– Det här anslaget anses i forskarvärlden vara ett av de mest prestigefulla, säger Ludde Edgren, chef för Forsknings- och innovationskontoret vid Göteborgs universitet.

Europeiska forskningsrådet ger olika slags anslag. Rådets ”advanced grants” går till världsledande forskare, för forskningsprojekt som bryter ny mark och kan betraktas som högriskprojekt. Projektet Bo Rothstein fått pengar för går ut på att jämföra olika demokratier och ta reda på varför de är olika bra på att leverera resultat inom områden som god folkhälsa, låg korruption, bra utbildning, frånvaro av våldsamma konflikter, bra ordning på statsfinanserna.

– Speciellt ska vi titta på vilken roll utformningen av myndigheter och institutioner har för det som kallas god samhällsstyrning, säger Bo Rothstein.

En annan viktig aspekt i studien kommer att vara jämställdhet mellan könen.

– Jämställdhet är viktigt att ha med som en variabel. Dels för att forskning visar att mänskligt välbefinnande generellt är högre i länder med hög grad av jämställdhet mellan könen än i länder med låg grad av jämställdhet, dels för att jämställdhet påverkar graden av korruption i samhälle. Ju mer jämställt desto mindre korruption, säger Bo Rothstein.

Europeiska forskningsrådets ”advanced grants” ges till forskare inom alla ämnen. Flera anslag har tidigare gått till svenska forskare, men sällan inom humaniora och samhällsvetenskap.

– Tidigare har bara fyra svenska forskare inom dessa ämnen lyckats få anslaget, varav en här vid Göteborgs universitet. I år är anslaget till Bo Rothstein det enda inom humaniora och samhällsvetenskap som går till Sverige. Han blir också den första statsvetaren i Norden som fått priset, säger Ludde Edgren.

FAKTA
Om ERC Advanced Grants: ERC Advanced Grants är ett bidrag som går till väletablerade och världsledande forskare för att stödja ”excellent and innovative research”. Bidragen ligger på mellan 2,5 miljoner och i särskilda fall upp till 3,5 miljoner euro under en period på upp till fem år. Mer om ERC Advanced Grants: http://erc.europa.eu/advanced-grants

Centret har även ansvar för den vetenskapliga koordinationen av den europeiska forskning som genomförs på rymdstationen med astronauter som försökspersoner. SAPC har som övergripande målsättning att utöva och stödja forskning, utveckling och undervisning inom rymdmedicin.   

SAPC, som är beläget i KTH:s lokaler i Solna, delar personal och laboratorieresurser med avdelningen för omgivningsfysiologi som tillhör Skolan för teknik och Hälsa vid KTH.  

Den europeiska rymdstyrelsen (European Space Agency, ESA) har nyligen placerat ett kontrakt om knappt 5 miljoner svenska kronor per år för att SAPC skaA ge stöd till forskargrupper som har experiment som genomförs på den Internationella Rymdstationen, ISS.  

Vid öppnandet kommer Thomas Reiter, direktör för Europas bemannade rymdprogram, Olle Norberg, chef för svenska rymdstyrelsen, Christer Fuglesang och andra KTH-anställda att närvara.  

Anslagen går till tre forskare från institutionen för ekologi och genetik vid Evolutionsbiologiskt Centrum: docenterna Simone Immler som studerar hur spermier från en och samma individ konkurrerar med varandra i jakten på att befrukta ägget, Sebastian Sobek som undersöker utsläppet av växthusgaser och kollagring i sjöar, samt Jochen Wolf som använder storskalig genomik för att förstå hur nya arter bildas.

– Det är roligt att de här unga forskarna får chansen att satsa helhjärtat på fri forskning, säger Hans Ellegren, prodekanus för forskning inom teknik och naturvetenskap i en kommentar.

ERC delar ut stora anslag i öppen konkurrens, inom alla ämnesråden, dels till juniora och dels till seniora forskare verksamma i Europa. Konkurrens är mycket hög och anslagen eftertraktade. Sedan starten 2007 har sammanlagt drygt 25 anslag gått till uppsalaforskare, varav hälften till forskare inom biologi. Särskilt lyckosam har just institution för ekologi och genetik varit med hela åtta anslag.

– Den vetenskapliga miljön vid EBC torde vara en av universitetets främsta, säger Hans Ellegren.

En långvarig kultur av brett utlysta lärartjänster har främjat extern rekrytering och kvalitet. Det internationella utbytet är omfattande och majoriteten av doktorander och post-doktorer rekryteras internationellt. Alla tre av årets ERC-mottagare har först kommit till Uppsala för en post-doktoral vistelse från en grundutbildning vid utländskt universitet, och sedan valt att stanna för att etablera sin egen forskningsverksamhet här.

Att involvera barn som så kallade medforskare är en förhållandevis outforskad forskningsstrategi. I definitionen av medforskare ligger betoningen på med. Barnen är alltså inte självständiga forskare i traditionell mening. Förutsättningen är att vuxna initierar forskningen och stöttar dem i deras arbete.

– En av poängerna är att barnen som medforskare går från att vara forskningsobjekt till att bli delaktiga i själva kunskapsproduktionen. Medforskningen utgår från barns egna frågor, vilket kan ge värdefulla insikter i vad barn tycker och tänker, och vad som är viktigt för dem, säger Sandra Hillén, etnolog och avhandlingens författare.

Avhandlingen bygger på fältarbete i två skolor i Göteborgsområdet bland barn i femte klass. Barnens forskningsintressen avgjorde vilka frågor som skulle utforskas och på vilket sätt. Deras forskning om mat tangerade också frågor om hälsa och miljö.

– Forskarklubbarna innebar att barnen var delaktiga i flera forskningsmoment. De planerade, genomförde, analyserade och presenterade forskningen på ett självständigt vis och jag fungerade som en handledare för dem, säger Sandra Hillén.

Exempel på forskningsämnen som barnen valde var hur elever upplever maten och miljön i skolrestaurangen och hur mycket barn hjälper till med matlagning och matinköp. De metoder barnen använde var bland annat enkäter och intervjuer.

I forskarklubbarna formades barnen till medforskare, både av sig själva och av sammanhanget. Medforskningen var inte alltid helt bekymmersfri, men även mer stökiga situationer gav värdefulla insikter i barns engagemang i forskning.

– Forskaren har alltså inte samma kontroll över vilken typ av kunskap som produceras, som i de fall där barn är forskningsobjekt. Samtidigt kan det ses som en av medforskningens stora fördelar: det kan leda till oväntade infallsvinklar och ge forskningen nya perspektiv, säger Sandra Hillén.

Under fältarbetet gavs också möjligheten att utveckla metoden medforskning. Resultatet blev en modell för barns delaktighet i forskning som skulle kunna inspirera andra som arbetar med att involvera barn, inte bara i forskning, utan även i planering, utbildning, utveckling och beslutsfattande.

– Förhoppningen är att barn ska kunna ta större plats i alla sammanhang som berör dem, med utgångspunkt i att deras perspektiv är viktiga för hur vi formar samhället omkring oss, säger Sandra Hillén.

FAKTA
Sandra Hillén är verksam vid Centrum för konsumtionsvetenskap (CFK). Hennes avhandlingsprojekt ingår i forskarskolan Miljö och hälsa: http://www.gmv.gu.se/miljohalsa

Avhandlingens titel: Barns medforskning — en metod med potential för delaktighet
Tid för disputation: fredagen den 6 september. Avhandlingen kan beställas från Institutionen för kulturvetenskaper: http://www.kultur.gu.se/publikationer/ (pris 150 kr) Avhandlingen finns också digitalt publicerad: http://hdl.handle.net/2077/33020

Människohandel drabbar inte enbart enskilda, utan påverkar själva strukturen i det demokratiska samhället genom att frånta individer deras integritet och människovärde. Brottet leder också till förlust av humankapital, ökad politisk korruption, och orsakar spridning av HIV och andra könssjukdomar. Trots att människohandel har behandlats i internationell rätt och de flesta länder har kriminaliserat företeelsen, kvarstår brottet och tycks dessutom växa.

Juristen Dominika Borg Jansson har i sin avhandling ställt frågan varför det finns så få fällande domar för människohandel i världen, trots omfattningen och de internationella insatser som genomförs för att bekämpa verksamheten. Frågan besvaras genom en utvärdering av den internationella definitionen av begreppet människohandel, såsom den stadgas i Artikel 3 av Palermoprotokollet, med hjälp av vilken nationell lagstiftning på detta område harmoniserats. I avhandlingen diskuteras även vilka konsekvenser som definitionen har haft på nationell lagstiftning i Sverige, Polen och Ryssland.

­- Det här är ett nytt sätt att studera människohandel, och resultaten är viktiga och unika. Problem som gäller lagföring uppfattas oftast som interna och kopplingen till den internationella definitionen av människohandel har tidigare inte gjorts, säger Dominika Borg Jansson.

Slutsatserna kan delas in i två kategorier. Dels finns det specifikt nationella utmaningar och dels finns det problem som upplevs i alla tre länder. De senare kan hänföras till den bristande internationella definitionen av människohandel. I avhandlingen presenteras även ett antal förslag på hur människohandels­definitionen kan förbättras. Dessa berör allt från enklare till mer långtgående reformer, och utmynnar i ett förslag på hur en modern människohandels- och slaveribestämmelse kan utformas.

­- Jag föreslår bland annat att kravet på direkt uppsåt i förhållande till gärningsmannens eventuella syfte att exploatera offret tas bort. I dagsläget har de flesta inblandade i människohandelskedjan ekonomisk vinning som sitt främsta syfte, och anses därmed sakna direkt uppsåt till utnyttjandet. Detta leder oftast till att dessa personer endast kan dömas för medhjälp till människohandel, säger Dominika Borg Jansson.

En annan mer långtgående reform som föreslås i avhandlingen är att ta bort kravet på att gärningsmannen ska förmå offret att vidta en viss åtgärd, till exempel att prostituera sig, genom att aktivt använda av otillbörliga medel.

– Ordet ‘genom’ (i den internationella definitionen ‘by means of’) har resulterat i en mycket restriktiv tillämpning där två kvinnor i lika utsatta situationer behandlas olika om en av dem, innan hon kontaktades av människohandlaren, till exempel övervägde prostitution som ett sätt att komma undan sin svåra situation medan den andra inte gjorde det, säger Dominika Borg Jansson.

–I rättstillämpning ses dessa kvinnor sällan som lika skyddsvärda trots att deras omständigheter är lika ömmande och trots att båda utnyttjats hänsynslöst av en annan person. Det ligger därmed kvinnan till last om hon övervägt prostitution eller på något annat sätt visat handlingsförmåga och, omvänt, om hon inte kan ses som passiv och viljelös. Människohandelsoffer delas därmed upp i två kategorier, nämligen ‘de verkligt utsatta’ och de ‘fallna’. Det kan tilläggas att väldigt få kvinnor passar in i den första kategorin, vilket till stor del förklarar det beklämmande låga antalet domar inom människohandel, säger Dominika Borg Jansson.

Vid ärftlig transthyretinamyloidos, Skelleftesjukan, bildar äggviteämnet transthyretin efter felveckning så kallade fibriller (amyloid), som inlagas i olika organ, vilket leder till obotliga organskador. När denna process har börjat, så har det visat sig vara svårt att hejda sjukdomsutvecklingen. Behandling i olika former, inklusive levertransplantation, har prövats. Men även om man har visat viss effekt på sjukdomsförloppet, så har hittills ingen behandling visat sig vara tillräckligt effektiv för att stoppa sjukdomsutvecklingen.

Även om mutationer i den så kallade transthyretingenen ökar risken för att sjukdomsprocessen startar, så kan även normalt icke-muterat transthyretin att bilda amyloid. Därför vore det önskvärt att kunna stoppa produktionen av transthyretin och därmed förhindra fortsatt amyloidbildning. I djurexperiment har man visat att försöksdjur som saknar cirkulerande transthyretin inte utvecklar några tecken till sjukdom.

I en Fas 1-studie med ett läkemedel som är utvecklad av Alnylam Pharmaceuticals, Boston, USA, och med deltagande av läkare från Amyloidosteamet vid Norrlands universitetssjukhus, och från andra amyloidoscentra i Europa, har man lyckats att radikalt sänka halten av transthyretin med så kallad silencing RNA. Det är en kort gensekvens som förhindrar transkriptionen av budbärar-RNA i levercellen och på så sätt syntesen av transthyretin. Med en speciell nano-fettpartikel som bärarsubstans för läkemedlet, kunde man signifikant sänka blodkoncentrationen av transthyretin både hos patienter med Skellefteåsjukan och hos friska frivilliga försökspersoner.

Eftersom cirkulerande transthyretin nästan enbart bildas i levern är det en fördel att läkemedlet enbart absorberas i levern, och med en senare utvecklad nanofettpartikel har man lyckats minska transthyretinkoncentrationen i blodet med över 80 %. Med en så radikal sänkning av koncentrationen verkar det troligt att man helt kan förhindra amyloidbildning, och på så sätt effektivt förhindra fortsatt sjukdomsutveckling.

Läkemedlet administreras som en infusion, och bland deltagarna i studien varade effekten i flera veckor. Vid behandling måste man alltså upprepa infusionerna för att uppnå en kvarstående effekt. Under studieperioden observerades inga allvarliga biverkningar, däremot fick patienterna läkemedel för att motverka allergiska reaktioner.

– De lovande resultaten har gjort att vi nu fortsätter prövningen av läkemedlet i nya kliniska studier. Att man har lyckats att minska halten av ett sjukdomsframkallande äggviteämne med hjälp av så kallad ”gene silencing” är av intresse inte enbart för patienter med ”Skelleftesjukan utan också för patienter andra sjukdomar där ett kroppseget äggviteämne framkallar sjukdom, säger Ole Suhr, adjungerad professor vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, samt överläkare vid medicinkliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, som är en av de svenska forskare som har medverkat i studien.

Klicka här för att läsa studien i tidskriften New England Journal of Medicine.

Ledare inom de stora världsreligionerna kan spela en viktig roll för att bevara biologisk mångfald. En ny studie utförd av ekologer i Sverige och Australien pekar på att om världens religiösa ledare ville åstadkomma en förändring så är de idealiskt positionerade för ändamålet.

– Vår studie undersöker hur de olika religionerna är fördelade över världen och hur de överlappar områden som är viktiga för den globala biologiska mångfalden, säger Grzegorz Mikusinski, forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och ledare för projektet. Vår analys tyder på att merparten av de viktigaste områdena ligger i länder som domineras av kristendom, i synnerhet den romersk-katolska.

De flesta länder i Latinamerika tillhör denna kategori; romersk-katolska och med områden viktiga för biologisk mångfald, biodiversitet. Det finns också en viss överlappning av områden viktiga för biodiversitet och områden som är buddistiska (Sydostasien), hinduistiska (den indiska subkontinenten) eller islamska (Mindre Asien samt delar av Nord- och Centralafrika).

– Vi tror att medlemmar i religiösa församlingar, ledda av ett moraliskt ställningstagande att bevara världens naturresurser åt kommande generationer, kan implementera en bevarandeagenda både i sina dagliga liv och i sina politiska aktiviteter, säger Grzegorz Mikusinski.

Religioner strävar efter det moraliskt goda och har i sekler lett människor med hänsyn till vad som är rätt och fel. Därför, säger Grzegorz Mikusinski, har de potential att leda fram till ”mirakler” också inom bevarande på platser där religionen har ett stort inflytande på samhället.
– Resultaten tyder på att romersk-katoliker, per capita, har den största potentialen att bevara biologisk mångfald där de bor, säger Hugh Possingham, forskare vid University of Queensland, Australien och medförfattare i studien. Katolska kyrkan har nyss utsett en påve, Franciskus – ett namn kopplat till katolska kyrkans ”grönaste” helgon, Franciskus av Assisi, ekologins särskilda skyddshelgon. Låt oss hoppas att han och andra religiösa ledare allvarligt överväger möjligheten att engagera sig mer i bevarandedebatten. Men därtill måste också forskarna mer aktivt uppmana religiösa ledare att delta i sådan debatt.

Åtskilliga lösningar har föreslagits för att bromsa förlusterna av biologisk mångfald. Men bevarandetanken har sällan blivit en del i det dagliga livet, vare sig på individnivå eller nationellt.

– Bevarandeforskningen måste fokusera om, mot strategier som kan förändra den etiska inställningen till naturen och uppmuntra tankesätt och livsstilar som är bra för miljön, säger Malgorzata Blicharka, SLU-forskare och medförfattare i studien. Religioner är centrala för grundläggande tro och etik som påverkar människor och borde tas på större allvar i debatten om biologisk mångfald.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Oryx.
Läs rapporten här:
http://journals.cambridge.org/orx/biodiversity

– Våra resultat ifrågasätter nyttan av utsugning av blodproppar som rutin. Studieresultaten kommer sannolikt att ha en omedelbar inverkan på klinisk praxis och internationella riktlinjer, säger huvudförfattaren Ole Fröbert, professor vid Hjärtkliniken vid Örebro universitetssjukhus.

Studien är koordinerad av Uppsala Clinical Research Center (UCR), som är en enhet inom Uppsala universitet och Uppsala läns landsting. Studien omfattar 7200 patienter och är den första studien av utsugning av blodproppar vid hjärtinfarkt som är tillräckligt stor för att dra meningsfulla slutsatser om dödlighet och sjuklighet. Det är också den största randomiserade studien av en behandlingsteknik vid hjärtinfarkt som har gjorts någonsin. Studien är unik i sitt slag, där Sveriges välorganiserade sjukvård med nationella kvalitetsregister har varit en förutsättning för genomförandet.

– Tack vare våra offentliga register har studien genomförts med högsta tänkbara kvalitet till en marginell kostnad jämfört med en konventionell klinisk forskningsstudie. Den här typen av studie öppnar möjligheter för utvärdering av etablerade behandlingsformer som är viktiga för patienterna men saknar kommersiellt intresse, och kan bidra till att Sverige återtar sin roll som världsledande när det gäller kliniska prövningar, säger studiens ordförande och initiativtagare Stefan James, överläkare och docent vid UCR.

Studien är genomförd tillsammans med samtliga sjukhus i Sverige. Hälften av patienterna fick endast ballongbehandling och den andra hälften fick behandling genom utsugning av en blodpropp före ballongbehandling.

Resultaten visar att dödligheten 30 dagar efter operationen inte skiljer sig mellan grupperna. Det är inte heller någon skillnad mellan de två grupperna när det gäller risken för till exempel ny hjärtinfarkt, stroke eller komplikationer till behandlingen. Inte heller högriskgrupper såsom rökare, patienter med diabetes eller patienter med stora blodproppar har någon påvisad nytta av behandlingen. Internationella riktlinjer rekommenderar idag att patienter med akut hjärtinfarkt behandlas med utsugning av blodproppar, och hos patienter med stora blodproppar har det ansetts vara särskilt effektivt. Senare forskning har dock visat att utsugning av en blodpropp kan medföra risker för till exempel stroke eller blodpropp.

– Våra resultat visar att det går att suga ut blodpropparna riskfritt, men patienterna tycks inte hjälpta av det, säger Stefan James.

Referens: Fröbert, Lagerqvist et al, Thrombus Aspiration during ST- Elevation Myocardial Infarction – A Multicenter, Prospective, Registry-Based Randomized Clinical Trial, New England Journal of Medicine.

Om hjärtinfarkt:
Hjärtinfarkt orsakas av att en blodpropp stänger av blodflödet till ett av hjärtats kranskärl, vilket omedelbart leder till att en del av hjärtat får syrebrist och slutar fungera. Detta kan i sin tur leda till hjärtstillestånd eller bestående hjärtskada. Hjärtinfarkt behandlas med blodproppslösande läkemedel och ballongvidgning av det avstängda blodkärlet genom att en tunn plastslang förs upp till hjärtat via handleden eller ljumsken. Blodkärlet armeras sedan ofta med ett tunt metallrör för att hålla det öppet. Innan kärlet vidgas kan man genom en tunn plastslang suga ut de blodproppar som stängt kärlet. Syftet med detta är att ta bort proppen och inte bara splittra den med ballongen.

Om Swedeheart och TASTE:
Swedeheart är ett nationellt kvalitetsregister som drivs av läkare och sjuksköterskor med stöd av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Deltagande är frivilligt men alla patienter har möjlighet att avböja deltagande i nationella register. Registret fungerar på alla sjukhus i landet och alla patienter som genomgår ballongvidgning av hjärtinfarkt finns med. Swedehearts syfte är förbättra vården genom att registrera bakgrundsfaktorer, sjuklighet, blodprover och givna behandlingar. Sjukvårdshuvudmännen ger de ekonomiska och praktiska möjligheterna att göra detta. Data som insamlas i Swedeheart avidentifieras från personnummer och används för kontroll av vårdens kvalitet och för forskning. I TASTE (Thrombus Aspiration in ST-Elevation Myocardial Infarction in Scandinavia) studien har läkarna efter godkännande av etikprövningsnämnd tillfrågat patienter med hjärtinfarkt att delta i studien där behandling med eller utan användning av blodproppssugning slumpmässigt tilldelats.

De nya rönen presenteras idag vid den årliga konferensen ESC (European Society of Cardiology) i Amsterdam. Forskningen om hjärtstopp har under flera år fokuserat på att förbättra behandlingen genom att öka blodflödet under hjärtlungräddningen samt att sänka kroppstemperaturen för att minska hjärnskador och öka överlevnaden. Under senare år har intresset för mekanisk bröstkompression ökat och flera olika produkter har kommit ut på marknaden. Men det har saknats genomarbetade vetenskapliga studier av funktionen.

Efter en mindre pilotstudie i samarbete med det företag som utvecklat apparaten LUCAS för mekaniska bröstkompressioner påbörjades en omfattande klinisk studie 2008. I studien undersöktes 2589 patienter med hjärtstopp från sex ambulansområden i Sverige, Holland och England. De fördelades slumpmässigt till antingen en grupp som fick mekaniska bröstkompressioner defibrillering under pågående kompressioner eller en som fick traditionell behandling med manuella bröstkompressioner enligt gällande riktlinjer.

Patienternas överlevnad och neurologiska tillstånd följdes från fyra timmar efter hjärtstoppet till sex månader efter att de lämnat sjukhuset. Studien var utformad för att visa om överlevnaden efter fyra timmar blev bättre i gruppen som behandlades med mekaniska bröstkompressioner. Så blev inte utfallet, utan resultatet visar inga signifikanta skillnader mellan grupperna – båda grupperna överlevde i lika stor utsträckning och med lika gott neurologiskt tillstånd. Överlevnaden efter fyra timmar var lika hög (23.6% med mekanisk behandling, mot 23.7% med manuell). Andelen överlevande med bäst hälsotillstånd (enligt en skala där man bedömer neurologisk funktion) när de lämnade sjukhuset var 8.3 procent efter mekanisk behandling och 7.8 procent efter manuell. Motsvarande siffror efter sex månader var 8.5 procent mot 7.6 procent.

– Studien visar att mekaniska bröstkompressioner utan avbrott för defibrillering är lika bra som manuella. Våra resultat visar att metoden är säker och skyddar hjärnan lika bra, säger Sten Rubertsson, professor och överläkare vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.

Trots avsaknaden på signifikanta skillnader i överlevnad och hälsa kan mekanisk behandling i vissa fall vara att föredra.

– Att behandla i snabbåkande fordon kan utsätta ambulanspersonal för risker och att utföra långvarig manuell behandling är fysiskt ansträngande. Det är också en fördel i samband med hjärtstopp vid akut kranskärlsröntgen, säger Sten Rubertsson.

Om studien: I studien ingår 2589 patienter från sex ambulansområden i Sverige, Holland och England, 14 sjukhus och 770 ambulansmän. Från Sverige ingick patienter som vårdades inom intensivvården på Akademiska sjukhuset, Gävle sjukhus och Västerås sjukhus. Studien har planerats och letts av Sten Rubertsson vid Uppsala universitet, men i samarbete med och finansierat av företaget PhysioControl/Jolife AB, som står bakom LUCAS.

Apparaten har utvecklats av Jolife AB, ett mindre svenskt företag som senare köptes av PhysioControl.

– Tillsammans med Rwanda Development Board, som är landets utvecklingsmyndighet, kommer vi att bedriva master- och avhandlingsprojekt, säger professor Åke Grönlund, som fanns på plats vid invigningsceremonin. Vi kommer att utveckla IT-stöd för olika utvecklings­projekt inom i första hand eGovernment och landsbygdsutveckling. Masterutbildningen kommer att ske på plats i Rwanda genom att dels våra lärare tillbringar en del tid där, dels genom att mängden webbaserade lärresurser utökas. Doktoranderna är enligt Sidas modell “sandwichdoktorander” som tillbringar halva året i Örebro och den andra hälften i Rwanda.

15 miljoner och fem år
För informatiks i Örebro del omfattar avtalet 15 miljoner kronor under en första fas på fem år. Finansieringen bygger på stöd från Sida, dels till landet Rwanda, dels direkt till University of Rwanda. Sidas satsning är ett stort och långsiktigt uppbyggnadsprogram som kommer att sträcka sig över tio år, varav det nu startade är den första delen. Utöver informatik i Örebro deltar ett tiotal ämnen från flera svenska universitet; Göteborg, Umeå, Stockholm, SLU, KTH, Uppsala, Linköping, Lund och KI.

– Vi är glada att på detta sätt kunna bidra till Rwandas fortsatta utveckling och ser fram emot en lång period av spännande samarbete, säger Åke Grönlund.

Rwanda – ett fattigt land i snabb utveckling
Bilden av Rwanda i Sverige präglas fortfarande av det stora folkmordet för 20 år sedan. Mindre känt är att landet har utvecklats enormt under tiden därefter. Rwanda kan i många avseenden sägas vara det modernaste landet i Afrika. Man har under det senaste dryga decenniet haft en tillväxt på i genomsnitt över åtta procent per år (att jämföra med Sveriges ca en procent), korruptionsnivån är den lägsta i Afrika och bland de 25 procent bästa länderna i världen. Trots stor fattigdom är återuppbyggnadstakten hög och ett antal framgångsrika utvecklingsprocesser pågår för att förbättra exempelvis hälsovård, jordbruk och utbildning. Fattigdomen har minskat från 57 procent till 45 procent på fem år mellan 2006 och 2011, vilket är exceptionellt för Afrika. 80 procent av barnen går ut grundskolan och 90 procent av befolkningen omfattas av en grundläggande sjukförsäkring. Rwanda är också det första land i världen som har en majoritet av kvinnor i parlamentet.

Den 7 september inleder European Consortium for Ocean Research Drilling (ECORD) en två månader lång forskningsexpedition i Östersjön. Totalt ska sedimentprov tas från sju platser, och flera av borrningarna görs invid Sveriges kust; i Hanöbukten, utanför Landsort samt i Ångermanälven. Ombord på borrfartyget Greatship Manisha finns en internationell forskargrupp, som leds av forskningscheferna Thomas Andrén, Södertörns högskola, och Bo Barker Jørgensen, Aarhus Universitet i Danmark.

– Det främsta syftet med expeditionen och forskningsprojektet är att förstå Östersjöregionens verkligt långa miljöhistoria bättre, säger Thomas Andrén och fortsätter:

– Vi kommer borra på ett vattendjup upp till 450 meter. Borrkärnorna kommer att ge oss både detaljerad information om den tidigare klimatutvecklingen i regionen och om den skandinaviska inlandsisens variationer i utbredning under den senaste istiden.Proverna kommer även att kunna bidra till att förutse Östersjöregionens framtida respons på förändringar i klimatet.

Expeditionen genomförs inom ramen för Integrated Ocean Drilling Program (IODP) som är ett världsledande marint forskningsprogram och utgörs av ett samarbete mellan Japan, USA, ett konsortium av forskare från de europeiska länderna och Kanada. Till IODP är också Australien, Indien, Kina och Nya Zeeland knutna.

Media har inbjudits till en presskonferens där forskningscheferna Thomas Andrén och Bo Barker Jørgensen ger en översikt av expeditionen. Expeditionens projektledare Carol Cotterill vid British Geological Survey, Edinburgh, Skottland, kommer att ge mer information om projektets utmnande logistik.

Den 6-8 september sätter sig tolv lärare på skolbänken för att studera påväxt av organismer i olika typer av vattenmiljöer.

Kursen handlar om Virtue-projektet och det obligatoriska fältmomentet sker på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, Tjärnö. Med hjälp av nedsänkta rack med cd-skivor kan kursdeltagarna efter utbildningen lära ut naturvetenskap till ungdomar och barn i skolan.

– Jag hoppas kunna vara ute i fält oftare med eleverna och göra undersökningar som löper under längre tid. Jag vill använda Virtue för att utveckla undervisningen i naturvetenskap på skolan och i kommunen, säger Johanna Blom, lärare för årskurs 7-9 på Ytterbyskolan.

Undervisning om vattenmiljö och påväxt
Fältmomentet på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper innehåller föreläsningar om hur man bygger, sätter ut och tar upp Virtue-rack. Lärarna får undervisning om vattenmiljö, identifiering av påväxt och hur Virtues databas används. Dessutom förevisas akvarier och undervattensfarkoster.

– Jag har tidigare gått en kurs som hette ”Havet i klassrummet” på Göteborgs universitet och var mycket nöjd med den. Nu såg jag en kurs som jag tänkte kunde bli en slags fortsättning och temat verkade passa mig och min klass, säger Eric Bengtsson, lärare för en trea på Hammars skola i Kristianstad.

Vill sprida Virtue-projektet
Stefan Strandell, lärare i årskurs 7 på Katolska skolan läser kursen för att kunna arbeta med Virtue-projektet.

– Virute-projektet är en ny erfarenhet för mig. De kontakter som kursen ger hoppas jag också ska bidra till min och förhoppningsvis mina kurskollegors utveckling. Efter kursen hoppas jag att jag ska vara max förberedd för Virtuearbetet, säger Stefan Strandell.

Möjligt integrera olika ämnen
Men Virtue handlar inte bara om naturvetenskap. Det går också att integrera språk och samhällskunskap, musik och teater i arbetet med Virtueskivorna.
Mikael Olsson är ansvarig för projektet för Göteborgs universitets räkning och han stödjer pedagogerna i arbetet med Virtue.

– Det är en lättillgänglig och billig pedagogik som trots sin enkelhet kan kopplas till forskning och vardagsföreteelser, säger Mikael Olsson, universitetslektor vid institutionen för biologi och miljövetenskap.

Kursen, som är på 7,5 högskolepoäng, ges på kvartsfart och är till största del nätbaserad undervisning.

Två av kursens lektioner genomförs på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg och här får pedagogerna en inblick i hur de kan använda publika akvarier i sin undervisning och hur ett elevbesök på Sjöfartsmuseet Akvariet går till.

Se filmer om Virtue: http://www.science.gu.se/samverkan/skolkontakter/grundskolan/virtue/om-virtue/virtuefilmer/

Läs mer om Virtue:
www.virtue.science.gu.se
http://www.utbildning.gu.se/kurser/kurs_information/?courseId=LBIO08
http://www.science.gu.se/samverkan/skolkontakter/grundskolan/virtue/om-virtue/sa-jobbar-andra-med-virtue/

Ida Kollberg vid institutionen för ekologi, SLU, har skrivit en avhandling som handlar om hur ökad temperatur kan påverka populationstillväxten hos den röda tallstekeln (Neodiprion sertifer).

– De mest spännande resultaten pekar på att tallstekeln faktiskt missgynnas av högre temperaturer, säger Ida Kollberg. Att det kan bli precis tvärtom mot vad som befaras beror på att jag inte bara studerat själva skadeinsekten utan också hur samspel med värdväxten och naturliga fiender påverkas av varmare temperaturer.

Plötsliga massförökningar, så kallade utbrott, är kopplade till de reglerande mekanismer som vanligtvis håller tallstekelpopulationerna i schack. Exakt hur regleringen går till är inte helt klarlagt, men smådäggdjur (t.ex. sorkar och möss) som äter pupporna verkar vara betydelsefulla.

Populationsstorleken bestäms också till stor del av larvöverlevnaden som beror dels på barrens födokvalité, dels på aktiviteten hos naturliga fiender.

– Larvernas födokvalité är särskilt intressant, påpekar hon. Tallbarr innehåller kådämnen som försvarar tallen mot skadeinsekter.

Larverna har dock anpassat sig till att äta de annars ganska giftiga tallbarren genom att separera de skadliga ämnena i barren från de nyttiga. De skadliga ämnena lagras i särskilda fickor och larverna använder dem i sin tur mot naturliga fiender genom att larverna spottar upp en klibbig avskräckande kåddroppe när de känner sig hotade. 

Ida Kollberg undersökte temperaturens betydelse för larvernas och puppornas överlevnad i klimatrum vid 15°C och 20°C, för att efterlikna klimatet i nuläget och framtiden. I fält utnyttjades den naturliga temperaturvariationen på olika lokaler längs en nord-sydlig gradient i Sverige.

I regel överlevde larverna sämre, men pupporna bättre, i höga temperaturer. Larver, som åt på barr med mycket kådämnen, klarade sig sämre i de högre temperaturerna jämfört med larver, som åt på kådfattiga barr. Det kanbero på att larverna ökade sitt födointag när det blev varmare så att de inte klarade av att separera bort alla de giftiga kådämnena. Effekten förstärktes sannolikt av att naturliga fiender var mer aktiva vid de högre temperaturerna och att larver som åt kådrika barr av någon anledning var ett lättare byte, enligt Ida Kollberg.

Smådäggdjur åt färre puppor när det var varmt, på grund av lägre ämnesomsättning, och därmed minskad aptit. I öppna habitat, där det fanns få gömställen för smådäggdjuren åt de också färre puppor, och allra minst var predationen under soliga, torra dagar.
Hur tallstekelns populationstillväxt sammantaget påverkas av ett varmare klimat studerades med hjälp av en matematisk modell. Resultaten visar att risken minskade för utbrott på grund av den höga larvdödligheten i de högre temperaturerna, trots att smådäggdjuren då inte åt lika mycket puppor.

– Utbrottsrisken borde alltså, med tanke på predationen av puppor, vara störst i öppna tallbestånd med få gömställen för smådäggdjur och under torr väderlek, men det visade sig att larvernas minskade överlevnad vid höga temperaturer ändå spelar störst roll, sammanfattar Ida Kollberg.

FAKTA
Avhandlingen
Pressbilder Foto: Christer Björkman, SLU 
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges)
Röda tallstekelns larver har svårare att överleva vid höga temperaturer, vilket gör att problemen med massutbrott kan komma att minska i ett varmare klimat. Foto: Christer Björkman, SLU  [Ref 4]
Röda tallstekelns larver försvarar sig mot sina fiender genom att spotta upp en droppe giftiga kådämnen. Foto: Christer Björkman, SLU  [Ref 5]

Perspektivet på hur vi ser på risken av en förstärkande återkoppling mellan klimatet och den upptinande arktiska permafrosten (frusen jord) behöver breddas. Det understyker två nya artiklar i Nature Geoscience och PNAS. Vid upptining och nedbrytning av organiskt kol som tidigare varit fastfryst i permafrosten kan växthusgaser skapas som förstärker den globala uppvärmingen. Örjan Gustafsson vid Stockholms universitet, medförfattare av bägge studierna, föreslår att vi kan nå en ökad kunskap kring de många olika återkopplingsmekanismerna från permafrostkolet genom att beakta kopplingarna mellan de storskaliga kol- och vattenkretsloppen. Det är dessa mekanismer som ofta, men inte alltid, kan leda till en förstärkning av klimatuppvärmningen.

Ungefär hälften av allt organiskt kol som finns i jordar över hela världen finns i den arktiska permafrosten. Det är dubbelt så mycket som det kol som i dag existerar som koldioxid i atmosfären. Olika modeller föreslår att återkopplingseffekten på permafrostkolet av en klimatuppvärmning skulle leda till frigörelse av 10-500 miljarder ton kol, vilket skulle motsvara en förhöjning av koldioxidhalten i atmosfären på 1-60 procent – om allt kol ombildas till koldioxid.

Artikeln i Nature Geoscience, författad av Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Stockholms universitet och Jorien Vonk, disputerad vid Stockholms universitet och nu verksam vid Utrecht University i Nederländerna, pekar dock på att dessa modelluppskattningar är baserade på en mängd väldigt stora och förenklande antaganden.

– Modellerna antar exempelvis att kol bara frigörs från det ytlager av permafrostjorden som tinar och fryser om varje år. Plötsliga utsläpp genom vegetationsbränder och erosion har inte beaktats. Vidare så antar vanligen modellernas uppskattningar en fullständig omvandling av det upptinade organiska materialet till koldioxid och metan inom ett par hundra år, samt att detta endast sker stationärt på platsen där upptiningen sker, säger Örjan Gustafsson.

Vonk och Gustafsson menar att vattenburen horisontell transport av den upptinade permafrostjorden – som organiska makromolekyler och små partiklar genom bäckar, floder, sjöar och kustvatten – kan leda till omvandling och frigörelse av växthusgaser upp till tusentals kilometer från platsen där den ursprungliga upptiningen skedde.  

– En del av det upptinade och förflyttade permafrostkolet kan också sedimentera och begravas i sjö- och havssediment och därigenom minska det förväntade utsläppet av växthusgaser till atmosfären, säger Jorien Vonk.

Resonemanget stöds av en artikel i PNAS, publicerad av Vonk och Gustafsson med kollegor från Schweiz, Ryssland, Storbrittanien och Sverige, som visar att den vattenburna mobiliseringen av urgammalt permafrostkol har ökat över hela euroasiatiska arktis.
Forskarlaget har använt en ny teknik som isolerar källspecifika organiska molekyler/ämnen för att mäta kol-14 signalen i kol från olika delar i permafrostkomplexet, integrerat från de enorma avrinningsområdena av de stora rysk-arktiska floderna där provtagning skett vid flodernas mynningar.

– Genom denna teknik fann vi stora åldersskillnader på upp till 13 000 år för lignin och växtvaxlipider, två grupper av vanligt använda markörer av organiskt material/kol från jordar. Denna observation utmanar den vanliga uppfattningen att frigjort terrest kol, det vill säga kol från land, har liknande ålder och uppehållstid i systemet innan fastläggning i sedimenten, säger Örjan Gustafsson.

Studiens resultat visade också att åldrarna på de terresta markörerna följer avrinningsintensiteten och geografiska parametrar mellan flodernas avrinningsområden. På så vis så minskade åldern av ungt kol från ytjordar (spåras av lignin) med ökad flodavrinning emedan gammalt kol, permafrost, (spårat av växtvaxlipider) blev äldre i områden som bara delvis täcks av permafrost.

– Dessa korrelationer och kopplingar över kontinentskalan är fascinerande eftersom de ger ny insikt om att kol från ytnära och djupare permafrost i Arktis har olika frisläppningsmekanismer, säger Örjan Gustafsson.

Ny kunskap om de olika frigörelseprocesserna för olika arktiska kolpooler bidrar till att avmaskera trenderna i upptining och frigörelse av kol från permafrosten.

– Det råder inga tvivel om att upptining av permafrostkol i Arktis är en konsekvens av ett varmare klimat. Men trots det finns ett stort behov av en ökad förståelse för hur det arktiska systemet reagerar i syfte att bättre kunna förutsäga omfattningen av den förstärkande effekten av ett varmare klimat, säger Örjan Gustafsson.

Artiklar:
J.E. Vonk, Ö. Gustafsson Permafrost-carbon complexities Nature Geoscience 6, September 2013 (embargoed until Aug 29, 1pm CET)

X. Feng, J.E. Vonk, B.E. van Dongen, Ö. Gustafsson, I.P. Semiletov, O.V. Dudarev, Z. Wang, D.B. Montluçon, L. Wacker, and T.I. Eglinton Differential mobilization of terrestrial carbon pools in Eurasian Arctic river basins PNAS published online before print on August 12, 2013, doi: 10.1073/pnas.1307031110

Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet. De har intervjuat specialister på Arbetsförmedlingen, som arbetar just med funktionshinderkodning.

– Idag räcker det inte att ha rätt utbildning och relevant arbetslivserfarenhet för att få ett jobb. Du måste också ha rätt attityd och uppträdande, säger Ida Seing. Vem du är som person är allt viktigare än vad du kan.

Social kompetens, flexibilitet, effektivitet och samarbetsförmåga är sådana viktiga egenskaper. Att inte besitta dem i tillräcklig grad kan helt enkelt utgöra ett funktionshinder.

Koder för olika typer av funktionshinder är till exempel ”psykiskt funktionshinder” och ”socialmedicinskt funktionshinder”. Exempel på det senare är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir ”ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet”, skriver de två forskarna.

Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.
Funktionshinderkodningen uppfyller också ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.

– För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att ”putsa på individen”, som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV.

– Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.
Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande. ”

Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?…En liten grupp ja-sägare…jag tycker att alla människor borde få vara med”, ”Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden”, som några av dem säger.

De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en ”normalitetsförskjutning” i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: ” Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko”, som en arbetspsykolog uttrycker det.

Ida Seing arbetar nu på en studie om arbetsgivares roll vid långtidssjukskrivna som återgår i arbete. Hon samarbetar bl. a. med forskare i Toronto.

Artikeln som hon skrivit tillsammans med Kerstin Jacobsson heter ”En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder” och har publicerats i tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv.

– Forskningen på området är angelägen, dels för att minska patientlidande och korta vårdtiderna och dels för att förbättra arbetsmiljön för personalen, säger Helén Olsson, doktorand.

Helén Olssons forskning visar att en trygg, drogfri miljö där det ges möjlighet till förtroendefulla relationer mellan personal och patienter, ger möjlighet till förändring och utveckling hos patienterna och minskar risken för våld inom rättspsykiatrisk vård.

Och tvärtom finns en grogrund för aggressivitet och våld om patienterna möts av en icke- kommunikativ personal med en negativ eller avvisande inställning. Den psykiska miljön påverkas av ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan patienter och personal.

Forskningen som visar att relationer och samspel på en rättspsykiatrisk vårdavdelning är av stor betydelse, bygger på intervjuer med både rättspsykiatriska patienter och med personal.

Resultatet visar att det finns en stor samstämmighet mellan patienter och personal om vad de anser bidrar till minskad risk för våld och vad som gynnar återhämtningsprocesser. En trygg miljö, fri från droger, aggressivitet och våld, bidrog till en minskad våldsrisk och gynnade på samma gång patienters vändpunkter mot återhämtning.

– En förtroendefull relation med en personal i kombination med en trygg miljö, bidrog till att finna ro och att få möjligheter till reflektion. Det medverkade till att patienten började utveckla nya, mer ändamålsenliga förhållningssätt, både till sig själv och till sin omgivning, säger Helén Olsson.
Avhandlingen ”Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården – Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning” försvaras 6 september vid Mittuniversitetet i Sundsvall.