens okunskap och prioritering när det gäller ortopedteknisk service. Resultaten tyder också på att ortopedingenjörernas och ortopedteknikernas utbildning måste förbättras. Majoriteten av utvecklingsländerna, inklusive Sierra Leone och Malawi, bedriver ingen formell ortopedteknisk utbildning vilket resulterar i brist på utbildad personal.
FAKTA
Lina Magnusson försvarade framgångsrikt avhandlingen Prosthetic and Orthotic Services in Developing Countries den 7 november 13.00 2014 på Hälsohögskolan i Jönköping. Lina Magnusson är den första kvinnliga ortopedingenjören som disputerat i Sverige
Detta visar en avhandling gjord av övertandläkare Leif Leisnert, vid Malmö högskola.
– Det innebär ett slöseri med tandvårdens begränsade resurser samtidigt som vården blir dyrare för både patienten och samhället, säger Leif Leisnert, chef vid avdelningen för allmän vuxentandvård vid Malmö högskolas odontologiska fakultet.
I sin avhandling visar han att lösningen kan vara ett förbättrat samarbete mellan tandläkare och tandhygienister.
Studie bygger på enkät
Resultatet är hämtat från en enkät som skickades ut till drygt 2 500 personer: tandläkare, tandhygienister och blivande tandläkare, som visar på risken för överbehandling inom svensk tandvård. I studien fick deltagarna analysera tre olika fall av parodontit, tandlossning. 94 procent av de som besvarade enkäten bedömde att en relativt frisk patient led av sjukdomen. Enkäten visade också att 97 procent ville ge förebyggande behandling åt en patient samtidigt som de ansåg att risken för att dennes besvär skulle förvärras var liten.
– Resultatet visar att tandvården inte bara riktar sina insatser mot de riktigt sjuka utan också mot de relativt friska, säger Leif Leisnert.
Tandlossning svårt att diagnosticera
Parodontit är en sjukdom som är svår att diagnosticera eftersom det saknas exakta kriterier för att ställa diagnosen. En studie som ingår i avhandlingen visar också på stora variationer när blivande tandläkare och tandhygienister och deras handledare ska avgöra om en patient lider av sjukdomen eller inte. Leif Leisnert anser att det kan öka risken för både över- och underbehandling av patienterna.
– Tandläkare och tandhygienister är inte heller överens om vem som ska göra vad med patienten med hänsyn till graden av sjukdom.
Samarbete kan förbättra tandvården
Leif Leisnert tror att ett nära samarbete mellan tandläkare och tandhygienister kring patienten kan förbättra vården. I en studie fick tandläkare och tandhygieniststudenter under sitt sista studieår arbeta tillsammans kring patienter som ett team. Utvärderingen av studien visade att samarbetet ledde till en ökad kunskap om varandras kompetens vilket ökar möjligheten till att tandvården läggs på rätt nivå.
– Relativt friska patienter kan skötas av tandhygienister och för de patienter som har större tandvårdsbesvär ger ett nära samarbete mellan tandhygienister och tandläkare en helhetssyn som förbättrar omhändertagandet av patienten, säger Leif Leisnert som menar att en korrekt vårdnivå skapar förutsättningar för billigare tandvård, både för patienten och samhället.
FAKTA
Avhandlingen heter ”Self-directed learning, teamwork, holistic view and oral health”. Parodontal sjukdom innebär att tandköttet är angripet av bakterier vilket kan leda till tandlossning om den inte behandlas.
– Många av de människor jag intervjuade 2005 och 2008 är numera fängslade medan andra har avsatts från sina tjänster. En del av de partier och organisationer jag har följt är nedlagda, säger Zelal Bal, som skrivit en doktorsavhandling i statskunskap vid Örebro universitet.
Hon har intervjuat över 70 kurdiska politiker i Diyarbakir, en region i sydöstra Turkiet, som är en samlingspunkt för det kurdiska politiska motståndet och en kurdisk metropol. I fokus står kurdiska politikers strävan att bli en del av det formella politiska systemet i Turkiet. Vilka strategier använder de och vad är det som gör att människor tycker att det är värt att ta personliga risker för politiska ändamål?
– Jag har ofta hört att det är hopplöshet som är drivkraften. Men mina erfarenheter och min forskning har visat det motsatta – att det är hoppfullhet – att de ser möjligheter att förbättra situationen, säger Zelal Bal.
Garantera demokrati
För att Turkiet ska kunna bli medlem i Europeiska unionen krävs det att de ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet samt respekt och skydd för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter.
– Turkiet har genomfört reformer för att leva upp till EU:s krav och pro-kurdiska aktörer har fått fler rättigheter men samtidigt har hinder lagts i vägen så att det inte går att använda dessa rättigheter fullt ut i praktiken.
Restriktionerna kring språket har till exempel tagits bort och det är nu möjligt att tala kurdiska offentligt och det finns möjligheter att ge undervisning och sända i media på kurdiska. Samtidigt är det en invecklad byråkratisk procedur för att få tillstånd.
– Även hårdare metoder används. Polisen har till exempel massarresterat medlemmar av politiska partier. Genom att försvåra för kurderna att använda de rättigheter som lagen ger dem kan staten också hålla tillbaka krav på utökade rättigheter och behålla sin kontroll, säger Zelal Bal.
Kringgå hindren
– Samtidigt kringgår kurderna hindren på olika sätt. Ett exempel är valet att trycka nyårsbanderoller på kinesiska istället för på kurdiska. Året innan hade åtal väckts mot banderoller på kurdiska. De kinesiska banderollerna visade på diskrimineringen gentemot det kurdiska språket och undvek rättsliga efterspel.
Zelal Bal menar att man från statens sida befarar att utökade rättigheter i förlängningen kan vidgas till särskilda rättigheter och det skulle kunna innebära att kurderna skulle närma sig en form av självständighet.
– Man kan se att de pro-kurdiska aktörerna har blivit mer konfrontativa i sitt språkbruk i takt med att de politiska möjligheterna har ökat. Det blir en ”spill-over” effekt. Ju mer rättigheter de får, desto fler efterfrågas. De har till exempel börjat hänvisa till internationella avtal, säger Zelal Bal.
– Än så länge är Turkiet långt ifrån ett EU-medlemskap och det kan leda till att den turkiska statens intresse försvagas för de rättsprinciper som det senaste årtiondets reformpaket syftat till att slå fast.
– Samtidigt talar det faktum att ett kurdiskt civilsamhälle i någon mån kunnat etableras, samt de många möjligheter att kommunicera som modern teknik för med sig, för att en återgång till äldre tiders repressiva politik skulle bli svår, avslutar Zelal Bal.
Studien är ett samarbete mellan forskare från Finland, Sverige, USA och Kina. De föreslår att resultaten och den teoretiska ramen används för att förbättra beräkningarna av framtida havsnivåer i andra studier.
Höjd havsnivå är ett av de största hoten klimatförändringen orsakat. Under kommande århundraden kommer kalvning av shelf-is och smältande glaciärer att utgöra de största tillskotten av vatten till våra världshav. Mängden kalvad is är inte lätt att simulera och därmed svår att inkludera i klimatmodeller. Korrekta simuleringar av isbergens kalvning hör till de stora utmaningar som finns i förberedelserna för framtidens klimatförändring.
I sitt arbete har forskarna kombinerat fältdata från Svalbard, Alaska, Grönland och Antarktis med teori och datorsimuleringar. Resultatet pekar på att kalvande glaciärer och shelf-is beter sig som självorganiserande system. Dessa fluktuerar kring en kritisk punkt mellan ett stadium av tillväxt och tillbakadragande, som styrs av små förändringar i klimat och geometriska faktorer.
– Vi fann att antalet observerade kalvningshändelser, upp till tusen miljarder kubikmeter, följer universella lagar. Det betyder att sannolikheten för kalvning följer samma mönster, oavsett om händelserna är små – i likhet med Gutenberg-Richters lag för jordbävningar, säger Dr. Jan Åström vid CSC – IT Center for Science, Ltd. in Finland.
Observationerna stämmer också med forskarnas datorsimuleringar, där kalvningshändelser modelleras som en fraktur bland miljontals sammankopplade isblock. Sprickor uppstår plötsligt mellan isblock och startar en kalvningshändelse vars storlek och distribution i tid till häpnadsväckande hög grad överensstämmer med klassisk teori gällande självorganiserade system. Dessa modeller utvecklades ursprungligen för instabila sluttningar (the Abelian sandpile model).
– Detta betyder att kalvning har en extrem och oundviklig känslighet för omgivande miljö. En mycket liten klimatförändring kan betyda skillnaden mellan mycket sparsam kalvning och en total kollaps av shelf-is, säger Dorothée Vallot vid Uppsala universitet, institutionen för geovetenskaper.
Den viktigaste implikationen av denna studie är möjligheten att förbättra och utveckla prognoser för framtida havsnivåer.
FAKTA
Dessa organisationer har deltagit i studien: Finland: CSC – IT Center for Science, Ltd.; Arctic Centre, University of Lapland; Finnish Meteorological Institute; and Department of Physics and Nanoscience Center, University of Jyväskylä. Sverige: Department of Earth Science, Uppsala University, Sweden. USA: Institute of Arctic and Alpine Research, University of Colorado; Alaska Science Center, U.S. Geological Survey, and University of Texas Institute for Geophysics. Kina: College of Global Change and Earth System Science, Beijing Normal University in China. Referens: Åström, J.A., D. Vallot, M. Schäfer, E.Z. Welty, S. O’Neel, T.C. Bartholomaus, Y. Liu, T.I. Riikilä, J. Timonen, T. Zwinger and J. C. Moore (2014), Termini of calving glaciers as self-organised critical systems, Nature Geoscience. doi:10.1038/ngeo2290
Vaccinet riktar sig mot extra domän-A (ED-A) hos fibronektin, som via alternativ splicing uttrycks mycket selektivt i tumörkärl.
– Vaccinationsstrategin vi använt oss av är inte förebyggande utan terapeutisk, vilket innebär att immuniteten skapas när tumören redan bildats – ett scenario som efterliknar den kliniska situationen bättre än förebyggande vaccinering, säger Anna-Karin Olsson, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, som har lett studien.
Vaccinet hämmade tillväxten av bröstcancer och gav en minskning av mängden metastaser med 80 procent, vilket är ett viktigt fynd med tanke på att en majoritet av alla cancer-relaterade dödsfall av cancer orsakas av tumörer som spridit sig i kroppen.
En fördel med metoden är att målmolekylen ED-A finns uttryckt i de flesta solida tumörer. Vaccination mot ED-A skulle därför kunna ge en behandlingsstrategi med breda tillämpningar inom cancerterapi. Dessutom visar forskarna att immunitet mot ED-A kan uppnås med ett adjuvans (immunstimulerare som ingår i vacciner) som är godtagbart för användning i kliniken. Bristen på potenta, men samtidigt biologiskt nedbrytbara adjuvans har varit en stor begränsning för utvecklingen av terapeutiska vacciner.
En annan viktig aspekt är att terapeutisk vaccination kan erbjuda ett kostnadseffektivt alternativ till administrering av stora mängder monoklonala antikroppar, som för närvarande används för behandling av cancer och andra sjukdomar. De höga kostnaderna för terapi med monoklonala antikroppar belastar sjukvårdsekonomin och begränsar redan idag tillgängligheten för patienterna.
– Sammanfattningsvis anser vi terapeutisk vaccination skulle kunna ge en ny, kraftfull och kostnadseffektiv behandlingsstrategi för solida tumörer och metastaserande cancer, säger Anna-Karin Olsson.
Syftet med avhandlingen “Exercise strategies to improve aerobic capacity, insulin sensitivity and mitochondrial biogenesis” är att ge kunskap om hur olika träningsstrategier kan förbättra styrka och insulinkänslighet. Mitokondrier är cellens små kraftverk som frigör energi och utgör en central del i denna avhandling som består av fyra studier. Den första är en direkt crossover-studie som undersökte effekten av träning med låga glykogennivåer på markörer för mitokondriell tillväxt. Den andra undersökte effekten av samtid styrke- och uthållighetsträning på mitokondrietäthet och uthållighet. Den tredje studerade den direkta effekten av motion på faste-inducerad insulinresistens och den fjärde effekten av styrketräning på hälsa och prestation hos äldre.
– Resultaten visar att låga glykogennivåer förbättrar responsen i markörer för mitokondriell biogenes. När styrketräning kombinerades med uthållighetsträning förbättrades varken mitokondrietätheten eller uthålligheten hos försökspersonerna.
Ett annat resultat visar att om äldre personer styrketränar i endast åtta veckor förbättrar de sin styrka, hjärtfrekvens under arbete och glukostolerans. De förbättrar även muskelkvaliteten då mängden av mitokondriella och hypertrofirelaterade proteiner ökar. Efter fasta minskar produktionen av fria radikaler i mitokondrien och om försökspersonerna tränar efter fasta ökar mitokondriernas andningskapacitet när fett används som substrat. När träning utförs under fasta uppreglerades även flera markörer i både glukos och fettmetabolismen.
Länk till hela avhandlingen:http://www.gih.se/FORSKNING/Forskningsgrupper/Fysiologi/Avhandlingar/Aerobic-capacity-insulin-sensitivity-and-mitochondrial-biogenesis/
Detta är en viktig utgångspunkt för Anna Backman Bister avhandlingen ”Spelets regler – en studie av ensembleundervisning i klass”. Anna har utifrån ett kulturpsykologiskt perspektiv granskat tre musiklärares interaktion med sina elever, och hur de på olika sätt anpassar ensemblespelet individuellt till eleverna.
Två av de strategier som framkommer i avhandlingens resultat innebär att lärarna organiserar undervisningen så att den öppnar för kamratlärande och flexibilitet när det gäller verktyg för lärande, som olika slags notation.
– Jag har konstaterat att lärarna använder ett antal olika strategier, och identifierat tre praktiker som har mycket gemensamt men också skiljer sig åt: jag har kallat dem ”Replokalens praktik”, ”Handledande praktik” och ”Ensembleledande praktik”.
– Man kan säga att strategierna används för att organisera elevernas frihet i form av individuella kombinationer av verktyg för att lära sig låtar och spela dem i större eller mindre grupper. Vissa använder noter, andra gitarrtabs, några lyssnar på Spotify och tar ut själva: en elev använde mobilen för att fotografera lappar på flygeln hemma och sedan kombinera bilderna med noter osv.
– Kanske har vi i dagens musiklärarutbildning inte riktigt hunnit i kapp med att utveckla professionella begrepp för att verkligen kunna beskriva och därmed ta vara på samspelet mellan individuellt och kollektivt i klassrummet, fortsätter Anna. Det är en av frågorna jag diskuterar i avhandlingen.
Det är viktigt att som musiklärare bli medveten om, att kunna hantera och problematisera den här mångfalden, menar Anna. För individanpassningen kan ju också innebära en risk: att man åstadkommer en sorts ”klassrumsmusik” som fungerar bra just där, men som den enskilda eleven sedan inte kan föra vidare till andra sammanhang.
Hon diskuterar också resultaten utifrån ett samhällsperspektiv, i ljuset av svensk skolhistoria, och i relation till styrning och synen på likvärdighet i skolan.
FAKTA
Disputationen äger rum fredag den 14 november kl. 13:00 på
Kungl. Musikhögskolan, Lidingövägen 12, Stockholm. Opponent: professor Sidsel Karlsson, Høgskolen i Hedmark, Norge
Mera information: www.kmh.se/disputationer_mps
The learning process takes place partly by nerve cells creating new connections in the brain. Our nerve cells are therefore crucial for how we store new knowledge. But it is also important that nerve impulses travel at high speed and a special material called myelin plays a vital role. Myelin acts as an insulating layer around nerve fibres, the axons, and large quantities of myelin speed up the nerve impulses and improve function. When we learn something new, myelin production increases in the part of the brain where learning occurs. This interplay, where the brain’s development is shaped by the demands that are imposed on it, is what we know today as the brain’s plasticity.
Myelin is made by cells known as oligodendrocytes. In the last few years, there has been significant interest in oligodendrocytes and numerous studies have been conducted on mice and rats. These studies have shown that when the nerve cells of laboratory animals need more myelin, the oligodendrocytes are replaced. This is why researchers have assumed that the same also applies in humans. Researchers at Karolinska Institutet and their international collaborators have shown that this is not the case. In humans, oligodendrocyte generation is very low but despite this, myelin production can be modulated and increased if necessary. In other words, the human brain appears to have a preparedness for it, while in mice and rats, increased myelin production relies on the generation of new oligodendrocytes.
In the study in question, researchers have studied the brains of 55 deceased people in the age range from under 1 to 92 years. They were able to establish that at birth most oligodendrocytes are immature. They subsequently mature at a rapid rate until the age of five, when most reach maturity. After this, the turnover rate is very low. Only one in 300 oligodendrocytes are replaced per year, which means that we keep most of these cells our whole lives. This was apparent when the researchers carbon-dated the deceased people’s cells. The levels of carbon-14 isotopes rose sharply in the atmosphere after the nuclear weapons tests during the Cold War, and they provided a date mark in the cells. By studying carbon-14 levels in the oligodendrocytes, researchers have been able to determine their age.
“We were surprised by this discovery. In humans, the existing oligodendrocytes modulate their myelin production, instead of replacing the cells as in mice. It is probably what enables us to adapt and learn faster. Production of myelin is vital in several neurological diseases such as MS. We now have new basic knowledge to build upon,” says Jonas Frisén, Professor of Stem Cell Research at the Department of Cell and Molecular Biology at Karolinska Institutet.
This study was supported by grants from the Swedish Research Council, the Swedish Cancer Society, Tobias Foundation, AFA Insurance, the Strategic Research Programme in Stem Cells and Regenerative Medicine at Karolinska Institutet (StratRegen), Swedish Foundation for Strategic Research (SSF), the ERC, Torsten Söderberg’s Foundation, and Knut & Alice Wallenberg’s Foundation.
FACTS
Publication: ‘Dynamics of oligodendrocyte generation and myelination in the human brain”, Maggie S.Y. Yeung, Sofia Zdunek, Olaf Bergmann, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Kanar Alkass, Shira Perl, John Tisdale, Göran Possnert, Lou Brundin, Henrik Druid, and Jonas Frisén, Cell, online 6th November 2014.
– Vårt mål är en bättre diagnos, prognos vid IBD och att kunna anpassa behandlingen efter den enskilde individen. Genom ett nära samarbete med kliniker, kliniska och biomedicinska forskare samt företagspartners ska forskningen omsättas till reella produkter som kan användas för dessa ändamål i sjukvården, säger Jonas Halfvarsson, forskare vid Örebro universitet och läkare på Universitetssjukhuset i Örebro.
Tabubelagt
Sverige har mer 61 000 människor en inflammatorisk tarmsjukdom och det är ofta unga människor som drabbas och får tabubelagda besvär. På senare tid har biologiska läkemedel förbättrat situationen för många. Det är ett preparat vars aktiva substans har producerats ur levande celler eller vävnad. Men för många som lider av IBD har dessa inte någon verkan eller så minskar effekten av läkemedlet över tid.
– Därför finns det ett stort behov av att hitta biomarkörer för att tidigare kunna ställa diagnos, förutspå hur sjukdomen ska utvecklas och hur patienter kommer att svara på behandling, säger Jonas Halfvarsson.
Projektet kommer följa patientgrupper över tid och samla in prover vid upprepade tillfällen. Utifrån olika former av analyser kommer vi att identifiera potentiella biomarkörer. Nyttan av dessa biomarkörer kommer sedan att bekräftas med hjälp av det svenska nationella IBD-registret, SWIBREG.
Stor patientnytta
– Det finns mycket att vinna om vi på förhand kan säga vilka patienter som har nytta av en viss behandling och vilka som är hjälpta av att fortsätta med medicinen över tid. Detsamma gäller om vi kan värdera vilka som inte ska få en specifik behandling och därigenom undvika allvarliga biverkningar som svåra infektioner, cancer och i ytterliga fall en för tidig död.
– De flesta som drabbas av inflammatorisk tarmsjukdom är mellan 15 och 35 år och ofta vill de inte berätta om sina besvär och sin diagnos för omgivningen. Patienterna drabbas med andra ord på alla plan i livet – inte bara kroppsligt utan även socialt och emotionellt. Mitt mål är att förbättra hälso- och sjukvården för dessa individer och därmed öka deras livskvalitet.
Resultaten visar att en typ av stödjeceller, oligodendrocyter, som är viktiga för nervcellernas kommunikationshastighet, är mer sofistikerade hos människa än hos råttor och möss – något som delvis kan förklara den mänskliga hjärnans större plasticitet.
Inlärning sker bland annat genom att nervceller knyter nya kontakter. Därför är nervcellerna i sig centrala för hur vi lagrar ny kunskap. Men det är också viktigt att nervimpulserna har hög hastighet, och här spelar ett ämne som heter myelin en viktig roll. Myelin fungerar som en isolering kring nervfibrer, de så kallade axonerna, och större mängder myelin ger högre hastighet på nervimpulserna och bättre funktion. När vi behöver lära oss något nytt ökar mängden myelin i de nervbanor där inlärningen sker. Detta samspel, där hjärnan formas efter de krav som ställs på den, är det som avses då man talar om hjärnas plasticitet.
Myelin tillverkas av celler som kallas oligodendrocyter. Under senare år har intresset för oligodendrocyter varit stort, och många studier har gjorts på möss och råttor. De studierna har visat att när försöksdjurens nervceller behöver mer myelin, då byts oligodendrocyter ut. Därför har forskarna trott att detta gäller även för människor. Nu har dock forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med internationella kollegor visat att så inte är fallet. Hos människor är nybildningen av oligodendrocyter mycket låg, men trots det kan myelinmängden förändras och öka vid behov. Det verkar alltså finnas en beredskap för detta i den mänskliga hjärnan, medan det hos möss och råttor fordras en nytillverkning av oligodendrocyter innan myelinmängden kan öka.
I den aktuella studien har forskarna undersökt hjärnor från 55 avlidna personer i ett åldersspann från under ett år till 92 år. Forskarna kunde konstatera att vid födseln var de flesta oligodendrocyter omogna. Därefter mognade de i snabb takt fram till fem års ålder, då de flesta var utmognade. Efter det var omsättningen mycket låg. Endast en av 300 oligodendrocyter byttes ut per år, vilket innebär att vi bär med oss de flesta av dessa celler hela livet. Detta framgick då forskarna gjorde en kol-14-mätning av de avlidnas celler. Halten av kolisotopen kol-14 steg kraftigt i atmosfären i samband med provsprängningar av kärnvapen under det kalla kriget, och det gav en datummärkning av cellerna. Genom att studera halten av kol-14 i oligodendrocyterna har forskarna kunnat åldersbestämma dem.
– Vi blev förvånade över den här upptäckten. Hos människa modulerar de befintliga oligodendrocyterna sin myelinmängd, i stället för att som hos möss byta ut cellerna. Detta möjliggör sannolikt en snabbare anpassning och inlärning. Produktionen av myelin är av stor betydelse vid flera neurologiska sjukdomar, som till exempel MS. Här har vi nu ny grundkunskap att bygga vidare på, säger Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.
Forskningen har finansierats genom anslag från Vetenskapsråde, Cancerfonden, Tobias Stiftelsen, AFA Försäkring, StratRegen vid Karolinska Institutet, SSF, Europeiska forskningsrådet ERC, Torsten Söderbergs Stifelse, samt Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse.
Publikation: ”Dynamics of oligodendrocyte generation and myelination in the human brain”. Maggie S.Y. Yeung, Sofia Zdunek, Olaf Bergmann, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Kanar Alkass, Shira Perl, John Tisdale, Göran Possnert, Lou Brundin, Henrik Druid och Jonas Frisén, Cell, online 6th November 2014.
Försöken, som utförts i råttmodeller av Parkinsons sjukdom, visar hur dopaminceller utvecklade från stamceller, så kallade stamcellsderiverade dopaminceller, på alla viktiga punkter imiterar egenskaperna hos de dopaminceller som går förlorade vid Parkinsons sjukdom. Det potentiellt obegränsade utbudet av transplanterbara celler, framtagna från stamcellslinjer, öppnar dörren till nya behandlingsmöjligheter för stora grupper parkinsonpatienter. Studien publiceras nu i den ansedda tidskriften Cell Stem Cell.
– Den här studien visar att vi nu kan producera fullt fungerande dopaminceller från stamceller. Dessa celler har samma förmåga som hjärnans normala dopaminceller att skicka utskott som når fram till och integrerar i precis rätt område i hjärnan. Detta har varit vårt mål under en lång tid, och nästa steg är att producera dessa celler i större skala under de säkerhetsföreskrifter som krävs för klinisk applikation. Vår förhoppning är att de ska vara redo för kliniska studier om cirka tre år, säger Malin Parmar, forskargruppsledare vid Lunds universitet.
Hjärncellstransplantationer med dopaminceller från mänskliga foster har redan utförts vid ett par tillfällen, med varierande resultat. Under det senaste decenniet har EU-nätverket TRANSEURO jobbat hårt för att få en ny och förbättrad klinisk studie på fötter. Det ögonblicket är nu här. Under de närmaste månaderna kommer ett fåtal patienter att transplanteras med just fosterceller i Lund och Cambridge.
TRANSEURO-studien har drivit forskningsfältet framåt och skapat nytt hopp om cellterapi för Parkinsons sjukdom som en framtida behandling. Men de fetala dopaminceller som kommer att användas inom TRANSEURO för med sig vissa begränsningar, menar Malin Parmar.
– Framförallt är det avgörande svårigheter kopplade till den faktiska tillgången på fosterceller. Logistiken kring insamlingen av dessa celler beror i allt för stor utsträckning på externa faktorer som inte går att kontrollera. Man kan inte heller kvalitetstesta cellerna innan transplantation. Dessa problem försvinner om de stamcellsderiverade dopamincellerna blir tillgängliga i kliniken. Detta skulle innebära att behandlingen kan göras tillgänglig för större patientgrupper.
FAKTA
Publikationen “Human ESC-derived dopamine neurons show preclinical efficacy and potency similar to fetal neurons when grafted in a rat model of Parkinson’s disease” Shane Grealish, Elsa Diguet, Agnete Kirkeby, Bengt Mattsson, Andreas Heuer, Yann Bramoulle, Nadja Van Camp, Anselme L Perrier,Philippe Hantraye, Anders Bjorklund, Malin Parmar Cell Stem Cell, Volume 15, 6 November 2014
– Genom att följa människor från tidig skolålder har det varit möjligt att se hur såväl individuella faktorer som omvärlden påverkar dem på kort och lång sikt, säger professor Henrik Andershed vid Örebro universitet.
Han är sedan 2011 vetenskaplig ledare för IDA-programmet tillsammans med Anna-Karin Andershed, docent vid Örebro universitet. De är redaktörer för boken och berättar om så kallad longitudinell forskning och dess fördelar och utmaningar.
– Att följa människor över lång tid är det bästa sättet att studera människors utveckling. Det gör att vi kan studera faktiska utvecklingsvägar och med större säkerhet dra slutsatser om påverkansprocesser, om hur tankar, åsikter, beteenden och händelser hänger ihop över tid, säger Henrik Andershed.
Förebygga problem
IDA-programmet startade 1965 och de över 1000 skolbarn som då gick i årskurs 3 har sedan följts upp i vuxen ålder. De har svarat på frågor om skolan, hemmet, kompisar och värderingar. Forskarna har också hämtat uppgifter från lärare, föräldrar, psykologer, läkare och olika register och studerat deltagarnas studie- och yrkesval, arbetsförhållanden och familjeliv. Kvinnorna har dessutom genomgått en medicinisk undersökning.
Programmet har till exempel gett forskare inblick i vad som kan öka risken för alkoholproblem, vilken betydelse kompisar har för både unga och vuxna och hur en tidig pubertet kan påverka uppväxten och vuxenlivet.
– Det är viktig kunskap som kan hjälpa oss att förebygga problem, säger Henrik Andershed.
Hans egen forskning fokuserar på normbrytande, kriminellt beteende och hur dess risk- och skyddsfaktorer kan användas i praktiskt arbete.
– Studier som IDA-programmet kan lära oss mycket om kriminalitetens risk- och skyddsfaktorer och hur vi kan undvika att människor hamnar snett.
IDA-programmet startades 1965 i Örebro av professor David Magnusson vid Stockholms universitet. På 1990-talet tog professor Lars R. Bergman, Stockholms universitet, över ansvaret och 2011 lämnade han i sin tur över forskningsledarskapet till Anna-Karin Andershed och Henrik Andershed vid Center for Criminological and Psychosocial Research, CAPS, Örebro universitet. IDA-programmet har hittills genererat cirka 500 publikationer.
Projektet syftar till att skriva fram en pedagogisk-filosofisk grundläggning av innehållet i skolans värdegrundsarbete. Forskningen fyller därmed en kunskapslucka inom värdegrundsforskning.
Utgångspunkten för studien är att arbetet med värdegrunden i svensk skola har fått slagsida på form (hur-frågan) på bekostnad av innehåll (vad-frågan), en slagsida som reflekteras i både forskning och utvärdering.
– Mycket pedagogisk forskning har hittills ägnats åt att analysera hur den så kallade värdegrunden kan implementeras och realiseras i undervisningen, men det saknas till dags dato systematisk forskning om vad de värden och dygder kan betyda som lärare och skolpersonal ska fostra till, säger Lovisa Bergdahl. Detta behov aktualiseras inte minst av den oro som många lärare känner idag inför att våga gå in i svåra etiska diskussioner i klassrummet. Lovisa Bergdahl ser frågan som extra viktig i ljuset av ett mångkulturellt samhälle där värdegrundens betydelse är i ständig omförhandling.
– Det finns ett akut behov av en genomlysning av innehållet i de värden och dygder som den svenska skolan vilar på, betonar hon. Om värdena ska hållas levande behövs en systematisk innehållsmässig analys av värdegrundsbegreppen, däribland frihet, rättskänsla, generositet, tolerans, solidaritet och ansvarstagande, inom ramen för ett integrerat kunskaps- och fostransuppdrag.
Projektet utlovar att bidra med en revitalisering av skolans kunskaps- och fostransuppdrag i en tid som ställer höga krav på lärarens förmåga att tillsammans med eleverna leva och gestalta läroplanens värden i det dagliga arbetet i skolan.
Medsökande och medarbetare i projektet är Elisabet Langmann, lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola, samt professor Carl Anders Säfström, Södertörns högskola.
Nya träbyggnadssystem har utvecklats och en ökad bärförmåga i bjälklagen har gjort det möjligt att bygga med längre spännvidder. I de nya typerna av bjälklag används ofta EWP-produkter dvs. vidareförädlade sammansatta trämaterial som exempelvis limträbalkar och korslimmade skivor. Det konstruktiva verkningssättet för bjälklag där de här produkterna används, skiljer sig från verkningssättet hos traditionella träbjälklag med sågade träreglar och skivmaterial. Den låga massan hos bjälklag av trä gör dem mera känsliga för belastning orsakad av personer som går, springer eller hoppar på bjälklaget, jämfört med tunga bjälklag som exempelvis betongbjälklag.
Kirsi Jarnerö har genomfört vibrationstester på olika typer av bjälklag både i laboratorium och i fält i verkliga byggnader. Dessutom har vibrationsförsöken kompletterats med enkätstudier av upplevd störning av vibrationer. Resultat från avhandlingen visar att:
• Boende i flerbostadshus med lättbyggnadsstomme störs av vibrationer i en omfattning som inte bör försummas. Nedböjningskriteriet som används idag, dvs. max 1.5 mm/kN nedböjning orsakad av en punktlast, är alldeles för generöst och behöver revideras. Ett system med kvalitetsklasser för klassificering av vibrationsprestanda, liknande det som finns för klassificering av ljudisolering, föreslås.
• Både laboratorietester och tester i fält visar att dämpningen i bjälklag är en parameter som bör beaktas vid dimensionering i bruksgränstillstånd av träbjälklag; inte som ett gränsvärde att dimensionera emot, utan snarare som en parameter som ingår i dimensionering för att förutsäga vibrationsnivåer orsakade av mänsklig aktivitet. Laboratoriemätningar visar att dämpningen är en viktig parameter för upplevelsen av vibrationer och fältmätningar och att dämpningen i ett bjälklag ökar kraftigt när bjälklaget byggs in i en byggnadskonstruktion.
• Konstruktionslösningar som ger hög styvhet i riktningen tvärs mot den lastbärande riktningen kan vara ett praktiskt sätt att uppnå goda vibrationsegenskaper i träbjälklag med lång spännvidd. Antalet resonansfrekvenser som exciteras i det kritiska området på grund av gång minskar jämfört med antalet resonansfrekvenser för ett mer traditionellt bjälklag med lägre tvärstyvhet.
Kirsi Jarnerö är verksam som forskare på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, på sektionen för byggande och boende på SP Trä. Hon är civilingenjör från Väg- och Vattenbyggnadslinjen på KTH och har under många år arbetet som byggnadskonstruktör på olika byggkonsultföretag. Forskarstudierna har bedrivits som industridoktorand på SP under handledning av Anders Olsson på Linnéuniversitetet, Bo Källsner på SP och Linnéuniversitetet samt Anders Brandt på Syddansk Universitet.
Avhandlingen “Vibrations in timber floors – Dynamic properties and human perception” försvaras fredagen den 7 november 2014 klockan 10.00. Disputationen äger rum i sal N1017, hus N på Linnéuniversitetet i Växjö. Opponent är Dr. Tomi Toratti verksam på Confederation of Finnish Construction Industries, Helsingfors, Finland.
Cilier är ytterst små utskott på celler som tillskrivs flera viktiga funktioner, bland annat en roll i signalöverföring i celler. Flera sjukdomar och patologiska tillstånd anses vara kopplade till brister i ciliernas funktion. Därför intresserade sig forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm, University College London och Helmholtz Zentrum München (HMGU) för ciliernas betydelse för reglering av blodsockernivån och typ 2-diabetes.
– Det har varit känt en tid att typ 2-diabetes är vanligare hos personer med ciliopati, en patologisk funktionsrubbning i cilierna. Våra resultat bekräftar den observationen och förklarar dessutom hur cilier är kopplade till sockermetabolism och diabetes, säger studiens försteförfattare Jantje Gerdes, tidigare vid Karolinska Institutet och numera vid the Institute of Diabetes and Regeneration Research vid HMGU.
Forskarna undersökte funktionen hos cilier på de insulinutsöndrande betacellerna i bukspottskörteln. Insulin är det hormon som sänker blodsockernivån. När forskarna stimulerade betacellerna med socker ökade antalet insulinreceptorer på deras cilier. När cirkulerande insulin fäster till receptorerna leder det till att betacellerna släpper ut mer insulin i blodet. Cilierna spelar därför en viktig roll för insulinutsöndring och -signalering.
Forskarna studerade också vad som händer när cilierna är skadade. De upptäckte att möss som har få eller defekta cilier har minskad insulinfrisättning och djuren har signifikant förhöjda blodsockernivåer.
– Funktionsrubbning i cilierna och felaktig glukosomsättning är direkt kopplade till varandra. Ciliopatier kan därför eventuellt användas som modeller i studier av många hittills okända mekanismer som ligger bakom diabetes, säger Per-Olof Berggren vid Rolf Luft Forskningscentrum för diabetes och endokrinologi vid Karolinska Institutet, huvudansvarig för studien.
Forskningen har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, Europeiska forskningsrådet (ERC), Familjen Erling-Perssons stiftelse, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Stichting af Jochnick Foundation.
Publikation: “Ciliary dysfunction impairs pancreatic insulin secretion and promotes development of type 2 diabetes in rodents”, Jantje M. Gerdes, Sonia Christou-Savina, Yan Xiong, Tilo Moede, Noah Moruzzi, Patrick Karlsson-Edlund, Barbara Leibiger, Ingo B. Leibiger, Claes-Göran Östenson, Philip L. Beales & Per-Olof Berggren, Nature Communications, online 6 November 2014, doi: 10.1038/ncomms6308.
Bakgrunden är att det blivit allt vanligare att mäta forskningsresultat i olika former medan forskningsaktiviteter traditionellt sett betraktats som omöjliga att styra. Kritiken talar om ökad stressnivå bland forskare, att mer tid läggs på själva prestationsmätningarna än på forskningen och att de premierar snabba och säkra publikationer framför nydanande forskning.
– Vi vill se om, hur och varför forskares identiteter kan omformas av de allt vanligare mätningarna och vilka konsekvenser utvecklingen får på lång sikt, säger professor Jonas Gerdin. Om forskningens långsiktighet, innovativitet och kvalitet riskeras, kan trenden mot ökad mätning få både långtgående och oönskade samhällskonsekvenser.
Kritiska röster menar att prestationsmätningar förminskar komplicerade sammanhang till siffror och det kan leda till fokus hamnar på vissa saker medan andra döljs. Det kan också leda till olyckliga jämförelser mellan olika forskningsinriktningar.
Genom observationer och intervjuer ska projektet fånga de sammanhang där prestationsmätningarna förekommer och via en enkät till 800 forskare vill man få en generell bild av vilka mätningar som förekommer och vad forskarna anser om dem och deras konsekvenser.
Projekter heter Räkna med vetenskapen –
Prestationsmätningar och forskares sociala identiteter. Projektet startades av professor Jonas Gerdin tillsammans med docenterna Hans Englund och
Tobias Johansson.
