Blodtryck, blodgenomströmning och aktivitet i svettkörtlarna i fingrarna kan avslöja om en person är självmordsbenägen.

– Resultaten är så starka att jag själv är förbluffad, säger docent Lars-Håkan Thorell, docent i experimentell psykiatri vid Linköpings universitet, en av forskarna bakom studien. – Vi kan på ett mycket säkert sätt fastställa huruvida en person löper risk att begå självmord vilket kan revolutionera arbetet med självmordsprevention.

I en svensk-tysk studie, som publiceras i Journal of Psychiatric Research, har 783 tyska, inneliggande deprimerade patienter undersökts för så kallad hyporeaktivitet – minskad förmåga att reagera på olika intryck. En självmordsbenägen deprimerad person reagerar annorlunda på förändringar i omgivningen jämfört med en frisk person. Resultatet bekräftar tidigare forskning som visat att det finns ett starkt samband mellan hypopreaktivitet och självmord hos deprimerade. Hyporeaktiviteten har visats förekomma i upp till 97 procent av deprimerade som senare tagit sitt liv. Bland deprimerade patienter som inte varit hyporeaktiva är det endast 2 procent som tagit sitt liv.

Men den nya studien visar också att det inte finns något samband mellan depressionens djup och hyporeaktivitet.

– Det indikerar att en viss procent även av normalbefolkningen kan ha den här neuropsykologiska dysfunktionen i hjärnan. Alla som bär på den är inte självmordsbenägna – men däremot har nästan alla självmordsbenägna deprimerade den, säger Lars-Håkan Thorell.

Hyporeaktivitet var vanligast bland de bipolära patienterna i studien, av 126 patienter var 80,2 procent drabbade, jämfört med 67,3 procent av de deprimerade patienterna och 58,5 procent av dem med andra diagnoser. Studien visar också att personer med återkommande depressionen löper risk att bli hyporeaktiva någon gång i livet.

– Förmodligen är det så att vissa nervceller i hippocampus tar skada av depressioner och negativ stress.

Hyporeaktivitet kan mätas genom att testpersonen får lyssna på ett mönster av toner, samtidigt som kroppens reaktioner mäts genom sensorer på fingrarna. Första gången en ton hörs reagerar så gott som alla människor, det är en generell orienteringsreaktion som sker automatiskt. Men när tonen återkommer avtar reaktionen snabbt hos vissa människor, de hyporeaktiva.

– En deprimerad person har en biologisk oförmåga att bry sig om omgivningen, medan en frisk person fortsätter att reagera, säger Lars-Håkan Thorell.

Lars-Håkan Thorell ska nu via avknoppningsföretaget Emotra utföra en studie i ett 15-tal länder tillsammans med sina medförfattare, bland andra Manfred Wolfersdorf, professor i psykiatri och chef för stadskliniken i Bayreuth samt psykiatriprofessorn Wolfgang Kaschka.

Artikel: Electrodermal hyporeactivity as a trait marker for suicidal propensity in uni- and bipolar depression [Ref 1]. L.H. Thorell, M. Wolfersdorf, R. Straub, J. Steyer, S. Hodgkinson, W.P. Kaschka, M. Jandl. Journal of Psychiatric Research 19 september 2013.

I boken, som är skriven tillsammans med Sara B. Pritchard vid Cornell University, för fjorton internationella forskare en dialog kring ämnena miljöhistoria och teknik- och vetenskapsstudier (STS) i hopp om att fördjupa och till och med förändra kunskaper om samspelet mellan människa, teknik och natur.

Boken presenterar miljöhistoriska fallstudier i dialog med nyckelteorier inom teknik och naturvetenskap och pekar på modeller för hur dessa teorier kan hjälpa till att utkristallisera centrala budskap från historisk empiri, underlätta jämförande analyser och utveckla et begreppsapparat för att analysera komplicerade historiska fenomen.

– Boken visar värdet av att tillämpa teorier från teknik- och vetenskapsstudier på verkliga miljöfrågor genom att använda ett exakt och rättframt språk, säger Dolly Jørgensen, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.

En mängd ämnen diskuteras i bokens olika kapitel: jordbruk, skogsbruk, urbefolkningens markförvaltning, ekologi, miljöföroreningar, handel, energi, yttre rymden, med mera. Av särskilt intresse för skandinaviska läsare är avsnitten om kvicksilverföroreningar i Sverige, skandinaviska system för flaskåtervinning och urban natur i Stockholm. Författarna försöker lyfta upp diskussionen till beslutstagare och andra intressenter för att informera om framtida handlingslinjer.

Finn Arne Jørgensen, biträdande universitetslektor vid Institutionen för idé- och samhällsstudier är stolt över resultatet.

– Noga planerade böcker som denna kan bli som ett slags laboratorium för humaniora. De generösa bidrag vi fick från flera källor gjorde att vi kunde samla ihop rätt personer under ett utdraget samarbete som sträckte sig över tre år, säger han.

Läs mer om boken på University of Pittsburgh Press:
http://www.upress.pitt.edu/BookDetails.aspx?bookId=36357

– Det är ett problem i dag när man vill förbjuda dubbdäck för att det sliter hårt på vägbanan men här går dubbarna bara i när de behövs, säger uppfinnaren Thorvald Granström.
Thorvald Granström från Stockholm har en konsultfirma där han främst har sysslat med it-teknik och haft uppfinnarsysslan vid sidan om. Men sedan han gick i pension har uppfinnandet blivit en heltidssyssla. En framgångsrik sådan.

Det senaste från hans uppfinnarverkstad är en anordning som kan monteras på utsidan av ett däck, en anordning som ser till att ett däck kan få dubbar när det behövs.

– Dubbarna går bara i när man bromsar hårt, när antisladdsystemet går i eller om man kommer in i en kurva där bilen vill glida i sidled.

Uppfinningen är patenterad i tio länder samt hela Europa och den så kallade dubbskivan har även testats på VTI. Syftet med testerna på VTI var att i laboratoriemiljö testa isgreppet vid inbromsning med låst hjul, samt vid styrning, för att få en bättre förståelse av hur dubbskivan påverkar isgreppet.

– Testerna utfördes i VTI:s stationära däckprovningsanläggning, populärt kallad ”långa banan”. På det testade underlaget, våt is, så visade mätningarna på en avsevärd förbättring av isgreppet vid bromsning med låst hjul med dubbskivan monterad. Även sidokrafterna vid styrt hjul ökade markant, säger Mattias Hjort, forskare på VTI.

Dubbarna ska gå i hårt och hålla sitt grepp mot vägbanan så länge bilen bromsas, ju hårdare bilen bromsas desto hårdare blir dubbarnas ingrepp. Dubbarnas ingrepp ska upphöra först när bromsningen upphör eller bromsas så mjukt att bilens ordinarie däck förmår att upprätthålla väggreppet utan glidning.

Enkel montering
– Det kan till exempel användas på bussar och lastbilar, man monterar dit anordningen på några minuter när det börjar bli vinter och sedan kan det monteras av vid sommarväglag, säger Thorvald Granström.

Hans idéer har tillsammans med tester på VTI också gett projektet en extra skjuts framåt. Han har fått finansiering från Skyltfonden för att ta fram fyra exempel av dubbskivan och testa på riktig bil.

– Än så länge har vi testat en prototyp men pengarna gör att jag kommer att kunna gör fler tester så vi ser att det fungerar tillsammans med bilars antisladdsystem och ABS-bromsar.
Fast dubbskiva

Han anser att dagens dubbdäck orsakar kraftigt slitage på vägbanorna med höga kostnader som följd. Dessutom räcker det heller inte med dubbdäck eftersom vägbanorna saltas för att minimera olycksrisken. Detta orsaker miljöproblem och enligt Thorvald Granström innebär uppfinningen att samtliga av dessa problem kan reduceras i hög grad.

Anordningen som testats monteras dit eller bort vid behov men det finns planer på att även kunna erbjuda en mer avancerad dubbskiva som blir mer som en fast del och som sitter monterad för jämnan.

– Jag har börjat skissa på dubbskiva för både lastbil och buss, nu har vi testat själva principen och ser att det är möjligt, säger Thorvald Granström.

– För över 3 800 år sedan reste en ung man, möjligen född i Skåne, över 90 mil söderut till Wroclaw i Polen. Där mötte han en våldsam död när han slogs ihjäl av bönder från Úneticekulturen, kanske på grund av en romans med två lokala kvinnor, som mördades tillsammans med honom. Denna ”kärlekshistoria från bronsåldern” utan lyckligt slut är det första beviset av svensk-polska kontakter i historien någonsin, säger arkeologen Dalia Pokutta, som skrivit avhandlingen.

Synen på den tidiga bronsåldern har genomgått en mängd förändringar bland arkeologer de senaste decennierna. Úneticekulturen, som förknippas med den så kallade himmelsskivan från Nebra i Tyskland (Nebra sky disk, en bronsskiva som föreställer himlavalvet med sol, måne och stjärnor i guld), anses idag vara en del av ett större alleuropeiskt kulturellt fenomen, som uppstår successivt mellan det tredje och det andra årtusendet f.Kr.

Den nya studien av Úneticekulturen är resultatet av ett internationellt samarbete mellan flera ledande europeiska universitet inom EU-programmet Forging Identities: The Mobility of Culture in Bronze Age Europe. Dalia Pokuttas avhandling är ett ”bioarkeologiskt porträtt” av Úneticekulturen i Polen, med särskilt fokus på territorierna i nedre Silesia. Studien presenterar ämnet från ett paleodemografiskt perspektiv baserat på resultaten av isotopanalyser av mänskliga kvarlevor daterade från den tidiga bronsåldern (2 200-1 600 f.Kr.).

– Det är det största isotop-projekt som hittills genomförts i Polen. Vi analyserade hundratals prover, inte bara mänskliga ben, utan även ben från djur. Studien handlar om människor från en svunnen tid och har, bildligt talat, skrivits av femtio döda människor. Denna berättelse leder oss till början av bronsåldern och till ett Europa där metaller gör sitt intåg, men framför allt till samhällen i det förflutna och deras invånare. Resultaten av analyserna var bortom våra vildaste drömmar eller förväntningar, säger Dalia Pokutta.

Författaren fokuserar på livsstilen under tidig bronsålder, medicinsk kunskap och sjukdomar, sysselsättningar och yrken, samt utvalda undergrupper från det förhistoriska samhället i Silesia, som stammens aristokrati, barn och äldre. Studien ger information om kost och försörjning, transporter, mänskliga migrationer och territoriell rörlighet samt effekten av dessa faktorer på samhället, metallurgins expansion och handel, former av styre och kollektiv identitet.

En av Dalia Pokuttas slutsatser är en mycket hög grad av territoriell rörlighet när det gäller den förhistoriska befolkningen i Silesia, med närvaro av invandrare från Tyskland, Tjeckien, Ungern och Sverige. Hennes studie bekräftar också stora förändringar i det europeiska jordbruket runt år 2 000 f.Kr., som införandet av gödsling i stor skala.

– Målsättningen med min studie är en ny dimension av bioarkeologi, som presenterar arkeologisk kultur genom livshistorier från människorna som levde då: skickliga astronomer, begåvade metallurgister, bönder, upptäcktsresande, handelsmän och byggare av kärror; de människor som lade grunden till bronsåldersvärlden, säger arkeologen Dalia Pokutta.

– Det är framförallt hos hjärtsviktspatienter äldre än 80 år som den kognitiva förmågan påverkas. För dem med hjärtsvikt är förmågan att köra bil, läsa, skriva och att känna igen ansikten nedsatt. Minnet är sämre och risken att utveckla demens större än för jämnåriga utan hjärtsvikt, säger Carina Hjelm, som disputerat med en avhandling om just den kognitiva förmågan vid kronisk hjärtsvikt.

Hon har undersökt både de allra äldsta, över 80 år, men också något yngre patienter med hjärtsvikt. I deras fall visade sig svårighet att somna och bibehålla sömnen vara en faktor som påverkar kognitionen och förmågor som uppmärksamhet och att snabbt kunna ta emot information.

– Det behövs mer forskning om kognitiva funktioner hos äldre personer, speciellt de över 80 år som är en växande grupp, säger Carina Hjelm.

I Sverige är hjärtsvikt den vanligaste orsaken till sjukhusvård. Upp till två procent av den vuxna befolkningen drabbas, främst de som är äldre. Mellan tio och 20 procent av dem över 80 år lider av hjärtsvikt.

– Det är viktigt att man både i primärvården och slutenvården uppmärksammar och dokumenterar svårigheter med minne och uppmärksamhet som patienter med hjärtsvikt eventuellt har, menar Carina Hjelm.

Vid kroniska tillstånd som hjärtsvikt är egenvården avgörande för både fortsatt hälsa och livskvalitet, men kognitiva nedsättningar kan påverka möjligheterna att hantera den på egen hand.

Behandlingen är komplicerad. Information och samtal om symtom, läkemedelsbehandling och råd kring ändrad livsstil när det gäller kost, motion och rökning är viktigt i uppföljningen av patienter med hjärtsvikt.

– Informationen måste göras mer personlig och anpassas till förmågan att ta den till sig även hos dem som har problem med till exempel minne och uppmärksamhet.

Avhandlingens två delstudier om äldre över 80 år bygger på data från en svensk tvillingstudie med 702 deltagare som följts under tio år. I de två delstudier som behandlar sömnstörningar, egenvård och kognition, ingår patienter med 72 år som medianålder.

Avhandlingen heter Cognitive function in elderly patients with chronic heart failure. Carina Hjelm disputerade den 13 september 2013.

Studien, som inom kort presenteras i Clinical Journal of Pain, är den första hälsoekonomiska utvärderingen av behandlings- och kostnadseffekter av specialiserad manuell behandling av patienter. Studien är gjord på patienter med åkommor som är vanliga hos de som står i kö till ortopeden. Studien visar att patienterna blev bättre med naprapatisk behandling än med konventionellt ortopediskt omhändertagande. Resultaten visar även att det blir billigare. Studien har genomförts av Stina Lilje, doktorand vid BTH, i samarbete med Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi i Lund och Karolinska Institutet.

Köerna till ortopeden är bland de längsta inom vården och många remisser rör åkommor som inte är i behov av den specifika kompetens som finns på en ortopedimottagning. När en patient med en sådan remiss får tid hos en ortoped görs ofta åtgärder som inte är effektiva för den sökta åkomman.

– Inom hälsoekonomi räknar man både på rena kostnader och på kostnadsnytta. Det är vanligt att en viss behandlingsmetod är effektivare men dyrare än en redan existerande. I ovanligare fall är en metod både effektivare och billigare, vilket var hypotesen i denna studie, berättar Stina Lilje.

I studien ingick två patientgrupper: en grupp fick ortopedisk behandling och den andra fick naprapatisk behandling. Under behandlingens gång kartlades alla kostnader, liksom hälsovinsten i form av minskad smärta och ökad fysisk funktion.

– Det visade sig att kostnaderna för de olika patientgrupperna skiljde sig åt rejält. Medelkostnaden för en patient som tagits om hand av en ortoped kostade drygt 14 000 kronor, medan medelkostnaden för en patient som tagits om hand av en naprapat enbart var drygt 5 000 kronor. Patienterna som fick naprapati fick dessutom en högre livskvalitet, säger Stina Lilje.

– Slutsatsen är att förbättrade hälsoeffekter, liksom avsevärda besparingar, skulle kunna göras ifall naprapati vore ett möjligt vårdval på sjukhusen, avslutar Stina Lilje.

En av patienterna som deltog i studien är Berith Kjellsson.

– Jag fick förfrågan att medverka i en studie om, i mitt fall länd- och korsryggsbesvär samt besvär i svanskotan. Min smärta var näst intill outhärdlig varför jag tacksamt tackade ja. Tack vare naprapatbehandlingen är jag idag helt smärtfri och lever ett helt normalt rörligt liv, berättar Berith Kjellsson.

– Målet måste vara bättre vård, det vill säga korta väntetider och rätt behandling. Denna studie visar att det finns outnyttjade resurser där mer samarbete mellan ortopeder och naprapater skulle förbättra omhändertagandet för vissa patienter, säger Håkan Friberg, verksamhetschef på ortopedkliniken Blekinge.
 

– I både frisk vävnad och cancer finns det celler som inte förekommer i tillräckligt stort antal för att man ska kunna använda något annat än så kallade encellsmetoder (single-cell på engelska). Den här tekniken tillåter oss att identifiera ovanliga och viktiga undergrupper av celler i olika typer av vävnad. Vi kan också i betydligt större utsträckning se hur uttrycket av unika gensekvenser förändrar cellen från ett tillstånd till ett annat, till exempel hur ett embryo utvecklas till en hel organism eller en cancertumör metastaserar, säger Rickard Sandberg, som lett forskningsarbetet bakom den nya tekniken.

Det traditionella sättet att mäta aktiviteten hos miljontals celler samtidigt skymmer viktiga skillnader i genuttrycket hos specialiserade celler i en viss typ av vävnad. Med hjälp av single-cell-metoder kan forskarna överkomma denna begränsning. Den ledande metoden som används för den här typen av analys kallas Smart-seq och utvecklades 2012 av bioteknikföretaget Illumina, tillsammans med Rickard Sandbergs forskargrupp.

För att vidareutveckla denna teknik till vad de kallar Smart-seq2 har forskarna nu genomfört över 450 experiment. Deras nya analysmetod fångar konsekvent tre till fyra gånger så många RNA-molekyler jämfört med den äldre metoden, vilket innebär ungefär 2000 fler gener per cell. Den kan också avläsa betydlig fler gensekvenser i sin fulla längd. Något som hittills har varit en tuff utmaning i den här typen av studier, där det vanliga är att man bara kan se delar av sekvensen i uttryckta gener. De nya möjligheterna ökar finmaskigheten i analysen från enskilda celler, vilket till exempel kan ha betydelse när man vill kartlägga genetiska skillnader hos människor (på engelska Single Nucleotide Polymorphism, SNP) som i sin tur bidrar till biologiska skillnader och sjukdom.

Forskarna hoppas att den nya metoden ska ha stor betydelse för cancerforskningen. Att identifiera ovanliga undergrupper av celler i tumörer och förstå deras roll för överlevnaden och utveckling av cancer kan bidra till förbättrad diagnostik och nya målstyrda behandlingar. Eftersom de så kallade reagenser och andra material som används i Smart-seq2-metoden är förhållandevis vanliga och lätta för laboratorier att beställa har kostnaden för att göra dessa singel-cell-analyser också kunnat sänkas betydligt jämfört med den tidigare metoden.

– Nu kan alla forskare göra sina egna singel-cell-analyser för genuttryck, genom att själva köpa de komponenter som behövs och följa processen som beskrivs i vår artikel, säger Rickard Sandberg.

Rickard Sandberg är docent och forskargruppsledare på institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet i Stockholm och även knuten till Stockholmsavdelningen vid Ludwiginstitutet för cancerforskning. Arbetet med den aktuella publikationen har finansierats med anslag från det europeiska forskningsrådet, ERC, SSF och Vetenskapsrådet.

Publikation: “Smart-seq2 for sensitive full-length transcriptome profiling in single cells”, Simone Picelli, Åsa K Björklund, Omid R Faridani, Sven Sagasser, Gösta Winberg & Rickard Sandberg, Nature Methods, online 22 September 2013, doi: 10.1038/nmeth.2639.

– Forskningen är högaktuell och ledande. Det är strategiskt viktigt för Malmö högskola att bilda dessa centrum, säger Hans Lindquist, vice rektor med ansvar för forskning och forskarutbildning vid Malmö högskola.

Forskningen inom sexologi och sexualitetsstudier är framstående. Det nya centrumet kommer att fokusera på sexologi kopplat till klinisk medicinsk verksamhet till exempel sexuella trauman och långvarig smärta. Sexualitetsstudier innefattar frågor om sexualitet och det offentliga rummet, det sexuella symbolspråket samt sexualitet i förhållande till föräldraskap, politik, ideologi, migration, religion och funktionsnedsättning. 

– Verksamheten och forskningen inom sexologi och sexualitetsstudier är väl etablerad. Forskningen har en ledande roll på nationell och i viss mån internationell nivå, säger Hans Lindquist.

Internet of Things handlar om att olika föremål i vår omgivning som exempelvis tvättmaskiner och bilar i allt högre utsträckning blir uppkopplade mot internet. Prognoser säger att det kommer att finnas omkring 50 miljarder enheter som är anslutna till internet 2020. Det finns de som menar att Internet of Things har potential att förändra vår värld mer än vad internet har gjort. Hittills har forskningen i området fokuserat på den tekniska infrastrukturen, medan forskningscentrat Internet of Things and People även kommer att ta med frågor kopplade till användarna.

– Forskningen inom Internet of Things and People är högaktuell och har stor potential, säger Hans Lindquist. 

De två nya centrumen startar vid årsskiftet. Malmö högskola gjorde en intern utlysning förra året. Av åtta intresseanmälningar för nya forskningscentrum gick tre vidare. Två av de fullständiga ansökningarna beviljas nu och får vardera drygt en miljon kronor i uppstartsfinansiering. Föreståndare och styrgrupp för de nya forskningscentrumen kommer att utses och beslut om administrativ värdfakultet fattas under hösten. 

I ett nystartat projekt studeras den nya belysningens miljöpåverkan och dessutom medverkar VTI i framtagandet av internationella rekommendationer för hur man kan minimera miljöeffekterna av belysning. Den snabba utvecklingen av energieffektiv belysning gör att marknaden svämmar över av nyproducerade lampor som inte blivit fullt ut undersökta med tanke på miljöaspekter.
 
– Ny energieffektiv belysning verkar lovande ur flera aspekter men det saknas en övergripande kunskap om miljöeffekterna. VTI ska därför ta fram en översikt avseende livscykelanalys, hållbarhet, CO2 och energiprestanda gällande ny offentlig utomhusbelysning, säger Annika Jägerbrand, forskare på VTI.
 
Målet är att ta fram ett kunskapsunderlag för att kunna peka ut viktiga miljömått som kan användas för att identifiera belysning som är både energieffektiv, miljövänlig och klimatneutral.
 
– Om man inte tagit hänsyn till alla miljöeffekter och livscykelperspektivet är risken stor att den produkt som påstås vara mest energieffektiv och miljövänlig kanske inte alls är det, menar Annika Jägerbrand.
 
Besparingspotentialen är mycket hög när nya energieffektiva lampor ersätter traditionell belysning, vilket medför minskad miljöpåverkan. Ett exempel från en gång- och cykelväg i Stockholm där man bytte från kvicksilverlampor till Led-lampor visar att energivinsten blev hela 80 %. Men det finns också negativa sidor och på senare år har det publicerats flera vetenskapliga artiklar och rapporter som synliggör den nya belysningens nackdelar. Läckage av bly samt höga halter av koppar, zink och bly som gör att vissa lampor måste klassas som miljöfarligt avfall, är exempel på faktorer som minskar miljövänligheten.
 
Annika Jägerbrand ska som en del i projektet ingå i en internationell kommitté ”Artificiell belysning och dess påverkan på naturmiljön” (TC 5-27) under International Commission On Illumination (CIE). Kommittén ska ta fram en guide och tekniska rekommendationer för hur man kan minimera miljöeffekterna av belysning, bland annat gällande påverkan på flora och fauna.
 
FAKTA
Projektet kommer att redovisas i en VTI rapport i slutet av 2014. Finansiering för projektets genomförande kommer från Energimyndigheten medan Trafikverket sponsrar medverkan i TC 5-27.

Upptäckten banar väg för metoder att kringgå denna barriär som gör det svårt att utnyttja värdefulla egenskaper hos vilda växter.

I en artikel i tidskriften Developmental Cell har Claudia Köhler och hennes kollegor vid SLU och i Schweiz identifierat en gen som orsakar att fröer aborteras vid korsning av växter med olika antal kromosomuppsättningar. Svårigheten att lyckas med denna typ av korsningar är ett stort hinder vid växtförädling, eftersom merparten av våra jordbruks- och trädgårdsgrödor är polyploida, dvs. har fler än två uppsättningar av arvsmassan, medan de växter de härstammar ifrån till övervägande del är diploida, dvs. har just två uppsättningar av kromosomerna. Försök att överföra egenskaper som insektsresistens eller torktolerans från en vild diploid art till en kulturväxt misslyckas därför ofta, ett välkänt fenomen som brukar kallas den ”triploida spärren” (the triploid block).

Grunden till problemet är störningar i utvecklingen av frövitan, den vävnad som försörjer grodden med näring, på samma sätt som moderkakan försörjer ett foster. Forskargruppen har nu identifierat en gen som orsakar en allvarlig störning när fadern och modern har skilda antal kromosomuppsättningar. Genen är en så kallad präglad gen, vilket innebär att den uttrycks olika starkt beroende på om den kommer från hanlig eller honlig arvsmassa.

I studien användes växten backtrav som modellväxt. En planta med en mutation som bröt den ”triploida spärren” och i stort sett bara producerade livskraftiga frön, var det som gjorde det möjligt att hitta rätt gen. Kunskapen om den molekylära bakgrunden till den triploida spärren ger växtförädlarna nya möjligheter att kringgå denna spärr, och den ökar dessutom förståelsen för artbildning i naturen.

Länk till artikeln.

Under våren 2013 har de tre stora universitetssjukhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund genomfört ett unikt projekt. I samråd med respektive landsting/regions hälso- och sjukvårdsdirektörer har de ”öppnat sina böcker” och delat data kring produktion, personal, ekonomi, kvalitet, forskning och utbildning.

De stora universitetssjukhusen i Sverige har tillsammans nära 50 000 anställda. När de nu öppnar upp för att lära av varandra framkommer både områden där respektive sjukhus ligger bra till i relation till de andra, och områden man nu på de skilda ställena vill arbeta vidare med. Viktigast av allt, säger de tre sjukhusdirektörerna och hälso- och sjukvårdsdirektörerna inom respektive region/landsting, är att man nu med gemensam metodik strukturerat jämför data, lär av varandra och skapar faktaunderlag som är relevanta för universitetssjukhusens unika förutsättningar.

– Det är viktigt att lära av varandra och detta resultat blir ett utmärkt verktyg i vårt arbete med ständiga förbättringar för att ge patienterna den bästa vården, säger Birgir Jakobsson, sjukhusdirektör på Karolinska Universitetssjukhuset.

Hälso- och sjukvårdsdirektörerna i respektive region och landsting har varit involverade i arbetet och tycker att detta är en modell för framtiden.

Sjukhusen kommer att använda materialet i sitt fortsatta utvecklingsarbete och kommer under hösten undersöka möjligheten att fortsätta samarbetet.

Läs hela benchmarkingrapporten (pdf).
Birgir Jakobsson Sjukhusdirektör Karolinska Universitetssjukhuset
Jan ErikssonFörvaltningschefSkåne universitetssjukhusvård
Barbro Fridén Sjukhusdirektör Sahlgrenska Universitetssjukhuset
    

– Denna modell visar att sociala grupper formas som ett resultat av feedback mellan sociala band, alltså vänskap, och individers strävan efter att fördjupa sina olika intressen, säger Atieh Mirshahvalad, som lägger fram sin avhandling vid Umeå universitet fredagen den 20 september.

Komplexa nätverk är ett användbart verktyg för att beskriva en mängd olika verkliga system. Nätverket består av ett systems aktörer, länkade till varandra om de samspelar och utbyter information. Analys av mönstret av interaktioner bidrar till ökad förståelse av hur ett system fungerar. Kunskapen kan vara viktig för att förutse beteenden och finna återkommande mönster, till exempel av hur samspelet mellan personer i en organisation eller forskare i vetenskapen själv ser ut och förändras över tid.

Bra modeller för gruppformering är bara halva vägen mot djupare förståelse. Det behövs också verktyg för att identifiera grupper (så kallade communities) i riktiga nätverk. En sådan analys är dock tillförlitlig endast om resultaten är statistiskt säkerställda. Atieh Mirshahvalad har därför tagit fram en ny metod för att mäta signifikansen hos identifierade grupper i glesa nätverk som ofta bygger på ofullständig data. Hon ger ett exempel.

– Jag har testat min nya metod på Europadomstolens rättspraxis för att identifiera viktiga rättsområden. Vi använde denna analys för att rita en karta över Europadomstolens rättspraxisnätverk som framhäver samspelet mellan olika rättsområden.

Atieh Mirshahvalad har också fokuserat på att förbättra de enkla spridningsmodeller som forskare ofta använder för att förstå hur information flödar genom ett nätverk. Dessa spridningsmodeller förutsätter att olika slags information sprids på samma sätt genom nätverket, oavsett vilken typ av information det handlar om. Dessa antaganden är en grov förenkling: ingen idé är oberoende av andra idéer och vågor av ny information eller teknologi interagerar med varandra när de sprider sig genom nätverket.

Hon har därför arbetat fram en enkel modell där olika slags information interagerar med varandra baserat på hur aktuell informationen är.

– Vi fann att den information som faktiskt når fram når fram snabbare än information som sprids oberoende av annan information.

FAKTA
Atieh Mirshahvalad kommer från Iran och tog sin masterexamen vid Amirkabir University of Technology (Tehran Polytechnic) i Teheran.
Om disputationen:
Fredagen den 20 september försvarar Atieh Mirshahvalad, institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Organization of information pathways in complex networks”. Svensk titel: ”Organisation av informationsvägar i komplexa nätverk”. Fakultetsopponent är docent Santo Fortunato, Dept. Of Biomedical Engineering and Computational Science, Aalto University, Finland.
Läs hela eller delar av avhandlingen på: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-79734

Patienter får avsevärt lägre stressymptom och ökad funktion efter naturunderstödd rehabilitering i rehabiliteringsträdgården hos SLU i Alnarp (Sveriges lantbruksuniversitet). Detta framgår av en studie som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Occupational Therapy. Studien är utförd av forskare vid Institutionen arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, SLU Alnarp och vid Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.

Stressrelaterade sjukdomar som depression, ångest och utmattningssyndrom ökar över hela världen och vållar både ohälsa för enskilda personer och stora samhällskostnader. I sina intervjusvar har deltagarna i försöket berättat att de nu tar det lugnare i sina dagliga liv och att dagliga aktiviteter oftare relaterade till naturupplevelser och kreativa sysslor. De har mer balanserade upplevelser av sin vardag vad gäller upplevelserna av krav, lust och återhämtning.

FAKTA
Resultaten presenteras också i samband med en konferens i Helsingborg den 19-20 september.
Konferensens hemsida:
http://www.conferencemanager.dk/nyamojligheter/
Sammanfattning av artikeln (på engelska) kan läsas här:
http://informahealthcare.com/toc/occ/0/0

– Det visar sig att elever förstår grafer och diagram på ett mer visuellt sätt än vad man tror, man tar till sig det man ser, i högre grad än den ”matematiska verkligheten” som diagrammet eller grafen vill visa, säger Oduor Olande, doktorand.

De forskningsresultat som presenteras i avhandlingen understryker behovet av att utveckla undervisning och lärande som vårdar elevernas kritiska och analytiska förmågor. Att främja analytiska kompetenser ger eleverna en möjlighet att utveckla en djupare förståelse och interaktion med grafer och diagram som präglas av ett kritiskt/analytiskt tillvägagångssätt verkar vara mer tillförlitligt och tenderar att ge mer korrekta resultat vid provtillfällen.

En slutsats som kan dras av resultaten i avhandlingen är att det är viktigt att vara medveten om vilka typer av uppgifter som används i undervisningen om grafer och diagram och hur dessa uppgifter sedan kan användas för att främja elevernas kritiska och analytiska förhållningsätt.

– Att kunna analysera och ha ett kritiskt förhållningssätt ger eleverna, förutom en bättre förståelse, också en större möjlighet att också kunna avslöja missvisande diagram och grafer, säger Oduor Olande.

FAKTA
Avhandlingen består av fyra studier, i den första studien, som till stor del är kvantitativ, analyseras lösningsfrekvenser från elevers svar på utvalda uppgifter från OECD:s PISA undersökning som innehåller diagram. Den andra och den tredje studien har fokus på elevernas kollaborativa interaktion vid lösning av uppgifter som innehåller diagram. Den fjärde studien undersöker hur elever löser uppgifter i det svenska nationella provet i matematik.

Avhandlingen Students narratives from graphical artefacts (pdf) försvaras 27 september vid Mittuniversitetet i Härnösand.

Therese Enarsson har i sin avhandling studerat hur brottsoffers rättigheter regleras i lag och hur de integreras och överensstämmer med andra bestämmelser och principer i rättsväsendets verksamhet. Avhandlingen knyter an till de politiska krav som riktats mot rättsväsendet under 2000-talet om att brottsoffers rättigheter behöver stärkas.Brottsoffer har rätt att informeras om det egna ärendet genom rättsprocessen enligt lagstiftning. Men Therese menar att detta varierar från fall till fall.

– Hur och i vilken utsträckning detta sker beror i många fall på hur, framför allt polis och åklagare, men även personalen vid domstolarna, väljer att agera. Till exempel kan det bero på i vilken utsträckning de samordnar arbetet emellan sig när de lämnar information till brottsoffer.
I avhandlingen framkommer att även brottsoffers rätt till ett gott bemötande och en rättsprocess där rättskedjan samverkar är vagt reglerat i lag. Detsamma gäller för de politiska kraven på aktörerna att förbättra bemötandet av brottsoffer och samverka i brottsofferarbetet. Dessa klargör inte närmare hur arbetet med detta är tänkt att fungera i det faktiska brottsofferarbetet.

– Sådan vaghet kan å ena sidan leda till ökad flexibilitet, men kan å andra sidan leda till svårigheter med att införliva kraven i det praktiska brottsofferarbetet.
För rättsväsendets aktörer kan det vara problematiskt att tolka vaga krav, som hur de ska bemöta brottsoffer på ett tillfredsställandet sätt i en redan resurspressad organisation eller i förhållande till kravet på att behandla parterna objektivt.

– Förekomsten av lokala skillnader i brottsofferarbetet är därför trolig, vilket kan påverka det faktiska stöd som enskilda offer får tillgång till, säger Therese Enarsson.

FAKTA
Therese Enarsson är född och uppvuxen i Umeå. Hon tog sin juris kandidatexamen år 2008 och är sedan dess anställd på Umeå universitet. Hon kommer efter disputationen att fortsätta undervisa vid Umeå universitet, och påbörjar även ett forskningsprojekt om offer för näthat efter disputationen.

Läs mer om avhandlingen http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-79971
Fakta om disputationen
Fredagen den 27 september försvarar Therese Enarsson, Juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Brottsoffer i rättskedjan – En rättsvetenskaplig studie av förhållandet mellan brottsoffers rättigheter och rättsväsendets skyldigheter. Opponent är professor Eva Tiby, kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

Mellan tre och sex procent av alla barn beräknas ha matematiska inlärningssvårigheter, berättar Rickard Östergren, som nyligen disputerat i psykologi. Han har sökt svar på frågan varför barn får inlärningssvårigheter i matematik. Hans empiriska underlag är tre studier av barn från 6-årsåldern och upp till 13.

– Området är föga utforskat jämfört med läs- och skrivsvårigheter, säger han. Här finns ett antal hypoteser, men ingen konsensus.

Två vanliga hypoteser är att inlärningssvårigheterna beror på olika störningar i barns sifferuppfattning, respektive att det beror på att generella förmågor såsom arbetsminnet är stört.
Slutsatsen i Rickard Östergrens avhandling är att flera störningar samtidigt kan ge upphov till inlärningssvårigheten. Det kan vara svårigheter med såväl grundläggande siffer- eller antalsuppfattning, som mer generella svårigheter med arbetsminnet.

Att förstå mer exakt vad matematiska inlärningssvårigheter beror på kan vara viktigt för att utforma åtgärderna i undervisningen på rätt sätt, framhåller Rickard Östergren. Det handlar om att kompensera och att träna rätt saker.

– Om ett barn har en svag sifferuppfattning, men gott arbetsminne, så kan det åtminstone delvis uppväga bristen. Ett gott arbetsminne kan kompensera för en svag sifferuppfattning – och vice versa.

– Därför är det så viktigt att vi inte klumpar ihop barn i alltför grova kategorier. Det hjälper dem inte, de är sinsemellan så olika så stödet måste utformas individuellt.

FAKTA
Rickard Östergren disputerade den 13 september. Avhandlingen heter Mathematical Learning Disability. Cognitive Conditions, Development and Predictions.
Rickard Östergren nås på 0703-742459, rickard.ostergen@liu.se