Ur innehållet:
– Räkna med invasiva arter framöver. Vad är egentligen en invasiv art och hur arbetar myndigheterna med frågan?
– Den sista almstriden. Almsjuka, askskottsjuka och diplodiasjuka på tall: träden hotas från flera håll.
– Mårdhundsmodellen. Arbetet i Sverige med att mota mårdhunden inspirerar forskning och förvaltning om invasiva rovdjur i andra länder.
– Flytande invasioner. När en främmande art har kommit in i Östersjön är det svårt att hindra den från att sprida sig. Den svartmunnade smörbulten är ett exempel.
Läs tidningen på webben:
Bläddra i Miljötrender från SLU augusti 2014 på webben
Ladda hem Miljötrender från SLU augusti 2014 som pdf
På hemsidan finns information om hur du kostnadsfritt kan prenumerera på den tryckta tidningen eller få tidningen digitalt. Här hittar du också tidigare nummer.
Att inte bara människor, utan även djur har personlighet har bekräftats i flertalet studier under det senaste decenniet. Det innebär att också djur skiljer sig åt i beteende på ett konsekvent sätt, till exempel genom att vissa individer är mer intresserade av att utforska nya områden är andra. Nu visar svenska forskare att personlighetstypen kan påverka kampen om sociala positioner.
Tidigare studier har hos flera grupplevande arter visat att det finns en koppling mellan individens roll i den sociala hierarkin och personlighetstypen. Forskargruppen från Stockholms universitet och Linköpings universitet har tidigare visat att dominanta tuppar som en direkt följd av den sociala status de åtnjuter är mer aktiva och utforskande än underlägsna tuppar. Men vissa personlighetstyper kan också tänkas ha lättare för att tillskansa sig en dominant position från början. Nu visar forskarna att personlighetstypen kan påverka kampen om sociala positioner. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Personlighetstypen hos femtio tuppar av den ursprungliga rasen gammalsvensk dvärghöna klassificerades genom olika personlighetstest vid Tovetorps zoologiska forskningsstation.
Därefter sattes par av tuppar samman, och vilken tupp som blev dominant i varje par observerades. Tupparna var jämlika i storlek, så vem som blev dominant påverkades därför främst av skillnader i tupparnas personlighet.
– Tupparna vid Tovetorps forskningsstation lever normalt i könsmixade grupper med flera tuppar i varje, och är därför vana vid att göra upp om dominansen utan våldsamma slagsmål. Inom ett par minuter är dominansen uppgjord och en kan tydligt se att den ena tuppen undviker den andre, som därmed är subdominant. Det finns alltså utrymme för att andra egenskaper än aggression kan påverka vem som vinner eller förlorar, säger Anna Favati, doktorand vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
Resultaten av studien visade att tuppar som var mer vaksamma och mer utforskande i personlighetstesten hade större chanser att senare vinna och bli dominanta. Den vinnande tuppen var också ofta mer aggressiv i början av duellen än vad den förlorande tuppen var. Aggression hade ingen tydlig koppling med utforskande och vaksamhet, vilket innebär att dessa egenskaper var för sig förutsäger vilken status en tupp kommer att få, och att inte bara en, utan flera olika sorters personlighetstyper kan nå framgång.
– Dominanta tuppar parar sig oftare än underlägsna tuppar och har därför generellt större reproduktionsframgång. Att flera olika egenskaper leder till en hög social status kan därför i förlängningen vara en av förklaringarna till hur variation av olika personlighetstyper bevaras, vilket är en stor gåta inom personlighetsforskningen, avslutar Anna Favati.
Artikeln publicerades i PLOS ONE den 29e juli 2014.Favati, A, Leimar, O & Løvlie, H. 2014. Personality predicts social dominance in male domestic fowl
Hur läkemedel som introduceras på den svenska marknaden påverkar vattenlevande organismer bedöms utifrån tester som utformats av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Resultaten från dessa tester ligger sedan till grund för den information om miljöpåverkan som de svenska konsumenterna får. En studie som forskare vid Umeå universitet publicerar i tidskriften Environmental Research Letters visar att det finns systematiska fel i dagens tester, vilket ökar riskerna att missa ekologiskt relevanta effekter av läkemedel i miljön.
– Felet ligger bland annat på en konceptuell nivå där man väljer att undersöka hur giftiga olika substanser som konstrueras för att förbättra hälsan för människor är för vattenlevande organismer. Våra studieresultat visar att man i större utsträckning borde testa de farmakologiska effekter som kan uppkomma hos dessa organismer och man måste dessutom vara öppen för att dessa effekter tar sig uttryck som inte går att mäta med traditionella metoder, säger Jonatan Klaminder, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, som är studiens huvudförfattare.
I studien har forskarna undersökt abborrar som har behandlats med ångestdämpande läkemedel, i koncentrationer som understiger de som har uppmätts i avloppsvatten i Europa. Resultaten visar att dessa fiskar hade en högre överlevnad än fiskar som fick simma i rent vatten. Enligt Jonatan Klaminder kan detta förklaras av att fiskar som simmat i vatten med ångestdämpande läkemedel ändrade sitt beteende genom att bli mer aktiva, mindre sociala och effektivare när det gäller att hitta mat.
Forskarna anser att dagens tester kan leda till att man missar de miljöeffekter som uppkommer av läkemedelsrester i avloppsvattnet när man enbart letar efter dess skadliga effekter och dessutom enats om ett analysförfarande som gör det praktiskt omöjligt att upptäcka eventuella positiva effekter på hälsan hos utsatta organismer.
– Att en art eller population gynnas av att ett visst läkemedel finns i ett vattendrag kan medföra stora ekologiska konsekvenser, eftersom den art som gynnas i värsta fall kan konkurrera ut andra arter, säger Tomas Brodin, ekolog och forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, samt medförfattare till studien.
Forskarna poängterar att de positiva hälsoeffekter som uppmätts för fiskarna i den aktuella studien uppkom i en artificiell laborativ miljö, vilket gör det svårt att bedöma vilka effekterna skulle bli i en komplex naturlig miljö. Forskargruppen anser dock att läkemedelsmyndigheterna behöver utforma nya tester, med ekologiskt fokus, men även skärpa den metodik som används vid dagens tester för att riskklassa miljöeffekter av läkemedel.
– Problemet är att vi med dagens tester inte studerar ekologiskt relevanta beteendeeffekter i någon större utsträckning. I de fåtal tillfällen de görs används dessutom fiskar som är uppvuxna i en laborativ miljö, i många generationer, vilket gör att de har tappat delar av sin naturliga beteenderepertoar. Det gör i sig att det blir problematiskt att dra ekologiskt relevanta slutsatser av testerna, säger Jonatan Klaminder.
Läs studien i Environmental Research Letters
Det är det internationella forskarlaget Schizophrenia Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium (PGC) som står bakom studien. Från Sverige ingår forskare från Umeå universitet och Karolinska institutet.
Det finns ett stort behov av att hitta nya behandlingsformer mot schizofreni. De läkemedel som för närvarande finns på marknaden har huvudsakligen verkan mot psykossymtom och ger ofta upphov till biverkningar av metabol och neurologisk karaktär. Nuvarande mediciner kan inte behandla den kognitiva funktionsnedsättning som ofta följer med sjukdomen.
Svårigheten att utveckla nya läkemedel beror på att det saknats kunskap om de underliggande biologiska mekanismerna vid schizofreni.
– Att vi nu kunnat identifiera riskfaktorer i sådan omfattning visar att schizofreni kan kartläggas genetiskt med samma metoder som redan har förändrat vår förståelse av andra sjukdomar. De nya rönen har potential att sätta fart på utvecklingen av nya behandlingar för schizofreni, säger Michael O’Donovan, professor vid Cardiff University School of Medicine, Storbritannien, och vetenskaplig ledare för PGC.
Forskningen har på senare tid alltmer fokuserat på de genetiska orsakerna till schizofreni eftersom sjukdomen i hög grad är ärftlig. Tidigare studier har uppmärksammat sjukdomens komplexitet och har visat att omkring 24 positioner i det mänskliga genomet är associerade med schizofreni. Den nya studien bekräftar tidigare resultat och ger även en tydligare bild av de genetiska orsakerna till sjukdomen och dess underliggande biologi. Tack vare utvecklingen av genomiska tekniker kan forskarna nu första gången börja förstå ett flertal av de faktorer som är av betydelse för sjukdomen på molekylär och cellulär nivå.
Författarna bakom studien har undersökt DNA-prover från över 80 000 personer med diagnosen schizofreni och jämfört den genetiska profilen md friska frivilliga personer. Forskarna har lyckats identifiera 108 specifika platser i det mänskliga genomet som är förknippade med risk för schizofreni. 83 av dessa har sedan tidigare inte kopplats ihop med sjukdomen. Forskarna har nu också börjat uttyda hur de inblandade generna samverkar i olika signalsystem. På så sätt kan man se vilka gener som arbetar tillsammans för att utföra specifika funktioner i hjärnan.
Särskilt intressant är att studien har påvisat gener som uttrycks i hjärnvävnad, i synnerhet de som är relaterade till neurala funktioner och synapsfunktioner. Det handlar till exempel om gener som är aktiva i de signalvägar som kontrollerar synaptisk plasticitet – en funktion som är avgörande för inlärning och minne – och om signalvägar som styr postsynaptiska aktiviteter, som bland annat är inblandade i signalering mellan celler i hjärnan.
Forskarna har dessutom funnit ett mindre antal gener som är associerade med schizofreni och som är aktiva i immunsystemet. Denna upptäckt ger ett visst stöd till en tidigare hypotes om att det finns ett samband mellan schizofreni och immunologiska processer. Studien visar också på ett samband mellan sjukdomen och den region av genomet där DRD2 finns – den gen som producerar den mottagarmolekyl som är måltavla för alla i dagsläget godkända läkemedel mot schizofreni. De andra positionerna som har påvisats i studien kan därför mycket väl visa sig vara nya terapeutiska mål för effektivare farmakologisk behandling.
Forskargruppen vid Umeå universitet har bidragit med över 1 200 prover från patienter med diagnosen schizofreni eller bipolär sjukdom, samt lika många friska försökspersoner.
– Analysresultaten kommer att testats på ett stort familjematerial från Norrland med en hög grad av nedärvning av framförallt bipolär sjukdom i syfte att undersöka genomiska likheter och skillnader mellan de båda psykossjukdomarna, säger Rolf Adolfsson, professor i psykiatri vid institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet.
Läs artikeln i tidskriften Nature
Originalpublikation: Biological insights from 108 schizophrenia-associated genetic loci, Nature. doi:10.1038/nature13595
Årets prognos pekar på en relativt sett mycket dålig tillgång på lingon i Norrland, med endast drygt hälften så mycket bär jämfört med medelvärdet för perioden 2003–2013 (se figur 1). I Svealand ser det ännu sämre ut, där prognosen tyder på att det endast kommer att finnas en femtedel av normaltillgången, faktiskt den sämsta tillgången sedan mätningarna började 2003 för denna del av landet. Bara i Götaland tycks tillgången på lingon kunna betecknas som normal. Prognosen baseras som vanligt på uppgifter från Riksskogstaxeringen och SLU:s skogliga försöksparker.
Bärtätheten varierar mycket och generellt sett är den mycket större i Norrlands och Svealands lingonskogar än i Götalands. Sett till antalet bär per kvadratmeter, så blir det ändå dubbelt så många lingon i Norrland och Svealand, jämfört med Götaland
– Den svaga tillgången på lingon i Götaland kan delvis förklaras med att lingonriset i viss utsträckning har drabbats av samma vinterskador som blåbärsriset. Längre norrut har vi dock ingen bra förklaring, säger Ola Langvall, vid Asa försökspark, som ansvarar för bärobservationerna vid SLU:s skogliga försöksparker.
Mängden bär i skogarna påverkas av vädret och andra händelser under ett helt år, från det att blomanlagen bildas på sommaren tills de mognar nästa sommar. Därför är det svårt att avgöra vilka vädersituationer eller andra händelser som leder till sådan här missväxt.
Om årets blåbärstillgång
SLU:s prognos av årets tillgång på blåbär, som presenterades i början av juli, pekade på ett ganska bra år i Norrland men klart sämre än normalt i Svealand och Götaland. Med mer tillgänglig information och framför allt fler provytor med mogna blåbär, konstaterar SLU nu att prognosen pekade på en något bättre tillgång än vad som blivit fallet. De nya beräkningarna påvisar mellan 10 och 25 procent färre blåbär än det förväntade, med störst skillnad i Norra Norrland.
– Troligen har den långvariga torkan i juli medfört färre och till storleken mindre mogna blåbär jämfört med mer normala väderförhållanden under juli, menar Göran Kempe. Särskilt i Norrland, där blåbären mognar under juli, inverkar detta negativt på blåbärsskörden.
Enligt Ola Langvall varierar dock storleken på blåbären mer än normalt:
– Särskilt i Svealand har blåbären blivit små på grund av den torra sommaren. Där behöver man plocka många fler bär för att få ihop ett kilo och då kan det bli jobbigt att plocka.
Men även om lingonen redan börjat mogna på sina håll, kan man med fördel fortfarande gå ut och plocka blåbär, särskilt i de trakter där det finns gott om dem och de är stora nog!
Arbetet med bärprognoser är en del av program Skog inom SLU:s miljöanalys.
Minskningen av havsisen i Arktis tros vara en bidragande orsak till ett flertal av de senaste årens väderhändelser. Ett varmare hav kan påverka luftcirkulationen över Arktis, men även längre söderut vilket leder till förändringar i temperatur och nederbörd. För att nå bättre förståelse om hur förändringar i havsisen påverkar klimatet i ett längre perspektiv, är det nödvändigt att komma längre tillbaka i tiden än dagens korta observationer tillåter. Forskare från Göteborgs universitet ska under två veckor segla runt i Svalbard för att utföra dendroklimatologiska undersökningar på ett flertal platser.
– Vi kommer bland annat att ta prover från drivved och hoppas att med hjälp av årsringarna i träden kunna få fram information om klimatet och havsisförhållandena i Arktis under de senaste årtusendena, säger professor Hans Linderholm vid Institutionen för geovetenskaper.
Expeditionen, som även studerar landhöjningen i regionen, kommer att segla med segelbåten S/Y Aleiga och besöka Sør-Svalbard men också de avlägsna öarna Kongsøya and Hopen.
Genom att ta reda på var drivveden kommer är det möjligt att uppskatta istäckningen i Arktis, men även hur havsströmmarna har varierat. Forskarna hoppas kunna få fram information om hur variationer i havsiskoncentration har påverkat klimatet bakåt i tiden, innan människans starka påverkan på klimatet. Expeditionen blir även en tidsresa eftersom de sedimentbottnar som ska undersökas i Arktis innehåller information om hur strömmarna har varierat under de senaste årmiljonerna. Man kan alltså se dessa bottnar som ett omfattande klimatarkiv som berättar om värmetransporten och havsströmmarna genom tiderna.
– Det kommer att bli väldigt spännande att fältarbeta i Arktis. Jag har tidigare tagit prover i sydligaste Patagonien, men där behöver vi inte vara oroliga för isbjörnar. En person måste hela tiden stå på vakt, säger Mauricio Fuentes doktorand vid Institutionen för geovetenskaper.
FAKTA
Mätexpeditionen är en del i ett samarbetsprojekt, med deltagare från Norge, USA och Sverige. Expeditionen till Svalbard pågår mellan den 8-23 augusti, mellan dessa datum är det endast möjligt att nå forskarna via e-post.
Trots marknadens mest avancerade gränskontroller når migranter alltjämt Sydeuropas kuster under allt mer desperata omständigheter. Knappt går det en vecka utan att vi möts av rubriker om förlista båtar i italienska farvatten. I Grekland hungerstrejkar flyktingar, inlåsta i överfulla förvaringscenter, medan migranter som försökt simma in över gränsen till Spaniens nordafrikanska enklav Ceuta har drunknat under beskjutning av civilgardets gummikulor.
– Här, i Europas bakgård, har gränsindustrin skapat precis vad den säger sig bekämpa: mer ”illegal” invandring, i allt farligare former för de som försöker nå Europa till vilket pris som helst, säger Ruben Andersson.
Vad har gått fel vid Europas södra gränser – och vem bär ansvaret? frågar han i den nya boken Illegality, Inc. (University of California Press). Utifrån ett mobilt fältarbete ger Ruben Andersson, antropolog och journalist, en unik etnografisk inblick i Europas avancerade gränsindustri – och visar hur dess ”kamp mot den irreguljära migrationen” har skapat absurda incitament med förödande konsekvenser.
En växande industri
Europas gränsindustri är synnerligen lukrativ. I den samsas numera de europeiska gränsstyrkorna med en växande rad aktörer: afrikanska polisväsen och försvarsmakter, europeiska säkerhetskoncerner och policyinstitut, internationella och humanitära organisationer. Alla har de vunnit på båtflyktingarnas framfart; alla har de på ett eller annat sätt bidragit till det fenomen de säger sig bekämpa.
Illegality, Inc. rör sig över ett brett fält – mellan Västafrikas utvisade båtmigranter och Europas senaste gränsövervakningscenter, mellan migrationsförvar i Spanien och protester i Mali, mellan gränsbarriärerna runt de spanska enklaverna Ceuta och Melilla och den största barriären av dem alla, Saharaöknen och dess afrikanska patruller.
Boken förklarar förhållandena kring de ofta absurda aspekterna av den europeiska gränsbevakningen samt utforskar den irreguljära migrationen och den ”business” som vuxit upp kring människors försök att ta sig in i Europa.
Antalet personer som lever 30 dagar efter ett hjärtstopp som har inträffat utanför sjukhuset har mer än fördubblats de senaste tjugo åren.
– Vi tror att den viktigaste orsaken är att fler ingripanden görs av vanligt folk. Det beror på den massutbildning inom hjärt- och lungräddning som har genomförts ute i samhället. På det viset har alla fyra länkarna i överlevnadskedjan efter ett plötsligt oväntat hjärtstopp förbättrats, säger Johan Herlitz, professor i Prehospital Akutsjukvård på Högskolan i Borås.
De fyra länkarna är: Tidigt larm, tidig start av hjärt- och lungräddning, att tidigt behandla med hjärtstartare och vård efter hjärtstopp.
– Hjärtstopp utanför sjuhusen är lika mycket kommunens problem som sjukvårdens. Därför har man satsat på att utbilda allmänheten i hur man räddar varandra. Nu är folk medvetna på ett annat sätt än tidigare. I praktiken innebär detta att idag räddas ca 500 människor årligen till livet efter att ha drabbats av ett plötsligt oväntat hjärtstopp utanför sjukhusets väggar.
Resultaten framkommer i artikeln “Improved outcome in Sweden after out-of-hospital cardiac arrest and possible association with improvements in every link in the chain of survival” skriven av Anneli Strömsöe, Leif Svensson, Åsa B. Axelsson, Andreas Claesson, Katarina E. Göransson, Per Nordberg och Johan Herlitz. Artikeln utgör en del av Anneli Strömsöes doktorsavhandling där Johan Herlitz är huvudhandledare.
Artikeln är nu publicerad i European Heart Journal som är den ledande tidskriften i Europa för forskning som berör hjärtsjukdomar. Slutsatsen har de kunnat formulera genom att analysera data i det register som Johan Herlitz är ansvarig för och som han tillsammans med Stig Holmberg var med och startade 1990 – The Swedish Cardiac Arrest Register.
– Detta är kanske den viktigaste artikeln som jag har varit med om att skriva under de nära 40 år som jag har arbetat med klinisk forskning.
– Artikeln speglar inte bara frukten av ett långsiktigt, målmedvetet arbete utan också hur ett samarbete mellan sjukvården och kommuninvånarna kan utvecklas på ett framgångsrikt sätt. Något liknande har mig veterligen aldrig tidigare påvisats i vårt land, säger Johan Herlitz.
Fakta The Swedish Cardiac Arrest Register
Detta är ett svenskt kvalitetsregister där alla fall av hjärtstopp i Sverige, där hjärt- och lungräddning påbörjats, kartläggs. Syftet med ett kvalitetsregister är att kontinuerligt följa upp en verksamhet i sjukvården för att i första hand finna svaga länkar och förhoppningsvis eliminera dessa.
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU [Ref 1]Naturunderstödd rehabilitering (NUR) i Alnarps rehabiliteringsträdgård har visat sig vara en bra och stödjande miljö för människor som drabbats av stressrelaterade sjukdomar. Nu kommer en avhandling från SLU, där Anna María Pálsdóttir beskriver vad som krävs för att en anläggning ska fungera på detta sätt. Bland annat visar resultaten att personer i NUR har stort behov av att kunna vara ensamma i mötet med naturen.
Alnarps rehabiliteringsträdgård grundades 2002 som ett forsknings- och utvecklingsprojekt om naturunderstödd rehabilitering (NUR). Grunden var olika belägg – delvis rent erfarenhetsmässiga, delvis grundade på forskning – för att naturmiljöer kan ha en positiv inverkan på människors hälsa och välbefinnande Verksamheten har sedan dess vuxit, bland annat genom samarbeten med sjukvården i Region Skåne.
Det växande intresset för naturunderstödd rehabilitering har gjort att det nu finns ett behov av certifiering av anläggningar med sådan verksamhet, inte minst i samband med offentliga upphandlingar. Anna María Pálsdóttir har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt faktorer som påverkar rehabiliteringen och som skulle kunna ingå i kvalitetskriterier vid certifiering.
I arbetet har hon följt och intervjuat människor som har deltagit i naturunderstödd rehabilitering i Alnarp, och hon haft ett särskilt fokus på naturmiljöernas betydelse under rehabiliteringen – i synnerhet de kvaliteter som har en positiv inverkan. En kvalitet som inte har uppmärksammats tidigare är social tystnad, som handlar om deltagarnas behov av att få vara ensamma i mötet med naturen.<br />En viktig del i avhandlingen är en förklaringsmodell som visar hur stödjande naturmiljöer och naturrelaterade aktiviteter kan underlätta naturunderstödd rehabilitering. De viktigaste kvaliteterna hos stödjande miljöer i Alnarps rehabiliteringsträdgård var rofylldhet, natur, utsikt, tillflykt och rymd. Dessutom var det viktigt för deltagarna att ha lämnat sin vardagsmiljö, att få känna fascination, att ingå i ett engagerande sammanhang och att miljön bidrar till att man gör något man har lust att göra.
Bland deltagarna sågs många positiva förändringar avseende självskattad hälsa, förbättrad funktion i vardagen, återgång i arbete och upplevda värden av aktiviteter i vardagen; i synnerhet värdet av självbelönande aktiviteter.
Resultaten kan användas som vägledning vid utformning av utemiljöer och som utgångspunkt i det framtida arbetet med att utarbeta kvalitetskriterier för certifiering av stödjande miljöer i naturunderstödd rehabilitering.
Anna María Pálsdóttir, institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, försvarade sin doktorsavhandling The role of nature in rehabilitation for individuals with stress related mental disorders. The Alnarp Rehabilitation Garden as a supportive environment den 13 junivid SLU i Alnarp. Opponentvar Dr Virginia I. Lohr , Washington State University, Pullman, USA
Mer information<br />Anna María Pálsdóttir, 040-41 55 36, anna.maria.palsdottir@slu.se
Länk till avhandlingen
Efter rapporter från USA i början av 2000-talet om ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och bröstcancer minskade hormonbehandling för övergångsbesvär dramatiskt. Sedan dess rekommenderas behandling enbart för svåra besvär med så låg dos som möjligt och under en begränsad period direkt efter menopausen, när menstruationen har upphört.
En aktuell studie av forskare vid Linköpings universitet visar att rekommendationerna inte alltid följs. Det förekommer att även kvinnor över 80 år ordineras och använder hormonbehandling.
– Det var oväntat att kvinnor 30 år efter menopausen fortfarande behandlas för övergångsbesvär, även om vi av erfarenhet vet att även äldre kvinnor kan känna av besvären, säger Mats Hammar som är professor i gynekologi och har lett studien.
Den är en av flera studier som görs i samarbete med stiftelsen Nätverk för läkemedelsepidemiologi, NEPI och undersöker hur hormonbehandling används i olika åldersgrupper i Sverige sedan föreskrifterna stramades upp.
Studierna bygger på data från en rad nationella register, bland annat uppgifter i läkemedelsregistret om recept på hormonbehandling som hämtades ut mellan 2005 och 2011 av kvinnor över 40 år. I åldersgruppen 80 år och äldre, som ingår i en första delstudie, hämtade under dessa fem år omkring 3000 kvinnor ut recept på medelstark hormonbehandling.
– Vi vet att behandlingen oftast ordinerats av gynekologer och allmänläkare, men vi känner inte till kvinnornas symtom eftersom de inte framgår av läkemedelsregistret, konstaterar Mats Hammar.
Han tillägger att det troligen oftast inte rör sig om förebyggande behandling mot till exempel benskörhet utan om behandling av klassiska övergångsbesvär. Det är besvär som ofta beskrivs som kortvariga, men den aktuella studien visar, liksom en tidigare LiU-studie bland 85-åriga kvinnor, att besvären kan vara mycket långvariga hos en del kvinnor och kräva aktiv behandling.
Av studien framgår också att ungefär var sjätte kvinna i samma åldersgrupp hade ordinerats lokal behandling med östrogen för slemhinnebesvär i slidan och urinblåsan.
– Det är en behandling i princip helt utan biverkningar och som rekommenderas för äldre kvinnor, säger Mats Hammar.
Studien publiceras i den välrenommerade amerikanska tidskriften Menopause: The Journal of the North American Menopause Society, den 23 juli 2014.
Artikel: Use of hormone therapy in Swedish women aged 80 years or older av Lotta Järvstråt, Anna-Clara Spetz Holm, Lotta Lindh-Åstrand, Mikael Hoffman, Mats Fredrikson och Mats Hammar.
Luleå tekniska universitet kommer att under tre år driva ett strategisk viktigt forskningsprojekt som ska kartlägga olika aspekter av processen från innovation till affär. De viktigaste teknologiska innovationerna kommer att studeras och cirka 3000 företag ingår i studien. I projektet deltar tre internationella toppforskare inom området.
– Det är viktigt att kartlägga hur en sådan process kan fungera optimalt för att Sverige ska kunna bibehålla och helst stärka sin konkurrenskraft mot andra liknande länder, säger Joakim Wincent professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet.
Projektet kommer att ha ett nationellt och internationellt fokus men även med ett öga på under vilka villkor entreprenörer i Norrbotten arbetar. Tre internationella forskare blir samarbetspartners, däribland en av Nordamerikas främsta inom entreprenörskap, professor Dean A. Shephard från Indiana University i USA.
Experimentellt projekt
Forskningsprojekt inom sociala vetenskaper brukar vanligtvis genomföras med stöd av intervjuer och en undersökande studie. Det här projektet har ett nytt och mer ambitiöst angreppssätt. Forskarna vid Luleå tekniska universitet vill skapa en experimentell situation där man försöker ”titta in” i det teknologiska landskapet i specifika branscher för att se hur slagkraftig innovation leder till nya affärer.
Topp-patent som är de mest citerade inom snabbt framväxande teknologier under de senaste fem åren ska studeras, vem som står bakom och hur många som är helt nya satsningar. Den basinformation man får fram ger möjlighet att identifiera en redan etablerad teknologi och genom en rad specifika frågor till entreprenörerna se hur man försökt bygga något nytt med den som grund.
– Det kommer att ge oss insikter om hur de egentligen arbetar kring detta för att uppnå ett högre resultat, högre vikt. Grovt sett så är det vad det här projektet kommer att handla om, säger Vinit Parida biträdande professor i entreprenörskap och innovation.
– Detta ger läkemedelsföretag möjlighet att öppna sina bibliotek av potenta läkemedelskandidater och ompröva möjligheten att ta dem till marknaden genom att formulera om dem med Upsalite. Förhoppningsvis kan det förhållandevis snabbt leda fram till en rad nya läkemedel, säger Maria Strømme, Professor vid avdelningen för Nanoteknologi och Funktionella Material vid Uppsala universitet.
Materialet Upsalite har utvecklats av hennes forskargrupp och presenterades i en vetenskaplig studie förra året där man visade att materialet hade den absolut största yta per vikt som någonsin uppmätts för en alkalisk jordartsmetall; 800 kvadratmeter mer gram. (länka till förra pressmeddelandet).
I en ny studies om nyligen publicerats i tidskriften International Journal of Pharmaceutics visar forskarna hur den extremt porösa magneiumkarbonaten Upsalite har stor potential för vidareutveckling av aktiva läkemedelssubstanser med låg löslighet.
Cirka 40 procent av alla nya läkemedel har dålig löslighet och mer än 80 procent av lovande läkemedelskandidater under utveckling ratas på grund av dålig löslighet. Dessa läkemedel får nämligen låg biotillgänglighet (svåra att ta upp för kroppen), vilket förstås begränsar den effekt som eftersträvas. De leder därför sällan till färdiga läkemedel.
I den aktuella studien användes smärtlindraren Ibuprofen som en modell för en substans med låg löslighet. Det visade sig att kristalliseringen av substansen helt uteblev när den placerades i Upsalite, vilket både ledde till högre löslighet och att substansen löstes tre gånger snabbare än tidigare.
– Vi tror att de väldigt små porerna i materialet förhindrar att läkemedelsmolekylerna organiserar sig i svårlöslig kristallin form och istället tvingas att behålla en oordnad struktur som är lättare för kroppen att absorbera, säger Johan Gómez de la Torre.
Upptäckten kommer att kommersialiseras genom avknoppningsföretaget Disruptive Materials AB (www.disruptivematerials.com) som har startats av forskarna tillsammans med universitetets holdingbolag.
Läs artikeln: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0378517314004451
– Det är dags att agera, säger Agneta Yngve, professor i måltidskunskap vid Örebro universitet, som tillsammans med Christel Lynch, Bettina Ehrenblad och Eric Poortvliet, Karolinska institutet, och forskare från ytterligare nio europeiska länder har undersökt hur mycket frukt och grönsaker skolbarn äter
Att äta mycket frukt och grönt minskar risken för hjärtsjukdomar, stroke, diabetes och vissa former av cancer. The World Health Organisation, WHO, rekommenderar att vi äter minst 400 gram frukt och grönsaker varje dag. Livsmedelsverket i Sverige förordar minst 500 gram
– Inte ens hälften av våra svenska barn uppger att de äter frukt varje dag. Det ser något bättre ut när det gäller grönsaker. 60 procent äter grönsaker varje dag, säger Agneta Yngve
Skolbarnen i den europeiska studien äter i genomsnitt mellan 220-345 gram frukt och grönt om dagen. I Norge och Bulgarien äter de mest, 345 gram och 320 gram om dagen. I Sverige äter barn i snitt 291 gram om dagen. Sist i tabellen hittar vi Finland med 220 gram om dagen. Sverige utmärker sig dock som det land där skolbarn äter mest grönsaker.
– Vi tror att det beror på våra svenska skolluncher. De erbjuder bra salladsbarer. Samtidigt äter de svenska barnen långt ifrån tillräckligt med grönsaker. Ett medel på 141 gram räcker inte. Alla barn borde äta minst 200-250 gram grönsaker för att nå WHO:s eller Livsmedelsverkets rekommendationer
I alla europeiska länder, även i Sverige, äter barn mer frukt än grönsaker. Det tror forskarna beror på att frukt är mer lättillgängligt som till exempel mellanmål och att barn tycker att frukt är godare. Mest frukt äter barn i Norge följt av Bulgarien och Grekland
– Förutom skillnader mellan olika länder kan vi också se att flickor generellt äter mer frukt och grönt än pojkar, säger Agneta Yngve
Tvärsnittsstudien är första delen i en interventionsstudie. Matkedjan Ica har tillsammans med Cancerfonden utvecklat ett skolmaterial för barn ska få lära sig mer om frukt och grönsaker, laga och provsmaka. Hur mycket frukt och grönsaker ska jag äta och hur kan jag göra det? Skolbarn får besöka en butik och läxan blir att laga en måltid hemma
– Nu närmast undersöker vi om interventionen har gett resultat, säger Agneta Yngve
FAKTA
I studien ingår Sverige, Bulgarien, Finland, Tyskland, Grekland, Island, Norge, Portugal, Slovenien och Holland. Studien samordnas av professor Agneta Yngve och projektledare är nutritionist Christel Lynch, Karolinska institutet.
Länk till artikeln: http://journals.cambridge.org/download.php?file=%2FPHN%2FS1368980014001347a.pdf&code=37103fe1339ab99c9ea5704c1f57a0b3
– Den nya kunskapen kommer att hjälpa oss att förbättra nuvarande syntetiska katalysatorer för vattenoxidation. Katalysatorerna är nyckelkomponenter för att bygga konstgjorda löv-anordningar för omvandling av solenergi till bränslen såsom vätgas, etanol eller metanol, säger Johannes Messinger, professor i biologisk kemi och forskargruppens ledare.
Alla barn lär sig i skolan att det syre vi andas produceras genom fotosyntesen hos växter och cyanobakterier som lever i sjöar och hav. Men exakt hur det sker är fortfarande under intensiv forskning.
Bildningen av syre i fotosyntesen sker i ett reaktionsförlopp som slutförs inom en tusendels sekund. Därför är det inte förvånande att det har varit så svårt att bevisa experimentellt exakt hur en katalysator bestående av fyra manganjoner och en kalciumjoner (Mn4Ca-kluster) utför reaktionsförloppet i fotosystem II. Nästan alla molekylära detaljerna vi i dag ”vet” om de sista kritiska stegen bygger på beräkningar. Johannes Messinger och hans forskargrupp vid Umeå universitet har nu undersökt två olika sätt för att få en experimentell inblick i mekanismen för syrebildning.
I den första studien har forskarna bromsat reaktionssekvensen mer än 40 gånger genom byta ut kalcium i klustret mot strontium, och en närliggande kloridjon mot en jodidjon.
– Vi kunde visa att i det sista kortlivade mellantillståndet innan syrgas bildas, blir de två vattenmolekylerna ”arresterade”, vilket innebär att de är mer än 1000 gånger starkare bundna till Mn4Ca-klustret än i alla tidigare stadier i reaktionsförloppet. Stabiliseringen tros enligt en tidigare studie vara orsakad av förlust av en proton och reflekterar vilket alldeles särskilt välordnat system som krävs för snabb och energieffektivt bildande av syre från vatten.
Resultatet erhölls med hjälp av syreisotopmärkning och masspektrometri.
I den andra studien använde Johannes Messinger och hans medarbetare en frielektronröntgenlaser, Linac Coherent Light Source (Menlo Park, USA), som producerar extremt korta högintensiva röntgenpulser (10-15 av en sekund). När pulserna träffar de mikrometerstora fotosystem II-kristallerna mättes proven samtidigt med röntgenkristallografi och röntgenemissionsspektroskopi.
– Med denna teknik studerade vi samma reaktionssekvens och fick ”ögonblicksbilder” av hur atomerna strukturerades när klustrets genomgick olika stadier, däribland det kortlivade tillståndet i slutfasen, vilket undersöktes i den första studien.
Deras data visade att inga storskaliga strukturella förändringar (> 0.5 · 10-10 m) förekom i Mn4Ca -klustret och övriga delar av fotosystem II-komplexet under syrebildningen. Insamlad röntgenemissionsdata bekräftar att ”arresteringen” av de två bundna vattenmolekylerna, som observerades i de masspektrometriska experimenten, inte beror på en förändring i laddning (oxidationstillstånd) av manganjoner i Mn4Ca-klustret, och inte heller på bildandet av en första bindning mellan syreatomerna hos de två vattenmolekylerna.
– Studien tyda på att små strukturella förändringar sker i samband med protonavgivandet, men vi behöver fortfarande ytterligare förbättra upplösningen av våra data för att se exakt vad som händer.
Den första studien genomfördes i samarbete med två franska forskare. Den andra studien genomfördes inom ett internationellt team med mer än 40 forskare.
FAKTA
Artificiell fotosyntes
I sökandet efter en ren och hållbar energikälla studerar forskare vid Umeå universitet fotosyntesen med syfte att skapa en artificiell fotosyntes. Forskarnas mål är att förstå och modellera de komplexa biokemiska reaktioner som äger rum i växternas celler under fotosyntesen för att sedan efterhärma och konstruera ett konstgjort löv, en integrerad enhet, som kopplar samman alla viktiga processer. Om det lyckas skulle det bli möjligt att förvandla vatten med hjälp av solljus direkt till syre och miljövänligt bränsle i form av vätgas.
Originalartiklar i Nature Communications:
Studie 1: http://www.nature.com/ncomms/2014/140704/ncomms5305/full/ncomms5305.html
Studie 2: http://www.nature.com/ncomms/2014/140709/ncomms5371/full/ncomms5371.html
Forskarteamet kommer från Uppsala universitet, DESY och Arizona State University, USA och har i den aktuella studien använt sig av röntgenlasern LCLS vid US National Accelerator Laboratory SLAC i Kaliforninen för att på molekylärnivå avbilda fotosystem II i fotosyntesen. Det är den del av fotosyntesen då vatten spjälkas till väte och syre.
Denna kemiska process är fundamental för livet på jorden och står för större delen av syreproduktionen i jordens atmosfär.
– En bättre förståelse av fotosyntesen kan till exempel ge oss bättre solceller, och kanske till och med hjälpa oss att uppnå syntetisk fotosyntes, vilket har varit biokemisters dröm länge, säger en av de huvudansvariga forskarna, professor Petra Fromme, Arizona State University.
För att kunna studera fotosystem II odlade forskarlaget små nanometerstora kristaller av molekylkomplexet från en cyanobakterie, Thermosynechococcus elongatus. Kristallerna bestrålades sedan med grönt laserljus för att aktivera spjälkningsprocessen. En given tid därefter utsattes provet sedan för de korta intensiva röntgenpulserna från LCLS. Röntgenljuset interagerar med atomerna i provet och kan sedan detekteras med hjälp av en avancerad detektor. Från mönstret som röntgenljuset bildar på detektorn kan forskarna bestämma hur atomernas positioner förhåller sig till varandra, och därmed bestämma hur provet såg ut då det träffades av röntgenpulsen. Forskarna såg överraskande stora strukturförändringar i fotosystem II.
Tekniken som forskarna har använt sig av är i sig ett viktigt genombrott, understryker Carl Caleman, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, och delaktig i den aktuella studien. Den har beskrivits som ett av de viktigaste vetenskapliga genombrotten på senaste tid av tidskriften Science.
– Denna studie, tillsammans med en rad andra där vi har använt oss av samma typ av ljuskälla, visar verkligen vilken potential dessa kortpulsröntgenkällor har i dessa sammanhang. Tekniken kan bidra med tidigare helt okänd kunskap vid studier av molekylär struktur och dynamik i stora molekyler och öppnar upp för en stor mängd andra intressanta studier, säger han.
Studien visar att det är möjligt att göra molekylära filmer av biokemiska processer med hjälp av röntgenlaser. Professor Henry Chapman vid Centre for Free-electron laser science vid DESY i Hamburg kommenterar:
– Denna typ av filmer kommer att kunna ge oss kunskap om den ultrasnabba dynamiken i kemiska reaktioner, men för att komma dit måste vi nå ännu högre upplösning först.
Referens: Serial Time-resolved crystallography of Photosystem II using a femtosecond X-ray laser”; Christopher Kupitz et al.; Nature 9 juli 2014.
Sommarlov, skollediga barn. Omedelbart tonar bilden fram av barn som springer barbenta i gräset eller plaskar i vågorna. Barn och sommar är starkt förknippat med en idyllisk tillvaro på landet, i frisk luft och med naturen som lekplats.
För 130 år sedan startade sommarkolonierna, just som ett sätt att ”förskaffa klena, spensliga, svaga skolbarn af obemedlade föräldrar i städerna tillfälle till några veckors vistande i frisk landtluft…” som det heter i en artikel från 1884. Ända fram till 1940-talet riktade sig kolloverksamheten i första hand till arbetarklassbarn och handlade om att förbättra folkhälsan. Sommarkolonin blev också ett sätt att lösa barntillsynen när skolorna stängde för sommaren och föräldrarna arbetade.
På 1960- och 1970-talen dök nya pedagogiska tankar upp. Nu skulle sommarkolonierna rikta sig till alla barn, ge dem en god fritid och lära dem gruppbeteende. Kolloverksamheten öppnade sig allt mer för medelklassens barn.
– Det här förstärktes ännu mer på 1980-talet, när olika former av specialkollo började dyka upp, berättar Ann-Charlotte Münger, författare och forskare vid Linköpings universitet. Hon har nyligen gett ut boken ”Stockholms sommarkolonier under 130 år”.
– Idag finns det ridkollo, teaterkollo, seglarkollo. Sommarkolonin har allt mer blivit ett sätt att stödja medelklassbarn i att utveckla sina individuella projekt.
Kostnaden för att delta har också ökat avsevärt, från att ha varit nästan gratis. Idag är en kollovistelse alltför dyr för många. Och trots att avgiften är inkomstrelaterad saknas numera låginkomsttagarnas barn på kollo.
– Idag är det svårt att få barn att söka till kollo, och speciellt de barn som skulle behöva det mest. Deras föräldrar har helt enkelt inte råd.
Sommarkolonin har blivit, som en tjänsteman uttrycker det, ”ett medelklassprojekt inklämt mellan ridlägret och utlandssemestern”. Dock fortfarande till stor del på skattebetalarnas bekostnad, för avgifterna täcker inte hela kostnaden.
Inte bara innehåll och målgrupper har skiftat utan också organisatorisk hemvist. Kollo har gått från privat välgörenhet till statligt och sedan kommunalt huvudmannaskap. Idag sköts kolloverksamheten av privata entreprenörer som upphandlas av kommunen.
Men lite vid sidan av, på initiativ av stödföreningen Barnens Ö, växer nu en kolloverksamhet fram som återigen riktar in sig på de mest utsatta barnen, och som är gratis. Hit går inga skattepengar, utan det hela drivs med ideella pengar, och ännu så länge i liten skala.
– Vi kommer tillbaka till ruta ett, med kollo som ett välgörenhetsprojekt för de mest utsatta, konstaterar Ann-Charlotte Münger avslutningsvis.
Boken ”Stockholms sommarkolonier under 130 år” ges ut på Stockholmia förlag.
