De testade stavmixrarna köptes i svensk detaljhandel och analyserades i syfte att fastställa om de läcker klorparaffiner till mat under normal användning.
– Resultaten visade att åtta av de tolv testade stavmixrarna avger klorparaffiner vid normal hushållsanvändning. I fem av dem är halterna enligt vår bedömning höga, säger Åke Bergman, professor vid Institutionen för miljö- och materialkemi, Stockholms universitet, samt chef för Swetox. Vi har rapporterat upptäckten till Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket samt informerat leverantörerna av de testade stavmixrarna.
Klorparaffiner med korta kolkedjor (C8-C12) är mycket giftiga för vattenlevande organismer och kan ge skadliga långtidseffekter i vattenmiljön på grund av att de är stabila, svårnedbrytbara föreningar som lagras i miljön. Kortkedjiga klorparaffiner drabbar lever, njurar och sköldkörtel och är möjligt cancerframkallande. Läckagen som upptäcktes i studien omfattar klorparaffiner med såväl korta som medellånga kolkedjor.
– Det betyder att användningen av två tredjedelar av de testade stavmixrarna kommer att leda till att människor exponeras för ämnen som lagras i kroppen på samma sätt som till exempel PCB. Ett ämne som är förbjudet att använda i produkter sedan mer än 40 år tillbaka, säger Åke Bergman.
Klorparaffiner används i skärvätskor inom metallindustrin och som mjukgörare och/eller brandskyddsmedel i plaster.
– Klorparaffinerna tycks finnas i kåpan just ovanför det roterande bladet i stavmixern. Det finns dock många frågetecken kring hur och varför klorparaffiner används i stavmixrar, säger Åke Bergman.
Det var när forskarna analyserade kattmat i ett projekt om organiska miljöföroreningar som de fann tydliga spår av klorparaffiner i den analyserade kattmaten. Upprepade analyser visade att kattmaten kontaminerats av en nyinköpt stavmixer som användes för att homogenisera kattmaten. Forskarna gick då vidare och testade ytterligare tolv stavmixrar av olika märken och modeller.
– Studien behöver följas upp av mer arbete för en heltäckande bild men resultatet är entydigt. Människor kan exponeras av ämnen som är skadliga vid intag av mat som mixats vilket är allvarligt, särskilt om det drabbar små barn, säger Åke Bergman. Den här upptäckten visar dessutom återigen att det är omöjligt med dagens lagstiftning att ha koll på vilka ämnen som används var när det gäller kemikalier.
I ett stort forskningsprogram ska demokratins drivkrafter i Finland och Sverige 1890-2020 undersökas, inför Finlands 100-åriga självständighet 2017.
Ett nytt omfattande svensk-finskt forskningsprogram har nyligen fått stora forskningsanslag från Östersjöstiftelsen i Sverige och Erkko-stiftelsen i Finland för att inför 100-årsdagen ge oss kunskaper om de drivkrafter som format ländernas politiska system. Det i sin tur ger oss bättre möjligheter att bedöma vad som kan och bör utvecklas och förändras i demokratiska strukturer på längre sikt.
– Projektet blir historikernas bidrag till firandet av Finlands självständighet, berättar Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola och ledare för den svenska delen av projektet. Det är roligt att kunna få två parallella finansieringar till ett så här pass stort program. Totalt har vi fått forskningsanslag på omkring 25 miljoner kronor vilket är ett av de större i Södertörns högskolas historia.
Tre drivkrafter ska särskilt analyseras för att se hur de samverkat och format ländernas demokratier i ett längre tidsperspektiv: De egna politiska kulturerna, geopolitikens förskjutningar och förvecklingar samt världsekonomins utveckling, som har drivits fram av teknologiska omvälvningar och förändringar i den industriella arbetsfördelningen. Att Finlands och Sverige utveckling både påminner om och skiljer sig ifrån varandra gör en jämförelse sörskilt spännande.
Tre tidsperioder bildar tre delprojekt
Forskningen indelas i tre tidsfaser som var och en formar ett delprojekt med 3-4 forskare, totalt involveras ca 10 forskare. Programmet leds av professor Henrik Meinander, professor vid Helsingfors universitet. Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola, leder projektet från Sverige.
– Samarbeten mellan svenska och finska historiker har förekommit tidigare, det känns bra att ta vid i den traditionen, säger Kjell Östberg.
Åren 1890-1930 kartläggs vid Jyväskylä universitet. Särskilt uppmärksammas de administrative traditionernas, geopolitikens och de marknadsekonomiska faktorernas inverkan på ländernas politiska kulturer och demokratiska utveckling. Under denna tid ökade kraven på en representativ demokrati i bägge i länderna, samtidigt som tiden kännetecknas av diverse förskjutningar i geopolitik och
världsekonomi. Detta i samverkan med en rad teknologiska genombrott utmynnade i första världskriget och en rad revolutioner och nationella kriser.
Åren 1930-1980 analyseras vid Helsingfors universitet. Frågor som står i centrum är skogsindustrins inflytande på samhällspolitiken, betydelsen av året 1968 och den statliga radions och televisionens roll i konstruktionen av enhetskulturer. Korporativa lösningar och statlig interventionspolitik gjorde sig under perioden gällande i de flesta europeiska länder. I Sverige och Finland tog statsmakten ett fastare grepp om ekonomin, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken. Kalla kriget blev en guldålder för ländernas nationalstater.
Delprojektet som gäller 1980-2020 leds av Kjell Östberg, professor vid Samtidshistoriska institutet. Han ska själv forska om folkrörelsepartiernas utveckling i de båda länderna. Från Södertörns högskola medverkar även Janne Holmén, som ska undersöka skolornas roll för demokratisering, Eva Blomberg, som forskar på jämställdhetspolitikens ideologi och praktik och Torbjörn Nilsson som studerar diskussionen om demokrati kontra marknad från 20-talet och framåt.
I både Finland och Sveriges förändrades nationella ramverk och politiska kulturer på grund av en förskjutning i den allmänna tidsandan och strukturella förändringar i stormaktspolitiken, världshandeln och medielandskapet. På 1990-talet resulterade detta i stora politiska omvälvningar på olika håll av Europa. Ekonomiska kriser och anslutningen till EU var viktiga händelser i Sverige och Finland. Samtidigt gav den globala digitalkulturen och sociala medier upphov till en stor flora av nya offentligheter och påverkningskanaler, vilket återspeglades i inrikespolitiken och gav näring åt protestpartier och enfrågerörelser.
Ubåten, som ser ut ungefär som en snäll torped, kallas för Carl och är en listig rackare. Den är en så kallad autonom undervattensfarkost (Autonomous Underwater Vehicle, AUV), vilket innebär att den klarar av att jobba på egen hand utan yttre styrning.
Autonoma (det vill säga självmanövrerande) krävs för att mer omfattande kunna utforska djuphaven, det vill säga den del av världshaven som har ett havsdjup på runt 2 000 meter eller mer. Det ska tilläggas att cirka 60 procent av jordens yta och 90 procent av haven utgörs av just djuphav.
Carl och andra AUV:er kan dock göra stor nytta även på grundare vatten.
– Ubåten är främst att betrakta som en sensorbärare, en plattform där sensorerna bytts ut beroende av behovet. En oceanograf vill ha den till att mäta temperatur och salthalt under polarisen. Fredrik Gröndahl, universitetslektor vid KTH som forskar om algodlingar och hur alger kan användas som mat, medicin, som beståndsdel i plaster och energibärare, har ett behov av att visuellt kunna inspektera sina odlingar. En marinbiolog vill kanske lyssna på späckhuggare medan marinen vill kunna lyssna på fienden, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han har tillsammans med Ivan Stenius lett forskningsarbetet med ubåten vid KTH:s Centre for Naval Architecture.
– Det som gör Carl så bra är att farkosten är så extremt flexibel. Man fiskar upp Carl med enbart händerna, programmerar om honom på plats på några minuter, och kastar i honom igen, säger Jakob Kuttenkeuler.
Sådana här små och lätta ubåtar har en del svagheter. De har ibland lite svårt för att dyka från ytläge då de är lite lättare än vatten. Detta då de ska flyta upp till ytan om något slutar fungera.
– Det är därför vi jobbar en del med Carls förmåga till konstsim. Vi har till exempel en manöver som gör att Carl backar ner i vattnet när han ska dyka. Lite som att fickparkera. Denna manöver låter trivial men gör att ubåten kan optimeras mer kompromisslöst för sitt egentliga uppdrag. Vi vill att ubåten ska bli så bra på att manövrera själv att den i framtiden solo ska kunna vara så robust att den kan docka mot laddstationer. AUV:er kräver idag lite för mycket uppmärksamhet. De är inte tillräckligt uthålliga och är lite för osjälvständiga. Kan de själva söka upp en laddstation, precis som en robotgräsklippare, kan de jobba på egen hand ute i haven, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han berättar vidare att KTH:s ubåt redan idag har en ”clean design”
– Vi vill inte att AUV:n ska ha en massa grejer, som antenner och fenor, som sticker ut. Så Carl är väldigt ren på utsidan så att han inte fastnar i alger, fisknät eller annat skräp i havet, säger Jakob Kuttenkeuler.
Ett billigare alternativ
Självmanövrerande ubåtar av dyrare modell används idag bland annat till att inspektera oljekällor under havsytan. Dessa AUV::er spelade också en stor roll i jakten på den svarta lådan från den Boeing 777-200ER från Malaysia Airlines som försvann i mars i år.
– Vi vill utveckla teknik och metodik som gör sådana här farkoster så billiga som möjligt, och vi är en bra bit på väg. Det mesta inuti Carl är utskrivet på en 3D-skrivare. Detta istället för att svarva och fräsa delarna. Faktum är att vi skriver ut våra propellrar direkt i en 3D-skrivare vilket gör att vi superbilligt kan pröva olika geometrier. När vi kommit ner mycket i pris gör det inte så mycket om ubåten simmar till skogs, säger Jakob Kuttenkeuler.
Vad är då billigt och vad är dyrt i sammanhanget? Jakob Kuttenkeuler berättar att AUV:er idag kostar cirka 30 miljoner kronor och han och forskarkollegorna snarast siktar på ett pris om några hundra tusen kronor.
– Om en sådan här ubåt ska skickas in under polarisen kan det bli en rätt skakig väntan på att den kommer tillbaka om den kostar 30 miljoner kronor. Något mindre skakigt läge om den kostar en hundradel av det priset, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han fortsätter med att berätta om några ytterligare användningsområden för AUV:er. Ett exempel är alla de situationer under vatten där det är dyrt och farlig för människan att jobba. Å det behöver inte vara särskilt djupt för att ska vara just kostsamt både för hälsan och plånboken.
Vidare ska AUV:erna kunna utföra ”koordinerat konstsim i stim”.
– I grupp skulle de kunna studera hur stora vattenmassor beter sig. Att kunna samla in den här typen av data är viktigt, eftersom forskare lider stor brist på sådan information, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han lägger till att ubåten är i vattnet vad dagens drönare är i luften. Samma koncept, olika element.
– Men vi hävdar att våra problem är något klurigare. Så fort ubåten befinner sig 10 centimeter under vattenytan måste vi använda död räkning eller tröghetsnavigation eftersom GPS:en inte fungerar under vatten. Sedan har vi alla problem med korrosion, risk för vatteninträngning, 100 atmosfärers övertryck och så vidare, säger Jakob Kuttenkeuler.
Carl är för närvarande en lätt liten gynnare.
– Jag står faktiskt och stoppar in honom i en taxi just nu på Arlanda, medan vi pratar. Han är liten och lätt att bära. Anledningen är att vi ska kunna kasta i honom i vattnet från båten, och fiska upp honom, utan att behöva några lyftkranar. Men det är inte svårt alls att tillverka en ubåt som klarar avsevärt djupare vatten. Det är inte där svårigheterna finns idag. Så det är mest av praktiska skäl Calle är tunn, lätt och nätt, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han följer i sin avhandling ”Seeing and knowing the Earth as a system” vetenskapliga diskussioner inom den globala miljöforskningen och visar kopplingarna mellan å ena sidan kunskapsproduktionen i olika forskningsprogram, och å andra sidan, diskussionerna om vad som kan och bör göras för att skapa hållbara livsmiljöer inom planetens gränser. Uppfattningarna har skiftat över tid.
Ola Uhrqvist spårar framväxten av dagens syn på planeten jorden som ett komplext och sammanlänkat system – Jordsystemet. – Runt sekelskiftet 2000 blev det tydligt att jorden alltmer uppfattas som ett organiskt system, där varje del som påverkas får konsekvenser för helheten. Ekologiska och sociala processer får allt större betydelse, vilket gör säkra förutsägelser och kontroll till en utopi. De vetenskapliga modellerna har blivit allt mer avancerade genom att omfatta samspelet mellan allt fler naturliga och sociala processer, planetära gränser och tipping points som, om de överskrids, visar att förutsägbarheten om hur jordsystemet kommer att bete sig omkullkastas.
Nu väntar Paris 2015 och ännu ett i raden av globala klimatmöten. Det finns en inbyggd risk med möjligheterna att bygga modeller som rymmer allt fler parametrar, menar Ola Uhrqvist:
– Vi har länge haft tillräckligt med kunskap om klimatet för att ta nästa steg i arbetet med att hejda den globala uppvärmningen. Men besluten blir obekväma, och i det läget kan politiker välja utvägen att invänta än mer exakt kunskap baserad på än mer avancerade modeller. Eller luta sig mot osäkerheter, som alltid diskuteras när forskargrupper ställer sin kunskap och sina modeller mot varandra.
– Hur man i slutänden ser problem och handlingsalternativ har stor betydelse för vilka beslut som uppfattas som nödvändiga. Kunskap gör problem synliga på specifika sätt och skapar intressen som sedan påverkar politikens agendor. Därmed blir kunskapen till makt.
Ola Uhrqvist baserar sin forskning i första hand på arkivmaterial från International Geosphere-Biosphere Program (IGBP) samt International Human Dimensions Programme of Global Environmental Change (IHDP). Tillsammans representerar de ett brett nätverk av forskare som under 30 år studerat jordsystemet som ett objekt, kopplat till globala miljöförändringar i behov av politisk styrning.
Avhandling: Seeing and knowing the earth as a system. An effective history of global environmental change research as scientific and political practice.
Det visar en ny doktorsavhandling av Liudmila Voronova på Södertörns högskola och Örebro universitet. Den 24 oktober disputerar hon med avhandlingen ”Gendering in Political Journalism”.
Att media skildrar män och kvinnor olika är inte nytt. Tidigare forskning visar exempelvis att i 83 procent av de politiska nyheterna i världen är det en man som uttalar sig. När kvinnliga politiker väl skildras är fokus ofta på utseende och privatliv, istället för på politik.
Förut har man trott att orsaken till snedvridningen bland annat är de individuella journalisternas inställning. Den uppfattningen får nu revideras.
– Min forskning visar att problemet är den situation som journalisterna befinner sig i. Journalisterna själva är ofta medvetna och vill inte återge stereotypa skildringar av kön, men hamnar ändå där på grund av marknadskrafter och hur den politiska spelplanen ser ut, förklarar Liudmila Voronova.
Hennes forskning bygger på 40 intervjuer med politiska journalister i Sverige och Ryssland verksamma inom så kallad kvalitetspress. Studien gjordes i två olika länder för att tydligare kunna se vilken betydelse situationen – den samhälleliga och kulturella kontexten – har.
I Ryssland tillåter sällan den politiska eller den ekonomiska situationen att journalisterna skapar könsneutrala artiklar. För att alls få tillgång till politiker måste media anpassa sig till politikernas spelregler. Det är regler där traditionella framställningar om kön härskar. Ekonomi styr också hårt. Exempelvis vet man att könsstereotyp medierapportering säljer bättre.
I Sverige är villkoren annorlunda, vilket gör att könsstereotyperna inte är fullt så påtagliga. En förklaring till detta är att svenska medier har dragit en kommersiell slutsats av att minst hälften av läsarna är kvinnor. Det lönar sig helt enkelt bättre att publicera könsmedvetna artiklar.
En annan förklaring är att pressfriheten är så pass stor. Medan könsstereotyper kan vara rysk medias enda sätt att kritisera politiken – exempelvis genom att slå mot hur en kvinnlig politiker uppträder som kvinna – har man i Sverige många andra instrument för att göra samma sak. I Sverige går det exempelvis att kritisera politiska partier för bristen på kvinnor.
– Det är ett demokratiskt problem att kvinnor och män skildras så olika i medierna. Jag hoppas att min forskning ska bidra till en förändring, säger Liudmila Voronova.
Disputationen
Liudmila Voronova har genomfört sina doktorandstudier i medie- och kommunikationsvetenskap på Institutionen för kultur och lärande, samt BEEGS, Baltic and East European Graduate School, på Södertörns högskola. Hon examineras av Örebro universitet.
Disputationen äger rum den 24 oktober klockan 13.00, rum MB 503, Södertörns högskola. Språket är engelska.
Avhandlingen heter “Gendering in Political Journalism: A Comparative Study of Russia and Sweden”. Gendering är ett engelskt begrepp som handlar om processen att skap kön.
– Reality-tv handlar om att väcka känslor. Få tittaren att skratta, skämmas, bli arg. I serien Ullared möter vi människor som får tillfredställelse av att handla mycket och billigt. Men det de köper framställs som onödigt och ibland smaklöst, säger Göran Eriksson.
Ett exempel är när kunderna får visa upp sina bästa köp. En tomtedräkt till en Chihuahua, en t-shirt med en dödskalle eller ett askfat som ser ut som en gasbehållare. En man i programmet säger till och med att när du inte behöver någonting så är det här ett bra ställe att åka till.
– Det är kvinnorna som står för den överdrivna konsumtionen medan männen motvilligt sitter bredvid. Programmet konstruerar de här människorna genom vad de väljer att ha med och hur de klipper programmen. En man har till exempel nästan alltid ett glas med någon form av alkohol i handen, säger Göran Eriksson
Första dagen
En av kvinnorna visar upp sitt kvitto för kameran och det är längre än henne. Hon är glad över allt hon har handlat men det är bara första dagen av hennes två veckor långa semester på campingen utanför Gekås. Hon har redan handlat för 12 000 kronor.
Göran Eriksson drar paralleller mellan reality-tv och hur den svenska politiken har utvecklats. Hur synen på fattigdom och på arbetslöshet har förändrats. På 70-talet ville man omfördela medel för att utjämna skillnader och minska fattigdomen.
– Från och med 80-talet har långsamt en annan anda vuxit fram. Det är upp till individen. Du har ett ansvar att utbilda dig, skaffa dig bra vanor och jobb. Människorna i Ullared avbildas som om de lägger en massa pengar på saker som de inte behöver. Pengar som skulle kunna ha använts bättre om de varit kapabla att göra bättre val.
För att ha råd
Göran Eriksson beskriver hur Ullared kunde vara ett helt annat program. Ett program som lyfter fram de kunder som handlar billigt för att ha råd att klä sina barn. Att de handlar på Ullared för att få ekonomin att gå ihop.
– Men det skrattar ingen åt. När man däremot ser en kvinna skjuta tre kundvagnar fulla med onödiga prylar som hon tycker är roligt att handla kan man skratta med gott samvete. De blir karikatyrer av arbetarklassen.
Just frågan om klass blir ett tema när Linda kommer in i tv-rutan. Hon bor på ett slott och kommer till Gekås i limousine. Hon dricker champagne och äter jordgubbar. Varje gång hon är med i programmet spelas musiken Movin on up av M People.
Älskar lyx
– Hon porträtteras som nyrik med en stark vilja att klättra i social status. Programmet lägger fokus på att hon säger slottslig och att hon älskar lyx. Det gör att hon framstår som en person som för ivrig att framstå som glamorös. Senare i programmet skaffar hon sig en tatuering – en sköld som det står Ullared på.
Linda letar inredningsartiklar till sitt slott men i ett program där diskussioner kring stil och design inte finns med får det ett löjets skimmer.
– Människor porträtteras som om de saknar självstyrning och kontroll. De kan inte kontrollera sitt begär – det gäller främst shopping men även mat och dryck till exempel. Men det ska sägas att även om de blir cyniskt förlöjligade så finns det värme i en del av porträtten också, säger Göran Eriksson.
Finansiering av projektet sker av Riksbankens Jubileumsfond med 5,7 miljoner kronor. Projektet heter ”Känna, forma, dela: att mäta och föreställa kroppen i
en medialiserad värld”, och startar i januari 2015. Projektet löper över tre år och inleds i januari 2015, med fokus på att utveckla ny kunskap om hur människors upplevelser av sin kropp förändras när de använder olika appar för att mäta och dokumentera kroppsfunktioner i vardagslivet, till exempel Apple watch.
– Ett projekt som detta ligger väldigt rätt i tiden. Det senaste året har det skett en explosionsartad utveckling inom det här området som vi med ett dramatiskt begrepp skulle kunna kalla ”bevakningsteknologier”. Vi förväntas kunna mäta och bevaka snart sagt alla delar av våra kroppar och liv, säger Martin Berg, forskningsledare vid Centrum för samhällsanalys vid Högskolan i Halmstad.
– Det är stort för både vår forskargrupp och för Högskolan i Halmstad. Dels är det en tydlig bekräftelse på kvaliteten i vårt arbete, då det bara var sju procent av alla ansökningar som tilldelades medel. Dels är det viktigt att sådana här medel faktiskt kan erhållas från forskare även vid ett mindre lärosäte, säger projektledare Vaike Fors, universitetslektor i pedagogik vid Högskolan i Halmstad.
Läs mer om projektet på Högskolan i Halmstad.
– Det vi har gjort är att vi har lyckats strukturellt kartlägga interaktionen mellan ett picornavirus och den cellulära molekyl som picornavirus binder till på de celler i ögat som infekteras, och vi kan dessutom beskriva hur upptäckten kan leda till utveckling av ett verksamt antiviralt läkemedel mot AHC, säger Nitesh Mistry, förste forskningsingenjör vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi, Umeå universitet, som är en av forskarna bakom studien.
Ögonsjukdomen akut hemorrhagisk konjunktivit, AHC, drabbar oftast människor i tätbefolkade städer med subtropiskt klimat. Varje år drabbas många miljoner människor och i samband med pandemier kan tiotals miljoner människor. I dag saknas läkemedel mot AHC, som utgör ett stort samhällsproblem eftersom sjukdomen och den höga smittsamheten gör att skolor och arbetsplatser ofta måste stängas under epidemierna.
Virus binder ofta till olika typer av kolhydrater på en cell, vilket sedan leder till att cellen infekteras. På cellytan finns en uppsjö av olika kolhydrater och dessa är ofta sammanlänkade med varandra och bildar långa kolhydratkedjor. Det forskarna nu kan visa är att picornaviruset knyter an och binder till en specifik kolhydrat, sialinsyra, som finns på ytan hos ögonceller, vilket gör att viruset kan inleda infektionsprocessen.
– I vår studie har vi lyckats kartlägga strukturen hos ett picornavirus i komplex med sialinsyra, i mycket hög upplösning. Upptäckten banar väg för design och utveckling av sialinsyreinnehållande föreningar som kan hindra virus från att binda till sialinsyra på ögonceller och därmed förhindra att cellerna infekteras, säger Nitesh Mistry.
Läs studien i PLOS Pathogens.
För att undersöka materians minsta beståndsdelar låter fysiker partiklar krocka med varandra vid mycket höga hastigheter, till exempel i partikekelacceleratorn LHC på Cern. I kollisionerna skapas skurar av vanliga och ovanliga partiklar, alla osynliga för ögat.
För att kunna identifiera dem behöver man detektera den kon av ljus, så kallad Tjerenkov-strålning, som bildas kring en partikel när den färdas snabbare än ljuset i ett genomskinligt material.
Går det? Ja, faktiskt. Inget kan färdas snabbare än ljushastigheten – i vakuum. Men i vissa material går ljuset långsammare och däri kan alltså partiklar röra sig fortare än ljuset utan att bryta mot några fysikaliska lagar. Tjerenkov-strålning är ljusets motsvarighet till den chockvåg av ljud som skapas när ett föremål rör sig snabbare än ljudet. Ljuskonens vinkel, alltså dess spetsighet, ger partikelfysikerna ett mått på partikelns hastighet vilket hjälper dem att identifiera partikeln.
Problemet är att ljuskonens vinkel slår i taket vid en viss rörelsemängd (massa x hastighet) hos partikeln; alla partiklar med en rörelsemängd därutöver alstrar ljuskoner med samma vinkel. Därmed blir de omöjliga att identifiera.
Nu har chalmersforskaren Philippe Tassin och hans medarbetare vid Bryssels fria universitet designat ett material som manipulerar Tjerenkov-konen så att även partiklar med hög rörelsemängd får en ljuskon med distinkt vinkel. Arbetet frontar veckans nummer av i tidskriften Physical Review Letters.
– Resultatet blir att även partiklar med stor rörelsemängd kan särskiljas och identifieras effektivt, säger Philippe Tassin.
Metoden som de använt för att designa sitt material kallas för transformationsoptik. Det är en ganska ny och mycket fruktbar kombination av Einsteins relativitetsteori – med sin krökta rumtid – och optik. Noggrant uträknade variationer av materialets brytningsindex får ljuset att uppleva materialet som krökt och därför uppför det sig annorlunda än vad vi är vana vid. I chalmersforskarnas material upplever Tjerenkov-strålningen materialet som uttänjt i två olika riktningar, vilket alltså ger upphov till ljuskoner med distinkta vinklar.
Genom sitt arbete har Philippe Tassin och hans kollegor dessutom visat på mer djupgående möjligheter med transformationsoptik.
– Hittills har transformationsoptik mest handlat om att ändra ljusstrålars banor genom ett material. Vi visar att det även går att påverka själva alstringen av ljus. Som ett exempel har vi löst problemet med Tjerenkov-ljuskonerna för partiklar med stor rörelsemängd, förklarar Philippe Tassin.
Transformationsoptik kan bland annat även användas för design av material som koncentrerar eller absorberar ljus oerhört effektivt, vilket är användbart inom solkraft. Kopplingen till Einsteins rumtid gör det också möjligt att designa material som simulerar kosmologiska fenomen, till exempel svarta hål.
Resultaten kommer från en forskningssamarbete mellan Chalmers och Vrije Universiteit Brussel. Projektet finansierades av styrkeområde Nanovetenskap och nanoteknik vid Chalmers och Research Foundation-Vlaanderen i Belgien.
Länk till artikeln: Controlling Cherenkov Radiation with Transformation-Optical Metamaterials
David Lindegren från Ericsson och Arne Nykänen forskare vid Luleå tekniska universitet ska forska tillsammans om digitalt ljud i ett nytt forskningsprojekt vid Luleå tekniska universitet, i samarbete med telekomföretaget Ericsson och med finansiering från Stiftelsen för strategisk forskning. Forskningsfrågan är om brister i digital ljudöverföring vid telefoni och distansöverbryggande teknik, t.ex. distansutbildning, kan försämra förmågan att minnas vad som sagts.
– Hur säkerställer man att man har tillräckligt hög kvalitet på överföringarna, till exempel vid hemspråksundervisning på distans, så att barnen ska ha en chans att lära sig så mycket som möjligt och att det inte blir svårare för barnen att lära sig för att man har för låg teknisk överföringsnivå, säger Arne Nykänen forskare vid Luleå tekniska universitet.
Han blev varse problemet efter att ha upplevt övergången på jobbet från analog telefoni till digital mobiltelefoni.
– Man hör ju så oerhört mycket sämre vad som sägs än med analog telefoni, det är mycket fel och konstiga ljud som gör det svårt att höra, säger han.
Samarbete om akustisk miljö
Luleå tekniska universitet har under lång tid haft ett samarbete med psykologer vid Högskolan i Gävle där man tittat på den akustiska miljön i klassrum och hur den påverkar inlärning.
– De tidigare studierna visar att har du en dålig akustisk miljö, antingen genom att det är en massa bakgrundsljud, brus, störningar eller att man har en lång efterklangstid så kommer man ihåg sämre vad man har hört, även om störningarna inte är värre än att man uppfattar allt, säger han.
Det var mot bakgrund av detta som Arne Nykänen fick idén om att studera konsekvenserna av digitalt överfört ljud vid till exempel distansutbildning. Han pratade med Robert Ljung, forskare i Gävle, och kom fram till att det borde vara samma sak med telefoni med dålig överföring, att det blir svårare att komma ihåg vad som har sagts.
Telecomföretaget Ericsson
Efter att ha initierat samarbete med Ericsson om forskning och gemensamt löst finansieringsfrågan kan projektet starta.
– Vi ska fortsätta med att undersöka hur minne av tal påverkas av vanligt förekommande fel i digital telefoni. Detta kommer att ge kunskap som är viktig både för att kunna utveckla och optimera telefonsystemen och för att kunna ställa rätt krav när lösningar för distansöverbryggande teknik, till exempel distansundervisning, skall väljas, säger David Lindegren som arbetar på Ericsson i Luleå
Han har sin grundutbildning från Luleå tekniska universitet och har jobbat på företaget i sju år. Genom finansieringen kommer han att kunna jobba halvtid med forskningsprojektet som startar i oktober. Frågor som man vill få svar på i projektet är vad som är rimligt att uppnå tekniskt och ekonomiskt och utifrån det välja acceptabla lösningar baserat på psykoakustiska studier.
Vinnova gör bedömningen att ett nytt smart koncept för omhändertagande av glasdeponierna är mycket intressant i ett samhällsperspektiv. En stark regional förankring med relevanta behovsägare ger förutsättningar för att forskningsresultaten kan nyttiggöras. På sikt kan kunskapen möjliggöra för nya affärsmöjligheter och stärkt konkurrenskraft för svensk industri.
I Glasriket finns en mängd glasdeponier där ett 40-tal klassas som stor risk. En inventering av 22 glasbruk i Kalmar och Kronobergs län visade att bara deponiernas blyinnehåll var ca 1 600 ton!
– Nybro kommun har många förorenade område och det är väldigt positivt att vi nu tar fram ett sätt att ta hand om avfallet och nyttiggöra det, säger Anders Davidsson, myndighetschef för samhällsbyggnad vid Nybro kommun.
I projektet utvecklas en teknik där deponerat kristallglas återanvänds som glasråvara som kan bli nya glasprodukter efter att bly, arsenik och antimon avskilts. Metallerna blir till råvaror som kan säljas.
Saneringen av vissa av områden är prioriterad men blir både dyr och besvärligt med dagens metoder. Jämfört dessa traditionella gräva-och-deponera-metoder finns möjlighet att kraftigt reducera saneringskostnaden för Glasriket och andra delar av landet med motsvarande problem. Det bör resultera i att förorenade områden kan saneras i snabbare takt.
Projektdeltagare
Glafo – glasforskningsinstitutet (projektägare), Nybro kommun och Målerås glasbruk är huvudaktörer i projektet. Behovsägarna i form av ledningen för alla Glasrikets kommuner, de två regionförbunden i Glasriket samt de två landshövdingarna är referensgrupp.
Om Glafo
Glafo, glasforskningsinstitutet, arbetar internationellt med glasforskning, utveckling, utbildning och tekniskt stöd, främst till glastillverkande, glasbearbetande och glasanvändande företag. Det kan t ex gälla planglas (bygg-, fordons- och inredningsglas), mineralull, konst- och hushållsglas, förpackningsglas och gränssnittet till andra material.
Det handlar om forskning som med hjälp av innovation kan få Sverige att prestera bättre i förhållande till miljökvalitetsmålen och de transportpolitiska målen.
– Den kunskap som kommer fram genom projekten leder till innovationer som bidrar till ekologisk hållbarhet, samtidigt som det skapas nya affärmöjligheter och stärkt konkurrenskraft för Sverige, säger Rein Jüriado, handläggare på VINNOVA.
15 projekt får finansiering med sammanlagt 57 miljoner kronor:
Affärsmodeller för Citylogistik, Linköpings universitet, 5 miljoner
Nya drivmedel och policyinstrument för sjöfarten; analys av potentialen att minska risker för miljö och hälsa, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, 2 miljoner
Mindre diesel med effektiva mätmetoder, JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik AB, 1 miljon
Transportrelaterat CSR-arbete för ökad lönsamhet och innovation, Linköpings universitet, 3,5 miljoner
BRT (Bus Rapid Transit) -en studie med utvärdering av fyra svenska demoprojekt, Kungliga tekniska högskolan, 5 miljoner
Optimal design of terminal airspace (ODESTA), Linköpings universitet, 4,7 miljoner
Policymodell för hållbara urbana transporter, Statens väg- och transportforskningsinstitut, 4,1 miljoner
Blev det som det var tänkt? Metodutveckling för säkring av miljömålsuppfyllelse i väg- och järnvägsplaneringen, Statens väg- och transportforskningsinstitut, 3,5 miljoner
OptiDrifT – optimerad gatudrift i tätort för förbättrad miljö, tillgänglighet och säkerhet, Statens väg- och transportforskningsinstitut, 5 miljoner
Logistiklösning för slakterinäringen, Linköpings universitet, 4,1 miljoner
Deponier som gruvor 2.0 – utveckling av koncept, strategier och åtgärder för ökad lönsamhet och miljöprestanda, Linköpings universitet, 2,3 miljoner
Glasdeponier – från usch till resurs!, Glafo AB, 4,3 miljoner
En uthållig och lönsam svensk fiskbransch: Ökat utbyte och värde av begränsade marina resurser, SIK – Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB, 5 miljoner
Swedish Algae Factory, Göteborgs Universitet, 3 miljoner
Utveckling av nya högupplösta vattenkartor för skoglig planering, Sveriges Lantbruksuniversitet, 4,5 miljoner
Dataspel som knyter an till verkligheten till exempel genom att ta hänsyn till var de spelas, när de spelas och vem och vilka det spelas av, kan bli mycket effektiva budskapsbärare eller läromedel. Detta tar lärospel, reklamspel och så kallad gamification till en helt ny och högre nivå.
Mattias Svahns avhandling utgår från problemet med hur familjer kan fås att spara elektricitet för att undersöka påverkansprocessen från platsberoende dataspel. Slutsatsen är att spel som drar in även andra personer än spelaren och skapar en lek med både frivilligt och ofrivilligt deltagande spelare, är ett kraftfullt verktyg för att få familjer att spara elektricitet.
− Det här visar hur dataspel med relativt enkla, men kreativt avancerade designgrepp kan komma till användning i kommunikationsstrategiskt besvärliga situationer, eftersom spel får människor att skrida till handling i större utsträckning än vanligare reklammedier, säger Mattias Svahn.
Forskningen har gjorts i samarbete med Interactive Institute Swedish ICT/Energy Design i Eskilstuna som byggt helt nya dataspel som kopplar ihop ett hushålls elkonsumtion och gör den synlig i ett spelsystem. Ju mer spelaren stänger av sina elslukande hushållsapparater i verkligheten desto bättre går uppdrag, tävlingar och fighter i spelmiljön.
− Tidigare forskning har visat att dataspel som från början är designade som reklam eller läromedel kan påverka spelarens attityder och inställningar men den har inte förmått visa vad påverkansprocessen är. Den här avhandlingen gör påverkansprocessen synlig på ett sätt som inte tidigare gjorts, säger Mattias Svahn.
FAKTA
Forskningen har bedrivits i ett samarbete mellan Handelshögskolan i Stockholm, varumärkeskonsultbolaget go/communication och Interactive Institute Swedish ICT med finansiering av bl.a. KK-stiftelsen och Energimyndigheten.
Länk till en affisch om ett av avhandlingens projekt.
Infektioner i lungorna är vanliga och bidrar till omfattande sjuklighet och dödlighet bland patienter med kroniska lungsjukdomar. Kunskaperna om de immunologiska mekanismer som normalt skyddar oss mot bakterieinfektioner i lungorna är begränsade. Detsamma gäller de förändringar av dessa mekanismer som resulterar i en ökad känslighet för bakteriella infektioner i lungorna hos patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), svår astma och cystisk fibros.
I den nu aktuella studien presenterar forskare från Institutet för miljömedicin och Institutionen för medicin Solna, tillsammans med kollegor vid Sahlgrenska Akademin, en helt ny mekanism i lungornas antibakteriella försvar hos människa. Mekanismen har tidigare inte påvisats i något annat organ eller djurart. Mekanismen bygger på att signalsubstansen interleukin-26, som endast finns hos högre däggdjur, normalt förekommer och dessutom kan frisättas i höga koncentrationer i lungorna hos friska individer.
Vid lokal exponering för bakteriesubstanser i luftvägarna sker en omfattande frisättning av just interleukin-26 bland annat från makrofager, en typ av vita blodkroppar som alltid finns på plats och utgör en viktig del av kroppens immunförsvar. Den frisatta signalsubstansen ökar rekrytering och ansamling av neutrofiler, en typ av vita blodkroppar som är specialiserade på att angripa bakterier. Detta sker både direkt och indirekt, via särskilda receptorer på neutrofiler och på strukturella lungceller.
– Vi gör bedömningen att den här mekanismen är viktig för att förstå det antibakteriella försvaret i lungorna hos friska individer och hur immunsystemet aktiveras vid vanliga luftvägsinfektioner eller lunginflammation. I förlängningen hoppas vi att kunskapen ska visa sig viktig för förståelsen av hur patientgrupper med kroniska lungsjukdomar kan utveckla en ökad känslighet för bakterieinfektioner, vilket kan öppna för utveckling av ny infektionsbehandling, säger Anders Lindén, professor vid Institutet för miljömedicin, som lett forskningen.
Publikation: “Interleukin-26 in Antibacterial Host Defense of Human Lungs: Effects on Neutrophil Mobilization”, Karlhans F. Che, Sara Tengvall, Bettina Levänen, Elin Silverpil, Margaretha E.Smith; Muhammed Awad, Max Vikström, Lena Palmberg, Ingemar Qvarfordt, Magnus Sköld, Anders Lindén, American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine, e-pub ahead of print 7 Oct 2014.
Oförsäkrade förare står för 34 procent fler olyckor än försäkrade förare. Oförsäkrade förare mellan 25 och 34 år har störst olycksrisk. Det visar Sherzod Yarmukhamedovs doktorsavhandling i nationalekonomi vid Örebro universitet. Han har undersökt hur man kan ändra reglerna för att göra det dyrare att inte försäkra bilen. Med nuvarande regler straffas de förare som kör oförsäkrat med ett avställt fordon mildare än de som betalat fordonsskatten.
– Det betyder att man till exempel genom att bestraffa fordon som är av- och påregistrerade på samma sätt kan öka kostnaden för att köra oförsäkrat, säger Sherzod Yarmukhamedov.
Kör minst försiktigt
– Man hade annars kunnat tro att det är de försäkrade förarna som kör minst försiktigt eftersom de är skyddade av försäkringen. Men det är bara en grupp det gäller. Det är gruppen som har helförsäkring med den lägsta självrisken.
I övriga grupper är det troligtvis så att försäkringsbolagen undviker den fällan med hjälp av självrisken. Sherzod Yarmukhamedov har i samband med detta även undersökt hur 2007 års skattereform, som gjorde det dyrare att försäkra bilen, har påverkat förarnas val av försäkringar.
Resultaten visar att reformen bidrog till att förare bytte till billigare försäkringar. Det vill säga de bytte från helförsäkring till halv- eller trafikförsäkring.
– Men jag kunde slå fast att bytet till ett mindre försäkringsskydd inte påverkar förarnas körbeteende, säger Sherzod Yarmukhamedov.
Osteoporos, eller benskörhet, är en folksjukdom som främst drabbar kvinnor efter klimakteriet, men också åldrande män. Sjukdomen resulterar i minskad benmassa i både det trabekulära benet som finns i kotor och i det rörformade, kompakta ben som finns i till exempel höftben och underarmar. Patienter med benskörhet får företrädesvis frakturer i kotor, underam och höftben. De läkemedel som finns i dag förhindrar framför allt frakturer i kotor men är mindre effektiva mot frakturer i underarm och höftben. Höftbensfrakturer är speciellt allvarliga eftersom omkring 25 procent av alla som drabbas av en höftfraktur efter 80 års ålder dör inom ett år efter skadetillfället.
För två år sedan identifierade forskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, under ledning av professor Claes Ohlsson, att genen WNT16, hos människa var förbunden med tunt kortikalt ben och ökad risk för underarmsfrakturer utan att ha någon koppling till det trabekulära benet.
I ett samarbetsprojekt med forskare vid Sahlgrenska akademin och Ulf Lerner, som är senior professor vid både Umeå universitet och Sahlgrenska akademin, samt med forskare vid Harvard Medical School, USA, och universitet i Åbo, Finland, har man nu kunnat visa att proteinet WNT16, som denna gen kodar för, endast bildas av benbildande celler i det kortikala benet.
– Med hjälp av möss där Wnt16-genen har modifierats på olika sätt har vi dessutom funnit att detta protein bestämmer hur tjockt och hur starkt kortikalt ben skall vara utan att påverka mängden trabekulärt ben, säger Ulf Lerner, professor i molekylär parodontologi, Umeå universitet och Centre for Bone and Arthritis Research, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, som är en av forskarna bakom studien.
Förutom att visa att de två olika bentyperna regleras med olika mekanismer berättar Ulf Lerner att fynden öppnar nya möjligheter för att specifikt påverka kortikal bentjocklek. I detaljerade mekaniska studier har forskarna visat att den kortikala bentjockleken bestäms genom att proteinet påverkar signaler inne i de bennedbrytande celler som kallas osteoklaster så att deras bildning hämmas.
– Vår förhoppning är nu att resultaten skall leda till förbättrade möjligheter att förbygga och behandla höft- och underarmsfrakturer, ett område där det i dag finns ett mycket stort medicinskt behov av nya behandlingar, säger Ulf Lerner.
Han berättar vidare att det aktuella projektet har varit unikt genom att man på mycket kort tid, med utgångspunkt från en genetisk markör hos människa, kunnat visa med experimentella studier på möss och med celler från mus och människa, på vilket sätt denna genetiska markör påverkar skelettet. Det är därför ett vackert exempel på hur framgångsrik translationell forskning kan vara.
