För personer med en hörselskada är det ansträngande att följa med i ett samtal även om de använder hörapparat. Trötthet är ett stort problem hos många personer med hörselskada. Och ju mer mental kapacitet som går åt för att höra vad som sägs – desto mindre kognitiv reservkapacitet finns kvar för att förstå och tolka innehållet. Det gör att många drar sig undan både arbetsliv och sociala situationer.
I en avhandling från Linköpings universitet har audiologen Sushmit Mishra hittat en metod, ett test, som kan mäta den kognitiva reservkapaciteten, Cognitive spare capacity test, CSCT.
– Testet har utvecklats för forskning men en förenklad version kan vara användbart när man planerar för rehabilitering i samband med hörselnedsättning.
Sushmit Mishra har undersökt hur den kognitiva reservkapaciteten påverkas av minnesbelastning, bakgrundsbrus samt visuell information. Han har undersökt både yngre och äldre personer, med och utan hörselnedsättning.
Testerna gick ut på att tvåsiffriga tal rabblades upp i serier av omväxlande en manlig och en kvinnlig röst. Testpersonerna skulle komma ihåg tal utifrån olika kriterier; till exempel de udda talen som den manliga rösten nämner, eller de högsta talen som den kvinnliga respektive manliga rösten nämnde.
Resultaten visar att kognitiv reservkapacitet är känsligt för minnesbelastning, reduceras av bakgrundsbrus, ökar med tillgång till visuell information, framförallt i bakgrundsbrus och är reducerad hos äldre med åldersrelaterad hörselnedsättning, särskilt när visuell information saknas, minnesbelastning ökar och bakgrundsbruset består av flera andra talare.
– Huvudfyndet är att visuell information, i form av att testpersonen ser den som talar, frigör kognitiv reservkapacitet och underlättar det därmed för äldre personer med nedsatt hörsel, säger Sushmit Mishra.
Det innebär att för att helt förstå en persons hörselnedsättning bör en audiologisk bedömning av en hörselnedsättning göra med hjälp av audiovisuella tester.
En modern hörapparat erbjuder många möjligheter att anpassa ljudsignalen.
– Och genom att använda sig av CSCT och mäta den kognitiva reservkapaciteten kan man hitta den bästa anpassningen, säger Sushmit Mishra.
Att högutbildade i större utsträckning flyttar till storstäder har länge varit känt. Sofia Tano har i sitt avhandlingsarbete gett sig in på ett relativt outforskat område och har undersökt hur betyg hänger ihop med val av bostadsort. Med hjälp av svensk registerdata har hon analyserat unga människors flyttmönster – från deras första flytt fram till dess att de nått 30-årsåldern.
– Det skolbetyg som elever får i årskurs 9 och om de väljer att studera vidare eller inte har stor betydelse för vart de sedan flyttar, och även vem de väljer som partner, säger Sofia Tano.
Valet av bostadsort är inte så självständigt som människor tror, istället flyttar de som lämnar sin hemort efter gymnasiet ofta till ett ställe där en familjemedlem bor eller har bott.
– Orsaken kan till exempel vara att de vet mer om platsen eller att de har en önskan att vara nära familjen, förklarar Sofia Tano.
Flytt efter universitetsexamen
Hon har också studerat betygets roll för unga människor som börjat studera på universitet, och deras flyttbeslut efter universitetsexamen
– Studenterna med högre betyg verkar i större utsträckning vara mer benägna att flytta efter universitetsutbildning, såvida de inte redan bor i en storstad, menar Sofia Tano.
Förutom en uppdelning på utbildningsnivå pekar resultaten på en överrepresentation av människor med höga betyg i storstadsregionerna och en underrepresentation av dessa på landsbygden.
– De som har högst betyg tjänar också mer ekonomiskt på att flytta. Resultatet är mest tydligt för högutbildade kvinnor där de som flyttar med ett betygsnitt i den översta kvartilen ökar sin årsinkomst med cirka 35 0000 kronor, säger hon.
Betyget påverkar val av partner och bostadsort
Sofia Tano har också analyserat hur betyget påverkar äktenskapsmatchning och val av bostadsort för par.
– Universitetsutbildade med höga betyg är mer benägna att träffa en högutbildad partner. Är man ett så kallat ”power couple” – där båda har universitetsutbildning – är sannolikheten ännu större att man flyttar till Stockholm, Göteborg eller Malmö.
En tidigare amerikansk undersökning styrde endast mannens utbildningsnivå valet av bostadsort. I Sofia Tanos studie spelar även kvinnans utbildningsnivå roll. I par där endast kvinnan har universitetsutbildning ökar sannolikheten att de flyttar till en storstad jämfört med om ingen har högre utbildning.
– Detta är ett intressant resultat och ger en bild av att kvinnan har en betydelse i familjens lokaliseringsbeslut. Det kan vara en återspegling av att kvinnor i Sverige förvärvsarbetar i större utsträckning än i USA, säger Sofia Tano.
Läs Sofia Tanos avhandling här
Regelverken för kantstolpar har tillkommit för att förbättra vägens synbarhet i fordonsbelysning. Problemet är man varken tagit reda på vilken synbarhet själva kantstolpsreflektorn bör ha eller hur stolparna ska sättas upp utefter vägen för att kunna ge trafikanterna den information de behöver.
– De fem nordiska ländernas regelverk är inte heller harmoniserade, i Danmark är det 100 meter mellan kantstolparna, i övriga länder är avstånden 50–60 meter på raksträckor. Kantstolparna kostar både i investering och i underhåll, varför det är viktigt att använda dem på rätt sätt och i rätt mängd, säger Sven-Olof Lundkvist, VTI.
Syftet med studien, redovisad i VTI rapport 795, var att ta reda på vilket avstånd det ska vara mellan stolparna, dels på raksträckorna, dels i kurvorna. Resultaten visar att stolparnas placering enligt det danska reglementet ger ett likartat trafikantbeteende jämfört med kortare avstånd. Färre stolpar ger lägre investerings- och underhållskostnader och kan därmed rekommenderas.
Ett andra syfte var att studera sambandet mellan spontant vald hastighet och reflektorernas synbarhet i mörkertrafik. Resultaten visar att kantstolpar längs hela vägen ger en förhöjning av medelhastigheten på cirka 12 kilometer i timmen.
– Detta innebär helt säkert en förvärrad skadeföljd vid en olycka, men om och hur skadekvoten kommer att förändras är svårt att säga eftersom den visuella ledningen har förbättrats, säger Sven-Olof Lundkvist.
Delstudien visade också att reflektorer som syns på avståndet 400 meter i fordonsbelysning ger en stor hastighetsvariation. Hastigheterna på raksträckorna var höga och hastighetssänkningarna i kurvorna stora. Slutsatsen är att det inte finns någon anledning att använda reflektorer som har längre synbarhet än 100–200 meter. Det framkom också att kantstolpar endast i kurvorna ger en bättre hastighetsanpassning inför kommande kurva. Däremot ansåg försökspersonerna att det var svårare att köra i mörker om kantstolpar endast fanns i kurvorna.
Ett tredje syfte var att undersöka om resultaten från simulatorn återfås i verklig trafik.Studien på reell väg genomfördes i Finland och visade att hastigheterna skilde något mot vad som hade uppmätts i simulatorstudien. Väg utan kantstolpar visade på en avvikelse, i simulatorn körde man betydligt långsammare i kurvorna än man gjorde i verkligheten. Detta skulle kunna bero på att i verkligheten har man en viss visuell ledning från vägens sidoområde.
VTI rapport 795
Olika former av smärta påverkar dagligen upp till 30 procent av befolkningen och över 60 procent drabbas av det någon gång i livet. Av dem får många så pass ont att de behöver stanna hemma från arbetet.
– Det som avgör om en person drabbas av långvarig smärta har lite att göra med fysiologiska eller organiska faktorer. De allra flesta som får ont kan få hjälp genom olika former av behandling som träning eller sjukgymnastik eller att värken försvinner av sig själv, säger Sofia Bergbom. Men en mindre grupp, fem – tio procent får långvariga och funktionsnedsättande problem.
Psykologiska profiler
Olika psykologiska behandlingar, främst kognitiv beteendeterapi (KBT) fungerar, men inte optimalt. Sofia Bergboms forskning undersöker hur man kan förbättra förståelsen av variationerna i människors upplevelse av smärta, hitta olika psykologiska profiler. Målet var också att se om det gick att matcha psykologisk behandling mot dessa olika profiler och se vad det är i behandlingen som ger resultat.
I slutet av 1990-talet utvecklades under ledning av professor Steven Linton vid Örebro universitet ett speciellt frågeformulär, som undersöker vem som riskerar att drabbas av långvarig smärta. Det har fått benämningen Örebroformuläret och används över hela världen, men ironiskt nog kanske inte så ofta i Sverige.
– Alla som söker för smärta borde redan på vårdcentralen få fylla i ett sånt formulär, då skulle man tidigt se vem som löper risk för långvarig smärta och försöka bryta den utvecklingen.
Primärvården
Sofia Bergbom har undersökt smärtpatienter med olika profiler, de som drabbas av depressivitet, de som blir rädda och drabbas av katastroftankar samt de som har en kombination av dessa besvär. De här patienterna går att hitta om primärvården tidigt undersöker riskfaktorerna.
– Men även om behandlingarna var effektiva för patienterna, gick det inte att hitta behandlingar som specifikt matchade patienternas profiler, det kräver ytterligare forskning. Men att i ett tidigt skede bedöma och screena smärtpatienterna för att hitta de psykologiska riskfaktorer som varnar för långvariga besvär har gett goda erfarenheter. Att tidigt behandla katastroftankar, oro och depressivitet kan få stor betydelse för om smärtan utvecklas och blir långvarig.
Det är det här hon ser som en uppgift för fortsatt forskning, att utveckla effektiva sätt att hitta psykologiska profiler och hur psykologisk behandling kan optimeras för att matcha dem.
I sitt avhandlingsarbete har Anna Zashikhina studerat psykiskt välbefinnande kopplat till familjens funktion hos ungdomar med kroniska sjukdomar, som diabetes, astma, och epilepsi, i norra Ryssland.
Avhandlingen visar bland annat att det finns en ökad risk för psykisk ohälsa, framför allt hos ungdomar som har astma eller epilepsi. Signifikanta riskfaktorer som kunde kopplas till sämre psykiskt välmående hos dessa ungdomar var bland annat familjer med en ensamstående förälder, om barnets sjukdomssymtom var svårkontrollerade, samt traumatiska förändringar i familjebilden, som att föräldrarna separerar eller att en förälder avlider.
Genom att använda familjeorienterade, kognitiva och psykodynamiska terapier och undervisning i olika former anser Anna Zashikhina att det är möjligt att framgångsrikt hjälpa barn och ungdomar med kroniska sjukdomar att bibehålla och förbättra god psykisk hälsa. Andra viktiga områden för förbättring av vården av dessa barn och ungdomar är att bygga upp team som arbetar interprofessionellt, samt vårdformer som kan ge medicinskt, socialt och psykologiskt stöd både till barnen och deras familjer.
– Avhandlingen visar tydligt att en välfungerande familj är en viktig skyddande faktor när det handlar om psykiskt välmående bland kroniskt sjuka barn och ungdomar. Även om vi gör vissa generaliseringar ger studieresultaten inblick i den psykiska hälsan hos barn med kroniska sjukdomar i den här typen av länder, som har viss politisk-ekonomisk instabilitet. Resultaten ger möjlighet till bättre och mer fokuserade psykosociala insatser när det gäller barn och ungdomar med kronisk sjukdom, säger Anna Zashikhina
Fredagen den 21 mars försvarar Anna Zashikhina, institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling med titeln: Kronisk somatisk sjukdom hos ungdomar: Psykisk hälsa, familjefunktion, självkänsla och livskvalitet. (Engelsk titel: Juvenile chronic physical illness in Northern Russia. Studies on mental health, health-related quality of life, and family functioning).
Opponent: Marianne Cederblad, professor emeritus, barn -och ungdomspsykiatri, Lunds Universitet.
Huvudhandledare: Bruno Hägglöf.
Disputationen äger rum kl. 09.00 vid Norrlands universitetssjukhus, Sal A NUS, Psykiatriska kliniken, By 23, plan 0.
Avhandlingen är publicerad digitalt.
– Projektet ska skapa kunskap om avloppsreningsprocessen och kunna redogöra för hur mycket energi som pappers- och massabruk kan spara, säger Karin Granström, docent och universitetslektor i miljö- och energisystem.
De viktigaste delmålen är möjligheter till elbesparing, att öka mängden rötbart slam för biogasproduktion samt att ge förslag till en effektiv process för kemikalieåtervinning.
Projektet genomförs i samarbete med fyra pappers- och massabruk samt konsultföretaget COWI som står för ekonomiska kalkyler. Slutrapportering av projektet sker i december 2014 och den totala projektkostnaden är 2 052 000 kronor. Finansiär är Värmeforsk som är ett samarbetsorgan för energi-, process- och tillverkningsindustri.
Inom samarbetsprojektet ”Verifiering för Samverkan”, VFS, finns möjlighet för forskare och icke-akademiska organisationer att gemensamt söka finansiering för att starta ett samarbete med potential att utvecklas till långsiktiga relationer. Samarbetsprojekt kan finansieras med upp till 200 000 kr och en första utlysningsomgång öppnar 17 mars.
– Vi är glada över att kunna erbjuda finansiering av riktiga samarbetsprojekt eftersom vi vet att finansiering ofta är ett stort hinder för att komma igång säger Lars-Eric Larsson, biträdande näringslivschef vid Uppsala universitet Innovation (UU Innovation).
VFS är en del av Uppsala universitets projekt (kallat Step-Up) inom det VINNOVA-finansierade programmet ”Universitet och Högskolors Strategiska Utveckling av Samverkan”.
– Genom att vi samarbetar med flera lärosäten i VFS är förhoppningen att få en ordentlig bredd i de olika samarbetsprojekten med avseende på forskningsområde och externa organisationer, säger Lars-Eric Larsson.
Utlysning av medlen sker samtidigt vid de fyra lärosätena.
– Målet med vår forskning är att undersöka om man med enkla hjälpmedel kan öka synbarheten av cyklister och om man på något sätt kan förstärka de omedvetna sociala signaler som man som cyklist sänder ut, förklarar Mikael Johannesson, doktor i kognitionsvetenskap vid Högskolan i Skövde.
Forskargruppen och projektet ”Urbanist 2” har skapat experimentmiljöer där testpersoner fått följa cyklister i dagsljus, i skymningsljus och i nattmiljö. Sedan har testpersonen fått bedöma om man tror att cyklisten ska svänga eller fortsätta köra rakt fram. De omedvetna cyklistsignalerna, som forskargruppen etablerat i ett tidigare forskningsprojekt, handlar om huvudrörelser, hur tramprörelserna hos cyklisten förändras och om positioneringen av cykeln på vägen.
– Det vi har sett i vår forskning är till exempel att reflexvästen ger en falsk säkerhet nattetid, då den inte på något sätt hjälper bilisten att tolka cyklistens rörelseinformation, säger Paul Hemeren, doktor i kognitionsvetenskap vid Högskolan i Skövde. Sätter man däremot en reflexrand bak på hjälmen, som fortsätter i ett lodrätt streck ner på ryggen, skapar man en linje som bryts av när cyklisten vrider på huvudet. Detta visar att cyklisten med stor sannolikhet ska svänga. Förstärker man dessutom kroppens andra leder med reflexer når man ett ännu bättre resultat. Med vår forskning kan vi påvisa hur man som cyklist kan synas ännu bättre i trafiken. Detta har ingen kartlagt tidigare.
Resultaten av forskningen är väldigt tydliga. Om reflexerna är placerade så att de förstärker cyklistens omedvetna rörelsemönster gör det att testpersonerna kan göra korrekta bedömningar av cyklistens avsikter i upp till 97 procent av fallen– även nattetid. Helt utan reflexer ligger testpersonernas träffsäkerhet strax över 70 procent.
– Det vore väldigt positivt om fler testpersoner tar del av vårt experiment – dels för att ge vår forskargrupp ett ännu bättre underlag att arbeta med, men även för att skapa en större medvetenhet kring betydelsen av reflexer i allmänhet och placeringen av dem i synnerhet, säger Paul Hemeren.
Forskargruppen vid Högskolan i Skövde har undersökt fem olika varianter av klädsel på cyklister;
1. Cyklist utan reflexer
2. Cyklist med reflexväst
3. Cyklist med fluorescerande material på huvud, rygg och leder
4. Cyklist med reflexer på huvud, rygg och leder
5. Cyklist med en kombination av reflex och fluorescerande på huvud, rygg och leder.
Cykeln har i alla varianterna varit laglig, det vill säga försedd med vitt ljus fram och rött ljus bak samt med reflexer i ekrarna.
Tips från reflexdoktorerna:
1. Använd reflex
2. Det är bra med fler än en reflex och placera dem på leder som rör sig
3. Har du även reflex på hjälmen så hjälper det massor
Forskningsprojektet Urbanist 2 finansieras av Länsförsäkringarbolagens forskningsfond AB. Medlemmarna i forskargruppen är Paul Hemeren, Mikael Johannesson, Mikael Lebram, Kristoffer Ekman och Fredrik Eriksson.
En grupp om tio Uppsalaforskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) inom SLU:s forskningsplattform Framtidens lantbruk publicerade nyligen studien Future threats to agricultural food production posed by environmental degradation, climate change, and animal and plant diseases – a risk analysis in three economic and climate settings i den ansedda tidskriften Food Security.
– Vi utvecklade en metodologi där vi kunde jämföra riskerna för ett lands livsmedelsproduktion avseende tre olika typer av hot: miljöförstöring, klimatförändring och smittsamma sjukdomar för djur och växter, berättar professor Ulf Magnusson, SLU som är s k senior author för studien.
– Sådana jämförelser är sällsynta i den vetenskapliga litteraturen. Sedan gick vi vidare och analyserade hur stora dessa risker är i tre typländer: ett låginkomstland, ett medelinkomstland som är en så kallad emerging economy, alltså en växande ekonomi, och ett höginkomstland.
Riskerna för livsmedelsproduktionen varierade betydligt mellan länderna beroende på vilket hot som analyserades – något som vidare analyser och diskussioner om säker livsmedelsförsörjning måste beakta. Som förväntat var riskerna genomgående störst i låginkomstlandet.
– Något överraskande var riskerna också betydande i medelinkomstlandet. Vissa sådana emerging economy-länder är stora exportörer av livsmedel och hög risk i lantbruket i dessa länder är ett allvarligt hot mot den globala livsmedelsförsörjningen, sammanfattar Ulf Magnusson.
Artikeln kan laddas ner här.
Klimatförändringen påverkar de ekologiska systemen på olika sätt. Ett område som studeras flitigt är olika arters fenologi, dvs. tidpunkten för olika årligen återkommande händelser, till exempel när insekterna dyker upp och när flyttfåglarna anländer på våren. Fenologin påverkar hur väl olika organismer lyckas föröka sig, och den är ofta beroende av lokala förhållanden.
Meit Öberg har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat hur fenologi och lokalt klimat påverkar hur individer av arten stenskvätta (Oenanthe oenanthe) lyckas med sin häckning och med att överleva. Stenskvätta är en jordbruksfågel som varje år flyttar mellan Afrika och bl.a. Sverige. Arten har minskat stadigt sedan 1970-talet, framförallt för att deras livsmiljöer försvinner i rask takt. Stenskvättor trivs där vegetationen är relativt låg, och sitter gärna på en stolpe i en beteshage och spanar efter insekter.
– De är trogna sin födelseplats och återvänder till samma område år efter år, berättar Meit Öberg. Ungarna slår sig i sin tur ner i närheten av föräldrarnas häckningsplats.
Meit Öberg har följt stenskvättor vid en plats utanför Uppsala och kopplat det till data från Ultuna väderstation. Häckningsframgången mättes på olika sätt: om de lyckas eller misslyckas med häckningen, kullstorlek, hur många ungar som lämnar boet, hur många ungar som återvänder till området året därpå och om föräldrarna överlever till året därpå. Syftet var att se hur dessa olika mått inverkade på den totala häckningsframgången beroende när på våren de häckat. Hon ville också undersöka om häckningsframgången styrdes av faktorer som kan påverkas av klimatförändringen, till exempel ändrat regnmönster och tidigare vår.
– Tidiga par får ut fler ungar än sena par, kanske som ett resultat av att det finns mer mat tidigt än sent på sommaren, säger Meit Öberg. Därför försöker nog alla individer att häcka så tidigt som möjligt.
Meit Öberg visar också att stenskvättorna de senaste 20 åren har börjat anlända och häcka cirka 8 dagar tidigare när vårarna blivit varmare, men trots att de anländer tidigare verkar de inte lyckas häcka när förutsättningarna är som bäst, dvs. när det finns som mest insekter.
– Det verkar finnas något som begränsar fåglarna från att bli tillräckligt tidiga, säger hon. Kanske styrs de till viss del av dagslängd eller också krävs det en viss tid mellan ankomst till häckning. De kanske också måste hinna få ordning på fortplantningssystemet innan de lägger ägg – detta är starkt tillbakabildat under flyttningen.
Meit Öberg visar också att hur mycket tidigare en stenskvätta kan häcka kan bero på när den häckade året innan och hur mycket den ansträngde sig då: de som ansträngde sig lite och fick tid över anlände tidigare och lade ägg tidigare nästa år jämfört med de som jobbade hårdare.
En annan effekt av ett förändrat klimat kan bli att det regnar oftare och mer intensivt. Enligt Meit Öbergs mätningar kunde ett intensivt regn minska antalet stenskvätteungar som lämnar boet (flygga ungar/lagt ägg). Och lågintensivt regn under en lång period minskade antalet ungar som kom tillbaka året därpå.<br /><br />- Helt klart påverkar klimatförändringen många djurpopulationer, och mina studier visar på hur komplex responsen på varmare vårar och regnigare somrar är, åtminstone för en flyttfågel. Det är just det som gör den här typen av klimatforskning så oerhört intressant, säger Meit Öberg.
MSc Meit Öberg, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”When Climate is Changing: Effects of Phenology and Local Climate on Individual Fitness”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Fredagen den 14 mars 2014, klockan 9.30, Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: professor Jan-Åke Nilsson, institutionen för biologi, Lunds universitet
Avhandlingen Institutionen för ekologi, avdelningen för populationsekologi,
Var tionde kvinna i Sverige drabbas någon gång under sin livstid av bröstcancer. Trots det är de psykosociala aspekterna av en bröstcancerdiagnos dåligt utforskade, och det saknas idag vetenskapligt grundad kunskap om vilka psykosociala stödinsatser de drabbade kvinnorna efterfrågar.
Doktoranden Karin Stinesen Kollberg vid Sahlgrenska akademin har haft som mål med sin forskning att ge bröstcancerbehandlade kvinnor en röst.
I sin avhandling låter hon 313 kvinnor som diagnostiserats med bröstcancer vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset beskriva sin upplevda livskvalitet och sitt behov av stöd.
Avhandlingen visar att oron för de egna barnen är den faktor som starkast påverkar det psykologiska välbefinnandet det första året efter diagnosen.
– De kvinnor som har hemmaboende barn uttrycker ett stort behov av att samtala om oron kring sina barn. Men det är något som de upplever att vården inte alltid erbjuder, säger Karin Stinesen Kollberg.
Den kirurgiska och medicintekniska bröstcancervåren har utvecklats kraftigt och idag behandlas bröstcancer med god framgång.
Men för de drabbade kvinnorna handlar det inte enbart om att överleva, utan också om hur man mår som överlevande.
– Behandlingen kan orsaka biverkningar som påverkar kvinnornas psykosociala hälsa under lång tid. När allt fler kvinnor överlever bröstcancer blir också livskvaliteten en viktigare fråga, säger Karin Stinesen Kollberg.
Karin Stinesen Kollbergs hoppas att hennes forskning ska bidra till en mer effektiv rehabilitering.
Konkret föreslår avhandlingen att kvinnor så snart som möjligt efter diagnos får träffa en psykolog eller kurator, och att särskild uppmärksamhet då riktas till mödrars oro för de egna barnen men även till den oro som förknippas med cellgiftsbehandling.
Avhandlingen visar också att många kvinnor i ett tidigt skede efterfrågar samtal och bättre information om vad det innebär att behandlas med cellgifter.<br /><br Avhandlingen ”Psykosociala behandlingsbehov efter en bröstcancer” försvaras den 21 mars.
Utsläppen av koldioxidekvivalenter i form av metan och koldioxid från sjöar, dammar och vattendrag i Indien motsvarar i genomsnitt 42 procent av Indiens beräknade koldioxidsänka.
Det är slutsatsen i den studie som gjorts av mastersstudenterna Bala Panneer Selvam och Sivakiruthika Natchimuthu från Indien. De genomförde omfattande studier av olika vattenmiljöer i Indien med handledning av Lakshmanan Arunachalam vid Tamil Nadu Agricultural University och David Bastviken, Linköpings universitet. Studien gjordes inom ramen för mastersprogrammet Science for Sustainable Development.
– Därmed kan länders kolsänkor vara mindre än vad vi trott eftersom vattenmiljöerna sällan är medräknade, säger David Bastviken. Detta illustrerar också att vi inte vet så mycket om landskapens växthusgasbalanser som vi trott. Vi bör därför försöka minska de fossila utsläppen snarare än att förlita oss på naturens koldioxidupptag.
Metanutsläppen stod för 71 % av vattenmiljöernas bidrag av koldioxidekvivalenter och det öppnar för möjligheter att minska dessa utsläpp genom att minska övergödningen av vattnen.
– Det är viktigt att framhålla att resultaten inte bara gäller Indien – resultaten tyder på att alla länder bör beakta växthusgasutsläpp från vattenmiljöer liksom från andra miljöer.
Studien visar också vilken potential studenters examensarbeten har att bidra till forskning av globalt intresse. Den har nyligen publicerats i tidskriften Global Change Biology, under titeln Methane and carbon dioxide emissions from inland waters in India – Implications for large scale greenhouse gas balances
Kvävetillförseln i världens nordliga barrskogar var något av ett mysterium fram till början av 2000-talet, då forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universitet upptäckte en tidigare okänd mekanism för kvävefixering. I veck på väggmossans blad fann de stora mängder cyanobakterier* som kan fixera luftens kväve och göra det tillgängligt för växter. Genom denna symbios tillförs skogsmarken två kilo kväve per hektar och år.
Nu visar Guillaume Bay och kollegor vid Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholms universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Institutet för subarktisk landskapsforskning att det är mossorna som bestämmer i denna symbios, och att de därmed styr över kvävefixeringen i mycket stora områden runt norra halvklotet. De två vanligaste mossorna i barrskog, väggmossa och husmossa, utnyttjar båda denna typ av symbios, och de har en väldigt sofistikerad strategi. De erbjuder inte ständigt husrum åt bakterierna, utan lockar dem till sig bara då behovet av kväve är som störst, t.ex. inför sporbildning.
Lockandet sker i två steg. Först utsöndrar mossan ämnen som får cyanobakterier att bilda celltyper som kan röra sig, ”motila filament”, och sedan tycks den utsöndra en locksubstans som får bakterierna att simma mot mossan. Många mossarter kan utföra det första steget, men vägg- och husmossornas förmåga att locka till sig cyanobakterier är ett helt nyupptäckt fenomen. Björnmossa och kvastmossa, som också studerades, koloniserades inte alls av bakterierna.
– Våra resultat tyder på att skogarnas kvävetillförsel styrs helt av de kemiska signaler som vissa mossor skickar ut. Det mest spännande med de här studierna är nog ändå att de har gett oss många nya frågor som vi vill söka svaren på, säger SLU-forskaren Marie-Charlotte Nilsson Hegethorn, en av de forskare som gjorde den ursprungliga upptäckten av symbiosen mellan mossor och cyanobakterier. Vi vet t.ex. inte vad det är för slags kemiska föreningar som mossorna lockar med.
Väggmossa är sannolikt den kvävefixerare som har den största utbredningen på jordklotet. Att försöka förstå detaljerna kring hur mossornas kvävefixering regleras är därför viktigt om vi ska kunna förutspå och hantera många av de globala miljöförändringar som människan orsakar i kvävets och kolets kretslopp.
<br />* Kallades tidigare blågröna alger<br />
Mer information:
Forskningen som redovisas här ingick i den doktorsavhandling som Guillaume Bay disputerade på vid SLU för en tid sedan. Han befinner sig för närvarande i USA, och frågor ställs lämpligen till Marie-Charlotte Nilsson Hegethorn, som har varit Guillaume Bays handledare under doktorandtiden.
Guillaume Bays doktorsavhandling: Symbioses between cyanobacterial communities and feather mosses in boreal forests and consequences for dinitrogen fixation.
http://pub.epsilon.slu.se/10854
Artikel i tidskriften New Phytologist: Boreal feather mosses secrete chemical signals to gain nitrogen. New Phytologist (2013) 200: 54–60. Guillaume Bay, Nurun Nahar, Matthieu Oubre, Martin J. Whitehouse, David A. Wardle, Olle Zackrisson, Marie-Charlotte Nilsson & Ulla Rasmussen. doi: 10.1111/nph.12403
Den dåliga prognosen vid cancer i bukspottskörteln, där endast 5 procent av patienterna lever fem år efter diagnosen, beror på cancertumörerna ofta utvecklas obemärkt och inte ger sig tillkänna förrän de spridit sig till andra organ.
Senare studier har dock visat att vätskefyllda blåsor på bukspottkörteln, cystor, kan vara ett förstadium till cancerformen. <
Cystorna, som finns hos ungefär var tionde person över 70 år och även är vanliga hos yngre, kan upptäckas med datortomografi och magnetkameraundersökningar.
Problemet är att en röntgenundersökning inte kan avgöra vilka cystor som verkligen kommer att utvecklas till cancer.
I nästa steg måste man därför punktera cystan och leta efter tumörmarkörer i cystvätskan – men inte heller dessa analyser är tillförlitliga. Att operera bort cystan för säkerhets skull är också problematiskt eftersom det är ett omfattande ingrepp förenat med risker för patienten.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu utvecklat en metod som med 97 procent säkerhet kan förutsäga vilka cystor som utgör förstadier till cancer. Med metoden, som mäter förekomsten av slemprotein, muciner, i cystvätskan kunde forskarna ställa rätt diagnos för 77 av 79 undersökta cystor.
– Det är ett exceptionellt bra resultat för ett diagnostiskt test, och vi är mycket förhoppningsfulla att metoden skall kunna användas för att upptäcka förstadier till cancersjukdomen. Metoden kan även minimera risken för onödiga operationer av godartade cystor, säger Karolina Jabbar, doktorand vid Sahlgrenska akademin och läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Forskarna har också testat den nya metoden för att analysera befintliga tumörer, och med omkring 90 procent säkerhet kunnat fastställa vilka tumörer som redan utvecklats till cancer. Det innebär att metoden också skulle kunna användas för att avgöra i vilka fall det är bråttom med operation, och i vilka fall man kan vänta och följa cystans utveckling.
Metoden som använts i studien kallas proteomik och bygger på analys av proteinförekomst med hjälp av masspektrometri. Metoden har hittills använts inom forskning.
Men professor Gunnar C Hansson, som tillsammans med överläkare och docent Riadh Sadik tagit initiativ till studien, är övertygad om att proteomiken snart kommer att användas i vården.
– Tekniken har utvecklats och vi kan idag mäta biomarkörer både snabbt och exakt. Metoden kräver dessutom minimalt med biomaterial, i det här fallet 25 gånger mindre cystvätska än konventionella tumörmarköranalyser. Jag är säker på att masspektrometrarna inom fem år kommer ha flyttat in i sjukhuskorridorerna, säger han.
Artikeln Proteomic mucin profiling for the identification of cystic precursors of pancreatic cancer publiceras i ansedda cancertidskriften Journal of the National Cancer Institute.
Kolnanorör är endimensionella nanocylindrar som är endast några få kolatomer tjocka. Dessa kolnanorör har mycket unika egenskaper. Till exempel har de mycket hög draghållfasthet och exceptionell elektrisk ledningsförmåga, vilket gör dem väldigt attraktiva för nästa generation av elektroniska enheter baserade på kompositmaterial av plast och kolnanorör.
Det finns ett ökande intresse av att använda välorganiserade strukturer (på nanometerskala) av kolbaserade material som komponenter i solceller. På grund av sina unika egenskaper förväntas kolnanorör förbättra prestandan hos befintliga solceller genom mer effektiv laddningstransport inuti enheten. Men, för att få högsta prestanda måste kolnanorören organiseras till välordnade nätverk. Tyvärr är de konventionella metoder som används i dag långt ifrån optimala i detta avseende, vilket resulterar i låg prestanda.
I en ny studie har en grupp fysiker och kemister vid Umeå universitet gått samman för att producera nanorörs-nätverk med nya egenskaper. För första gången kan forskarna visa att kolnanorör kan länkas ihop på ett kontrollerat sätt till komplexa nätverksbyggen på nanometernivå inuti ett plastmaterial.
– Vi har funnit att dessa nätverk har en exceptionell förmåga att transportera laddning, upp till 100 miljoner gånger högre än vad som tidigare uppmätts för nanorör i de slumpmässiga nätverk som produceras när man använder konventionella metoder, säger David Barbero, projektledare och universitetslekot på institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Metoden möjliggör även framställning av högeffektiva nätverk med hjälp av en mycket liten mängd kolnanorör jämfört med konventionella metoder och därigenom kan man starkt minska materialkostnaderna för de elektroniska enheterna.
I en tidigare studie (Applied Physics Letters , Volume 103 , Issue 2 , 021.116 (2013)) har David Barberos forskargrupp visat att nätverk av kolnanorör kan produceras på tunna och böjbara genomskinliga elektroder som kan användas i böjbara solceller. De nya resultaten förväntas påskynda utvecklingen av nästa generation böjbara kolbaserade solceller, som är både mer effektiva i att alstra ström och mindre kostsamma att producera i jämförelse med dagens solceller.
Originalpublikation: Nano-engineering of SWNT networks for enhanced charge transport at ultralow nanotube loading. D.R. Barbero , N. Boulanger, M. Ramstedt, kemiska institutionen , Umeå universitet, J. Yu, institutionen för fysik, Umeå Universitet. Advanced Materials. DOI: 10.1002/adma.201305718. http://onlinelibrary.wiley.com/journal/10.1002/%28ISSN%291521-4095/earlyview
Inom journalistiken finns en stark övertygelse att om mediekonsumenten har en större insyn i hur nyheten kommer till och själv kan kommentera innehållet, så stärks tilltron till journalistiken.
– Fel. Vi har precis avslutat en unik studie som visar att trovärdigheten inte påverkas alls av insyn och transparens. Transparensens effekt är överdriven både utifrån bransch och tidigare forskning, säger Michael Karlsson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet.
Studien ingår i det treåriga projektet ”Transparens och journalistisk trovärdighet” och är den första av tre delstudier. I experimentet fick 1 320 personer representativa för Sveriges befolkning, reagera på en konstruerad lokal nyhet på en websida. Där fanns bland annat kommentarsfält, exponering av journalistens värdering – positiv och negativ, en tidigare version av texten, en rättelse samt en text och bild skapad av en läsare. Användarna fick utvärdera om journalisten till exempel var professionell, objektiv eller partisk, rättvis samt värdera den övergripande tilliten till journalisten.
– Frågan vi ville få svar på var vilken effekt transparens har på journalisters och medieinnehållets trovärdighet sett ur publikens perspektiv. Slutsatsen är att den nya insynen inte kommer att revolutionera eller förändra journalistikens trovärdighet varken på kort eller lång sikt, säger Michael Karlsson.
Några små effekter kunde dock urskiljas, de flesta positiva. Hyperlänkar till exempel påverkar trovärdigheten i positiv riktning. En hyperlänk är när ett ord eller ett avsnitt av en text är länkat till ett annat textavsnitt. Syftet är att läsaren snabbt och enkelt ska kunna förflytta sig till det avsnitt man är intresserad av.
– Hyperlänkar är det som har störst effekt på trovärdigheten, så det är något journalisterna ska jobba vidare med. Att förklara varför man gör nyheten och dess vinkel påverkar också en del. Dessutom påverkar negativa användarkommentarer trovärdigheten i negativ inriktning. Men detta är mycket små effekter.
Är det då någon idé att fortsätta utveckla transparensen inom journalistiken?
I vår studie hade vi en ganska vardaglig lokal nyhet. Saken kommer i ett annat läge om det skulle gälla en kris och då kan det vara bra att ha transparensen att falla tillbaka på. Det kan också vara ett verktyg för att utveckla journalistiken och journalisterna. Vår studie är visserligen begränsad, men är först i världen i sitt slag och har god kvalitet på data. Fler studier av samma slag behövs, menar Michael Karlsson.
