Tidskriften Blood publicerar en ny studie om en läkemedelskandidat för multipelt myelom, en cancerform som drabbar cirka en procent av alla tumörpatienter. I Sverige drabbas ungefär 600 personer per år av denna sjukdom. Multipelt myelom är en allvarlig sjukdom och det finns ett stort medicinskt behov av nya terapier, särskilt för alla de patienter vars tumörceller blivit resistenta,
motståndskraftiga, mot nuvarande behandling.

– Fyndet att vår substans är effektiv på multipelt myelomceller resistenta mot konventionell terapi är mycket lovande för framtiden. Vi har nu stora förhoppningar att tillsammans med Harvard Medical School kunna utveckla en effektiv behandling, säger Stig Linder, professor vid institutionen för onkologi och patologi vid Karolinska Institutet.

I studien visas att läkemedelskandidaten, kallad VLX1570, hämmar tumörtillväxt och förlänger överlevnaden i prekliniska multipla myelommodeller. Exakt hur läkemedelskandidaten verkar identifierades tidigare vid Karolinska Institutet (Nature Medicine, 2011). Förenklat kan sägas att tumörceller är känsligare än normala celler för störningar i det maskineri som bryter ned defekta proteiner. Blockering av detta maskineri framkallar programmerad celldöd, eller ”apoptos”, av tumörcellerna.

– Vi visar här att läkemedelskandidaten avdödar multipelt myelomceller från cancerpatienter. Dessutom är substansen effektiv mot myelomceller som utvecklat resistens mot det kliniskt använda läkemedlet bortezomib, berättar Stig Linder.

Doktor Dharminder Chauhan vid Harvard Medical School säger att verkningsmekanismen är mycket intressant för utvecklingen av nya cancerläkemedel och tillägger:

– Vi är mycket glada att utforska den terapeutiska potentialen hos denna nya läkemedelskandidat i kliniska studier. Vår förhoppning är att vår gemensamma forskning kommer leda till bättre behandling av cancer.

Studien visar vidare att synergistisk aktivitet erhålls när den nya substansen kombineras med andra cancerterapier. Nästa år påbörjas en stor klinisk studie, i samarbete med företaget Vivolux AB (Uppsala), Karolinska Institutet och Harvard Medical School.

– Lyckas vi med det här är det en stor framgång, först och främst för alla cancerpatienter som får bättre behandling, men också för svensk läkemedelsindustri, säger Stig Linder avslutningsvis.

Forskningen har finansierats av amerikanska NIH, American Cancer Society, Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Alex och Eva Wallströms stiftelse, Åke Olssons stiftelse, Radiumhemmets forskningsfonder, SSF och Vivolux AB.

Publikation: “A novel small molecule inhibitor of deubiquitylating enzyme USP14 and UCHL5 induces apoptosis in myeloma cells and overcomes Bortezomib resistence”, Tian Z, D’Arcy P, Wang X, Ray A, Tai Y-T, Hu Y, Carrasco R, Linder S, Chauhan D, Anderson K, Blood, online 6 December 2013.

I VTI rapport 794 konstaterar forskarna tre systemfel. Dels är priset för att använda infrastruktur alltför lågt och dels är ett betydande antal stora investeringar i infrastruktur samhällsekonomiskt olönsamma. Dessutom brister det i uppföljningen på projektnivå när det gäller resursanvändning för drift och underhåll samt investeringar i vägar och järnvägar.

– Samtliga systemfel ligger i gränslandet mellan politik och förvaltning och innebär inte att någon gör lagöverträdelser, däremot strider felen mot de mål som riksdagen ställt upp för trafikpolitiken, säger Jan-Eric Nilsson, professor, VTI.

En förklaring till varför det genomförs olönsamma infrastrukturprojekt har sin grund i ansvars-fördelningen mellan lokal, regional och nationell nivå i den svenska förvaltningen, enligt rapporten. En annan förklaring har att göra med det som kallas politisk ekonomi, det vill säga vad som ligger bakom beslutsfattarnas position i samhället, exempelvis sannolikheten för att bli vald eller omvald.

Väg går före utbildning
När en investering är samhällsekonomiskt olönsam är nyttan för nuvarande och framtida användare inte tillräcklig för att motivera nybyggnadskostnaden. Trycket från regionala intressen som har stor del av nyttan men som endast bidrar delvis till kostnaden för den nya anläggningen, innebär en risk för att resurser flyttas från exempelvis investeringar i utbildning, till vägar och järnvägar som har lägre samhällsnytta.

Beroende på fördelningen av ansvaret för genomförande och finansiering av stora infrastrukturprojekt ser beslutsfattarnas incitament olika ut.

– Ett konkret exempel är Västlänken i Göteborg där kalkylen visar att investeringen är rejält olönsam. Eftersom regionen frivilligt gått med på att betala en del av räkningen på lokal nivå bromsas incitamenten för att ropa efter investeringar. Men så länge den lokala nyttan av projekten är större än kravet på egna bidrag kvarstår regionens intresse för att få del av statliga investeringsmedel, säger Jan-Eric Nilsson.

Politisk kontroll med ökad insyn
I rapporten uttrycker forskarna att det vare sig är möjligt eller önskvärt att ta bort den politiska kontrollen över infrastrukturinvesteringar, istället behövs en ökad transparens för att minska risken för olönsamma investeringar.

– Norge har tagit några viktiga steg i denna riktning. Exempelvis har det norska finansdepartementet engagerat sig i att ta fram sektorsövergripande instruktioner för hur samhällsekonomiska analyser ska genomföras och vilka parametervärden som ska användas. Med detta säkerställer man att statliga myndigheter genomför analyser på ett enhetligt sätt och man skapar också förutsättningar för att analyserna genomförs utan att snegla på konsekvenserna i den egna sektorn, säger Jan-Eric Nilsson.

Enligt rapporten så är förbättrad genomsynlighet också en god medicin mot systemfelen i form av felinvesteringar i infrastruktur och för låga skatter på infrastrukturens användning. Genom att förbättra kunskapen om lönsamhet och om vad som vore en lämplig skattenivå förbättras sannolikheten för att besluten bidrar till en god resursanvändning.

Fyra förslag till policyåtgärder
Bristande uppföljning ger som alltid konsekvensen att det blir svårt eller omöjligt att lära av goda och mindre goda exempel för att i framtiden använda resurser på ett bättre sätt. I rapporten ges fyra förslag till policyåtgärder för att förbättra uppföljning och kontroll samt öka transparensen.

1. Flytta ansvaret för att utarbeta instruktioner för de samhällsekonomiska kalkylerna till en central myndighet eller till finansdepartementet.
2. Inför extern kvalitetskontroll av alla projekt som kostar mer än en miljard kronor, innan det ges starttillstånd. I exempelvis Norge finns redan ett system som innebär att stora offentliga investeringar ska föregås av oberoende förstudier.
3. Offentliggör resultaten av samhällsekonomiska kalkyler och beräkningar som görs av samhällets kostnader för att använda infrastrukturen, så långt det är möjligt. Detta ökar genomlysningen av de politiskt fattade besluten.
4. Ge varje myndighet i uppdrag att i sin årsredovisning visa hur många upphandlingskontrakt som tecknats under det gångna året, hur många kontrakt som avslutats och i vilken utsträckning kostnaderna överskridit de kostnader som fastställdes i det ursprungliga avtalet med entreprenören.

VTI rapport 794

Hydrocefalus kallades tidigare vattenskalle, och innebär att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Både barn och vuxna drabbas. Hydrocefalus hos vuxna kan ge gångstörning, balansproblem, personlighetsförändringar, demens och urininkontinens.

Patienter med hydrocefalus behöver en operation, som ofta innebär att hjärnvätskan leds bort till andra delar av kroppen med hjälp av en tunn plastslang, en shunt.

– Det är en mycket effektiv behandling. Patienterna blir i allmänhet betydligt bättre efter operation, och kan sedan leva ett mer självständigt liv, säger Magnus Tisell, docent i neurokirurgi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och överläkare på neurokirurgen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Mellan 2009 och 2011 fick en grupp vuxna patienter med hydrocefalus vänta i genomsnitt ett drygt år på sin operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Som längst fick patienter vänta två år innan de kunde opereras.

– Under väntetiden blev patienterna kraftigt försämrade i samtliga symtom. Några blev rullstolsburna. När de väl opererades förbättrades de inte lika mycket vad gäller gång, balans och mentala funktioner som de patienter som opererades inom tre månader, säger ST-läkaren Kerstin Andrén som också arbetat med studien.

I studien har forskarna jämfört 33 patienter som tvingades vänta på operation i mer än sex månader med 69 patienter som opererades inom tre månader, och fann en kraftig skillnad mellan grupperna.

– Det är första gången vi kunnat studera vad som händer med patienter med hydrocefalus när behandlingen fördröjs. Operationsresurserna är begränsade, och det är viktigt för prioriteringen att veta hur olika patientgrupper drabbas om de måste vänta på sin operation, säger Magnus Tisell.

Studien har nyligen publicerats i tidskriften Journal of Neurology, Neurosurgery and Psychiatry.
Länk till sammanfattning: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24292998

Projektetet Flickors utvecklingsvägar till multiproblematik: långsiktig anpassning och överföring mellan generationer har fått närmare tre miljoner kronor för att öka kunskaperna om unga flickors brottskarriär. Syftet är också att se hur samhället kan hjälpa flickorna att anpassa sig till en livsstil som inte kräver ekonomiska eller andra insatser av samhället.

– Kriminologisk forskning handlar nästan enbart om män och pojkar och det finns stora kunskapsluckor om det speciella mekanismer som ligger bakom brottsligt beteende hos kvinnor, säger Lia Ahonen, som är filosofie doktor i socialt arbete och fil mag i psykologi och vid sidan av CDR också, via ett stipendium från Forte gästforskar vid University of Pittsburgh, Pennsylvania, USA.

Huvuddelen av projektet bygger på databasen Pittsburgh Girls Study, PGS, som är världens största longitudinella databas för flickor, och till viss del den svenska databasen Individuell utveckling och adaption, IDA, som finns vid Örebro universitet med Henrik Andershed och Anna-Karin Andershed som ansvariga.

Forskningen kommer att titta på faktorer som utveckling från mindre problembeteenden till kriminalitet, folkhälsofrågor som till exempel psykisk ohälsa, missbruk, val av partner från likande miljö och överföring av brottslighet från en generation till en annan. Det är förhållanden som kan vara relevanta för förebyggande och avhjälpande åtgärder, som är mycket mindre utvecklade för flickor än för pojkar.

Justerad 24 jan 2014:
Lia Ahonen beviljades pengar till det här projektet av Forte vilket tidigare meddelats. Innan hon accepterade det erbjudandet, visade det sig att även Vetenskapsrådet tyckte att det var ett projekt värt att satsa på. Eftersom man inte kan ta emot pengar från flera håll för samma forskningsprojekt, valde Lia Ahonen att gå vidare med Vetenskapsrådet.

Det finns kontroverser om hur länge borreliainfektion ska behandlas, framför allt hos personer som fortfarande har symtom efter sedvanlig behandling med antibiotika. Idag behandlas borreliainfektion med antibiotika, i de flesta fall högst två veckor. SBU har undersökt nytta och risker med längre tids behandling.

Granskningen visar att det behövs bättre studier, både för barn och vuxna. Det gäller både vid den typiska cirkelformade hudrodnaden, erythema migrans, och vid de mer ovanliga formerna av borreliainfektion som påverkar nervsystemet eller lederna.

Längre tids behandling med antibiotika kan medföra vissa risker, enligt rapporten. Riskerna hänger samman med att antibiotika ges via en kateter som läggs in i en ven för daglig dosering. Här finns risk för allvarliga komplikationer som blodpropp. Bakteriefloran i tarmen kan också rubbas. Dessutom finns det risk för att bakterier som är resistenta mot antibiotika ökar i befolkningen.

Bakgrund
Mellan 5 000–10 000 personer får diagnosen borreliainfektion i Sverige varje år. Södra och östra delarna av landet är högriskområden. Risken att smittas i södra Sverige beräknas till cirka 1 per 150 fästingbett. Infektionen kan yttra sig på flera sätt. Det vanligaste är en typisk cirkelformad hudrodnad, så kallad erythema migrans. Betydligt mer ovanligt är neurologisk påverkan eller påverkan på leder, så kallade neuroborrelios respektive borreliaartrit. SBU:s oberoende granskning har genomförts efter önskemål från Socialstyrelsen, Försäkrings-kassan, Svenska Infektionsläkar-föreningen samt patientföreningen Borrelia och TBE Föreningen i Sverige. 

Rapporten ”Behandlingstid vid borreliainfektion” (2013) med slutsatser och sammanfattning finns på www.sbu.se.

I en avhandling från Linnéuniversitetet har Kristina Schildmeijer studerat metoder för att förebygga vårdskador.

Studier från Europa, inklusive Sverige, har visat att vårdskador drabbar cirka 9-12 procent. Förutom det mänskliga lidandet, innebär vårdskador stora samhälleliga kostnader. En god patientsäkerhetskultur är viktig för att förebygga vårdskador. Olika metoder finns utformade för detta. En av dem är strukturerad journalgranskning, där den dokumentation som gjorts i patientens journal under ett vårdtillfälle granskas.

De mest använda journalgranskningsmetoderna är Global Trigger Tool metoden och Harvard Medical Practice Study metoden. De har visat sig kunna identifiera fler vårdskador och även tillbud, i jämförelse med andra metoder. Vid en jämförelse mellan journalgranskning och fem lokala och nationella avvikelsehanteringssystem, identifierade journalgranskningsmetoden 118 tillbud medan totalt 16 identifierades via övriga system. Tio av dessa 16 tillbud hittades även med hjälp av journalgranskningsmetoden. Genom att studera journalgranskning mer ingående, kan värdefull information erhållas om hur dessa metoder kan användas på bästa sätt.

Kristina Schildmeijers avhandling har som övergripande syfte att utvärdera, jämföra och utvidga strukturerad journalgransknings kliniska användbarhet inom hälso- och sjukvård.
Avhandlingen visar att de vanligaste vårdskadorna som identifierades var vårdrelaterade infektioner och de vanligaste tillbuden var relaterade till läkemedel.

– Retrospektiv journalgranskning visade sig vara en användbar metod, både vad gäller identifiering av vårdskador och av tillbud, säger Kristina Schildmeijer. Retrospektiv journalgranskning identifierar fler vårdskador i jämförelse med andra metoder. Gemensam undervisning och träning i hur bedömningar ska göras kan ge en ökad samstämmighet mellan olika granskningsteam. Om metoderna ska användas för jämförelser mellan kliniker och sjukhus, är det viktigt med en samsyn vad gäller bedömningar.

Avhandlingen visar vidare att genom att även använda strukturerad journalgranskning för identifiering av tillbud kan man få ny och viktig information, som i sin tur kan användas för att förbättra patientsäkerheten och därmed förhindra att ytterligare patienter drabbas av vårdskador.

FAKTA
Kristina Schildmeijer är filosofie magister inom vårdvetenskap och sociologi. Hon arbetar som adjunkt vid Linnéuniversitetet. Avhandlingen ”Aspects of retrospective record review – A matter of patient safety” försvaras fredagen den 6 december.  Opponent är professor emeritus Rune Sjödahl, Linköpings universitet. Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se.

Margareta Engvall, universitetsadjunkt och lärareutbildare vid Linköpings universitet har studerat och analyserat matematikundervisning i lågstadiet under lektioner då det handlat om addition och subtraktion.

– Syftet har varit att undersöka vad lärare och elever gör i matematikklassrummet – och vad eleverna ges möjlighet att lära av undervisningen.
Margareta Engvall konstaterar att undervisningen skiljer sig mycket mellan olika klasser och lärare. I en del klasser jobbar elever ofta två och två, eller i grupper. I andra helt självständigt. I en del klasser får eleverna presentera sitt arbete och argumentera för lösningar framför klassen, i andra är det läraren som håller i genomgångarna för helklassen. I en del klassrum är det eleverna själva som väljer vilken sorts laborativt material de ska använda, som klossar och strukturerat tiobasmaterial, i andra jobbar man mest i sina böcker.

– Förenklat kan man säga att desto fler metoder som läraren och eleverna använder, desto större möjligheter ges eleverna att utveckla förståelse och lära sig hantera matematiken, säger Margareta Engvall.

Som måttstock har hon utgått från olika förmågor som läroplanen anger att eleverna ska utveckla i matematikundervisningen; metod- och beräkningsförmåga, begreppsförmåga, resonemangsförmåga samt kommunikationsförmåga.

Om läraren och undervisningen fokuserar på memorering av matematikregler riktas uppmärksamheten mot procedurer i matematiken. Det ger eleverna möjlighet att utveckla metod- och beräkningsförmåga.

– Men i ett klassrum där läraren låter elever själva välja sina räknemetoder och ”hjälpmaterial”, samt argumentera för sina val, skapas även möjlighet för utveckling av begrepps- och argumentationsförmåga, säger Margareta Engvall.

Men sådan undervisning kräver mer av läraren både vad gäller att kunna bemöta elevernas tankar och att vara förberedd när det gäller själva undervisningsinnehållet.

– Det jag har sett är att läraren ställs inför stora utmaningar i den här typen av situationer, säger Margareta Engvall.

– För att klara detta och att upprätthålla en hög kvalitet i undervisningen är det nödvändigt att lärare får bättre förutsättningar att både planera och reflektera kring sin egen undervisning, säger Margareta Engvall.

Margareta Engvall disputerade den 29 november med ”Handlingar i matematikklassrummet : En studie av undervisningsverksamheter på lågstadiet då räknemetoder för addition och subtraktion är i fokus”.

Läs mer: Handlingar i matematikklassrummet : En studie av undervisningsverksamheter på lågstadiet då räknemetoder för addition och subtraktion är i fokus

I Östersjön är minimimåttet för torsk 38 cm och det är det mått som fiskare måste förhålla sig till när de ska avgöra om de får behålla fisken som de tar upp. Och Östersjön är inte unik. På flera håll i världen bedrivs ett liknande storleksspecifikt fiske efter flera olika arter. Men man har nu sett att fiskars egenskaper, som storlek och ålder för könsmognad, kan påverkas av ett kommersiellt fiske som är koncentrerat till en viss fiskstorlek. Selektionstrycket gör att fisken blir mindre och könsmogen vid en lägre ålder. När de stora fiskarna systematiskt avlägsnas ur populationen blir det mer fördelaktigt att vara liten och kunna reproducera sig tidigt. Fisket verkar som en selektiv kraft som styr evolutionen.

Förändringarna i fiskarnas egenskaper kan leda till en ändrad struktur i näringskedjan, där fördelningen mellan rovfiskar och bytesdjur förändras. Det i sin tur kan påverka hela ekosystemet. Den fiskedrivna evolutionen kan också påverka förhållandet mellan kroppsstorlek, antal individer av en art och hur olika arter fördelar sig på en nord–sydlig skala.

När en mänsklig aktivitet som fiske påverkar evolutionen är det särskilt allvarligt eftersom det påverkar dynamiken i hela populationer, samhällen och ekosystem. Förändringarna är ofta skadliga för ekosystemens funktion. Återhämtningen tar lång tid och viktiga ekosystemtjänster kan gå förlorade. De genetiska förändringarna hos fisken leder dessutom sannolikt till minskade fångster.
Att fisket påverkar evolutionen kan motverkas av en ekosystembaserad fiskeriförvaltning. En sådan förvaltning syftar till att behålla ekosystemens struktur och funktioner och möjliggör ett hållbart nyttjande av fiskeresursen.

Det storleksinriktade fisket infördes för att det skulle reducera det kommersiella fiskets effekter på ekosystemen och öka fångsterna, men bevisen blir nu allt fler för att det inte fungerar på det här sättet, utan i stället riskerar att få motsatt verkan.

– Lösningen kan vara en fiskeriförvaltning som bygger på ett mer balanserat fiske. Fiskeridödligheten kan då fördelas över olika arter, bestånd och storlekar i förhållande till ekosystemets naturliga produktivitet, säger Andrea Belgrano, en av författarna till artikeln och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Havsmiljöinstitutet .

Beirut kallas mellanösterns Paris och är en pulserande, modern storstad med ett antal bögklubbar, samtidigt som det är omöjligt att vara öppet homosexuell i övriga samhället.

Islamologen Erica Li Lundqvist har levt nära ett 20-tal homosexuella män i 20-30-årsåldern i Beirut under 1,5 års tid. Gått på klubbar, blivit nära vän och begravt en av sina informanter, i en by ute på landet. Ingen där anade att alla kompisarna som kom resande från Beirut var gay. Istället blev de presenterade för den unga kvinna som skulle ha blivit hans fru.

– Ingen av männen jag träffade vågade berätta för familjen att de var homosexuella, och de flesta ville också gifta sig och skaffa familj i framtiden, något som är helt otänkbart utan en kvinna.

När Erica Li Lundqvist påbörjade arbetet med sin avhandling ”Gayted communities” så fanns det nästan inget skrivet om hur homosexuella män lever i muslimska länder idag.
De män som Erica djupintervjuade upplevde alla någon gång att de levde i synd. För att försöka jämka ihop bilden av sig själva som både muslimer och homosexuella använde de olika strategier.

– De försökte på olika sätt reglera sin upplevda synd. Till exempel genom att hålla sig till en fast pojkvän och äkta kärlek sågs som mindre syndigt än flera kontakter. Efter en utsvävande partyperiod ville man rena sig, t ex genom att gå lilla vallfärden, Omra, innan man återvände till moskén. Vid ramadan valde man att leva frommare – med mindre sex eller helt utan.
Under intensiva festperioder med fler förbindelser undvek man moskén, eller genomförde olika reningsritualer innan man gick in. Identiteten måste omförhandlas ofta.

– En fas där man omvärderar sin identitet är när man ska gifta sig, vilket är mer eller mindre obligatoriskt i Libanon. Då blir sexualiteten inte så viktig, det betyder mer att få identifiera sig som god muslim och familjefar.

I Libanon är homosexuella handlingar fortfarande ett lagbrott och tidigare var homosexuella helt osynliga i samhället. Bögar i amerikanska tv-serier är en anledning till att människor har blivit mer medvetna om deras existens. I kölvattnet av arabiska våren har också kraven på att tillgodose mänskliga rättigheter börjat höras mer bland annat av organistionen HELEM i Libanon, och där ingår rättigheter för sexuella minioriteter även om de står långt ner på listan. Men den ökade synligheten har inte varit enbart av godo. Utbrott av moralpanik och trakasserier mot till exempel klubbar har förekommit.

– Om jag får spå framtiden så kommer homosexuella att utsättas mer av hot och förföljelse på grund av den ökade synligheten. Det blir sämre innan det blir bättre. 
 

Utgångspunkten i diskussionen i Anna Wetters avhandling är den svenska lagstiftningsmodellen som också i ett internationellt perspektiv anses inbegripa en stor del av öppenhet och därmed generera en viss typ av legitimitet, i jämförelse med andra EU-medlemsländers lagstiftningsmodeller.

En förutsättning för att internationella förhandlingar ska fungera är dock att staters politiska positioner inte avslöjas, särskilt mot bakgrund av att de ibland tvingas göra en del tuffa kompromisser för att samarbetet ska kunna fortgå. Wetter diskuterar vilka följder detta kan få för två viktiga straffrättsprinciper, principen om ultima ratio och den om så kallad straffrättslig proportionalitet.

Ultima ratio är en abstrakt begränsningsprincip som riktar sig till lagstiftaren och ber denne att motivera varför det är nödvändigt att tillgripa en straffrättslig sanktion som medel för att uppnå ett lagstiftningssyfte. Straffrättslig proportionalitet avser att tillförsäkra att det finns en balans mellan brottet som begåtts och sanktionen som utdöms. Den senare bedömningen ska göras både i lagstiftningsskedet och i rättstillämpningen.

Då EU inte har behörighet att lagstifta om straffrätt inom alla områden utan endast i enlighet med de tilldelade kompetenserna som återfinns i Lissabonfördraget befaras ibland att den straffrätt som kommer från EU-nivån, och vilken av förklarliga skäl inte beaktar uteslutande den svenska straffrätten, ska skapa oreda i den nationella straffrättskontexten. Det är med denna oro i bakhuvudet som Wetter har valt att belysa hur två straffrättsliga principer som är gemensamma för EU:s medlemsländer kommer till uttryck i EU:s lagstiftningsprocess.

Wetters slutsatser dras på ett generellt plan och hänvisar dels till hur principerna kommer till uttryck, dels till EU:s lagstiftningsprocess. Vad gäller principerna konstaterar hon, efter att ha närstuderat förberedande material till EU-lagstiftning från EU Kommissionen som sedan passerar EU Parlamentet och Rådet och som innehållit förslag till straffrättsliga sanktioner, att principerna i ett svenskt perspektiv gärna kunde ha beaktats i större utsträckning.

– Eftersom man nog inte kan förvänta sig av Kommissionen, i vart fall inte som dess uppgifter idag är utformade, att den på ett mer objektivt sätt också ska belysa det som talar emot att använda straffrätt måste ansvaret för en objektiv skärskådning tas av de andra institutionerna samt av medlemsstaterna, menar Anna Wetter.

Wetter visar också på de satsningar som Kommissionen gjort för att förbättra förberedelserna av EU:s lagstiftning, bland annat genom att man idag i större utsträckning använder sig av impact assessments men också av granskningskommittéer som granskar dessa utredningar, och menar att denna utveckling är positiv. Samtidigt har hon svårt att se att EU:s lagstiftningsprocess skulle kunna utformas på ett sätt som tillgodoser alla de krav som ställs från ett svenskt perspektiv, vilket nog också får ses som en självklarhet. Detta gör att staterna själva får ta ansvar för att, i det här fallet, de straffrättsliga principerna beaktas av den svenska regeringen och att utbyte sker med svenska riksdagen om behov anses finnas för att öka legitimiteten av EU-straffrätten och ytterst även av den nationella rätten.

Avhandlingen belyser den kritik som ofta riktas mot EU-straffrätten och som Wetter anser bland annat bottnar i en oro över att viktiga straffrättsliga principer inte beaktas på ett tillfredsställande sätt i EU-förhandlingen.

Samtidigt ifrågasätter Wetter om dessa principer alltid kan anses få det önskade genomslaget ens i en nationell förhandlingsprocess. Wetter framför genomgående i avhandlingen att EU-lagstiftarens arbete, liksom den nationella lagstiftarens, måste granskas.

– Detta är dock inte alltid så enkelt när lagstiftningsprocessen endast i valda delar är öppen som gäller på EU-nivån. Samtidigt är Lissabonfördraget ett tydligt uttryck för att EU vill öka sin transparens och närma sig medborgarna. Detta är ett skäl till att även jurister bör ägna kraft åt att granska EU-lagstiftaren och inte bara åt att granska rättstillämparen. Statsvetenskaplig forskning tillgodoser många behov men den är begränsad till det egna vetenskapsområdet. Juridisk forskning kan komplettera forskning om beslutsfattande genom att belysa också hur specifika juridiska principer tas omhand i processerna, menar Anna Wetter

LOTEX är ett nystartat projekt finansierat av Vinnova med fokus på att med miljövänliga metoder förbättra livslängd och funktion hos textil bilinteriör. Minskad användning av icke-nedbrytbara fluorkarboner och resurssnålare processer, med både ekonomisk och miljömässig vinning, är några förväntade resultat. Inledande tester har gjorts i tidigare projekt med mycket lovande resultat. Exempelvis har användningen av fluorkarboner kunnat minskas radikalt samtidigt som prestandan hos materialet ökat. Målet med LOTEX är att under den tvååriga projekttiden verifiera försöken i laboratorieskala med prototyptillverkning i industriell produktionsskala.

Inom LOTEX samarbetar Volvo Car Group, Borgstena Group Sweden AB och Swerea IVF AB för att med hjälp av plasma- och spraytekniker skapa en effektiv och miljömässigt hållbar process för tillverkning av textiler för bilinteriör. Plasmabehandling är en metod som används i projektet för kemisk och fysisk modifiering av en yta genom till exempel deponering av funktionella ämnen, tvärbindning, polymerisering och etsning/rengöring. Behandlingen utförs i vanlig atmosfär och kan därmed enkelt integreras i en befintlig, kontinuerlig process. Genom plasmabehandling minskas användningen av såväl fluorkarboner som vatten och energi då textilen enbart ytmodifieras och behandlingens effekt därmed koncentreras till materialytan. Det handlar om att ”göra mer med mindre”.

Våtkemiska processer med stor användning av icke-nedbrytbara fluorkarboner är normalt vad som används idag för beläggning av vatten- och smutsavvisande textiler. Fluorkarboner är bevisat effektiva, speciellt för smuts- och oljeavvisning, men de är långlivade och har negativa effekter på både människa och miljö. Deras användning regleras därför allt hårdare i kemikalielagstiftningen. Att tillverka textiler med bibehållen prestanda och mindre mängder fluorkarboner är därför av stort intresse. Likaså skulle en ersättning av våtkemin med torrare beläggningsprocesser ge både ekonomiska och miljömässiga besparingar.

FAKTA
Swerea-koncernen skapar, förädlar och förmedlar forskningsresultat inom områdena material-, process-, produktionsteknik samt produktframtagning. Målet är att skapa affärsmässig nytta för medlemmar och övriga kunder och att stärka konkurrens- och innovationsförmågan hos näringslivet i Sverige. Koncernen har ca 550 medarbetare och omsätter 650 Mkr/år. Verksamheten bedrivs i fem forskningsinstitut (Swerea IVF, Swerea KIMAB, Swerea MEFOS, Swerea SICOMP och Swerea SWECAST) Verksamhet finns i Jönköping, Luleå, Linköping, Mölndal, Piteå, Stockholm och Oslo samt i Brest och St Etienne i Frankrike.

En effektiv utveckling av ett konkurrenskraftigt skogsbruk kräver ett samarbete mellan tillverkare, forskare, beställare och utförare av entreprenadtjänster. Men man kan konstatera att det tidigare inte har funnits något naturligt forum där den viktiga gruppen av entreprenörer inom drivning och skogsvård har kunnat komma till tals.

– Vi vill med det här initiativet få en bättre dialog med entreprenörerna kring visioner, mål, idéer och förslag som kan utveckla skogsbrukets tekniker, arbetsmetoder och driftsystem, säger Rolf Björheden, programchef på Skogforsk.

Entreprenörsforum blir därför ett nytt forum för dialog och samverkan till gagn för konkurrenskraften i hela skogsbruket. Gruppen består av tolv entreprenörer och sex forskare på Skogforsk. SMF Skogsentreprenörerna föreslår hälften av de deltagande entreprenörerna, medan den andra halvan rekryteras utanför SMF-sfären.

– Vi har valt den här vägen eftersom vi på Skogforsk har behov av en direkt dialog med just entreprenörerna. På sikt ser jag däremot möjligheter att den här gruppen också kan komma att spela en viktig roll i att stärka kontakten mellan utförare och beställare av entreprenadtjänster, säger Rolf Björheden.

FAKTA
I svenskt skogsbruk finns cirka 4 500 entreprenadföretag. Omkring 1 500 stycken är verksamma inom drivningsarbete och 3 000 är verksamma inom skogsvård.

Deltagarna i gruppen är: Rolf Björheden, Skogforsk Håkan Dunberg, MKP-Dunberg AB* Niklas Fogdestam, Skogforsk Thomas Gustavsson, Gallra AB Ingvar Johansson, Hovmantorp skogsentreprenad AB Kolbjörn Kindströmer, Kindströmer Skog & Salix AB Conny Landberg, Rotudden Skog AB Jonas Lantz, Lantz skogsvård AB Christoffer Larsson, Vaggeryds Skogstransporter AB Johan Mattsson, Krycklinge Skog Anders Mörk, Skogforsk Bodel Norrby, Skogforsk Ulf Sandström, SMF Skogsentreprenörerna Göran Stieng, Göran Stieng Skogstjänst AB Malin Sääf, Skogforsk Magnus Thor, Skogforsk

Skogforsk är det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, finansierat av staten och skogsnäringen. Vi tillför svenskt skogsbruk kunskaper, tjänster och produkter för ett lönsamt, hållbart bruk av skogen.

–  Det finns goda möjligheter att stoppa ett försämrat blodflöde vid hjärt-kärlsjukdom med substanser som blockerar kärlsammandragande ämnen och ökar halten av kväveoxid. Våra tidiga undersökningar har gett lovande resultat, säger John Pernow, professor i kardiologi vid Karolinska Institutet.

Behandlingarna har studerats på patienter med hjärt-kärlsjukdom och diabetes som löper stor risk att drabbas av hjärtinfarkt. Resultaten visar att blodkärlsfunktionen kan förbättras hos dessa patienter. Fortsatta studier är dock nödvändiga för att metoden ska kunna användas i större skala i vården, både för att förebygga och behandla hjärtinfarkt. En sådan utveckling förutsätter större kliniska studier som kräver stora ekonomiska resurser.

– Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och vi behöver satsa på att få fram effektiva behandlingsmetoder. Allmänhetens gåvor behövs för att forskningen ska komma vidare och för att vi ska kunna rädda fler liv, säger Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Forskningsprojektet utgår från den roll som det så kallade endotelet spelar för blodflödet i kroppen. Endotelet täcker blodkärlens insida och gör att kärlen vidgas och skyddar blodflödet från blodproppar och inflammationer. Vid hjärt-kärlsjukdomar förändras endotelet genom att bland annat inslaget av kväveoxid minskar. Kväveoxiden är viktigt både för att vidga kärlen och för att förebygga att plack bildas på kärlväggen.

Länk: Hjärt-Lungfondens temasida om hjärtinfarkt

FAKTA
Om forskaren
John Pernow, 53 år,  läste medicin vid Karolinska Institutet, blev antagen som doktorand 1985 och disputerade 1988. Sedan 1991 är John Pernow legitimerad läkare och samma år blev han docent i farmakologi vid Karolinska Institutet. 1998 blev John Pernow docent i kardiologi. Sedan 2006 är han chef för enheten för kardiologi vid institutionen för medicin och han utnämndes den 1 juni 2008 till professor i kardiologi vid Karolinska Institutet.

Forskar kring: Åderförkalkning eller ateroskleros som innebär att blodkärlens väggar gradvis täcks av plack. När placket brister bildas en blodpropp som hindrar blodflödet och syretillförseln till hjärtat, vilket leder till en hjärtinfarkt. John Pernow har framför allt inriktat sin forskning på att bättre förstå de förändringar i blodkärlen som leder till hjärtinfarkt och att utveckla nya behandlingsmöjligheter. Korta fakta om hjärtinfarkt:

– Hjärtinfarkt kan komma snabbt och utan förvarning, men i andra fall föregås insjuknandet i hjärtinfarkt av dagar med korta episoder av bröstsmärta, obehag i vila eller vid lindrig ansträngning, säger John Pernow.

Rent vatten är en förutsättning för god hälsa. I många länder är det dock fortfarande svårt att få tag i rent vatten. I industrialiserade länder är det också intressant att kunna rena vatten från  tillverkningsindustrin  utan att använda ytterligare kemikalier.

I ett forskningsprojekt som leds från Uppsala universitet undersöker forskare från flera olika länder hur extrakt från fröna på trädet Moringa oleifera kan användas för att rena vatten. Dessa frön innehåller nämligen ett protein som får orenheter att klumpa ihop sig. Klumparna kan sedan avlägsnas från vattnet. Läs tidigare pressmeddelande om projektet.  
Referenslänk: Ref 1, Läs tidigare pressmeddelande om projektet.

I en studie som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Colloids and Surfaces A tar Uppsalaforskare tillsammans med kollegor från Lund, Namibia, Botswana, Frankrike och USA ytterligare ett steg i riktning mot att optimera reningsprocessen. Forskarna har studerat den mikroskopiska strukturen hos de ihopklumpade partiklarna som bildas med hjälp av proteinet från moringafrön. Resultaten visar att de klumparna (flockarna) som bildas är mycket täta, vilket är bra för reningsprocessens effektivitet. Forskarna kunde också se att moringafröna faktiskt bildade tätare flockar än vissa andra syntetiska flockningsmedel.

I den nya studien presenteras också en jämförelse av hur olika varianter av moringaträd från olika länder kan användas och hur mängden fröextrakt kan optimeras för att få renast möjliga vatten.

Kraftfulla verktyg, så som faciliteter för neutronspridning, är viktiga för att möta de utmaningar som både utvecklingsländer och industrialiserade länder står inför idag. I denna studie har forskningsanläggningarna NCNR i USA och ILL i Frankrike använts.

Delar av forskargruppens resultat har redan presenterats för regeringsorgan och samhällsinstitutioner, särskilt i Namibia och Botswana, men även mer brett där det finns intresse för hållbara metoder för att rena vatten. Detta har lett till diskussioner om hur man bäst implementerar användandet av moringafrön, både som ett substitut för konventionella flockningsmedel vid storskaliga vattenreningsverk och i mindre skala.

– Vi kan föreställa oss att liknande material kan användas också i Europa både för dricksvatten och för rening av spolvatten, säger Adrian Rennie.

FAKTA
Arbetet har finansierats av Vetenskapsrådets och Sidas program ”Research Links”.
M.S. Hellsing, H.M. Kwaambwa, F.M. Nermark,B.B.M. Nkoane, A.J. Jackson, M.J. Wasbrough, I. Berts, L. Porcar, A.R. Rennie, Structure of flocs of latex particles formed by addition of protein from Moringa seeds, Colloids and Surfaces A: Physicochemical and Engineering Aspects (2013),
http://dx.doi.org/10.1016/j.colsurfa.2013.11.038

På grund av de stora effekter som mänskligheten har på naturen, utrotas arter i en takt som aldrig sett förut på grund av intensifierat jordbruk, urbanisering och industrialisering. Även skyddade naturområden i Västerbotten löper risker för att arter utrotas.

André Frainer frågar sig om alla arter verkligen är nödvändiga för att bibehålla en fungerande natur. Kanske är det som vissa anser; att vi skulle kunna överleva i framtiden som vi gör nu med bara en handfull arter och lite teknik.

I sin studie valde han att undersöka ett antal vattendrag i Umeå, Lycksele, Hörnefors, Vindeln, Botsmark, Robertsfors och flera andra orter i Västerbotten. I dessa bäckar spelar vanliga vattenlevande insekter som bäcksländor och nattsländor en viktig roll i att upprätthålla en fungerande sötvattensmiljö.

De små insekterna är basföda för många fiskar och de hjälper också till med att sönderdela löv som faller ner i vattendraget under hösten. Genom att äta dött växtmaterial bryts löven ner i mindre partiklar och bäcken ”renas”. Även om denna uppgift inte låter så sofistikerad, har processen stora konsekvenser för tillståndet i våra vattendrag, sjöar och kustvatten.

Nedbrytningen av löv är ett naturligt gödningsmedel för sötvatten, eftersom det gör alla näringsämnen som finns i bladet tillgängliga för andra vattenlevande organismer, vilket är grundläggande för livet i vattendragen.

André Frainer fann att flera olika störningar i ett vattenekosystem påverkar antalet insektsarter, eller åtminstone vilken typ av arter som förekommer.

Exempel på störningar är minskad strandvegetation och ökad markgödsling runt bäckar som går genom jordbruksmark, vilket påverkar kvaliteten och kvantiteten av bäcksländor och nattsländor. En annan vanlig störning i Västerbotten är kanalisering av bäckar för timmertransporter, vilket utfördes för flera decennier sedan,. Kanaliseringen och rensningen av fåran från block och död ved påverkar fortfarande sammansättningen av insektsarter och vatteninsekternas roll.

Som en följd av minskad artrikedom bryts inte löven i bäckarna ner lika effektivt, vilket kan påverka omsättningen av näringsämnen, vattenkvaliteten och bäckarnas allmänna tillstånd.

– Även om vattenförhållandena i Västerbotten är bra jämfört med bäckarna i södra Sverige och större delen av Europa, kan vi fortfarande göra mer för att hjälpa till att bevara mångfalden av vattenlevande insekter och det naturliga förhållandena i bäcken, betonar André Frainer.

”Friska” bäckar har stenblock och döda träd i sin fåra. Dessa strukturer förbättrar livsmiljön för vattenlevande insekter, vilket gör att nedbrytningen av löv ökar. Stora restaureringsinsatser för att öka mängden stenblock och träd i vattendragen har gjorts i Västerbotten.
Strandvegetationen bör också vara så utbredd som möjligt, vilket både ökar tillförseln av löv till bäcken och utgör en naturlig absorbent av gödningsämnen som kan rinna av från jordbruksmarker.

FAKTA
André Frainer är född i Brasilien och studerade biologi vid the Federal University of Rio Grande do Sul. Han har också studerat och forskat i Schweiz, Tyskland och Frankrike, men valde att göra sina doktorandstudier i Umeå, där orörd natur fortfarande kan hittas.

Om disputationen:
Fredagen den 6 december försvarar André Frainer, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet , sin avhandling med titeln: Ecosystem functioning in streams: disentangling the roles of biodiversity, stoichiometry, and anthropogenic drivers. Svensk titel: Ekosystemfunktioner i vattendrag: den relative betydelsen av biologisk mångfald, stökiometri och mänsklig påverkan.
Fakultetsopponent är docent Jonathan Benstead, Department of Biological Sciences, University of Alabama, Tuscaloosa, USA. Handledare är är Roland Jansson, Umeå universitet och Brendan McKie, Svenska Lantbruksuniversitet i Uppsala
Läs hela eller delar av avhandlingen

Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle, där familjer från olika länder med olika kulturell bakgrund blandas. Hur stor betydelse har ett barns kulturella sammanhang för barnets tandhälsa? En ny doktorsavhandling från Hälsohögskolan i Jönköping visar på behovet av förebyggande åtgärder och kunskap om olika kulturella värderingar.

De faktorer som direkt och indirekt medverkar till förekomsten av en sjukdom i befolkningen kallas för bestämningsfaktorer. I en ny doktorsavhandling undersöker Brittmarie Jacobsson oral hälsa hos barn med fokus på Sverige och Vietnam för att se om kultur kan vara en bestämningsfaktor. Hälsohögskolan i Jönköping har sedan 2000 ett samarbete med Da Nang University of Medical Thechnology and Pharmacy.

Brittmarie Jacobssons resultat i Sverige visar att 3-, 5-, 10- och 15-åringar med två utrikes födda föräldrar har mer karies än barn med två svenskfödda föräldrar, och att klyftan mellan de båda grupperna hade ökat under en tioårsperiod. I en annan studie hade 15-åringar som fötts i Sverige, och vars föräldrar fötts utomlands men där barnet kom till Sverige före ett års ålder, en förekomst av karies som liknande den hos 15-åringar med svenskfödda föräldrar. Däremot hade barn som invandrat till Sverige efter sju års ålder en 2-3 gånger högre kariesförekomst. I Studien med enbart 15-åringar i Sverige visade också gruppen med utländsk bakgrund ett högre intag av sötsaker mellan huvudmåltider jämfört med ungdomar med svensk bakgrund.

I Da Nang hade 98 % av alla 3- och 5-åringar karies. Hos 10- och 15-åringar var motsvarande siffra 91 %. Ungefär hälften av barnen i Vietnam borstade tänderna med fluortandkräm, och åt sötsaker mellan huvudmåltiderna minst en gång om dagen. Sötad mjölk var den vanligaste källan till detta sockerintag för 3- och 5-åringar.

Resultaten i Brittmarie Jacobssons avhandling ger ett starkt stöd för att kultur är en viktig bestämningsfaktor för oral hälsa hos barn. Kunskap och beteende som ett barn får med sig från sin barndom utgör grunden för deras framtida levnadsvanor. Därför är det viktigt att tandvårdspersonal har kunskap om olika länders medvetenhet om munhälsofrågor och kulturella värderingar när det gäller kostvanor. Det finns ett uppenbart behov av att förbättra förebyggande munhälsovård för barn i Sverige med utrikes födda föräldrar såväl som för barn i Vietnam, och att stärka hälsokommunikationen med familjer från olika kulturer.

FAKTA
Brittmarie Jacobsson är universitetsadjunkt på Tandhygienistprogrammet vid Hälsohögskolan i Jönköping. Hon försvarar sin doktorsavhandling On Oral Health in Young Individuals with a Focus on Sweden and Vietnam: A Cultural Perspective den 6 december.