Under de senaste åren har ett flertal debattörer, som TCO och Lars Calmfors, påtalat att taket i a-kassan är för lågt. Enligt Finanspolitiska rådet får idag mindre än hälften av de arbetslösa 80 procent av sin tidigare inkomst som arbetslösa jämfört med kring en tredjedel 2007. Denna utveckling beror främst på att a-kassans tak dels sänktes 2007 och dels på att taket är satt i nominella tal och höjs alltså inte i takt med att löner och priser stiger.

Parallellt med att allt färre av de arbetslösa når upp i 80 procents ersättning har många fackförbund, främst inom SACO och TCO men även inom LO, börjat med arbetslöshetsförsäkring som en tjänst. I de flesta förbund ingår detta i medlemsavgiften medan vissa förbund lämnar det fritt åt den enskilde att köpa försäkringen. 

Dessa tilläggsförsäkringar ger 80 procent av den tidigare inkomsten i händelse av arbetslöshet i 20-30 veckor beroende på förbund. Därefter får den arbetslöse endast ersättning från a-kassan, som räcker i sammanlagt 60 veckor.

Nationalekonomen Jonas Kolsrud har i sin avhandling undersökt om det spelar någon roll för den allmänna a-kassan att fackliga tilläggsförsäkringar finns. Han kommer fram till ett ja. Med två försäkringar igång är folk nämligen bättre försäkrade än vad den ursprunglige försäkringsgivaren – staten – hade tänkt sig.

– Risken för att arbetslösa då kvarstannar i arbetslöshet längre än nödvändigt leder till att staten svarar med att inte höja den allmänna a-kassan. I praktiken betyder det en sänkning, som i först hand drabbar dem som inte kan få en tilläggsförsäkring via sin fackförening samt de som inte är med i facket, säger Jonas Kolsrud.

Han kommer också fram till att den nivå a-kassan hade innan regeringen Reinfeldts reformer gav ett skydd som både såg till att arbetslösa inte stannade kvar längre än nödvändigt i arbetslöshet, men som också gav en fullgod inkomstersättning. Vidare finner Jonas Kolsrud att a-kassan spelar stor roll för hur villiga både sysselsatta och arbetslösa är att ta lån.

– Det är uppenbarligen så att om folk känner att de har en hyfsad ersättning som arbetslösa vågar de ta lån till hus, bil osv, utan att behöva vara rädda för att inte kunna betala räntorna om de blir uppsagda. Men å andra sidan innebär en generös a-kassa, som den såg ut innan 2007, också att folk har väldigt låga egna besparingar. Istället för att använda sparpengar för att täcka upp för vad a-kassan inte ersätter så tar arbetslösa lån för att kunna handla. Det ökar förstås beroendet av det offentliga och gör folks privatekonomi känslig för förändringar i de offentliga försäkringssystemen.

– Projektet är både innovativt och unikt så det passar vår kultur, säger Johan Roos, vd och akademisk ledare för JIBS. Våra fokusområden är entreprenörskap, förnyelse och ägarskap och det är områden förenade med stora utmaningar. Samarbetet stärker vårt arbete med att göra JIBS ledande inom dessa områden. För oss är projektet också ett sätt att visa globalt samhällsansvar – vi är med och utvecklar ett spännande land som The Economist har kallat Afrikas blivande Singapore.

Lars Hartvigson, senior advisor and coordinator på JIBS, ser fram emot projektet.

– Det blir ett intensivt och spännande arbete. Vi kommer att lära oss mycket som vi kan ta med oss hem till våra klassrum i Sverige.

På JIBS har man haft möjlighet till genrep, eftersom man sedan tidigare har ett pågående avtal med Addis Abeba University i Etiopien. En grupp doktorander därifrån kommer nu i oktober till Jönköping för att studera ett fyra veckor långt block.

– Det är den första kullen doktorander som har utbildas av Addis Abeba University någonsin, berättar Lars Hartvigson. Det blir historiskt! Och vi på JIBS spelar en helt avgörande roll för att detta ska lyckas.

Hartvigson förklarar modellen för doktorandutbildningen:

– Tidigare samarbeten kring forskarutbildning har byggt på att svenska universitet antagit och utbildat doktorander från utvecklingsländer i Sverige. Men eftersom de då byggde upp nätverk här ville de ofta hellre fortsätta sin akademiska karriär i västvärlden. Det är ju naturligt, men få återvände hem, och poängen med projektet från Sidas håll var ju att bygga upp större forskningskapacitet i utvecklingsländerna.

Därför ändrade man upplägget. Idag läser doktoranderna fortfarande några av sina kurser på JIBS, men de är i kortare block. Istället skickar JIBS ner lärare till Etiopien som undervisar på plats, och bygger upp större möjligheter till forskning och utbildning där.

Det är den modellen som också kommer att användas i Rwanda, där JIBS nu, helt finansierade av Sida, ska arbeta med att stärka lokala masterutprogram och starta och utveckla lokala doktorandutbildningar. Dessutom ska 7 doktorander från Rwanda påbörja sin doktorandutbildning på JIBS under vårterminen 2014. Dessa doktorander kommer att bedriva sin forskning i Rwanda. Det är ett stort men välkommet arbete.

Vd Johan Roos ser både möjligheterna och utmaningarna i projektet.

– Vi ska  arbeta i en främmande miljö och kultur, och leverera resultat där. Det ställer krav både på oss och på vår samarbetspartner samtidigt som vi inte kan utgå ifrån att allting fungerar som hemma. Kreativitet och innovationsförmåga kommer att vara nödvändiga kvaliteter hos de som jobbar i projektet. Men det passar oss på JIBS. Vi är entreprenörer i själ och hjärta.

I studien analyserades nyhetsartiklar som publicerades på webben av svenska, dagliga nyhetstidningar under 2010. Genom att undersöka vilka ord som oftast förekom i samma artiklar som ordet ”lycka” har forskarna satt fingret på vår kollektiva lycka.

– Det är relationer som är viktigast, inte materiella ting, och det är i linje med andra resultat inom lyckoforskningen, säger Danilo Garcia, forskare inom psykologi vid Sahlgrenska akademins forskningscentrum Centre for Ethics, Law and Mental Health.

Artikelanalysen, som omfattar över en och en halv miljon ord, visar att ord som ”prins Daniel”, ”Zlatan”, ”mormor” och personliga pronomen (till exempel er/mig, oss/dem) ofta förekom tillsammans med ordet lycka. Ord som ”iPhone”, ”miljoner” och ”Google” förekom däremot i stort sett aldrig tillsammans med lycka.

– Detta innebär inte att materiella ting gör dig olycklig, utan de verkar inte finnas i samma sammanhang som ordet lycka, säger Danilo Garcia.

Studien är en del av ett större forskningsprojekt om hur människor beskriver både positiva och negativa händelser i livet. Forskarna menar att ordanalysen speglar en kollektiv syn från medlemmarna i vårt samhälle, om vad som borde göra oss lyckliga.

– Precis som Beatles sjöng förstår de allra flesta att pengar inte kan köpa lycka eller kärlek. Men även om vi som individer kan förstå vikten av nära och varma relationer på samhällelig nivå, så är det inte säkert att enskilda är medvetna om att sådana relationer faktiskt är nödvändiga för den egna lyckan, säger Danilo Garcia.

Studien A Collective Theory of Happiness: Words Related to the Word ‘‘Happiness’’ in Swedish Online Newspapers publicerades i den vetenskapliga tidskriften Cyberpsychology, behavior and social networking.

I boken får vi följa olika människors relationer till kläder och hemtextilier – hur dessa konsumeras, hanteras och sorteras för att sedan återbrukas på olika sätt. Idag sorterar många ut textilier för att de har tröttnat på dem, inte för att textilierna är utslitna.

Vissa plagg svårare att slänga
För inte så länge sedan sågs slitna kläder och hemtextilier som material som kunde återanvändas. Idag hamnar kläderna i större utsträckning på loppmarknader, men vissa kläder är svårt att göra sig av med visar studierna.

– De som deltar i studien berättar om att man bland annat sparar handgjorda textilier, sina barns första kläder och tidstypiska kläder och accessoarer, säger Anneli Palmsköld, vid institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet.

Genom delstudierna diskuteras olika slags sorteringsprocesser, till exempel vad man gör och varför när man står framför sin garderob och sitt linneskåp eller på en loppmarknad. Hur den praktiska innebörden i att återbruka har förändrats från mitten av 1900-talet diskuteras liksom dagens kreativa återbruk.
  
– Ett vanligt sätt att sortera ut är att lägga kläder i tre högar, en för sådant som ska lagas, en för det som ska skänkas bort och en för det som ska slängas. Många berättar om hur kläder som inte använts under en viss tid sorteras ut, säger Anneli Palmsköld.

Tio procent säljs vidare
Men det är bara 10 procent av alla de kläder och textilier som hamnar på loppmarkander som säljs vidare. Resten försvinner på annat sätt och går till exempel till stödverksamheter för hemlösa och utsatta.

– Studiens resultat handlar i hög grad om etik och moral, det vill säga om människors vånda inför att göra sig av med kläder och textilier som är fullt fungerande ur materiell synpunkt, men som man inte vill använda för att de är omoderna, säger Anneli Palmsköld.

Författaren har sorterat textilier på en loppmarknad, skickat ut en frågelista i samarbete med Nordiska museets arkiv, undersökt en samling lappade och lagade textilier på Hallands konstmuseum samt deltagit som forskare i ett Skapande skola-projekt om textilt återbruk med kreativa förtecken.

Anneli Palmsköld är filosofie doktor i etnologi och verksam som lektor i kulturvård med inriktning mot slöjd och kulturhantverk vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.

– Svensk rock är en blandning, där en del artister låter väldigt amerikanska eller engelska, och andra inte, säger Lars Lilliestam. Den svenska vistraditionen hörs till exempel väldigt tydligt hos en artist som Laleh, samtidigt som hon inspireras av Sting och The Police och även har ett musikaliskt arv från Iran.

Rock på svenska är den första övergripande sammanställningen av svensk rock, från mitten av 1950-talet fram till idag. I boken konstaterar Lars Lilliestam att det finns ett mönster för hur svensk rock förändrats under åren.

– Det är något som gäller alla kulturella yttringar utifrån, nämligen att man börjar härma. Under 1950- och 60-talet hörs förebilderna väldigt tydligt, vare sig det är Elvis eller Beatles, och artisterna sjunger på engelska.

Men på 1970-talet händer någonting. Dels börjar texterna sjungas på svenska, dels hörs element av svensk folkmusik. Ett sådant exempel är Contact. I gruppens musik finns det ekon av både svenska folkvisor och Karl Gerhard samtidigt som det hörs att bandmedlemmarna lyssnat på Beatles.

– Det är intressant att hiphop sedan går igenom samma utveckling som rockmusiken gjorde. Hiphop framfördes på engelska på 1980-talet, men i början av 1990-talet började man rappa på svenska för att man ville berätta en historia, säger Lars Lilliestam.

Ett kapitel i boken ägnas just åt att sjunga på svenska eller engelska och vad det valet får för konsekvenser. Att en artist väljer engelskan kan ha med en internationell karriär att göra, eller att han eller hon helt enkelt tycker att engelskan passar musiken bättre. Men då blir texterna inte lika viktiga.

Så är till exempel fallet med Roxette där Per Gessle och Marie Fredriksson sjunger på engelska. I deras låtar har personer, platser och gator inga namn, och det finns inga markörer som talar om var händelserna i texterna äger rum. Men när Per Gessle sjunger på svenska i Gyllene Tider eller som soloartist handlar låtarna om hans närmiljö – Harplinge, Halmstad och gamla kompisar.

I boken analyserar Lars Lilliestam ett antal svenska artister och stilar. Han har slagits av vilken bra spegling av samhällsutvecklingen som musiken är, både när det gäller texter och musikstilarna som sådana.

– Musiken vittnar om en fantastisk samhällsförändring när det gäller ideologier, attityder, hållningar och intressen. En viktig tanke med boken är att se hur nya strömningar, skeenden och uttryck förs in, hur man förhåller sig till amerikansk kultur och musik och till Sverige.

Rock på svenska vänder sig både till studenter på universitet och högskolor och en bred musikintresserad allmänhet.

I studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS One fick en grupp studenter vid Atens universitet och en grupp vid Linköpings universitet besvara frågor om hälsa och upplevelsen av stress.

Resultaten visar att de grekiska studenterna i alla avseenden rapporterade en sämre hälsa än de svenska . Däremot var de biologiskt uppmätta nivåerna av stresshormonet kortisol lägre bland grekerna än svenskarna – tvärtemot det förväntade.

– Detta ska inte tolkas som att studenterna i Aten var mindre stressade än i Linköping. Man vet från andra studier att människor som är deprimerade eller har ”gått i väggen”, eller som drabbats av kroniskt stressyndrom faktiskt uppvisar lägre kortisolvärden. Människan klarar kortare perioder av stress ganska bra, men efter en tid orkar kroppen inte hålla de höga stressnivåerna och kortisolnivåerna börjar sjunka. Om stressfaktorerna håller i sig kan det leda till att även immunförsvaret går ner, säger Tomas Faresjö, professor i medicinsk sociologi och huvudansvarig för studien.

Skillnaderna i deltagarnas hälsa och livskvalitet var mycket tydlig. Exempelvis hade 42 procent av de grekiska studenterna (52 av 124) gått igenom svåra livshändelser jämfört med 23 procent av de svenska. 47 procent av grekerna rapporterade stress jämfört med 21 procent av svenskarna. 24 procent av grekerna såg med hopplöshet på framtiden, en svartsyn som bara delades av 5 procent av svenskarna.

– Vad studien visar är att hälsan bland grekiska ungdomar är betydligt sämre än bland svenska. Man kan ana att den grekiska samhällskrisen nu tenderar att ge biologiska effekter på invånarna, säger Tomas Faresjö.

De biologiska stressnivåerna uppmättes i hår, vilket är en helt ny metod som vidareutvecklats av forskargruppen i Linköping. Den innebär att man kan mäta upp frisättningen av kortisol bakåt i tiden. Nivåerna avsätts i håret likt årsringarna i ett träd, och då det växer omkring en centimeter per månad kan man avläsa hur stressad individen varit de senaste månaderna.

Artikel: Higher perceived stress but lower cortisol levels found among young Greek adults living in a stressful social environment in comparison with Swedish young adults [Ref 1] av Å. Faresjö, E Theodorsson, M Chatziarsenis, V Sapouna, H-P Claesson, J Koppner och T Faresjö. PLOS ONE, 8(9), 16 september 2013.

Ett flertal olika befolkningsstudier har visat att överviktiga människor, särskilt de med bukfetma, i större utsträckning drabbas av kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt. De bakomliggande mekanismerna är inte helt klarlagda och betydelsen av fettvävnadshormonet leptin, som ökar proportionellt med stigande kroppsmasseindex, BMI, har visat motsägelsefulla resultat.

Manuel Gonzalez har visat i sin avhandling att höga nivåer av leptin i blodet är knutet till nedsatt förmåga för blodkärlen att vidga sig, vilket är ett tidigt tecken på åderförkalkning. Höga leptinnivåer påverkar även blodets levringsförmåga. Dessa faktorer är kännetecknande för så kallad endotelial dysfunktion och innebär en ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt och stroke.

För att undersöka kopplingen närmare har Manuel Gonzalez även genomfört en experimentell studie där han gav leptin i form av injektioner in i blodbanan hos unga friska män. Funktionen i blodkärlens endotel undersöktes med en av världens mest exakta tekniker som kallas ”strain-gauge underarmspletysmografi”. Resultaten från studien bekräftade att leptintillförsel påverkar blodkärlens förmåga att vidga sig.

– Dessa fynd har stor betydelse för förståelsen av vilka faktorer som knyter kardiovaskulär sjukdom till fetma och kommer förhoppningsvis att stimulera till vidare studier inom detta spännande forskningsområde, säger Manuel Gonzalez.

Manuel Gonzalez är läkare och specialist i kardiologi vid Norrlands universitetssjukhus, samt doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. Han uppväxt i Madrid, Spanien, där han också tog sin läkarexamen. 

Avhandlingen är publicerad elektroniskt: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-79823

Caroline Gustavssons avhandling ”Existentiella konfigurationer. Hur förståelsen av livet tar gestalt i ett socialt sammanhang” ligger inom fältet religionspedagogik. Genom ett antal djupintervjuer med både män och kvinnor i åldern 19-29 år har hon studerat vilka existentiella teman som är centrala i unga vuxnas liv och hur de förhåller sig till dessa.

– Min forskning är intressant för de yrkesgrupper som på olika sätt kommer i kontakt med barn och unga vuxna, speciellt inom skolan, sjukvården, kyrkan och ideella organisationer. Avhandlingen ger exempel på hur de intervjuade förhåller sig till döden och livets mening. Den visar att de existentiella teman som är centrala för unga vuxna kretsar kring frågorna: Vem är jag? Vad vill jag välja? Vart är jag på väg?, säger Caroline Gustavsson.

Unga vuxna är en ofta bortglömd grupp i samhället. Vad de tycker och hur de ser på olika situationer i sina liv är lite beforskat. Hur unga vuxna skapar mening, prövar och utvecklar sin förståelse betraktas i denna avhandling både som en individuell process och samtidigt som något socialt delat. Avhandlingen försöker därmed ge en bild av hur unga vuxna, i en västeuropeisk kontext, idag lever sina liv – i en tid som kännetecknas av ökad globalisering och individualisering och som ofta beskrivs som (post)sekulär.

Ett resultat av avhandlingsarbetet är en ny begreppsapparat för att benämna aspekter av betydelse för det existentiella meningsskapande som tar gestalt genom unga vuxnas berättande. Caroline Gustavsson talar om personliga existentiella konfigurationer för att fånga det personliga meningsskapandet. Begreppet delade konfigurationer används för att benämna den tolkningsram som det sociala sammanhanget kan sägas utgöra. Exempel på delade konfigurationer som påverkar unga vuxnas förståelse av livet är olika livsåskådningar, där den kristna tron utgör det tydligaste exemplet i avhandlingen. Men de är också påverkade av ett slags delade konfigurationer som Caroline talar om i termer av ”förgivettagna hållningar” samt ”tankeinstitutioner”.

Ett tydligt exempel på det senare är den starka individualiseringstrend som går att se bland unga vuxna. Av stor betydelse för de existentiella konfigurationer som tar gestalt på ett personligt plan är också den enskildes erfarenhet av ontologisk trygghet. Individen kan här hamna i ett dilemma mellan att realisera sin egen personliga konfiguration och att bevara den ontologiska trygghet som gemenskapen med andra bidrar till. Caroline Gustavsson har kunnat identifiera ett antal strategier för att hantera dilemmat, men också kunnat ge exempel på det utrymme som den enskilde också har i ett socialt sammanhang, för att själv forma sin förståelse av livet.

Länk till avhandlingen: Existentiella konfigurationer: Om hur förståelsen av livet tar gestalt i ett socialt sammanhang.