Ett av projekten är det BTH-ledda projektet Innovage. Projektet går ut på att ta hjälp av ny och innovativ teknik samt att motivera de äldre att se tekniken som ett komplement till stödet från personal, för att kunna hjälpa äldre att leva självständigt längre i sina egna hem. Den nya tekniken ska dessutom vara hållbar i det att den ska minimera miljöpåverkan. Ett exempel kan vara att på ett mycket enkelt sätt skicka hälsodata för diagnos på distans istället för att behöva ta sig till en vårdinrättning.

– Innovativa strategier och lösningar för aktivt åldrande är sannolikt nödvändiga för att möta det framtida behov som en åldrande befolkning innebär. Det är en tillväxtmöjlighet där BTH:s spetskompetens inom teknik, hälsa och ekohållbarhet samt regionens industri- och servicekompetens kan komma till nytta, säger Jenny Lundberg, BTH och projektledare för Innovage.

– Inom EU anses vi i Sverige vara ett föregångsland att ta efter i omsorg och vård av våra äldre. Det är nu dags att ta nästa steg; vi ska både behålla vår position inom omsorgen och vården och bli ett framgångsland inom ICT som stöd för våra äldre, menar Jenny Lundberg.

Under OPEN DAYS kommer flera frågor som rör den åldrande befolkningen och de många utmaningar som den europeiska äldreomsorgen står inför att diskuteras. Bland annat presenteras olika projekt som syftar till att finna hållbara, innovativa och praktiska lösningar som möjliggör ett längre självständigt liv, en ekonomiskt genomförbar omsorg för äldre och helt nya sätt att tänka kring strukturering av äldreomsorgen genom att använda innovativa metoder. Projekten ger också möjligheter för innovativa företag att utveckla nya verktyg och tjänster.

Fakta
OPEN DAYS är ett årligt fyradagarsevenemang under vilka städer och regioner visar upp sin förmåga att skapa tillväxt och sysselsättning, implementera europeiska unionens sammanhållningspolitik och visa på betydelsen av den lokala och regionala nivån för europeiska styrelseformer. OPEN DAYS 2013 kommer att äga rum i Bryssel den 7–10 oktober och workshopen Innovativa strategier och lösningar för aktivt åldrande äger rum den 8 oktober.
 

– Citeringar är resultatet av vetenskapliga referenser som forskare använder vid författandet av artiklar för att belägga ett påstående genom att hänvisa tillbaks till tidigare forskningsresultat. Men skälen till att referera ett specifikt verk kan variera och det kan basera sig på många olika syften, säger avhandlingens författare Gustaf Nelhans, nybliven filosofie doktor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och universitetsadjunkt i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås.

Till exempel kan en forskare ange varifrån influenser hämtas eller referera för att bygga på tidigare forskning. Men forskaren kan också referera för att argumentera med en källa eller för att ifrågasätta källverket över huvud taget. För att inte tala om slentrianmässiga referenser där en viss källa anges av hävd, eller för att alla andra gör det.

– Kontentan av detta resonemang är att citeringen inte på ett entydigt sätt kan betraktas som ett kvalitetsmått för den citerade artikeln och inte heller att fler citeringar automatiskt innebär högre kvalitet, säger Gustaf Nelhans.

Trots detta leder den så kallade ”citeringskultur” som uppstått i forskarvärlden till att allt fler kommit att positionera sin forskning inte enbart för att få bäst innehållsligt eller kunskapsmässigt genomslag, utan även för att göra sin forskning ”citerbar”. Alltså publicerad på ett sätt som ökar dess chanser att erhålla ett stort antal citeringar för att både vinna inomvetenskaplig erkänsla och få forskningsmedel till sin forskning.

Å andra sidan kan man tala om att en citerad artikel har ”använts” av den senare litteraturen och att den därigenom är ”synlig”. Men det måste göras med viss försiktighet då citeringar endast uppträder för vissa publikationer, nämligen tidskriftsartiklar publicerade i vissa internationellt spridda och kollegialt granskade vetenskapliga tidskrifter.

Samtidigt pekar Gustaf Nelhans avhandling på hur medvetenheten om citeringars inverkan på forskningen har lett till att de har kommit att uppfattas som hårdvaluta i forskarvärlden, från nationell lärosätesnivå ner till den enskilde forskaren på institutionsnivå.

– Problemet är att citeringar är komplexa mått som döljer minst lika mycket som de lyfter fram. Därför är det viktigt att se bredden i det här fenomenet och inte behandla citeringar som ett automatiskt mått, säger Gustaf Nelhans som efterlyser lite mer försiktighet från beslutsfattarnas sida när det gäller att använda citeringar som ett verktyg för att fördela pengar till forskning.

FAKTA
Avhandlingens titel: Citeringens praktiker. Det vetenskapliga publicerandet som teori, metod och forskningspolitik. Avhandlingen försvarades den 27 september. Avhandlingen kan beställas från författaren. Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/33516

2010 bildades Regbrå (Regional samverkan för brottsprevention), ett samarbete mellan Östergötlands kommuner, polismyndigheten i Östergötland och Linköpings universitet.

Den nya rapporten är en kartläggning över hur samarbetet fungerar och ger en helhetsbild av hur det brottsförebyggande arbetet ser ut i länet. Det är väl förankrat, högst upp i den kommunala hierarkin, på kommunstyrelsenivå, visar rapporten.

– Arbetet har ett starkt stöd. Samtidigt får det inte alltid de resurser som behövs, säger Lena Henricson som arbetar med brottsförebyggande arbete i Motala kommun och är en av de två redaktörerna.

Studien visar att man arbetar på olika sätt med brottsprevention i kommunerna. En brist är att alla kommuner inte gör kartläggningar över de lokala problem som finns. På så vis utvecklas inte arbetet i tillräckligt hög grad.

Det handlar också om att hitta långsiktiga strategier som är baserade både på den praktiska och forskningsbaserade kunskap som finns.

– I arbetet finns tre aktörer – polis, kommuner och universitetet. Alla yrkesgrupper som är involverade har olika kunskapsgrund och traditioner, som till exempel polis, socialarbetare skolpersonal och forskare. Det gäller att få samtliga att förstå och respektera varandras kunskap och uppdrag, att hitta den typen av kommunikation. Först då kan arbetet bli mer effektivt och ge långsiktiga och hållbara resultat, säger Kerstin Johansson, forskare vid Linköpings universitet och den andra redaktören för rapporten.

De olika yrkesgrupperna behöver arbeta fram en gemensam analys av de problem som finns.

– En sådan analys saknas många gånger. Det är viktigt att ha gemensamma referensramar och på så vis komma fram till hur problemen ser ut, säger Lena Henricson.

Som exempel nämner hon att det som kan vara ett ”icke-problem” för personal på en fritidsgård kan ses som en viktig fråga för polisen, och vice versa.
Rapporten ska nu resultera i flera workshops där deltagarna diskuterar vad som behöver prioriteras de närmaste åren. En regional strategi kommer också att arbetas fram.

– Det här är en viktig diskussion där alla ska få säga sitt, poängterar Kerstin Johansson.

Rapporten heter ”Brottsprevention i Östergötland – en kartläggning av aktiviteter och kunskapsläge” och ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet. Rapporten kan laddas ned eller beställas via CKS.

CKS är ett centrum för forskning, utveckling och samverkan vid Linköpings universitet.

Dekadens anses i konst och litteratur beteckna den kulturella period i Europa som sammanfaller med sent 1800-tal och har sitt ursprung i Frankrike. Den dekadenta romanen kännetecknas vanligtvis av normbrytande teman som ofta förmedlas genom en poetisk stil.

– Genom att på djupet jämföra hur ett antal kvinnofigurer framställs i förhållande till dekadensen kunde jag se att det finns fler gemensamma beröringspunkter mellan den svenska och franska sekelskifteslitteraturen än vad tidigare forskning visat, säger Cecilia Carlander, avhandlingens författare.

Cecilia Carlander har undersökt hur kvinnofigurer gestaltas och hur dessa bidrar till en dekadent stämning i de romaner som valts ut för analyserna. Fyra svenska och fyra franska romaner analyseras och jämförs sinsemellan: Monsieur Vénus (1884) av Rachilde, Pengar (1885) av Victoria Benedictsson, Berta Funcke (1885) av Stella Kleve, Un crime d’amour (1886) av Paul Bourget, En rade (1886) av Joris-Karl Huysmans, Sensitiva amorosa (1887) av Ola Hansson, Kvinnlighet och erotik II (1890) av Anne Charlotte Leffler och Bruges-la-Morte (1892) av Georges Rodenbach.

Eftersom forskningen inom svensk litteraturvetenskap och dekadens är så begränsad blir Cecilia Carlanders bidrag särskilt betydelsefullt. Avhandlingens analyser av de valda texterna bidrar till ett ifrågasättande av tidigare etablerade tolkningar av det senare 1800-talets litteratur.

– Detta gäller inte minst för Benedictssons Pengar och Lefflers Kvinnlighet och erotik, men även Bourgets Un crime d’amour och Huysmans En rade. Dessa romaner, som tidigare tolkats som tematiskt avlägsna från dekadenslitteraturen, visar sig, genom analyserna, innehålla mycket av dekadensens tematik och estetik.

Det könsrollsproblematiska betyder mycket för all litteratur från epoken, och det är något som också präglar avhandlingen, där kvinnofigurerna står i centrum. Kvinnans roll var i förändring och det avspeglas i de undersökta texterna.

En av Cecilia Carlanders slutsatser är att oron inför de nya könsrollerna kan kopplas till oron inför det allt modernare samhället. Förändringarna blev så många, samtidigt, att vid sidan om ett framstegstänkande uppstod en rädsla inför en kommande undergång, likt Romarrikets fall.

– Både det yttre och det inre i kvinnoporträtten uttrycker mycket av det nya som också innebar mycket oro, ovisshet: kvinnorna är pojkaktiga eller androgyna, alltmer påtagligt självständiga, inte sällan hotfulla och olycksbringande som la femme fatale; oftast är de erotiskt medvetna, men samtidigt är de rädda för intimitet och vilsna, utan religion, vilket också gör dem mer benägna att bryta mot samhällets rådande normer.

Som en sorts botemedel mot den allt starkare oron utvecklas en raffinerad smak för det konstgjorda, vilket för tankarna till dandyfiguren. Genom att omge sig med konstföremål eller iscensätta sitt eget liv blir det möjligt att fly känslan av upplösning, ovisshet och förfall.

– Slutligen visar studien hur sjuklighet blir en del av dekadensens estetik, och att sjukdomar påverkar såväl de enskilda kvinnoporträtten som stämningen i de analyserade romanerna. Det sjukliga hos kvinnan blir inte bara ett sätt att fly verkligheten, utan också ett sätt att beskriva det sjukliga i samhället. Hos både kvinnan och samhället är symptomen vaga och diagnosen svår att ställa, säger Cecilia Carlander.

FAKTA
Cecilia Carlander har parallellt med sina doktorandstudier arbetat som lärare vid Sorbonne, Högskolan i Halmstad och Södertörns högskola. Hon undervisar i akademiskt skrivande vid Stockholms universitet.

Avhandlingens titel: Les Figures féminines de la Décadence et leurs implications esthétiques dans quelques romans français et suédois (Dekadensens kvinnofigurer och deras estetiska inverkan på några franska och svenska romaner) Avhandlingen försvarades den 19 september vid Sorbonne, Paris. Avhandlingen finns digitalt publicerad: http://hdl.handle.net/2077/32836

– Vår huvudsynpunkt är att det är ytterst svårt för en utomstående bedömare att ta ställning till om förslaget utformats så att uppdraget från regeringen följts, säger Jan-Eric Nilsson, professor på VTI.

VTI har fått Trafikverkets förslag till nationell plan för transportsystemet för de kommande tolv åren på remiss. VTI skriver i sitt yttrande att det finns exempel i förslaget där det är helt uppenbart att Trafikverket inte har följt regeringens uppdrag.

– Det saknas till exempel analys av möjligheten att använda banavgifter eller andra ekonomiska styrmedel för att hantera de problem man har ansvar för, säger Jan-Eric Nilsson.
VTI anser fortsatt att det även saknas en sammanfattning av de centrala utgångpunkterna för dessa rapporter och en förklaring av hur man kommit fram till de prioriteringar som görs.

Trafikslagsövergripande åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen under planeringsperioden 2014–2025 ska uppgå till 522 miljarder kronor. Trafikverket har fått regeringens uppdrag att upprätta ett förslag till hur medlen ska fördelas.

Regeringens direktiv anger att det ska gå att utläsa vilka effekter som de valda åtgärderna i planförslaget ger för transportpolitisk måluppfyllelse. Men detta går enbart att göra på åtgärdsnivå, där det tagits fram en fullödig samlad effektbedömning.

– Det finns inte något underlag för att bedöma om planförslaget som helhet bidrar till eller motverkar uppfyllelse av de transportpolitiska målen, säger Joanna Dickinson, utredare på VTI.

I avsnittet ”förväntade effekter” förväntas de planerade åtgärderna ge positiva effekter på såväl transportsystemets tillstånd som dess leveranser, vilket i sin tur ökar samhällsnyttan. Dessa påståenden ”beläggs” med ett antal pilar men innehåller inget underlag i övrigt för att visa effekterna.

– På samma sätt som tidigare i texten är omöjligt att kommentera vad som kan vara bra eller dåligt med den strategi som redovisas, säger Jan-Eric Nilsson.

I rapporten utvecklas heller inte hur infrastrukturen skulle kunna utnyttjas mera effektivt. VTI menar att transportsystemet bör ses i ett större perspektiv där också andra delar samspelar. I utredningsarbetet har det till exempel inte tagits hänsyn till att människan är en medveten, motiverad och beslutsfattande part i transportsystemet som gör val som stämmer överens med egna preferenser och mål.

– Många trafikolyckor beror exempelvis på att människor medvetet tar beslut att bete sig extremt eller felaktigt, till exempel genom att köra berusade, för fort eller utan bälte, säger Nils Petter Gregersen, tillförordnad forskningschef på VTI.

VTI föreslår att en komplettering görs i flera av planens delar, inte minst när det gäller behovet av forskningsinsatser.

Hög risk att drabbas av diabetes – så ser situationen ut för många invandrare från Turkiet i Sverige. Det visar den första svenska doktorsavhandlingen om diabetes bland turkiska invandrare. Forskaren bakom avhandlingen distriktsläkaren Kristin Hjörleifsdottir Steiner, verksam vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm, är inte förvånad över resultatet.

– Diabetes typ 2 är en sjukdom som drabbar allt fler. I mitt arbete på Flemingsbergs vårdcentral noterade jag och mina kollegor ovanligt många fall av diabetes bland de turkiska patienterna. Och jag ville ta reda på mer om de var en särskild riskgrupp och vilka riskfaktorer som kan spela roll, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Totalt deltog 238 män och kvinnor med turkisk bakgrund i åldrarna 20 år och äldre från vårdcentralen i Flemingsberg. Gruppen jämfördes med 1539 landsmän som bodde kvar i Konya-provinsen, Turkiet. Resultaten visar att den turkiska gruppen i Sverige hade betydligt högre risk att drabbas av både diabetes typ 2 och förstadier till diabetes än sina landsmän i Turkiet. Exempelvis var förstadiet till diabetes tre gånger så högt bland de turkiska männen i Sverige. Andelen med diabetes typ 2 var nästan dubbelt så stor hos kvinnorna i Sverige jämfört med kvinnorna i Turkiet. Bukfetma och övervikt var vanligt i alla grupper i respektive land, liksomrökning bland männen. I den utrikesfödda gruppen i Sverige var många fysisk inaktiva, speciellt kvinnorna. Ett oroväckande resultat, menar Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

För att få reda på mer om varför skillnaderna var så stora intervjuades den turkiska gruppen i Flemingsberg ingående om levnadsvanor och stress. Tvärt emot vad man kan tro hittades inte någon koppling mellan stressfaktorer som oro, sömnsvårigheter, smärta och diabetes eller högt blodsocker. Bland männen fanns ett visst samband mellan högt blodsocker, rökning och alkoholvanor. Dessutom visade det sig att den turkiska gruppen i Sverige insjuknade i diabetes typ 2 relativt tidigt i livet (kring 46-år), vilket är i snitt tolv år tidigare än för svenskfödda personer.

Kristin Hjörleifsdottir Steiner pekar på att det behövs mer forskning om hälsan kopplat till tiden före och efter migrationen, föra att få säkrare svar, bättre kunna hjälpa drabbade och kunna erbjuda en jämlik vård.

– Det är väl känt att migration är en stor omställning för individen som kan påverka hälsan negativt. Det vore intressant att exempelvis veta mer om andra stressfaktorer än de vi studerat och om D-vitamin kan spela in, säger hon.

Förhoppningen är att resultaten som presenteras i avhandlingen kan bli viktiga pusselbitar när hälso- och sjukvårdens personal utreder patienter som är i farozonen att utveckla diabetes.

– För att veta hur farligt exempelvis ett förhöjt blodsockervärde är för en viss person och om behandling ska sättas in eller inte, bör man även tänka på att härkomst kan vara en viktig riskfaktor för diabetes, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Till sina kollegor i vården riktar hon uppmaningen att lyfta hälsofrämjande insatser högre på dagordningen.

– Uppmärksamma livsstilsfaktorer, försök få patienter i riskzonen att röra på sig mer och sluta röka, och mät deras midja oftare, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Centrum för allmänmedicin är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. Kristin Hjörleifsdottir Steiners doktorsavhandling presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 20 september 2013.

Doktorsavhandling: Diabetes among Turkish Immigrants in Sweden, Kristin Hjörleifsdottir Steiner, september 2013, ISBN: 978-91-7549-272-8.