För att en robot ska fungera bra i hemmiljö, måste den anpassas till hur vi människor påverkas av att interagera med en robot i stället för en annan människa. I en doktorsavhandling vid Örebro universitet studerar Annica Kristoffersson hur kunskaperna om hur människor interagerar med varandra kan förbättra utformningen av robotsystem.Sedan sommaren 2010 pågår utvärderingen av hur det är för äldre personer att ha en robot i hemmiljö. Det sker genom forskningsprojektet ExCITE, som leds från Örebro universitet, där så kallade Giraff-robotar har placerats ut hemma hos vardera fyra hushåll i Sverige, Spanien och Italien. Där mäts hur det är att ha Giraffen hemma under längre perioder för att kommunicera både med vänner och bekanta, men också i viss mån med vårdgivare.

Annica Kristofferssons forskning finns inom ramen för ExCITE, där hon utvärderat hur kontakten med andra människor påverkas av att kommunikationen sker med hjälp av en robot i stället för på det sätt vi är vana vid. Roboten har en bildskärm, som gör att kommunikationen liknar den när man använder Skype i olika datorer. Skillnaden är att roboten rör sig i lägenheten och kan styras, antingen av den boende eller av till exempel en vårdgivare.

Inte bortvänd
Roboten kan röra sig på olika sätt i bostaden och hur den som ansluter sig till roboten placerar denna  i förhållande till den äldre påverkar hur väl aktörerna upplever att kommunikationen fungerar. Det duger inte att Giraffen står vänd bort från den äldre och den får inte vara på för långt avstånd heller.

– Om samtalet liknar det vid ett personligt möte, där man möts öga mot öga och talar om personliga angelägenheter, upplevs det som mer positivt än om roboten varit bortvänd eller på stort avstånd, säger Annica Kristoffersson.

Det finns ständigt en diskussion kring robotar som en del i äldrevården. Kritikerna pekar på risken för att allt fler mänskliga kontakter försvinner. Å andra sidan kan livet också förenklas för en person som kanske har svårt att utan hjälp ta sig till Vårdcentralen. För personer som har trygghetslarm kan en robot förbättra möjligheterna för en operatör att se vad som hänt när larmet går och därmed sätta in rätt åtgärder. 

Yngre mer skeptiska
I en av studierna har studenter och lärare på en vårdutbildning medverkat. Det visade sig att studenterna var mer skeptiska till att använda Giraffen, trots att yngre personer vanligtvis har större vana vid datorer och mobiltelefoner och därmed skulle ha lättare att acceptera kommunikation med hjälp av roboten.

– Det finns en oro för att roboten ska ersätta den direkta kontakten mellan människor och det påverkar inställningen till kommunikation via Giraffen. Denna oro var särskilt tydlig hos studenterna. Vårdlärarna, som också hade yrkeserfarenheter från vården, såg fördelar med att snabbt kunna hämta in rutinmässiga upplysningar från patienter utan att vare sig patienter eller personal skulle behöva flytta sig.

En grupp larmoperatörer, som normalt kommunicerar med äldre framförallt via telefon, har fått utbildning i hur Giraffen fungerar och också fått svara på frågor om hur den fungerar. För dem är detta en helt ny möjlighet, i stället för att bara tala i telefon kan de med hjälp av roboten orientera sig i lägenheten och manövrera den på olika sätt.

– Systemet ger en möjlighet till social kontakt, men det är också förknippat med svårigheter. Dels är det svårigheterna att manövrera roboten, men också att operatörerna inte vet så mycket om bostadens planlösning och var den äldre brukar vara, särskilt om man inte haft kontakt tidigare.

Samtalskvalitet
Med hjälp av en utrustning som registrerar information om hur vi pratar med varandra har Annica Kristoffersson också undersökt hur ett samtal flyter mellan två personer i en sociometrisk undersökning.

– Det visar sig att om de yttre förhållandena är bra så att samtalet liknar ett vanligt samtal mellan två personer som möts, flyter också samtalet bättre, det kunde vi konstatera i mätningarna. Vi behöver alltså utveckla systemet så att det blir lättare att manövrera. Det har delvis redan skett, men vi behöver också ta fram verktyg, så att vi kan mäta kvaliteten på interaktionen via denna typ av robot och hur kvaliteten påverkas när vi ändrar olika funktioner. 
Kontakt: Annica Kristoffersson Tel 019-303099 E-post annica.kristoffersson@oru.se

Örebro universitet är ett modernt lärosäte med ämnesmässig bredd. Här finns cirka 17 000 studenter och 1 200 medarbetare. Universitetet har utbildning och forskning inom psykologi, humaniora, juridik,
samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, vård, medicin, undervisning, musik, idrott, restaurang och hotell. www.oru.se [Ref 1]

I det nya forskningsprojektet utvärderas en 10 veckor lång internetbehandling för personer som har problem med uppskjutandebeteende, inom psykologi kallat prokrastinering.

– Alla människor skjuter upp saker i sin vardag utan att det behöver orsaka några problem. För vissa kan det dock utvecklas till ett återkommande mönster som orsakar både stress och nedstämdhet, säger Alexander Rozental, leg. psykolog och en av forskarna bakom studien.

Tidigare undersökningar visar att cirka 20 procent av den vuxna befolkningen har stora svårigheter till följd av prokrastinering, en siffra som är ännu högre för studenter inom högre utbildning. Förutom att arbete och studier blir lidande är det inte ovanligt att dessa personer även upplever svåra besvär av såväl depression som ångest.

Terapi via internet
– Det unika med denna studie är att det handlar om en behandling som helt och hållet är avsedd för personer som har problem med prokrastinering. Förhoppningsvis kan det hjälpa en grupp människor som ofta inte får det stöd de behöver, förklarar Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet.

Behandlingen sker på internet med hjälp av kognitiv beteendeterapi och består av ett självhjälpsmaterial. Genom att läsa om sina svårigheter och utföra övningar är syftet att försöksdeltagarna ska förändra tidigare vanor och pröva alternativa sätt att handskas med uppgifter och åtaganden i sin vardag.

– Liknande upplägg har prövats för andra psykiska problem med goda resultat, exempelvis depression, panikångest och spelberoende. Sverige ligger långt fram när det gäller framtagning och forskning på denna form av internetbaserad psykologisk behandling. Målet är att kunna nå ut med effektiv hjälp till så många människor som möjligt, berättar Per Carlbring.

Rekrytering av deltagare  
Det enda som krävs för att medverka är en dator med internetuppkoppling. Försöksdeltagarna utför arbetet helt på egen hand eller med stöd av en internetterapeut. Rekrytering av deltagare pågår till slutet av september sedan sätter projektet igång.

En fråga som återstår är hur man ska få målgruppen att genomföra studien och inte skjuta på den till senare.

– Visst kan man tycka att det riskerar att bli lite ”moment 22” att försöka få personer med uppskjutandebeteende att anmäla sig, men min erfarenhet av internetbehandlingar gör att jag är hoppfull. En intressant fråga är sedan hur vi håller dem kvar i behandlingen, säger Per Carlbring.

Forskningsprojektet bedrivs av Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, i samarbete med medarbetare vid Linköpings Universitet. Mer information om projektet finns på www.prokrastinera.se

  En prissättning av bilförsäkringar som strävar mot att belöna trafiksäkert beteende skulle kunna bidra till att minska antalet olyckor.
I VTI notat 22-2013 diskuteras hur en systematisk överföring av information om tidigare inblandning i olyckor och trafikförseelser skulle göra det möjligt att i större utsträckning basera försäkringspremien på beteende i trafiken.
Analysen visar att fortkörare tenderar att ha ökad benägenhet för helförsäkring medan individer med övriga trafikförseelser och lagföringar är mindre benägna att teckna helförsäkring. Ägare av statusbilar tenderar att vara mer benägna att köra för fort medan ägare av familjebilar är mindre benägna att begå olika typer av trafikbrott.
Eftersom flera riskklassificeringsvariabler är baserade på försäkringstagarens självrapportering är det möjligt för högriskindivider att underrapportera sin risk och därigenom erhålla en lägre försäkringspremie. En slutsats är att bristen på information om riskfyllt beteende bidrar till att skapa orättvisa och risken är att fler kör oförsäkrade eller systematiskt byter försäkringsbolag i syfte att hålla nere premien.
För att minska dessa problem föreslås tre möjliga alternativ:
1. Användning av skadehistorik vid prissättning av försäkringspremier. Den svenska försäkringsbranschen har ett gemensamt register för skador (GSR), vilket innebär att skadehistorik från alla bolag finns tillgänglig. Syftet är att förhindra bedrägerier, men det skulle också kunna användas för riskklassificering och prissättning.
2. En annan möjlighet är att tillåta att försäkringsbolagen använder trafikförseelser och trafikbrott vid riskklassificering och premiesättning. Flera länder använder exempelvis pricksystem där körkortet dras in efter x antal förseelser. Detta kräver dock lagändringar för att kunna tillämpas i Sverige.
3. Användarbaserade försäkringar, så kallat Usage-Based-Insurance (UBI), baserar premien på användandet av bilen, det vill säga när, var och hur bilen används, vilket gör att försäkringspremien prissätts efter faktiskt beteende istället för de uppskattningar för risk som används för närvarande.
Sammanfattningsvis konstateras att ett ökat informationsflöde till försäkringsbolagen kan vara ett viktigt delmål i arbetet med nollvisionen.
VTI notat 22-2013 [Ref 1]
Mer information: Jan-Eric Nilsson [Ref 2]
Foto: VTI

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg, Borlänge och Lund.

I början av 1800-talet fanns förutom änkor bara några hundra myndiga kvinnor i Sverige. Hundra år senare fanns ungefär en halv miljon myndiga ogifta kvinnor. Länge tolkades utvecklingen som en följd av ekonomiska behov hos framför allt män. Britt Liljewall, som nyligen slutrapporterade sitt projekt om kvinnors myndighet på 1800-talet, visar emellertid att frågan om myndighet var angelägen också för många kvinnor – och det gällde inte bara för att kunna hantera egendom utan det handlade om kvinnornas självständighet och identitet.

Britt Liljewall kan för första gången ge en samlad bild av de många ogifta myndiga kvinnorna under 1800-talet. Vid seklets början inkom cirka 60 ansökningar per år om att bli myndig – efter 1858 då ett nytt regelverk infördes, lämnades uppskattningsvis mellan 7000 och 8000 anmälningar in.

– När dispensförfarandet övergavs 1858 kunde myndighetssträvande kvinnor som fyllt 25 anmäla sig myndiga i lokal domstol och utan medverkan av sin omgivning. Det ledde till att antalet sökande snabbt steg, förklarar Britt Liljewall.

Även om det därmed blev formellt enklare att bli myndig, och omgivningens inställning inte gavs samma utrymme, så kan Britt Liljewall med hjälp av ett antal livshistoriska fördjupningar visa att det fortfarande fanns ett motstånd mot kvinnlig myndighet.

– 1865 ändrades regelverket igen och alla ogifta kvinnor som fyllt 25 blev automatiskt myndiga – men med rätt att anmäla sig omyndiga om de ville. Få kvinnor tycks emellertid ha utnyttjat den rätten.

Från 1800-talets mitt var det heller inte bara ett borgerligt skikt i städerna som ansökte om myndighet. Också pigor och kvinnor utan fast egendom ville bli myndiga. Från att ha varit ett sätt att hantera egendom, blev myndigheten en fråga om självkänsla och det Liljewall kallar ”föreställda framtider”. Frågan om att bli myndig blev därmed en identitetsfråga. 

FAKTA
Läs hela Britt Liljewalls slutredovisning på Riksbankens Jubileumsfond: http://anslag.rj.se/sv/anslag/37720

Boken ”Mig själv och mitt gods förvalta” 1800-talskvinnor i kamp om myndighet Stockholm, 2013, är utgiven på Nordiska museets förlag.

Riskkurvan visar att med 0,2–0,4 promille alkohol i blodet så är risken att dö cirka 12 gånger högre jämfört med om du är nykter. Risken ökar sedan snabbt ju högre alkoholhalten i blodet är. Analyserna visar också risken är högre på natten.

VTI har tagit fram en riskkurva som visar hur stor riskökningen är utifrån hur hög alkoholkoncentration man har i blodet, baserat på siffror för omkomna personbilsförare i Sverige. Riskkurvan visar risken för en förare med en viss alkoholkoncentration i blodet att dödas i en trafikolycka, jämfört med risken för en nykter förare.

– Riskkurvan visar att med 0,2–0,4 promille alkohol i blodet så är risken att dö cirka 12 gånger högre jämfört med om du är nykter. Risken ökar sedan med ökad alkoholkoncentration och för intervallet 2,2–2,4 promille är risken nästan 1 300 gånger högre, säger Åsa Forsman, forskare på VTI.

Analyserna visar också att riskkurvan ser olika ut på dagen och på natten. Riskkurvorna är relativt lika vid låga koncentrationer men kurvan för körning på natten ökar kraftigare och för intervallet 2,2–2,4 promille är den skattade riskökningen cirka 3 300 gånger på natten.
Beräkningarna baseras i huvudsak på Trafikverkets djupstudier av dödsolyckor och data från polisens bevisinstrument.

FAKTA
Gränsen för rattfylleri i Sverige är 0,2 promille, grovt rattfylleri 1 promille.
Läs mer hos VTI på VTI notat 25-2013

Resultaten presenteras på den internationella konferensen 3rd International Conference on Driver Distraction and Inattention som just nu pågår i Göteborg. Forskarna har bland annat kunnat kvantifiera hur mycket olika faktorer ökar risken för cykelincidenter. Några exempel:
• Dåligt underhållna vägar ökar risken med tio gånger
• Vid korsningar med dålig sikt risken med tolv gånger

Av de 63 incidenter som inträffade under studien orsakades 75 procent av en bil, en fotgängare eller en annan cykel. Bilar och fotgängare orsakade flest incidenter (30 respektive 29 procent).

FAKTA
Under konferensen presenteras också en app som håller på att utvecklas på Chalmers, som varnar för kollisioner mellan de trafikanter som har appen.
Se en film från cykelstudien.

Sveriges hållning i mobiltelefonfrågan
3rd International Conference on Driver Distraction and Inattention handlar om ouppmärksamhet I trafiken, och pågår 4-6 september. Den anordnas av trafiksäkerhetscentrumet Safer vid Chalmers. 
Användning av mobiltelefoner i trafiken är som vanligt en het fråga i dessa sammanhang, och öppningstalet hölls av riksdagsledamoten Lars Tysklind, som pratade om Sveriges hållning i frågan. Sverige är det enda EU-landet som inte har ett förbud mot handhållen telefoni i bil.
Läs mer om konferensen.

Boken heter Fanged Fan Fiction – Variations on TWILIGHT, TRUE BLOOD and THE VAMPIRE DIARIES (ungefär ”Fan Fiction med bett”). Den  publicerades i sommar och är resultatet av ett forskningsprojekt som pågått i knappt två år.

Genom närläsningar av ett urval av dessa fan fictions visar forskarna på olika strategier och berättartekniska grepp hos fan fiction-författarna. Analyserna visar på komplexa förhållanden mellan populärkulturens bilder och individers tolkningar och tillför viktig kunskap om skönlitterär kreativitet av idag.

Upprinnelsen till det hela kommer från att de ville göra något gemensamt utifrån deras respektive forskningsintressen.

– Jag hade ett stort intresse för reception, det vill säga hur folk läser tittar och tolkar; det intresset ville jag utveckla mer, säger Malin Isaksson.

– Och jag hade ett intresse för intertextualitet, hur texter återanvänds, citeras, implicit eller explicit; detta sammanföll i fan fiction, säger Maria Lindgren Leavenworth.

Läs mer om boken Fanged Fan Fiction – Variations on TWILIGHT, TRUE BLOOD and THE VAMPIRE DIARIES i en intervju med författarna på umu.se.

Ledare är centrala för organisationers innovationsförmåga då de kan stimulera medarbetarnas vilja och driv att skapa innovativa produkter – men också sabotera detta driv. En stöttande arbetsrelation mellan ledare och medarbetare är positivt relaterad till initiativförmågan hos medarbetarna. Och individer med hög initiativförmåga producerar fler innovationer.

Det kommer Leif Denti fram till i sin avhandling där han sökt efter psykologiska faktorer som förklarar sambandet mellan ledarskap och innovation i forsknings- och utvecklingsmiljöer.

– Individer som tar stort eget initiativ driver sina egna idéer och försöker lösa problem innan de blir för stora. Dessa individer producerar även fler patent och nya produkter, säger Leif Denti.

Men inte bara goda relationer mellan chefen och medarbetaren spelar roll. Hur organisationen stödjer innovation påverkar troligen också ledarens förmåga att locka fram gnistan hos sina medarbetare. Leif Denti har kunnat se att ledarskap och stödjande organisationer förstärker varandra.

– I avhandlingen visar jag att sambandet mellan ledarskap och personligt initiativtagande är starkare när graden av organisatoriskt stöd är starkt, säger han.

I en stödjande organisation kommunicerar ledningen att innovation är önskvärt och uppmuntrar öppen dialog kring nya idéer. Stödjande organisationer ger också stor frihet och eget mandat till utvecklingsgrupper, samt resurser öronmärkta för innovation.

Slutligen visar avhandlingen hur ledare kan stjälpa innovationsförmågan i forsknings- och utvecklingsgrupper.

– Ledare som negligerar sitt ledaransvar, begränsar sina medarbetares frihet, och är ointresserade av nya idéer underminerar medarbetarnas motivation och skapar frustration. Resultatet blir sämre lösningar, färre idéer och minskad samarbetseffektivitet, säger Leif Denti.

FAKTA
Avhandlingens titel: Leadership and Innovation in R&D Teams
Opponent: prof Bernard Nijstad, University of Groningen
Tid för disputation: fredag 6 september.
Avhandlingen kan laddas ned på: http://hdl.handle.net/2077/33160

Forskaren bakom avhandlingen, Caroline Johansson, visar att människor som haft en otrygg anknytning, som inte känt sig uppskattade och älskade som barn, oftare är rädda för att bli avvisade av andra människor. Hennes studier visar också att det finns ett samband mellan den rädslan och förmågan att kommunicera såväl verbalt som ickeverbalt. Även svårigheter med fysisk kontakt kan ge problem med den verbala kommunikationen.

Avhandlingen bygger på självskattningsformulär där närmare 300 personer har fått svara på frågor som rör uppväxt och fysisk beröring. Av dessa djupintervjuades 14 personer varav hälften var personer som försökte undvika fysisk beröring medan andra hälften inte hade problem med detta.  

Personerna med svårigheter för beröring beskrev hur de helt enkelt inte visste när och hur man berörde andra människor och att de kände en stor oro över sina kroppar och sitt utseende, berättar Caroline Johansson. De upplevde en rädsla för att andra människor skulle upptäcka deras oförmåga till fysisk kontakt och därtill en stor oro för att hamna i situationer där det inte skulle gå att undgå beröring. Det såg också sin beröringsrädsla som ett problem och önskade att de kunde känna annorlunda.

– Ett resultat som förvånade var att dessa människor i kärleksrelationer inte kunde få nog av fysisk vardaglig beröring från sin partner, säger Caroline Johansson. Detta eftersom fysisk beröring så starkt gav dem en känsla av att vara älskade och värdefulla. Förmodligen på grund av deras otrygghetskänslor som härstammar från deras otrygga uppväxt.

Fler studier behövs för att undersöka hur dessa personer hanterar till exempel rollen som nyblivna föräldrar, och vad samhället kan göra för att underlätta en god anknytning mellan förälder och barn.