– Det är en nästintill bortglömd yrkeskår jag velat undersöka och lyfta fram, säger Karin Carlsson som disputerade den 10 januari vid Stockholms universitet.
I sin avhandling Den tillfälliga husmodern. Hemvårdarinnekåren i Sverige 1940–1960 analyserar hon kårens historia samt den sociala hemhjälpens start och utveckling. Med denna verksamhet som empiriskt exempel diskuteras statens relation till det privata rummet samt hem- och omsorgsarbetet som politisk fråga och som professionaliseringsprojekt.
– I hemvårdarinnans gestalt skulle det husliga arbetet omvandlas till ett eftertraktat och respektabelt yrke, berättar Karin Carlsson.
På ett övergripande plan har avhandlingen syftat till att nå en ökad förståelse för det historiskt sett svåra i att skapa ett ”riktigt arbete” av hem- och omsorgsarbetet.
Men det visade sig vara ett komplicerat projekt. Att skapa ett respektabelt och väl avlönat yrke av något som varje kvinna och mamma ansågs kunna utföra själv gjorde det svårt för kåren att hävda en unik kunskapsbas. Samtidigt var projektet avhängigt det statliga bidrag som var riktat mot kommunerna. 1960, redan efter 16 år, drogs bidraget in och de flesta kommuner miste då intresset för att driva verksamheten vidare.
Avhandlingsarbetet har handlat om att belysa välfärdens produktion och distribution i form av offentlig service till privata hem och hur statliga visioner omsattes i praktiken. De centrala begreppen välfärd, hemarbete och omsorgsarbete har i första hand diskuterats ur ett genusperspektiv.
Paralleller kan dras till dagens skattesubventionerade hushållstjänster. Men en viktig skillnad är att det i hemvårdarinnornas fall var de mindre bemedlade som var en prioriterad målgrupp, medan dagens RUT-avdrag i första hand utnyttjas av medel- och höginkomsttagare.
Mer om avhandlingen:
Den tillfälliga husmodern. Hemvårdarinnekåren i Sverige 1940–1960 på Nordic Academic Press webbplats: www.nordicacademicpress.com/bok/den-tillfalliga-husmodern
För tre av kapitlen svarar sociologerna Björn Johansson och Erik Flygare, som forskar i socialt arbete vid Örebro universitet.
Antologin omfattar åtta kapitel, som utvecklar kunskaper till stöd för skolornas arbete mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Örebroforskarna har lämnat bidrag som handlar om långvarig utsatthet, om elever som utsätts av skolpersonal och om vilken omfattning och effekt skolans insatser har mot mobbning och kränkningar på nätet.
Situationen för de elever som under lång tid utsätts för mobbning präglas av komplexitet och om mobbningen inte upphör förvärras situationen och eleven påverkas på allt fler områden. Forskarna menar att sociala relationer har stor betydelse för att motverka de problem mobbningen medför och att det är viktigt att de utsatta kommer in i den sociala gemenskapen utan att mobbare ”straffas”. Insatser som förbättrar relationerna mellan offer och mobbare har visat sig effektiva för dem som utsatts under längre eller kortare tid.
Kränkande personal
Att uppskatta hur vanligt det är att elever kränks av personal i skolan är inte helt enkelt. Det finns ett begränsat antal studier och de är inte heller helt jämförbara. Björn Johansson och Erik Flygare konstaterar dock att även om det handlar om bara några få procent så är det oacceptabelt att det i skolan finns elever som upprepade gånger utsätts för illasinnade handlingar. De menar att formaliserade rutiner för att identifiera, bemöta och förebygga mobbning från skolpersonal skulle medverka till att uppmärksamma och reflektera över ett förbisett problem.
Olika former av kränkningar på nätet är svårare att upptäcka för vuxenvärlden än det som händer på skolgården. Forskarna diskuterar om det som sker på nätet främst är en fråga för skolan eller för föräldrarna och de konstaterar att det kräver andra former av insatser än ”vanlig” mobbning. Elevers egen medverkan i insatser mot mobbning och kränkning på nätet har stor betydelse. Relationsbefrämjande insatser elever emellan minskar kränkningar och mobbning liksom att elever är aktiva i det förebyggande arbetet.
Den här antologin, som kommer i tryckt form i mitten av januari, har också kapitel som handlar om hur kränkningar uppstår i skolan, skillnader mellan hur pojkar och flickor påverkas av insatser från skolan, vad det är som särskiljer elever som kränker och mobbar, vad det är som särskiljer kränkningar på nätet samt vad det är som kännetecknar skolor, som är framgångsrika i arbetet mot mobbning.
Länk till antologin http://www.skolverket.se/publikationer?id=3138
Den evangeliska, karismatiska kristendomen är idag en världsomspännande rörelse med 500 – 700 miljoner anhängare i framför allt Asien, Afrika och Latinamerika. Pentekostalismen, eller pingströrelsen som den kallas i Skandinavien, utgör merparten av denna rörelse.
I Argentina fick pentekostalismen ett första genombrott i början av 1980. När Geir Aasmundsen intresserade sig för rörelsen verkade det först som om den förde en tynande tillvaro just i Argentina. Den första frågan han ställde sig var därför varför pentekostalismen var så marginell just där.
– Men när jag var i Argentina första gången 2001 för att göra min master, insåg jag att den här typen av karismatisk religion hade blivit ett stort fenomen även där. Rörelsen har fått en revival under 1980 och 90-talet. I dag är mer än 10 procent av befolkningen pingstvänner. Väckelsen sammanföll med en sociopolitisk omvälvning av det argentinska samhället efter decennier av diktatur och Peronism.
– Jag ville undersöka den här nya religiösa sfären och förstå hur pentekostalisterna relaterar till samhället i stort, i synnerhet till politik och rättsväsende. På vilket sätt är rörelsen förknippad med sociala förändringar och vilka politiska implikationer har den?
Det visade sig att det inom pentekostalismen i Argentina skett en förskjutning mot ett starkare politiskt och socialt engagemang. I takt med att rörelsen växte ville man också ha ett större inflytande på samhällets viktiga institutioner.
– Som en integrerad och ansvarsfull kraft vill man också vara en röst i samhällslivet. Samtidigt har pentekostalisterna ingen på förhand given idé om hur samhället ska organiseras.
– De har ingen fullfjädrad politisk teologi, främst för att de upplever att det är svårt att förena teologin och politiken. För pentekostalisterna hade politiken länge varit lika med synd, något som tillhörde det profana samhället. I politiken måste man ju förhandla men i deras ögon är Gud inte förhandlingsbar.
Det nya var att man började resonera sig fram till en teologisk position där tron tvärtom manade till samhällsansvar och i vissa fall politisk handling. Ett exempel är klimatfrågan där man intog en ny hållning: ” Vi är här på Jorden i Guds ställe. Miljöförstöringen går ut över Guds skapelse och vår roll är att skydda skapelsen”.
– Det kräver att man börjar agera politiskt strukturerat. För att kunna stödja vissa miljöpolitiska projekt måste man finna stöd i Bibeln, en kompabilitet mellan tron och politiken. Man föser så att säga det religiösa framför det politiska, säger Geir Aasmundsen.
– De har ett behov av att legitimera politiken med bibelcitat. Bibeln är för den protestantiska väckelserörelsen vad påven är för den katolska, tillägger han.
I Argentina, liksom i resten av världen, finns en stark enighet inom den karismatiska, evangeliska kristna rörelsen när det gäller vissa moraliska värden, både inre värden som pålitlighet och ärlighet, och yttre värden, som synen på den omvända människan och kärnfamiljen.
– Alltså blir kampen mot samkönade äktenskap och abort de mest påtagliga yttre värdena. När dessa grupper mobiliserar mot homosexualitet och abort är det grundläggande religiösa värden som inte är förhandlingsbara i deras ögon. Dessa värden går på tvärs över alla politiska gränser på höger-vänsterskalan. Här går Socialistiska pentekostalister i Latinamerika hand i hand med den konservativa Teapartyrörelsen i USA.
FAKTA
Geir Aasmundsen disputerar med sin avhandling ”Pentekostalism, globalisering och samhälle i det samtida Argentina” i religionsvetenskap den 10 januari 2014 på Södertörns högskola. Opponent är doktor Olle Kristenson, Uppsala universitet.
Geir Aasmundsen har genomfört sin forskarutbildning vid Göteborgs universitet och Södertörns högskola.
När svenska staten under 1700-talet skulle befria svenska sjömän ur sitt slaveri, ledde det till att landet drogs in i den trans-mediterrana slavhandeln. Historikern Joachim Östlund har forskat om en bortglömd del av den svenska internationella historien.
Det hela började med att Joachim Östlund hittade uppgifter om förslavade svenska sjömän i sina källor från 1600-talet.
– Först var det oklart vad det handlade om, men det visade sig att många var slavar, vilket förvånade mig, säger Östlund som nyligen slutrapporterat projektet ”Den ofria människan: Berättelser om och av svenska slavar i Turkiet och Nordafrika och den svenska orientalismens formering 1660-1760” till Riksbankens Jubileumsfond.
Ungefär 500 svenska sjömän tillfångatogs av korsarer från Nordafrika under den period som Östlund undersökt, och det finns paralleller till hur den svenska 1700-tals staten agerade då jämfört med hur man i dag hanterar exempelvis bortförda journalister. Då spelade familjemedlemmar en viktig roll. Det var de som skrev till kungs för att få hem de förslavade sjömännen.
Projektet undersöker det friköpningssystem som etablerades i Sverige, från rikstäckande kollektinsamlingar, extra-skatter, försäkringar och internationell samverkan.
– Det som hände under 1700-talet var att friköpningssystemet blev en arena för internationella samarbeten. Friköpningen av sjömännen motiverades med hänvisning till folkrätten, säger Joachim Östlund.
Anledningen var inte bara den ökande sjöfarten och de allt större kostnaderna för friköpningarna, utan också att många svenska sjömän tillfångatogs när de seglade under främmande flagg. Friköpningar av de ofta förekommande transnationella besättningarna bidrog till en omfattande interaktion i hela Medelhavsvärlden och visar hur riskerna för de ofta fattiga sjömännen, tillsammans med kraven från de anhöriga, påverkade internationell politik.
Dessutom inrättades till följd av angreppen på de svenska skeppen konsulat i Nordafrika för att skydda skeppen.
– Konsultatens närvaro innebar att svenska handelsnätverk absorberades in i det osmanska rikets ekonomiska system. Något som bland annat innebar att svenska skepp bistod med en transportverksamhet som inkluderade allt från turkiska soldater, muslimska pilgrimer och till och med subsahariska slavar. Slavtransporterna uppmuntrades inte av svenska myndigheter, utan i praktiken rörde det sig om initiativ tagna av enskilda skeppare inom ramen för ett osmansk slavhandelssystem, säger Östlund.
Den trans-mediterrana slavhandeln var omfattande och gick huvudsakligen från Tripoli i Nordafrika till städer som Smirna och Konstantinopel, men har hamnat i skuggan av den transatlantiska motsvarighete.
Joachim Östlund har också undersökt den omfattande produktion av tidningsnyheter, sjömansvisor, akademiska texter och äventyrsberättelser som uppstod i Sverige till följd av kontakten med Nordafrika. Detta bidrog till att forma synen på Nordafrika. Det är en mångfasetterad bild som tonar fram, där slaveriet utgör den viktigaste frågan. Texterna etablerar ett slavbegrepp där kristna européer/svenskar är offer för slaveri. Vad som är särskilt intressant är de även genererar en diskussion där slaveriet i Europa och i det Osmanska riket jämförs och kritiseras.
– Sveriges långa och djupgående relation till det Osmanska rikets provinser i Nordafrika är fascinerande och väcker en rad nya frågor, säger Joachim Östlund. Denna historia är inte precis något man brukar läsa om i läroböcker.
Jenny Björkman
Läs mer om Joachim Östlunds forskning: http://anslag.rj.se/sv/anslag/37727
Stora landlevande rovdjur minskar runtom i världen, vilket kan få konsekvenser för andra arter och ekosystemens funktion. En studie som publiceras i dagens Science visar att 75 procent av de största rovdjuren minskar och att drygt hälften av dessa redan har förlorat mer än halva sitt utbredningsområde. Kunskapen kring många av arterna är fortfarande låg, men för några arter har forskning visat att ekosystemen förändras på flera sätt när rovdjuren försvinner.
Studien har sammanställt kunskapen kring de största rovdjurens roll i ekosystemet och deras globala bevarandestatus. Det handlar om totalt 31 arter – de som väger mer än 15 kg, till exempel afrikansk vildhund, dingo, manvarg, snöleopard och lejon, men också lodjur och varg.
Det är bara några stora rovdjur som är väl beforskade men den befintliga kunskapen tyder på att många andra arter påverkas när rovdjuren försvinner. Den australiensiska vildhunden, dingon, har utrotats från stora delar av Australien. Där dingon finns kvar jagar den och håller ner kängurustammen samt av människan introducerade arter som räv och katt. Där dingon utrotats har antalet känguruer ökat, vilket kan leda till att vegetationen överbetas. Samtidigt ökar antalet rävar och katter och deras jakttryck på andra arter, vilket lett till att flera inhemska australiensiska pungdjursarter har minskat eller dött ut i områden utan dingo. I Afrika dödas babianer av lejon och leoparder, men då de senare minskat har babianerna blivit så många att de gör skada på jordbruksgrödor. Dessutom äter babianer andra mindre djur, vilket medfört att små hjortdjur och små apor minskat. I en del nordamerikanska nationalparker har vargens och pumans återkomst lett till minskade hjortstammar och det minskade betestrycket har gynnat busklevande småfåglar och bäver.
I Europa har starka effekter på andra arter framför allt påvisats för lodjuret. Det är kanske välkänt att lodjur kan hålla nere antalet rådjur men lodjur dödar även rödräv, vilket gynnar rävens bytesdjur. Där det är gott om lo finns det därför mer hare, orre och tjäder.
– I lodjurens frånvaro blir rävtätheten betydligt högre än den annars skulle blivit, eftersom många rävar äter fler harar och skogshöns än vad några få lodjur gör, säger Bodil Elmhagen, forskare vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och en av författarna till studien.
Ett dilemma är att även om rovdjurens status har betydelse för andra arter och därmed för hur ekosystemen fungerar, så är det också rovdjurens ibland starka effekter på andra arter som skapar konflikt med människan. För att kunna bevara stora rovdjur krävs det att man hittar sätt att möjliggöra samexistens mellan människa och rovdjur. Artikelförfattarna föreslår att en möjlig väg framåt kan vara att globalt arbeta efter samma modell som inom det europeiska ”Large Carnivore Initiative for Europe”, där forskare från ekologi och samhällsvetenskap arbetar tillsammans med viltförvaltare och bevarandeorganisationer med bland annat konflikthantering och förvaltningsplaner för rovdjur.
FAKTA
Publikationen: Ripple WJ, Estes JA, Beschta RL,Wilmers CC, Ritchie EG, Hebblewhite M, Berger J, Elmhagen B, Letnic M, Nelson MP,Schmitz OJ, Smith DW, Wallach AD, Wirsing AJ (2014) Status and ecological effects of the world’s largest carnivores. Science 343: 1241484. http://dx.doi.org/10.1126/science.1241484
We are all genetic mixtures of our parents. There are two copies of each gene in our body, one inherited from our mother and one from our father. Most studies conducted in this field have shown that both gene copies (i.e. the mother’s and the father’s) are used to the same extent. With the aid of new technology, a research group at Karolinska Institutet in Sweden and the Ludwig Institute for Cancer Research has now been able to show that gene activity is more dynamic and unpredictable than what was previously believed. There is often only one single, randomly chosen, gene copy active in each individual cell. Which gene copy is active may also change over time.
“This dynamic phenomenon inside cells has not previously been described, as the methods for studying gene activity have been based on analysing hundreds to thousands of cells at a time. This gives you an average, where the contribution of the copies from the father and mother of the same gene, known as the alleles, are mixed together. We have instead developed a method that allows us to analyse the gene activity in individual cells, which enabled this discovery”, says study leader Dr Rickard Sandberg.
The discovery casts new light on many issues in biomedical research, according to Rickard Sandberg. For example, the discovery could help explain how apparent differences can arise in identical twins, despite having nearly identical genes. The inherent randomness of how the parents’ copies are used in the cell might account for their phenotypic differences. Many diseases have previously been hard to explain as they have only developed in a subset of patients at risk, or caused symptoms of varying severity. Stochastic expression of a healthy and disease allele might help account for such variability in disease outcomes.
“This discovery is also interesting for basic research regarding gene activity and regulation. For example, it highlights the fact that studies and models of gene activity should be made using resolution for both the maternal and paternal alleles”, says Dr Sandberg.
The research has been financed using grants from the European Research Council, the Swedish Research Council, the Swedish Foundation for Strategic Research and the Åke Wiberg Foundation.
Publication: ‘Single-cell RNA-seq reveals dynamic, random monoallelic gene expression in mammalian cells’, Qiaolin Deng, Daniel Ramsköld, Björn Reinius and Rickard Sandberg, Science, online 10 January 2014.
I tidigare experiment med gräshoppor har Anders Forsmans forskargrupp visat att förmågan att etablera sig i nya och förändrade miljöer är högre om det är stora skillnader i exempelvis färgteckning, kroppsstorlek och beteende mellan individerna i gruppen.
I sin nya studie ville han ta reda på om liknande genetisk och fenotypisk variation ökar kolonisationsförmågan även hos andra arter. Han jämförde utfallen i alla de studier som med hjälp av experiment har undersökt hur genetisk och fenotypisk variation påverkar gruppens ekologiska framgång. Resultatet av metaanalysen visade att stora individuella skillnader tycks ha en lika stark och gynnsam effekt på gruppens etableringsförmåga och fortlevnad hos både växter och djur.
– Blandade grupper innehåller oftare åtminstone någon individ med egenskaper som lämpar sig för de nya levnadsvillkoren. Det handlar om både anpassningsförmåga och riskspridning – att inte lägga alla ägg i samma korg, säger Anders Forsman.
Effekten av individuell variation på etableringsförmåga var starkare i de experiment som genomförts under naturliga och varierade förhållanden i det fria, jämfört med experiment som gjorts under enklare förhållanden i laboratoriet.
– Variation kan gynna populationers och arters framgång via olika mekanismer. Fler av de här mekanismerna är aktiva i naturliga, komplexa ekologiska sammanhang där en hög anpassningsförmåga är viktig, förklarar Anders Forsman.
– De här resultaten är både betydelsefulla och glädjande, fortsätter han. De visar exempelvis att individuella skillnader kan vara ett framgångsrecept när hotade arter av växter och djur planteras ut i naturen för att bevara den biologiska mångfalden.
Resultaten stödjer forskargruppens tidigare upptäckt att färgvariabla arter av grodor, ödlor och ormar har större utbredningsområden jämfört med enhetliga arter. Kanske kan information om variationsrikedom mellan individer också användas till att identifiera invasiva arter innan de etablerar sig utanför sitt normala område och påverkar inhemska växter och djur.
Har då den här upptäckten enbart positiva konsekvenser? Det finns experiment som visar att en större genetisk variation också ökar förmågan hos virus, bakterier och parasiter att kolonisera sina värdorganismer.
– Att individuella olikheter medför en högre etableringsförmåga är dock inte bara av godo, det kan även bidra till sjukdomar och epidemier eftersom mer variabla virus, bakterier och parasiter är bättre på att kolonisera sina värdorganismer. Variation verkar vara nyckeln till framgång i många olika sammanhang i naturen, och vi har därför mycket att lära av att sammanföra upptäckter som görs inom skilda forskningsinriktningar, avslutar Anders Forsman.
FAKTA
Läs hela artikeln som i julveckan publiceras på hemsidan för i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences USA:
Hela artikeln: http://www.pnas.org/content/111/1/302.full
Abstract: http://www.pnas.org/content/early/2013/12/19/1317745111.abstract
Anders Forsman ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems. Här kan du läsa mer om gruppen: http://lnu.se/lnuc/eemis
Länk till Anders Forsmans personalhemsida: http://lnu.se/personal/anders.forsman
Artikeln
Forsman, A. 20143. Effects of genotypic and phenotypic variation on establishment are important for conservation, invasion and infection biology. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 111: 302-307.: Doi: http://dx.doi.org/10.1073/pnas.1317745111
Vi är alla genetiska blandningar av våra föräldrar, det vill säga varje gen i kroppen finns i två varianter, en kopia nedärvd från mamman och en kopia från pappan. De flesta forskningsstudier som gjorts inom området har pekat på att båda genkopiorna (det vill säga mammans och pappans) används i lika hög grad i cellerna. Men med hjälp av ny teknik har en forskargrupp på Karolinska Institutet och Ludwiginstitutet för cancerforskning nu kunnat visa att genaktiviteten är mer dynamisk och oberäknelig än man tidigare trott. Ofta är det bara en enda, slumpmässigt vald, genkopia som är aktiv i varje enskild cell. Vilken genkopia som är aktiv kan dessutom förändras över tid.
– Detta inre dynamiska cellfenomen har inte tidigare beskrivits, eftersom metoderna för att studera geners aktivitet har byggt på att man analyserar hundratals celler i taget. Man får då fram ett genomsnitt där bidragen från faderns och moderns kopia av en viss gen, de så kallade allelerna, blir sammanblandade. Vi har istället utvecklat en ny metod som gör det möjligt att analysera genernas aktivitet i enskilda celler, säger Rickard Sandberg, som har lett forskningen.
Upptäckten kastar nytt ljus på många frågor inom biomedicinsk forskning, menar Rickard Sandberg. Till exempel skulle upptäckten kunna hjälpa till att förklara varför enäggstvillingar inte är helt identiska, trots att de har nästan identisk genuppsättning. Många sjukdomar har hittills varit svåra att förklara eftersom de bara uppkommit i en andel av riskpatienterna eller orsakat symtom av varierande allvarlighetsgrad. Den inbyggda slumpen i hur föräldrakopiorna används i cellen kan hjälpa till att förklara variationen i symtom och sjukdom hos riskpatienter; hos den ena individen aktiveras genvarianter som leder till sjukdom, medan den andra individen förblir frisk eftersom tillräckligt av andra genvarianter har aktiverats.
– Denna upptäckt är också intressant för grundforskning om geners aktivitet och reglering. Det belyser till exempel att studier och modellering av genaktivitet bör göras med upplösning för både moderns och faderns alleler, säger Rickard Sandberg.
Forskningen har finansierats med anslag från Europeiska forskningsrådet, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Åke Wibergs Stiftelse.
Publikation: “Single-cell RNA-seq reveals dynamic, random monoallelic gene expression in mammalian cells”, Qiaolin Deng, Daniel Ramsköld, Björn Reinius and Rickard Sandberg, Science, online 10 januari.
I en avhandling från Karlstads universitet visar forskaren Christina Fjæraa Alfredsson hur ämnet ellagsyra, som finns i bland annat röda bär och nötter, kan få odlade celler från den svårbotade barncancersjukdomen neuroblastom att sluta dela sig och självdö.
I laboratoriestudier har Christina Fjæraa Alfredsson och hennes kollegor undersökt hur ellagsyra påverkar tillväxt och överlevnad av odlade neuroblastomceller. En viktig upptäckt var att tillsats av ellagsyra visade sig leda till att cellerna dog genom så kallad programmerad celldöd.
– Antalet tumörceller i vårt modellsystem minskade kraftigt efter tillsats av ellagsyra. Effekten var dosberoende, och samtidigt som cellernas tillväxt och deras förmåga att fästa vid varandra och underlaget minskade, så ökade kraftigt mängden celler som självdog, säger Christina Fjæraa Alfredsson.
Forskning om behandling av cancer
Förhoppningen är att resultaten kan ligga till grund för fortsatt forskning kring ellagsyra och möjligheten att i framtiden kunna använda detta ämne som komplement till dagens behandling av neuroblastom och andra cancerformer.
– Många års forskning återstår dock innan vi vet om ellagsyra kan komma till klinisk användning säger Christina Fjæraa Alfredsson.
Kraftig antioxidant som kan användas i framtida läkemedel
Ellagsyra är ett naturligt förekommande ämne, och tillhör gruppen fytokemikalier, ämnen som kan utvinnas ur växter. Mycket ellagsyra hittar man i granatäpplen, hallon, jordgubbar och valnötter. Ellagsyra och liknande ämnen är mest kända för att vara kraftiga antioxidanter, och för att därigenom potentiellt kunna skydda mot olika sjukdomar, men i dag intresserar sig forskare även för hur ellagsyra kan användas i framtida läkemedel för behandling av till exempel cancer.
Tredje vanligaste barncancersjukdomen
Neuroblastom är den tredje vanligaste barncancersjukdomen hos barn och den vanligaste cancerformen hos barn under ett år. Aggressivt neuroblastom är en svårbehandlad cancer, och trots intensiv forskning på området är dödligheten i denna form av neuroblastom fortfarande hög jämfört med andra cancerformer. Därför är det viktigt att ta fram alternativ som kan komplettera dagens behandlingsmetoder.
Christina Fjæraa Alfredsson disputerade i biomedicinsk vetenskap vid Karlstads universitet den 29 november. Hennes avhandling ”Effects of ellagic acid in neuroblastoma cells” består av fyra delarbeten.
Resultaten av studien publiceras nu i den högt rankade tidskriften Science Translational Medicine.
Att identifiera sjukdomsframkallande gener har visat sig vara betydligt mer komplicerat än man trodde när det mänskliga genomet hade kartlagts. Tusentals gener kan vara inblandade i utvecklingen av en sjukdom som allergi.
Forskare i Linköping och Göteborg har i samverkan med kolleger i Sverige, Danmark, Tyskland, Kina och USA utvecklat en analytisk strategi där de med ny genomteknik identifierat en modul av gener som samverkar med interleukin-13, ett nyckelämne vid allergier. De fann att S100A4 hade en viktig roll i denna modul.
Studien som leddes av professor Mikael Benson vid Linköpings universitet kunde också visa positiva effekter av att blockera genen med antikroppar, såväl i en musmodell som i celler från allergipatienter. Resultaten talar för att behandling riktad mot S100A4 kan lindra allergi, men troligen behövs en kombinationsbehandling riktad mot flera gener i modulen.
– Våra resultat bygger på en ny forskningsgren, systemmedicin, som syftar till att utveckla diagnostik och terapi för förebyggande och individualiserad behandling, säger Mikael Benson som är professor i pediatrik.
FAKTA
Studien ingår i forskningsprojektet MultiMod som stöds av Europakommissionens sjunde ramprogram.
Artikel: A generally applicable translational strategy identifies S100A4 as a candidate gene in allergy ]av Sören Bruhn et al. Science Translational Medicine 8 januari 2014.
The MultiMod project
Under dinosauriernas tidsålder dominerades jordklotets havsmiljöer av enorma reptiler som mosasaurier och fisködlor, men även havssköldpaddor. Man har tidigare endast kunnat gissa sig till färgerna hos dessa djur. Men nu har bevarade pigment i fossilt skinn analyserats vid SP Sveriges tekniska forskningsinstitut i Borås och MAX IV-laboratoriet vid Lunds universitet. De unika skinnresterna kommer från en 55 miljoner år gammal havslädersköldpadda, en 85 miljoner år gammal mosasaurie och en fisködla som levde för 196-190 miljoner år sedan. Fynden är de första som avslöjar färgteckningen hos utdöda havsdjur.
– Egentligen är det helt fantastiskt. När jag började läsa vid Lunds universitet 1993 hade filmen Jurassic Park precis haft premiär, och den var en bidragande orsak till att jag intresserade mig för biologi och paleontologi. Då, för 20 år sedan, var det helt otänkbart att man någonsin skulle kunna hitta biologiska rester efter djur som varit utdöda i miljontals år, men här är vi nu och jag är själv del i det, säger Johan Lindgren om upptäckten av pigmenten.
Johan Lindgren är geologiforskare vid Lunds universitet och har lett den internationella forskargrupp som har undersökt fossilen. Tillsammans med kollegorna – från bland annat Danmark, England och USA – redovisar han nu resultaten av studien i den vetenskapliga tidskriften Nature. Det mest sensationella med upptäckten är att det nu med säkerhet kan fastställas att reptilerna helt eller delvis var mycket mörkt färgade, något som troligtvis underlättade djurens reglering av kroppstemperaturen, men även bidrog till ett effektivt kamouflage och skydd mot skadlig UV-strålning.
Fossilen som analyserats består av skelett, men även av mörka skinnpartier innehållande mikrometerstora, avlånga strukturer. Dessa har tidigare antagits vara förkolnade rester av de bakterier som en gång i tiden bidrog till kadavrens nedbrytning. Men genom att undersöka fossilens kemiska sammansättning kan nu Lindgren och hans kollegor visa att det i själva verket är djurens egna färgämnen, melanin, som finns bevarade och att de mikrometerstora strukturerna är rester av så kallade melanosomer, eller pigmentorganeller.
– Våra resultat är verkligen häpnadsväckande. Färgämnet melanin är nästan ofattbart stabilt. Vår upptäckt gör det möjligt för oss att göra en svindlande tidsresa och återbesöka de här uråldriga reptilerna med hjälp av deras egna biomolekyler. Nu äntligen kan vi utnyttja våra mest avancerade mätinstrument för att lära oss hur de här djuren såg ut och hur de levde, säger kemiprofessor Per Uvdal, en av medförfattarna till den vetenskapliga studien och verksam vid MAX IV-laboratoriet i Lund.
Mosasaurierna (98–65 miljoner år sedan) var havslevande jätteödlor som kunde bli upp till 15 meter långa, medan fisködlorna (250–94 miljoner år sedan) kunde bli ännu större. Fisködlorna och mosasaurierna dog ut under krittiden, men havslädersköldpaddorna finns kvar än idag. Ett av de mest utmärkande dragen hos dagens havsläderskölpadda, Dermochelys, är att den nästan är helt svart på ryggsidan, något som troligtvis bidrar till dess i det närmsta världsvida utbredning, även i arktiska områden.
Havslädersköldpaddans förmåga att överleva i kalla klimat har huvudsakligen tillskrivits dess enorma storlek, men det har även visat sig att dessa djur solar sig uppe på havsytan under dygnets ljusa timmar, framför allt mitt på dagen. Den svarta färgen gör att sköldpaddan snabbare värms upp och når en högre kroppstemperatur än vad den annars hade gjort om dess färg varit ljus.
– Troligtvis hade även den fossila havslädersköldpaddan en liknande färgteckning och ett likartat levnadssätt. Även mosasaurierna och fisködlorna, som också fanns över hela jorden, kan ha utnyttjat sin mörka färg till att snabbt värmas upp mellan dyken, säger Johan Lindgren.
Han konstaterar vidare att om deras rön stämmer så var fisködlorna, i motsats till de flesta andra havsdjur, enhetligt mörka. Ett liknande färgschema har dagens djupdykande kaskeloter, kanske som kamouflage i en värld utan ljus eller som UV-skydd då valarna spenderar mycket tid uppe vid ytan mellan dyken. Även fisködlorna anses ha varit djupdykande, och om deras färgteckning stämmer överens med kaskeloternas så kan även detta tyda på en likartad livsstil, menar Lindgren.
Studien är också kopplad till ett EU-projekt där även Norge, Belgien och Spanien finns med.
Mag-tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom har blivit vanligare efter andra världskriget men vad som orsakar sjukdomarna, som drabbar ett par tusen personer i Sverige varje år, är fortfarande okänt. Behandlingen är till stor del inriktad på att dämpa inflammationen med kortison, låga doser av cellgifter och biologiska läkemedel som så kallade TNF-hämmare.
I Örebro har man sedan många år bedrivit en uppmärksammad tvillingforskning för att försöka förstå vilka orsaker som kan finnas i arv och miljö vid inflammatorisk tarmsjukdom, det vill säga ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
Rising star
– Nu blir forskningen mer och mer inriktad på biomarkörer, som är av betydelse vid uppkomsten och den fortsatta utvecklingen av de här sjukdomarna, berättar överläkaren Jonas Halfvarson, som för två år sedan uppmärksammades som Rising Star in European Gastroenterology.
– Det är mycket hedrande och ens forskning hamnar i rampljuset, man uppmärksammas och det är bra för nätverkande och för att skapa kontakter.
För ett par år sedan fick tvillingforskningen ytterligare stöd från Vetenskapsrådet med närmare två miljoner kronor. Det projektet har nu börjat visa resultat inklusive ett antal publikationer som är på väg.
Sjuk eller inte?
– Vi har bland annat kunnat visa att det vid IBD (Inflammatory Bowel Disease = inflammatorisk tarmsjukdom) inte är en glasklar gräns mellan att vara sjuk eller inte. Det är en gråskala där en tvilling kan vara sjuk och den andra till synes frisk. Jämfört med en helt frisk person, kan den till synes friska tvillingen ha en rad markörer, som speglar en låggradig inflammation utan att sjukdomen har brutit ut i full skala.
Kunskaperna från tvillingprojektet, som kommer att fortsätta att producera forskningsresultat, är en av grunderna för den nämnda nationella studien, som kallas Swedish Inception Cohort in IBD (SIC IBD). Den är även delvis kopplad till EU-studien, IBD Character.
Biobank blir grunden
– Grunden för den fortsatta forskningen är en biobank, som vi bygger upp här i Örebro. Vid diagnostillfället tillfrågas patienterna om de vill delta i studien och från deltagarna tar vi prover från bland annat tarmen och blodet för att bygga upp biobanken, säger Jonas Halfvarson.
I princip samtliga universitetssjukhus i landet har redan anslutit sig till projektet. Hittills har prover från ett 100-tal patienter samlats in och man räknar med att banken kommer att växa med 100-200 patienter om året.
– Man kan säga att det nya, kliniska forskningscentret vid Campus USÖ, och den utrustning som finns där med ett modernt och säkert fryslandskap är en förutsättning för sådana här större studier, det är en strategiskt viktig satsning för forskningen.
Sikte på kroniska sjukdomar
Den här nationella studien kan också ses som ett uttryck för en nationell styrning mot att prioritera olika kroniska tillstånd som är på gång efter många års koncentration på akutsjukvård.
Med hjälp av tvillingstudierna och biobanken hoppas vi kunna definiera olika biomarkörer för tarmsjukdomarna, och vilka processer som de är kopplade till?
I nästa steg ska man omsätta kunskaperna om biomarkörer för att se vilka markörer som speglar den fortsatta utvecklingen vid sjukdomarna.
– Såväl ulcerös kolit som Crohns sjukdom kan yttra sig på olika sätt. Ibland är det bara en liten del av tarmen som drabbas, ibland är det mer omfattande. Vi vill se om man genom olika biologiska markörer kan förutspå hur sjukdomen kan komma att utvecklas från diagnos och även vilka möjligheter till behandling det kan finnas.
Lika och olika
Crohns sjukdom och ulcerös kolit har många likheter, men ulcerös kolit uppträder enbart i änd- och tjocktarm medan Crohns sjukdom kan drabba hela tarmsystemet från mun till ändtarm. Den yttrar sig som inflammationer som leder till blödningar, diarréer och slembildningar, ibland även buksmärtor.
– I svåra fall kan den vara invalidiserande för den som är sjuk med inkontinens och ”social isolering”. Vi vet att arv har betydelse för sjukdomen och även vilken typ patienten kan drabbas av. Men när det gäller behandling går det än så länge ut på att dämpa inflammationen, vilket kan leda till biverkningar.
Man räknar med att en halv till en procent av befolkningen, ungefär 600 000 personer lider av någon av de här tarmsjukdomarna.
Det finns många åsikter om mobilanvändning i samband med bilkörning och nu tittar även forskare på hur beteendet förändras hos cyklister av att samtidigt hantera en telefon. VTI gör studien på uppdrag av Länsförsäkringar och även om alla resultat inte är klara kan forskarna redan nu se ett visst mönster.
– Vi ser att en del av cyklisterna väljer att stanna helt och hållet för att lösa sina uppgifter, lyssnar man på musik så cyklar man lika fort eller aningen snabbare än om man cyklar utan musik i örat, utför man andra uppgifter med telefonen så saktar man ner, säger Katja Kircher, forskare på VTI.
Det finns också skillnader på om cyklisten blir uppringd eller om cyklisten själv väljer att ringa eller sms:a. Studien visar att blickbeteendet beror på om uppgiften kommer utifrån (man blir uppringd eller får sms), eller om man själv initierar uppgiften. I det sistnämnda fallet är det ofta längre och fler blickar till telefonen som är vanliga.
Frågeställningen var hur cyklisterna går tillväga för att lösa uppgifterna, vilka strategier som finns och hur beteendet förändras av att de samtidigt med cyklingen hanterar en telefon.
– Man väljer situationer för att ringa upp samt sms:a där omgivningen är säker, och där man kan tillåta sig långa blickar mot telefonen. Även hastighetsanpassningen ger mer tid för att reagera, säger Katja Kircher.
FAKTA
VTI genomförde studien med 22 unga cyklister som cyklade samma sträcka fem gånger var. På sträckan fick de utföra olika uppgifter med sin mobiltelefon, såsom lyssna på musik, ringa, bli uppringd, sms:a och leta efter information på nätet. Cyklisterna fick göra uppgiften som de ville och det var till exempel tillåtet att sakta in eller stanna helt och hållet. Försökspersonerna använde sin egen telefon och sin egen cykel så att de var vana vid handhavandet. Cyklarna och cyklisterna var instrumenterade med ögontracking-utrustning, kameror samt gps.
I studien har Gabriel Högström, Anna Nordström och Peter Nordström, professor vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, analyserat data från 743 498 svenska män som genomgick läkarundersökningar vid 18 års ålder i samband med att de mönstrade inför militärtjänstgöring, åren 1969-1984. Männens kondition mättes med ett cykeltest där motståndet ökades gradvis tills de var alltför utmattade för att fortsätta. De följdes sedan under i genomsnitt 34 år fram tills de drabbades av en hjärtinfarkt, fram till att de avled, eller fram till den 1 januari 2011, beroende på vilket som kom först.
Studien visar att god kondition i tonåren minskade risken för hjärtinfarkt senare i livet. Vältränade, men överviktiga eller feta män, hade dock en signifikant högre risk att drabbas av hjärtinfarkt, jämfört med otränade, smala män.
– Samtidigt som bra kondition i slutet av tonåren kan minska risken för hjärtinfarkt verkar konditionen inte fullt ut kompensera för riskerna med att ha övervikt eller fetma. Det är alltså viktigare att vara normalviktig än att vara i bra fysisk form, men att det är ännu bättre att vara både vältränad och att ha en normal vikt, säger Peter Nordström.
Studien visar att varje ökning av konditionen med 15 procent minskade risken för en hjärtinfarkt 30 år senare med cirka 18 procent. Detta efter justering för olika påverkande faktorer inklusive socioekonomisk bakgrund och kroppsmasseindex, BMI. Resultaten indikerar också att regelbunden konditionsträning sent i tonåren är associerat med 35 procent mindre risk för att drabbas av en tidig hjärtinfarkt.
Forskarna beräknar att i hela materialet drabbades 1 550 män per 100 000 av hjärtinfarkt. Bland dessa var 43 procent normalviktiga eller smala i tonåren och hade en kondition över genomsnittet. I denna del av gruppen visade det sig att bara 803 män per 100 000 drabbades av hjärtinfarkt.
– Risken för hjärtinfarkt var alltså nästan halverad bland de som var normalviktiga eller smala i slutet av tonåren. Men studien visade bara att det fanns ett samband mellan kondition och en minskad förekomst av hjärtinfarkt, vi kunde inte visa att det var den förbättrade konditionen i sig som minskade risken för hjärtinfarkt, säger Peter Nordström.
Han berättar att förhållandet mellan kondition och hjärtsjukdomar är komplext och kan påverkas av ett stort antal felkällor. Vissa människor kan exempelvis ha en genetisk predisposition för både hög fysisk kondition och en låg risk för hjärtsjukdom.
– Så vitt vi vet är detta den första riktigt stora studie som undersöker länken mellan fysisk kondition hos tonåringar och risken för hjärtinfarkt senare i livet. Eftersom hjärt-kärlsjukdomar utgör ett stort folkhälsoproblem och konditionsträning både är lättillgängligt och går att genomföra till en låg kostnad är dessa resultat och den här typen av studier viktiga när det gäller planering av förebyggande folkhälsoinsatser, säger Peter Nordström.
Läs studien i European Heart Journal.
What is now dry desert was once a beach littered with the bones and teeth of ancient marine reptiles and dinosaurs.<br />A string of vertebrae from the tail of a huge “Brontosaurus-like” sauropod, together with some shed teeth from a carnivorous theropod represent the first formally identified dinosaur fossils from Saudi Arabia, and were found in the north-western part of the Kingdom along the coast of the Red Sea.
The remains were discovered during excavations conducted by a team of scientists working under the auspices of the Saudi Geological Survey, Jeddah.
The dinosaur finds were recently published in the scientific journal PLOS ONE and jointly authored by participating researchers from Sweden, Australia and Saudi Arabia.
“Dinosaur fossils are exceptionally rare in the Arabian Peninsula, with only a handful of highly fragmented bones documented this far” says Dr Benjamin Kear, based at Uppsala University in Sweden and lead author of the study.
“This discovery is important not only because of where the remains were found, but also because of the fact that we can actually identify them. Indeed, these are the first taxonomically recognizable dinosaurs reported from the Arabian Peninsula” Dr Kear continues.
“Dinosaur remains from the Arabian Peninsula and the area east of the Mediterranean Sea are exceedingly rare because sedimentary rocks deposited in streams and rivers during the Age of Dinosaurs are rare, particularly in Saudi Arabia itself” says Dr Tom Rich from Museum Victoria in Australia.
When these dinosaurs were alive, the Arabian landmass was largely underwater and formed the north-western coastal margin of the African continent.
“The hardest fossil to find is the first one. Knowing that they occur in a particular area and the circumstances under which they do, makes finding more fossils significantly less difficult” says Dr Rich.
The teeth and bones are approximately 72 million years old.
Two types of dinosaur were described from the assemblage, a bipedal meat-eating abelisaurid distantly related to Tyrannosaurus but only about six metres long, and a plant-eating titanosaur perhaps up to 20 metres in length.
Similar dinosaurs have been found in North Africa, Madagascar and as far away as South America
Kear BP, Rich TH, Vickers-Rich P, Ali MA, Al-Mufarreh YA, et al. (2013) First Dinosaurs from Saudi Arabia. PLoS ONE 8(12): e84041. doi:10.1371/journal.pone.0084041
Det som nu är en torr öken var en gång en strand med uppsköljda ben och tänder från urtida marina reptiler och dinosaurier.
En kota från svansen hos en jättelik Brontosaurus-liknande sauropod tillsammans med några tappade tänder från en köttätande theropod är de första fossilen från Saudiarabien som formellt blivit identifierade som dinosauriefossil. Fossilen hittades i den nordvästra delen av landet längs med Rödahavskusten.
Lämningarna hittades under utgrävningar utförda av en grupp forskare under beskydd av the Saudi Geological Survey i Jeddah. Fynden har nyligen beskrivits i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE som författats av forskare från Sverige, Australien och Saudiarabien.
– Dinosauriefossil är extremt ovanliga på den Arabiska halvön. Bara en handfull mycket fragmenterade ben har dokumenterats så här långt, säger Benjamin Kear, forskare i paleobiologi vid Uppsala universitet och artikelns huvudförfattare.
– Den här upptäckten är viktig inte bara för att dessa lämningar faktiskt hittades men också för att vi kan identifiera dem. Dessa är de första taxonomiskt identifierbara dinosaurierna från den Arabiska halvön som har rapporterats, säger Benjamin Kear.
– Kvarlämningar från dinosaurier från den Arabiska halvön och området öster om Medelhavet är utomordentligt sällsynta på grund av att sedimentära bergarter som deponerats i floder och strömmar under dinosauriernas tid är ovanliga, särskilt i Saudiarabien, säger forskaren Tom Rich från Museum Victoria i Australien.
När dessa dinosaurier levde var den Arabiska halvön till största del under vatten och utgjorde den nordöstra kusten på den afrikanska kontinenten.
– Det första fossilet är det svåraste att hitta. Att veta att de finns i ett särskilt område och omständigheterna kring dem gör det mycket lättare att hitta fler fossil, säger Tom Rich.
Tänderna och benen är uppskattningsvis 72 miljoner år gamla.
Utifrån fossilen kan två olika typer av dinosaurier beskrivas, en tvåbent köttätande abelisaurid avlägset släkt med Tyrannosaurus men bara sex meter lång, och en växtätande titanosaur som kan ha varit ända upp emot 20 meter lång.
Liknande dinosaurier har hittats i Nordafrika, på Madagaskar och så långt bort som Sydamerika.
FAKTA
Kear BP, Rich TH, Vickers-Rich P, Ali MA, Al-Mufarreh YA, et al. (2013) First Dinosaurs from Saudi Arabia. PLoS ONE 8(12): e84041. doi:10.1371/journal.pone.0084041