– Under senaste istiden fanns det lämlar både söder och öster om istäcket, men våra analyser visar att fjällämmeln inte härstammar från dessa populationer, säger Love Dalén, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Det måste därmed ha funnits en plats där fjällämmeln kunde överleva trots den kilometertjocka isen som täckte Skandinavien under ca 10 000 år. Denna plats kan ha varit en isfri bergsplatå eller kustremsa där de kunde hitta föda och överleva. Fjällämlar lever av att äta gräs, mossa, och örter.
DNA-forskning uteslöt släktskap
Slutsatserna kunde forskarna dra efter att ha undersökt släktskap mellan nutida och istida lämlar. DNA från forntida fynd längs södra och östra kanten av isens utbredning jämfördes med DNA hos dagens fjällämlar. De forntida lämmelben som analyserats i denna studie har hittats i Polen, västra Ryssland, Tyskland, Belgien och Storbritannien. Men eftersom inget av de istida fynden från dessa platser hade ett DNA som kunde visa på nära släktskap med dagens lämlar, så drog forskarna slutsatsen att fjällämmeln istället härstammar från en population som överlevde istiden i ett lokalt nordligt refugium innanför inlandsisens gräns.
– Det här kan vara förklaringen till att fjällämmeln är det enda endemiska däggdjuret i Skandinavien, säger Vendela Kempe Lagerholm, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.
Ikonisk nyckelart
Fjällämlarna har blivit ikoner för fjällvärldens fauna, och är kända för sina dramatiska variationer i antal. De utgör en nyckelart i fjällens ekosystem men deras ursprung har hittills varit oklart.
Studien är ett internationellt samarbete som letts av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, och publiceras idag i tidskriften Molecular Ecology.
Att resan är bekväm och inte innebär stora omvägar är avgörande faktorer för att människor ska välja att cykla. Forskare på VTI rekommenderar att mer resurser läggs på åtgärder som gynnar cyklister, exempelvis sammanhängande cykelvägar och stöldsäkra parkerings-möjligheter.
En attitydundersökning har genomförts i Haninge, Huddinge, Landskrona och Örebro för att undersöka vilka faktorer som påverkar resenärers avsikt att cykla och hur man kan få den ”ovillige” cyklisten att börja cykla.
– Som väntat visar resultatet att sträckans längd har stor betydelse för om man väljer att cykla eller ej. Men även socialpsykologiska faktorer förklarar individens intention att cykla, där upplevd känsla av kontroll var speciellt viktig, säger Sonja Forward, forskare på VTI.
De svarande lade störst vikt vid att resan var bekväm, att de kunde hinna med vardagliga aktiviteter och att de kunde ta sig från A till B utan för stora omvägar. Olika personer befinner sig på olika steg i förändringsprocessen och påverkansinsatserna behöver anpassas efter detta. För att uppnå beteendeförändringar i valet av färdmedel måste fysiska åtgärder kombineras med bra marknadskommunikation, enligt rapporten.
– Det är viktigt att man har en långsiktig strategi som delas in i olika delmål där det slutliga målet är ökad cykling. Det är också viktigt att kampanjmakare noga definierar vilken målgruppen är, säger Sonja Forward.
För att nå den målgrupp som befinner sig på de första stegen i förändringsprocessen bör man lyfta fram cyklingens positiva aspekter. Mindre uppmärksamhet krävs för att övertyga människor om att cykling är bra för den egna hälsan och miljön, eftersom de redan är medvetna om detta. Den stora utmaningen är att övertyga resenärerna om att deras beteende är problematiskt och att de har mycket att vinna på att börja cykla.
– Åtgärder i detta skede kan vara att öka cykelns status, diskutera frågan i media men även på arbetsplatser så att resenärerna ständigt blir påminda om sitt val av transporter. Lyft fram cyklingens positiva aspekter som ger kortsiktiga belöningar och visa hur folk på ett lätt sätt kan ändra sina resvanor, säger Sonja Forward.
För att marknadsföra cykeln som ett attraktivt transportmedel måste budskapet vara trovärdigt och mer uppmärksamhet bör ägnas åt den fysiska miljön, enligt rapporten. Den viktiga frågan för planerare och beslutsfattare är om infrastrukturen möjliggör att man kan cykla på ett snabbt och bekvämt sätt. De bör även fråga sig om man ansträngt sig tillräckligt för att förebygga trafikolyckor och cykelstölder. Det gäller att i möjligaste mån se till att resenärens erfarenhet av det nya beteendet blir positiv, exempelvis säkerställa fungerande drift och underhåll, stöldsäkra parkeringar, skyltning, räcken att luta sig emot, sammanhängande cykelvägnät. Om så inte är fallet är risken stor att människor som har börjat cykla återvänder till sitt gamla beteende.
– De positiva effekterna uppstår inte överallt men det gör däremot de negativa. Det är därför det är viktigt att genomföra förändringarna på rätt sätt, säger Åke Grönlund, som är professor i informatik vid Örebro universitet och som dessutom har en bakgrund som lärare och studierektor i grundskolan.
I dag är det stora skillnader mellan olika skolor. Bra innovationer uppstår när kreativa lärare utvecklar sina arbetsmetoder, men forskarna anser att det är kommunernas ansvar att se till att innovationerna sprids och kommer alla elever i alla skolor till del.
– Varje skola och kommun måste fundera över vad man vill uträtta och sedan hitta den lämpligaste tekniken för att göra det. Det är inte alltid en dator per elev som är bäst, säger Åke Grönlund.
Utmaningen är att hitta rätt väg för att skolan på bästa sätt ska kunna utnyttja den nya teknikens möjligheter för att uppnå sina prioriterade mål.
– Därför är inte detta ett it-projekt utan ett förändringsprojekt och ledarskapet på kommunnivå är den viktigaste framgångsfaktorn. Eftersom förändringarna är genomgripande, sträcker sig över flera år och innefattar beslut som ligger över rektors nivå måste kommunerna ta ansvar, säger Åke Grönlund.
– Man kan inte delegera allt ansvar till den enskilda skolan. God användning av it i skolan förutsätter politiska beslut angående infrastruktur, organisationsutveckling, lärresurser och teknikanvändningsavtal, säger Åke Grönlund.
När allt fungerar får tekniken positiva effekter i skolan. Kontakten mellan lärare och elever ökar och har en högre kvalitet, eftersom lärarna är mer tillgängliga för eleverna. Att söka information, skriva och presentera görs på effektivare sätt.
– Vår forskning har till exempel visat atten ny metod som innebär att elever skriver sig till läsning med it-stöd ger bättre resultat än traditionella metoder för att lära barn läsa och skriva, säger Åke Grönlund.
Men skolor som inte använder tekniken på rätt sätt riskerar att få en dyrare och ensammare skola som leder till sämre resultat.
– Det enskilda arbetet ökar generellt och vår forskning visar att när tekniken används fel leder det till ensamarbete där eleverna tappar fokus. Dessutom är tekniken dyr och kan leda till neddragningar i personalresurser och till mer stress.
Det är alltså viktigt att inte låta kostnader för teknik tränga ut personalen men också att se till att lärarnas arbetstid används till undervisning. Mer teknik medför förändrat arbete för lärarna men inte mindre arbete.
– Vi har under projektets tre år sett att många positiva utvecklingar. Många lärare har utvecklat nya arbetssätt, ibland små förbättringar och ibland genomgripande förändringar. Experimenterandet har gett många goda idéer. Dessa arbetssätt måste dokumenteras och kvalitetssäkras och spridas i hela organisationen, säger Åke Grönlund.
Boken bygger på forskningsprojektet Unos Uno och innehåller texter av forskare, rektorer, lärare skolchefer och politiker.
– Vi kan bidra med ökad kunskap kring psykologiska mekanismer och öppna upp för nya behandlingar med kognitiv beteendeterapi, säger Steven Linton, professor i psykologi vid Center for Health and Medical Psychology på Örebro universitet.
Smärta i slidmynningen är inte något som det pratas högt om. Kvinnor som drabbas upplever en svidande eller brännande känsla när de försöker föra in någonting i slidan. De kan inte använda tamponger och sex gör ont. Tajta kläder kan upplevas som obehagliga och det kan vara smärtsamt att cykla.
– Många kvinnor lider i tysthet. Det finns indikationer på att allt fler drabbas men att endast 60 procent av kvinnor som lider av detta söker sjukvård och av dessa är det bara 40 procent som får en diagnos. Vården är inte rustad. Såväl mottagande, diagnoser som behandling måste bli bättre, säger Steven Linton.
Allt fler drabbas
– Sex ska aldrig vara smärtsamt och en viktig del i behandlingen som vi tar fram handlar om att uppmuntra kvinnan att med sin partner utveckla en sexuell repertoar som innebär positiva känslor istället för oro, rädsla, krav, skam och skuld, säger Johanna Thomtén, postdoktor vid Örebro universitet.
För att skapa nya behandlingar har forskarna undersökt likheter mellan dessa kvinnor och smärtpatienter med besvär i nacke och rygg. De kan då dra nytta av den kunskap som redan finns.
– Vår forskning visar att det finns många likheter mellan kvinnor som upplever smärta vid samlag och andra smärtpatienter. Den så kallade fear-avoidancemodellen, som visar hur smärtpatienter ofta fastnar i en ond cirkel, stämmer även på kvinnor med samlagssmärta.
Ett värsta scenario
För bägge patientgrupperna leder smärtan ofta till katastroftankar, negativa känslor och rädsla. Tankar som målar upp ett värsta scenario och gör människor rädda för sådant de upplever som riskfyllt. Vid ryggsmärta kan det handla om vardagliga sysslor i hemmet eller på arbetet och vid samlagssmärta blir intimiteten lidande.
– Jag vill betona att vi inte förespråkar samlag trots smärta utan att det handlar om att lära mer om de här kvinnornas katastroftankar och rädsla inför smärta för att kunna hjälpa dem att bryta det som annars kan bli en ond cirkel. Fastnar de i en ond cirkel leder det ofta till depression och ökar risken för att problemen ska bli kroniska, säger Johanna Thomtén.
Utifrån FA-modellen kan en behandling med kognitiv beteendeterapi utformas som hjälper patienter att bryta den onda cirkeln och hantera smärtan och rädslan.
– Det finns ett behov av ytterligare forskning för att kunna ta hänsyn till de skillnader som finns. Vi måste till exempel undersöka partnerns roll, hur rädsla påverkar sexlust och hur känslolivet påverkas av att kvinnor undviker sex, säger Steven Linton.
Sverige har unika data om vilka fiskarter som funnits i vara sjöar och som bygger på historiska arkiv och kunskap från lokalbefolkningen. Dessa data som visat sig väldigt värdefulla i förståelsen av miljöförändringar det senaste decenniet förbises ofta i miljöforskning och miljövårdsarbete.
Den lokala fiskförekomsten finns dokumenterad till exempel i provfisken och enkätundersökningar sedan förra sekelskiftet. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har i samarbete med Umeå universitet nu sammanställt dessa enkäter och andra typer av fiskundersökningar och kan följa hur fiskfaunan förändrats de senaste hundra åren i tusentals sjöar. Man har särskilt tittat på hur den surhetskänsliga mörten försvunnit i försurningsdrabbade områden. Utslagningen av mört har sedan jämförts med den kemiska modellen som används i svensk vattenförvaltning för försurningspåverkan.
Jämförelsen visar att de två helt olika sätten att bedöma försurning i de flesta fall ger samma slutsats. I de få fall där det inte stämmer kan det förklaras med antingen fel i enkätundersökningen, brister i modelleringen eller med hjälp av annan lokal kunskap om speciella förhållanden.
EU:s ramdirektiv för vatten, som även är implementerat i svensk vattenförvaltning, bygger på att man ska kvantifiera ett referenstillstånd, ett tillstånd med obetydlig mänsklig påverkan, som i Sverige motsvaras av år 1860. Detta gäller både kemiska och biologiska indikatorer.
Bedömningen av ostört tillstånd är komplext med stora osäkerheter, då data saknas och det finns en naturlig variation. Rekonstruktionerna bygger vanligtvis på kemisk modellering eller paleolimnologi.
Forskarna jämför bedömningar av försurning som är baserade på långa tidserier (hundra år) av mört med rekonstruktioner av vattenkemi enligt en speciell modell. Man diskuterar effekter på policy och hur man kan använda sig av långa tidserier för att bedöma mänsklig påverkan på naturen och presenterar en ny konceptuell modell som ska hjälpa att prioritera och tolka bedömningen i vattenförvaltningen. I 78 av de 85 sjöar som ingick i jämförelsen gav de två oberoende metoderna samma resultat.
Kemisk återhämtning från 1980 och i dag skedde i alla sjöar medan mört endast var tillbaka i några sjöar. Detta gav en ny inblick skillnaderna mellan kemisk och biologisk återhämtning, då mörten visade en fördröjning i återhämtning och hittades endast i sjön som en del av aktiv återplantering.
Forskarna fick en väldigt bra inblick i responsen av en biologisk indikator på förändringen i vattenkemi de senaste 150 åren. De har arbetat fram ett sätt att använda historiska data för regional bedömning av försurning. Deras modell, som bygger på resultaten, ska hjälpa svensk vattenförvaltning att prioritera vilka sjöar som behöver åtgärdas.
FAKTA
Resultaten presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology. I gruppen ingår forskare från SLU, Umeå universitet och IVL.
För 180 miljoner år sedan begravdes en kungsbräken i aska från ett katastrofalt vulkanutbrott. Ormbunken bevarades nästan ögonblickligen innan nedbrytning hann ske och förkalkades av den vulkaniska askan.
Kungsbräken finns i vilt tillstånd i Sverige och är dessutom en vanlig trädgårdsväxt. Den kallas även för safsa, eller safsabuske.
Fossilet är ett av de mest välbevarade i sitt slag och med mikroskop kan forskarna se enskilda celler, några i celldelningsfasen och till och med cellkärnor och enskilda kromosomer.
Fyndet väcker stor nyfikenhet och forskarna undrar nu vad mer som kan finnas inkapslat i vulkanflödena vid Korsaröd i Skåne.
Läs mer om kungsbräken i virtuella floran: http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/osmunda/osmun/osmureg.html
Tre ärftliga sjukdomar som drabbar hästar ingår nu i ett stort EU-finansierat forskningsprojekt. Fyra länder, Sverige, Belgien, Nederländerna och Storbritannien, är involverade i arbetet med att hitta genetiska orsaker till varför hästar får sommareksem, osteochondros och lymfödem.
Forskningsprojektet kallas Horsegene och finansieras med cirka 20 miljoner kronor för de tre olika sjukdomsprojekten. De svenska forskarna vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har valt att koncentrera sitt arbete på sommareksem.
– Vi har redan gjort en del studier på sommareksem hos islandshäst och har nu fått tillgång till ett fantastiskt bra material från exmoorponnyer. Den rasens populationsstruktur gör den lämplig för genetiska studier då rasen har färre individer och mer inavel än till exempel islandshäst, säger Gabriella Lindgren, universitetslektor inom husdjursgenetik vid SLU och ansvarig för den svenska studien.
SLU-forskarna kommer att samarbeta med representanter från Svenska hästavelsförbundet, Svenska islandshästförbundet och Östra Greda islandshästgård på Öland.
Forskningen får praktisk betydelse
Ett tydligt mål med det svenska projektet är att få fram resultat som föreningarna kan använda sig av inom avelsarbetet för att minska frekvensen av sommareksem.
Att hästar får sommareksem beror bland annat på att sjukdomen nedärvs. Hos islandshästar födda i Sverige får åtta–nio procent sjukdomen medan hos islandshästar som är födda på Island och sedan importeras till Sverige är arvbarheten cirka 30 procent.
– Det är avelsföreningarna som kommer att äga de resultat som kommer fram via forskningen. De kommer även att hjälpa till med insamling av hår- och blodprov för att kunna sekvensera DNA, säger Gabriella Lindgren.
Förutom att studera ett befintligt material från den engelska ponnyrasen exmoor ska det även samlas in prover från gotlandsruss och nordsvenska brukshästar, två inhemska raser som även de drabbas av sommareksem.
Forskarna kommer att använda sig av den senaste tekniken inom genetikområdet. En meriterad bioinformatiker och en doktorand ska knytas till projektet och merparten av arbetet kommer att göras i laboratoriemiljöer.
– Alla sjukdomarna som ska studeras är oerhört komplexa. Vi hoppas att inom vårt projekt kunna hitta ett antal markörer i hästarnas DNA som har betydelse för att sjukdomen utvecklas, säger Gabriella Lindgren.
En knepig uppgift för SLU-forskarna blir att tolka resultaten. Förutom genetikerna inom projektet kommer även Carina Ingvast Larsson, veterinär och Caroline Fossum, immunolog, att ingå i gruppen.
FAKTA
Totalt ingår forskare från fyra europeiska universitet, SLU i Uppsala, University of Leuven i Belgien, Animal Health Trust i Storbritannien och Wageningen University i Nederländerna, i forskningsprojektet Horsegene.
Projektet Horsegene inleddes i februari i år och ska slutredovisas i januari 2017.
Cellers kommunikation styr deras beteende, till exempel överlevnad, tillväxt eller rörlighet. I tumörer sker kommunikation mellan tumörceller och blodkärlsceller som reglerar den nybildning av blodkärl som behövs för att tumören ska kunna växa till.
En av de viktigaste komponenterna i regleringen av blodkärlsbildning är tillväxtfaktorn VEGF. Genom att binda till en receptor på blodkärlcellernas yta kan VEGF starta olika signaler som i sin tur kontrollerar om nya kärl ska bildas eller inte.
I den aktuella studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Developmental Cell har forskarna studerat hur ytterligare en mottagarmolekyl medverkar i cellkommunikationen som svar på VEGF. Om denna molekyl, kallad NRP1, finns på samma cell som VEGF-receptorn skickas en positiv signal in i cellen som gör att blodkärlen växer till. Om NRP1 å andra sidan finns på en annan närliggande cell, t.ex. en tumörcell, så resulterar bindningen av VEGF i att receptorn låses fast vid cellytan och tappar förmågan att skicka en positiv signal in i cellen.
– Den här sortens blockerad kommunikation kallar vi för trans-kommunikation och den leder till att blodkärlsnybildningen stannar upp. Därmed försenas tumörtillväxten. Om trans-kommunikationen sker i en tidig tillväxtfas kan tumörbildningen stoppas helt, säger Lena Claesson-Welsh, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi samt SciLifeLab, som har lett studien.
Trans-kommunikation kan också ske mellan celler av samma sort. För att blodkärl ska växa till och bilda nya kärl måste därför trans-kommunikation undvikas mellan blodkärlscellerna. Det kan ske genom att mängden NRP1 varierar mellan cellerna. Forskargruppen kunde också visa att en sådan variation i mängden NRP1 mellan intilliggande blodkärlsceller förekommer naturligt i blodkärl i ögat.
FAKTA
Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap. SciLifelab är en nationell resurs och ett samarbete mellan fyra universitet: Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet och Uppsala universitet.
Koch et al.(2014) Neuropilin-1 presented in trans to the endothelium arrests VEGFR2 endocytosis, preventing angiogenic signaling and tumor initiation, Developmental Cell, Volume: 28; Issue: 6.
Avhandlingen, Enhancing Genetic Programming for Predictive Modeling, handlar om maskininlärning och mer specifikt prediktiv modellering, ett område inom datavetenskap. Maskininlärning innebär att få datorn att lära sig något – att datorn ska bli intelligent.
Prediktiv modellering är ett brett område inom maskininlärning där datorn lär sig utifrån positiva och negativa exempel, hittar samband och förklarar varför det blir på ett visst sätt.
Inom prediktiv modellering finns en uppsjö tekniker som används för att ta fram modeller som kan förutspå allt möjligt, ett exempel kan vara vilket gensvar man kan förvänta sig på reklam. Eftersom teknikerna är generella kan man förutspå egentligen vad som helst så länge man har tillräckligt många tidigare exempel, alltså tillräckligt mycket information. Målet med prediktiv modellering är att hitta en träffsäker modell och helst en som också förklarar någonting man tidigare inte visste.
Genetisk programmering (GP) är en generell optimeringsteknik som är baserad på Darwins teorier om evolutionen och det naturliga urvalet. Det är en teknik som egentligen inte är designad för prediktiv modellering.
– I min avhandling presenterar jag flera förbättringar som ökar träffsäkerheten och tolkningsbarheten för modellerna skapade med GP. Det finns många forskare som jobbar med GP men mina lösningar är unika, säger Rikard König, doktorand vid Institutionen Handels- och IT-högskolan vid Högskolan i Borås.
Rikard König arbetar i flera forskningsprojekt där lösningarna kan komm till användning. Bland annat ett i samarbete med Scania där data från
tiotusentals lastbilar har sparats och ska analyseras för att förklara
förarens påverkan på bränsleförbrukningen. Ett annat exempel, som också
visar på hur generell tekniken är, är ett nytt projekt där golfsvingar från
500 golfare ska analyseras. Här är tanken att hitta generella förklaringar för vad som skiljer bra svingar från dåliga men också att automatiskt kunna rekommendera övningar för en enskild golfare utifrån just dennes förutsättningar.
För att ta fram en modell med hjälp av GP börjar man med, till exempel, tusen slumpmässiga modeller och låter dem tävla med varandra. Man beräknar hur mycket fel modellerna gör på kända exempel och baserar ett naturligt urval på resultatet. De mest träffsäkra modellerna får större chans att överleva och skaffar ”barn” – man parar två modeller. Då blir ”barnen” kombinationer av sina föräldrar och bildar en ny, förhoppningsvis starkare generation. Ett fåtal modeller kan även utsättas för en mutation precis som i naturen.
– Den nya generationen utvärderas på samma sätt mot de kända exemplen. De tävlar, parar sig och ger upphov till en ny ännu starkare generation. Processen upprepas tills en tillräckligt träffsäker modell har hittats. Det fascinerande är att evolutionen är ett så kraftfullt sätt att söka över alla möjliga lösningar, säger Rikard König.
GP har flera lämpliga egenskaper för prediktiv modellering. Ett exempel är att sökningen är oberoende av den modellens representation. Detta gör att den exakta representationen och sättet man mäter felet på kan anpassas för det enskilda problemet. Det är inte normalfallet för traditionella prediktiva tekniker. Samtidigt får tekniken problem när en mycket komplex modell krävs då sökningen sker över alla möjliga lösningar och att antalet lösningar växer exponentiellt med komplexiteten på modellerna.
– Ett exempel på en av mina förbättringar är en hybridteknik för att skapa en träffsäker och tolkningsbar modell när sökrymden blir extremt stor, det vill säga när en modell med hög komplexitet krävs. Lösningen är att skicka in relativt starka modeller skapade av en traditionell prediktiv teknik i en generation för att guida sökning i en lovande riktning.
Som ett led i sin forskning har Rikard König även tagit fram en applikation som realiserar forskningsresultaten. Programmet går att ladda ner på www.grex.se.
Avhandlingstitel: Enhancing Genetic Programming for Predictive Modeling
En grupp språkforskare från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Litauen startade 2010 ett samarbete för att främja utforskandet av svordomar i de nordiska språken, ett ämnesområde som tidigare varit försummat i språkforskningen. Samarbetet har utmynnat i boken Swearing in the Nordic Countries.
Författarna ser närmare på användningen av svordomar och attityder till svärande i olika åldrar och på användningen av svordomar i media, men också på hur svordomar förs över från ett språk till ett annat och på gångna tiders svordomar och svärande.
– De fula orden har språkliga och sociala funktioner som vi vill förstå. Svordomar avslöjar saker om oss människor och det samhälle vi lever i, om våra relationer och värderingar − förr och nu, säger Ulla Stroh-Wollin, universitetslektor i nordiska språk vid Uppsala universitet.
Ulla Stroh-Wollin tar i sitt avsnitt av boken upp svärandet i ett historiskt perspektiv. Artikeln bygger på undersökningar av 45 teaterpjäser från 1700-, 1800- och 1900-talen. Just dramer innehåller en del svordomar, vilket texter av andra slag från gångna tider sällan gör. Materialet är också tacksamt genom att svordomar används av pjäsförfattarna för att karakterisera rollfigurerna, något som delvis kompenserar för att det rör sig om fiktiva dialoger.
Studierna visar bland annat att det före mitten av 1700-talet sannolikt var värre att ”missbruka guds namn” än att utnyttja diaboliska eder. Ulla Stroh-Wollin har också sett att svärande generellt var som mest stigmatiserat under det sena 1800-talet. Dessutom är valet av svordomar mycket tydligare kopplat till social tillhörighet i de tidigare pjäserna än i de senare. Å andra sidan kan man från början inte se att det råder olika normer för mäns och kvinnors svärande; det är något som växer fram. Under 1800-talet var det bara män som kunde använda svordomar som inbegriper fan eller helvetet.
– Kvinnor kunde då inte ens dra till med vad vi idag tycker är rätt oskyldiga ersättningsord som tusan, attan eller hundan, säger Ulla Stroh-Wollin.
Den andre Uppsalaforskaren i boken, Erik Falk, skriver om förolämpningar på 1600-talet. Hans artikel bygger på en omfattande undersökning av flera hundra domstolsprotokoll från universitetsstaden Uppsala. Denna texttyp innehåller en stor uppsättning skällsord eftersom förolämpade personer på den tiden ofta drog förolämpningar inför rätta. Man skällde varandra vanligtvis för tjuv, skälm och hora, men använde även en lång rad andra fula och förnedrande personbeteckningar. För ett sådant språkmissbruk dömde Uppsala stads domstol konsekvent till böter, medan konsistoriet som var universitetets domstol, inte bedömde skällsorden lika allvarligt.
Undersökningen visar en tydlig skillnad mellan stadsbornas huvudsakligen muntliga kultur och universitetets övervägande skriftspråkliga kultur. Stadsborna uppfattade de fula skällsorden som ogrundade anklagelser om olika brott och sociala brister. Och de gick till domstolen som undersökte skällsordens sanningshalt. Professorerna och studenterna däremot bedömde inte förolämpningarnas sanningshalt. De uppfattade dem som känsloladdade uttryck för ilska och frustration.
– Den här samtida sociala språkvariationen tyder på en utveckling där en konkret, objektiv betydelse hos förolämpningarna utvecklas mot en mer subjektiv, pragmatisk funktion i konfliktfyllda samtal, säger Erik Falk, universitetslektor i svenska språket vid Institutionen för nordiska språk.
Swearing in the Nordic Countries, red. Marianne Rathje, Dansk Sprognævn, ISBN: 9788789410517
Den forskargrupp som står bakom boken kallar sig ”Swearing in Scandinavia”, i dagligt tal SwiSca. Nätverkets syfte är att skapa förutsättningar, bland annat ekonomiska, för en vidare forskning kring svordomar.
Ben är inte bara hårda strukturer som håller upp vår kropp: deras innanmäte, benmärgen, är också en av våra allra viktigaste vävnader. Märgen producerar våra röda och vita blodkroppar, och innehåller också stamceller som ger upphov till olika celltyper. Men hur och när uppkom benmärgen?
Forskarna bakom artikeln som nu publiceras studerade överarmsbenet av den fossila kvastfeniga fisken Eusthenopteron, en art som står nära landdjurens uppkomst. Man har länge vetat att innanmätet på sådana ben består av en porös benvävnad full av hål, men det har inte gått att utröna dess tredimensionella struktur.
Genom att använda synkrotronstrålning (högintensiv, laser-liknande röntgenstrålning) för att utföra en mycket högupplöst skiktröntgen på överarmsbenet kan forskarna nu visa precis hur den porösa vävnaden är organiserad – och det visar sig att den har avgörande likheter med benmärgens organisation hos ett landdjur. Inuti benet finns långa kanaler som tros ha innehållit märgvävnad och i ändarna på benet verkar dessa ha haft en roll i tillväxten av ny benvävnad, precis som hos nulevande landdjur.
– Vi har upptäckt att benmärgen spelade en viktig roll i benets tillväxt, genom en komplex interaktion med själva benvävnaden. Denna intima relation, som upptäcktes genom molekylära experiment på däggdjur, är alltså ursprunglig för alla landryggradsdjur, säger Sophie Sanchez, forskare vid Uppsala universitet och ESRF.
Upptäckten ger ett viktigt bidrag till vår kunskap om de evolutionssteg som skapade benmärgen. Den visar också värdet av synkroton-skiktröntgen som redskap för denna typ av forskning.
– Utan den tredimensionella informationen som vi får från synkrotronbilderna kunde vi aldrig ha tolkat märghålans struktur. Om man skär ett snitt genom ett sådant här ben, vilket orsakar ohjälpliga skador på exemplaret, ser man bara ett intetsägande mönster av hål i snittytan. Med synkrotronröntgen däremot kan vi visualisera hela den inre strukturen i tre dimensioner och förstå hur benmärgen var organiserad, utan att orsaka några skador alls, säger Per Ahlberg professor i evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet.
FAKTA
Forskningsarbetet publiceras i tidskriften Proceedings of the Royal Society B.
Sanchez S, Tafforeau P, Ahlberg PE. (2014) The humerus of Eusthenopteron: a puzzling organization presaging the establishment of tetrapod limb bone marrow. Proc. R. Soc. B 281: 20140299. http://dx.doi.org/10.1098/rspb.2014.0299
– Om man kan minimera risker och därmed kostnader i byggprojekt så kan skattepengar användas på ett bättre sätt och ge mer nytta för samhället. Men det kräver ett bra samarbete mellan byggprojektens olika aktörer i form av gemensam riskhantering, säger Ekaterina Osipova, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet.
Men trots att bra och gemensam riskhantering innebär fördelar så används den inte i någon större utsträckning.
– Därför var det viktigt att öka förståelsen för hur gemensam riskhantering bör bedrivas på ett systematiskt sätt under hela byggprojekttiden och vilka faktorer som påverkar dess framgång, säger hon.
Snabba förändringar i en globaliserad värld, nya material och tillverkningsmetoder leder till ökade risker, vilket kan ge onödigt höga kostnader i byggandet. Ekaterina Osipova har studerat riskhanteringsprocessen i 12 olika byggprojekt och bland annat gjort intervjuer med beställare, entreprenörer och konsulter i varje projekt.
Resultaten visar att om man samverkar vid upphandling, är öppen för flexibla ledningssystem och skaffar sig lämpliga strategier för att hantera relationer mellan parterna, så får man en bättre riskhantering som hjälper att undvika obehagliga och konstsamma överraskningar. Detta gäller särskilt i en upphandlingssituation där grunden läggs för framtida relationer, t ex vid val av huvudentreprenör och andra leverantörer.
– Jag förespråkar ett starkare fokus på människor och relationer eftersom riskhantering förlitar sig på människor lika mycket som på processer och verktyg, säger Ekaterina Osipova.
De lösliga koncentrationerna av många grundämnen i vår miljö begränsas bland annat av järn genom bindning till järnmineral eller bildning av fasta blandföreningar av järn.
I sin avhandling har Anneli Sundman, Umeå universitet, dels studerat järn från naturliga vatten- och markprover från Krycklan, ett fältforskningsområde i Västerbotten, och dels labbprover med järn, organiskt material och fosfat (som ofta är ett begränsande näringsämne vid produktion av grödor) eller arsenat (som i syrerika miljöer är den vanligaste formen av det mycket giftiga ämnet arsenik).
Fördelningen mellan järn som är bundet till organiskt material och fasta järnfaser varierade mellan bäckar med olika omgivande miljö – skog eller myr. Myrbäckarna, som hade lägre pH och innehöll mer organiskt material, innehöll främst organiskt bundet järn. Tidigare labbstudier har också bekräftat att sammansättningen av järnföreningar, i närvaro av organiskt material, påverkas av pH och järnkoncentrationen.
Samtliga prover, från Krycklan och labbet, innehöll organiskt bundet järn och dessa föreningar var mycket stabila. Den höga stabiliteten beror antagligen på att järnet omsluts av det organiska materialet i en korgliknande struktur.
– Under vissa förhållanden, framför allt vid låga totalhalter av järn, band det organiska materialet järnet så starkt att det blev icke-reaktivt. Det resulterade i högre lösliga halter av både järn, arsenat och fosfat, säger Anneli Sundman.
Hennes studier bekräftar också att bildning av fasta blandföreningar mellan järn och arsenat eller fosfat är de processer som främst begränsar de fria koncentrationerna av arsenat, fosfat och järn under de studerade förhållandena.
– Höga halter av arsenik i dricks- och grundvatten förekommer i många länder till exempel i Sydostasien och Sydamerika. En ökad förståelse kring processerna som reglerar de fria halterna av arsenik ökar möjligheterna att hitta eller förbättra metoder som begränsar mängderna och därmed de negativa hälsoeffekter som intag av vatten och grödor med högt arsenikinnehåll kan ge, säger Anneli Sundman.
De vanligaste metoderna för att begränsa arsenikhalter i vatten är bindning till aluminium- eller järnmineraler, samt bildning av fasta föreningar som avskiljs från lösningen, det vill säga samma processer som observerades i Anneli Sundmans studier.<br />Anneli Sundman växte upp i Örnsköldsvik och läste naturvetenskapsprogrammet på Nolaskolan 2001-2004. Hon har kandidat- och magisterexamina i kemi från Umeå Universitet.
FAKTA
Om disputationen: Fredagen den 28 mars försvarar Anneli Sundman, kemiska institutionen, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln Interactions between Fe and organic matter and their impact on As(V) and P(V). Svensk titel: Interaktioner mellan Fe och organiskt material och deras påverkan på As(V) och P(V). Fakultetsopponent är Associate Professor Thomas Borch, Department of Soil and Crop Sciences, and Department of Chemistry, Colorado State University.
Avhandlingen är publicerad digitalt
Anders Lundgren har sedan länge studerat framför allt kemins historia. I ett nyligen avslutat projekt har han fokuserat på lukten och smaken i vetenskapens historia.
– Lukt och smak var viktiga för 1700-talets kemister, som inte bara luktade utan faktiskt också smakade på ämnen för att kunna fastställa vad det var. Smaken och lukten var helt enkelt en del av ämnenas karakteristika, säger Anders Lundgren.
Bland annat kan han nu visa att lukten och smaken därmed spelade en viktig pedagogisk roll ända in på 1900-talet när nya kemister skulle läras upp. Det handlade inte minst om att utveckla ett mycket nyansrikt språk för att skriftligt kunna beskriva ett ämne. Ett ämne kunde till exempel vara bittert, mycket bittert eller till och med angenämnt bittert.
Ett annat resultat påverkar hur vi bör betraktar vetenskapliga framsteg. Anders Lundgren kan visa att den kvalitativa funktion som luktandet och smakandet hade, var en viktig del av vetenskapen – mycket viktigare än man tidigare trott.
– Den kvantifiering av vetenskapen som setts som en viktig faktor för vetenskapens utveckling, har tilldelats en alltför dominerande roll, och måste kompletteras med den här kvalitativa delen av vetenskapen. Detta var en mycket viktig del av kemin och dess utveckling, som ofta lämnats därhän.
I linje med detta betonar Anders Lundgren också vardagsforskning på bekostnad av de stora genombrotten. Det var i denna mindre spektakulära vardag, i det dagliga experimenterandet som vetenskapen utvecklades, dock långsamt. Och här handlade det ofta om att smaka, och lukta.
– I den vardagliga och monotona aktiviteterna så utgjorde också lukten och smaken kontinuiteten och spelade därför en mycket större roll än man hittills har trott. Det vardagliga smakandet kan till och med få betydelse för uppkomsten av nya områden, säger Anders Lundgren.
Atlasen, som presenteras i form av årliga kartor, visar hur utbredningen av sommarhalvårets torra och blöta episoder har varierat i Skandinavien över det senaste milleniet.
– Informationen är unik i sitt slag genom att den för första gång bidrar med en rumslig aspekt till vår kunskap om historiska hydrologiska variationer i Skandinavien, säger Kristina Seftigen vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Trädens årsringar berättar om vädret
I områden med tydliga årstider styrs den årliga tillväxten hos träd till stor del av vädret under tillväxtsäsongen. Förenklat kan man säga att trädet formar breda årsringar när ett gynnsamt väder råder och smala årsringar när vädret är tufft.
Årsringar kan dateras exakt genom något som kallas dendrokronologisk korsdatering. Variationer i trädens årsringar; till exempel bredden, densiteten, och den kemiska sammansättning, kan ge information om klimatet.
– Med hjälp av informationen från träden kan vi lära oss om hur klimatet har varierat hundratals och ibland flera tusentals år tillbaka i tiden, säger Kristina Seftigen.
Högre temperaturer och mer extremt väder i framtiden
FN:s klimatpanel IPCC har registrerat högre medeltemperaturer i hela Europa över de senaste decennierna. Förändringen tillskrivs ökade mängder växthusgaser i atmosfären, bland annat som en följd av förbränningen av fossila bränslen. Också förändringar i nederbörd har uppmätts; mängden nederbörd har minskat i södra Europa och ökat i norra.
IPCC:s klimatmodeller förutspår att medeltemperaturerna fortsätter att stiga. Även intensiteten och frekvensen av extrema klimatologiska händelser, som värmeböljor, torka och översvämningar, kommer med stor sannolikhet att öka i framtiden. Förändringar kommer att beröra många regioner i Europa, med konsekvenser för både samhälle och miljön.
– Trots att vi idag har en god kunskap om klimatet är det svårt att särskilja den människliga påverkan från klimatets naturliga variationer. För att förstå klimatets naturliga svängningar måste vi få information om klimatets naturliga beteende innan det påverkades av människan, säger Kristina Seftigen.
Undersöka klimatets historia
Få meteorologiska observationer sträcker sig längre tillbaka än till mitten av 1800-talet. För att kunna förstå klimatet innan dess måste forskarna studera alternativa källor, som innehåller klimatinformation som når bortom de instrumentella observationerna.
– Bland annat kommer min rekonstruktion att kunna användas till att undersöka om frekvensen och styrkan på extrema väderhändelser, som har observerats under de senare decennierna, är onormalt hög sett ur ett tusenårigt perspektiv.
FAKTA
Avhandlingens titel: Late Holocene spatiotemporal hydroclimatic variability over Fennoscandia inferred from tree rings.
Länk till avhandlingen: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/34608
Studien baseras på data från hundratals experiment och fältmätningar och visar att metanutsläppen från våtmarker, sjöar och risfält ökar med ökande temperatur på samma sätt som i laboratorieförsök där metanbildning i sediment studerats.
– Detta är mycket viktig information för att förstå hur naturen och de naturliga utsläppen av växthusgaser reagerar på klimatförändringar, säger David Bastviken vid Tema Vatten, Linköpings universitet, en av initiativtagarna till studien.
– Även om vi visste att de mikroorganismer som tillverkar metan gynnas av ökande temperatur visste vi inte tidigare om detta skulle leda till högre utsläpp till atmosfären. Men så tycks det nu tyvärr vara.
Våra vattenmiljöer, inklusive de människorna skapat (t ex dammar och risodlingar), bidrar redan idag med mer än hälften av de globala metanutsläppen till atmosfären och studiens resultat innebär att de framtida växthusgasutsläppen från dessa miljöer har underskattats.
– Vi hoppas att vår studie bidrar med kunskap om hur vi ska gå vidare för att bättre ta hänsyn till de naturliga metanutsläppen i klimatmodellerna, säger David Bastviken.
Metan är en av de viktigaste växthusgaserna och 1 kg metan ger 25 gånger så stor uppvärmningseffekt som 1 kg koldioxid i atmosfären över 100 år. Metan produceras främst av en grupp uråldriga mikroorganismer som tillhör gruppen Archaea, och metanbildningen sker vid nedbrytning av organiskt material i syrgasfria miljöer.
Artikeln, som publiceras i onsdagens nummer av den ledande vetenskapliga tidskriften Nature, visar att även utsläpp av koldioxid från vattenmiljöer ökar om det blir varmare, men att metanutsläppen ökar ännu snabbare. Det innebär att metanets betydelse för klimatet kan komma att gradvis öka jämfört med koldioxid i en varmare framtid.
FAKTA
Artikeln heter “Methane fluxes show consistent temperature dependence across microbial to ecosystem scales”. Författare är Gabriel Yvon-Durocher, Andrew P. Allen, David Bastviken, Ralf Conrad, Cristian Gudasz, Annick St-Pierre, Nguyen Thanh-Duc and Paul A. del Giorgio.
Mer om Tema Vatten i natur och samhälle
