Tillgången på bete för renar har minskat under de senaste decennierna. En orsak är att marken används för annan verksamhet, till exempel skogsbruk, gruvor och vindkraft.
Men även klimatförändringar påverkar tillgången på mat. Ibland kommer inte renarna åt födan, som mestadels består av olika lavar, på vintern när isbildning kan uppstå över betesmarken. Isbildningen orsakas av regn och växlingar mellan varm och kall väderlek. Det här händer allt oftare och tidigare på vintersäsongen.
Renarna stödmatas på vintern
Som kompensation för förlorad betesmark erbjuds samebyar i vissa fall ekonomisk ersättning för att kunna utfodra sina renar under vintern.
På kort sikt leder stödutfodringen till förbättrad överlevnad, vikt och reproduktion. Men de långsiktiga effekterna har inte undersökts förrän nu.
I en avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har forskaren Heidi Rautiainen undersökt hur utfodring påverkar renarnas val av betesmarker, betesbeteende och vikt under följande vinter.
– Det finns renskötare som tycker sig ha sett tecken på att renar som har blivit utfodrade när de är unga inte klarar sig lika bra på naturbete när de blir äldre, och om djuren blir sämre på att utnyttja naturbetet riskerar extensiva betessystem som renskötseln att förlora sin uthållighet. Mina studier bekräftar att det finns en sådan risk, säger Heidi Rautiainen.
Sämre på det fria betandet
Hennes undersökningar visade att vinterutfodring riskerar att minska renarnas förmåga att använda de naturliga betesresurserna.
Renar som utfodrats i hägn var sämre på att välja lavrika betesmarker när de var på fritt bete följande vintrar, jämfört med renar som varit på naturbete under hela livet.
Det här observerades trots att renar som varit frigående hela livet blev utfodrade i korta perioder när förhållandena för vinterbete varit svåra.
Viktig kunskap för renägarna
Kunskap om både kort- och långsiktiga effekter av utfodring, och om renarnas förmåga att nyttja naturbete, är viktig för renägare när de överväger om, när och hur de ska utfodra sina renar. Kunskapen är också viktig i samband med beslut om markanvändningsfrågor.
– När exploatering av mark i renskötselområdet leder till att förlorat bete behöver ersättas, bör andra alternativ än utfodring diskuteras. Utfodring kan ju även innebära en risk att renarna får sämre förmåga att nyttja den betesmark som finns kvar, säger Heidi Rautiainen.
Mer om studien
Heidi Rautiainen har även intervjuat renskötare i Sverige och Finland om deras erfarenheter. Den vanligaste huvudorsaken till att renarna behövde utfodras var i båda länderna förlust av betesmarker på grund av skogsbruk. När det gäller hur renarna påverkas var svaren mindre samstämmiga, men det som lyftes var bland annat kopplat till renarnas kondition, välmående och beteende.
Heidi Rautiainen, doktorand vid institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, SLU.
Kvinnor som är undersköterskeelever inom gymnasiets vård- och omsorgsprogram uppger i intervjuer att de under praktikperioder har utsatts för sexuella trakasserier. Dessa kan ske i form av inviter eller kommentarer om kroppar och pojkvänner. Trakasserierna kommer från män som är patienter eller anhöriga till patienter.
– Att många av de elever vi har intervjuat mött sexuella trakasserier under sin praktik är egentligen inte så förvånande. Forskning visar att det inte är ovanligt inom vården, säger Maria Hedlin, professor i pedagogik vid Institutionen för didaktik och lärares praktik, Linnéuniversitetet.
Tas inte på tillräckligt stort allvar
Hur sexuella trakasserier kan hanteras och förebyggas ges inte den uppmärksamhet i utbildningen som eleverna skulle önska, enligt rapporten.
Många elever uppger i intervjuer att de inför sin praktik var oförberedda på sexuella trakasserier och även att de har upplevt att lärare, handledare och chefer på arbetsplatserna inte har tagit frågan på allvar.
Trakasserier är normaliserade
I vissa fall kan de som utsätter personal för sexuella trakasserier ha demensdiagnoser eller andra kognitiva nedsättningar, resonerar rapportförfattarna. Andra, inklusive anhöriga, är kognitivt välfungerande och kan därmed kan sägas vara fullt ansvariga för sina handlingar.
– De unga kvinnorna upplever att handlingarna bagatelliseras. Det kan bero på att sexuella trakasserier är så vanligt att det normaliserats inom yrket och inte upplevs ”vara så mycket att prata om”, säger Eva Klope, lektor i pedagogik vid Institutionen för didaktik och lärares praktik.
– Ibland säger personal att patienten ”är sådan”. Vårdanställda skolas också i att vara förstående och sätta patienten i centrum, vilket kan bidra till att den egna utsattheten blir svår att tala om.
Elever vill ha vägledning
Eleverna efterlyser att frågan belyses mer, konstaterar forskarna. Eleverna önskar mer kunskap om sexuella trakasserier generellt och om hur trakasserier kan hanteras och förebyggas på framtida arbetsplatser.
– Det är viktigt inte minst för att de unga kvinnorna inte ska behöva känna att de står ensamma och oförberedda. Det är också en viktig arbetsmiljöfråga, säger Eva Klope.
Forskarna vid Linnéuniversitetet har genomfört tolv gruppintervjuer på lika många skolor med totalt 42 elever på vård- och omsorgsprogrammets tredje år. Intervjuerna genomfördes under det andra halvåret 2021 i ett tiotal kommuner i södra Sverige. 32 av de intervjuade var kvinnor och 10 män.
Maria Hedlin, professor vid Institutionen för didaktik och lärares praktik vid Linnéuniversitetet maria.hedlin@lnu.se
Psykisk hälsa och självkänsla kan förbättras om mindre tid läggs på sociala medier. Det visar en studie där unga vuxna begränsade användningen till en halvtimme om dagen.
Enstaka studier har tidigare studerat effekterna av att minska användningen av ett eller flera sociala medier. Men forskningen på området är fortfarande mycket begränsad, enligt psykologiforskare vid Lunds universitet.
De ville därför studera effekterna av att begränsa användningen av sociala medier till 30 minuter per dag. De ville också undersöka effekter av att bara använda sociala medier passivt, det vill säga ta del av innehåll som andra lagt upp men inte publicera eller dela material själv.
– Här ville vi undersöka om ett passivt användande har positiva effekter på grund av att det leder till en minskad emotionell och social investering i vad som händer på sociala medier, till exempel genom hur andra reagerar – eller inte reagerar – på det innehåll man publicerar, säger Martin Wolgast, docent i psykologi vid Lunds universitet.
Unga vuxna i studie
I studien medverkade drygt 170 unga vuxna mellan 18 och 29 år. Deltagarna, som före studien ägnade cirka två timmar åt sociala medier varje dag, delades slumpmässigt in i tre grupper.
En grupp fick bara ägna sig åt sociala medier under 30 minuter per dag. En annan grupp fick använda sociala medier passivt, alltså bara skrolla andras inlägg. Dessutom fanns en kontrollgrupp som fick använda sociala medier som de brukar göra.
Studien pågick under tre veckors tid.
– Skillnaderna mellan kontrollgruppen och de som förändrade sitt sociala medier-beteende blev överraskande stora, säger Martin Wolgast.
Fokus och koncentration ökade
I jämförelse med kontrollgruppen upplevde deltagarna med begränsad tid på sociala medier – men även personerna som passivt tog del av innehållsflödet – att de blev mer fokuserade och koncentrerade på andra aktiviteter i vardagen.
De unga vuxna som begränsade sin tid på sociala plattformar uppgav dessutom minskade nivåer av nedstämdhet och stress. De hade också bättre självkänsla efter treveckorsperioden.
Ingen förändring vid passiv användning
De passiva användarna upplevde dock ingen förändring av det psykiska måendet.
– En möjlig tolkning är att detta beror på att vi blir mindre upptagna av att följa vilka reaktioner våra inlägg på sociala medier fått från andra användare, men att de negativa effekter som kommer ur exempelvis sociala jämförelser kvarstår, säger Martin Wolgast.
Mer om studien
Genomsnittet för deltagarnas användning av sociala medier före studien uppgick till cirka två timmar per dag. Före och efter den tre veckor långa studieperioden fick deltagarna uppge hur de mådde genom att besvara beprövade självskattningsmått, som mäter olika aspekter av psykisk hälsa och ohälsa.
Martin Wolgast, docent vid institutionen för psykologi, Lunds universitet, martin.wolgast@psy.lu.se
Det har länge varit något av en gåta varför sångfåglar lägger ned så mycket tid och energi per dag på att sjunga – även när inga artfränder finns inom höravstånd.
Nu har ett internationellt forskningsprojekt funnit svaret. Det är hannarna som övar sin skönsång för att kunna imponera på honorna och därmed få chansen att para sig.
Honor märker slarv direkt
Forskarna studerade inspelningar av fåglar av arten zebrafink före och efter deras dagliga träningspass.
I studien kunde forskarna se att efter en veckas uppehåll med sången hade fåglarnas röstmuskler förlorat 50 procent av sin förmåga.
Förändringarna gick tydligt att se när inspelningarna studerades i detalj, även om ett mänskligt öra inte kunde höra dem.
Fågelhonorna är dock synnerligen kräsna lyssnare och märker direkt om en hanne har slarvat med övningen, även om de bara pausar en dag. I försök valde honorna konsekvent hannar som inte hade gjort något uppehåll i sångträningen.
Många muskler inblandade i sång
Att sjunga kan verka enkelt men kräver i själva verket ett oerhört komplext samspel mellan ett mycket stort antal muskler.
Sångmusklerna hos människor är dock förvånansvärt dåligt utforskade och de stora tenorernas struphuvuden är något av affärshemligheter. Enligt forskarna är det därför intressant att kunna studera storsångare i djurriket för att kunna utveckla kliniska röstbehandlingsmetoder.
– Det anmärkningsvärda är att sångmusklerna tycks reagera tvärt emot andra muskler i kroppen på träning. Vi kunde se att röstmusklerna blev snabbare av träning, i stället för starkare och mer uthålliga som är hur arm- och benmuskler normalt reagerar när vi tränar på gymmet, säger biologiprofessorn Per Stål vid Umeå universitet.
Kan leda till bättre röstträning hos människor
Forskarna hoppas att studien på sikt ska kunna bidra till förståelse kring hur man även kan förbättra röstträning och rehabilitering bland människor.
– Om sången har exakt samma sociala funktion bland människor som bland fåglar, kanske vi ska låta vara osagt. Men muskulaturen för att frambringa sång är till stor del gemensam för alla ryggradsdjur, inklusive fåglar och människor, så därför är vissa av resultaten i studien förmodligen överförbara på oss, säger Per Stål.
Sångfåglar, eller osciner, är en mycket stor grupp fåglar, där många av våra vanligaste arter som kråkfåglar, starar, trastar, sparvar och finkar ingår.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Syddanska universitetet i Odense, universitetet i Leiden i Nederländerna, universitetet i Vermont i USA och Umeå universitet.
Per Stål, professor vid institutionen för medicinsk och translationell biologi, Umeå universitet, per.stal@umu.se
Utan en koldioxidskatt skulle utsläppen av växthusgaser från svenska tillverkningsföretag ha varit ungefär 30 procent högre år 2015, enligt beräkningar i en studie ledd av Christian Thomann, forskare i industriell teknik vid KTH.
– Det blir lönsamt att minska utsläpp. Företagen minskar sina skattekostnader om de kan reducera utsläppen, säger Christian Thomann.
Skatten funkar i praktiken
Sverige var ett av de första länderna att införa en koldioxidskatt 1991. Forskarna har tittat på effekter av prissättningen på utsläpp av koldioxid under 26 års tid, fram till 2015.
Sedan 2005 ingår stora svenska produktionsanläggningar i EU:s system för utsläppsrätter med syfte att minska utsläppen av växthusgaser.
– Eftersom utsläppen har minskat fungerar uppenbarligen skatten i praktiken. Och den tunga industrin finns fortfarande kvar i Sverige – så även i en liten öppen ekonomi som Sveriges är det möjligt att genomföra dessa förändringar med önskvärd effekt, säger Christian Thomann.
För vissa blir skatten bara en kostnad
Tanken är att systemet ska motivera företagen att ta egna initiativ för att minska sina utsläpp, exempelvis genom att satsa på fossilfri teknik. Studien visar att det fungerar i de flesta fall, men inte alla. För företag med stora utsläpp men med liten tillgång till finansiering finns en risk att skatten endast blir en kostnad, säger Christian Thomann. Utan en fungerande kapitalmarknad kan de stora utsläpparna inte göra nödvändiga investeringar i grön teknik.
– Det kan också behövas någon form av statligt stöd, exempelvis subventioner. Staten brukar vara med och bidra vid stora omställningar i samhället. Men det ska vara på ett försiktigt vis. Vissa statliga kreditgarantier kan behövas.
I en tidigare studie har Christian Thomann visat att bolag vänder sig till forskningen för att kunna minska utsläppen. Företag anställer forskare från universiteten för att fixa till och modernisera befintliga anläggningar.
Hur har företagen gått tillväga för att minska utsläppen?
– Det ska vi undersöka noggrannare i framtida studier. Men det handlar troligen om att sluta använda kol och övergå till el. De har bytt ut maskiner eller lärt sig att använda dessa mer effektivt.
Hur utsläppsminskningarna påverkar industrins produktion och lönsamhet är en annan fråga som Christian Thomann kommer att studera i kommande forskningsprojekt.
När priset för utsläppen höjs i Europa kan det vara befogat med robusta regler för införsel av varor till Europa från de länder som saknar klimatskatt, tillägger han.
– Detta för att ha en likvärdig konkurrens mellan länder med och utan koldioxidskatt.
Mer om studien och koldioxidskatten
Studien kartlägger koldioxidutsläpp från svenska tillverkningsföretag under 26 år. Syftet är att uppskatta effekten av koldioxidprissättning för utsläppsintensiteten på företagsnivå.
Uppgifterna om utsläpp omfattar 4000 företag inom 23 tillverkningsområden, från stål- och cementindustri till matproduktion. Slutsatsen är att koldioxidutsläppen från den svenska tillverkningsindustrin 2015 skulle ha varit ungefär 30 procent högre utan koldioxidprissättning.
Den svenska koldioxidskatten är en punktskatt på fossila bränslen som företag använder. Nivån på skatten baseras på hur mycket koldioxid som uppstår när man exempelvis eldar upp en ton kol. Företaget betalar motsvarande belopp i skatt. Svenska anläggningar med stora utsläpp är i dagsläget med i EU:s utsläppsrättssystem ETS. Mindre anläggningar betalar svensk koldioxidskatt.
Sommaren 2018 drabbades Ljusdals kommun av flera stora skogsbränder. I tre av de största brandområdena Ängra, Nötberget och Enskogen brann cirka 8400 hektar skogsmark.
I en ny studie har forskare följt cirka 50 älgar med hjälp av GPS-sändare för att se hur älgarnas markanvändning påverkas av skogsbränderna. Det är första gången någonsin som älgar i och omkring brandfält i Sverige studeras.
Älgarna mår bra
Studien visar att älgarna runt Ljusdal är vid god hälsa. Det finns gott om mat för växtätare och brandområden är populära bland majoriteten av älgarna, konstaterar forskarna.
– Två tredjedelar av de sändarförsedda djuren visar sig använda dessa marker. Älgarna verkar trivas i området och har en bra reproduktion med en hög andel tvillingkalvar. Några kor valde också att kalva i själva brandområdet. Samtidigt finns det många rovdjur i området som påverkar älgarna, säger forskaren Wiebke Neumann vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ko med kalvar i brandområdet i Ljusdal. Bild: Fredrik Stenbacka/ SLU
Många kalvar tas av björn
I Ljusdalsområdet finns många stora rovdjur, främst brunbjörn men också varg. Forskarna såg tydliga effekter för älgarna i de studerade områdena.
De såg bland annat att älgkalvarnas sommaröverlevnad fram till jaktstarten var låg, inte mer än 30 procent. Tidigare studier av kalvarnas överlevnad i björnområden har visat cirka 40 procent.
De allra flesta kalvar som dog, eller försvann, under sommaren togs i ett tidigt skede av framför allt björn. Ofta inträffade björnattackerna under kalvarnas första två levnadsveckor. Det kunde forskarna konstatera genom fynd i fält och genom förändringar i älgkons rörelsemönster.
– Vid en björnattack ser vi att älgkon först springer rakt ut från platsen, ibland flera kilometer bort. Efter en stund springer hon tillbaka för att se om kalven är vid liv. Hon söker sig då till platsen där hon senast hade kontakt med kalven eller kalvarna och återvänder flera gånger för att se om någon överlevt. Vi har också sett tydliga spår där en del kor försökt försvara kalven eller kalvarna, säger Fredrik Stenbacka som är forskningsingenjör vid SLU.
Förluster kan påverka jakten
Resultaten i studien kan användas som stöd för förvaltningen av älgar i området.
– Det höga rovdjurstrycket och en låg sommaröverlevnad betyder att det finns ett begränsat antal kalvar i området som kan uppnå vuxen ålder och i sin tur kan reproducera sig. Älgförvaltningen behöver därför noga balansera jaktuttaget för att undvika att antalet reproduktiva älgar blir för få, säger Wiebke Neumann.
Sändarna avslöjar också vandring
Med hjälp av GPS-sändarna har forskarna också kartlagt älgarnas vandringsbeteenden i områdena.
– Som förväntat hittade vi skillnader mellan hur mycket olika älgindivider förflyttar sig, och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet. En del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, för andra överlappar säsongsområdena delvis, och en del älgar förflyttade sig inte alls utan tillbringar hela året i stort sett i samma område, säger Wiebke Neumann.
Wiebke Neumann Sivertsson, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, wiebke.neumann@slu.se
Fredrik Stenbacka, forskningsingenjör vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, fredrik.stenbacka@slu.se
Under de senaste decennierna har resor med flyg ökat kraftigt. De står för ungefär två procent av världens koldioxidutsläpp och omkring fyra procent av all klimatpåverkan årligen. Elektrifiering kan vara en väg att minska miljöproblem som orsakas av flyg.
De första elektriska flygplanen finns redan i drift i form av små plan, som används för pilotutbildning och korta flygningar i närområdet.
– I den närmaste framtiden kommer batteridrivet elflyg sannolikt mest att användas för kortare sträckor, exempelvis det man i Norge kallar för ”fjord-hopping”, alltså kortare flygresor mellan djupa fjordar, säger forskaren Rickard Arvidsson vid Chalmers tekniska högskola.
Samma flygplanstyp – stora skillnader
För att undersöka klimatpåverkan har forskarna gjort en så kallad livscykelanalys av ett elflygplan.
De undersökte ett kommersiellt tillgängligt batteridrivet elflygplan för två personer. Samma flygplan finns också i en modell som drivs av fossilt bränsle. Forskarna har därför kunnat göra en direkt jämförelse.
De undersökte hela miljöpåverkan från respektive flygplan från ”vagga till grav” – alltså från utvinning av råvaror till slutanvändning.
– Huvudresultatet från studien är att små elflygplan kan ha betydligt lägre klimatpåverkan, uppemot 60 procent mindre, liksom lägre annan typ av miljöpåverkan jämfört med motsvarande fossilbränsledrivna flygplan, säger säger Rickard Arvidsson och fortsätter:
– Det finns dock en baksida vad gäller mineralresursknapphet, som är 50 procent högre även i det mest gynnsamma scenariot, framför allt på grund av sällsynta metaller i elflygplanets batterier.
Miljöpåverkan minskar med tiden
Precis som med elbilar är elflygplanet sämre ur klimatsynpunkt när planet är helt nytt. Det beror på att tillverkningen av batteriet kräver mycket energi och resurser.
Men med tiden minskar den relativa påverkan när elflygplanet används och nyttan förverkligas i form av utsläppsfri, elektrisk framdrivning. Ju längre det elektriska planet används desto bättre blir det för miljön, enligt forskarna bakom studien.
Efter ungefär tusen flygtimmar går det elektriska planet om det fossildrivna när det gäller klimatpåverkan. Därefter är elflygplanet bättre.
– Litiumjonbatteriernas livslängd skulle däremot behöva bli ungefär dubbelt så lång för att mineralresursknappheten skulle bli ungefär lika stor för elflygplanet och det fossildrivna flygplanet. Alternativt skulle de behöva ha en dubbelt så hög energilagringskapacitet, så att bara ett av de två batteripacken behövs ombord för samma flygtid, säger forskaren Anders Nordelöf vid Chalmers.
Nya och bättre batterier behövs
Forskarna ser fortsatt batteriutvecklingen som ett viktigt steg mot minskad livscykelpåverkan från elflygplan. Redan idag – men efter att studien genomfördes – har den aktuella flygplanstillverkaren tredubblat livslängden för batterierna.
Nya batteriteknologier skulle ytterligare kunna minska både klimatpåverkan och behovet av sällsynta mineraler.
– Det sker en ständig utveckling av litiumjonbatterier som kan förbättra miljöprestandan för elflygplan och göra dem relativt sett ännu bättre än de fossilbränsledrivna. Det finns också alternativa batteriteknologier som skulle kunna utvecklas och användas i elflygplan i ett längre tidsperspektiv, som litium-svavelbatterier, men dessa är än så länge i en tidig fas av teknikutveckling, säger Rickard Arvidsson.
Mer om elplanet och studiens livscykelanalys
Elflygplanet som studerats i undersökningen är en Pipistrel Alpha Electro. Flygplanets vingspann är drygt tio meter och planet väger fullastat 550 kilo. Maximal flygtid är ungefär en timme. Batteriet är ett litiumjonbatteri av typen NMC (nickel-mangan-kobolt) på 21 kilowattimmar och motorn ger en effekt på 60 kilowatt.
I studien beaktades flera olika typer av miljöpåverkan. Fokus var global uppvärmning från utsläpp av växthusgaser som koldioxid, mineralresursknapphet från användning av sällsynta mineraler som litium i batterierna, partikelbildning från utsläpp av luftburna partiklar, försurning från sura utsläpp som kväveoxider, samt marknära ozonbildning från utsläpp av kväveoxider och kolväten.
Rickard Arvidsson, docent vid avdelningen för miljösystemanalys, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola, rickard.arvidsson@chalmers.se
Anders Nordelöf, senior forskare vid avdelningen för miljösystemanalys, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola, anders.nordelof@chalmers.se
Organisk elektronik är på frammarsch som ett komplement, eller ersättning, till kiselbaserad elektronik.
Tack vare enkel tillverkning, hög flexibilitet och låg vikt kombinerat med de elektriska egenskaper som vanligtvis förknippas med traditionella halvledare, finns tillämpningar inom bland annat digitala skärmar, energilagring, solceller, sensorer och implantat.
Farliga kemikalier ett hinder
Att elektronik är organisk innebär att den är uppbyggd av halvledande plaster – så kallade konjugerade polymerer. Men för att tillverka dessa plaster krävs ofta miljöfarliga, giftiga och lättantändliga lösningsmedel. Det här är ett stort hinder för en bred och hållbar användning av organisk elektronik.
Men nu har forskare vid Linköpings universitet utvecklat en ny hållbar metod för att skapa dessa polymerer i ett ledande bläck med vatten som lösningsmedel. Förutom att metoden är miljövänligare är också ledningsförmågan hos det nya bläcket väldigt hög.
– Med metoden, som kallas ground-state electron transfer, kommer vi inte bara runt problematiken med användandet av farliga kemikalier, vi kan också uppvisa förbättringar i materialets egenskaper, säger Simone Fabiano som forskar om organisk elektronik vid Linköpings universitet.
Mer stabilt jämfört med traditionella material
När forskarna testade det nya ledande bläcket som transportlager i en organisk solcell kunde de se att både stabilitet och effektivitet blev högre än med traditionella material.
De har också testat bläcket för att skapa elektrokemiska transistorer och konstgjorda nervceller, som uppvisade egenskaper som liknar biologiska nervceller.
– Jag tror att våra resultat kan förändra forskningsfältet organisk elektronik i grunden. Genom att tillverka organiska halvledare från gröna och hållbara lösningsmedel som vatten kan vi massproducera elektronik med minimal påverkan på miljön, säger Simone Fabiano.
Simone Fabiano, biträdande professor vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, simone.fabiano@liu.se
Mätningar visar att SD är det parti som svensken i gemen ogillar mest, trots att partiet blev Sveriges näst största efter valet 2022.
– Det är generellt sett mindre socialt acceptabelt att rösta på SD än på andra partier även om det varierar inom olika områden och delar av Sverige, säger Hilma Lindskog, doktorand i statsvetenskap.
– Stigmat kan bidra till att människor avstår från att rösta på SD eller inte öppet talar om sina verkliga partipreferenser.
Förtidsröstning under lupp
Tillsammans med tre andra statsvetare har Hilma Lindskog undersökt om SD-väljare förtidsröstade i större utsträckning än andra väljare i de nationella valen 2014 och 2018.
Forskarna studerade också om detta, i så fall, var mer utbrett i bostadsområden där acceptansen för SD var låg. Studien baseras på data från Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet och omfattar närmare 9 000 individer.
– Resultaten överensstämmer med vår teori om att SD-väljare förtidsröstar i högre utsträckning än andra väljare, och i synnerhet om de röstar i områden där få andra stöder partiet. Det gällde för båda valen vi undersökte och verkar ha varit en strategi för att bevara valhemligheten, säger Hilma Lindskog.
Då: Synliga valsedlar
Fram till valet 2018 medgav valsystemet att valsedlarna placerades helt synliga i landets vallokaler, något som kritiserades av såväl statsvetare som internationella valobservatörer. Därför ändrades vallagen. Från och med 2019 års EU-val placeras valsedlarna bakom skärmar i vallokalerna för att värna valhemligheten.
Hur tror du att skärmarna påverkade förtidsröstningen på SD i det allmänna valet 2022?
– De verkar inte ha gjort någon skillnad. Dels är det etablerat bland SD:s kärnväljare att förtidsrösta, dels uppmuntrar partiet till förtidsröstning i och med att de skickar ut valsedlar till alla hushåll före valdagen, säger Hilma Lindskog.
– Vår studie visar dock att det är viktigt för demokratins spelregler att valsystem värnar valintegriteten så att människor kan känna sig trygga att rösta hur de vill, oavsett partitillhörighet.
Det är känt sedan tidigare att språkutveckling påverkas av hur mycket prat barnet får höra. Men nu visar en studie att prat till och med är en viktigare faktor än familjens socioekonomiska status, barnets kön och eventuell flerspråkighet som också sägs påverka språkutvecklingen.
En internationell studie om barns ljudmiljö visar att för varje 100 extra yttranden som ett barn får höra per timme, säger barnet själv 27 fler yttranden.
– Det innebär att barns språkutveckling kan påverkas på ett enkelt och rakt sätt och inte av faktorer som är svåra att ändra på, som socioekonomisk status. Alla människor kring ett barn kan främja barnets språkutveckling genom att prata, säger Ellen Marklund, docent i lingvistik vid Stockholms universitet.
Stor studie på barn
Forskarna har analyserat över 40 000 timmar inspelad ljudmiljö runt drygt tusen barn i åldrarna 0 till 4 år. I studien ingick barn i såväl västerländska industrinationer i Europa och Nordamerika som självförsörjande jordbruks- och samlarsamhällen i Bolivia, Senegal och Papua Nya Guinea.
Barnens språkutveckling mättes genom analys av språkproduktionen – från tidiga vokalljud hos spädbarn till enskilda ord hos småbarn och hela meningar hos barn i förskoleålder.
Oavsett land eller samhällsstruktur barnen växer upp i visar studien att ju mer språklig input barnen får, desto mer gynnas deras språkutveckling.
Bildningsnivå spelar ingen roll
Mängden tal kring barnen står starkast i samband med språkutvecklingen, vid sidan av barnets ålder och andra faktorer som till exempel för tidig födsel eller dyslexi.
– Flickor lär sig inte snabbare än pojkar. Barn som växer upp med fler än ett språk lär sig inte långsammare. Föräldrarnas bildningsnivå spelar ingen roll. Det som är viktigast för alla barn i världen är att man pratar med dem, säger Iris-Corinna Schwarz, docent i lingvistik vid Stockholms universitet.
Hon lyfter fram att resultaten är goda nyheter eftersom språk har en central roll i barns utveckling. Det har ett direkt samband med läs- och skrivutveckling samt skolprestation.
– Studiens resultat betyder att vi kan skapa bättre förutsättningar för barns utveckling och lärande genom något så enkelt som att prata med barnet. Framtida studier bör titta på hur träningsprogram för föräldrar och förskolepersonal kan ge effekt på mängden tal omkring barnet och på så sätt främja språkutvecklingen, säger Iris-Corinna Schwarz.
I studien ingick barn från tolv länder och sex kontinenter.
Forskning har visat att amning har stor inverkan på kvinnors och barns hälsa, till exempel genom att barnet skyddas från infektioner under amningsperioden och att risken för äggstocks- och bröstcancer minskar för den ammande.
97 procent vill amma
Nästan alla gravida, 97 procent enligt en tidigare studie, uttrycker att de vill amma. En majoritet uppger att de vill helamma, eller amma fullt. Samtidigt ammas bara en tiondel av barnen i Sverige fullt i sex månader.
Nu har Uppsala universitet och Region Sörmland satt igång ett amningsstödprogram där nyblivna föräldrar har fått amningsstöd, både under graviditeten och efter födseln.
Stödet har införts på flera håll i Region Sörmland och ska utökas till hela regionen. Det ska även införas i Region Uppsala.
Föräldrar lär sig amningssignaler
Stödet kan innebära att föräldrar får titta på videor om amning. De får till exempel reda på vad de kan göra om amningen är besvärlig och ges information om hur nyfödda uttrycker amningssignaler, det vill säga signaler om att de behöver amma. Stödet handlar också om samtal mellan vården och de blivande föräldrarna om hur de vill ha det i föräldraskapet, till exempel vad gäller amning.
Blivande föräldrar får i amningsstödprogrammet också tips om hur den icke-ammande föräldern kan vara delaktig i omhändertagandet av barnet. Till exempel tipsas partners om att vara hud mot hud med barnet, men även om sådant som att sjunga för barnet, bada barnet och ta ut barnet på promenader.
– Det är viktigt att involvera partnern, att man förklarar hur man kan vara delaktig utan att mata barnet, säger Ingrid Blixt som är doktor i medicinsk vetenskap och samordningsbarnmorska i Region Sörmland.
Kände sig mer delaktiga
Bland dem som fått amningsstödet, visar den nya studien, upplevde sig partners mer involverade i amningen. De beskrev i intervjuer att de samarbetade med mamman för att få amningen att fungera.
I en kontrollgrupp, det vill säga föräldrar där inget extra amningsstöd gavs, hände det att partners uppgav att de kände sig exkluderade när de inte fick mata barnet. De upplevde också att de inte fick stöd från sjukvårdspersonalen.
Båda behöver stöd
Slutsatsen i studien är att båda föräldrar behöver involveras i amningsstöd från vården och att att det är fullt möjligt för vårdpersonal att inkludera en partner utan att detta måste involvera matning med flaska. Matning med flaska innebär en risk att amningen störs, särskilt tidigt i amningen.
För ensamstående mammor får man hitta alternativa lösningar, säger Ingrid Blixt.
– Ensamstående är en sårbar grupp och behöver stöttning på annat sätt. Man kanske har en mamma eller någon annan närstående som stöttar en. Vårdpersonalen kan till viss del stötta, säger Ingrid Blixt.
– Det som är speciellt med det här är att alla får det här stödet genom att det ingår i standardvården. Det erbjuds både till förstagångs- och omföderskor.
Ingrid Blixt, doktor i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet samt samordningsbarnmorska i Region Sörmland ingrid.blixt@kbh.uu.se
Många behandlar kärlkramp med så kallade organiska nitrater. Tidigare studier har visat att allt fler män som behandlar sin kärlkramp med organiska nitrater samtidigt får läkemedel mot erektionsproblem och impotens utskrivna.
Men kombinationen av potensmedel, som innehåller fosfodiesterashämmare typ 5, och behandling av kärlkramp med organiska nitrater kan innebära risker. Det menar forskare bakom en ny studie.
Eftersom både läkemedelstyperna förstärker den blodtryckssänkande effekten kan allvarliga biverkningar inträffa, inklusive dödsfall, om de tas samtidigt.
– Det finns en ökad efterfrågan på läkemedel mot impotens från män med hjärt-kärlsjukdom. Och även om dessa läkemedel är positiva för de flesta män med hjärt-kärlsjukdom kan de som samtidigt behandlar med nitrater utsätta sig för en ökad risk, säger Ylva Trolle Lagerros som är docent vid Karolinska institutet.
Forskare har undersökt register och recept
Men riskbilden över biverkningar har inte varit helt tydlig. Både potensmedel och medicin mot kärlkramp används ofta vid behov, vilket teoretiskt gör det möjligt att separera de båda behandlingarna i tid för att undvika biverkningar.
För att ta reda på hur det faktiskt ligger till med risken vid samtidig förskrivning analyserade forskarna ett antal svenska register mellan 2005 och 2013.
De fann närmare 61 500 män som fått organiska nitrater utskrivna, varav drygt 5 700 även hade recept på potensmedel. En klar majoritet av männen som hade recept på båda läkemedelstyperna använde dock nitrater enbart som akutbehandling.
Risk för hjärtsjukdom och död ökar
Efter att forskarna bland annat ha justerat för männens ålder, hälsotillstånd och andra skillnader visar resultatet att samtidig förskrivning av potensmedel med fosfodiesterashämmare typ 5 och organiska nitrater är förknippat med en ökad risk att avlida på mellan 35 och 40 procent.
Dessutom kan forskarna visa en cirka 70 procent ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt och hjärtsvikt.
– Vi vill peka på vikten av ett noggrant övervägande innan den här typen av potensmediciner förskrivs till män som behandlas med nitrater, säger Ylva Trolle Lagerros.
Mer om läkemedlen
Läkemedel vid kärlkramp med organiska nitrater: Glytrin, Nitroglycerin Karo Bio, Nitrolingual, Suscard, Imdur, Ismo, Ismo Retard, Isomex och Monoket OD.
Läkemedel vid erektionproblem: Viagra, Granpidam, Mysildecard, Revastad, Revatio, Vizarsin, Cialis, Ciastad och Talmanco och Levitra.
De båda läkemedelstyperna innehåller olika aktiva substanser.
Ylva Trolle Lagerros, docent vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet, ylva.trolle@ki.se
Det är känt att hjärnans kognitiva funktioner inte är lika väl utvecklade hos tidigt födda barn som hos jämnåriga barn födda i fullgången tid. Men det har varit svårt att förutsäga på individuell nivå vilka barn som har störst risk att drabbas av försenad utveckling och därför skulle ha störst nytta av förebyggande insatser.
AI har sorterat fram riskfaktorer
Utifrån uppgifter i Neonatalvårdsregistret har KI-forskare kartlagt en lång rad omständigheter under graviditet, förlossning och neonatalvård. Det handlar om svenska barn som har fötts i graviditetsvecka 22 till 31. Forskarna har med hjälp av maskininlärning, AI, sorterat ut de viktigaste riskfaktorerna för försenad kognitiv utveckling.
Sammanlagt omfattade studien 1062 mycket tidigt födda barn med en genomsnittlig födelsevikt på 880 gram. Samtliga hade psykologtestats gällande kognition vid två års ålder.
Länge respiratorvård en riskfaktor
Av samtliga undersökta barn var det ungefär en femtedel som vi två års ålder visade tecken på försenad kognitiv utveckling. Förutom kända riskfaktorer som låg födelsevikt, manligt kön och neonatal hjärnblödning kan forskarna nu se andra faktorer som kan kopplas till förenenad utveckling. Det är bland annat icke-skandinaviskt hemspråk, en längre tids respiratorbehandling och utebliven amning vid utskrivning från neonatalvård.
– Det här är ett viktigt steg för att redan i samband med utskrivning från neonatal intensivvård skräddarsy förebyggande insatser till de mest behövande barnen, säger Mikael Norman, professor i pediatrik vid Karolinska Institutet.
– Det finns idag effektiv hjälp att få, men den är ofta mycket resurskrävande och kan därför kanske inte erbjudas till alla. Därför behövs nya prediktionsverktyg som det vi utvecklat.
Mikael Norman, professor i pediatrik vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet mikael.norman@ki.se
För cirka 9 700 år sedan fanns en bosättning med människor i dagens Huseby Klev, som ligger norr om Göteborg. De ägnade sina dagar åt att fiska, jaga och samla in mat. Några tonåringar tuggade harts för att producera lim strax efter att ha mumsat på öring, rådjur och hasselnötter.
En av tonåringarna hade svårt att äta det sega rådjursköttet och förbereda kådan genom att tugga den. Orsaken var parodontit, en tandköttsinfektion som kan leda till tandlossning.
Det här vet ett internationellt forskarlag efter analys av den tuggade hartsen.
– Det finns mycket dna i den tuggade hartsen från Huseby-Klev. Vi hittar både de bakterier som vi vet är besläktade med parodontit och dna från växter och djur som de tuggat på tidigare, säger Emrah Kırdök som är forskare vid Mersin University i Turkiet.
Skelettdelar som hittats vid utgrävningen vid Huseby Klev. Bild: Bengt Nordquist
Ögonblicksbild från stenåldern
Platsen Huseby Klev på Orust grävdes ut för 30 år sedan. Tuggad kåda hittades tillsammans med rester av stenverktyg daterat till cirka 9700 år sedan. Stenmaterialet tyder också på att fynden kommer från jägarstenåldern.
– Det här ger en ögonblicksbild av livet för en liten grupp jägare-samlare på den skandinaviska västkusten. Jag tycker att det är fantastiskt. Här kan vi se att dessa tonåringar åt rådjur, öring och hasselnötter för 9 700 år sedan, och att minst en av dem hade svåra problem med tänderna, säger Anders Götherström, professor i arkeologi vid Stockholms universitet.
Anders Götherström, professor vid institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och även aktiv vid Centrum för paleogenetik, anders.gotherstrom@arklab.su.se
I flera studier har Malin Holmqvist, apotekare samt doktorand vid Jönköping University, tittat närmare på äldre personers läkemedelsanvändning.
Malin Holmqvists forskning visar att äldre personer vill involveras i uppföljningar av den egna läkemedelsbehandlingen. Forskningen visar också att många äldre litar på att vården hela tiden utvärderar behandlingen och säkerställer att den är korrekt. Så är inte alltid fallet och denna tilltro kan innebära att äldre personer inte ifrågasätter sin läkemedelsbehandling, enligt Malin Holmqvist.
Bra samarbete behövs
Vad behövs då för en bra läkemedelsuppföljning? Det finns faktorer som underlättar, enligt avhandlingen. Det kan vara att det finns ett samarbete med patienter, deras anhöriga samt med annan hälso- och sjukvårdspersonal.
Många mediciner på en gång – vilka är riskerna?
Ibland talas det om ”förskrivningskaskaden”. Det innebär att ett läkemedel orsakar en biverkning som föranleder en ny läkemedelsordination. Ett exempel är när kalciumflödeshämmare för högt blodtryck leder till svullna anklar och diuretika förskrivs som behandling. Eller när kortisonbehandling för att dämpa inflammation i ögat leder till stegrat tryck i ögat vilken i sin tur leder till medicinering med tryckdämpande läkemedel.
Har man flera hälsoproblem som har lett till läkemedelsförskrivning, och som kanske i sin tur lett till ytterligare förskrivning, finns risken att man till slut har ett stort antal förskrivna läkemedel. Och tar man många läkemedel ökar risken att läkemedel råkar interagera med varandra på ett negativt sätt.
Bild: Volodymyr Hryshchenko, Unsplash.
Hos äldre personer är riskerna att drabbas av biverkningar från interagerande mediciner större än för yngre. Det gäller till exempel psykofarmaka, smärtläkemedel och läkemedel med påverkan på hjärt-kärlsystemet.
Att ha ett stort antal mediciner ökar också risken att man glömmer bort att ta någon av dem.
I Sverige behandlas 15 till 30 procent av dem som är 75 år och äldre med mer än tio läkemedel. Arbetet med att se över människors samlade mängd mediciner handlar bland annat om att se till att varje läkemedels nytta överstiger dess risk.
Källa: Janusinfo.se, forskning.se och Malin Holmqvist, Jönköping University
En plan kan hjälpa
Malin Holmqvist har i sitt arbete, i samverkan med äldre personer och personal i primärvården, tagit fram en prototyp till en ny läkemedelsplan. Planen, är det tänkt, ger den gamla personen samt vården en bild av behandlingens syfte och mål, visar vid vilka tidpunkter som den ska utvärderas samt visar vem som ansvarar för vad.
Läkemedelsplanen skulle kunna vara kopplad till patientens befintliga läkemedelslista i journalen.
– Den ska vara lätt att komma åt och överblicka, säger Malin Holmqvist.
Prototypen för läkemedelsplanen har testats i primärvård och nu pågår en analys av den.
Malin Holmqvist, Hälsohögskolan, Jönköping University samt klinisk apotekare på Region Jönköpings län malin.holmqvist@rjl.se
Medfödda hjärtfel är mycket vanligt bland personer som har Downs syndrom. Nästan hälften som föds med syndromet har ett medfött hjärtfel. Det vanligaste är så kallad atrioventrikulär septumdefekt, som innebär att det finns ett hål mellan hjärtats förmak och kamrar.
Hjärtoperationer har ökat överlevnaden
Men efter 1990 har dödligheten för barn födda med Downs syndrom och hjärtfel mer än halverats. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
– Under 1970- och 1980-talet opererades ofta inte hjärtpatienter med Downs syndrom, något som sannolikt hade flera orsaker. Dessa barn bedömdes ha en generellt dålig prognos, operationstekniker var under utveckling och dessutom var hjärtlungmaskinen inte anpassad för nyfödda, säger Zacharias Mandalenakis som är docent vid Göteborgs universitet och överläkare i kardiologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Runt 1990 uppmärksammades dessa förhållanden i hela världen. Samtidigt skedde en stor utveckling av hjärtsjukvården.
– Hjärtpatienter med Downs syndrom fick då i princip samma prioritet som alla andra. Vi ser att detta haft en mycket positiv effekt för patientgruppens överlevnad, vilket är väldigt bra, fortsätter Zacharias Mandalenakis.
Fortsatt högre dödlighet
Studien baseras på registerdata från hela Sverige för personer med Downs syndrom och medfödda hjärtfel, och som föddes mellan åren 1970 och 2017. Resultatet visar att överlevnaden har ökat stort, men dödligheten är fortfarande förhöjd.
Barn som föddes med Downs syndrom och hjärtfel före 1990 hade 47 gånger högre dödlighet jämfört med barn som fötts utan syndromet eller hjärtfel.
Efter 1990 har dödligheten mer än halverats för barn med Downs syndrom. Den är nu 18 gånger högre jämfört med övrig befolkning i Sverige. Men jämfört med patienter med medfödda hjärtfel, men som inte har syndromet, är dock dödligheten 85 procent högre.
Fler studier behövs
Vården för patienter med Downs syndrom och hjärtfel har alltså förbättrats, men den behöver bli ännu bättre, menar Zacharias Mandalenakis.
– Patientgruppen med Downs syndrom kan nu leva längre än tidigare, vilket kan innebära att de hinner utveckla andra förvärvade sjukdomar, utöver eventuellt hjärtfel. Det behövs fler studier för att klarlägga vad den återstående ökade dödligheten för denna patientgrupp beror på. Vi behöver också utvärdera om dessa patienter kan behöva bättre uppföljning, säger han.
Mer om studien
I studien ingick drygt 3 200 personer med Downs syndrom och medfödda hjärtfel samt cirka 64 500 patienter med hjärtfel, men utan syndromet. Gruppen med Downs syndrom jämfördes också med kontrollgrupper i samma ålder och av samma kön, men utan syndromet eller medfött hjärtfel.
Sett till hela perioden 1970–2017 hade personer med Downs syndrom och medfött hjärtfel 25 gånger ökad dödlighet jämfört med kontrollgruppen. Jämfört med andra personer med hjärtfel var dödligheten fördubblad i gruppen med Downs syndrom under hela perioden.
Efter brytpunkten 1990 är dock dödligheten bland personer med Downs syndrom 85 procent högre jämfört med andra med medfött hjärtfel.
Zacharias Mandalenakis, docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, zacharias.mandalenakis@vgregion.se
