Tidigare studier på området har ofta fokuserat på barn i skolåldern, eller på barn i länder med hårdare restriktioner under covid-19-pandemin.
I Sverige bedrevs verksamheten för de yngre skolbarnen ungefär som vanligt.
BMI ökade hos tre- och fyraåringar
Studien utgår från data om 25 000 barn som gått på vanliga hälsokontroller på BVC.
Resultaten visar att en ökning av kroppsmasseindex, BMI, skedde under pandemin.
Andelen treåriga flickor med fetma ökade från 2,8 procent före pandemin till 3,9 procent under pandemin. Andelen pojkar med fetma ökade från 2,4 procent till 2,6.
Även hos fyraåringarna sågs en ökning av BMI. Fetma ökade hos både flickor och pojkar i denna åldersgrupp.
Bland femåringar sågs däremot inga förändringar.
Mer siffror från studien
Andelen treåriga flickor med normalvikt sjönk från 82,6 procent före pandemin till 80,9 under pandemin. Motsvarande förändring av normalvikt fanns inte i gruppen treåriga pojkar.
Fetma bland fyraåringar ökade hos både flickor och pojkar. Övervikt ökade hos flickor från 11,1 procent till 12,8 procent. Undervikt hos pojkar minskade från 2,0 procent till 1,4 procent.
Behov av mer riktade insatser
Tydligast sågs BMI-förändringar hos barn i socioekonomiskt utsatta områden. Här ökade andelen tre- och fyraåringar med övervikt från 9,5 procent till 12,4 under pandemin. Andelen med fetma ökade också.
– Trots att Sverige inte stängde ner på samma sätt som många andra länder under pandemin ökade förekomsten av övervikt och fetma hos tre- och fyraåringar, och redan i så låga åldrar ser man de socioekonomiska skillnaderna, säger barnläkaren Anton Holmgren som forskar vid Sahlgrenska akademin.
För att vända trenden med övervikt hos de yngsta behövs fler insatser, menar han.
– Studien belyser behovet av ytterligare ansträngningar och insatser inriktade på att förebygga barnfetma, särskilt i områden med lägre socioekonomisk status, säger han.
Medverkande regioner i studien är Dalarna, Jönköpings län och Sörmland.
Anton Holmgren, barnläkare och forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, anton.holmgren@regionhalland.se
När ett yrke automatiseras tar maskiner över arbetsuppgifter som människor utförde tidigare. Det leder till att anställda lämnar yrket och börjar arbeta i andra yrken där deras kompetens efterfrågas. Med sig tar de sina förmågor – sina kognitiva* och sociala färdigheter.
Den här omflyttningen gör att mixen av förmågor hos dem som jobbar i olika yrken förändras. Förändringen påverkar vad arbetsgivarna är villiga att betala för dessa förmågor. Därmed påverkas även lönen.
* Kognition handlar om hur hjärnan tar in, bearbetar, lagrar och tar fram information. Kognitiva förmågor styr till exempel hur vi planerar och organiserar vårt arbete, löser problem och fattar beslut. Källa: Arbetsmiljöverket
Modell undersöker löneskillnader
Som del av en kommande avhandling vid Uppsala universitet presenteras en modell som förklarar mekanismen bakom denna personalomflyttning.
Modellen kan användas för att undersöka om automatisering kan förklara en del av löneskillnaderna mellan olika yrken, och hur sammansättningen av förmågor i olika yrken förändrats.
– Ekonomiska teorier om hur automatisering påverkar arbetskraften har tidigare inte tagit tillräcklig hänsyn till att arbetstagare har flera olika förmågor. Det gör jag i min modell. Det gör det lättare att förstå hur det kan komma sig att förmågor betalar sig olika mycket i olika yrken, och att automatisering kan påverka vilken avkastning du får på dina förmågor, säger forskaren Sofia Hernnäs.
Generalisterna byter oftare jobb
Modellen visar att det är generalisterna – med en bred kompetens och färdigheter – som byter yrke vid automatisering.
Specialisterna, med en mer nischad kompetens, stannar i högre grad kvar i yrket.
– Det kanske inte är så konstigt, säger Sofia Hernnäs. Generalisterna är ungefär lika duktiga på flera olika yrken, och de är därför rörligare än specialisterna. De senare är mer bundna till de yrken där deras specialiteter värderas högt.
Generalisterna tjänar mer
Omflyttningen leder till förändrade löner. När generalisterna byter jobb tjänar de mer än specialisterna som stannar i de automatiserade yrkena.
Den förmåga som tidigare värderades högt i det nu automatiserade yrket minskar i värde, medan den förmåga som värderas högt i det icke-automatiserade yrket istället ökar i värde.
– Därmed inte sagt att det går bättre på arbetsmarknaden för generalisterna i allmänhet. De som tjänar allra mest på automatisering är till exempel de specialister som är specialiserade i yrken som inte automatiseras, påpekar Sofia Hernnäs.
Sofia Hernnäs, forskare vid Nationalekonomiska institutionen och Institutet för bostadsforskning vid Uppsala universitet, sofia.hernnas@ibf.uu.se
Nanoteknikforskarna i Lund har länge sysslat med teknik för att fånga in sol. Och fick ett genombrott 2022, när de lyckades bygga så kallade fotovoltaiska nanotrådar med tre olika bandgap.
Varje nanotråd – tusen gånger tunnare än ett hårstrå – är byggd med tre olika ämnen som reagerar på olika delar av solljuset.
– Den stora utmaningen var att få strömmen att föras vidare mellan materialen. Det tog mer än tio år men gick till slut, säger Magnus Borgström, professor i fasta tillståndets fysik vid Lunds universitet.
Det finns ett tiotal forskargrupper i världen som aktivt sysslar med nanotrådssolceller.
– Utmaningen har varit att kombinera olika bandgap i solcellerna och nu är den dörren alltså äntligen öppnad, säger Magnus Borgström.
Solceller utan kisel
Eftersom nanotrådarna är lätta och kräver lite material per ytenhet testas de nu på satelliter, som skickades ut i rymden andra veckan i januari. Hög verkningsgrad i kombination med låg vikt är A och O på en soldrivern satellit.
*Verkningsgrad för solceller innebär hur stor andel av tillförd solenergi som omvandlas till solel (genererad solel / tillförd solenergi).
Solceller med olika bandgap, så kallade tandemsolceller, finns än så länge framförallt på satelliter, och det pågår febril forskning för att få en dubbelt så hög verkningsgrad som i dagens kommersiella kiselsolceller.
– Kiselselsolcellerna har snart nått sin maxgräns i verkningsgrad. Därför vill man nu utveckla tandemsolcellerna istället. De varianter som finns på satelliter är för dyra för att sätta på taken, säger Magnus Borgström.
Nanotrådar fungerar som en tandemsolcell
Den vanligaste sättet att bygga tandemsolceller är att odla olika halvledande material ovanpå varandra och som kan absorbera olika delar av solens spektrum. Tandemsolceller med kisel som bas är ett hett fält och för detta odlas tunna, halvgenomskinliga, skikt av andra ljusinfångande material ovanpå kislet.
Nanotrådar i tre material avbildade av ett svepelektronmikroskop. En tråd är tusen gånger tunnare än ett hårstrå. Den röda och blå färgen visar strömriktning och att nanotrådarna fungerar som en tandemsolcell. Bild: Lunds universitet.
Bygger på höjden istället
Forskarna i Lund gör på ett lite annat sätt: de har utvecklat en metod där de bygger extremt tunna stavar av halvledande ämnen på ett substrat. Fördelen blir lite material per ytenhet vilket kan sänka tillverkningskostnaderna och bli ett mer hållbart alternativ.
De nanometertjocka pinnarna består av tre material som innehåller olika mängder Indium, arsenik, gallium och fosfor. I labbet har forskarna hittills nått en verkningsgrad på 16,7 procent.
Magnus Borgströms kollega Yang Chen har visat att nanotrådssolcellerna har potential att nå 47 procents verkningsgrad med nuvarande struktur. För att nå ännu högre verkningsgrad behövs ännu fler bandgap.
(Dagens kiselsolceller har ungefär 20 procent i verkningsgrad)
Nanotrådssolcellerna tål rymdstrålning bättre
I nästa steg kommer nanoteknikforskarna att optimera trippeldioderna genom att förbättra de så kallade tunnelövergångarna som sammanbinder de olika material i strukturen samt försöka minska effekten av nanotrådarnas yta som blir väldigt viktig på nanoskalan.
Utöver deras förstärkta ljusabsorption utmärks nanotrådssolcellerna av att vara tåliga och kan till exempel klara den farliga strålning som finns i rymden bättre än motsvarande tandemsolceller som är byggda som filmer.
– En platta med nanotrådar kan liknas vid en mycket gles spikmatta. Skulle det komma några aggressiva protoner, vilket händer då och då, landar de sannolikhet emellan trådarna och skulle de råka slår ut några gör trådar det inte så mycket. Skadorna kan bli värre om de landar på en vanlig tunnfilm.
Satelliter drivs av solceller
Det var de fördelarna som gjorde att nanotrådssolcellerna monterades på en forskningssatellit andra veckan i januari skickades ut i rymden av forskarnas samarbetspartner vid California Institute of Technology, Caltech, i USA.
– Mycket av vår digitala kommunikation styrs av satelliter, vilka i sin tur drivs av solceller. Satelliter förmedlar GPS, tv-sändningar, datatrafik, mobilsamtal och väder.
Satelliten kommer vara ute under våren, och resultat väntas komma löpande.
På sikt tror Magnus Borgström att tandemsolceller också komma hamna på jorden. Fast solceller helt utan kisel kommer, åtminstone i inledningsvis, först appliceras i nischapplikationer som till exempelvis kläder, fönster och inredning, tror han.
Forskare har länge vetat att ett medfött beteende ligger bakom att sångfåglar flyttar i en viss riktning för att övervintra. I en ny studie har forskare velat förstå genetiken bakom detta beteende.
Med modern teknik och 20 års forskning om lövsångarens genetik och flyttningsmönster har forskarna kunnat slå fast vilka områden i arvsmassan som styr lövsångarnas rutter.
Det visar sig att flyttriktningen styrs av två platser i arvsmassan.
– Gener som tillhör den sydliga underarten leder fågeln mot sydväst, över den Iberiska halvön till övervintringsplatser i västra Afrika. Gener som tillhör den nordliga underarten leder i stället lövsångarna mot sydost, över Balkan, till platser i östra och södra Afrika, säger forskaren Staffan Bensch vid Lunds universitet.
Korsningar tar inte en mellanväg
Forskare har tidigare antagit att korsningar mellan underarter som flyttar åt olika håll ger en avkomma som flyttar i en riktning mitt emellan dessa. För lövsångaren skulle det bli en kurs tvärs över Medelhavet och Sahara, med förmodad högre dödlighet än om de skulle flyga väster eller öster om denna rutt.
Forskarna fann istället att korsningar mellan sydliga och nordliga lövsångare oftast flyttar likt någon av underarterna. Priset för att blanda sig med varandra är alltså lägre än vad forskarna tidigare trott.
– Många av oss har svårt att hitta tillbaka till bilen efter en kort svampplockningstur i skogen. Det gör det närmast omöjligt att förstå hur en småfågel som väger mindre än tio gram kan flytta från Sverige till en specifik plats i Afrika utan tidigare erfarenhet, säger Staffan Bensch.
Resultat förvånar forskarna
Forskarna är förvånade över att ett så pass komplext beteende som variation i flyttningsmönster till så stor del kan förklaras av endast två genetiska regioner.
– Kunskap om lövsångarnas beteende hjälper oss förstå hur olika arters spektakulära flyttningsmönster har utvecklats under evolutionen.
Klimatförändringar gör att många arter tvingas ändra sina rutter när miljöerna de är anpassade till förändras.
– Ju mer vi vet om flyttningens genetik, desto bättre kan vi förstå fåglarnas möjligheter att anpassa sina flyttningsmönster till klimatförändringarna, säger Staffan Bensch.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning om föräldraskap, våld och stöd.
I den nationella kartläggningen har nästan tusen föräldrar till barn i åldern 1–12 år svarat på frågor om våld mot sina barn, partnervåld och attityder till våld i uppfostringsfrågor. De har också svarat på frågor om ekonomi, hälsa och föräldraskap.
– Våld mot barn går att förebygga. Genom mer kunskap om förekomst, samt risk- och skyddsfaktorer kan relevanta förebyggande åtgärder sättas in, säger forskaren Carolina Jernbro som är ansvarig för studien och fortsätter:
– I och med att samhället kontinuerligt förändras är det viktigt att uppföljningar av förekomsten av våld mot barn i Sverige genomförs regelbundet för att se om våldet ökar eller ändrar karaktär och för att söka ny kunskap kring risk- och skyddsfaktorer.
Psykiskt våld är vanligast
Studien visar att dålig ekonomi, riskbruk av alkohol och föräldrarnas utsatthet som barn, eller våld i nära relation, ökar risken för våld mot barn.
En fjärdedel av föräldrarna hade använt någon form av våld mot sina barn under det senaste året.
Psykiskt våld och försummelse är de vanligaste formerna av våld som föräldrar använder. Det kan till exempel innebära hot om fysiskt våld mot barnet. Föräldrar kan också hota att lämna bort eller låsa barnet ute från hemmet, slå sönder eller kasta något framför barnet.
Mer om studien:
I undersökningen ”Föräldraskap, våld och stöd – en nationell kartläggning” svarade 985 av 4000 slumpmässigt valda föräldrar till barn upp till tolv års ålder på frågor i en webbenkät.
Oklart vilket stöd som finns
En annan studie fokuserar på föräldrars erfarenheter när ett barn har utsatts för våld eller sexuella övergrepp av en jämnårig, en partner till föräldern eller en förälder. I studien genomfördes intervjuer med 14 föräldrar om deras erfarenheter av stöd.
Resultatet visar ett stort behov av en tydlig insatskedja och stödinsatser till barnen – något som påfallande ofta saknades.
– Det var vanligt att föräldrarna uttryckte en brist på kunskap kring vilket stöd som fanns tillgängligt för dem och deras barn, säger Carolina Jernbro.
Många osäkra på stöd
Det vanligaste var att föräldrarna hade hört talas om Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och sökte stöd där. När de avvisade därifrån visste inte föräldrarna vart de skulle vända sig.
Carolina Jernbro lyfter fram vikten av att tidigt kunna identifiera föräldrar för att kunna stötta dem redan när barnen är mycket små.
– Det är tydligt att föräldraskapsstöd behövs, både riktat och generellt. Var femte förälder i studien hade haft behov av professionellt stöd i föräldraskapet, framför allt föräldrar som hade ett barn med funktionsnedsättning och ensamstående föräldrar, säger Carolina Jernbro.
Enligt Barnkonventionen ska barn skyddas från alla former av våld och de har rätt till insatser vid behov.
Alla cellorganismer måste kunna kopiera sitt genetiska material, DNA, för att kunna dela sig och spridas.
Själva DNA-molekylen kan liknas vid ett mycket långt pärlband, där pärlorna utgör byggstenarna eller enheterna.
Pärlbandet har två strängar som är sammanflätade för att bilda en spiralstruktur, en dubbelhelix. För att duplicera sitt genetiska material måste cellen gå från en till två DNA-molekyler. Den här processen kallas DNA-replikation, och den börjar med att separera de två strängarna.
– Att studera DNA-replikation är en bra utgångspunkt för att potentiellt identifiera mål för framtida läkemedelsutveckling, säger Ignacio Mir-Sanchis, forskare vid Umeå universitet.
Proteinernas rörelse kan följas
För att separera de två strängarna har celler specialiserade proteiner som kallas helikaser.
En forskargrupp vid Umeå universitet har nu upptäckt hur helikaser interagerar och flyttar på DNA för att separera dess strängar.
Upptäckten möjliggjordes genom så kallad kryoelektronmikroskopi, som gör det möjligt för forskare att ta ögonblicksbilder av en enda molekyl. Genom att kombinera miljontals ögonblicksbilder kan de göra en film och se hur helikaserna rör sig.
– När vi analyserade våra ögonblicksbilder såg vi att helikaser flyttar olika delar, så kallade domäner, via två separata rörelser. Två domäner roterar och lutar mot varandra. Dessa rörelser ger oss ledtrådar om hur dessa helikaser rör sig på DNA och separerar de två trådarna, säger Cuncun Qiao, forskare vid Umeå universitet.
Processen studeras i stafylokock
Forskarna är intresserade av att förstå DNA-replikationen av Staphylococcus aureus, men har också studerat replikationen hos virus som infekterar bakterien, så kallade bakteriofager, och virala satelliter. Virala satelliter är virus som parasiterar på andra virus.
Staphylococcus aureus infekterar och dödar miljontals människor världen över och anses vara ett stort hot eftersom bakterien har blivit resistent mot nästan alla antibiotikaläkemedel.
Bättre förståelse av antibiotikaresistenta gener
Något överraskande fann forskarna att de gener som är inblandade i antibiotikaresistens ibland också förekommer i virala satelliter. Det gör arbetet ännu mer medicinskt relevant.
– Resultaten breddar vår förståelse för hur antibiotikaresistensgener sprids, även om det är värt att notera att de rörelser vi har identifierat här också har setts i helikaser som finns i eukaryota virus och även i mänskliga celler. Det är alltid förvånande hur viktiga mekanismer bevaras från bakteriofager till människor, säger Ignacio Mir-Sanchis.
När kommuner ska besluta om hur marken ska användas på ett hållbart sätt är hänsyn till miljön viktigt. Men det handlar inte bara om att skydda värdefulla marker ur ett biologiskt perspektiv.
Landskap är resultaten av historiska och pågående socioekologiska processer som har skapat värdefulla system.
Men landskapets kulturvärden blir ofta nedprioriterade i kommunala handläggares arbete och beslut. Det skapar en ohållbar miljöplanering, visar forskares intervjuer med kommunala tjänstepersoner.
– En viktig aspekt för att kunna göra en hållbar miljöplanering är landskapets historiska och kulturella dimensioner. Det vet många tjänstepersoner, men det finns flera utmaningar i planprocessen och vid det slutliga beslutsfattandet, såsom begreppsmässiga oklarheter, oklar policy och uppdrag, säger forskaren Ingegärd Eliasson på Göteborgs universitet.
Helhetssyn på landskapet krävs
1971 inrättade Unesco programmet ”Man and Biosphere” för att förbättra relationerna mellan människan och miljön genom att utse biosfärområden. Tanken är att de ska fungera som modellområden för hållbar utveckling.
Ett av dessa biosfärsområden är Vänerskärgården med Kinnekulle som ligger i kommunerna Lidköping, Götene och Mariestad.
Forskare har nu undersökt hur väl landskapets historiska och kulturella dimensioner tas med i miljöplaneringen i dessa kommuner. Dessa dimensioner ingår i så kallade kulturella ekosystemtjänster.
– Hållbar utveckling kräver en helhetssyn på landskapet som ställer höga krav på samarbete. Ekosystemtjänster har en potential att vara ett verktyg som främjar integrationen av natur- och kulturvärden i kommunernas planering av hållbara vistelsemiljöer, säger Ingegärd Eliasson.
Tidigare forskning har visat att implementering av ekosystemtjänster och förvaltning av biosfärsområden är två exempel där landskapets kulturvärden blir nedprioriterat i praktiken – trots att de har utvecklats för att stödja en helhetssyn på landskapets värden.
Svårt mäta kulturvärden
Idag arbetar de flesta svenska kommuner med ekosystemtjänster som har en stark koppling till Agenda 2030, miljömålen och grön infrastruktur. En svårighet i praktiken är att identifiera och värdera de kulturella ekosystemtjänsterna.
– Att ignorera landskapens historiska och kulturella dimensioner gör miljöplanering ohållbar, vilket i förlängningen kommer att ha en negativ inverkan på både miljö och samhälle. Men kulturella dimensioner är ofta mjuka värden som inte går att mäta så enkelt.
Ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster är de funktioner hos ekosystemet som gynnar människor, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människors välmående och livsvillkor.
Det kan till exempel vara pollinerande insekter, naturligt skydd mot naturkatastrofer som översvämningar och jordskred, vattenrening via våtmarker eller musslor.
Det kan också handla om naturlig skadedjursbekämpning genom konkurrens, tillgång till natur för rekreation, upplevelser av natur och kulturarv, naturlig reducering av partikelhalter och växthusgaser samt bildandet av bördig jord.
Handläggarna som forskarna intervjuade arbetade dagligen med frågor som rör till exempel kulturarv, platsidentitet och lokalhistoria. Det är värden som kan definieras som kulturella ekosystemtjänster men tjänstepersonerna använde inte det begreppet.
– Vår forskning visar på fördelarna med ett tydligare tvärsektoriellt samarbete som inkluderar kulturmiljökompetens i arbetet med hållbar utveckling och i implementeringen av ekosystemtjänster, säger Ingegärd Eliasson.
Under de senaste åren har forskare från olika discipliner tydligt kunna se samband mellan städers storlek och deras genomsnittliga socioekonomiska aktivitet.
I stora städer skapas fler sociala kopplingar, högre välstånd och mer innovationskraft per invånare ju större de blir. Men vad genomsnittet säger om staden stämmer inte alltid överens med verkligheten för dem som bor där.
– Det ekonomiska välståndet i större städer beror nästan helt på de extrema resultaten för ett fåtal framgångsrika. Om man ignorerar det här sambandet riskerar beslutsfattare att överskatta stadstillväxtens stabilitet. Särskilt i ljuset av den höga rörligheten bland urbana eliter och deras benägenhet att flytta dit pengarna finns, säger Marc Keuschnigg, forskare vid Linköping universitet.
Redan framgångsrika gynnas
I en studie har forskarna analyserat så kallad geokodad mikrodata om sociala interaktioner och ekonomisk produktivitet i Sverige, Ryssland och USA.
Resultaten visar att ojämlikheten mellan människor inom storstäderna är utbredd när det gäller inkomster och sociala kopplingar. De som gynnas mest är de redan mest framgångsrika. De bidrar också i stor utsträckning till det genomsnittligt höga välståndet i storstäder.
Produktiviteten hos en person är starkt sammankopplad med de sociala miljöerna. Mångfalden i storstäder är större än i mindre städer, och därför är det också mer sannolikt att skickliga och specialiserade människor hittar andra som har en kompetens som kompletterar deras egen.
Det här fenomenet möjliggör högre produktivitetsnivåer och större inlärningsmöjligheter i större städer. Men de produktiva sociala miljöerna som storstäder erbjuder är inte tillgängliga för alla.
Svensk elit i storstäderna
Forskarna spårade även 1,4 miljoner svenska löntagare över tid. Det visade sig att de som var framgångsrika i storstäder frodades i större utsträckning än framgångsrika individer i mindre städer.
Det innebär att eliten i storstaden drog ifrån både de övriga invånarna i sin egen stad och de framgångsrika i mindre städer. Detta skapar en ojämlikhet inom storstäder och också mellan större och mindre städer.
Studien visar också att de som tjänar mest är mer benägna att lämna mindre städer för att flytta till de största städerna.
Den oproportionerliga utvandringen av de mest framgångsrika individerna från mindre städer resulterar i en förstärkning. Det innebär att många av de mest lovande människorna i mindre folkrika regioner försvinner till större städer och skapar en ”rik blir rikare”-process.
Skarpa ojämlikheter
De största städerna blomstrar för att de mest innovativa, sociala och skickliga människorna bor där. Dessa extremvärden bidrar oproportionerligt mycket till stadens resultat, menar forskarna.
– Urban forskning har till stor del fokuserat på genomsnittet för en stad. I den etablerade metoden undersöks endast en datapunkt per stad, till exempel genomsnittlig inkomst. Tidigare studier har haft fokus på medelvärden och förbisett de skarpa ojämlikheterna som finns inom städer i förutsägelser om hur urban tillväxt påverkar stadsbornas livskvalitet, säger Marc Keuschnigg.
De flesta utesluts från fördelar
När det gäller ojämlikhet inom storstäder, uppmärksammar studien att de flesta stadsbor delvis utesluts från de socioekonomiska fördelarna med att bo där.
Deras livsstil, som skiljer sig från den urbana elitens, drar mindre nytta av det geografiska läget. När man tar hänsyn till levnadskostnaderna i större städer har många storstadsbor det faktiskt sämre jämfört med liknande människor som bor på mindre orter.
Marc Keuschnigg, biträdande professor vid institutet för analytisk sociologi, Linköping universitet, och professor vid institutet för sociologi vid Leipzigs universitet, marc.keuschnigg@liu.se
Fordon som A-traktorer har ökat de senaste åren. Det har också medfört att antalet trafikolyckor med fordonen, som ofta körs av unga förare, har ökat. Under 2022 omkom fyra ungdomar i olyckor med A-traktorer.
Enkäter med unga förare har visat att cirka 80 procent i mopedbilar alltid har bälte på sig. I A-traktorer är motsvarande siffra bara omkring 40 procent.
Men att färdas i dessa fordon utan bälte kan få förödande konsekvenser. Det visar tre krocktester som VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, har gjort.
A-traktorer, som också kallas EPA, är ombyggda personbilar som blivit populära bland tonåringar. Fordonen får köras i max 30 kilometer i timmen och moppekörkort krävs.
Bilbälte gör skillnad
Vid alla testerna vid VTI:s krocksäkerhetslaboratorium i Linköping var föraren bältad och passageraren obältad. De första två testerna gjordes med A-traktorer. Ett fordon kördes i 30 kilometer i timmen, den andra A-traktorn i 40 kilometer i timmen. Ett tredje test gjordes med en mopedbil i 40 kilometer i timmen.
Resultatet blev lika för alla fordon och hastigheter: Den bältade föraren slog huvudet i rattens mitt. Passageraren, som inte använde bilbälte, slog huvud i vindrutan så hårt att den sprack och buktade ut.
Inget lagkrav på bälte i A-traktorer
Till skillnad från vanliga krocktester, där själva fordonen blir testade, var de aktuella testerna i första hand tänkta som en kunskapshöjande insats för att påvisa de allvarliga följderna vid en kollision. Men enligt VTI bekräftar testerna behovet av att öka trafiksäkerheten på många områden för både förare och passagerare i dessa långsamgående fordon.
Det är i dag inte lag på att ha bälte i A-traktorer. I mopedbil finns krav på bältesanvändning för den som inte har hjälm.
Förändrade regler på remiss
Forskningsinstitutet har för närvarande två projekt på gång om långsamgående fordon. Det ena handlar om riskmedvetenhet, säkerhet och utbildning för unga förare med AM-körkort. Det andra handlar om mopedbilars och A-traktorers påverkan på trafiksäkerheten.
Projekten leds av utredare Susanne Wallhagen och forskaren Helena Selander på VTI.
– Ett utredningsuppdrag från regeringen till Transportstyrelsen är nu på remiss. Det handlar om förändrade regler när det gäller A-traktorer, och där finns många goda förslag, säger Susanne Wallhagen.
Papperstillverkning kräver ofta tillsatser för att få de egenskaper som önskas, som exempelvis papperets styrka. Men forskning visar att detta kan lösas på ett hittills oprövat sätt.
– För att göra papperet starkt tillsätter man vanligtvis stärkelse till pappersmassan, säger Mozhgan Hashemzehi, doktorand i kemiteknik. Normalt används stärkelse från potatis, men i våra studier har vi istället tillsatt en kemiskt modifierad pappersmassa. Därmed kan vi undvika att använda råvaror som istället kan användas till livsmedel.
Men fungerar det lika bra?
– Ja, det visar sig i studierna att det fungerar mycket bra och styrkan hos papperet ökar när vi använder vår nya kemiskt modifierade massa som tillsats.
Mindre miljöpåverkan med kemiskt modifierad pappersmassa
Det är väldigt vanligt att processen påverkas negativt av styrketillsatser. Samma orsak till att pappret blir starkare orsakar även ett mer tätt papper och som därmed är svårare att avvattna.
Avvattning är ett av de första stegen när papper tillverkas. När den utspädda pappersmassan sprutats ut över en stor duk, måste vattnet rinna av och sugas undan för att pappret ska formas.
– Resultaten är som mest banbrytande i detta avseende då vi observerar en ökad styrka utan ökat avvattningsmotstånd.
Ökad styrka, utan att processen påverkas negativt genom svårare avvattning, innebär att lönsamheten för tillverkaren ökar. Miljövänligheten ökar också, eftersom mindre energi krävs till processen.
– Vi använder också miljövänliga kemikalier till att skapa modifieringen och har dessutom testat att återanvända kemikalierna så det blir ännu mindre miljöpåverkan. Vi hoppas att detta kan leda till att nya miljövänliga styrkemedel som inte är baserade på livsmedel används, säger Mozhgan Hashemzehi.
Pollinerande insekter är avgörande för ekosystemens funktion och människans matförsörjning. Samtidigt är många pollinerande arter hotade eller på tillbakagång. En tredjedel av Sveriges biarter är idag rödlistade, vilket betyder att de är hotade.
Insektshotell och att anlägga äng ger effekt
År 2018 sjösatte Naturskyddsföreningen en kampanj för att rädda bin. Syftet var att få allmänheten att engagera sig genom att skapa mer gynnsamma miljöer i privata trädgårdar. Insatser för att hjälpa pollinatörer kan till exempel vara att anlägga en äng, skapa en blomsterplantering eller sätta upp ett bihotell.
Omkring 11 000 personer svarade på uppmaningen. Nu har forskare från Lunds universitet utvärderat åtgärderna.
– Vi vet att många privatpersoner vill engagera sig för pollinatörer. Här har vi velat undersöka åtgärder som allmänheten själv väljer att göra i sin trädgård, och hur dessa kan ge bäst effekt, säger Anna Persson
Äldre och artrika miljöer bäst
Resultatet från kampanjen med namnet Operation: Rädda bina visar att en äng med ett större antal blommande arter hade störst effekt på mängden pollinerande insekter. När det gäller planteringar var det gynnsamt om de var äldre och också täckte en större yta.
Bihotell blev oftare bebodda om de låg i blomrika trädgårdar, om de var äldre och om bohålen var max en centimeter i diameter.
Anna Persson menar studien är viktig för att kunna ge rätt instruktioner till dem som på egen hand vill göra en insats för pollinatörer.
– Till exempel kan vi visa att det lönar sig att skapa stora och artrika ängar och planteringar och att det är viktigt att inte ge upp efter något år, eftersom åtgärderna blir bättre över tid. Just det bör uppmuntras i framtida kampanjer, säger hon.
Trädgårdsägare bidrar till biologisk mångfald
Hon hoppas också att resultaten kan inspirera fler att anpassa den egna täppan så att den blir mer gynnsam för insekter. Trädgårdar täcker ofta omkring trettio procent av markytan i städer och tätorter. Därför kan trädgårdsägare som grupp bidra till städers biologiska mångfald i relativt hög utsträckning.
– Men då krävs naturligtvis att rätt åtgärder görs. Våra resultat kan användas för att ge råd om vad man bör satsa extra på i sin trädgård för att faktiskt göra nytta, säger Anna Persson vid Lunds universitet.
Mer om studien
Studien har gjorts genom medborgarforskning, där privatpersoner själva rapporterat in åtgärder i sina trädgårdar och hur mycket insekter de sett. 3 758 personer svarade på forskarnas enkät.
För att kontrollera hur väl uppskattningen av mängden pollinatörer fungerade bad forskarna även deltagarna att räkna antalet blombesökande insekter där de gjort åtgärder under tio minuter en solig dag i juli. Drygt 350 svar kom in och resultatet stämde mycket väl överens med de uppskattade mängderna.
Eftersom forskarna samlat in data via amatörers egna uppskattningar finns en stor osäkerhet i varje enskild datapunkt, men forskaren Anna Persson betonar att man ändå kan vara trygg med resultaten eftersom många svar inkom.
– Vår studie kan dock vara drabbad av så kallad ”förväntningsbias”. Det innebär att personer som gjort åtgärder och skapat mer artrika trädgårdar också förväntar sig att se fler insekter, och därmed riskerar att rapportera in ett för högt antal, säger Anna Persson.
Anna Persson, forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, anna.persson@cec.lu.se
I en forskningsrapport från 2020 konstaterade forskare vid Linnéuniversitet att en procent av världens befolkning står för cirka hälften av utsläppen från kommersiella flygtransporter. Merparten är förknippade med resor i premiumklass för välbärgade personer, så kallade dollarmiljonärer, som flyger ofta.
Nu har forskarna tagit fram en modell för att räkna ut hur många dollarmiljonärer som kommer finnas i världen år 2050 – och hur mycket utsläpp de kommer att generera.
Hindrar omställningen
Studiens resultat visar att andelen dollarmiljonärer i världen kommer att öka från dagens 0,7 procent till 3,3 procent. Enligt modellen kommer deras utsläpp att stå för 72 procent av den återstående koldioxidbudgeten.
Det här minskar avsevärt chansen att stabilisera klimatförändringen vid 1,5 grader som är Parisavtalets mål, menar professor Stefan Gössling vid Linnéuniversitet.
– En fortsatt ökning av utsläppen i toppen gör omställningen mindre sannolik, eftersom den accelererande energiförbrukningen hos de rikaste sannolikt överstiger systemets förmåga att fasa ut fossila bränslen. Vi menar därför att det är nödvändigt att ifrågasätta huruvida politiska åtgärder, som till exempel progressiva skatter riktade mot de stora utsläpparna, kommer vara tillräckliga för att klara miljömålen, säger han.
Parisavtalet
Parisavtalet är ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016. I juli 2022 har 192 stater och EU undertecknat avtalet. Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
En viktig punkt i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader och sträva efter att begränsa den till 1,5 grader.
En av de mer specifika frågorna som forskarna ställer i studien gäller lagstiftning som tvingar rika att införa teknik utan koldioxidutsläpp, till exempel att privatflygplansägare endast får tanka förnyelsebara bränslen.
Men detta kommer samtidigt att kräva betydande mängder förnybar energi – särskilt för bränsleproduktion – som är svårt att uppnå även med nuvarande energianvändningsnivåer, förklarar Stefan Gössling.
– För att bli oberoende av rysk import av kol, olja och gas och för att minska utsläppen av växthusgaser har till exempel Tyskland, Belgien, Nederländerna och Danmark lovat att öka investeringarna i havsbaserad vindkraft. Detta sätter ytterligare press på de redan ambitiösa planerna på att producera hälften av Europas el från vindkraft vid mitten av århundradet.
Enligt forskarna kommer en annan central fråga för framtiden vara om det är möjligt att producera de hållbara flygbränslen som krävs för de välbärgade resenärerna – eller om en politik behövs för styrning och kontroll, till exempel förbud mot energiintensiva flygningar i premiumklass och privatflyg.
– Det finns numera en omfattande litteratur om den ojämna fördelningen av utsläpp mellan individer. Det finns ett bevisat samband mellan rikedom och utsläpp; det är extremt stor skillnad mellan hur mycket en person i till exempel Centralafrika genererar i utsläpp jämfört med mycket rika individer, säger Stefan Gössling.
Han menar att resultaten från studien väcker frågan om politiska val och inritningar, som bör ske globalt, och att forskningen bekräftar att det är viktigt att rikta in sig på de stora utsläpparna.
– Det är uppenbart att utan politiska krav på förändring, minskad energianvändning och en övergång till användning av förnybar energi bland de rika, är det svårt att se hur den globala uppvärmningen kan hållas inom kritiska tröskelvärden, säger Stefan Gössling.
Gäddan är Östersjökustens största rovfisk. Gäddorna är viktiga både för fisket och den ekologiska balansen i ekosystemet eftersom de bidrar till att minska förekomsten av småfiskar, vilket i sin tur ger friskare bottnar.
När gäddorna försvinner ökar risken för stora mängder spigg och trådalger, något som leder till att kustens undervattensskogar försvinner.
Trots att fisken är så viktig för ekosystemet, har kunskapsläget hur det verkligen står till med arten i Östersjön varit dåligt.
Högt fisketryck och hot från andra arter
De fåtal tidigare studier som har undersökt gäddan har varit begränsade till enstaka kustområden. Men genom att samla in data och sammanställa uppgifter från både miljöövervakning och från yrkes- och fritidsfisket från hela Östersjön, har forskare vid SLU kunnat undersöka hur bestånden utvecklats från mitten av 2000-talet och fram till idag.
– Resultaten från vår studie visar tydligt på en negativ utveckling av bestånden från framförallt de centrala och södra delarna av Östersjön. Men det finns lokala variationer med positiva trender i Estland och Finland, säger Jens Olsson, forskare på SLU.
Tidigare forskning har visat att gäddan påverkas negativt av för högt fisketryck och förlust av viktiga livsmiljöer. Den blir också ett byte för säl, skarv och spigg.
– Gäddan förekommer i lokala bestånd som är mer eller mindre isolerade från varandra. Orsakerna bakom nedgångarna kan därför variera mycket mellan olika kustområden, vilket gör det svårt att få en helhetsbild, säger forskaren Örjan Östman vid SLU.
Flera åtgärder behövs
En viktig slutsats från studien är att åtgärder krävs för att stärka och bevara gäddan i Östersjön. Längs den svenska kusten återställs idag många kustnära våtmarker för att stödja gäddans föryngring, men ytterligare åtgärder krävs.
– Det finns flera åtgärder som har vetenskapligt bevisad positiv effekt på gädda, som att begränsa och förbjuda fisket, och att skydda och restaurera gäddans lek- och uppväxtområden. I vissa områden behöver man även minska predationen från säl för att stödja gäddan, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU.
Studien belyser för första gången gäddans situation över hela Östersjön. Även om datamaterialet som ligger till grund för studien är omfattande, finns fortfarande brister i underlaget.
– Vi är glada över att ha kommit så här långt, men det är uppenbart att vi behöver bättre data om vi på ett säkert och heltäckande ska kunna följa gäddans status i Östersjön, säger Jens Olsson.
Medborgarforskning och genetisk övervakning
Medborgarforskning, där fritidsfiskare hjälper till med insamling av kunskap, i kombination med en stärkt miljöövervakning kan enligt forskarna vara ett viktigt verktyg.
Ett annat är de genetiska övervakningsmetoder som nu är under utveckling.
– Den här studien visar att långsiktig och heltäckande miljöövervakning är avgörande för bedömningar av miljöns tillstånd. Det ger oss kunskapsunderlag för vilka åtgärder vi ska vidta för att stärka ekosystem till nytta och nöje för oss idag, men framförallt för framtida generationer, säger Jens Olsson.
Jens Olsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU jens.olsson@slu.se
Örjan Östman, universitetslektor vid institutionen för akvatiska resurser, SLU orjan.ostman@slu.se
Ulf Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17
Det är inte bristen på inkomst och tillgångar som extremt fattiga äldre i Bangladesh lyfter när de pratar om sin situation. I stället är relationer avgörande för deras välbefinnande. Det visar en ny avhandling om äldre från Örebro universitet.
– Strävan efter ett värdigt liv var central. För de äldre handlar det i första hand om deras relationer till familjemedlemmar, olika institutioner, samhället och staten, säger Owasim Akram som är forskare vid Örebro universitet.
Mindre än 19 kronor om dagen
Hans avhandling bygger på livsberättelser från 72 hushåll som lever i extrem fattigdom i Bangladesh. Han har också intervjuat 37 personer över 60 år för att studera orsakerna till att äldre hamnar i en situation där de måste överleva på en bråkdel av 19 kronor per dag. De lever därmed under Världsbankens gräns för extrem fattigdom.
– De här människorna försummas av familjer och samhället i stort och framställs som något främmande. Man talar om dem som ”de andra”. Deras möjlighet till självbestämmande påverkas negativt och de tvingas avskärma sig från samhället och upplever så kallad social död, säger Owasim Akram.
Förståelse viktig för bättre stöd
Resultaten av hans studier visar vikten av att förstå människor och deras behov för att i framtiden kunna utforma bättre och mer effektiva riktlinjer samt stöd för äldre som lever i extrem fattigdom.
– Fattigdomsbekämpning behöver omfatta fler dimensioner än enbart den ekonomiska. En del är just att återupprätta människors egenmakt och självbestämmande. För äldre personer är det starkt kopplat till att minska den relationella sårbarheten. Jag hoppas att min forskning ska bidra till att vi riktar vår uppmärksamhet till just det.
Owasim Akram har studerat fattigdom bland äldre ur ett helhetsperspektiv – från födsel till nutid. Han konstaterar att extrem fattigdom överförs mellan generationer.
– Det är också något vi behöver vara medvetna om vid olika insatser. Att åldras i extrem fattigdom är ett resultat av en livstid med samlade omständigheter och erfarenheter.
Äldre får stå tillbaka
Oftast blir också de äldre mest utsatta i extremt fattiga familjer. Flera generationer förutsätts bo tillsammans, men det innebär inte nödvändigtvis att de äldre får det stöd och den omsorg de behöver. I länder som Bangladesh är familjen fortfarande avgörande för äldres sociala trygghet och välbefinnande.
– När resurserna är begränsade behöver de olika familjemedlemmarna göra ett val. Har man till exempel endast en måltid för dagen är det mest troligt att de äldre får stå tillbaka, säger Owasim Akram.
Med kriget i Ukraina har hoten om att utveckla och använda bland annat kemiska vapen ökat. Även svenska försvarsmyndigheter har lyft frågan och behovet av att öka landets förmåga att möta händelser som omfattar kemisk krigföring.
Forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har studerat en grupp med 18 personer som är bosatta i Sverige. De överlevde den svåra gasattacken mot kurdiska Halabja i Irak 1988, då cirka 5 000 personer dog och ännu fler skadades.
Syftet med studien var att undersöka långsiktig påverkan på livskvalitet och graden av depression 30 år efter exponeringen för senapsgas, när deltagarna var i genomsnitt cirka 50 år gamla. I studien ingår även en köns- och åldersmatchad kontrollgrupp med 30 personer som inte har utsatts för giftgasen.
Fakta om senapsgas
Senapsgas är ett kemiskt stridsmedel. Exponering sker främst via ögon, hud och inandning. Ögonen reagerar först med irritation, smärta och i svåra fall tillfällig blindhet.
Symtom i luftvägar ger svårigheter att andas, och utsatt hud kan få brännskadeliknande skador. Även benmärg, centrala nervsystemet och magtarmkanalen kan påverkas.
Att utveckla, producera, lagra och använda senapsgas och andra kemiska massförstörelsevapen är förbjudet enligt kemvapenkonventionen.
Källa: Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI
Resultaten från studien visar att gruppen som exponerats för senapsgas hade signifikant lägre livskvalitet än kontrollgruppen.
Överlevarna från gasattacken hade också i högre utsträckning depressiva symtom. Snittvärdet i gruppen motsvarade medelsvår depression.
Psykisk ohälsa värre än fysiska skador
Sammantaget rapporterade deltagarna i den exponerade gruppen sämre psykiskt än fysiskt välbefinnande, trots att de även hade kroniska lungkomplikationer. Gruppens resultat visade inga könsrelaterade skillnader rörande livskvalitet eller grad av depression.
– Fynden tyder på att de som exponerats för senapsgas kan behöva tidig identifiering av psykiska sjukdomar och mer stöd för att främja livskvaliteten. Det är viktigt med ökad klinisk kunskap på området, och riktlinjer och förhållningssätt för att kunna bedöma och svara upp mot de exponerade gruppernas behov, säger forskaren Faraidoun Moradi på Sahlgrenska akademin.
Faraidoun Moradi, doktorand inom arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialist i allmänmedicin, moradi.faraidoun@gu.se
I omkring en procent av svenska kust- och havsområden är fiske förbjudet. Trots den låga siffran har Sverige störst andel fiskefria områden i Europa.
– Det visar tydligt hur svagt skyddet av havet är. Nu står vi dock inför en unik ambitionshöjning, i och med att vi inom EU åtagit oss att införa strikt områdesskydd i tio procent av havsområdena, säger Ulf Bergström, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
Sveriges fiskefria områden utvärderas
För att det nya områdesskyddet ska göra så stor nytta för havsmiljön som möjligt behövs kunskap om hur områdena utformas för att få optimal effekt.
För att få mer kunskap om detta har en ny rapport från SLU tagits fram. I rapporten utvärderar forskarna hur fiskefria områden kan användas för att förbättra situationen för fisk och livsmiljöer i havet.
Arter som studerats är torsk, gädda, abborre, gös, sik, piggvar, skrubbskädda och hummer.
Åtta fiskefria områden
I rapporten ingår undersökningar av åtta fiskefria områden i Sverige. De flesta har varit stängda i mer än tio år.
Områdena är Storjungfrun-Kalvhararna, Lännåkersviken, Licknevarpefjärden, Gotska Sandön, Kattegatt, Vinga, Havstensfjord och Kåvra.
Flera av de förbjudna zonerna ligger i anslutning till områden där begränsat fiske är tillåtet.
Fler och större fiskar
Resultaten visar att fisken vanligtvis snabbt ökar i både antal och storlek när områdena stängs för fiske.
– Efter fem år är bestånden i medeltal tre gånger större i de fiskefria områden jämfört med liknande områden där fisket fått fortsätta, och effekterna fortsätter öka när områdena varit fredade längre, säger Ulf Bergström och fortsätter:
– Det här leder även till att reproduktionen ökar i de fiskefria zonerna, vilket kan ha positiva effekter på kringliggande områden där fisket fortgår. På det sättet kan fiskefria områden bidra till att bygga upp hotade fiskbestånd, och bidra till ett långsiktigt stabilare fiske, säger Ulf Bergström.
Ingen återhämtning hos vissa torskbestånd
Rapporten visar även exempel där ingen återhämtning skett. Det gäller fiskbestånd som varit kraftigt överfiskade under lång tid. I Havstensfjorden utanför Uddevalla i Bohuslän har torsken inte ökat, trots att området varit fredat under tolv år.
I Kattegatt återhämtade sig torsken efter några års stängning, men därefter har beståndet minskat till rekordlåga nivåer. Anledningen till att den positiva trenden bröts var att fångsterna av torsk ökade utanför det fiskefria området, efter att lättnader införts i andra regelverk.
– Tyvärr måste vi konstatera att förvaltningen har misslyckats både med att skydda och återuppbygga torskbeståndet i Kattegatt. Torsken har inte lyckats återhämta sig och beståndets status har snarast försämrats. Det fiskefria området är för litet för att kunna skydda torsken och regeländringar har gjorts som i praktiken återigen utsätter torsken för ett ökat fisketryck, säger Mattias Sköld, forskare vid SLU.
Sälar gillar att äta fisk och det påverkar bestånden i Östersjön.
Säl och skarv påverkar fiskbestånden
I två av områdena längs Östersjökusten, Gålö i Stockholms skärgård och Licknevarpefjärden i Östergötland, har de positiva effekterna av de fiskefria områdena avtagit i takt med att gråsälen och skarven ökat i områdena.
– Fiskeförbud räcker alltså inte alltid för att stärka svaga fiskbestånd, och här finns en tydlig målkonflikt mellan förvaltningen av säl och skarv å ena sidan och förvaltningen av kustlevande fiskarter å den andra. Resultaten visar att vi i vissa fall kan behöva reglera inte bara fisket, utan även säl och skarv om bestånden av kustfisk ska kunna återhämta sig, säger Ulf Bergström.
Positiva effekter på ekosystemet
Fiskefria områden kan också bidra till att återetablera viktiga ekosystemfunktioner. Det här sker när rovfiskar ökar inom områdena och bidrar till att minska förekomsten av mindre fiskar och krabbor. Därmed kan små betande kräftdjur och snäckor öka. Detta kan bidra till att reglera förekomsten av trådalger och motverka effekter av övergödning.
Det i sin tur gynnar exempelvis ålgräs och blåstång, arter som är viktiga för fiskars reproduktion. Djupa mjukbottnar kan gynnas av fiskefria områden genom att de skyddas från skadliga effekter från bottentrålning.
Ålgräsängar är viktiga livsmiljöer för många fiskar och fungerar som barnkammare åt flera arter.
Att förbjuda fiske kan alltså vara ett sätt att återställa viktiga livsmiljöer, något som annars visat sig vara svårt och kostsamt.
– Eftersom fisken inte bara är beroende av intakta livsmiljöer, utan också samtidigt bidrar till att hålla miljöerna friska, behöver arbetet med fiskförvaltning och områdesskydd integreras bättre. Våra resultat visar att fiskefria områden utgör ett mycket användbart verktyg i en ekosystembaserad havsförvaltning, säger Ulf Bergström.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
