Nyhet Arkiv - Sida 664 av 1693

I en ny studie har forskare från Lunds universitet tillsammans med kollegor i Frankrike och Italien studerat hudens pigment och dess byggstenar. Pigment i både hud och hår består av två olika melanin: eumelanin och pheomelanin. Eumelaninet gör att vi blir solbruna och ger färg till brunt och svart hår, medan rödhåriga personer med ljus hy istället har mycket pheomelanin.

– Vi fann att eumelanin omvandlar farlig UV-strålning till värme med nära 100 procents effektivitet. Den kemiska reaktionen går oerhört snabbt, på mindre än en tusendel av en miljarddels sekund, säger Villy Sundström, kemiprofessor vid Lunds universitet.

Det som i detalj händer vid den kemiska reaktionen är att en vätejon, en proton, sparkas ut från pigmentet i samma ögonblick som UV-ljuset når pigmentmolekylen. Man skulle kunna likna händelseförloppet vid att melaninet gör sig av med UV-ljusets energi genom att mycket snabbt skjuta iväg en protonprojektil. Denna projektil gör i sin tur av med energin till omgivande membranvävnad i form av värme och har därmed omvandlat farlig UV-energi till ofarlig värme.

– På detta sätt desarmerar pigmentet energin i UV-ljuset och förhindrar att den orsakar skadliga kemiska reaktioner, säger Villy Sundström.

Eumelanin anses vara det pigment som skyddar mot UV-strålning medan pheomelanin tros på något sätt ge upphov till hudcancer, vilket är förklaringen till att rödhåriga personer har större tendens att få malignt melanom. Men forskarna har hittills inte haft någon kunskap om vilka kemiska reaktioner som UV-ljuset orsakar i pigmenten. Därmed har man hittills också saknat inblick i de pigmentprocesser som leder till skyddseffekt respektive sjukdomstillstånd.

– Genom att förstå hur naturen skyddar sig mot UV-ljus kan vi utveckla nya bättre solskyddsprodukter som bygger på samma principer och därmed få ett bättre skydd mot exempelvis hudcancer, säger Villy Sundström.

Tanken är också att man, för människor med defekt produktion av eumelanin, på sikt skulle kunna hitta behandlingsmetoder och substanser som ersätter det naturliga pigmentet. Eumelanin byggs upp av två snarlika byggstenar, men det är bara den ena som ger upphov till skyddseffekten. Det visar att den är mycket specifik; det handlar om små skillnader i byggstenarnas kemiska struktur. Denna insikt kan vara viktig vid utveckling av substanser för behandling och som skyddsprodukter.

Fullerener är en viktig klass av mycket stabila kolmolekyler, vilka kan vara formade som ”fotbollar”, C60. Dessa bollar har intressanta egenskaper för nanoteknikområdet och i cirka tjugo år har man vetat att man under högt tryck kan skapa kemiska bindningar mellan dessa molekyler så att de bildar kedjor eller plan, så kallat polymeriserat kol. Forskare har genomfört tusentals högtrycksexperiment för att studera detta fenomen eftersom vissa typer av sådana polymeriserade fotbollar har rapporterats vara hårdare än diamant, kunna användas för transistortillverkning eller ha andra intressanta egenskaper.

Trots detta saknas fortfarande både helhetssyn och detaljkunskap, eftersom varje mätning bara visat vad som hänt när materialet behandlats en viss bestämd tidsrymd vid ett visst tryck och en viss temperatur.

Med en ny, unik metod har Bertil Sundqvist, professor emeritus på institutionen för fysik vid Umeå universitet, skapat de första noggranna kartorna över vad som händer med C60 när det behandlas under en timme vid temperaturer från +100oC till +477oC (373K till 750 K) under tryck upp till 2.2 GPa (22 000 atmosfärer, det vill säga mer än 20 gånger det tryck man finner i jordens djupaste hav).

– Genom att värma ena änden av en stav kan man vid ett visst tryck behandla C60 vid alla temperaturer inom ett visst område samtidigt, och eftersom temperaturen mäts under behandlingen vet man vid vilken temperatur varje punkt behandlats, förklarar Bertil Sundqvist.

Provet kan sedan analyseras med Ramanspektroskopi som gör det möjligt att bestämma exakt hur många bindningar som skapats till varje molekyl. På så sätt fås en temperaturprofil vid varje tryck, och genom att kombinera profilerna kan en tvådimensionell karta skapas. För att framställa kartorna krävdes tillsammans bara 16 lyckade högtrycksexperiment.

– Med hjälp av mina kartor kan man lätt hitta lämpliga tillverkningsvillkor för att skapa polymerer med det antal bindningar man önskar. Kartorna kan också vara utgångspunkt för att skapa bättre teoretiska kunskaper och ökad förståelse för mekanismerna bakom polymeriseringen, säger Bertil Sundqvist.<br />Molekylen C60, en så kallad fulleren med 60 kolatomer, har en rad intressanta kemiska och fysikaliska egenskaper, och upptäckten av den belönades med Nobelpriset i kemi år 1996.

Originalpublikation:

Bertil Sundqvist: Mapping intermolecular bonding in C60. Scientific Reports 4 (Nature Publications). Article number: 6171. Doi: 10.1038/srep06171

Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade organiska molekyler där vissa uppvisar hormonstörande och cancerframkallande egenskaper. Att dioxiner bildas vid avfallsförbränning, när rökgaserna svalnar är känt sedan 70-talet. Med dagens moderna anläggningar är dock utsläpp via skorstenen minimala eftersom dioxinerna filtreras bort från rökgasen och fastnar i flygaskan.

I sitt avhandlingsarbete visar dock Eva Weidemann hur de miljöstörande dioxinerna kan bildas under specifika förhållanden som man inte tidigare känt till. Bland annat beskriver hon att dioxiner kan bildas inuti filtren i en storskalig anläggning för sopförbränning.

– Anläggningens utsläpp ligger fortfarande under de lagstadgade utsläppsgränserna, men det är ju inte bra överhuvudtaget att dioxiner bildas. Vi har kunnat identifiera nyckelparametrar för bildningen och vet i stora drag hur det sker. Våra iakttagelser kan bidra till att man designar bättre filter i framtiden, säger Eva Weidemann.

Ett annat problem är att dioxiner kan bildas i provtagningsutrustningen då prover tas vid höga temperaturer och Eva Weidemann har undersökt hur man kan utföra provtagningar av dioxiner på ett bättre sätt vid höga temperaturer för att undvika att detta sker. Lösningen är effektivare kylning i ett kritiskt steg, som då hindrar dioxinbildningen och leder till en mer korrekt provtagning.

Eva Weidemann har också tittat på hur dioxiner i avfallsförbränningsaska påverkas av olika behandlingar för att hitta möjliga metoder att rena askorna. Resultaten är inte helt entydiga, men hon har identifierat pusselbitar som kan vara en hjälp på vägen.

– Om man kunde ta fram en bra reningsmetod för flygaskorna skulle det vara en miljövinst med avseende på dioxinproblematiken, men även ur andra perspektiv som exempelvis materialåtervinning, säger Eva Weidemann.

Avfallsförbränning är trots dioxinbildning ett bra alternativ för att tillvarata energi ut de sopor som inte kan sorteras och återvinnas. Avfallet minskar i vikt och volym och bakterier och lukt försvinner. Dessutom är förbränning en mer klimatsmart hanteringsmetod i jämförelse med att lägga avfallet på en soptipp, eftersom metangasen som bildas vid förmultning är en mer potent växthusgas än koldioxiden som bildas vid förbränning. Den utsläppsproblematik som tillskrevs metoden under 80-talet är i dag närapå eliminerad med hjälp av avancerade filter och reningssystem, samt regelbundna utsläppskontroller.

Eva Weidemann har utfört sin forskarutbildning inom Företagsforskarsskolan vid Umeå universitet i samarbete med Umeå Energi.

Avhandlingen är publicerad digitalt.

Fredagen den 26 september försvarar Eva Weidemann, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Waste Incineration Residues – Persistent organic pollutants in flue gas and fly ash from waste incineration. Svensk titel: Organiska miljögifter i rökgas och flygaska från sopförbränning.

Varje år väljs en mindre grupp så kallade kvotflyktingar ut för att få komma till Sverige. I vad som kallas sverigeprogrammen förbereds de utvalda med information om vidarebosättning, Sverige och svenska förhållanden, innan de kommer till Sverige. Detta för att familjerna ska vara förberedda för flytten samt den stundande introduktionen i det nya landet.

Mehek Muftee har i sitt doktorandarbete följt och analyserat den del av sverigeprogrammet som riktar sig till barn och ungdomar. 2011 deltog hon vid vistelser i flyktinglägren i Dadaab (världens då största flyktingläger med mer än 400 000 flyktingar), och Nairobi i Kenya samt i Khartoum i Sudan. Hon har nyligen disputerat vid Tema barn, Linköpings universitet.

– Delegationerna från Sverige arbetar mycket med att skapa trygghet och ge hopp till barnen inför framtiden, säger hon. Det görs bland annat genom att ge en idealiserad bild av Sverige, de har med sig bilder som visar det bästa av landet, och leksaker. Barnen ska veta att de kommer till ett land med många möjligheter.

Uppdraget med sverigeprogrammet är att informera, skapa dialog så att flyktingarna ska få möjlighet att ställa frågor men också att aktivt engagera dem i deras vidarebosättningsprocess. Tanken är att kunskap bidrar till att skapa goda förutsättningar för lyckad integration.

Men det är information, snarare än dialog, som blir det bärande temat, visar avhandlingen. Delegationerna utgår ofta ifrån egna förutfattade meningar kring flyktingar som ”passiva andra” som kontrasterar mot en tänkt svenskhet. Mötena tenderar få en uppfostrande karaktär där man istället vill skapa förändring hos flyktingarna, socialisering. Den ideala bilden av Sverige hänger samman med en bild av den ideala svenska medborgaren. De får veta, särskilt flickorna, att Sverige är jämställt och att kvinnorna här är fria att forma sina egna liv. Samtidigt uppmanas de dock att inte gifta sig och skaffa barn för tidigt, utan att satsa på utbildning.

– Det blir ett dilemma, konstaterar Mehek Muftee. I Sverige får ni välja era liv, men välj rätt!

Hon understryker dock att programformatet i sig är komplicerat; tiden är knapp och språkbarriärerna gör arbetet svårt. Detta bäddar för att informationen blir förenklad och stundtals stereotyp.

Avhandlingen visar även att barnen under sverigeprogrammen är aktiva, till skillnad mot bilden av den passiva flyktingen. De värjer sig emot att ses utifrån stereotyper och de ifrågasätter positioneringen som annorlunda. Samtidigt är de måna om att inte sätta sin vidarebosättning på spel.

– Man kan se hur barnen i dessa möten med delegationerna jobbar med att förhandla och förhålla sig till de positioner som de tilldelas under mötena. Exempelvis ställer de egna frågor där utrymme ges. En flicka undrade exempelvis hur familjen skulle få råd att köpa mat i Sverige. Ekonomiska frågor är dock inget man tar upp med barnen i programmet.

Studien aktualiserar frågan kring vad satsningar där integrationsåtgärder riktar sig till flyktingar åstadkommer i praktiken, men också det komplicerade i att beskriva och förklara vad som är ”svenska förhållanden”, genom att lyfta fram normer och värden som ”svenska”, och samtidigt skapa utrymme för dialog på barnens villkor.

Mehek Muftee disputerade den 12 september. Avhandlingen heter ” `That will be your home`. Resettlement preparations for children and youth from the Horn of Africa”.

– Mina resultat visar att de modala hjälpverben finns i olika stadier av grammatikalisering, en process där verben blir mer och mer begränsade i användningen för att till sist bara förekomma i mer eller mindre fasta uttryck. Många av verbens egenskaper kan tillskrivas grammatikaliseringen medan andra har med verbens ursprung att göra, säger Marika Lagervall, avhandlingens författare.

Till de mest typiska modala hjälpverben hör böra, kunna, lär, må, måste, skola, torde och vilja. Det finns också en rad mer perifera verb som behöva, försöka, råka och våga och ytterligare några verb som delar vissa egenskaper med de modala hjälpverben utan att kunna räknas dit, till exempel veta.

Verben utmärks av att de oftast inte kan användas självständigt och att de sällan eller aldrig tar infinitivmärket att. Ett exempel på det senare är att språkkänslan inte tillåter ett att i ”Han kan (att) cykla”. Bruket att utelämna infinitivmärket har på senare tid spridit sig även till andra verb, till exempel hjälpverbet kommer. Allt oftare står det utan att: ”Hösten kommer bli varm.”

– Jag upptäckte att det var något skumt med de modala hjälpverben. Det var ett mysterium som jag bara var tvungen att lösa, säger Marika Lagervall.

Hon nöjde sig inte med att lösa gåtan utan började undersöka de modala hjälpverbens användning och former i både äldre och modern svenska. Resultatet blev en avhandling som beskriver dessa verbs typiska egenskaper, hur de har kommit att knytas till verbkategorin och hur användningen har förändrats genom åren.

De första modala hjälpverben uppstod i en grupp verb med en speciell böjning och det är rester av den som är förklaringen till att veta, kunna och ytterligare några verb inte har –r-ändelse i presens som alla andra verb. Verb som inte används som modala hjälpverb har övergått till regelbunden böjning, utom just veta.

– De närmast besläktade språken, som norska, isländska och engelska visar en likartad utveckling för de modala hjälpverben och språken skiljer sig, främst i hur starkt grammatikaliserade verben är och hur mycket av den gamla böjningen som finns kvar.

Marika Lagervall hoppas att resultaten i hennes avhandling ska vara ett värdefullt bidrag till forskningen om bland annat modala hjälpverb, den gamla böjningskategorin preterito-presentiska verb och grammatikalisering i de germanska språken.

Avhandlingens titel: Modala hjälpverb i språkhistorisk belysning. Avhandlingen är digitalt publicerad.

Åldrande är en av de största kända riskfaktorerna för många sjukdomar. Typ-2 diabetes är inget undantag. Personer över 65 löper en ökad risk att utveckla typ-2 diabetes om deras insulinproducerande betaceller i bukspottkörteln inte klarar av att kompensera för insulinokänslighet. Minskande insulinfrisättning från betacellerna anses vara en viktig bidragande faktor till att sjukdomen utvecklas, men det har inte varit känt varför det sker.

När forskarna bakom den aktuella studien letade efter en koppling mellan åldrande, försämrad betacellsfunktion och diabetes tittade de närmare på kalciumjonen.

– Kalciumjonen fungerar som en signal och har en mycket viktig roll i regleringen av de insulinproducerande betacellernas funktion och överlevnad, säger Luo-Sheng Li vid Rolf Luft Forskningscenter för diabetes och endokrinologi vid Karolinska Institutet, studiens försteförfattare.

Forskarna studerade tre olika sorters möss som skiljer sig åt i åldersberoende försämring. Den första var en genetiskt förändrad mus som ackumulerar DNA-mutationer i cellens kraftstationer, mitokondrierna, och därför åldras i förtid. Den andra sortens mus representerar naturligt åldrande, medan den tredje är mer motståndskraftig mot åldersinducerad försämring. När de jämförde mössen fann forskarna att mitokondriernas funktion blev sämre med åldern. Den här åldersberoende nedgången av mitokondriefunktion i betacellen leder i förlängningen till minskad insulinutsöndring.

Studien visar att försämrad finreglering av koncentrationen av fritt kalcium i betacellen är den molekylära mekanism som kopplar ihop mitokondriell dysfunktion med försämrad insulinfrisättning.

– Den ämnesomsättningsinducerade försämringen av kalciumregleringen speglar en viktig åldersberoende fenotyp som kan spela en avgörande roll i utvecklingen av typ 2-diabetes. Det här är viktig information som kanske kan ligga till grund för en ny typ av behandling av diabetes, säger Per-Olof Berggren vid Rolf Luft Forskningscentrum för diabetes och endokrinologi, som har lett studien.

Forskningen som utförts vid Karolinska Institutet har fått finansiellt stöd av bland annat Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, Svenska Diabetesförbundet, Familjen Erling-Perssons stiftelse, Europeiska forskningsrådet (ERC), the Stichting af Jochnick Foundation och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Publikation: “Defects in ß-Cell Ca2+ Dynamics in Age-Induced Diabetes”, Li L, Trifunovic A, Köhler M, Wang Y, Berglund JP, Illies C, Juntti-Berggren L, Larsson NG, Berggren PO, Diabetes, epub ahead of print 1 July 2014, doi:10.2337/db13-1855.

I fokus för avhandling är framväxten av öppenvård

– insatser som erbjuds barn och unga i deras närmiljö och medan de bor hemma. Öppenvård i den sociala barnavården har varit en lagstiftad åtgärd i drygt hundra år, men har förekommit i mycket blygsam omfattning fram till 1990-talet.

Från mitten av 1990-talet har öppenvården präglats av ett prövande av olika metoder och organisering vilket lett fram till en omfattande expansion och etablering. Bakom begreppet öppenvård ryms idag en rik variation av behandlingsinslag som utförs i barns och ungdomars närmiljö, med olika syfte och innehåll. En av de grundläggande tankarna bakom utvecklingen av öppenvården är att erbjuda ett alternativ till framförallt institutionsvård. Nationell statistik visar att framväxten av öppenvård inte minskat förekomsten av annan omfattande vård. Istället har det skett en expansion i form av nya verksamheter, metoder och kostnader. Idéutvecklingen av att ge insatser i öppenvård har också till stora delar skett utan synbart motstånd från någon aktör. En utveckling som skiljer sig ifrån andra försök att sprida idéer i socialt arbete.

Avhandlingens resultat visar att framväxten av öppenvård i den sociala barnavården kan förklaras på flera sätt. Framförallt visar studien att insatser på hemmaplan ideologiskt och som humanitära tanke passar både professionen och politiker. Studien visar också att aktörers agerande framstår som en central aspekt. En slutsats är att från 1990-talet och framåt har socionomer som aktörer använt position, makt och referensramar för att påverka öppenvårdens utformning. Socionomers intresse av öppenvård kan delvis förklaras av professionens behov att utvecklas nya arbetsfält, men också en grundläggande ambition att hjälpa de människor de möter. I denna ambition blir det naturligt att försöka utveckla nya behandlingsalternativ.

– Framväxten av öppenvården sker dock inte enbart beroende på professionens behov säger Thorbjörn Ahlgren. Utvecklingen är ett resultat av flera samverkande aspekter. Ett grundläggande motiv för utvecklingen av öppenvården har varit behovet av alternativ till institutionsvård dels utifrån bristande resultat men framförallt utifrån höga kostnader. En annan aspekt som troligen har påverkat utvecklingen är den samhälleliga diskursen om avinstitutionalisering. En diskurs som varit tydlig sedan efter andra världskriget och som tog fart i samband med de ideologiska debatterna på 1960- och 1970-talet.

Thorbjörn Ahlgren är fil. lic. i socialt arbete och har en bakgrund som socialarbetare i den sociala barnavården. Vid sidan av avhandlingsarbetet forskar Thorbjörn i ett longitudinellt forskningsprogram om socialt utsatta ungdomars psykosociala utveckling till vuxna och undervisar på socionomutbildningen vid Högskolan i Jönköping

Avhandling ”Institutionalisering på hemmaplan. En idés resa i den sociala barnavården”, försvaras fredagen den 26 september 2014, kl. 10.50. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet Växjö. Opponent är docent Stefan Wiklund, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

– Såväl vårdare som patienter behöver vara modiga för att utmana etablerade mönster och maktstrukturer, säger Elisabeth Lindberg.

För att skapa kunskap om hur patientens roll stärks i mötet med vården riktar Elisabeth Lindberg intresset mot vikten av ett vårdvetenskapligt patientperspektiv och hur detta kan vidmakthållas och utvecklas inom sjukhusvård.

Den traditionella ronden har i tidigare forskning beskrivits som traditionstyngd och hierarkisk med litet utrymme för patienten att komma till tals. Elisabeth Lindbergs forskning har till stora delar genomförts i samverkan med en vårdavdelning för äldre patienter. På den aktuella avdelningen genomfördes ett försök att utveckla ronden till ett teammöte där patienten inbjöds att närvara.

– Jag har intervjuat patienter och sjuksköterskor som deltagit vid dessa teammöten med patientnärvaro. Resultatet visar att teammötet inte bara är ett tillfälle för planering av vården, utan också kan bli ett känslosamt möte där existentiella dimensioner behöver få utrymme. Patienterna behöver sjuksköterskans vägledning innan, under och efter teammötet, fortsätter Elisabeth Lindberg.

– Då patienten inte får vägledning förstärks sårbarheten. Den förstärks också av traditionsbundna strukturer i vårdandet och vid teammötet. Konskevensen blir att patientperspektivet ”tappas bort” i vårdandet och när vårdandet ska utvecklas, säger hon.

Avhandlingen avslutas med förslag till fortsatt forskning såsom exempelvis interventionsstudier där äldre patienter involveras och fortsatt forskning om hur vårdandet kan utvecklas och värdesättas utifrån dess (mellan)mänskliga dimensioner.

Elisabeth Lindberg är verksam som universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås.

Avhandlingen ”Tid för vårdande möten. Att vidmakthålla och utveckla vårdandet med patientperspektivet i fokus”, försvaras måndagen den 15 september 2014, kl. 10.30 i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Charlotte Delmar, Aarhus universitet, Danmark.

– Problematiken när det gäller alkohol och droger behöver få ytterligare uppmärksamhet när man planerar preventiva åtgärder, både för att undvika dödsfall i trafiken och för att förhindra drunkning. Passagerare kan också spela en viktig roll genom att ingripa och förhindra alkoholpåverkade förare att köra, säger Kristin Ahlm, doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, som försvarar sin avhandling den 19 september.

Kristin Ahlm har i sitt avhandlingsarbete studerat omständigheterna för dödliga och icke dödliga trafikskador och för dödsfall genom drunkning i Sverige, samt förekomsten av alkohol och droger vid dessa händelser. Underlaget har huvudsakligen hämtats från Rättsmedicinalverkets databas.

För att studera relationen mellan avlidna passagerare och alkoholförekomst hos de ansvariga förarna har hon i en studie undersökt samtliga 420 avlidna passagerare i Sverige under åren 1993-1996. Av de förare som var vållande till kraschen hade 21 procent alkohol i blodet, jämfört med endast 2 procent av de icke vållande förarna.

I en prospektiv studie som Kristin Ahlm genomförde 2004-2006 i Norra Sverige påvisades alkohol i blodet hos 38 procent av de avlidna förarna, jämfört med 21 procent i gruppen skadade men överlevande förare. Bland de överlevande förarna var antalet alkoholpåverkade högst hos de yngsta medan antalet hos de omkomna var högst hos förare i övre medelåldern. Psykoaktiva substanser, som bensodiazepiner, opiater och antidepressiva läkemedel som påverkar hjärnans funktioner, var också vanligt förekommande och påvisades hos 7 procent av de avlidna förarna, respektive 13 procent hos de skadade men överlevande.

Kristin Ahlm har även undersökt samtliga 5 125 dödsfall på grund av drunkning i Sverige åren 1992–2009. Studien visar att drunkning var vanligast bland medelålders och äldre män. Hälften drunknade oavsiktligt, i form av en olyckshändelse, och alkohol förekom i 44 procent av fallen. Självmord utgjorde en tredjedel av alla drunkningarna. Det var vanligare att kvinnor som drunknat begått självmord, 55 procent, jämfört med män, 21 procent.

För att studera självmord genom drunkning mera i detalj, har Kristin Ahlm studerat 129 fall i norra Sverige. Denna studie visar att 53 procent av individerna hade vårdats på sjukhus på grund av en psykiatrisk diagnos under de senaste fem åren. Ungefär en tredjedel av dem hade tidigare gjort ett självmordsförsök. Resultatet av studien visar att alkohol i blodet förekom hos 16 procent och psykoaktiva droger hos 62 procent av individerna. Dessutom hade en tredjedel begått självmord genom drunkning inom en vecka efter utskrivning från sjukhus där de vårdats för psykisk sjukdom.

– Riktade insatser mot alkohol och droger kan förebygga dödsfall i trafiken samt drunkning. Det finns också en potential att förbättra eftervården för psykiskt sjuka och därigenom troligen minska risken för självmord, säger Kristin Ahlm.

Kristin Ahlm arbetar som forskningsassistent och är doktorand vid enheten för rättsmedicin, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.

De lokala dagstidningarna har genomgått betydande förändringar i hur de definierar sig själva, sin funktion och för vilken de säger sig utföra sina uppgifter. Det visare en ny avhandling vid Mittuniversitetet som undersökt hur fyra lokala tidningar i Gävleborgs län har formulerat och meddelat bilder av sig själva under de senaste 90 åren.

Den studerade perioden sträcker sig från 1920 och tiden för moderniseringen av den svenska pressen, fram till 2010 och dagens föränderliga medielandskap. Under den perioden har olika aspekter av de lokala tidningarna varit framstående i olika tidsperioder.

Mobilisering (1920-1945) – tidningarna beskriver sig främst som ett medel för politisk mobilisering och mediet uppfattas som ett politiskt verktyg eller vapen.

Förmedling (1935-1965) – tidningarna och deras teknik karaktäriseras som en snabb och avancerad förmedlare av världen utanför den lokala.<br /><br />- Granskning (1965-1995) – de lokala tidningarna beskriver sig som granskare av lokala myndigheter och andra makthavare.

Konstruktion (1995-2010) – tidningarna börjar beskriva sig som medskapare och utvecklare av lokala samhällen. I en globaliserad värld ger de lokala tidningarna sina läsare en känsla av plats och gemenskap.

– Lokalpressen är mycket olika saker vid olika tidpunkter. Resultaten av studien bidrar till att ifrågasätta de föreställningar som finns om pressens linjära ”utveckling” och tidlösa uppgifter samt samhällsfunktion, säger Mats Hyvönen, doktorand.

Digitaliseringen av medierna väntas medföra stora förändringar i medielandskapet och många förutspår slutet för den traditionella tidningen. Även om lokalpressen i dag sägs stå mitt i, eller inför, stora utmaningar, så är situationen inte unik i alla avseenden. Medielandskapet har alltid varit i förändring och pressen har alltid varit tvungen att anpassa sig till nya konkurrerande medier och nya ekonomiska förhållanden.

– Lokalpressen anpassar sig, liksom andra medier och företag, till sin samtid. Även om man vid olika tidpunkter beskrivit sig själv som villkor för demokratin, så har det varit viktigare att konkret kunna beskriva vad det är man gör för läsarna och vilket värde den egna produkten har, säger Mats Hyvönen.<

Avhandlingen ”Lokalpressens självbilder 1920-2010: Exemplet Gävleborg” försvarades vid Mittuniversitetet 12 september. Här hittar du hela avhandlingen.

Lyssna och läsa hör ihop. Döva och hörselskadade barn kan därför ha svårt med läsinlärning. I en aktuell avhandling i handikappvetenskap visas hur barn med hörselskador lättare lär sig läsa när lästräningen kombineras med ljud.

Försök föreställa dig hur bokstäverna fungerade om du inte hade någon hörsel. Det är nästan omöjligt, eller hur? Bokstäver representerar ljud och de två hör intimt ihop.

Förr i tiden fick döva barn lära sig läsa med hjälp av bokstävernas och ordens utseende som de skulle koppla till betydelsen, utan att gå vägen via ljud. Idag vet vi att fonologisk lästräning, dvs. att koppla ihop språkljud med bokstäver, är den bästa metoden för att lära sig läsa.

– Vi vet att döva personer kan ha det svårt med läsförmågan, säger Cecilia Nakeva von Mentzer, nybliven doktor i handikappvetenskap vid Linköpings universitet.<br />Hon har studerat ljudbaserad lästräning för döva och hörselskadade barn med hjälp av den s.k. phonics-metoden som bygger på kopplingen mellan språkljud och bokstäver (fonem och grafem). Trettiotvå barn med cochleaimplantat eller hörapparat övade med hjälp av ett datorprogram. De fick höra olika språkljud i högtalare och klicka på den bokstav som hör ihop med ljudet. Bokstäverna trillar ner i bollar på datorskärmen (se bild). Andra varianter finns också i programmet, alla med inslag av lek och tävling. Övningarna kan göras vid en dator i hemmet, med stöd av en vuxen och datorprogrammet finns att ladda ner från nätet. Barnen fick också träna att ljuda, dvs. att sätta samman och dela upp ord utifrån språkljuden (mål = m-å-l, s-k-o = sko).

Alla barnen i studien förbättrade sin läsförmåga. De barn som hade svag ljudkunskap, något som är vanligt hos dem som fått cochleaimplantat relativt sent, stärkte också väsentligt sitt ljudbaserade tänkande, dvs. sin känslighet och minne för språkljud.

Allra bäst gick det för de barn som hade ett svagt ljudbaserat tänkande men som kunde några bokstäver. De hade särskild nytta av träningen, konstaterar Cecilia Nakeva von Mentzer.

– Bokstäver fungerar som minnesmagneter, något att konkret hänga upp sina nya kunskaper kring.

Avhandlingen visar hur barn kan identifieras som har särskild nytta av ljudbaserad lästräning, och hur viktig bokstavskunskapen är. Därför rekommenderar hon att barns bokstavskännedom prövas tidigt inom barnhälsovården.

– Vi vet hur viktiga bokstäverna är för hela den språkliga utvecklingen, därför vore det ett bra sätt att tidigt upptäcka barn som hamnar efter så de får rätt insatser.

Cecilia Nakeva von Mentzer disputerade den 5 september. Avhandlingen heter ”Rethinking Sound. Computer-assisted reading intervention with a phonics approach for deaf and hard of hearing children using cochlear implants or hearing aids” (urn:nbn:se:liu:diva-108902)

– Vraken i Östersjön står som intakta flera hundra år gamla byggnader. Tidigare har forskningen inte uppmärksammat att de kan studeras som sådana, säger den blivande doktorn i arkeologi.

Urbanism under Sail är följaktligen titeln på Niklas Erikssons avhandling i arkeologi. Han disputerar den 26 september på Södertörns högskola.

Forskningens källmaterial kommer främst från arkeologiska undersökningar i Östersjön. Där finns många skeppsvrak som är i mycket gott skick eftersom det inte finns skeppsmask där. Genom att dokumentera under vattnet har han kunnat rekonstruera skeppen som byggnader.

Framför allt fokuserar han i sin avhandling på fyra vrak av typen flöjtskepp, en mycket vanlig skeppstyp som användes som handelsfartyg på 1600-talet. De gick ofta mellan Nederländerna och Sverige för att skeppa bland annat trä- och metallråvaror.

Skepp kunde bli liggande i hamn länge i väntan på lämplig vind, varor eller på att isen skulle smälta. Besättningen levde även då sina liv på skeppen. Att studera fartyg som bostad är ovanligt och den omfattande dokumentationen som presenteras i doktorsavhandlingen är också helt unik.

– Ett av de mest oväntade resultaten är avsaknaden av uppdelning mellan olika kategorier av människor ombord, säger han. Tidigare har man antagit att alla typer av skepp följt mönstret för krigsfartyg, där befäl och manskap är rumsligt distanserade från varandra. Min forskning visar att man på flöjtskeppen levde i en närmast familjär rumsindelning. Man åt, sov och gjorde alla vardagssysslor tillsammans.

Niklas Eriksson har också dokumenterat skeppens skulpterade symboler; en aspekt som saknas i tidigare forskning. Det visar sig att symbolerna på handelsfartyg skiljer sig mot krigsfartyg. På flöjtskeppen är det vanligt med statyer av handelsmän, till skillnad mot krigsfartygen där man oftast ser romerska krigare.

– Jag tycker att man ska ta vrak på allvar, säger han. Vrak är ett källmaterial som analyserats arkeologiskt i liten utsträckning. Fynd från vrak används oftast endast som illustrationer. Undersökningarna blir på det viset ett dyrt sätt att återberätta vad man redan visste. Studien visar att vrak kan analyseras precis som andra byggda, bebodda miljöer. De hjälper oss att få en inblick i levnadsförhållandena ombord; en dåtida vardag som glöms bort bland historiens mer anmärkningsvärda händelser.

– Såväl vårdare som patienter behöver vara modiga för att utmana etablerade mönster och maktstrukturer, säger Elisabeth Lindberg, som nu disputerar vid Linnéuniversitetet.

Tidigare forskning har beskrivit faktorer som kan utmana att man utgår från patienten. Det kan vara faktorer som strikt hierarkisk struktur, konkurens om resurser och utrymme samt patientens sårbarhet. Dessa faktorer påverkar, i varierande utsträckning, patientens möjlighet att vara delaktig i sin vård.

För att skapa kunskap om hur patientens roll stärks i mötet med vården riktar Elisabeth Lindberg i sin avhandling intresset mot vikten av ett vårdvetenskapligt patientperspektiv och hur detta kan vidmakthållas och utvecklas inom sjukhusvård.

Ronden har i tidigare forskning och i litteraturen beskrivits som traditionstyngd och hierarkisk med litet utrymme för patienten att komma till tals. Elisabeth Lindbergs forskning har till stora delar genomförts i samverkan med en vårdavdelning för äldre patienter. På den aktuella avdelningen genomfördes ett försök att utveckla ronden till ett teammöte där patienten inbjöds att närvara.

FAKTA
Disputationen ägde rum vid Linnéuniversitet i sal Myrdal den 15 september kl. 10:30

Du känner igen beskrivningen: I dina tarmar kryllar det runt cirka 2 kilo bakterier som kommunicerar med ditt immunsystem.

Den här situationen vill forskarna gärna studera och ta reda på mer om. Ett sätt för att uppnå det – bättre förståelse för hur bakterier fungerar och interagerar med sin omgivning – är att studera bakteriernas arvsmassa.

Problemet hittills har dock varit att det gått ganska långsamt att studera arvsmassan i bakterierna var och en för sig. Dessutom har vissa bakterier varit svåra att odla i laboratorium delvis för att de är beroende av andra bakterier runt omkring sig.

– Tillsammans har vi forskare utvecklat en metod, en algoritm, som grupperar fragment av arvsmassa från olika bakterier. På det här sättet blir det lättare att förstå ett ekosystem av bakterier. Metoden gör att vi slipper odla bakterierna, vilket kan vara svårt, utan kan plocka dem direkt från den plats där de lever, säger Anders Andersson, forskningsledare på KTH och verksam på Science for Life Laboratory.

Så här fungerar metoden: En hel ”soppa” bestående av bakterier DNA-sekvenseras samtidigt. Fragmenten grupperas sedan så att varje så att säga pusselbit av arvsmassan kopplas samman med rätt bakterie. Information från DNA-sammansättning och mängd kombineras av programmet som använder en statistisk modell för att lista ut vilka fragment som kommer från en och samma art.

– Den här metoden är mycket kraftfull och helt automatisk. Den fungerar bra för bakterier och andra mikroorganismer, men tyvärr inte så bra för större livsformer. Man kan inte mala ner en skog och sedan särskilja att det här är arvsmassan från en gran, och den här arvsmassan kommer från en tall. Träd och andra större organismer har för stor arvsmassa för det, säger Anders Andersson.

Vad kan då forskningen och metoden leda fram till? Vilken användning har samhället för det? Sparar vi några pengar? Går något snabbare att utföra?

– Idag räddar metoden nog inga liv, men på sikt skulle den kunna göra det. Man har nu börjat använda metagenomik för att analysera kliniska prover för att på så sätt identifiera bakterier som orsakar sjukdomar, och i studien som vi är aktuella med nu har vi till exempel studerat bakterier från ett utbrott av aggressiv E. coli. som skördat människoliv. Men det behöver inte bara handla om hälsorelaterade problem. Metoden kan också användas på bakterieplankton. I Östersjön finns det tusentals olika arter, och även om ett fåtal är dominanta – ett par hundra stycken – så kan metoden komma till användning för nya insikter om just Östersjön, säger Anders Andersson.

Mer i detalj innebär metoden – som går under namnet metagenomik – att man extraherar DNA från ett prov och sekvenserar miljontals korta DNA-bitar som sedan pusslas ihop i datorn till längre genom-fragment. Kruxet är sedan att lista ut vilka genom fragment som tillhör samma art. Det är detta problem som forskarlaget har en lösning på med sitt nya datorprogram som kallas för CONCOCT.

– Jag fortsätter att fascineras av att statistisk teori och kraftfulla datorer kan ge oss ny kunskap om miljö och mikrobiologi. Metagenomik genererar stora datamängder och fler liknande algoritmer kommer att behövas i framtiden, säger Johannes Alneberg, doktorand på KTH och första författare för studien.

FAKTA
Metodutvecklingen har utförts av en grupp forskare ledda av Anders Andersson från KTH och Christopher Quince från University of Glasgow.

Studien har publiceras i Nature Methods med rubriken ”Binning metagenomic contigs by coverage and composition” och författare är Johannes Alneberg, Brynjar Smári Bjarnason, Ino de Bruijn, Melanie Schirmer, Joshua Quick, Umer Z. Ijaz, Leo Lahti, Nicholas J. Loman, Anders F. Andersson och Christopher Quince

Tävlingen görs för att förbättra VINNOVAs processer för att få in eller hitta de bästa projekten att finansiera inom forskning och innovation.

– Det kan handla om nya tekniska system, men också om nya metoder, koncept eller annat. Vi vet inte själva vad slutresultatet blir, vi utmanar leverantörerna att komma med nya lösningar som gör att vi kan arbeta smartare och bli bättre på att hitta de bästa projekten, säger Charlotte Brogren, generaldirektör för VINNOVA.

Tävlingen är utlagd på webbplatsen elance.com, som är en global kanal med åtta miljoner anslutna leverantörer. I det första steget är alla välkomna att lämna förslag. Därefter kommer leverantörer att väljas ut i olika omgångar där de får finansiering för att utveckla sina idéer och i det sista steget ta fram en prototyp.

– Vi vill föregå med gott exempel och inspirera andra myndigheter att bjuda in leverantörer för att få fram nya lösningar på de behov som finns. Det behövs mer innovation och nytänkande inom offentlig sektor, för att utveckla verksamheterna och för att medborgarna ska få ut mer för sina skattepengar, säger Charlotte Brogren.

Parkinsons sjukdom är en av de vanligaste sjukdomarna som drabbar nervsystemet. Sjukdomen drabbar 1-2 procent av befolkningen i övre medelåldern och den kännetecknas av att dopaminproducerande nervceller succesivt dör, vilket i sin tur leder till låga nivåer av dopamin i hjärnan. Sjukdomen ger symtom i form av långsamma och uttröttande rörelser, skakningar i vila och stelhet i kroppen.

Orsaken till Parkinsons sjukdom är ännu okänd och i dagsläget finns det inte någon botande behandling. De behandlingsformer som trots allt finns inriktar sig på att minska förekomsten av symtom och därför har det genomförts försök att injicera dopaminproducerande celler in i hjärnan, dock med blandat framgång. Överlevnaden av transplanterade celler är ofta dålig. En möjlig orsak till detta kan vara brist på tillväxtfaktorer i den vuxna hjärnan och därför har många studier genomförts för att hitta en eller flera tillväxtfaktorer som kan stödja de transplanterade cellerna.

– En sådan faktor är tillväxtfaktorn GDNF. Det vi kan visa är att normal produktion av denna tillväxtfaktor är nödvändig för de dopaminproducerande cellernas uppbyggnad och långvariga överlevnad, säger Maria Chermenina.

Hon anser dock att det finns flera vägar att gå för att hitta bot för Parkinsons sjukdom. I sina studier har hon även undersökt mekanismerna bakom sjukdomen för att hitta nya sätt att angripa den. Proteinet alfasynuklein finns normalt i hjärnan, men vid Parkinsons sjukdom ändrar det av okänd anledning form, det veckas fel, och blir till ansamlingar av långa olösliga proteintrådar, så kallade Lewykroppar. De orsakar i sin tur en förlust av nervceller i hjärnan.

I sina studier visar Maria Chermenina bland annat att små kemiska substanser med en struktur som liknar små proteiner har förmåga att påskynda eller bromsa felveckningen av alfasynuklein.

– Vi har bland annat visat att en av sådana kemiska substanser med namnet FN075 som har visat sig att påskynda felveckning av alfasynuklein kan påverka beteendet och ge Parkinsonliknande symtom hos möss. Med hjälp av dessa fynd kan man vidare utforska funktion av alfasynuclein vid Parkinsons sjukdom, säger Maria Chermenina.

FAKTA
Avhandlingen är publicerad digitalt

Maria Chermenina kommer från Kirov, Ryssland. Hon har en masterexamen i
biomedicin, examen i medicin och är doktorand vid institutionen för
integrativ medicinsk biologi, IMB, Umeå universitet.

Om avhandlingen: Torsdagen den 18 september försvarar Maria Chermenina, institutionen för integrativ medicinsk biologi, sin avhandling med titeln: GDNF och alfa-synuclein vid degeneration av det nigrostriatala systemet. (Engelsk titel: GDNF and alpha-synuclein in nigrostratial degeneration.) Opponent: Guido Nikkhah, professor, neurochirurgische klinik, Universitätsklinikum Erlangen
Huvudhandledare: Ingrid Strömberg. Disputationen äger rum kl. 09.00 Biologihuset, BiA 201, Umeå universitet.