Mitokondrierna är cellernas egna kraftverk. De bär på sina egna gener, som bara nedärvs på mödernet, och dessa gener uppvisar stor variation mellan individer. I det senaste numret av den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Ecology Letters visar forskare från Uppsala universitet för första gången att skillnader i vilka varianter av mitokondriernas gener individer bär har stor betydelse för hur väl de överlever och reproducerar sig.

Det tog forskarna två år att genomföra experimenten där de följde 180 olika populationer av skalbaggen Callosobruchus maculatus i tio generationer. Resultaten är baserade på gensekvenseringen från cirka 2000 skalbaggsindivider.

Forskarna fann anmärkningsvärt nog att de individer som bar sällsynta mitokondriegener alltid var de som klarade sig bäst.

– Detta ger oss en förklaring till varför genetisk variation bibehålls. Ungefär som en svängande pendel i ett golvur aldrig stannar i endera ytterläge, säger professor Göran Arnqvist, en av forskarna bakom studien.

En stor mängd biologisk forskning har under decennier vilat på antagandet att olika varianter av samma mitokondriegen är likvärdiga vad gäller genernas funktion. Dessa gener har därför använts flitigt som neutrala ”markörer” för att till exempel bestämma populationers storlek eller för att spåra olika arters invandringshistoria i ett område.

Författarna bakom den nya studien påpekar att detta användande kan vara direkt felaktigt om resultaten för den nu undersökta skalbaggsarten är generella och att olika mitokondriegener inte alls är funktionellt likvärdiga.

Referens: Erem Kazancioglu, Göran Arnqvist, The maintenance of mitochondrial genetic variation by negative frequency-dependent selection, Ecology Letters (2014) 17: 22–27, doi: 10.1111/ele.12195

Ett vanligt förekommande uttryck i diskussioner om kalla kriget är begreppet ”järnridå”. Man talar om läget ”bakom järnridån” eller vad som hände ”efter järnridåns fall”. Men vad var järnridån egentligen? Var det en metafor eller en fysisk verklighet?

– Även om termen ”järnridå” ofta använts som en metafor för ett delat Europa fanns det samtidigt en serie militariserade gränser som fysiskt delade landskapet. Syftet med avhandlingen har varit att utforska vad de fysiska spåren av järnridån kan berätta, och vad dessa lämningar betyder eller har betytt för människor i dess närhet, säger Anna McWilliams, doktor i arkeologi, Södertörns högskola.

I sin avhandling jämför Anna McWilliams även de materiella spåren av järnridån med de idémässiga föreställningar om järnridån som växte fram i väst under kalla kriget.

– Jag var intresserad av att undersöka hur metaforen järnridån förhåller sig till den fysiska järnridån? Är det samma historia som återspeglas?

Västeuropeisk metafor
Resultatet från studien visar att idén om järnridån och den fysiska realiteten har utvecklats både separat och i förhållande till varandra. Järnridån som idé är framför allt en Västeuropeisk metafor som haft en viktig plats i historieskrivningen och i synen på kalla kriget. I Östeuropa sågs järnridån (även om man inte använde den termen) mer som en fysisk realitet, en fängelsemur som höll den egna befolkningen instängd.

Ibland påverkade dessa uppfattningar av järnridån varandra. Ett sådant tillfälle kan ses i Berlinmurens plötsliga etablerande där idén av ett delat Europa fick ett väldigt fysiskt uttryck. Nu kunde man, åtminstone från västsidan, till och med ta på den delning som annars mest varit en stark metafor inom politik och ideologi.

Fältarbete har utförts i två områden som kan ses som delar av en tidigare järnridå, dels gränsen mellan Tjeckien (forna Tjeckoslovakien) och Österrike, dels gränsen mellan Slovenien (forna Jugoslavien) och Italien. En mindre studie har också utförts i Berlin.

– Taggtråd och cement är ofta det som vi förknippar med järnridån men jag fann platser som var betydligt mer vardagliga än så, säger Anna McWilliams.

Järnridån och vardagen
I sökandet efter en av de mest välkända ikonerna för kalla kriget – järnridån – fann hon en rad vardagliga platser. Dessa visade på hur människor levde med denna fysiska barriär: hur människor som reste över den slussades genom filer och rigorösa gränskontroller och hur dessa gränser kunde ses som en tillgång för de som kunde ta sig över medan det för de som olagligt försökte ta sig över kunde vara en dödsfälla. 

Materiella spår bidrar med nya perspektiv till historieskrivningen. Särskilt tydligt framstod det vardagliga livet för gränsvakter som stationerats vid järnridåns rand för att bevaka. I texter och i arkiv ser vi känslokalla soldater som utan tvekan skjuter de som försöker fly över gränsen till döds. I de materiella spår som de lämnat efter sig hittar vi i stället historien om unga män som något motvilligt gör sin obligatoriska militärtjänst. Vi kan se var de ätit, sovit, tränat, dekorationerna de lämnat efter sig på logementen i form av bilder av lättklädda kvinnor och etiketter från cigarettpaket och hur de genom graffiti som lämnats på väggarna räknat ner dagarna till muck.

På så sätt visar också denna studie vikten av att se till olika källor. Bilden som vi får från till exempel arkiv och litteratur är en viktig aspekt men genom de fysiska spåren som finns kvar i gränslandskapen kan vi nå andra historier och perspektiv.

– Avhandlingen ligger inom det man brukar kalla samtidsarkeologi vilket är en relativt ny gren inom arkeologin. Här handlar det om att använda arkeologiska metoder och teorier på ett mer sentida material. Denna studie har varit en möjlighet att testa samtidsarkeologiska metoder och att se vilka fördelar och nackdelar en arkeologisk studie av ett mer samtida material kan ha.

FAKTA
Anna McWilliams disputerade den 10 januari 2014 på avhandlingen An Archeology of the Iron Curtain: Material and Metaphor. Hon har genomfört sin forskarutbildning i arkeologi vid BEEGS, Södertörns högskola och på Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.

Av den vuxna befolkningen i Sverige uppger 15 procent att de känner sig otrygga när de går ut sent på kvällen i området där de bor. Andelen har minskat sedan 2006, då motsvarande siffra var 21 procent. Trots minskningen visar de aktuella resultaten att det fortfarande är många kvinnor som, på grund av otrygghet, inte går ut ensamma sent på kvällen i sitt närområde.

År 2013 uppgick de till 10 procent, vilket motsvarar 330 000 kvinnor i åldrarna 16–79 år.

– NTU 2013 visar att de flesta boende i Sverige generellt känner sig trygga och i liten utsträckning oroar sig för att utsättas för brott, säger Thomas Hvitfeldt, utredare på Brå. Men undersökningen visar också att nära var fjärde kvinna känner sig otrygg, och var tionde så otrygg att hon inte går ut ensam sent på kvällen.

Kvinnor oroar sig också i högre grad än män över brottsligheten i samhället (22 respektive 16 procent). Andelen kvinnor som säger att de oroar sig i stor utsträckning har emellertid minskat från 34 procent 2006 till 22 procent 2013. Även bland männen har det skett en minskning, från 24 till 16 procent.

Oron för att närstående ska utsättas för brott har minskat, från 32 procent 2006 till 24 procent 2013. Dock oroar sig kvinnor oftare än män för att närstående ska drabbas av brott, säger Åsa Irlander, utredare på Brå. Resultaten tyder på att de som oroar sig mest är mammor till tonåringar.

Om NTU
NTU bygger på intervjuer med 13 000 personer i åldrarna 16–79 år och genomförs årligen av Brå sedan 2006. Undersökningen mäter allmänhetens utsatthet för brott och otrygghet, samt erfarenheter av kontakter med, och förtroende för, rättsväsendet.

Nationella trygghetsundersökningen 2013 kan beställas eller laddas ner på www.bra.se

Populistiska högerradikala partier (PRR) har en etablerad närvaro i de europeiska partisystemen. Trots att deras demokratiska trovärdighet ifrågasatts på grund av nationalism och främlingsfientlighet har de sedan 1980-talet gått från att vara politiska outsiders till att bli parlamentariska insiders. Partiernas väljarstöd har vuxit och stabiliserats, de är representerade i parlamentariska församlingar nationellt och i EU, och vissa har regeringserfarenhet

Ann-Cathrine Jungar, som leder forskningsprojektet ”From the margins to the mainstream: Populist radical right parties and government formation in Europe” ska tillsammans med Hanna Bäck, docent i statsvetenskap vid Lunds Universitet och en doktorand vid Södertörns högskola studera hur populistiska högerradikala partier påverkat regeringsbildningen i 28 europeiska stater från 1945 fram till idag, i Öst- och Centraleuropa från 1990.

– Jag har under lång tid arbetat med denna typ av forskning kring parlamentariska frågor och det känns oerhört stimulerande att vi i och med det prestigefulla anslaget kan arbeta långsiktigt för att göra djupa såväl kvantitativa som kvalitativa undersökningar, säger Ann-Cathrine Jungar.

Forskningsprojektet startar 1 juli 2014 och ska belysa de pågående förändringar i de Europeiska demokratierna: PRR-partierna antas ha bidragit till en större polarisering och konfliktnivå i de Europeiska politiska systemen. Som fullvärdiga regeringspartier eller parlamentariska samarbetspartier har de direkt påverkat det politiska beslutsfattandet, men deras närvaro har även haft indirekta effekter, genom att påverka övriga politiska partiers politik och strategiska överväganden.

Projektet utgår från den övergripande frågeställningen, ”Hur har PRR-partierna påverkat parlamentarisk politik och regeringsbildning?”. De Europeiska PRR-partierna har haft olika parlamentariska erfarenheter: några har varit fullfärdiga regeringspartners, några har agerat stödpartier till regeringar, några har ansetts vara legitima oppositionspartier, medan andra har haft en status som icke-trovärdiga och regeringsodugliga ’pariah’-partier, som de traditionella partierna inte samarbetar med överhuvudtaget. Denna variation är ett laboratorium för att ställa frågor om hur högerradikala partier påverkar den parlamentariska arenan, samt belyser deras inflytande på politiken.

– Vi vill framförallt kartlägga och belysa hur denna typ av radikala och populistiska högerpartier påverkar regeringsbildning i synnerhet och regeringar i allmänhet och vilka konsekvenser det får för det parlamentariska läget i ett land, menar Ann-Cathrine Jungar.

Den populistiska högerradikala partifamiljen karaktäriseras av en “tunn ideologi” där antietablissemangsretorik, nationalism, invandringskritik, traditionella värderingar och krav på lag och ordning kombineras. Medan de högerradikala partierna i Västeuropa har en starkare invandrings- och islamkritisk nationalism, uttrycker de Central- och Östeuropeiska högerradikala partierna kritik mot nationella minoritetsgrupper.

Projektet kombinerar breda kvantitativa analyser med ingående kvalitativa fallstudier för att belysa genomgripande parlamentariska förändringar i Europa och besvarar dessa frågor: ”Hur har regeringsbildningsmönstret förändrats i och med PRR-partiernas närvaro, och hur bemöter de övriga politiska partierna dem?”, ”Vilka PRR-partier deltar i regeringen och när?”, ”Varför är vissa PRR uteslutna från parlamentarisk samverkan, medan andra ses som regeringsdugliga partners?”, ”Vilka regeringsportföljer erhåller PRR-partier i regeringen, och vilka politikområden har de kunnat påverka i utbyte mot parlamentariskt stöd till regeringen?”

Teorier och begrepp från flera vetenskapliga fält – teoribildningen om koalitionsregeringar och forskningen om högerradikala partier – kombineras och korsbefruktar varandra i projektet. Koalitionsforskningen har formulerat generella teorier om orsaker till och effekter av regeringsbildningen. Forskningen om högerradikala partier har varit inriktad på att förklara partiernas framväxt och institutionalisering, men breda systematisk jämförande studier är få. Genom att studera PRR-partier belyser vi några aspekter föga utforskade inom forskningen om koalitioner – den partinterna arenans betydelse för regeringsbildningen, och hur förekomsten av så kallade ”pariah”-partier påverkar de etablerade partiernas parlamentariska agerande.

– Det är intressant att belysa hur det går till när ”pariah”-partier blir legitima och vilka processer som ligger bakom denna legitimering. Vi studerar en omfattande tidsperiod och tack vare det finns det mängder av historiska fakta som vi kan använda och analysera för att få fram forskningsresultat, säger Ann-Cathrine Jungar.

Mot bakgrund av att forskning om populistiska högerradikala partier motiverats utifrån oro över deras påverkan på de Europeiska demokratierna saknas systematisk forskning om deras effekter på de politiska systemen.

– Projektet om hur populistiska högerradikala partier påverkar regeringsbildningen i Europa bidrar till större kunskaper inom ett försummat område, säger Ann-Cathrine Jungar.

Sorkfeber orsakas av ett blödarfebervirus som sprids av skogssorkar. Infektionen karakteriseras av hög feber, huvud- och muskelvärk, samt övergående njurpåverkan. Låga blodplättar är vanligt i akutskedet och blödningar förekommer. För närvarande saknas specifik behandling och effektivt vaccin mot sorkfeber.

Eftersom många patienter drabbas av koagulationsstörningar och hjärt-kärlhändelser under och efter infektionen beslutade sig forskare vid Umeå universitet, Karolinska institutet i Stockholm och The Open University i Storbritannien, för att analysera förekomsten av hjärt- kärlsjukdom i samband med sorkfeber.

Studien, som nu publiceras i tidskriften Circulation, visar att risken hos patienterna att drabbas av en stroke ökade så mycket som 14 gånger och risken för hjärtinfarkt ökade sex gånger, inom tre veckor efter infektionen, jämfört med kontrollperioderna. För förstagångsinsjuknandet av stroke och hjärtinfarkt var motsvarande risker ökade 16 respektive fyra gånger.

– Eftersom studien visar att risken att drabbas av hjärtinfarkt och stroke är signifikant ökad i samband med en sorkfeberinfektion är det viktigt att dessa patienter följs noggrant under den akuta fasen av infektionen. Detta för att man tidigt ska kunna hitta tecken på dessa allvarliga följdsjukdomar och även sätta in behandling tidigt i sjukdomsförloppet, säger Clas Ahlm, infektionsläkare och professor vid institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, som är en av forskarna bakom studien.

Sorkfeber är en anmälningspliktig infektion och alla patienter blir registrerade i en databas som administreras av Folkhälsomyndigheten, tidigare Smittskyddsinstitutet, sedan 1997. Den aktuella studien omfattade samtliga sorkfeberpatienter mellan 1997 till 2012, totalt 6 643 patienter.

I studien användes en statistisk metod utvecklad av forskare från det brittiska Open University som tidigare har använts till att studera möjliga följdreaktioner efter vaccination. Metoden är unik eftersom patienterna blir sina egna kontroller och det var därför bara patienter med sorkfeber som har haft hjärtinfarkt eller stroke som inkluderades i studien. Tiden från sorkfeber delades i en riskperiod och en eller två kontrollperioder, och forskarna analyserade om det var större risk att få en hjärtinfarkt eller stroke under de första tre veckorna gentemot kontrollperioderna: året innan och året efter sorkfeberinfektionen.

Utöver den ökade risken för patienterna att drabbas av stroke och hjärtinfarkt visar studien att de patienter som drabbades av dessa följdsjukdomar var äldre än de övriga sorkfeberpatienterna. Med anledning av detta drar forskarna slutsatsen att det framförallt är äldre sorkfeberpatienter som riskerar att få stroke eller hjärtinfarkt.

– Våra fynd är betydelsefulla eftersom sorkfeber är en vanlig infektion i norra Sverige och det uppskattas att mer än 10 procent av befolkningen som helhet har haft infektionen. Därför kommer vi nu att fortsätta studera de bakomliggande mekanismerna till den observerade ökade risken för hjärt-kärlsjukdom i samband med sorkfeber. Vår förhoppning är att dessa studier kommer att leda till en bättre behandling för att förhindra komplikationer under och efter sorkfeber, säger Anne-Marie Connolly-Andersen, blivande läkare och forskare vid institutionen för klinisk mikrobiologi, som är studiens huvudförfattare.

I studien har Anne-Marie Connolly-Andersen och Clas Ahlm, professor vid institutionen för klinisk mikrobiologi samarbetat med Mats Eliasson, professor vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, samt med forskare från Karolinska institutet i Stockholm och The Open University i Storbritannien.

Varje år drabbas cirka 3000 personer av allvarlig TBE-sjukdom i Europa. Det beror på att de viktigaste av fästingens värddjur är ovanligt många, samt att klimatet blivit varmare. Trots detta är förekomsten av TBE-viruset i fästingar ofta mindre än en procent. De virusinfekterade, farliga fästingarna finns bara inom geografiskt mycket begränsade områden.

– Om man alltså ”felaktigt” analyserar förekomsten av virusinfektionen i fästingar, som man har samlat in utanför dessa små TBE-områden, kommer man att få ett för lågt mått på andelen virusinfekterade fästingar. Det är med andra ord mycket viktigt att exakt känna till var i naturen det finns TBE-virusinfekterade fästingar, säger John Pettersson, doktorand vid Institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.

Människan och andra djur är exponerade för en mängd olika sjukdomsframkallande virus och mikroorganismer. Inom gruppen Flavivirus finns flera viktiga sjukdomsframkallande virus, till exempel de som orsakar denguefeber, gula febern och fästingöverförd hjärnhinne- och hjärninflammation (TBE). Tillsammans orsakar dessa virus 100 000-tals sjukdomsfall varje år.

I ett annat av avhandlingens delarbeten visar John Pettersson att gruppen Flavivirus sannolikt uppstod så tidigt som för cirka 100 000 år sedan. Detta skiljer sig från tidigare forskning som indikerat att Flavivirus uppstod för mindre än 10 000 år sedan. Nyare rön har dock visat att ett av dessa virus, Powassan-viruset, som är det enda fästingburna virus som förekommer i Nordamerika, kom dit från Asien redan för 15 000–11 000 år sedan.

– Utifrån de nya resultaten är det sannolikt att människan kom i kontakt med flera olika Flavivirus långt tidigare än vad man trott. Det är även troligt att flera olika Flavivirus förmodligen började och fortsatte att spridas över stora delar av världen i samband med att den moderna människan emigrerade ut ur Afrika, säger John Pettersson.

– Det är en nästintill bortglömd yrkeskår jag velat undersöka och lyfta fram, säger Karin Carlsson som disputerade den 10 januari vid Stockholms universitet.

I sin avhandling Den tillfälliga husmodern. Hemvårdarinnekåren i Sverige 1940–1960 analyserar hon kårens historia samt den sociala hemhjälpens start och utveckling. Med denna verksamhet som empiriskt exempel diskuteras statens relation till det privata rummet samt hem- och omsorgsarbetet som politisk fråga och som professionaliseringsprojekt.

– I hemvårdarinnans gestalt skulle det husliga arbetet omvandlas till ett eftertraktat och respektabelt yrke, berättar Karin Carlsson.

På ett övergripande plan har avhandlingen syftat till att nå en ökad förståelse för det historiskt sett svåra i att skapa ett ”riktigt arbete” av hem- och omsorgsarbetet.

Men det visade sig vara ett komplicerat projekt. Att skapa ett respektabelt och väl avlönat yrke av något som varje kvinna och mamma ansågs kunna utföra själv gjorde det svårt för kåren att hävda en unik kunskapsbas. Samtidigt var projektet avhängigt det statliga bidrag som var riktat mot kommunerna. 1960, redan efter 16 år, drogs bidraget in och de flesta kommuner miste då intresset för att driva verksamheten vidare.

Avhandlingsarbetet har handlat om att belysa välfärdens produktion och distribution i form av offentlig service till privata hem och hur statliga visioner omsattes i praktiken. De centrala begreppen välfärd, hemarbete och omsorgsarbete har i första hand diskuterats ur ett genusperspektiv.

Paralleller kan dras till dagens skattesubventionerade hushållstjänster. Men en viktig skillnad är att det i hemvårdarinnornas fall var de mindre bemedlade som var en prioriterad målgrupp, medan dagens RUT-avdrag i första hand utnyttjas av medel- och höginkomsttagare.

Mer om avhandlingen:
Den tillfälliga husmodern. Hemvårdarinnekåren i Sverige 1940–1960 på Nordic Academic Press webbplats: www.nordicacademicpress.com/bok/den-tillfalliga-husmodern

För tre av kapitlen svarar sociologerna Björn Johansson och Erik Flygare, som forskar i socialt arbete vid Örebro universitet.

Antologin omfattar åtta kapitel, som utvecklar kunskaper till stöd för skolornas arbete mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Örebroforskarna har lämnat bidrag som handlar om långvarig utsatthet, om elever som utsätts av skolpersonal och om vilken omfattning och effekt skolans insatser har mot mobbning och kränkningar på nätet.

Situationen för de elever som under lång tid utsätts för mobbning präglas av komplexitet och om mobbningen inte upphör förvärras situationen och eleven påverkas på allt fler områden. Forskarna menar att sociala relationer har stor betydelse för att motverka de problem mobbningen medför och att det är viktigt att de utsatta kommer in i den sociala gemenskapen utan att mobbare ”straffas”. Insatser som förbättrar relationerna mellan offer och mobbare har visat sig effektiva för dem som utsatts under längre eller kortare tid.  

Kränkande personal
Att uppskatta hur vanligt det är att elever kränks av personal i skolan är inte helt enkelt. Det finns ett begränsat antal studier och de är inte heller helt jämförbara. Björn Johansson och Erik Flygare konstaterar dock att även om det handlar om bara några få procent så är det oacceptabelt att det i skolan finns elever som upprepade gånger utsätts för illasinnade handlingar. De menar att formaliserade rutiner för att identifiera, bemöta och förebygga mobbning från skolpersonal skulle medverka till att uppmärksamma och reflektera över ett förbisett problem.

Olika former av kränkningar på nätet är svårare att upptäcka för vuxenvärlden än det som händer på skolgården. Forskarna diskuterar om det som sker på nätet främst är en fråga för skolan eller för föräldrarna och de konstaterar att det kräver andra former av insatser än ”vanlig” mobbning. Elevers egen medverkan i insatser mot mobbning och kränkning på nätet har stor betydelse. Relationsbefrämjande insatser elever emellan minskar kränkningar och mobbning liksom att elever är aktiva i det förebyggande arbetet.

Den här antologin, som kommer i tryckt form i mitten av januari, har också kapitel som handlar om hur kränkningar uppstår i skolan, skillnader mellan hur pojkar och flickor påverkas av insatser från skolan, vad det är som särskiljer elever som kränker och mobbar, vad det är som särskiljer kränkningar på nätet samt vad det är som kännetecknar skolor, som är framgångsrika i arbetet mot mobbning.

Länk till antologin http://www.skolverket.se/publikationer?id=3138

Den evangeliska, karismatiska kristendomen är idag en världsomspännande rörelse med 500 – 700 miljoner anhängare i framför allt Asien, Afrika och Latinamerika. Pentekostalismen, eller pingströrelsen som den kallas i Skandinavien, utgör merparten av denna rörelse.

I Argentina fick pentekostalismen ett första genombrott i början av 1980. När Geir Aasmundsen intresserade sig för rörelsen verkade det först som om den förde en tynande tillvaro just i Argentina. Den första frågan han ställde sig var därför varför pentekostalismen var så marginell just där.

– Men när jag var i Argentina första gången 2001 för att göra min master, insåg jag att den här typen av karismatisk religion hade blivit ett stort fenomen även där. Rörelsen har fått en revival under 1980 och 90-talet. I dag är mer än 10 procent av befolkningen pingstvänner. Väckelsen sammanföll med en sociopolitisk omvälvning av det argentinska samhället efter decennier av diktatur och Peronism.

– Jag ville undersöka den här nya religiösa sfären och förstå hur pentekostalisterna relaterar till samhället i stort, i synnerhet till politik och rättsväsende.  På vilket sätt är rörelsen förknippad med sociala förändringar och vilka politiska implikationer har den?

Det visade sig att det inom pentekostalismen i Argentina skett en förskjutning mot ett starkare politiskt och socialt engagemang. I takt med att rörelsen växte ville man också ha ett större inflytande på samhällets viktiga institutioner.

– Som en integrerad och ansvarsfull kraft vill man också vara en röst i samhällslivet. Samtidigt har pentekostalisterna ingen på förhand given idé om hur samhället ska organiseras.

– De har ingen fullfjädrad politisk teologi, främst för att de upplever att det är svårt att förena teologin och politiken. För pentekostalisterna hade politiken länge varit lika med synd, något som tillhörde det profana samhället. I politiken måste man ju förhandla men i deras ögon är Gud inte förhandlingsbar.

Det nya var att man började resonera sig fram till en teologisk position där tron tvärtom manade till samhällsansvar och i vissa fall politisk handling. Ett exempel är klimatfrågan där man intog en ny hållning: ” Vi är här på Jorden i Guds ställe. Miljöförstöringen går ut över Guds skapelse och vår roll är att skydda skapelsen”.

– Det kräver att man börjar agera politiskt strukturerat. För att kunna stödja vissa miljöpolitiska projekt måste man finna stöd i Bibeln, en kompabilitet mellan tron och politiken. Man föser så att säga det religiösa framför det politiska, säger Geir Aasmundsen.

– De har ett behov av att legitimera politiken med bibelcitat. Bibeln är för den protestantiska väckelserörelsen vad påven är för den katolska, tillägger han.

I Argentina, liksom i resten av världen, finns en stark enighet inom den karismatiska, evangeliska kristna rörelsen när det gäller vissa moraliska värden, både inre värden som pålitlighet och ärlighet, och yttre värden, som synen på den omvända människan och kärnfamiljen.

– Alltså blir kampen mot samkönade äktenskap och abort de mest påtagliga yttre värdena. När dessa grupper mobiliserar mot homosexualitet och abort är det grundläggande religiösa värden som inte är förhandlingsbara i deras ögon. Dessa värden går på tvärs över alla politiska gränser på höger-vänsterskalan. Här går Socialistiska pentekostalister i Latinamerika hand i hand med den konservativa Teapartyrörelsen i USA.

FAKTA
Geir Aasmundsen disputerar med sin avhandling ”Pentekostalism, globalisering och samhälle i det samtida Argentina” i religionsvetenskap den 10 januari 2014 på Södertörns högskola. Opponent är doktor Olle Kristenson, Uppsala universitet.

Geir Aasmundsen har genomfört sin forskarutbildning vid Göteborgs universitet och Södertörns högskola.

När svenska staten under 1700-talet skulle befria svenska sjömän ur sitt slaveri, ledde det till att landet drogs in i den trans-mediterrana slavhandeln. Historikern Joachim Östlund har forskat om en bortglömd del av den svenska internationella historien.

Det hela började med att Joachim Östlund hittade uppgifter om förslavade svenska sjömän i sina källor från 1600-talet.

– Först var det oklart vad det handlade om, men det visade sig att många var slavar, vilket förvånade mig, säger Östlund som nyligen slutrapporterat projektet ”Den ofria människan: Berättelser om och av svenska slavar i Turkiet och Nordafrika och den svenska orientalismens formering 1660-1760” till Riksbankens Jubileumsfond.

Ungefär 500 svenska sjömän tillfångatogs av korsarer från Nordafrika under den period som Östlund undersökt, och det finns paralleller till hur den svenska 1700-tals staten agerade då jämfört med hur man i dag hanterar exempelvis bortförda journalister. Då spelade familjemedlemmar en viktig roll. Det var de som skrev till kungs för att få hem de förslavade sjömännen.

Projektet undersöker det friköpningssystem som etablerades i Sverige, från rikstäckande kollektinsamlingar, extra-skatter, försäkringar och internationell samverkan.

– Det som hände under 1700-talet var att friköpningssystemet blev en arena för internationella samarbeten. Friköpningen av sjömännen motiverades med hänvisning till folkrätten, säger Joachim Östlund.

Anledningen var inte bara den ökande sjöfarten och de allt större kostnaderna för friköpningarna, utan också att många svenska sjömän tillfångatogs när de seglade under främmande flagg. Friköpningar av de ofta förekommande transnationella besättningarna bidrog till en omfattande interaktion i hela Medelhavsvärlden och visar hur riskerna för de ofta fattiga sjömännen, tillsammans med kraven från de anhöriga, påverkade internationell politik.

Dessutom inrättades till följd av angreppen på de svenska skeppen konsulat i Nordafrika för att skydda skeppen.

– Konsultatens närvaro innebar att svenska handelsnätverk absorberades in i det osmanska rikets ekonomiska system. Något som bland annat innebar att svenska skepp bistod med en transportverksamhet som inkluderade allt från turkiska soldater, muslimska pilgrimer och till och med subsahariska slavar. Slavtransporterna uppmuntrades inte av svenska myndigheter, utan i praktiken rörde det sig om initiativ tagna av enskilda skeppare inom ramen för ett osmansk slavhandelssystem, säger Östlund.

Den trans-mediterrana slavhandeln var omfattande och gick huvudsakligen från Tripoli i Nordafrika till städer som Smirna och Konstantinopel, men har hamnat i skuggan av den transatlantiska motsvarighete.

Joachim Östlund har också undersökt den omfattande produktion av tidningsnyheter, sjömansvisor, akademiska texter och äventyrsberättelser som uppstod i Sverige till följd av kontakten med Nordafrika. Detta bidrog till att forma synen på Nordafrika. Det är en mångfasetterad bild som tonar fram, där slaveriet utgör den viktigaste frågan. Texterna etablerar ett slavbegrepp där kristna européer/svenskar är offer för slaveri. Vad som är särskilt intressant är de även genererar en diskussion där slaveriet i Europa och i det Osmanska riket jämförs och kritiseras.

– Sveriges långa och djupgående relation till det Osmanska rikets provinser i Nordafrika är fascinerande och väcker en rad nya frågor, säger Joachim Östlund. Denna historia är inte precis något man brukar läsa om i läroböcker.

Jenny Björkman

Läs mer om Joachim Östlunds forskning: http://anslag.rj.se/sv/anslag/37727

Stora landlevande rovdjur minskar runtom i världen, vilket kan få konsekvenser för andra arter och ekosystemens funktion. En studie som publiceras i dagens Science visar att 75 procent av de största rovdjuren minskar och att drygt hälften av dessa redan har förlorat mer än halva sitt utbredningsområde. Kunskapen kring många av arterna är fortfarande låg, men för några arter har forskning visat att ekosystemen förändras på flera sätt när rovdjuren försvinner.

Studien har sammanställt kunskapen kring de största rovdjurens roll i ekosystemet och deras globala bevarandestatus. Det handlar om totalt 31 arter – de som väger mer än 15 kg, till exempel afrikansk vildhund, dingo, manvarg, snöleopard och lejon, men också lodjur och varg.

Det är bara några stora rovdjur som är väl beforskade men den befintliga kunskapen tyder på att många andra arter påverkas när rovdjuren försvinner. Den australiensiska vildhunden, dingon, har utrotats från stora delar av Australien. Där dingon finns kvar jagar den och håller ner kängurustammen samt av människan introducerade arter som räv och katt. Där dingon utrotats har antalet känguruer ökat, vilket kan leda till att vegetationen överbetas. Samtidigt ökar antalet rävar och katter och deras jakttryck på andra arter, vilket lett till att flera inhemska australiensiska pungdjursarter har minskat eller dött ut i områden utan dingo. I Afrika dödas babianer av lejon och leoparder, men då de senare minskat har babianerna blivit så många att de gör skada på jordbruksgrödor. Dessutom äter babianer andra mindre djur, vilket medfört att små hjortdjur och små apor minskat. I en del nordamerikanska nationalparker har vargens och pumans återkomst lett till minskade hjortstammar och det minskade betestrycket har gynnat busklevande småfåglar och bäver.

I Europa har starka effekter på andra arter framför allt påvisats för lodjuret. Det är kanske välkänt att lodjur kan hålla nere antalet rådjur men lodjur dödar även rödräv, vilket gynnar rävens bytesdjur. Där det är gott om lo finns det därför mer hare, orre och tjäder.

– I lodjurens frånvaro blir rävtätheten betydligt högre än den annars skulle blivit, eftersom många rävar äter fler harar och skogshöns än vad några få lodjur gör, säger Bodil Elmhagen, forskare vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och en av författarna till studien.

Ett dilemma är att även om rovdjurens status har betydelse för andra arter och därmed för hur ekosystemen fungerar, så är det också rovdjurens ibland starka effekter på andra arter som skapar konflikt med människan. För att kunna bevara stora rovdjur krävs det att man hittar sätt att möjliggöra samexistens mellan människa och rovdjur. Artikelförfattarna föreslår att en möjlig väg framåt kan vara att globalt arbeta efter samma modell som inom det europeiska ”Large Carnivore Initiative for Europe”, där forskare från ekologi och samhällsvetenskap arbetar tillsammans med viltförvaltare och bevarandeorganisationer med bland annat konflikthantering och förvaltningsplaner för rovdjur.

FAKTA
Publikationen: Ripple WJ, Estes JA, Beschta RL,Wilmers CC, Ritchie EG, Hebblewhite M, Berger J, Elmhagen B, Letnic M, Nelson MP,Schmitz OJ, Smith DW, Wallach AD, Wirsing AJ (2014) Status and ecological effects of the world’s largest carnivores. Science 343: 1241484. http://dx.doi.org/10.1126/science.1241484

We are all genetic mixtures of our parents. There are two copies of each gene in our body, one inherited from our mother and one from our father. Most studies conducted in this field have shown that both gene copies (i.e. the mother’s and the father’s) are used to the same extent. With the aid of new technology, a research group at Karolinska Institutet in Sweden and the Ludwig Institute for Cancer Research has now been able to show that gene activity is more dynamic and unpredictable than what was previously believed. There is often only one single, randomly chosen, gene copy active in each individual cell. Which gene copy is active may also change over time.

“This dynamic phenomenon inside cells has not previously been described, as the methods for studying gene activity have been based on analysing hundreds to thousands of cells at a time. This gives you an average, where the contribution of the copies from the father and mother of the same gene, known as the alleles, are mixed together. We have instead developed a method that allows us to analyse the gene activity in individual cells, which enabled this discovery”, says study leader Dr Rickard Sandberg.

The discovery casts new light on many issues in biomedical research, according to Rickard Sandberg. For example, the discovery could help explain how apparent differences can arise in identical twins, despite having nearly identical genes. The inherent randomness of how the parents’ copies are used in the cell might account for their phenotypic differences. Many diseases have previously been hard to explain as they have only developed in a subset of patients at risk, or caused symptoms of varying severity. Stochastic expression of a healthy and disease allele might help account for such variability in disease outcomes.

“This discovery is also interesting for basic research regarding gene activity and regulation. For example, it highlights the fact that studies and models of gene activity should be made using resolution for both the maternal and paternal alleles”, says Dr Sandberg.

The research has been financed using grants from the European Research Council, the Swedish Research Council, the Swedish Foundation for Strategic Research and the Åke Wiberg Foundation.

Publication: ‘Single-cell RNA-seq reveals dynamic, random monoallelic gene expression in mammalian cells’, Qiaolin Deng, Daniel Ramsköld, Björn Reinius and Rickard Sandberg, Science, online 10 January 2014.

I tidigare experiment med gräshoppor har Anders Forsmans forskargrupp visat att förmågan att etablera sig i nya och förändrade miljöer är högre om det är stora skillnader i exempelvis färgteckning, kroppsstorlek och beteende mellan individerna i gruppen.

I sin nya studie ville han ta reda på om liknande genetisk och fenotypisk variation ökar kolonisationsförmågan även hos andra arter. Han jämförde utfallen i alla de studier som med hjälp av experiment har undersökt hur genetisk och fenotypisk variation påverkar gruppens ekologiska framgång. Resultatet av metaanalysen visade att stora individuella skillnader tycks ha en lika stark och gynnsam effekt på gruppens etableringsförmåga och fortlevnad hos både växter och djur.

– Blandade grupper innehåller oftare åtminstone någon individ med egenskaper som lämpar sig för de nya levnadsvillkoren. Det handlar om både anpassningsförmåga och riskspridning – att inte lägga alla ägg i samma korg, säger Anders Forsman.

Effekten av individuell variation på etableringsförmåga var starkare i de experiment som genomförts under naturliga och varierade förhållanden i det fria, jämfört med experiment som gjorts under enklare förhållanden i laboratoriet.

– Variation kan gynna populationers och arters framgång via olika mekanismer. Fler av de här mekanismerna är aktiva i naturliga, komplexa ekologiska sammanhang där en hög anpassningsförmåga är viktig, förklarar Anders Forsman.

– De här resultaten är både betydelsefulla och glädjande, fortsätter han. De visar exempelvis att individuella skillnader kan vara ett framgångsrecept när hotade arter av växter och djur planteras ut i naturen för att bevara den biologiska mångfalden.

Resultaten stödjer forskargruppens tidigare upptäckt att färgvariabla arter av grodor, ödlor och ormar har större utbredningsområden jämfört med enhetliga arter. Kanske kan information om variationsrikedom mellan individer också användas till att identifiera invasiva arter innan de etablerar sig utanför sitt normala område och påverkar inhemska växter och djur.

Har då den här upptäckten enbart positiva konsekvenser? Det finns experiment som visar att en större genetisk variation också ökar förmågan hos virus, bakterier och parasiter att kolonisera sina värdorganismer.

– Att individuella olikheter medför en högre etableringsförmåga är dock inte bara av godo, det kan även bidra till sjukdomar och epidemier eftersom mer variabla virus, bakterier och parasiter är bättre på att kolonisera sina värdorganismer. Variation verkar vara nyckeln till framgång i många olika sammanhang i naturen, och vi har därför mycket att lära av att sammanföra upptäckter som görs inom skilda forskningsinriktningar, avslutar Anders Forsman.

FAKTA
Läs hela artikeln som i julveckan publiceras på hemsidan för i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences USA:

Hela artikeln: http://www.pnas.org/content/111/1/302.full
Abstract: http://www.pnas.org/content/early/2013/12/19/1317745111.abstract

Anders Forsman ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems. Här kan du läsa mer om gruppen: http://lnu.se/lnuc/eemis

Länk till Anders Forsmans personalhemsida: http://lnu.se/personal/anders.forsman

Artikeln
Forsman, A. 20143. Effects of genotypic and phenotypic variation on establishment are important for conservation, invasion and infection biology. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 111: 302-307.: Doi: http://dx.doi.org/10.1073/pnas.1317745111

Vi är alla genetiska blandningar av våra föräldrar, det vill säga varje gen i kroppen finns i två varianter, en kopia nedärvd från mamman och en kopia från pappan. De flesta forskningsstudier som gjorts inom området har pekat på att båda genkopiorna (det vill säga mammans och pappans) används i lika hög grad i cellerna. Men med hjälp av ny teknik har en forskargrupp på Karolinska Institutet och Ludwiginstitutet för cancerforskning nu kunnat visa att genaktiviteten är mer dynamisk och oberäknelig än man tidigare trott. Ofta är det bara en enda, slumpmässigt vald, genkopia som är aktiv i varje enskild cell. Vilken genkopia som är aktiv kan dessutom förändras över tid.

– Detta inre dynamiska cellfenomen har inte tidigare beskrivits, eftersom metoderna för att studera geners aktivitet har byggt på att man analyserar hundratals celler i taget. Man får då fram ett genomsnitt där bidragen från faderns och moderns kopia av en viss gen, de så kallade allelerna, blir sammanblandade. Vi har istället utvecklat en ny metod som gör det möjligt att analysera genernas aktivitet i enskilda celler, säger Rickard Sandberg, som har lett forskningen.

Upptäckten kastar nytt ljus på många frågor inom biomedicinsk forskning, menar Rickard Sandberg. Till exempel skulle upptäckten kunna hjälpa till att förklara varför enäggstvillingar inte är helt identiska, trots att de har nästan identisk genuppsättning. Många sjukdomar har hittills varit svåra att förklara eftersom de bara uppkommit i en andel av riskpatienterna eller orsakat symtom av varierande allvarlighetsgrad. Den inbyggda slumpen i hur föräldrakopiorna används i cellen kan hjälpa till att förklara variationen i symtom och sjukdom hos riskpatienter; hos den ena individen aktiveras genvarianter som leder till sjukdom, medan den andra individen förblir frisk eftersom tillräckligt av andra genvarianter har aktiverats.

– Denna upptäckt är också intressant för grundforskning om geners aktivitet och reglering. Det belyser till exempel att studier och modellering av genaktivitet bör göras med upplösning för både moderns och faderns alleler, säger Rickard Sandberg.

Forskningen har finansierats med anslag från Europeiska forskningsrådet, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Åke Wibergs Stiftelse.

Publikation: “Single-cell RNA-seq reveals dynamic, random monoallelic gene expression in mammalian cells”, Qiaolin Deng, Daniel Ramsköld, Björn Reinius and Rickard Sandberg, Science, online 10 januari.

I en avhandling från Karlstads universitet visar forskaren Christina Fjæraa Alfredsson hur ämnet ellagsyra, som finns i bland annat röda bär och nötter, kan få odlade celler från den svårbotade barncancersjukdomen neuroblastom att sluta dela sig och självdö.

I laboratoriestudier har Christina Fjæraa Alfredsson och hennes kollegor undersökt hur ellagsyra påverkar tillväxt och överlevnad av odlade neuroblastomceller. En viktig upptäckt var att tillsats av ellagsyra visade sig leda till att cellerna dog genom så kallad programmerad celldöd.

– Antalet tumörceller i vårt modellsystem minskade kraftigt efter tillsats av ellagsyra. Effekten var dosberoende, och samtidigt som cellernas tillväxt och deras förmåga att fästa vid varandra och underlaget minskade, så ökade kraftigt mängden celler som självdog, säger Christina Fjæraa Alfredsson.

Forskning om behandling av cancer
Förhoppningen är att resultaten kan ligga till grund för fortsatt forskning kring ellagsyra och möjligheten att i framtiden kunna använda detta ämne som komplement till dagens behandling av neuroblastom och andra cancerformer.

– Många års forskning återstår dock innan vi vet om ellagsyra kan komma till klinisk användning säger Christina Fjæraa Alfredsson.

Kraftig antioxidant som kan användas i framtida läkemedel
Ellagsyra är ett naturligt förekommande ämne, och tillhör gruppen fytokemikalier, ämnen som kan utvinnas ur växter. Mycket ellagsyra hittar man i granatäpplen, hallon, jordgubbar och valnötter. Ellagsyra och liknande ämnen är mest kända för att vara kraftiga antioxidanter, och för att därigenom potentiellt kunna skydda mot olika sjukdomar, men i dag intresserar sig forskare även för hur ellagsyra kan användas i framtida läkemedel för behandling av till exempel cancer.

Tredje vanligaste barncancersjukdomen
Neuroblastom är den tredje vanligaste barncancersjukdomen hos barn och den vanligaste cancerformen hos barn under ett år. Aggressivt neuroblastom är en svårbehandlad cancer, och trots intensiv forskning på området är dödligheten i denna form av neuroblastom fortfarande hög jämfört med andra cancerformer. Därför är det viktigt att ta fram alternativ som kan komplettera dagens behandlingsmetoder.

Christina Fjæraa Alfredsson disputerade i biomedicinsk vetenskap vid Karlstads universitet den 29 november. Hennes avhandling ”Effects of ellagic acid in neuroblastoma cells” består av fyra delarbeten.

Resultaten av studien publiceras nu i den högt rankade tidskriften Science Translational Medicine.

Att identifiera sjukdomsframkallande gener har visat sig vara betydligt mer komplicerat än man trodde när det mänskliga genomet hade kartlagts. Tusentals gener kan vara inblandade i utvecklingen av en sjukdom som allergi.

Forskare i Linköping och Göteborg har i samverkan med kolleger i Sverige, Danmark, Tyskland, Kina och USA utvecklat en analytisk strategi där de med ny genomteknik identifierat en modul av gener som samverkar med interleukin-13, ett nyckelämne vid allergier. De fann att S100A4 hade en viktig roll i denna modul.

Studien som leddes av professor Mikael Benson vid Linköpings universitet kunde också visa positiva effekter av att blockera genen med antikroppar, såväl i en musmodell som i celler från allergipatienter. Resultaten talar för att behandling riktad mot S100A4 kan lindra allergi, men troligen behövs en kombinationsbehandling riktad mot flera gener i modulen.

– Våra resultat bygger på en ny forskningsgren, systemmedicin, som syftar till att utveckla diagnostik och terapi för förebyggande och individualiserad behandling, säger Mikael Benson som är professor i pediatrik.

FAKTA
Studien ingår i forskningsprojektet MultiMod som stöds av Europakommissionens sjunde ramprogram.

Artikel: A generally applicable translational strategy identifies S100A4 as a candidate gene in allergy ]av Sören Bruhn et al. Science Translational Medicine 8 januari 2014.

The MultiMod project