Fostervattensprov har använts i över 40 år för att kontrollera fostrets kromosomsammansättning. Provet tas genom en nål som sticks in i magen på den gravida kvinnan. Huvudsyftet är att se om barnet har Downs syndrom, eller mer allvarliga och ovanliga kromosomförändringar som Edwards syndrom och Pataus syndrom.

– Problemet är att varje fostervattensprov innebär en risk för fostret. En halv till en procent av fostervattenproven leder till missfall av ofta friska foster, säger Bo Jacobsson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

På senare år har fostervattensprovet kompletterats med ett kombinerat ultraljudstest och blodprov, så kallat KUB test, som har minskat behovet av fostervattenprov, men som också innebär att en del allvarliga kromosomavvikelser inte upptäcks.

Fem procent av de kvinnor som tar KUB testet behöver ändå göra fostervattenprov.

Under graviditeten finns små mängder av fostrets DNA i mammans blod, och detta tar den nya fosterdiagnostikstekniken fasta på. Metoden som nu utvärderas är ett vanligt blodprov från den gravida kvinnan, som analyseras med hjälp av genetiska markörer för att se om fostret har kromosomavvikelser.

– Analysen av cellfritt foster-DNA i mammans blod är både bättre och säkrare än de tidigare metoderna för fosterdiagnostik. De studier som gjorts visar att metoden identifierar över 99 procent av alla foster med Downs syndrom, och att risken för att kvinnan sedan ändå behöver ta fostervattenprov nästan är obefintlig, säger Bo Jacobsson.

Den nya metiden kallas Non-invasive prenatal testing (NIPT). Hittills har två vetenskapliga publikationer visat att metoden både är är ofarlig och tillförlitlig.

Ytterligare en studie pågår, med prover från 18 000 gravida kvinnor, varav 1500 från Västsverige.

– Vi kommer att få resultaten från den studien nästa sommar, och vi förväntar oss att den kommer att slå fast att metoden både är bättre och säkrare än annan fosterdiagnostik. Detta kommer att revolutionera fosterdiagnostiken inom några år, tror Bo Jacobsson.

Studier om den nya metoden har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Parental Diagnosis, samt American Journal of Obstetrics and Gynecology.

Carl Henrik Carlsson har i sitt projekt ”Statlig antisemitism 1921-1945. Kontinuitet eller diskkontinuitet” som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond (RJ) undersökt om antisemitiska fördomar ledde till konkret diskriminering vid ansökan om svenskt medborgarskap. Samtliga 16 000 ansökningar om svenskt medborgarskap under tidsperioden 1921-1945 har undersökts.
Han jämförde resultaten i projektet med sin tidigare undersökning om perioden 1860-1920 och fann att antisemitismen Sverige inte påverkade det konkreta agerandet när det gällde medborgarskap.

Ytterligare en orsak till minskad diskriminering var att antalet gårdfarihandlare, som ofta förknippades med östjudar och fördomarna mot dessa, minskade under denna tid.
Även den mosaiska församlingen i Stockholm var negativt inställd till östjudar mellan 1860 och 1920, men det fanns även här en skillnad mellan antisemitisk retorik och handling. Församlingen var remissinstans när det gällde ansökningar om svenskt medborgarskap från judar som var bosatta i Stockholm, men trots den negativa inställningen var deras yttranden om medborgarskap positiva.

– Antisemitismen i Sverige kom inte hit via Hitlertiden. Det framgår bland annat av att antisemitisk diskriminering mot östjudar vid medborgarskapsansökningar var stark före 1921 i Sverige men upphörde därefter, säger Carl Henrik Carlsson.

Från och med 1920-talet blev det generellt svårare att få svenskt medborgarskap. Hårdare lagstiftning krävde att personen hade bott i Sverige i fem år jämfört med tidigare krav på tre år. I praxis omfattade reglerna de nordiska medborgarna medan andra fick vänta i upp till sju år. När kriget bröt ut utvecklades denna tid till tio år men Carl Henrik Carlsson har inte funnit belägg för att exempelvis tyska judar fick vänta längre än andra tyskar.

Läs en längre artikel hos Riksbankens Jubileumsfond.
 

Efter 2008 gjorde världsekonomin en djupdykning, vilket bland annat ledde till att ett stort antal finansiella institutioner kollapsade. Krisen drabbade även textil- och klädindustrin hårt och gjorde att fabriker tvingades lägga ner verksamheten och att mängden konkurser ökade. Sverige var ett av de länder i Europa som hade flest konkurser inom textil- och klädbranschen.

Under krisåren 2007-2009 var det genomsnittliga antalet konkurser inom textil och modesektorn tvåfaldigt fler än genomsnittet under hela 00-talet. Enbart under 2008 gick över 400 företag i konkurs, vilket kan jämföras med knappt 40 år 2007. 

Detta framför allt på grund av svårigheterna att få bankerna att bevilja krediter. Värst drabbade var de små och medelstora företagen. Detta framgår av en ny avhandling, Organizational Resilience through Crisis Strategic Planning, som den 11 oktober lades fram vid Tammerfors tekniska universitet i Finland.

– Jag har utgått från data från de senaste 20 åren. Jag började med att studera cirka 40 företag för att hitta ett mönster, men koncentrerade undersökningen till mellan 10 och 15 svenska företag, säger doktoranden Rudrajeet Pal, som är anställd vid Textilhögskolan i Borås men har läst sin
forskarutbildning vid Tammerfors tekniska universitet.

Alla företag gick inte dåligt, vissa hade det som brukar kallas organisatorisk resiliens, det vill säga förmåga att övervinna kriser och störningar. I avhandlingen använder Rudrajeet Pal den ekonomiska krisen som fond för att undersöka hur det kommer sig att vissa företag överlever och blomstrar trots den anspänning som en global ekonomisk kris innebär.

Det visade sig att företag som visade bäst motståndskraft hade bättre finansiella resurser, relationella nätverk och en bättre flexibilitet även under lågkonjunktur. De företag som var mindre resilienta saknade strategisk beredskap.

Rudrajeet Pals avhandling utforskar hur företag kan utveckla starkare motståndskraft mot ekonomisk kris. Den identifierar några aktiva faktorer och centrala strategier för att klara kristider. Det är den första studie som beskriver organisatorisk resiliens och strategisk krisplanering på ett integrerat sätt, där både planering och användning studeras.

Läs om avhandlingen Organizational Resilience through Crisis Strategic Planning och mer information.

Upptäkten har gjorts med hjälp av data från ett svenskt instrument ombord, en s k Langmuirprob, som har designats och byggts vid IRF i Uppsala, och kan liknas vid en väderstation för rymdplasma, berättar forskare Niklas Edberg, IRF. Den mäter bland annat densiteten och temperaturen av det plasma som finns i Titans jonosfär. Intensiteten av solens utstrålade EUV-ljus, dvs strålning inom det våglängdsintervall som kan jonisera neutrala partiklar i atmosfärer, varierar med en 11-årig cykel. Från Cassinisatelliten finns det nu mätningar under större delen av en sådan cykel.

Cassini har varit i omloppsbana runt Saturnus sedan 2004 och genomfört hela 95 förbiflygningar av dess måne Titan. Dessa förbiflygningar är spridda med ungefär en månads mellanrum och har pågått under nästan 9 års tid. Under passagerna har mätningar gjorts djupt nere i Titans jonosfär med hjälp av just Langmuirproben. Dessa mätningar har visat på långsiktiga förändringar i strukturen av Titan’s jonosfär i och med att elektrondensiteten har minskat och ökat i takt med solcykelns fas. Med hjälp av dessa mätningar har forskarna också kunnat räkna fram att densiteten i jonosfären är ungefär dubbelt så hög vid solmaximum jämfört med solminimum.

Titans jonosfär och atmosfär är fulla av kolväten som genomgår en mängd kemiska reaktioner för att bilda tyngre komplexa organiska molekyler som sakta sjunker ner till månens yta. När solens strålning ändras, ändras samtidigt densiteten i detta kolväteplasma och därmed troligtvis även sammansättningen och de kemiska jämvikterna. I en artikel i tidskriften Journal of Geophysical Research, visar Edberg och hans kollegor att även solcykelvariationen i jonosfären är väldigt lik den variation som uppmätts på Mars.

– Att två olika jonosfärer beter sig på ungefär samma sätt var lite oväntat med tanke på att atmosfärerna är så pass olika i sina sammansättningar och vilka kemiska processer som pågår, säger Niklas Edberg.

– Samtidigt visar det på att processen som styr den huvudsakliga joniseringen av atmosfärerna är densamma, dvs jonisation med hjälp av solstrålning.

FAKTA
Referenslänk: Cassini och LAP-instrumentet
Referenslänk: Artikel på den europeiska rymdorganisationen ESA:s webbsida (på engelska)

Artikeln:
Edberg, N. J. T., D. J. Andrews, O. Shebanits, K. Ågren, J.-E. Wahlund, H. J. Opgenoorth, T. E. Cravens, and Z. Girazian (2013), Solar cycle modulation of Titan’s ionosphere, Journal of Geophysical Research Space Physics, 118, 5255–5264, doi: 10.1002/jgra.50463: http://dx.doi.org/10.1002/jgra.50463

 med extremt negativa attityder större än någonsin, nära 6 procent. Det visar Mångfaldsbarometern, den årliga studie som undersöker den svenska befolkningens attityd till etnisk mångfald.

Initiativtagarna bakom Mångfaldsbarometern vill genom studien bidra till diskussionen om mångfald i det svenska samhället. Kännedomen om svenska folkets attityder är viktiga eftersom de kan få en stor påverkan på det framtida samhällsklimatet.

Postal enkät. Studien genomförs med postala enkäter till ett slumpmässigt urval av den svenska befolkningen över 18 år. Datainsamlingen skedde under månaderna maj och juni.
Urvalsstorleken uppgår till 762 individer. Med hjälp av olika statistiska beräkningar och skapade index behandlas det statistiska materialet i årets rapport för att kunna jämföras med resultaten från åren 2005-2012.

Fler positiva, fler extremt negativa. Enligt Mångfaldsbarometerns Index för Globala attityder är i årets mätning fortfarande en klar majoritet (73,9 %) av den svenska befolkningen över 18 år positiva till mångfalden. Andelen positiva har kraftigt ökat med sex procentenheter sedan 2012.
Andelen med extremt negativa attityder ökar dock också i de flesta samhällsgrupper och är nu knappt 6 procent, den högsta andelen sedan mätningarna startade 2005. 10 procent uppger också att man har dåliga erfarenheter från invandrare.

– På kort sikt sker en viss polarisering i attityderna till mångfald men de långsiktiga tendenserna visar snarare på att de positiva attityderna ligger stabilt kring 70 procent av befolkningen, medan andelen med de extremt negativa attityderna också ligger relativt stabilt – men kring fem procent av befolkningen, säger Orlando Mella, professor i sociologi vid Uppsala universitet.

Utbildningsnivå förklaring till positiv attityd. Kvinnor, personer med högskoleutbildning, boende i storstäder samt den yngre åldersgruppen är i större utsträckning än andra samhällsgrupper mer positiva. Utbildningsnivå är bland dessa faktorer den viktigaste förklaringsvariabeln.
En majoritet av svenskarna är för invandrares kulturella, språkliga och sociala rättigheter i Sverige. Dock är en majoritet också för tuffa tag mot invandrare som är brottslingar. Det finns också en betydande misstänksamhet mot att det är de sociala förmånerna som är orsaken till att invandrare kommer till Sverige.

Motstånd bottnar i religion och kultur. Svenskarna är även i årets undersökning mer positiva till etnisk mångfald när det handlar om arbete och boende. Motståndet mot mångfald bottnar i större utsträckning i religion och kultur.
En majoritet av befolkningen anser också att muslimska kvinnor är mer förtryckta än icke-muslimska kvinnor. Attityderna till rättigheten att bära slöja varierar kraftigt beroende på vilken slöja det handlar om.

FAKTA
Professor emeritus Orlando Mella och docent Irving Palm vid Uppsala universitet är initiativtagare till Mångfaldsbarometern, en studie som sedan 2005 kartlägger attityderna till etnisk mångfald bland befolkningen i Sverige. De har årligen genomfört undersökningen sedan dess. Från och med 2013 har däremot Högskolan i Gävle, avdelningen för socialt arbete och psykologi, tagit över ansvaret för Mångfaldsbarometern.
Vid Högskolan i Gävle är professor Fereshteh Ahmadi, med erfarenhet av forskning om invandrare, ansvarig projektledare. Orlando Mella är dock fortfarande huvudforskare.

Martin Strömgren, Rikard Ottemark, Elisabet Wejmo, Kinga Albert och Satish Jayakumar är 5 av 13 studenter vid Luleå tekniska universitet som ingår i projekt MADS, som har fokus på rymdfarkoster.

I en ny masterutbildning ”Spacecraft design” och flera andra rymdrelaterade utbildningar vid Luleå tekniska universitet får studenterna arbeta i ett skarpt projekt i nära samarbete med den franska rymdorganisationen CNES. Projektet går ut på att ta fram ett mätverktyg för att kunna fastställa en rymdfarkosts orientering/attityd. 

– Vi har ett nära samarbete med det franska raketutvecklingsteamet som besökte Kiruna den 9 oktober. Under besöket diskuterade vi bl. a hur vi kommer montera vårt system i raketen och hur det ska anslutas till deras elektroniska system samt hur vi kommer kommunicera med raketen, säger Kinga Albert som är LTU-studenternas projektledare.

MADS (Magnetic Attitude Determination System) är projektets namn som går ut på att kunna bestämma rymdfarkosters orientering/attityd baserat på jordens magnetfält. Det i sin tur är nödvändigt där stora avstånd från t ex en satellit till jorden kan vara mellan hundratals till hundratusentals kilometer. Olika aktiviteter hos en farkost i rymden kräver olika noggrann inställning av farkostens orientering/attityd. En kamera monterad på en satellit som ska ta en bild som omfattar hundratals kvadratkilometer av jorden, behöver mindre precision i inställning än en kamera som ska pricka ett område på bara 1 kvadratkilometer. Ett annat exempel är en satellit som från Mars ska skicka signaler till jorden och där riktningsprecision är viktigt för att signalerna ska kunna uppfattas tydligt på jorden med så lite störningar som möjligt.

13 studenter vid Luleå tekniska universitet ingår i projektet MADS. De är från Sverige, Brasilien, Kina, Indien och Rumänien och går utbildningarna Master Spacecraft design, Civilingenjör rymdteknik och Erasmus Mundus Space master.  Den komplexa utmaning som studenterna har i projektet är att hitta en lösning som med hjälp av en billig, liten och lätt magnetometer kan mäta orientering/attityd. Med hjälp av den kan jordens magnetiska fält avläsas och jämföras med en modell av jordens magnetfält.

– Det innebär att vårt system kan användas på de flesta satelliter som har en omloppsbana runt jorden, säger Kinga Albert.

Men det finns en viss begränsning i precision på grund av att det magnetiska fältet inte är stabilt påpekar hon. Det innebär att studenternas system klarar lite mindre satelliter, vilka i sin tur kan fungera som back upp system för större satelliter om deras huvudsystem havererar. LTU-studenternas system ska under första halvan av 2014 testas, dels under en ballongfärd och dels under raketuppskjutning, båda från Esrange Space Center i Kiruna.

Cisplatin är ett cancerläkemedel som används mot till exempel testikel-, äggstocks- och lungcancer. Tyvärr uppkommer ibland resistens mot Cisplatin, och behandlingen kan behöva avbrytas för att läkemedlet inte längre ger någon effekt. Att lista ut vilka anledningar som gör att celler är eller blir resistenta mot ett cancerläkemedel är mycket svårt eftersom det är många olika mekanismer involverade, bland annat systemet för koppartransport.

Koppar är ett livsnödvändigt spårämne för oss människor och vi får det via kosten i bland annat nötter och choklad. Koppar är dock en väldigt reaktiv metall och om den skulle vara fri i våra celler skulle den orsaka skador. Därför transporteras koppar hela tiden av olika transportprotein – det fungerar ungefär som när atleterna transporterar elden fram till arenan vid OS.

Maria Espling har tagit ett av dessa koppartransporterande proteiner, Atox1, och på molekylär nivå undersökt Cisplatins inbindning till det. Hennes resultat stärker hypotesen om att dessa proteiner, gjorda för att transportera kopparjoner, även kan transportera Cisplatin – eller platinum som det främst består av.

Experimenten visade att inbindningen sker på den yta på proteinet som i normala fall binder koppar. Det finns plats för två metaller – både koppar och Cisplatin verkade kunna binda till proteinet samtidigt.

– Vi fann också att Cisplatin kan transporteras mellan olika koppartransporterande proteiner, precis som koppar. Det skulle kunna innebära att Cisplatin kan transporteras längs den väg i cellen som egentligen är tänkt för koppar, och att läkemedlet därmed hamnar på fel ställe i cellen – eller till och med slussas ut ur cellen. Det betyder att Cisplatin inte längre ger effekt, och det skulle därmed kunna förklara den uppkomna resistensen, säger Maria Espling.
Hennes resultat är en bit på vägen mot ökad kunskap om ett av våra viktigaste cancerläkemedel.

FAKTA
Maria Espling (tidigare Palm) växte upp i Avesta i södra Dalarna och tog studenten från Domarhagsskolan 2003. Samma år började hon studera kemi i Umeå, och tog examen 2008. Efter att ha jobbat ett halvår vid FOI i Umeå påbörjade hon sina forskarstudier i kemi vid Umeå universitet januari 2009.

Om disputationen:
Fredagen den 18:e oktober försvarar Maria Espling, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Copper-transporting proteins and their interactions with platinum-based anticancer substances. Svensk titel: Koppartransporterande proteiner och deras interaktioner med platinumbaserade läkemedel.
Fakultetsopponent är professor Oleg Dmitriev, University of Saskatchewan, Saskatchewan, Canada. Avhandlingen kommer att försvaras på engelska.

Läs hela eller delar av avhandlingen

Migrationsstudien är gjord av forskare vid Linköpings universitet. Ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige, även mätt med internationella mått. Det gäller särskilt för unga utlandsfödda, 15-24 år gamla, där arbetslösheten 2012 var 37 procent jämfört med 21 procent bland dem födda i Sverige.

Många unga kommer in på arbetsmarknaden via jobb i krogbranschen, och när restaurangmomsen halverades 2012 var ett uttalat syfte att underlätta detta. Av dem som får jobb på restauranger lyckas också många ta sig vidare på arbetsmarknaden. Men det gäller främst unga med svensk bakgrund. De med utländsk bakgrund fastnar oftare i krogjobben, eller går vidare till arbetslöshet. 

Det konstaterar Susanne Urban, forskare vid Remeso, vid Linköpings universitet, där man forskar om migration, etnicitet och samhälle. Med hjälp av en stor databas har hon följt ungas väg på arbetsmarknaden mellan åren 2003 och 2008. Utgångspunkten är drygt 40 000 unga som arbetade på restaurang 2003. Redan ett år senare har nästan hälften försvunnit till andra jobb, utbildning, eller arbetslöshet. Och vid studiens sista år 2008 är bara drygt var femte, eller 23 procent, kvar i restaurangbranschen. Den fungerar alltså som en språngbräda in på arbetsmarknaden, konstaterar Susanne Urban.

Men inte för alla. För skillnaderna är stora mellan unga med svensk respektive utländsk bakgrund. Av unga med bakgrund i Turkiet och Östasien är nästan hälften kvar, och från Syrien, Libanon och Irak ungefär var tredje. För unga med europeisk bakgrund ligger andelen däremot ungefär i paritet som för de med svensk. Andelen som går till arbetslöshet är också betydligt högre för dem med bakgrund i Syrien, Libanon och Turkiet, jämfört med helheten.

En förklaring, säger Susanne Urban, är att många restauranger drivs av företagare från just dessa länder, och att de unga därför har bra kontaktnät inom branschen, men betydligt sämre utanför. Restaurangjobb riskerar därmed att bli en återvändsgränd för dessa unga, och inte en språngbräda in på en större arbetsmarknad, som det var tänkt, konstaterar hon.
Hon jämför med en tidigare studie av anställda inom bemanningsföretag.

– Där var förhållandet det motsatta, säger hon. Utlandsfödda gick oftare vidare till andra typer av anställningar än svenskfödda.

– Vilken bransch man väljer att stödja ser alltså ut att kunna påverka den redan existerande uppdelningen av arbetsmarknaden. Fler jobb i restaurangbranschen riskerar förstärka segregationen istället för att bidra till en bättre integration.

Hon jämför också med en annan studie, av den växande städbranschen, som gjordes 2011 av en annan forskare vid Remeso, Anna Gavanas. En slutsats som drogs då var att stöd till branscher där etableringen ser så olika ut för olika etniska grupper riskerar att öka ojämlikheten på arbetsmarknaden istället för att jämna ut den.

Susanne Urbans studie presenteras i artikeln ”Restaurant work-experience as stepping stone into the rest of labour market” som publicerats i Nordic Journal of Migration Research.

I experimentet, som utfördes av forskare vid Sahlgrenska akademin, fick 30 friska försökspersoner först se en uppdiktad tv-dokumentär som övertygade dem att den nässpray de snart skulle få både skulle minska smärta och förhöja njutningen av beröring.

– Nässprayen innehöll bara icke-verksam saltlösning, men försökspersonerna upplevde både att smärtan blev mindre smärtsam och att njutningen blev djupare. Det är första gången en studie visat att även positiva känslor kan förbättras av förväntningar på en medicinsk behandling, och hur detta är relaterat till förväntan om smärtlindring, säger Dan-Mikael Ellingsen, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som genomfört studien i samarbete med kollegor vid Universitetet i Oslo.

De försökspersoner som fick bäst smärtlindring av nässprayen fick också den största njutningsförhöjningen.

Avbildning av försökspersonernas hjärnor med magnetkamera visar att områden för smärta och njutning i det sensoriska systemet hänger ihop.

– Det finns en intressant växelverkan mellan dessa hjärnområden. Försökspersonernas positiva förväntningar minskade aktiviteten i delar där smärtan registreras, och samtidigt ökade intensiteten i de områden som ansvarar för njutningen, säger Dan-Mikael Ellingsen, som nu ska gå vidare med forskningen:

– Vi ska undersöka om det räcker med att försökspersonen förväntar sig ökad njutning för att känslan av obehag och smärta också minskar.

Forskningen ger framför allt en tydligare bild av vad som händer i hjärnan när placeboeffekten kickar in, men har också potential att i förlängningen förändra synen på medicinsk behandling.

– Än så länge går vi till läkaren för att lindra vår smärta, men inte för att få njutning och glädje. Trots detta vet man att positiva upplevelser som medryckande musik, härliga dofter, behaglig beröring och upplevd stöttning från andra, kan ge effektiv smärtlindring. Sannolikt skulle den medicinska vetenskapen vinna mycket på att öka fokus på glädje och njutning, säger Dan-Mikael Ellingsen.

Artikeln “Placebo Improves Pleasure And Pain Through Opposite Modulation Of Sensory Processing” publicerades i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) den 14 oktober.

– Utmaningen är att minska risken för återfall. Hittills har IRE använts efter att man bedömt att tumören inte kan tas bort och patienten redan fått cytostatika. Det händer att ett år passerat efter diagnos vilket ökar risken för metastaser. Nu kommer behandlingen att sättas in direkt, när vi bedömt att patienten inte kan opereras och cancerdiagnosen är fastställd. Precis som vid cancerkirurgiska operationer kommer patienterna att få cytostatika efteråt, säger kirurgen Britt-Marie Karlson.

Bukspottkörtelcancer är en aggressiv tumörform som oftast drabbar personer över 65 år. Vanliga tecken är gulsot, magsmärta och aptitlöshet, men symtomen är ofta diffusa och kommer i ett sent skede. Ofta går cancern inte att operera bort eftersom tumörerna ligger för nära eller växer in i blodkärl. Standardbehandlingen är cytostatika och ibland strålning. Prognosen har varit dålig med låg överlevnad.IRE (irreversibel elektroporation) är en ny behandling som syftar till att döda tumörvävnad utan att skada intilliggande stödjevävnad i kärl och gallgångar. Metoden har även använts på tumörer i bland annat lever, njure och lunga. Behandlingen innebär att nålstunna elektroder placeras i och runt tumören. Därefter kopplas elektrisk ström mellan nålarna.

Operatören guidas av ultraljud för att elektroderna ska hamna rätt. Det elektriska fält som uppstår orsakar små hål på cellmembranet och den drastiska miljöförändringen gör att tumörcellerna dör. Behandlingen ges under narkos, men patienten kan ofta gå hem redan efter tre dagar.— Det är ännu för tidigt att uttala sig om de långsiktiga effekterna, men resultaten är hoppfulla.  Flera patienter som fått IRE har återkommit på sexmånaderskontroll och en patient har efter behandling kunnat genomgå en så kallad radikal operation, säger Britt-Marie Karlson.

FAKTA
Ny forskningsstudie på Akademiska: Tidig behandling med IRE vid avancerad bukspottkörtelcancer
* Startar hösten 2013 och beräknas pågå under två år.
* Kommer att inkludera cirka 25 patienter.
* Kriterier: Patienten ska vara över 18 år och ha en avancerad, bukspottkörtelcancer som inte kan opereras och inte visar tecken på spridning.
* Patienten får inte ha någon hjärtsjukdom/störning i hjärtrytmen, ej heller epilepsi. Patienten får heller inte ha pacemaker eller andra stimulatorer som inte kan stängas av.

I sin doktorsavhandling vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro har Mats Lidén undersökt olika osäkerhetsfaktorer vid bedömning av njurstenars storlek.

– Det är förvånande att forskningen ännu inte kommit längre när det gäller att undersöka vilka njurstenar som kan passera genom urinledaren av sig själva. Fortfarande är en av de vanligaste referenserna på det här området en studie från 1956, säger Mats Lidén.

Den tekniska utvecklingen av datortomografi – skiktröntgen – har gett röntgenläkarna en enormt ökad mängd bilder, en enstaka undersökning kan bestå av över ett tusen bilder. Ska man ha nytta av de stora bildmängderna måste utvecklingen analyseras ur flera perspektiv. Det innebär också att bilderna måste bedömas med andra metoder än när man enbart hade tillgång till ett fåtal bilder med slätröntgen. Mats Lidén har i sin avhandling studerat olika aspekter av det, hur man navigerar i dessa bildmängder, hur man ska läsa av dem, olikheter mellan olika bedömare, hur bildbehandlingen påverkar bilden och hur man kan använda datorn som stöd för bedömningen.

En vanlig undersökning
Datortomografi med frågeställning om njursten är en vanligt förekommande röntgenundersökning, där väldigt små skillnader i uppmätt stenstorlek kan ha stor betydelse för hur patienten ska behandlas. Det är känt sedan tidigare att det finns skillnader i bedömningar mellan olika granskare och beroende på bildinställningar, men inte hur stora skillnaderna är. 

– Standard för hur stenen ska mätas saknas, vilket öppnar för variationer beroende på såväl bildinställningar som mellan granskare. I mina studier har jag försökt kvantifiera hur mycket den uppmätta njurstensstorleken kan variera med dessa faktorer.

Bilden som visas för röntgenläkaren påverkas av en mängd faktorer från bildtagning till visning på skärmen, och slutligen påverkas mätvärdet även av den granskare som mäter stenen. Studierna i den här avhandlingen ökar kunskaperna om hur mätvärdet påverkas av olika faktorer.

– Med ökade kunskaper om vad det är som påverkar storleksmätningen från datortomografibilder kan vi också gå vidare med att göra nya studier som kan göra prognoserna säkrare för vilka stenar som kan passera urinledaren spontant.

– Det är ett överraskande resultat eftersom tidigare forskning traditionellt sett har ansett att bronserna här i Skandinavien primärt varit baserade på kopparmalm från Centraleuropa, Österike, Ungern och Tyskland, säger Johan Ling.

Tillsammans med forskare från olika discipliner har Johan Ling undersökt ett 80-tal bronsföremål, bland annat yxor, svärd och sköldar. Även koppardroppar från gjuterideglar har analyserats.

Med hjälp av så kallad blyisotopanalys har föremålen kunnat knytas till speciella malmregioner i Europa. Metoden ger ett slags fingeravtryck av malmen i föremålen som gör det möjligt se vilket malmdistrikt de kommer ifrån. Vidare är metoden mycket gångbar för forskarna eftersom blyisotopsamansättningen inte förändras av förädlingsprocessen från mineral till färdigt föremål.

– Vi har kört våra signaturer i Europas största databas som finns i Oxford och därigenom fått fram potentiella malmdistrikt som matchar våra signaturer, förklarar Johan Ling.

Resultaten visar att det är koppar från Medelhavet som dominerar under den period som vi har mest bronsföremål här i Skandinavien (cirka 1600–800 f.Kr.). I föremålen från perioden innan dess (den tidigaste bronsåldern) finns koppar från Österrike representerat, liksom under perioden efter (800–500 f.Kr.).

– Det verkar som vi därmed har börjat få en bild av hur olika regioner i Europa försett oss med koppar under olika tider. Och kanske var betalningsmedlet bärnsten, eftersom baltisk bärnsten har påträffats i många av de regioner som vi fått koppar från under denna tid.

Enligt Johan Ling och hans forskarkollegor handlade det med all säkerhet inte om någon form av direktkontakt utan att Skandiavien var förbundet i olika nätverk för interaktion och handel. Hypotesen är att det fanns två större nätverk – ett från Medelhavet via Centraleuropa till Skandinavien, och ett från Medelhavet via Brittiska öarna till Skandinavien.

I det förstnämnda nätverket har såväl land som flodtransporter troligtvis tillämpats och i det andra primärt sjötransporter. Det har även visat sig att många av de undersökta föremålen har samma signaturer som föremål i England under denna tid. Något som indikerar att Skandinavien ingått i ett ”Atlantiskt” nätverk och delat kopparkällor med flera regioner längs Atlantkusten.

– Utifrån detta mönster har vi fått nya idéer om maritima handelsnätverk under bronsåldern. Det mest intressanta är att hällristningarna tycks spegla denna import på många plan. Det finns exempelvist koppartackor återgivna intill skeppsristningar från bronsåldern i Bohuslän, säger Johan Ling.

Forskningen om handel av koppar presenterades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of Archaeological Science. Du hittar artikeln här: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0305440313002689

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels Minne 2013 till Eugene F. Fama, University of Chicago, IL, USA, Lars Peter Hansen, University of Chicago, IL, USA och Robert J. Shiller, Yale University, New Haven, CT, USA

”för deras empiriska analys av tillgångspriser”

Trendspaning på finansmarknaden
I en serie studier från 1960-talet och framåt visade Eugene Fama och andra forskare att aktiekurser är väldigt svåra att förutse på kort sikt och att ny information påverkar priserna så gott som omedelbart. Dessa resultat fick inte bara ett stort inflytande inom forskningen, utan påverkade också marknaderna i praktiken. Framväxten av så kallade indexfonder världen över är ett viktigt exempel.

Om priserna är nästan omöjliga att förutse på mycket kort sikt, borde de då inte vara ännu svårare att förutse på flera års sikt? Svaret är nej, vilket Robert Shiller upptäckte i början av 1980-talet. Han fann att aktiepriser fluktuerar mycket mer än företagens utdelningar och att kvoten mellan priser och utdelningar tenderar att minska när denna kvot är hög och öka när den är låg. Detta samband gäller inte bara för aktier, utan också för obligationer och andra tillgångar.

Ett sätt att tolka dessa resultat utgår från hur rationella investerare reagerar på osäkerheten om framtida priser. Hög avkastning ses då som kompensation för risktagande under särskilt riskfyllda tider. Lars Peter Hansen utvecklade en statistisk metod som lämpar sig särskilt väl för att testa rationella teorier om tillgångspriser. Med dess hjälp har Hansen och andra forskare visat att utvidgade versioner av dessa teorier till en del kan förklara tillgångspriserna.

En annan tolkning betonar att investerare ofta inte är fullt rationella. Sådan så kallad beteendefinans tar hänsyn till institutionella faktorer, såsom begränsade lånemöjligheter, vilka förhindrar rationella investerare att gå emot marknaden ifall den skulle vara felaktigt prissatt.

Pristagarna har lagt grunden till dagens forskning om tillgångspriser. Idag ses priserna som bestämda dels av variationer i risk och riskattityd, dels av psykologiska faktorer och marknadsfriktioner.

Eugene F. Fama, amerikansk medborgare. Född 1939 (74 år) i Boston, MA, USA. Fil.dr 1964 vid University of Chicago, IL, USA. Robert R. McCormick Distinguished Service Professor of Finance vid University of Chicago, IL, USA.

Lars Peter Hansen, amerikansk medborgare. Född 1952 (60 år) i USA. Fil.dr 1978 vid University of Minnesota, Minneapolis, MN, USA. David Rockefeller Distinguished Service Professor in Economics & Statistics vid University of Chicago, IL, USA.

Robert J. Shiller, amerikansk medborgare. Född 1946 (67 år) i Detroit, MI, USA. Fil.dr 1972 vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), Boston, MA, USA. Sterling Professor of Economics vid Yale University, New Haven, CT, USA.

Prissumma: 8 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.
     

Upptäckten som forskarna gjorde på 1970-talet har blivit ett fönster till ökad kunskap om människan och naturen.

– Priset sätter ljus på ett effektivt forskningsredskap som ger samhället stor nytta. Det betyder dessutom mycket att både teori och modellering belönas, säger Hans Ågren, professor i teoretisk kemi vid KTH.

Det är genom verklighetstrogna datormodelleringar som forskarna får insikter om kemiska skeenden på atomnivå, något som tidigare varit svårt att skapa i laboratoriemiljö. Det har varit praktiskt omöjligt att experimentellt kartlägga varje litet steg i ett kemiskt förlopp, då det handlar om bråkdelar av microsekunder för elektroner att hoppa från en atomkärna till en annan.

– I datorsimuleringarna av biologiska molekyler och kemiska reaktioner kan vi enkelt byta ut byggstenar i den kemiska sammansättningen och se vad som händer. När vi är nöjda med simuleringen går vi in i labbet och utför idén fysiskt, säger Erik Lindahl, professor i biofysik vid KTH och Stockholms universitet och verksam vid Science for Life Laboratory.

Hans Ågren och Erik Lindahl leder var sin forskargrupp på KTH som arbetar med simuleringarna. Hans Ågren har under sina 15 år på området bland annat utvecklat programmet DALTON tillsammans med sin forskargrupp. Mjukvaran är numera världsledande för den typ av modelleringar som kallas multiskalsmodelleringar och som årets kemipris gäller. Här samarbetar Ågrens och Lindhals grupper. När Ågrens typ av modellering interagerar med den typ av modellering som Lindahls grupp arbetar med, som kallas dynamisk modellering, så är det forskning på precis det område som ingick i Nobelpristagarnas visioner och som de nu belönas för.

Erik Lindahl har också arbetat tillsammans med Michael Levitt i början av 2000-talet kring datorsimuleringarna i Levitts laboratorium i Stanford i USA. Senare har han varit drivande för att bygga upp forskningssatsningar inom vetenskapen för kraftfulla datorer, så kallad e-vetenskap. Forskningen bedrivs på Science for Life Laboratory som KTH etablerat tillsammans med Stockholms universitet, Karolinska Institutet, Linköpings universitet och Uppsala universitet.

– Michael Levitt har varit en stor inspirationskälla och stark mentor för oss. Inte minst i vårt arbete med att utveckla programmet GROMACS, säger Erik Lindahl. Datorprogrammet är numera ett av de mest använda i världen för just dynamiska molekylära simuleringar.
Arieh Warshel har betytt mycket för Hans Ågrens grupp bland annat genom sina återkommande föreläsningar på  KTH.
 
Datorsimuleringar bidrar till innovationer

Sådana har Christelle Prinz, docent i fasta tillståndets fysik vid Lunds Tekniska Högskola utvecklat tillsammans med några kollegor. Med dessa blir studierna både billigare och lättare att genomföra, något som i förlängningen ökar säkerheten. Resultaten publiceras i senaste numret av Nano Letters.

– När man exempelvis använder nanopartiklar för att transportera mediciner till särskilda celler, är det viktigt att helt säkert veta att nanopartikeln inte skadar cellen. Nanopartikeln ska ju bara vara en brevbärare.

Landvinningen kommer förmodligen också att användas för att utvärdera hälsoeffekterna av långa och smala nanopartiklar såsom kolnanorör, som idag finns i allt från tennisracket till cykelramar.  Materialets höga hållfasthet och styrka i kombination med stor flexibilitet och värmetålighet har snabbt gjort det populärt. Trots detta är kolnanorör kraftigt omdebatterade just nu.

– De är långa och smala, precis som asbest. Därför misstänker flera att de kan skada kroppen, säger Christelle Prinz.

Eftersom det handlar om låga koncentrationer tror dock Christelle Prinz inte att förekomsten av kolnanorör innebär någon fara för gemene man. Däremot kanske det kan vara hälsovådligt för personer som tillverkar material med kolnanorör. För att återigen göra jämförelsen med asbest:

– Flera människor bor i hus med asbesttak och mår hur bra som helst. Däremot finns det ju hantverkare som rivit taken som råkat illa ut.

Även om alla kolnanorör är långa och tunna, så varierar de ganska mycket vad gäller längd och diameter. Vissa varianter kan vara mindre skadliga, men man vet ännu inte vilka. Eftersom nanotrådar kan skräddarsys, kan man testa sig fram till om, och i så fall hur, olika varianter fastnar i celler, lungan och hjärnan. Om några är skadliga kan man förhoppningsvis se till att dessa försvinner ur produktion eller ersätts med andra slags nanopartiklar.  

Idag är man hänvisad till dyra elektronmikroskop för motsvarande studier, studier som därtill är både tidsödande och omständliga. Med självlysande nanotrådar räcker billigare och enklare mikroskop och studierna går snabbare.

– En ytterligare fördel med den självlysande tekniken är att nanotrådarna behåller sin lyskraft i flera år. Detta möjliggör långtidsuppföljningar, tillägger Christelle Prinz.

Att nanotrådarna inte bleknar, är en konsekvens av att de är byggda i en kristallin struktur. Ljuset är inom det infraröda spektrumet, vilket till skillnad från blått eller grönt ljus lätt tränger igenom vävnader.

Slutligen är det en stor fördel att fluorescensen kan delas upp i små lysande fläckar längs nanotråden. Olika kombinationer av fläckar bildar ett slags streckkod, som därmed kan användas som en markör för att identifiera nanotrådar med olika tjocklek och olika ytkemi. Detta är ytterst svårt med dagens teknologi.

FAKTA
Länk till artikeln i Nano Letters: http://pubs.acs.org/doi/full/10.1021/nl4022754
Lunds universitets Nanometerkonsortium: www.nano.lth.se

Vad är det som avgör vem som får jobbet? Trots rätt utbildning, kontakter och en aktiv sida på Linkedin hamnar vissa utanför i karriärsracet.

En journalist kan mingla sig till ett nytt jobb men en högskoleutbildad taxichaufför får – trots tusentals möten varje år under sina körningar – aldrig ett jobberbjudande den vägen. Att arbeten tillsätts genom kontakter är allmänt känt, men hur går det egentligen till i praktiken? Det har Caroline Tovatt, vid Linköpings universitet undersökt i sin avhandling ”Erkännandets Janusansike – Det sociala kapitalets betydelse i arbetslivskarriärer”.

Hon har tittat på de informella processerna i en rekrytering, och särskilt fokuserat på hur en människas sociala kapital spelar roll för att dess utbildning, erfarenheter och kontakter ska uppfattas som värdefulla, ”erkännas”, av omgivningen.

– När en kontakt fungerar som en resurs i jobbsammanhang är starkt kopplat till livsfas. Som ung spelar familjebakgrunden stor roll. Bor du i ett bra område, går i rätt skola och har föräldrar som jobbar och har hyfsat hög status så underlättas inträdet på arbetsmarknaden, säger Caroline Tovatt.

Föräldrar, släkt eller vänner till dessa känner kanske någon på vaktmästeriet, och kan tipsa om den unge arbetssugne, och så är bollen i rullning.

– Och tvärt om har personer som inte är inbäddade i lika stabila sociala nätverk, de som kanske har sjuka, arbetslösa eller invandrade föräldrar, svårare att få sitt första jobb.

Senare i livet spelar studiekamrater, vänner, och tidigare kollegor en större roll.

– Att rekommendera en person är att ge dem ett första ”erkännande”. Det är ett förtroendekapital hos chefen som man förvaltar med omsorg, så när man blir tillfrågad om att rekommendera någon blir man selektiv och tipsar bara om en person man verkligen litar på.

Så sambandet ”ju större nätverk – desto fler rekommendationer” stämmer inte.

– Det beror på att erkännandet är mer komplext än så. Du kan till exempel inte engagera dig i en förening med syftet att få goda kontakter. Erkännandet av dig i föreningen kommer efter att andra sett och fått respekt för att du brinner i själva sakfrågan, säger Caroline Tovatt.

Av samma anledning är det ingen idé att försöka forcera fram en vänskap med en resursstark person. Vänskapen måste baseras på äkta engagemang.

Inte heller rätt utbildning är en garanti för att jobb. Caroline Tovatt har intervjuat en grupp personer som arbetade under sin utbildningsnivå. Många av dem var första generationens akademiker, de arbetade mycket extra i vården eller som taxichaufförer under studietiden och hade få sociala relationer.

– De fick sedan svårt att konkurrera med studiekamrater som varit aktiva i studentföreningar, fått ett stort nätverk, hunnit få praktisk erfarenhet av akademiska områden och lärt sig att formulera sin röst och hur systemet funkar.

Och att bli nekad ett jobb man söker, att bli ”misskänd”, gör att man känner sig underkänd på arbetsmarknaden. Då spelar ingen roll att bara 1 av 500 sökanden faktiskt kan bli erkänd, det vill säga få jobbet. De övriga känner sig bortvalda.

– Ska jag ge några tips baserat på min avhandling så är det att inte ta motgångar personligt. Det tar tid att etablera sig på arbetsmarknaden och man ska inte ge upp för tidigt, säger Caroline Tovatt.

FAKTA
Caroline Tovatt har en beteendevetenskaplig grundutbildning, en magister i socialantropologi och har forskat vid Arbetslivsinstitutet. Hon har bedrivit doktorandstudier vid en tvärvetenskaplig forskningsavdelning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet. Caroline Tovatt disputerade på sin avhandling ”Erkännandets Janusansike – Det sociala kapitalets betydelse i arbetslivskarriärer” den 11 oktober.