Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet har, tillsammans med norska kollegor, gjort den första observationen av en älg som äter avföring från en annan älg. Beteendet kallas koprofagi.
Koprofagi är vanligt bland vissa djur, till exempel harar, men är sällsynt bland hjortdjur.
Undersökningen genomfördes under flera månaders tid i två områden i Norge. Fem älgar utrustades med kamerahalsband och mer än 6500 videosekvenser samlades in.
Ovanligt beteende
Filmerna visar bland annat att älgarna ägnade ungefär en tredjedel av den filmade tiden till att söka föda. Vid ett tillfälle sågs en älg äta avföring från en annan älg.
– Såvitt vi vet är det här den första observationen av koprofagi hos älg. Observationen är från maj månad och från en älghona. Då har växtligheten inte riktigt kommit igång i det området där älgen befann sig så kanske handlade beteendet om att öka intaget av näringsämnen, men det är en spekulation, säger Robert Spitzer, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ökar risk för sjukdomar
Det behövs fler observationer för att veta hur vanligt förekommande koprofagi är hos älgar. Forskarna är också intresserade av att ta reda på mer om vilka drivkrafter som ligger bakom beteendet och vilka risker som finns.
– I avföring kan det finnas både miljöföroreningar och smittämnen och detta kan vara en möjlig överföringsväg av sjukdomar till djur. Därför kan en bättre förståelse av varför och i vilken utsträckning koprofagi förekommer hos vilda älgar förbättra vår förståelse av sjukdomsöverföringsvägar, säger Robert Spitzer.
Kan ha varit ett misstag
Ytterligare studier krävs för att fastställa om koprofagi faktiskt är ett orsaksbaserat beteende hos älgar eller om forskarnas observation i studien var en unik, isolerad händelse.
– Kanske var den här älgen helt enkelt nyfiken eller så handlade det om en oavsiktlig biprodukt av födosök på marken, säger Robert Spitzer.
Robert Spitzer, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU. robert.spitzer@slu.se
Forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har visat att förekomsten av förstadieceller till mastceller* i blodet ökar vid exponering för allergiframkallande ämnen, allergener, hos astmapatienter.
Det här kan kopplas till ökade astma- och allergisymptom och minskad astmakontroll.
– Detta innebär även att förstadieceller till mastceller i blod är intressant som biomarkör vid astma, säger forskaren Jenny Hallgren Martinsson vid Uppsala universitet.
*En mastcell är en typ av vit blodcell som ingår i immunförsvaret. Mastceller bidrar till att frisätta ämnen som kan framkalla allergiska reaktioner och astma.
Tidigare studier om mastceller och allergener
Forskare har under många år studerat hur immunförsvaret, där bland annat mastceller ingår, reagerar vid exponering för allergener. Det finns även beskrivet att mastcellerna ökar i mängd i olika regioner av lungorna hos patienter med astma.
Forskare vid Uppsala universitet har tidigare visat att detta beror på att förstadieceller till mastceller migrerar till lungorna från benmärgen via blodet. 2016 kunde de visa att förstadieceller till mastceller även finns i blodet hos människor.
I en uppföljande studie visade forskargruppen att en hög förekomst av förstadieceller till mastceller fanns hos patienter med astma som hade lägre lungfunktion.
Ökar under björkpollensäsong
I en ny studie har forskarna undersökt patienter med astma som orsakas av björkpollen.
Det visade sig att förekomsten av förstadieceller till mastceller i blodcirkulationen var högre vid björkpollensäsongen än utanför säsong. Dessutom hade personer med svårare symtom, och lägre grad av astmakontroll, vid björkpollensäsong den högsta förekomsten av förstadieceller.
– Det här tyder på att om patienter med allergisk astma exponeras för allergener, stimuleras benmärgen till att temporärt frisätta mer förstadieceller till mastceller till blodet, säger Jenny Hallgren Martinsson.
Jenny Hallgren Martinsson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, jenny.hallgren@imbim.uu.se
Abigail Alvarado-Vazquez, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, abigail.vazquez@imbim.uu.se
När vi människor är sjuka minskar vår aktivitet. Detta gäller också för vilda djur, men hittills har det varit oklart hur aktiviteten påverkas.
Forskare från Lunds universitet har nu undersökt hur sjukdom slår mot vilda koltrastar. Det gjordes genom att studera fåglar som fått en simulerad bakterieinfektion för att stimulera deras immunförsvar. Trastarna jämfördes sedan med fåglar vars immunförsvar inte stimulerats. Fåglarnas aktivitet mättes i flera veckor med hjälp av miniatyrdataloggar.
– Vi fann att fåglarna som fick immunförsvaret stimulerat hade minskad aktivitet under tre veckor, vilket är mycket längre än vad vi förväntade oss. Vi kunde också se att de ”sjuka” koltrastarna slutade med sina aktiviteter nästan en timme tidigare på kvällarna jämfört med kontrollfåglarna, säger biologiforskaren Arne Hegemann vid Lunds universitet.
Återhämtning tar längre tid
Tidigare har forskare antagit att effekter från ett utmanat immunförsvar bara tar en eller två dagar att slå in. Den nya studien visar att återhämtningen tar längre tid, och att det påverkar aktivitetslängden per dag snarare än aktivitetsnivån under hela dagen.
– Först och främst är det viktigt att förstå vad som händer med vilda djur när de drabbas av sjukdom. Även milda åkommor och korta sjukdomsförlopp kan ha långtgående konsekvenser för djur, inte minst genom att det påverkar deras vardag, säger Arne Hegemann.
Lägger sig tidigare
Om fåglarna sov eller bara satt stilla är okänt, men studien visar att sjuka fåglar går och lägger sig tidigare – precis som sjuka människor gör.
– Skillnaden är att när vi människor är sjuka och har symtom som feber, minskad aptit eller kroppssmärta, stannar vi kanske hemma en eller två dagar för att sedan återgå till det vanliga livet. Vilda djur har samma symtom men för dem blir konsekvenserna större. Om småfåglar blir sjuka och har 45 minuter mindre tid per dag att söka mat, kan det vara skillnaden mellan liv och död för både dem och deras ungar, säger Arne Hegemann.
Arne Hegemann, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, arne.hegemann@biol.lu.se
Forskare vid Centrum för katastrofmedicin vid Göteborgs universitet har sammanställt krigsskador i en rapport på uppdrag av Socialstyrelsen. Syftet är att skapa ett bättre kunskapsunderlag i arbetet med en beredskapsplanering för svensk hälso- och sjukvård, och för återuppbyggnaden av det civila försvaret i Sverige.
Rapportens författare har samlat in och sammanställt skador som drabbat civila i krig mellan åren 1973 och 2023. 62 vetenskapliga artiklar och rapporter ingår i underlaget.
Resultaten visar att armskador var vanligast hos civila i krig. Ungefär var tredje skadad person drabbades av detta. Många får också skallskador.
Tryckvågor och outlöst ammunition
Skallskadorna kan förklaras med tryckvågor från bombningar som gör att civila slängs mot väggar eller får bråte över sig. Arm- och fingerskador hos barn handlar ofta om lek med outlöst ammunition.
Skador i buk, bröstkorg och ben vid till exempel minsprängning, är ofta dödliga för civila utan kroppsskydd. Om de skadas och dör, och därför inte kommer under vård, registreras inte heller skadorna.
Fördelningen av skador hos barn visade sig vara ungefär samma som hos vuxna. Var fjärde person i rapportens underlag var barn, under 17 år.
Vanligaste krigskadorna som drabbar civila
Armskador: 32 procent
Skallskador: 26 procent
Skador på benen: 18 procent
Skador i bröstkorg: 18 procent
Brännskador: 16 procent
Skador i buk och bäcken: 10 procent
Ryggradsskador: 4 procent
Skadebilden relativt lika under 50 år
Uppgifter om skador är viktigt för beredskapsplaneringen för såväl den civila som den militära sjukvården i totalförsvaret, enligt forskaren Yohan Robinson som är föreståndare för Centrum för katastrofmedicin.
– Vi blev faktiskt förvånade över att skadepanoramat har varit så konstant de senaste 50 åren, trots skilda konflikter, geografisk spridning, krigens olika karaktär och de många nya vapensystem som tillkommit, säger Yohan Robinson.
Rapporten bygger på underlag från väpnade konflikter. Kemiska, biologiska och radionukleära vapensystem ingick inte i uppdraget.
Rapportering inte alltid tillförlitlig
Svårigheter i arbetet har varit variationerna i hur skador rapporterats, och att hitta pålitliga data från pågående konflikter i exempelvis Niger, Sudan och Ukraina.
– Man bör vara försiktigt att generalisera skadepanoramat till en svensk kontext, inte minst med anledningen av att det finns begränsningar i materialet, till exempel skevhet i rapportering, selektion av skadepanoramat hos överlevare och intressekonflikt i resultaten, säger Yohan Robinson.
Yohan Robinson, docent vid avdelningen för ortopedi, Göteborgs universitet, och föreståndare för Centrum för katastrofmedicin, yohan.robinson@gu.se
Karl Chevalley, överstelöjtnant i Försvarsmakten och överläkare inom anestesi och intensivvård, karl.chevalley@vgregion.se
Göran Sandström, docent, överstelöjtnant i Försvarsmakten samt överläkare inom anestesi och intensivvård, goran.sandstrom@gu.se
2016 gjorde ett forskarlag vid Lunds universitet en studie i Skåne. Den visade att sepsis är mycket vanligare än man tidigare hade trott.
Förekomsten visade sig vara 750 vuxna per 100 000 personer. Det motsvarar att mellan 60 000 och 70 000 vuxna drabbas av sepsis varje år i Sverige.
Sepsis lika vanligt som cancer
En ny studie visar att drygt fyra procent av alla sjukhusinläggningar i Region Skåne under 2019 var förknippade med sepsis. Det motsvarar 7500 drabbade patienter.
Under pandemin ökade förekomsten till sex procent, men även utan covid-19 anser forskarna att sepsis ska ses som en epidemi.
Den senaste studien i Skåne visar även att 20 procent av alla patienter med sepsis avled inom tre månader.
– För de som överlevde fick tre fjärdedelar långtidskomplikationer i form av hjärtinfarkt, njurproblem och kognitiva svårigheter. Sepsis är alltså lika vanligt som cancer och lika dödligt som hjärtinfarkt, säger forskaren Adam Linder vid Lunds universitet.
Det här är sepsis
Sepsis kallas ibland för blodförgiftning och är ett allvarligt tillstånd.
Sepsis orsakas av att immunförsvaret överreagerar på en infektion i kroppen.
Vanliga symtom är frossa, feber, andningssvårigheter, förvirring, diarré, kräkningar, smärta i mage, rygg, muskler och leder samt muskelsvaghet. Symtomen kommer ofta plötsligt.
Infektionen gör att viktiga organ som hjärtat, lungorna, hjärnan och njurarna tar skada.
Sepsis kan vara livshotande och det är viktigt att snabbt söka vård. Källa: 1177
Nu har organisationen European Sepsis Alliance gett forskarna i uppgift att kartlägga hur vanligt sepsis är i övriga Europa.
Men eftersom sjukvårdssystemet ser olika ut i olika länder, var det inte helt självklart hur forskarna skulle gå till väga för att få fram rätt siffror. Därför gjorde de en pilotstudie i Skåne för att se om deras metoder kunde användas för övriga europeiska sjukhus.
– Läkarna klassificerar patienter med hjälp av diagnoskoder. Eftersom sepsis är en bidiagnos till följd av en infektion, blir tillståndet kraftigt underdiagnostiserat då det ofta är den primära sjukdomen som styr diagnoskoden. Det gör att det inte helt lätt att hitta ett sätt att fastställa korrekt antal sepsisfall, säger forskaren Lisa Mellhammar vid Lunds universitet.
Övervakningssystem för sepsis
Nu vill forskarna använda studien för att påverka EU att skapa ett gemensamt övervakningssystem för sepsis. Inget talar för att antalet sepsisfall skulle vara lägre i andra delar av Europa än i Sverige, menar forskarna.
På svenska sjukhus är bara två procent av alla sepsispatienter antibiotikaresistenta, men forskarna tror att andelen är högre i många andra europiska länder.
– Även om sepsisvården har blivit bättre de senaste åren, behöver vi förbättra våra diagnostiska metoder för att hitta patienter tidigare och utveckla andra behandlingsmetoder än antibiotika för att undvika resistens. Det är viktigt att kännedomen om sepsis ökar hos allmänheten och beslutsfattare, för att resurserna ska hamna rätt, säger Adam Linder.
Adam Linder, forskare i infektionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare inom infektionssjukvård vid Skånes universitetssjukhus, adam.linder@med.lu.se
Lisa Mellhammar, forskare vid Lunds universitet och biträdande överläkare inom infektionssjukvård, Skånes universitetssjukhus, lisa.mellhammar@med.lu.se
När trafikolyckor inträffar inne i tunnlar behöver räddningspersonal kunna fatta snabba men korrekta beslut. Det innebär en utmaning, visar en avhandling.
– Sverige har än så länge varit förskonat från riktigt omfattande olyckor i vägtunnlar, men risken finns hela tiden och fler tunnlar byggs, så det är klokt att organisationen så långt som möjligt är förberedd, säger Johan Hylander, doktorand vid Umeå universitet.
I Norge, som har över 1000 vägtunnlar, finns större erfarenhet och inarbetade rutiner för räddningsinsatser i tunnlar. I en avhandling har Johan Hylander följt ett internationellt projekt om ambulanssjukvård vid tunnelolyckor.
Bättre kunskap om unik miljö behövs
I projektet har norska och svenska sjukvårdsledare intervjuats om hur de ser på sin roll att leda ambulanssjukvården vid tunnelolyckor och vad de saknar för att göra jobbet smidigare.
Även befäl och operatörer från polis eller trafikledning, som samverkar med ambulanspersonalen, intervjuades om vad sjukvårdsledaren behöver för att stärka sin kompetens.
Deltagarna lyfte fram att en av förutsättningarna för att kunna fatta genomtänkta beslut är att ha god kännedom om den unika tunnelmiljön, men att detta var svårt på grund brist på tid och specifik utbildning. De uppgav också att rollen som sjukvårdsledare handlar om att kunna stötta sina kollegor och arbeta förebyggande.
Simuleringar av insats i tunnel
I slutet av projektet skapades en internetbaserad tunnelutbildning som baserades på personalens önskemål om ökad kunskap om tunnelns utformning och specifika risker. Utbildningens påverkan på ambulanspersonalens förmåga att fatta beslut undersöktes också.
Deltagarna fick genomföra två simuleringar efter tunnelutbildningen. Hälften av deltagarna genomförde utbildningen, resten utgjorde en kontrollgrupp.
I simuleringarna, som bland annat bestod av ljud- och videosekvenser för att öka känslan av realism, fick deltagarna agera som sjukvårdsledare från början till slutet av en insats. De fick ta ställning till olika beslut som att välja framkörningsväg eller att åka in i vägtunneln. För varje beslut mättes tid och val av beslut.
Utbildningen påverkade inte beslutsförmåga
Resultatet visade dock att tunnelutbildningen inte påverkade sjukvårdsledarens förmåga att fatta beslut. Tvärtom valde ingen av deltagarna – varken i gruppen som gick tunnelutbildningen eller i kontrollgruppen – att åka in i tunnelsystemet vid en figurerad händelse med många skadade.
– Studiens resultat väcker ytterligare frågor. Exempelvis kan den utvecklade metodiken användas för att identifiera särskilt svåra och tidsödande beslut i komplexa miljöer som vägtunnlar är ett exempel på, säger Johan Hylander.
I projektet har 18 norska och svenska sjukvårdsledare intervjuats. Även 19 befäl och operatörer från organisationer som samverkar med ambulansen intervjuades.
Johan Hylander, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, johan.hylander@umu.se
Blodförtunnare tillhör de allra vanligaste läkemedlen. Här ingår substansen warfarin som använts i över femtio år, och som framför allt är känd under varumärket Waran.
Under senare år har andra läkemedelssubstanser som motverkar blodproppar lanserats, bland annat en grupp med fyra olika blodförtunnande läkemedel som kallas NOAK.
Tidigare studier av kort behandlingstid har visat att risken för blödningar minskar med NOAK-behandling, jämfört med Waran. Allt fler patienter som haft en blodpropp i lungan eller i benet får därför livslång behandling med den nya typen av blodförtunnande läkemedel*.
*Blodförtunnande läkemedel gör att blodet inte koagulerar, alltså levrar sig, lika snabbt som tidigare. Det används för att förebygga och behandla blodproppar. En biverkan vid blodförtunnande läkemedel är mer blödning vid till exempel sår eller skador. Källa: 1177
Längre behandling undersöktes
För första gången har en stor registerstudie i Sverige undersökt blödningsrisken vid både korttidsbehandling och förlängd behandling av blodproppar i ben och lungor.
Studien visar fördelar med NOAK, särskilt för substansen apixaban som saluförs under läkemedelsnamnet Eliquis. Undersökningen visar att den gav lägst blödningsrisk under de första sex månaderna av behandling. Jämfört med warfarin är risken för allvarliga blödningar 45 procent lägre med apixaban.
– Vi ser att apixaban ger en lägre blödningsrisk både på kort och lång sikt än warfarin. På kort sikt är risken för blödning också lägre jämfört med rivaroxaban (Xarelto), som är en annan läkedelssubstans i NOAK-familjen. Skillnaden mellan de olika läkemedlen är störst under de första månaderna av behandling, säger forskaren Katarina Glise Sandblad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Waran kan fortfarande behövas
Användningen av warfarin har minskat, men läkemedlet Waran har dock fortfarande en viss roll att spela som antikoagulerande behandling.
– Om en patient får Waran som ett nytt läkemedel av sin läkare idag görs det i de allra flesta fall av en god anledning, men det kan vara bra att som patient fråga om anledningen. Det gäller både patienter med förmaksflimmer och proppar i ben och lungor, säger säger Katarina Glise Sandblad och fortsätter:
– Patienter som ammar, har en mekanisk hjärtklaff eller som har ett särskilt tillstånd som innebär att blodets förmåga att koagulera är störd kan behöva få Waran istället, men många andra skulle kunna byta till NOAK, säger Katarina Glise Sandblad.
NOAK står för Non-vitamin K Orala Antikoagulantia.
Mer om studien
Den landsomfattande registerstudien omfattar 45 000 patienter som tog blodförtunnande läkemedel för att behandla proppar i ben eller lunga under perioden 2014–2020.
Av dessa patienter fick de flesta läkemedel inom NOAK-gruppen: 43 procent fick apixaban och 40 procent fick rivaroxaban. Nästan 15 procent fick warfarin. Ett fåtal behandlades med dabigatran (Pradaxa) eller edoxaban (Lixiana).
Forskarna noterar att de patienter som fick Waran i genomsnitt var äldre och oftare multisjuka, vilket de har tagit hänsyn till i analyserna.
Katarina Glise Sandblad, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, katarina.glise.sandblad@vgregion.se
Människans stora hjärna skiljer oss från andra ryggradsdjur. Men det är inte bara människan som kan stoltsera med ett rejält tilltaget organ för styrandet av nervsystemet. Även apor har förhållandevis stora hjärnor.
I mer än 40 år har dock forskare tvistat om huruvida det var matvanor eller sociala interaktioner som ledde fram till människans och andra primaters stora hjärnor.
Kombination kost och sociala interaktioner
I en ny studie har ett svensk-brittiskt forskarlag undersökt hur primaternas hjärnor utvecklats. Detta för att förstå de mekanismer som lett fram till att den moderna människan, Homo sapiens, och andra primater har så stora och komplexa hjärnor.
Forskarna hämtade information från tidigare studier om hjärnstorlek, kroppsmassa och andra variabler som kost och aktivitet. De använde sedan avancerade statistiska metoder för att analysera materialet.
– Våra resultat visar att det var en kombination av kost och socialitet. Att växla från enkla till mer komplexa nivåer av socialitet resulterade i relativt större hjärnor, medan övergången från att vara allätare till bladätare ledde till relativt sett mindre hjärnor, säger biologiforskaren Masahito Tsuboi vid Lunds universitet.
Avancerad beräkningsmodell gav svar
Med tanke på den livliga debatten om vilka av dessa faktorer som spelade den dominerande rollen, ger studien nya insikter till förståelsen av hur primaternas hjärnor utvecklades till vad de är idag.
– I vissa fall var vår beräkningsmodell väldigt exakt. Med kunskap om kroppsmassa, kost och socialitet kunde vi förutsäga hjärnstorlek för över 32 arter med 98 procents noggrannhet. Detta betyder att även om vi inte känner till hjärnmassan hos en sydamerikansk apa behöver vi inte mäta den. Det ger oss ytterligare bevis för att matvanor och sociala interaktioner var viktiga faktorer bakom evolutionen hos primater, säger Masahito Tsuboi.
Forskarna hämtade information från tidigare studier om hjärnstorlek och kroppsmassa men även undersökt andra variabler som kost och aktivitet. Bild: Christopher Walsh, Wikimedia commons*
Drivkrafter språngbräda till nya upptäckter
Genom att avslöja drivkrafterna bakom utvecklingen av primaters hjärnstorlek ger studien en användbar språngbräda för framtida forskare om människors ursprung – eller utvecklingen av primater i allmänhet när det gäller viktiga variabler att fokusera på.
– Det är en fråga som fascinerar hela världen. Nobelpristagaren Svante Pääbos arbete med det uråldriga mänskliga genomet diskuteras just nu livligt. Vi är alla intresserade av var vi kommer ifrån eftersom förståelsen för vårt ursprung kommer att styra våra vägar mot framtiden, säger Masahito Tsuboi.
Forskaren Tina Askanius har under en tid i USA studerat Sverigebilden hos amerikansk extremhöger. Det är en mörk bild som tecknas.
– Sverige framställs som en totalitär stat där politiken med multikulturalism, generös invandringspolitik och feminism har fallerat helt, säger Tina Askanius som är docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.
Så skildras Sverige av extremister
Enligt Tina Askanius förmedlas följande berättelse av högerextrema krafter:
• Sverige står precis före eller mitt i en samhällskollaps.
• Sverige hotas av utplåning av dess ”vita ursprungsbefolkning” på grund av den demografiska utvecklingen. Och Sverige har själv orkestrerat detta.
• Sverige har invaderats av muslimska krafter som önskar att islamisera landet.
• Sverige är ett land i sexuellt och moraliskt förfall där homosexualitet och flytande könsidentiteter påtvingats av staten.
Mer extrema alternativmedia
Tina Askanius har inte studerat etablerad högermedia som till exempel Fox News. I stället har hon undersökt den undervegetation av mer extrema alternativmedia, som i USA är mycket större och har mer pengar än motsvarande svenska.
Intresset för Sverige i USA har alltid varit stort, men exploderade under flyktingkrisen som symbol för att progressiv och socialistisk politik inte fungerar.
Men några år senare blev den svenska coronastrategin plötsligt ett föredöme bland högerkrafter och antivaxxare som motsatte sig statlig inblandning i folks liv.
– Det väckte hela frihetsretoriken hos extremhögern: ”Gör som i Sverige. Bilden är inte entydig. Sverige är både hotbild och ledstjärna, som ett tomt kärl man kan fylla med vilket ideologiskt innehåll som passar i stunden, säger Tina Askanius.
Motstridig berättelse
Samtidigt som Sverige får representera avarterna med multikulturalism, lyfts landet fortfarande fram som ”vithetens vagga”.
– Därför ses det man ser som Sveriges förfall som så allvarligt. Den här mytiska platsen som vithetens vagga sedan vikingatiden är hotad, anser man, säger Tina Askanius.
Syftet med hennes forskning är att förstå hur dessa motstridiga berättelser fungerar, och vilka idéer som göder högerns mobiliseringar och desinformationskampanjer.
Hon vill också förstå hur dessa alternativmedier blev en del av en större desinformationskampanj mot Sverige och när idéerna började ta sig från en extrem sfär till etablissemanget – som i Donald Trumps ökända uttalande om attentatet i Sverige som inte ägt rum.
Varför har just Sverige blivit föremål för denna kampanj?
– Historiskt har det funnits ett ömsesidigt intresse mellan länderna. Det finns också många svenska aktörer och youtubers på yttersta högerkanten som opererar i USA och tjänar pengar på att reproducera den här bilden av Sverige, säger Tina Askanius
I studierna har hon även intervjuat personal på svenska ambassaden i Washington DC.
– De följer utvecklingen och är medvetna om vad som pågår, även om de bara följer Sverigebilden i etablerade nyhetsmedier.
Tina Askanius, docent vid institutionen för konst, kultur och kommunikation, Malmö universitet, tina.askanius@mau.se
Byggnader, transportmedel, konstverk och musikinstrument – nästan överallt i samhället finns metalliska material. Det som begränsar deras livslängd är korrosion som innebär att ett material fräter sönder och löses upp genom en kemisk reaktion.
I en ny studie har ett forskarlag, som leds från Lunds universitet, studerat en legering av nickel, krom och molybden som är känd för att stå emot korrosion.
Genom elektrokemiska tester på synkrotronljusanläggningarna MAX IV i Lund och PETRA III i Hamburg kunde forskarna konstatera att legeringens korrosionsmotstånd var betydligt sämre än förväntat.
– Detta leder till problem för industrin som inte snabbt kan testa och jämföra olika material på ett korrekt sätt. Vi kan även bevisa att det inte bara är korrosionsreaktioner som sker under de accelererade elektrokemiska testerna utan även andra reaktioner som tidigare ignorerats, till exempel vattensplittring, säger forskaren Alfred Larsson vid Lunds universitet.
Flera tekniker kombinerades
Tack vare en kombination av fem experimentella tekniker baserade på synkrotronljuskällor kunde forskarna skapa en nära komplett bild av vad som sker vid ytan när materialet korroderar under accelererade tester.
Med denna förståelse kan industrin i fortsättningen utveckla nya protokoll för hur korrosionsmotstånd bör mätas. Detta kan i sin tur leda till att rätt bedömningar kan göras av vilket material som bör användas för olika användningsområden.
– Det är av yttersta vikt att vi lär oss mer om korrosionsprocessen. Den kostar samhället mycket pengar och kan dessutom leda till allvarliga olyckor, säger Alfred Larsson.
Forskaren Alfred Larsson utför experiment i partikelacceleratorn PETRA III i Hamburg. Bild: Jinshan Pan
Nya upptäckte om vattensplittring
Han lyfter också fram nya upptäckter kring så kallad vattensplittring som innebär att vattenmolekylerna splittras upp och bildar syrgas.
Studien visar att vattensplittring inte bara är en passiv reaktion som sker vid sidan om korrosionsreaktionerna utan att de är sammankopplade. Vattensplittring driver på och till och med triggar i gång korrosionsreaktioner.
Vattensplittring är även grunden till grön väteproduktion och mycket forskning pågår i världen för att hitta material som är aktiva och stabila under sådana förhållanden. Metodiken i den nya studien har därför också stor potential att hjälpa till att förstå hur material i bränsleceller och elektrolysörer skapar grön vätgas.
– Studien kan på sikt leda till material med bättre motstånd mot korrosionsprocesser vilket sparar både pengar och naturens resurser och leder till ett mer hållbart samhälle, säger Alfred Larsson.
Kostnader kopplade till korrosionsskador uppgår varje år till cirka fyra procent av hela världens BNP och orsakar även stora koldioxidutsläpp.
I tre studier har forskare vid Linköpings universitet undersökt villkoren för idrottande ungdomar. Resultaten visar att hela idrottsrörelsen behöver ta ett större och bredare grepp om ungdomars välmående, menar forskarna.
– Idrotten är en miljö där många ungdomar tillbringar mycket tid. Coachen blir nästan viktigare än föräldrarna. Många som börjar på idrottsgymnasier flyttar dessutom hemifrån och är i en känslig fas både idrottsligt och i livet. Därför behöver idrotten ta ansvar för mer än bara idrottsresultat, menar forskaren Carolina Lundqvist vid Linköpings universitet.
Elitsatsande ungdomar vill ha mer stöd
Den första studien består av djupintervjuer med åtta elitsatsande ungdomar från tre olika idrottsgymnasier. Ungdomarna är aktiva inom brottning, gymnastik och friidrott – sporter där kroppsvikt eller kroppens utseende anses ha betydelse för idrottsprestationen.
Svaren visar att de unga idrottsutövarna önskar ett stärkt psykosocialt stöd för att klara de dubbla kraven från idrott och studier, men även för att bemästra pressen vid övergången från junior till senior. Deltagarna i studien upplevde även stress och att deras sociala liv blir lidande.
Samtidigt beskrev ungdomarna förhållandevis enkla och förebyggande åtgärder. Det kan vara att tidigt utbildas i hur de kan hantera prestationskrav, få stöd i planering och prioritering, men också få ökad kunskap om sömn, kost och återhämtning. Det handlar också om en bra samordning mellan skola och idrott.
Psykisk hälsa tabubelagt
Psykisk ohälsa är fortfarande ett känsligt ämne som kan vara svårt och tabubelagt att prata om, upplever unga idrottare. Detta trots att forskning pekar på att unga utövare i sporter där kroppsvikt kan ha betydelse har ökad risk för exempelvis ätstörningar jämfört med andra ungdomar. ”Om någon har ätstörningar vet alla om det, men ingen pratar om det,” säger en av de intervjuade.
Intervjuerna visar också att man behöver bli bättre på att prata om skador på idrottsgymnasierna. Det här bekräftas i en annan studie där drygt hundra ungdomar i årskurs 1 och 3 deltog i gruppintervjuer.
Deltagarna berättade om en kultur där skador ses som en normal del av idrottandet och därmed kan vara svårt att prata om. Oron för att bli skadad orsakar stress och minskat välbefinnande, men stress kan också bidra till skador. Det är därför viktigt att skolorna får stöd i arbetet med att lära eleverna mer om hur man kan jobba förebyggande, menar forskarna.
Trötthet och sömnproblem
I en tredje studie fick 200 barn- och ungdomar mellan 10 och 22 år svara på en enkät. Deltagarna kom från föreningar inom gymnastik och basket.
Undersökningen visar att den allmänna psykiska hälsan tenderade att försämras i de äldre årskullarna med upplevelser av press, sömnproblem och trötthet. Men många faktorer och utmaningar i livet kan påverka. Det är därför viktigt att förstå helheten i idrottarens livssituation, menar forskarna.
Mer fokus på hälsa behövs
Forskarnas slutsats är att idrottsrörelsen måste ta ett större grepp om hälsofrågor ur ett bredare perspektiv.
En lösning är mer utbildning av ansvariga. Tränare, skolor, föreningar och beslutsfattare behöver få stöd att ta till sig den kunskap som finns om psykisk hälsa och förstå varför den är viktig för idrottares helhetsutveckling och prestation.
– Vi behöver också komma över barriärer som gör att den forskningsbaserade kunskapen inte alltid når ut i den praktiska idrotten. Det tar tid att förändra kulturer och synsätt, säger Carolina Lundqvist.
Carolina Lundqvist, docent i idrottsvetenskap och psykologi vid Linköpings universitet, carolina.lundqvist@liu.se
Benskörhet, som också kallas osteoporos, orsakar över 120 000 benbrott i Sverige varje år. 18 000 av dem är höftfrakturer. Hälften av alla som drabbas kommer även få fler frakturer.
Sjukdomen innebär att benmassan minskar, benstrukturen försvagas och risken för frakturer ökar. Främst drabbas äldre personer.
Alla i riskzonen upptäcks inte
Idag diagnostiseras benskörhet genom en bentäthetsmätning. Det är en röntgenundersökning som ofta görs först när patienten redan drabbats av en fraktur.
Men mätningen av skelettets bentäthet fångar inte alla med hög risk för att få en fraktur. Ungefär hälften som är i riskzonen missas.
– Det har hittills saknats tillförlitliga metoder för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede, det vill säga innan den första frakturen sker, säger forskaren Hanna Isaksson vid Lunds universitet.
Tusen fler kan upptäckas
En större andel av personer med hög risk att få en höftfraktur går att identifiera med en ny beräknings- och simuleringsmetod, som Hanna Isaksson och forskarkollegor har utvecklat. Det visar en studie där metoden har utvärderats. Undersökningen är baserad på patientdata från 2000 personer.
– Med hjälp av den nya metoden skulle vi varje år kunna upptäcka ungefär tusen fler personer med hög risk för höftfraktur. Och mycket tyder på att metoden även kan användas för att påvisa benskörhet innan den första frakturen inträffar, säger Hanna Isaksson.
Tredimensionella modeller
Den nya metoden använder tvådimensionella röntgenbilder från bentäthetsmätningar för att ta fram tredimensionella modeller av lårbenet.
– Omvandlingen från 2D till 3D görs utifrån en datorsimulerad mall för hur benets geometri och bentäthet statistiskt varierar, säger forskaren Lorenzo Grassi vid Lunds universitet.
Den tredimensionella modellen av lårbenet gör det möjligt att simulera olika situationer och scenarier som kan påverka vid till exempel ett fall. Informationen gör det lättare att bedöma risken för frakturer.
Benbrott kan undvikas
Forskarna har genomfört simuleringar på data från över 400 personer som tidigare genomgått en bentäthetsmätning med röntgen. Av dessa fick vissa en höftfraktur inom tio år efter undersökningen, andra fick det inte.
När mätresultaten från de olika metoderna jämfördes framgick tydligt att 3D-metoden är bättre på att förutspå risken för en höftfraktur än vad bentäthetsmätningen är.
– Om dessa personer som faktiskt fick en höftfraktur hade undersökts med den nya mätmetoden så hade de med låg benstyrka kunnat identifieras och flera av benbrotten skulle ha kunnat undvikas, säger Hanna Isaksson.
Simulerar olika fallsituationer
Simuleringarna är viktiga pusselbitar för att förstå faktorer som påverkar risken att få en fraktur, menar forskaren Lorenzo Grassi.
– Eftersom en människa kan ramla på många olika sätt kan personen också skada sig på varierande sätt. Med den nya metoden är det möjligt att simulera en persons olika sätt att falla på och de skilda riktningar som fallen kan ske åt, information som gör det möjligt att identifiera kraften som krävs för att ett ben ska brytas.
Det är också möjligt att få fram individuella värden på skelettets benstyrka hos varje enskild person.
– Det är särskilt viktigt eftersom svagt skelett är en av de största riskfaktorerna för benskörhetsrelaterade frakturer, säger Lorenzo Grassi.
Kan bidra till ökad livskvalitet
Framöver planerar forskarna fler utvärderingar av mätmetoden som de tror kan bli ett viktigt komplement till dagens diagnostik. Förhoppningen är att metoden ska integreras i vården av bensköra, både på vårdcentraler och inom specialistvården.
En tidigare upptäckt av benskörhet kan bidra till bättre livskvalitet hos patienterna och minskade kostnader för samhället, enligt Hanna Isaksson.
– Kostnaderna som uppstår till följd av benskörhet uppskattades år 2019 i Sverige till 23 miljarder kronor, en kostnad som blir högre för varje år. Denna trend behöver brytas, säger hon.
Även dödsfall kommer kunna undvikas med en mer träffsäker diagnostik.
– Av dem som får en höftfraktur dör 24 procent inom ett år, säger Hanna Isaksson.
Hanna Isaksson, professor i biomedicinsk teknik vid LTH, Lunds universitet, hanna.isaksson@bme.lth.se
Lorenzo Grassi, biträdande universitetslektor i biomedicinsk teknik vid LTH, Lunds universitet, lorenzo.grassi@bme.lth.se
Rapporter om att plast numera finns överallt på vår jord, och i allt levande, har påskyndat ett skifte till alternativa material från förpackningsindustrin. Ett exempel är att kaffe latten du köper i kiosken runt hörnet kommer i pappersmuggar, ibland även med plastlock.
Men pappersmuggen kan också göra stor skada för levande organismer om den hamnar i naturen. Det menar forskare som har testat vilken påverkan engångsmuggar av olika material har på fjärilsmyggans larver.
– Vi lät pappersmuggar och plastmuggar ligga i blöt jord och i vatten i några veckors tid och följde hur de urlakade kemikalierna påverkade larverna. Samtliga muggar påverkade tillväxten negativt hos mygglarver som vistades i vattnet och jorden, säger forskaren Bethanie Carney Almroth vid Göteborgs universitet.
Tunn plastfilm kan vara giftig
En svaghet med papper som matförpackningsmaterial är att det inte tål vätska eller fett särskilt bra. För att inte få kaffet i handen när du håller i en pappersmugg är insidan bestruken med en tunn plastfilm.
Numera görs plastfilmen ofta av polylaktid, PLA. Det är en plast som tillverkas med sockerrör, majs eller kassava som bas och är därför fossilfri, vilket kan räknas som en fördel. PLA är en så kallad bioplast som kan brytas ner snabbare än oljebaserad plast under rätt förhållanden, men forskarnas studie visar att den ändå kan vara giftig.
– Bioplast bryts inte ner tillräckligt effektivt när det hamnar i vatten, det kan finnas risk att plasten stannar kvar i naturen och eventuellt tas upp i vävnaden hos djur och människor, precis som annan plast gör. Bioplasten innehåller minst lika många kemikalier som konventionell plast, säger Bethanie Carney Almroth och fortsätter:
– En del kemikalier i bioplasten vet vi är giftiga, andra saknar vi kunskap om. Det är också en potentiell hälsofara eftersom pappersförpackningar med plastfilm för mat blir allt vanligare. Vi exponeras för plasten genom maten som kan föra in gifter i våra kroppar.
Ett skifte behövs menar forskarna
Forskarna menar att ett skifte behövs för att undvika att plast fortsätter skada miljön och hota vår hälsa.
– När engångsprodukterna kom efter andra världskriget bedrevs stora kampanjer för att lära människor att slänga produkterna, det var ovant. Nu behöver vi skifta tillbaka och komma bort från engångsanvändandet. Det är bättre att ta med en egen mugg när du köper take away-kaffet. Eller för all del, sitt ner och drick ditt kaffe på plats ur en porslinsmugg, säger Bethanie Carney Almroth.
Just nu pågår ett arbete genom FN där världens länder förhandlar om ett bindande avtal som ska få spridningen av plast i naturen att upphöra. Ett råd av forskare, Scientists Coalition for an Effective Plastics Treaty, SCEPT, bidrar med vetenskapliga bevis till förhandlingarna. Rådet uppmanar till en snabb utfasning av onödiga och problematiska plaster.
– Vi i SCEPT vill också införa en transparens inom plastindustrin som tvingar fram en tydlig innehållsförteckning av vad alla produkter innehåller för kemikalier, ungefär som i läkemedelsindustrin. Men huvudmålet är att minimera plastproduktionen, säger Bethanie Carney Almroth.
Bethanie Carney Almroth, professor på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, bethanie.carney@bioenv.gu.se
Gödsling av åkrar kommer med en rad negativa effekter för miljön. Det bidrar bland annat till övergödning i haven. Gödsling orsakar även utsläpp av lustgas och metan som späder på växthusgaseffekten. Samtidigt är det en nödvändighet för att kunna producera tillräckliga skördar.
Svenska lantbrukare gödslar i regel på ett markdjup på ungefär sju centimeter. En avhandling har nu undersökt vad som händer med grödornas kväveupptag om gödslingsdjupet i marken ökar till 20 centimeter.
– Grödornas upptag av kväve ökade betydligt i marker med djupare nedbrukning av gödsel, och med det ökade också grödornas tillväxt. Det beror delvis på att grödornas rötter söker sig djupare ner i marken när näringsämnen från gödslingen befinner sig där, säger forskaren Katrin Rychel vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Utsläppen av lustgas och metan minskade
I avhandlingen har hon studerat marker i Uppsala mellan 2016 och 2021. Tre olika experiment utfördes. De gjordes i fält, i semi-kontrollerad miljö, som är en mix av labb- och fältundersökningar, samt på labb.
– Vi kunde se att utsläppen av både lustgas och metan minskade kraftigt, men vi vet ännu inte exakt hur detta kommer sig. Koncentrationer av näringsämnen, som till exempel kvävegödsel, i marken har en betydande effekt på markorganismerna och de processer som påverkar utsläpp och upptag av växthusgaser som lustgas och metan, säger Karin Rychel och fortsätter:
– Det vi behöver göra nu är att koppla dessa processer till markorganismernas sammansättning i de olika markdjupen för att bättre förstå varför utsläppen av lustgas och metan minskade.
Positivt under torka
Under torkan 2018 upptäckte Katrin Rychel att djupare nedbrukning av gödsel tycks gynna kväve- och vattenupptaget i grödorna även under torra perioder. Även skörden påverkades positivt.
– Djupare ner i marken är jorden fuktigare och näringsämnen kan vara mer tillgängliga för grödorna än vid markytan, särskilt under torka. När gödsel dessutom brukas ned i de djupare marklagren blir det enklare för grödorna att ta upp näringsämnen och vatten. Det beror på att rötterna söker sig till de fuktiga och näringsrika områdena i jorden. På så sätt gör djupare nedbrukning av gödsel att grödorna blir mer motståndskraftiga för höga temperaturer och uteblivet regn, säger Katrin Rychel.
Experimenten visade att skörden ökade med 23 procent för marker med djup nedbrukning av gödsel jämfört med marker med ytlig gödsling under torkan 2018.
– Nu när torka är ett allt vanligare fenomen här uppe i norra Europa så kan det vara värt att testa att bruka ned gödseln djupare än sju centimeter. Kanske kan det göra att skörden klarar sig undan de största skadorna, säger Katrin Rychel.
Mer om jordbrukets klimateffekter
Uppskattningsvis överstiger 85 procent av jordbruksmarken i Europa EU:s tröskelvärden för läckage av kväve till vattendrag och atmosfären. Det riskerar bland annat att förorena vårt dricksvatten och bidra till övergödning i havet vilket skadar ekosystemen.
Gödsling orsakar även ökade utsläpp av metan och lustgas som är mycket kraftigare växthusgaser än koldioxid.
Katrin Rychel, doktorand vid institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, katrin.rychel@slu.se
Om det förr varit kvinnors ansvar att skicka vykort från hela familjen, eller se till att barn, föräldrar och svärföräldrar gratulerades på födelsedagen, råder idag nya normer.
Det visar en studie där fyrtio personer i olika åldrar intervjuats om kommunikationsmönster.
Forskarna såg framför allt att kvinnor i yngre generationer inte längre är villiga att göra männens familjearbete.
– I de äldsta generationerna är det ofta fortfarande självklart att kvinnan ringer släkt med den fasta telefonen och skickar julkort. Men i de yngre generationerna där privata mobiler har ersatt delade fasta telefoner så ser vi hur män själva till exempel ringer sina föräldrar och syskon, och stödjer sina barn i deras kommunikation med mor- och far-föräldrar, säger forskaren Lina Eklund vid Uppsala universitet.
Mobiler får män att ringa släkten
Ny teknologi har bidragit till ett skifte från gruppbaserad kommunikation till individuell kommunikation. Den nya studien visar att med de nya teknologierna utför män mer familjekommunikation och tar i vissa fall även större ansvar för den.
Äldre typer av kommunikationsteknologi, till exempel fast telefon och postade kort, kopplas fortfarande till kvinnor men verkar i vissa fall vara på väg att helt överges.
Men allt hänger inte på tekniken. Nya normer om hur vi kommunicerar i samhället i stort skapar andra förutsättningar för hur män och kvinnor delar upp det obetalda arbetet att hålla kontakt med familjemedlemmar.
Trend mot mer delat ansvar
Medan kvinnorna i äldre generationer står för obetalt familjearbete, delas detta ansvar ofta mellan yngre män och kvinnor.
– Vi ser det här mönstret hos de olika generationerna inom samma familjer, att de yngre delar mer lika på det obetalda familje-kommunikationsarbetet. Det indikerar att det kanske inte är så att olika familjer gör olika utan att det är en trend vi ser, säger Lina Eklund.
Fler studier behövs dock för att säkert kunna slå fast att det skett en stor förändring på området.
– Vi skulle behöva se mer storskaliga studier som tittar på stora delar av befolkningen. Troligen finns stora skillnader i samhället beroende på till exempel jämställdhet i familjen, användning av teknologi, med mera, säger Lina Eklund.
Lina Eklund, docent i människa-dator-interaktion vid institutionen för informatik och media, Uppsala universitet, lina.eklund@im.uu.se
Barn som föds extremt tidigt, före graviditetsvecka 28, kan drabbas av näthinnesjukdomen ROP, prematuritetsretinopati. Ögonsjukdomen kan leda till synnedsättning.
I en studie ingår 180 extremt tidigt födda barn som vårdats på neonatalavdelningar på universitetssjukhusen i Göteborg, Lund och Stockholm mellan 2016 och 2019.
Ungefär hälften av barnen fick förebyggande nutritionstillskott med omega-6-fettsyran AA och omega-3-fettsyran DHA. Ingen av dessa fettsyror ingår i de tillskott som i dag rutinmässigt ges till extremt tidigt födda direkt efter födseln.
Tillskott halverade risken
Forskarna har tidigare kunnat konstatera att kombinationstillskottet ledde till en halverad risk för ögonsjukdomen ROP. Det som nu studerats är barnens synutveckling vid två och ett halvt års korrigerad ålder, alltså ålder från beräknat förlossningsdatum.
Studien visar att barnen som fick kombinationstillskottet hade en förbättrad synfunktion, oberoende av om de tidigare hade haft sjukdomen eller inte.
– Den bättre synutvecklingen berodde alltså inte bara på att ögats näthinna påverkats gynnsamt. Tillskottet verkar även ha förbättrat hjärnans förmåga att tolka synintryck, säger forskaren Pia Lundgren på Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet.
Riktlinjer om fettsyror saknas
Frågor kring nutrition och tillskott till extremt för tidigt födda barn är högaktuella inom neonatalsjukvården på flera håll i världen. I Sverige saknas exakta riktlinjer för hur fettsyratillskott ska ges till extremt för tidigt födda barn. Riktlinjerna håller dock på att revideras, delvis beroende på de aktuella fynden.
– Det är viktigt att vi nu kan visa på de positiva effekter som kombinationstillskottet verkar ha på synutvecklingen när barnet är äldre. I de fortsatta studierna, på samma grupp av barn, tittar vi också vidare på kognitiv och neurologisk utveckling, vilket blir mycket spännande, säger Pia Lundgren.
Pia Lundgren, docent inom pediatrisk ögonforskning på Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet och överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, pia.lundgren@gu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
