Hur ska akutsjukvården lokaliseras för att så få som möjligt av de som drabbas av infarkt ska dö innan de får vård? Hur ska handeln lokaliseras för att minimera transportarbete och bränsleförbrukning och maximera lönsamhet? Detta är eviga frågor för samhällsplanering och beslutsfattande i företag.

Mengjie Han förklarar att modellerna optimerar lokaliseringen av ett antal utbudspunkter för en geografiskt spridd befolkning genom att söka en lösning så att det totala transportarbetet för befolkningen blir som minst.

– Det har visat sig att människor ofta inte väljer att resa till den affär som ligger närmast när man ska handla. Jag har därför utvecklat en variant på modellen som tar hänsyn till detta. Detta har aldrig tidigare gjorts, berättar Mengjie.

Mengjie Hans modeller tar inte bara hänsyn till variation i rum utan även i tid. Vad som är optimal lokalisering kan variera över tid. Det är svårt att veta hur bra en viss simulering är. Mengjie har utvecklat ett sätt att testa kvaliteten i olika lösningar och jämföra med verkligheten.

Mengjie har även använt statistiska modeller för att studera befolknings­utvecklingen i Sverige under de senaste två seklerna, och särskilt hur befolkningsutvecklingen i närbelägna socknar påverkar varandra. Tidigare fanns en tydlig påverkan, medan det numera inte finns något statistiskt observerbart samband mellan befolkningsutvecklingen i socknar som ligger mer än fem kilometer ifrån varandra.

Avhandlingen heter ”Heuristic Optimization of the p-median Problem and Population Re-distribution”. Mengjie Hans disputerar den 22 november i Borlänge och blir därmed den första att få doktorsexamen vid Högskolan Dalarna.  

Genomet från den 24 000 år gamla individen från Sibirien är mycket lik dagens amerikanska ursprungsbefolkning, men uppvisar även stark genetisk likhet med dagens populationer i västra Asien och Europa, en överraskade och spännande upptäckt, enligt forskarna.

– Våra resultat visar att den amerikanska ursprungsbefolkningen har ett komplext ursprung med bidrag från minst två olika förhistoriska grupper, vilket är väldigt oväntat. Resultaten har stora konsekvenser för vår bild av hur det genetiska landskapet såg ut i Eurasien (Europa och Asien) kring den senaste istidens maximum, säger Pontus Skoglund, postdoc i Mattias Jakobssons forskargrupp vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, och en av huvudförfattarna till studien.

Amerika var den sista av de stora kontinenterna att koloniseras och frågan om ursprungsbefolkningens släktskap har länge diskuterats. Hur, när och varifrån kom de till Amerika? Det har påvisats släktskap med dagens grupper i östra Asien, men många pusselbitar har fattats för att förstå deras historia. 2009 tog forskare från Köpenhamns universitet tillsammans med amerikanska kollegor DNA-prover från benrester av en ung individ i Mal´ta i Sibirien som daterats till 24 000 år tillbaka. Analysen av proverna, som delvis gjorts vid Uppsala universitet, visar endast litet släktskap med dagens befolkning i den delen av Sibirien. Däremot var barnet närmare släkt med dagens befolkning i Europa och västra Asien. Detta kunde visas både med hjälp av s k mitokondrie-DNA och kärn-DNA.

– Barnet från Mal´ta är det hittills äldsta genomet från anatomiskt moderna människor som analyserats i stor skala och det öppnar ett fönster till världen för 24 000 år sedan, säger studiens huvudansvarige, Maanasa Raghavan från Köpenhamns universitet

Det internationella forskarteamet, som letts av Professor Eske Willerslev från Köpenhamns universitet, drar slutsatsen att det på denna tid fanns en närmare relation mellan grupper i västra och nordöstra delarna av Europa och Asien än det gör idag. Allra tydligast visade dock studien det nära släktskapet mellan Mal´ta-barnet och den amerikanska ursprungsbefolkningen. Samtidigt som det överraskande nog inte fanns något nära släktskap med dagens östasiater, som idag ses som de som står närmast i släktskap till Amerikas ursprungsbefolkning.

– De flesta forskare har ansett att Amerikas ursprungsbefolkning härstammar från den tid då de första människorna gick över Berings sund till Amerika för 14 000 år sedan. Våra resultat visar på att deras unika historia har betydligt äldre rötter till grupper i Sibirien före den senaste istidens maximum, säger Pontus Skoglund.

Forskarna konstaterar att Amerikas ursprungsbefolkning därmed kan sägas härstamma från två håll: från en grupp människor som inte finns idag och som är bäst representerade av Mal’ta-individen (14-38%), och resten från Östasien.

Resultaten stärks av att benrester från en andra individ i ungefär samma område i Sibirien, men 17 000 år gammalt, visar mycket stora likheter med de från 24 000 år sedan. Detta tyder på att samma grupp människor har befolkat området under en lång period med mycket strängt och kallt klimat.

– Det är fascinerande hur mycket vi kan lära oss av genomet från en sedan länge död individ. Mal’ta-barnet representerar en grupp människor som inte finns kvar idag och dessa data visar på helt nya resultat som inte vore möjliga att få fram utifrån den genetiska variationen hos dagens människor, säger Mattias Jakobsson.

Människors sätt att se på sin arbetsplats och dess verksamhet varierar. Samtidigt visar skolutvecklingsforskningen att det ändå är viktigt att medarbetare i skolan och förskolan har ett gemensamt synsätt i vissa frågor kring verksamheten.

Katina Thelin, doktor i pedagogik, har tittat lite närmare på hur skolledare arbetar med begreppet verksamhetsidé och hur de ser på det som ett ledningsverktyg. En del av avhandlingen är baserad på djupintervjuer med 15 skolchefer i en större svensk stad.

– Man kan beskriva en verksamhetsidé som något som ska stärka verksamhetens konkurrenskraft, ena personalen i verksamheten och eller styra den i en gemensam bestämd riktning, säger Katina Thelin. En verksamhetsidé uttrycker också allmänna värden och verksamhetsgemensamma uppfattningar eller värden. Den kan dessutom tydliggöra verksamhetens syfte, karaktär och de grundläggande antaganden som verksamheten ska vila på.

När dessa beskrivningar relateras till varandra framträder fem olika sätt att se en verksamhetsidé; ett varumärke, ett kitt, en kompass, en karta eller som ett raster.

– När det kommer till att arbeta med en verksamhetsidé visar min forskning att det råder en variation av arbetssätt; top-down genomförande, bottom-up meningsskapande eller genomförande genom deltagande. Med min avhandling hoppas jag kunna bidra med fördjupad kunskap om hur verksamhetsidéer kan användas som ett ledningsverktyg och utveckla skolors och förskolors verksamhet.

Katina Thelin disputerade den 13 november med avhandlingen “Mellan varumärke och gemensamt raster. Skilda sätt att se verksamhetsidéer för pedagogisk verksamhet.”

Studien, som publiceras i tidskriften Nature, visar att inlandsvatten utgör en betydande del av jordens naturliga kolkretslopp.

Forskarlaget bakom studien har letts av Peter Raymond, professor vid universitet i Yale i USA. Från Sverige har forskarna Sebastian Sobek, docent i limnologi, vid Uppsala universitet samt Christoph Humborg, professor vid Stockholms universitet, deltagit.

Forskarna fann att avgången av koldioxid var högst i regnrika tropiska områden, såsom Sydostasien, Amazonas, och Centralamerika. Hela 70 procent av den totala koldioxidavgången från inlandsvatten härstammar från bara 20 procent av jordens yta.
Sammanlagt avger jordens alla vattendrag (bäckar, åar, älvar och floder) årligen 1,8 miljarder ton kol till atmosfären, medan sjöar och kraftverksmagasin bidrar med 0,32 miljarder ton per år. Alla inlandsvatten tillsammans avger alltså cirka 2,1 miljarder ton kol per år.

– Detta är en stor siffra när man beaktar att ekosystemen på land, till exempel skogar och savanner, tar upp ungefär 1,7 miljarder ton kol per år, säger Sebastian Sobek.

Enligt Christoph Humborg är det möjligt att mänskliga aktiviteter ansvarar för en del av detta flöde. Detta har hittills inte tagits upp i FN:s klimatpanel.

Även tidigare studier har indikerat att koldioxidavgång från inlandsvatten kan vara viktigare än man trott, men dessa studier var osystematiska och tog inte hänsyn till regionala skillnader. Därför startades den nya studien av Global Carbon Project, en internationell sammanslutning av forskare som jobbar mot ökad förståelse av jordens kolkretslopp.

Det först steget var att producera en karta över jordens alla inlandsvatten, ända ner till de minsta bäckar och gölar.

– Till en början trodde vi att någon redan måste ha gjort det här, men vi insåg snart att vi måste göra det själva, berättar Peter Raymond som lett studien.

Genom att kombinera olika nya databaser, som delvis härstammar från satelliter, kunde forskarna beräkna att vattendrag utgör 624 000 km2 av jordens yta, medan sjöar och kraftverksmagasin utgör 3 miljoner km2.  

Sedan kartlade gruppen halten av koldioxid i inlandsvatten, och samlade alla data i en ny databas.

– Det låter enkelt, men det har tagit åratal att samla ihop all data från utspridda källor, säger Sebastian Sobek.

Själv samlade Sebastian Sobek in sjödata, medan Jens Hartmann, professor vid universitet i Hamburg, Tyskland, samlade in data från vattendrag.

Slutligen kartlade forskarna hastigheten på själva gasutbytet vid vattenytan, som är huvudsakligen relaterad till vattnets rörelser.

– När vi kombinerade dessa kartor såg vi att sjöar och kraftverksmagasin avger mindre koldioxid till atmosfären än man tidigare trott, medan vattendrag avger mer än tre gånger så mycket, säger Sebastian Sobek. 

Framför allt kunde forskarna se att små bäckar lämnar ett stort bidrag tack vare höga halter av koldioxid och kraftiga vattenrörelser.

Forskarna bakom studien menar att deras resultat ökar förståelsen av jordens kolkretslopp. Framför allt bidrar den med ny kunskap om vilken roll vattendrag och sjöar spelar i kretsloppet. De betonar dock att mycket arbete återstår för att spåra källan till all den koldioxid som inlandsvatten avger, samt att förstå hur människan påverkar dessa processer.

– Ämnesomsättningen är hög i inlandsvatten, men inlandsvatten är också en avgörande resurs. Vi måste därför fortsätta att kartlägga våra inlandsvatten och förstå hur de påverkar inte bara kolkretsloppet, utan även biologisk mångfald och produktion av dricksvatten, säger Peter Raymond.

Rapporten heter: Global carbon dioxide emissions from inland waters, av Peter A. Raymond et al.

Meteoriten hittades i Saharaöknen, Afrika, år 2011 och såldes till en meteorithandlare i Marocko. Den väger 320 gram och har fått namnet NWA7533. Den såldes vidare till en samlare i USA och forskare fick möjlighet att undersöka den. Museets gästforskare Alexander Nemchin var en av dem och efter att ha använt all mätutrustning i Naturhistoriska riksmuseets geologiska laboratorier drogs flera slutsatser, här är några av dem.

Slutsatser
Meteoriten kommer från höglandet på södra halvklotet på Mars. Därmed är det den första marsmeteoriten från södra halvklotet som har hittats. Mars har varit röd i minst 1,7 miljarder år, förmodligen längre. Meteoritens äldsta delar är omkring 4,43 miljarder år gammal. Det innebär att en skorpa bildades tidigt på Mars. Bara omkring 100 miljoner år efter att planeten Mars bildades så var det en fullt utvecklad planet med en skorpa av olika bergarter, inre magmatiska processer, atmosfär mm. Det har funnits flytande vatten på Mars. Idag är Mars torrare än Sahara.

Har det funnits liv på Mars?
Det vet ingen men förhållandena har i alla fall varit mycket mer gynnsamma än de är idag. Hur vet man att en meteorit kommer från Mars? Först gäller det att känna igen en meteorit och då är den tunna svarta smältskorpan det tydligaste kännetecknet. När geologer sedan undersöker andelen av meteoritens olika grundämnen och isotoper så är det en tydlig skillnad mellan stenar från jorden och Mars.

FAKTA
Resultaten från forskningen på meteoriten NWA7533 från Mars publicerades 20 november 2013 i tidskriften Nature ” Origin and age of the earliest Martian crust from meteorite NWA7533”. I museets utställning Skatter från Jordens inre visas en annan meteorit från Mars, tillsammans med en från månen och Sveriges största järnmeteorit som väger 158 kg.
På Cosmonova visas filmen Universums hemligheter som visar dig avlägsna platser i universum men även närbilder från ytan på Mars.
På www.nrm.se finns en checklista för dig som vill undersöka om en sten är en meteorit.

Bränsleceller är en viktig komponent för att lösa vårt behov av hållbar energi. Nu har ett team materialforskare på Chalmers, som leds av Jan-Erik Svensson, fått i uppdrag av FFI-programmet (Fordonstrategisk forskning och Innovation) att leda Sveriges utveckling av högtemperaturbränsleceller, den typ av bränsleceller som arbetar i spannet 600-800 grader Celsius och som kan drivas av de flesta bränslen.

Forskarnas samarbete med Sandvik Materials Technology och danska bränslecellsföretaget Topsoe Fuel Cells har hittills handlat om att förbättra effektiviteten hos bränslecellerna. Resultatet är en cell som släpper ut klart mindre koldioxid per producerad kilowattimme, kWh, och som har betydligt längre livslängd än föregångaren.

Gruppen får nu ett anslag på nära 7 miljoner kronor för att driva innovationsprocessen vidare mot kommersialisering. För detta har Volvo-koncernen involverats. Projektet ska i ett första led ta fram bränsleceller som är så pass billiga att masstillverka att det blir försvarbart att använda dem för att producera värme och el till hytten i stillastående lastbilar. Tomgångskörningen nattetid kan minska rejält, rent av upphöra. 

Möjligheterna öppnades när forskarna började arbeta med nanomaterial.

– Tanken är att vi ska kunna skräddarsy materialets egenskaper. Nyckelkomponenten i bränslecellerna är den bipolära plattan som binder samman cellerna. Idag är den både för dyr och för dålig. Vår forskning har visat att det går att använda nanoskikt för att skräddarsy egenskaperna, säger Jan-Erik Svensson.

Idag används relativt tjockt keramiskt ytskikt i den bipolära plattan som är gjord av stål. Chalmersforskarna byter nu ut det keramiska ytskiktet mot nanometertunna cerium och koboltlager, vilket leder till bättre ledningsförmåga och bättre tålighet mot både korrosion och kromförångning. Utan det tjocka lagret keramik blir de bipolära plattorna lättare att producera. Istället för att belägga en platta i sänder kan stålet beläggas på rulle och sedan formas i efterhand, vilket sänker tillverkningskostnaden drastiskt.

– Våra resultat är generiska. Eftersom vi är en del av ett större forskningskluster kan vi även använda resultateten även i stationära bränsleceller, säger Jan Froitzheim.

Naturgaspannor i miljontals europeiska bostäder skulle kunna ersättas med klart effektivare bränsleceller, som till på köpet levererar el. Var och en kan få ett litet kraftvärmeverk i sin källare.

Uppdraget från Energimyndigheten innebär även att forskargruppen blir ansvarig för att bevaka den här typen av bränslecellsforskning i världen för Sveriges räkning. Planer finns på ett nytt nationellt bränslecellscentrum för att ta till vara kunskap som finns även på andra universitet och högskolor.

FAKTA
Mer om beskedet från Energimyndigheten och FFI: http://www.energimyndigheten.se/sv/Press/Nyheter/Satsning-pa-bransleceller-som-del-i-hallbart-transportsystem/

Tre statliga svenska forskningsfinansiärer – Forte, Formas och Vetenskapsrådet – har gjort gemensam sak med den statliga, kinesiska finansiären National Natural Science Foundation of China (NSFC). Den ena utlysningen handlade om antibiotikaresistens och gjordes tillsammas med den kinesiska finansiären. Den andra gällde övrig forskning inom Fortes, Formas och Vetenskapsrådets ansvarsområden.

Besluten om vilken forskning som får stöd har nu fattats. Fyra av projekten rör antibiotikaresistens. De andra fyra handlar om kemiska miljöföroreningar, fotokemisk smog, kvicksilverutsläpp och om hur genmutationer leder till hjärtsjukdom.

De forskare som behandlar antibiotikaresistens kommer att få runt fyra miljoner om året i fem år, de andra forskarna omkring fem miljoner per år i fem år. Tre av forskargrupperna är verksamma vid Karolinska institutet, två vid Göteborgs universitet, en vid vardera Stockholms universitet,

Smittskyddsinstitutet och Sveriges lantbruksuniversitet. Alla genomför projekten i samarbete med kinesiska forskargrupper.

Med sin starkt expanderande forskningssektor är Kina en forskningsnation som Sverige aktivt vill förhålla sig till. Den svenska regeringen och den kinesiska har därför de senaste åren gjort flera överenskommelser om ökat forskningssamarbete. Områden som pekats ut är bland annat hållbar utveckling och livsvetenskaper inklusive folkhälsa.

Utlysningarna är ett led i det ökade forskningssamarbetet. För att få delta i dem krävdes en uttalad strategi för forskningssamarbete med Kina vid lärosätet, och att projektet låg i linje med denna

Länk till beviljade projekt  

Inför internationella aidsdagen: rapport kritiserar biståndet till aidsarbete i Södra Afrika
Enligt rapportförfattarna är biståndsgivare mer intresserade av att mäta resultat än att uppnå verklig förändring.  

– Det har skapat ett byråkratiskt monster som fokuserar på kontrollmekanismer istället för biståndsarbete, säger Håkan Thörn som är en av medförfattarna till rapporten.
Biståndsgivarnas krav innebär att civilsamhällsorganisationer marknadsanpassas och konkurrerar med varandra om anslag precis som företag konkurrerar om kunder. Det har underminerat organisationernas sociala engagemang, som givarna annars betonar vikten av i olika policydokument.

– Istället för att ge mer makt åt organisationer på gräsrotsnivå som utför det praktiska arbetet blir de mer maktlösa. Allting ska utföras enligt färdiga mallar, säger Håkan Thörn.

NAI bjuder in media till seminariet där författarna redovisar rapporten. Afrikachefen på UD, Pereric Högberg, och UDs ambassadör för global hälsa, Anders Nordström, samt Anne Lindeberg som är policy-rådgivare inom hiv- och aidsfrågor på Sida kommer att kommentera rapporten. Dessutom medverkar tre inbjudna afrikanska gäster som är experter inom hiv och aids och är aktiva i civilsamhället kring dessa frågor.

Ladda ner rapporten här

För media
NAI bjuder in media till ett seminarium den 29 november i Stockholm, med författarna:
Anmäl dig till johan.savstrom@nai.uu.se

Swarm ska under sina planerade fyra år i rymden ge den bästa bilden någonsin av det jordmagnetiska fältet, och hur det förändras. Vi vet att bidrag till magnetfältet kommer från bland annat jordens kärna med flytande järn, från den steniga skorpan, från oceaner och sist, men icke minst, från rymden.

Satelliterna i den europeiska rymdorganisationen ESA:s Swarm-projekt kommer att mäta magnetfältet med mer än dubbelt så hög upplösning och precision som tidigare. Forskarna kan alltså mäta även små förändringar i magnetfältet och därmed studera hur olika källor bidrar till detta fält. Noggranna mästningar kräver också att satelliternas positioner bestäms exakt. Det i sin tur ger möjligheten att studera rymdens inflytande på den övre atmosfären, och tätheten, temperaturen och vindarna där.

Svenska rymdfysiker från Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala bidrar med instrument som ska känna av satelliternas elektriska potential. Denna kan ändras snabbt, i synnerhet nära områden med norrsken.

– Norrskenet ger upphov till elektriska strömmar i norrskenszonerna, vilket laddar upp satelliter och stör Swarms instrument, säger Jan-Erik Wahlund på IRF i Uppsala. Detta visste det kanadensiska team vars instrument EFI ska mäta joner och de elektriska fälten i rymden. De behövde därför något som kan mäta hur joner påverkas av satellitpotentialen.

– Kanadensarna visste att de behövde en Langmuir-sond, säger Jan-Erik Wahlund. Så de kontaktade dem som de visste var bäst på det – oss!

Detta är inget tomt skryt från Jan-Erik Wahlunds sida. IRF har Langmuir-sonder på ESA:s och NASA:s Saturnuskretsare Cassini, på ESA:s kometjägare Rosetta, och kommer att sända med en på ESA:s och den japanska rymdorganisationen JAXA:s Merkurius-sond BepiColombo som planeras att skickas upp 2015. Ytterligare en sond utvecklas nu för JUICE, en mission till Jupiters isiga månar. För IRF blir Langmuir-sonden – eller sonderna, för det sitter en dubbel Langmuir-sond på varje satellit – ett sätt att slå två flugor med en smäll.

– Deras brus är vår signal, säger Stephan Buchert, forskare vid IRF. Tack vare mätningarna med Langmuir-sonder går det att korrigera Swarms mätningar och få en mycket bättre bild av magnetfältet, och vi får en bild av strömmarna i norrskenet.

Just strömmar i norrskenet ligger IRF varmt om hjärtat eftersom institutet som en av sina specialiteter har rymdväder, det vill säga rymdens och solens inverkan på jorden. Swarm är ESA:s första satellitprojekt som ska studera rymdväder.

– Vi såg det också som en möjlighet att ytterligare utveckla våra instrument. Det kan vi sedan även ha nytta av på missioner ut i solsystemet, säger Jan-Erik Wahlund.

Swarm består av en ”svärm” av tre satelliter. Två av dem går i parallella banor som ligger i början av missionen på 460 kilometers höjd, medan den tredje går i en egen bana på strax över 500 kilometers höjd. Anledningen till att ESA väljer att sända upp tre satelliter är för att kunna mäta förändringar över tiden och i rummets tre dimensioner. Alla tre satelliterna är identiska, knappa tio meter långa, och bär på samma instrument. IRF har följaktligen levererat tre instrumentpaket till projektet.

– Mätningar med flera satelliter i formationsflygning är en viktig del av den moderna rymdfysiken, säger Mats André vid IRF i Uppsala. Han är ansvarig för instrument på ESA:s fyra Cluster-satelliter som formationsflyger i högre banor runt jorden.

FAKTA
IRF:s Swarm-sida
ESA:s Swarm-blogg
ESA:s Swarm-sida
Forskningsprogrammet, Rymdplasmafysik, IRF-Uppsala

Hur priser sätts och hur vi vill betala när vi nu allt oftare köper kombinationer av varor och tjänster, är områden som hittills inte väckt så stort intresse i forskarkretsar.

I nära samarbete med Ericsson startade Alf Westelius, professor i ekonomiska informationssystem på Linköpings universitet, för ett par år sedan ett forskningsprojekt som såväl lett till ett antal vetenskapliga artiklar i ansedda journaler som en populärt hållen bok, Prissättning, som nyligen kommit ut på Studentlitteratur.

I boken presenteras en konkret metod för prissättning. Den fungerar på liknande sätt som ljudteknikens equalizer, där man med olika reglage kan påverka ljudbilden. På samma vis kan man här placera in olika prismodeller utmed fem olika parametrar, eller reglage. Köper man enstaka varor eller ett helt paket där service ingår? Handlar det om köp, leasing eller att man betalar per använd minut? Betalar jag ett fast pris, är det förhandlingsbart eller bestäms det på en auktion? Betalar jag för att få tillgång till ett nät eller en tjänst eller betalar jag bara när jag använder den. Utgår jag ifrån den kostnad jag har eller vad konkurrenterna tar betalt, och så vidare.

Här finns exempel från Taxi Kurir, Stockholms konserthus och Payex,
– Kan man erbjuda något som kunder efterfrågar måste man också kunna utnyttja möjligheten till innovativ prissättning och sätta priset så att det känns skäligt, säger Nils-Göran Olve, adjungerad professor på LiU och medförfattare till boken.

Boken ska kunna användas såväl i undervisning på universitet och högskolor som i företagen, stora som små.

Nyligen startades också på Linköpings universitet Sveriges första doktorandkurs i ämnet prissättning för blivande doktorer i industriell ekonomi, en kurs som lockat deltagare från sex olika universitet.

Författarna, Nils-Göran Olve, Carl-Johan Petri och Alf Westelius, är alla verksamma på Linköpings universitet. Mattias Cöster och Einar Iveroth finns numera på Uppsala universitet. Boken Prissättning, har undertiteln Affärsekologier, affärsmodeller och prismodeller och är utgiven på Studentlitteratur 2013.

Warfarin (Waran) används av närmare två procent av Sveriges befolkning för att förebygga blodpropp hos patienter med förmaksflimmer och andra sjukdomar, vilket minskar risken för följdsjukdomar. Behandlingen behöver övervakas för att uppnå rätt effekt, i synnerhet då den inleds. Dosen måste anpassas efter personliga egenskaper enligt rutiner som sedan länge är etablerade i Sverige.

– I internationell jämförelse sköts doseringen av warfarin bra i Sverige, men vår studie visar att den kan förbättras ytterligare. Med hjälp av en snabb genanalys kan vi tidigt ge patienten rätt dos, säger Mia Wadelius, överläkare och universitetslektor i klinisk farmakologi vid Uppsala universitet och huvudförfattare.

I en randomiserad klinisk prövning, som nyligen avslutats, testades skräddarsydd insättning av warfarin i Sverige och England. Hälften av de 455 patienterna började med en standarddosering av warfarin, utifrån ålder. Den andra hälften fick skräddarsydd dos under de första fem dagarna – beräknad utifrån två specifika gener, patientens ålder och kroppstorlek.

Behandlingens effekt mättes med ett laboratorietest kallat PK INR och patienterna följdes under tre månader. Resultatet visar att de som behandlades enligt den genbaserade modellen uppnådde rätt dos snabbare och hade rätt behandlingseffekt under längre tid än de som medicinerades enligt gängse standard.

– Vi har tidigare visat att det med hjälp av kliniska och genetiska faktorer går att förutspå vilken dos en patient behöver, säger Niclas Eriksson, biostatistiker vid Uppsala Clinical Research Center.  Vi har nu visat i en klinisk prövning att en gentest leder till att behandlingen får bättre precision.

– Det har länge talats om möjligheterna att skräddarsy behandling utifrån gener, men framstegen har hittills varit små, säger Mia Wadelius. Nu ser vi att individualiserad behandling för ett av våra vanliga blodförtunnande läkemedel är möjlig att införa i större skala.

*) Medarbetare i Uppsala och Enköping: Niclas Eriksson, Christina Christersson, Bengt Wahlström, Christina Stafberg, Hugo Kohnke med flera.

FAKTA
Forskningsresultaten publiceras i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine
För mer information om studien i New England Journal of Medicine

Det är sedan tidigare känt att fåglar kan se ultraviolett ljus. De anses använda UV-seendet till flera viktiga beteenden, som exempelvis att hitta mat eller en lämplig partner att para sig med. Men inte alla fåglar är lika. Nu har forskare vid Lunds universitet undersökt hur mycket ultraviolett ljus som ögonen hos olika fågelarter släpper igenom till näthinnan. Resultaten visar att små ögon hos små fåglar släpper igenom mycket UV-ljus, stora ögon hos större fåglar släpper igenom endast lite UV-ljus. Alltså kan bara små fåglar, som till exempel sångfåglar, bli UV-specialister.

– Tvärtemot vad man trott innan så är inte alla fågelarter så intresserade av att se UV-ljus. Rovfåglar och tornsvalor stoppar mycket av UV-ljuset i linserna, ungefär som hos människor, säger Olle Lind, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

För att kunna utnyttja UV-ljus krävs två saker, dels att näthinnan i ögat reagerar på denna typ av ljus, dels att linsen i ögat släpper igenom UV-ljuset så att det kan träffa själva näthinnan. Några av de större fågelarterna i den aktuella forskningsstudien, exempelvis rovfåglar och tornsvala, verkar ha pigmenterade linser för att aktivt stänga ute UV-ljuset.

– Det här kan vara ett sätt att skydda ögonen när man jagar flygande i öppna och väldigt ljusa miljöer, säger Olle Lind.

Olle Lind och hans kollegor är bland annat intresserade av att studera ögonens uppbyggnad för att bättre förstå vilka ämnen fåglarna har i sina linser och hur dessa påverkar UV-transparensen. Förutom att detta är viktigt för en fysiologisk förståelse av fåglarnas ögon är det möjligt att undersökningarna på sikt skulle kunna få viktiga praktiska tillämpningar. Av någon anledning klarar sig fåglar väl undan såväl skador på näthinnan som gråstarr, två UV-relaterade åkommor som brukar drabba människor som utsätts för mycket UV-ljus.

Hittills har forskningen kring fåglar och UV-ljus främst fokuserat på fåglarnas näthinna, men få har studerat hur genomsläppliga fåglarnas ögonlinser är. Genom att ta reda på hur mycket UV-ljus som når näthinnan hos olika arter kan man säkrare uttala sig om det faktiska UV-seendet hos fåglarna och därmed lättare reda ut vad denna synförmåga spelar för roll för fåglarnas ekologi och evolution, menar Olle Lind.

– Vi tror dessutom att det finns liknande samband även hos andra djurgrupper, som exempelvis däggdjur. Större klövdjur har betydligt sämre förutsättningar att utnyttja UV-ljus jämfört med små gnagare, säger Olle Lind.

Studien publiceras den 20 november i Proceedings of the Royal Society B.

I sin avhandling från har Karin Alnervik, Högskolan för kommunikation och lärande i Jönköping, analyserat hur förskollärare, som arbetar på förskolor där man dokumenterat verksamheten i över tio år, beskriver den förändring som detta arbete inneburit. Karin Alnervik har undersökt hur dokumentationen förändrat förskolans verksamhet när det gäller arbetssätt och hur verksamheten organiseras.

– Syftet med min studie kan kort beskrivas som ”hur de som får till det, får till det”, säger Karin Alnervik.

Pedagogisk dokumentation är inget nytt verktyg utan har funnits på många förskolor sedan 1990- talet. Syftet med Karin Alnerviks studie har varit att förstå lärande och förändring i förskolans verksamhet när pedagogisk dokumentation har använts som verktyg under en längre period.

Resultatet visar bland annat att förskolepersonal som arbetar med pedagogisk dokumentation börjar diskutera frågor som handlar om hur barn lär och hur förutsättningar för barns lärande skapas. Det uppstår också diskussioner om hur man ser på verkligheten och om hur barnens beteende tolkas. Som en följd av detta börjar man förändra sitt arbetssätt, vilket medför att motsättningar uppstår i verksamheten. För att lösa dessa motsättningar har verksamheten förändrats både på enhets- och barngruppsnivå. Fler har blivit inblandade i dokumentationsarbetet, vilket inneburit att berättelserna i dokumentationsmaterialet kommer i rörelse, genom att dokumentationerna analyseras i flera led. Berättelser som är i rörelse och att pedagogisk dokumentation kan uppfattas ur olika aspekter gör att pedagogisk dokumentation kan beskrivas som ett komplext verktyg.

– Ett resultat som framkommer är att det ofta blir motsättningar när nya arbetssätt införs och att det kan uppstå svårigheter när den gamla organisationen inte fungerar med de nya idéerna, säger Karin Alnervik

FAKTA
Karin Alnervik är utbildad förskollärare och sedan 2006 doktorand i pedagogiskt arbete vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Hon är också delägare i förskolan HallonEtt i Jönköping.

Avhandlingen handlar om hur förskollärare på fyra förskoleenheter förändrat verksamheten sedan de börjat arbeta med pedagogisk dokumentation. De har gått från att ha en förutbestämd pedagogisk verksamhet till att istället organisera för ett utforskande lärande för både barn och förskollärare.

Fredagen den 22 november 2013 försvarar Karin Alnervik sin doktorsavhandling inom pedagogik ”Men så kan man ju också tänka!”

Kortare restid innebär att människor kan tänka sig att pendla längre. Med hjälp av statistik över var folk bor och arbetar, och hur lång tid det tar att resa mellan olika orter, har forskare visat att över 12 000 nya jobb kan skapas i regionerna omkring Norrköping, Linköping, Jönköping och Borås.

– Men planeringsperspektivet är oerhört viktigt. Det räcker inte att järnvägen byggs, man måste anpassa planeringen och utforma samhället efter den investeringen, säger docent Johan Klaesson.

Under tre år har forskare på Jönköping International Business School undersökt vad det skulle innebära för tillväxten att bygga ut järnvägsnätet, i forskningsstudien Tillgänglighet – Tillväxt – Planering (TTP). Nu är projektet avslutat, och resultaten visar på sambandet mellan ökad tillgänglighet och regional utveckling.

– Bilen har kommit till vägs ände – den blir varken billigare eller snabbare. Tåg däremot förstorar en region, säger Bertil Gustafsson, som varit projektledare.

En statlig utredning 2009 ställde frågor om vad en höghastighetsjärnväg skulle innebära i termer av tillväxt. Och kommuner som blivit tillfrågade om att vara medfinansiärer ville veta vad en investering i infrastrukturen skulle vara värd. Jönköping International Business School hade tagit fram ett analysverktyg som kunde användas för att räkna ut just det, och därför startades projektet här.

Forskarna har använt Götalandsbanan som exempel. Vad skulle hända i regionen om Götalandsbanan byggdes, jämfört med om inget förändras alls från hur det ser ut idag?

– Projektet har hållit diskussionen om Götalandsbanan igång, säger Bertil Gustafsson. Vi har tillfört fakta om vad den skulle innebära, och varför regionerna har intresse av att vara med och betala.

– För ett glest befolkat land som Sverige är det extra viktigt att förbättra möjligheten till utbyte mellan orter, om vi vill ha en fortsatt bra utveckling. Tåg är det bästa alternativet för att resa snabbt, ofta och energisnålt mellan de orter som berörs av Götalandsbanan. TTP-projektet har visat att Götalandsbanan är samhällsekonomiskt lönsam, säger Mats Helander på Östsam.

FAKTA
Forskningsstudien Tillgänglighet – Tillväxt – Planering har finansierats av Regionförbundet Jönköpings Län, Regionförbundet Östsam, Sjuhärads kommunalförbund, Tillväxtverket och Trafikverket.
Mer information om projektet på Högskolan i Jönköping

Täta, frösådda skogar med contorta-tall kan bli ett vanligare inslag i framtidens skogsbruk, om alltmer oljebaserade produkter istället ska tillverkas av skogsråvara. Dessa skogar ska på kort tid producera stora mängder biomassa med lämpliga kemiska egenskaper till bioraffinaderier. Hur skogarna ska anläggas och skötas, och vad som kan utvinnas ur ved, bark, grenar barr och kottar, beskrivs i en avhandling av Ingegerd Backlund från SLU.

Dagens samhälle är starkt beroende av oljebaserade produkter såsom bensin, oljor, plaster och kemikalier. Många av dessa produkter kan i stället tillverkas av förnybara råvaror från bioraffinaderier. I sådana anläggningar kan t.ex. skogsråvaror konverteras till en rad olika produkter utöver massa och papper.

Ingegerd Backlund har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat möjligheten att odla contortatall1 på ett sätt som möjliggör ett tidigt biomassuttag till bioraffinaderier, och till låg kostnad. En fördel med contortatall är att den lämpar sig för direktsådd – den växer snabbt även i unga år och ger täta stabila bestånd till en låg kostnad jämfört med plantering.

Tätare bestånd gav inte klena träd
En undersökning av kommersiellt sådda contortabestånd visade att de redan efter 30 år hade producerat 200 m3 stamved per hektar, eller ca 100 ton biomassa (torrvikt), trots att röjningar genomförts. I områden med högre stamantal, över 3 000 stammar per hektar, fanns det ca 300 m3 stamved per hektar, utan att trädens diameter hade påverkats nämnvärt jämfört med de glesare bestånden. En produktion på 200–300 m3 per hektar efter 30 år kan betecknas som mycket hög, efter en tredjedel av den normala slutavverkningstiden för tall.

– Ca 4 000 träd per hektar kan vara lämpligt i etableringsfasen, om man vill ha både en tidig biomassagallring och senare produktion av massa och timmer, säger Ingegerd Backlund.
Kemiska råvaror ur bark och barr

En undersökning av vad som kan utvinnas ur olika delar av trädet i ett bioraffinaderi visade att bark och barr är särskilt värdefulla fraktioner. Bark innehåller upp till 20 procent extraktivämnen. Barr har en avvikande kemisk sammansättning och lämpar sig särskilt för utvinning av vaxer samt fettsyraalkoholer, s.k. policosanoler, vilka t.ex. kan användas för lindring av hjärt- och kärlsjukdomar. Ur stamveden kan fetter till biodieselproduktion utvinnas. Till och med kottar kan ha ett värde, för utvinning av aromatiska ämnen till bland annat kosmetikaindustrin. Efter extraktion kan biomassan brännas i kraftvärmeverk.

Om man använder hela trädet kan totalt 2–3 ton råextraktivämnen, inklusive fetter, hartser, vaxer, aromatiska ämnen m.m, utvinnas per hektar redan ur ett 30-årigt contortabestånd om man använder hela trädet.

Branschen ser stor ekonomisk potential
Enligt en enkätstudie som ingår i avhandlingen har skogs- och bioraffinaderibranschen en mycket stark tro på att värdet på skogsbiomassa kommer att öka under de kommande tio åren. Framförallt tror man på skogsråvara som ersättning för oljebaserade produkter. Fordonsbränslen såsom biodiesel samt fasta biobränslen bedöms ha en stor potential, men även textilier och finkemikalier. Elpriset kommer troligen att spela en viktig roll för den framtida användningen av skogsbiomassa.

– Om elpriserna stiger kommer förmodligen en ökande andel av biomassan att gå direkt till kraftvärmeproduktion i stället för att raffineras, säger Ingegerd Backlund.

1) Contortatall är Sveriges tredje vanligaste barrträd med 600 000 hektar, motsvarande 2 procent av Sveriges totala skogsareal eller 30 miljoner skogskubikmeter. Contortaarealerna består både av gallringsmogen skog planterad främst på 1970- och 1980-talen, men också av unga bestånd främst föryngrade med direktsådd.

FAKTA
Fil mag & Pol kand Ingegerd Backlund, institutionen för skogliga biomaterial och teknologi, försvarar sin doktorsavhandling Cost-effective cultivation of lodgepole pine for biorefinery applications vid SLU i Umeå.
Fredagen den 22 november 2013. Opponent: Dr Duncan Macquarrie, Chemistry Department, Green Chemistry Centre of Excellence, University of York, Storbritannien.
Ingegerd är bördig från Frösön och bor i Hallom, Oviken, Jämtland.

Mer information: http://www.slu.se/sbt
Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/10871/

På 1730-talet utkom en genre publikationer med nya ambitioner i Sverige. Tidigare periodisk press hade ägnats åt akademiska frågor eller tjänat regimens syften. Den nya genren, som i studien kallas moraliska veckoskrifter, hade underhållande och sedelärande ambitioner och riktades till en publik på en marknad. Olof Dalins Then Swänska Argus blev en framgång och är känd än idag. Det utkom också flera andra veckoskrifter som numera är i stort sett bortglömda. Alla publicerades anonymt.

För första gången i svensk press inbjöds läsarna att skicka in brev och andra texter, och att döma av innehållet fick inbjudan svar. I åtta av de nio veckoskrifter utgivna på 1730-talet som Tilda Maria Forselius har studerat finns artiklar i brevform, varav flertalet presenteras som läsarbrev. Hur stor del av dessa som var autentiska läsarbrev och hur många som var påhittade av redaktörerna själva går inte att besvara. Enbart Then Swänska Argus manuskript finns bevarat, och där ingår det några brev som uppenbarligen var insända.

I en avhandling i litteraturvetenskap från Göteborgs universitet behandlar Tilda Maria Forselius denna veckopress med fokus på läsarbrevens former, innehåll och funktioner.

– Jag fokuserar inte på frågan om breven var autentiska eller påhittade, utan på det intryck som veckoskrifterna ger av att läsare kunde komma till tals i tryck. Brevformen gav innehållet en särskild makt, därför att den gav veckoskrifternas publik intryck av att representera läsare, hävdar Tilda Maria Forselius. I veckoskrifternas samtid formade detta vad man kan kalla föreställda gemenskaper i och kring veckoskrifterna.

I breven behandlades ämnen om ekonomi, moral, livsstil, dygd och vänskap. I de samtalsgemenskaper som växte fram formulerades bland annat värden kring det nationellt svenska. De svenska råvarorna, som betecknades av den ”goda” järnmalmens värde, och det svenska språkets renhet skulle värnas i relation till import från andra länder och språk.

Brevets betydelse understryks av att flera veckoskrifter under senare delen av seklet blev helt brevberättade.

Tilda Maria Forselius har också ägnat intresse åt varför denna veckopress introducerades just under 1730-talet. Mediet (veckoskriften) var ett nytt fenomen i Sverige vid denna tid. Bakgrunden var den samhällsförändring som inleddes efter 1720. Efter enväldets avskaffande ökade handeln och idéutbytet med andra länder. I Stockholm växte det fram en tryckmarknad som inte var statligt styrd. Där fanns även ett publikunderlag bland nya grupper, framför allt universitetsutbildade män inom statsadministrationen. Denna elit bland de så kallade ståndspersonerna utgjorde veckoskrifternas grogrund.

– Cirka 95 procent av folket hade ingen möjlighet att läsa eller att bidra med texter till veckoskrifter av denna art. Ändå var detta startskottet till en underhållande periodisk press på svenska, säger Tilda Maria Forselius.

Studien tar även upp kaffehusens betydelse, censurens roll, anonymitetens koder, det tidiga 1700-talets tryckta och handskrivna nyhetstidningar och brevretorikens förändring under seklet.

– Veckoskrifterna lånade teman och former från andra medier. Brevet tjänade i sammanhanget flera syften. Vad jag vill understryka är att det var en form som gav veckoskrifterna en särskild makt att påverka läsarna. Det ger en bakgrund till fenomen som bloggar och andra sociala medier, och till nödvändigheten för dagens tidningar att interagera med läsarna, säger Tilda Maria Forselius.

FAKTA
Avhandlingens titel: God dag, min läsare! Bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730-1773. Avhandlingen försvarades den 1 november 2013. Avhandlingen har tryckts i en begränsad disputationsutgåva. Den utkommer 2014 i bokform. Se www.forselia.se för mer information om detta.