Järn är vår viktigaste metall. Utan god tillgång till järn vore vår teknologi otänkbar. Största delen av Jordens massa består av järn, men rent järn är sällsynt i naturen. Vi utvinner det i stället från järnmalmer, särskilt från järnoxider som blodsten och magnetit.

Hur kom järnmalmen till?
Den viktigaste typen av järnmalm kallas BIF (Banded Iron Formations). De flesta BIF är 1,8–3,5 miljarder år gamla och tros ha bildats genom att fritt syre har fällt ut vattenlösligt järn i havet som olösliga järnoxider. Men syrehalten i atmosfären var mycket låg vid periodens början, och denna process skulle heller inte förklara varför dessa bergarter är så tydligt skiktade. Därför har man föreslagit att oxideringen i stället skulle ha skötts av mikrober utan medverkan av fritt syre. Men detta har varit svårt att visa, eftersom ingen känd bildning av BIF sker i nutiden.

Fossila bakterier vittnar
En “bara” två miljoner år gammal BIF-liknande järnmalm på ön Milos i Egeiska havet har nu gett en ingång till frågans lösning. De svenska forskarna har tillsammans med ett internationellt forskarlag analyserat malmen och kommit fram till att den bildades i vatten som var fattigt på syre och rikt på lösligt järn. Detta liknar de förhållanden som rådde för tre miljarder år sedan. I de röda skikten såg de ett komplicerat nätverk av trådar och celler inbäddat i ett hölje av blodsten. De tolkade detta som fossil av bakterien Rhodomicrobium som byggde upp de järnhaltiga lagren. I nutiden är dessa mikrober kända för att binda solenergi genom fotosyntes, men till skillnad från de gröna växterna bildar de därvid inte fritt syre utan oxiderar järn.

Kan vi nu med säkerhet säga att de flesta av världens järnmalmer har bildats av bakterien Rhodomicrobium? Det är nog för tidigt, men malmen på Milos visar i alla fall att en sådan mikrob är fullt kapabel att bygga upp en bandad järnmalm av den sort som kunde bildas redan för tre miljarder år sedan. Bakterien behöver inget fritt syre och bildar heller inget sådant, den bygger upp lager av järnoxider, och de regelbundna uppblomningar som kännetecknar de flesta mikrobsamhällen kan förklara den täta skiktning som är så typisk för en BIF.

Den lilla grekiska ön kan ha gett oss några viktiga pusselbitar för att förstå inte bara hur värdefulla järnmalmsfyndigheter kom till utan även hur livsförhållandena tedde sig på jorden för miljardtals år sedan.

Fakta om Naturhistoriska riksmuseet
Genom att vara en arena för kunskap, upplevelser, samtal och debatt vill vi bidra till att öka allas kunskap om vår gemensamma miljö och natur samt bidra till att påverka och förnya landets miljö- och naturvårdsarbete. Våra samlingar utgör ett fantastiskt arkiv med närmare tio miljoner föremål.

Urinvägsinfektioner är en av de vanligaste sjukdomarna och drabbar drygt hälften av alla kvinnor någon gång i livet och 25 procent av dessa får upprepade infektioner. Kvinnor i klimakteriet har ökad risk för återkommande urinvägsinfektioner, vilket satts i samband med de låga östrogennivåerna.

Urinblåsans insida kommer först i kontakt med de bakterier som orsakar infektion. Den är klädd med epitelceller vars två huvudsakliga funktioner är att skydda underliggande vävnad mot infekterande bakterier som kan finnas i urinen och att producera kroppseget antibiotikum, antimikrobiella peptider. Hos kvinnor i klimakteriet är slemhinnan skör och ibland skadad med det yttersta cellagret löst fäst vid celler i djupare vävnad. De antimikrobiella peptiderna som produceras av dessa epitelceller fungerar som kroppens frontlinjesoldater. De reagerar snabbt om de utsätts för invaderande bakterier och dödar bakterierna innan de hinner föröka sig.

I den aktuella studien gav forskarna kvinnor som genomgått menopaus lokalbehandling med östrogen under två veckor och undersökte de celler som utsöndrades i urinen. De fann att östrogen förstärkte epitelcellskiktets skyddseffekt på två olika sätt. Dels ökade östrogen mängden antimikrobiella peptider, dels stärktes cellernas förmåga att fästa till varandra, läka skadad slemhinna och förbättra barriären mot den underliggande känsliga vävnaden.

– Kvinnor i klimakteriet har låga östrogennivåer och därför också låga nivåer av antimikrobiella peptider och dessutom skadad slemhinnan i urinvägarna. Det gör att bakterierna kan föröka sig och tränga in i den djupare vävnaden, där de kan gömma sig till dess de orsakar en ny urinvägsinfektion. Genom att lokalbehandla postmenopausala kvinnor med östrogen stärker man slemhinnan och ökar det egna försvaret mot infektioner, säger Annelie Brauner vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, ansvarig för studien.

Studien har finansierats av anslag från Vetenskapsrådet, ALF-medel, Karolinska Institutets stiftelser och Cancerfonden.

Publikation: “Estrogen Supports Urothelial Defense Mechanisms”, Petra Lüthje, Hanna Brauner, Nubia L. Ramos, Amanda Övregaard, Regine Gläser, Angelica Lindén Hirschberg, Pontus Aspenström, Annelie Brauner, Science Translational Medicine, online 19 June 2013.

De allra flesta som går i jobb- och utvecklingsgarantin har deltagit i jobbsökaraktiviteter med coachning, men arbetsgivarkontakter är inte lika vanligt.

Tre av tio som nått fas tre (sysselsättningsfasen) har t.ex. inte haft arbetsplatsförlagda aktiviteter eller arbetsmarknadsutbildning tidigare under programmet.

– Arbetsplatsförlagda moment ingår i programmet och den höga andelen av fas tre-deltagarna som inte haft det förvånar, säger Sara Martinson som är en av rapportförfattarna. Många i fas tre har också uttryckt att de tidigare i programmet saknat hjälp att hitta praktikplats och söka arbeten.

Endast fyra av tio fas tre-deltagare tycker att aktiviteterna i fas ett och två av programmet var anpassade till deras behov. Programmets aktivitetsnivå är också lägre än förväntat, få når upp till heltid.

Många nöjda med sin sysselsättningsplats
Av dem som har en sysselsättningsplats i fas tre är 75 procent nöjda och tycker att uppgifterna är meningsfulla. De som går i fas tre men saknar sysselsättningsplats är mindre nöjda. Av deltagarna i fas tre är ungefär hälften nöjda med programmet som helhet.

De som deltagit i aktiviteter hos Arbetsförmedlingen tidigt under programmet lämnar arbetslösheten något snabbare än dem som vid samma tidpunkt varit hos en kompletterande aktör.

Efter ett år motsvarar skattningen 3 procents längre arbetslöshetstid eller cirka 9 dagar, för arbetssökande som deltagit hos en kompletterande aktör jämfört med dem som fått vanlig förmedlingsservice inom garantin, samt i vissa fall plats hos kompletterande aktör i ett senare skede. För båda grupperna tar det dock i genomsnitt lång tid att komma i arbete.

I rapporten studeras 250 000 individer som började programmet mellan juni 2007 och april 2012. Två telefonenkäter har genomförts med deltagare i fas tre, en 2011 och en 2012.

Om rapporten
IFAU-rapport 2013:12 Jobb- och utvecklingsgarantin – Vilka deltar, vad gör de och vart leder det?

En ny, omfattande rapport från Socialstyrelsen om barns och ungas hälsa visar att tonåringar och unga vuxna i Sverige mår psykiskt sämre än jämngamla i andra västländer.

En annan rapport som ingår i en ny socialförsäkringsutredning visar att antalet allvarliga självmordsförsök bland 19 till 23-åringar med aktivitetsersättning har ökat från 115 per år till 460 per år i Sverige under 1995-2010. Samtidigt ökade antalet fullbordade självmord i åldersgruppen från 10 till 45.

Även andelen som försökte att ta sitt liv bland unga utan aktivitetsersättning ökade.

För att bryta trenden intensifieras nu forskningen om vilka faktorer som kan förebygga psykisk ohälsa och risk för självmord.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet kan i en studie på 1 136 527 svenska män visa att det finns ett samband mellan träning hos yngre individer och minskad risk för självmordsbeteende senare i livet.

– En sämre fysisk kondition vid 18 års ålder, mätt som testresultatet på träningscykel från mönstringstillfället, kan kopplas till en 1,8 ggr ökad risk för självmordsförsök i vuxen ålder, säger Margda Waern, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Studien visar att riskökningen var synlig så länge som 42 år efter mönstringstillfället.

Det är tidigare visat att fysisk träning påverkar hjärnans funktioner mycket positivt, till exempel får man fler nervceller av fysisk träning.

– Tonåren utgör en kritisk period i hjärnans utveckling då bland annat den sociala och emotionella förmågan etableras. Därför var det viktigt att göra en större studie om konditionens betydelse för självmordsbeteende i denna åldersgrupp, säger Maria Åberg, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett studien tillsammans med professor Margda Waern.

I studien, som omfattar samtliga svenska män födda mellan 1950 och 1987 som genomfört den tidigare obligatoriska mönstringen, har forskarna jämfört resultat från fysiska tester vid mönstringen med nationella sjukdoms- och dödsorsaksregister.

Genom att specialgranska de omkring 340 000 bröder som ingick i studien har forskarna kunnat studera hur ärftliga faktorer och uppväxtmiljö påverkar sambanden.

Forskargruppen har i en uppmärksammad studie som publicerades 2012 visat att en god kondition som tonåring också kan kopplas till minskad risk för svår depression senare i livet.

– Men även när vi exkluderar individer som drabbats av svår depression i samband med ett självmord eller självmordsförsök kvarstår kopplingen mellan dålig kondition och ökad risk för självmordsbeteende, säger Margda Waern.

Man vet sedan tidigare att i högre åldrar är depression den vanligaste orsaken till självmordsförsök och fullbordat självmord, medan bilden hos yngre är mer komplex och involverar även andra faktorer.

– En teori kan vara att hjärnan blir mer motståndskraftig mot olika typer av stress om man är fysiskt aktiv, säger Maria Åberg.

Forskarnas menar att fysisk träning bör utvärderas i självmordsförebyggande projekt för  ungdomar.
De nya rönen får stöd i tidigare tvärsnittsstudier där tonåringar intervjuats om sin kondition kopplat till risken för självmordstankar.

Artikeln Cardiovascular fitness in early adulthood and future suicidal behavior in men followed up to 42 years publiceras i Psychological Medicine.

– Projektet Shared Space och perceptuella/kognitiva funktionsnedsättningar, handlar om hur vi gör gemensamma trafikytor eller trafikrum tillgängliga för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, berättar professor Torbjörn Falkmer, anställd vid både Hälsohögskolan i Jönköping och vid Curtin University i Perth, Australien.

Vårt uppträdande i trafiken kan kopplas till sociala interaktioner och att förutsäga andra trafikanters intentioner är avgörande för säkerheten. En sådan förutsägelse bygger på att man som trafikant kan förstå och ha en inlevelse i andra trafikanters intentioner genom att studera deras beteenden.
 
– Hos personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan förmågan att förutsäga andra trafikanters intentioner vara kraftigt nedsatt vilket kan ge problem vid förflyttning i ”shared space”-områden, förklarar Torbjörn Falkmer.

– Problemet är att vid planering och byggande av shared spaces, som sprider sig i snabb takt genom Sveriges kommuner, har man inte tagit tillräcklig hänsyn till människor med kognitiva och perceptuella funktionsnedsättningar. Hur ska personer med kognitiva nedsättningar förflytta sig säkert och hur ska synskadade orientera sig på denna yta och samtidigt kommunicera med andra trafikanter?

”Shared space” eller trafikrum för alla är en företeelse som växer sig allt starkare både i Sverige och internationellt. Det finns till exempel gångfartsområden eller gågator som ger möjlighet att förflytta sig på hela ytan, och därmed är man inte hänvisad till gångbana eller körbanekant. Här gäller fordonsförares väjningsplikt mot gående. Begreppet ”shared space” har således i sig ingen koppling till trafikreglerna utan till lösningarna, och regler kan variera från plats till plats. ”Shared space” är en yta där fordon, cyklister och övriga oskyddade trafikanter ska dela utrymme och samsas.

– Transportpolitiska mål talar sedan länge om att i alla delar göra transportsystemet tillgängligt för alla, oavsett funktionsnedsättning. Det här projektet kommer därför att ge ny kunskap som kan tillämpas vid stadsplanering, menar Torbjörn Falkmer.

Projektet inleds hösten 2013.

 – Vi vill att människor ska må bättre genom en snabbare rehabilitering och ökad rörlighet i jämförelse med en steloperation, säger Matts Andersson, grundare av Ortoma AB.

För människor med kroniska smärtor i ländryggen handlar det ofta om att en eller flera ryggdiskar har tryckts ut från sin placering mellan ryggkotorna. Den vanligaste lösningen för att behandla smärtan är en steloperation, det vill säga att kotorna fixeras i varandra. Dock är det en operation som påverkar rörligheten för patienten.

I dag finns det ryggdiskproteser tillverkade av titan. Matts Andersson beskriver dock ett sådant ingrepp som en långsam steloperation. Istället vill hans medicintekniska företag Ortoma skapa ryggdiskproteser som dels ska vara individualiserade men också tillverkade i ett biologiskt textilt material.

– Vi vill att människor ska må bättre genom en snabbare rehabilitering och ökad rörlighet i jämförelse med en steloperation. Med en ryggdiskprotes i ett mjukt material kommer vi närmare originalet och därmed blir förutsättningarna bättre för patienten, säger Matts Andersson vars forskning sker i nära samarbete med ortopeder på Sahlgrenska Universitetssjukhus. 

Hittat rätt material
Det var efter försök att skapa individualiserade ryggdiskar i hårda material som idén att skapa disken i textil föddes. Via en tidningsartikel om försök att sticka en motorhuv i Textilhögskolans trikålabb fick Matts Andersson kontakt med Smart Textiles. Nu har projektet kommit så pass långt att de har funnit ett material som står emot det tryck som uppstår i ryggen. 

– Nu letar vi efter en fabriksmetod som kan tillverka disken, säger han lite hemlighetsfullt.
Därefter ska prototyper produceras och tas tillbaka till testmiljön.

– För ett medicintekniskt företag är det en lång väg till marknaden. Det krävs oerhört många tester och därmed mycket pengar för att produkten slutligen ska kunna användas på människor. All medicinteknisk utveckling bygger på uthållighet.
 
Fakta: ryggdisk
Mellan varje kota i ryggraden sitter det ryggdiskar. Ryggdisken består av en geléliknande kärna (nucleus) och omges av ett bindvävshölje (annulus).

Smart Textiles är en forskningsmiljö vid Högskolan i Borås som för samman forskning, näringsliv, institutioner och offentlig sektor för att finna framtidens lösningar idag. Med ett heltäckande erbjudande med allt från grundforskning till prototypframtagning är Smart Textiles den självklara partnern när en textil idé ska förverkligas eller ett behov mötas med textil teknik.  

I ett nytt tvärvetenskapligt forskningsprojekt vid Luleå tekniska universitet testas positiva effekter av att smörja järnvägsräls. Forskningen ska pågå i två år och genomförs i samarbete med bl. a Trafikverket och LKAB. Den väntas ge minskade kostnader genom lägre friktion och förslitning på spår och hjul, samt att reducera buller från tågens framfart.

– Fuskar du och inte sköter om din bana så bryts den ner väldigt fort. Trafikverket vill ha ut mer järnväg för pengarna och det här är ett sätt att få ner skador på rälsen, säger Matthias Asplund som är industridoktorand vid Trafikverket och forskare inom Avdelningen för drift, underhåll och akustik vid Luleå tekniska universitet.

Det är inte enbart tyngden och därmed trycket av tåget mot rälsen som är problemet utan det är friktionen som river sönder rälsen och det gäller även hjulen, exempelvis på LKAB:s malmtåg. Forskningsprojektet som finansieras till ungefär lika delar av Trafikverket och LKAB har just startat och Luleå tekniska universitet med dess järnvägstekniska centrum (JVTC) har en huvudroll i projektet. Det omfattar även tester av buller och vibrationer från järnvägstrafik.

– När man pratar om höghastighetsjärnväg så är det ljudet som är problemet och det var därför vi var så fokuserade på att titta på ljudet samtidigt som vi gör tester om förslitning av räls och hjul, säger Matthias Asplund.

Universitetet och JVTC har en utvecklingsstation med en teststräcka i Sävast, några mil nordväst om Luleå, där ljud och friktionstesterna genomförs. Teststräckan är en raksträcka i anslutning till en kurva och smörjan sprids ut på rälsen ungefär tre kilometer åt vardera håll. På sträckan finns även en hjulprofilmätare som ger svar på vilket hjul som alstrar ljuden när tåget kör förbi.

En smörjstation som drivs med både vind och solenergi har nyss monterats på sträckan. Via munstycken på de båda rälsparen fördelas smörjan ut över spåren, en smörja som i konsistensen är mer som olja än som fett.

– Smörjningen pumpas ut på banan genom fyra spridare som är monterade på utsidan av rälsen. När ett hjulpar i ett tågset passerar pumpas smörjning ut, vilket hjulen i sin tur tar med sig och fördelar, säger Johan Casselgren, forskare inom Avdelningen för strömningslära och experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet.

Studien vars svenska del har letts av Henrik Gréen, läkemedelsforskare vid Linköpings universitet och Elisabeth Åvall-Lundqvist, onkolog vid Karolinska Institutet, är inriktad på neuropati. Det är en åkomma som börjar med känselbortfall i fingrarna och i värsta fall gör patienten rullstolsburen.

Forskarteamet har analyserat DNA-prover från tidigare studier av 144 kvinnor av europeisk härkomst som alla led av äggstockscancer och hade fått identisk behandling med paklitaxel, men hade olika svåra biverkningar. Sammanlagt bestämdes 660 000 genetiska varianter hos varje patient. Resultaten publiceras nu i tidskriften Journal of Medical Genetics.

– I detta material har vi hittat ett antal genetiska varianter som är associerade med neuropati. Många är lokaliserade till generna i den så kallade EPHA-familjen, som är involverad i styrningen av nervcellernas tillväxt och reparation av nervskador. Patienter som har någon av dessa varianter löper större risk att få svåra biverkningar, säger Henrik Gréen.

Resultaten är konfirmerade genom statistisk jämförelse med en annan studie. När alla fakta är på bordet räknar han med att forskningen bör kunna få snabbt genomslag kliniskt eftersom det handlar om cytostatika som redan är i bruk.

På kliniken kommer då patienten att kunna lämna ett blodprov, helst innan behandlingen påbörjats. Provet analyseras för att bestämma relevanta genetiska variationer. Om detta visar att risken är stor för biverkningar kan läkaren välja en annan typ av cytostatika eller en mildare dosering och noga övervaka utvecklingen.

– Vi värderar våra fynd väldigt högt. Vi är den andra forskargrupp i världen som har kunnat visa dessa kopplingar mellan specifika gener och hög risk för neuropati, säger Henrik Gréen.
Gruppens resultat är ett nytt steg inom så kallad personaliserad medicin, ett område som på senare år växt fram inom bland annat cancerforskningen och psykiatrin.

Artikel: Genome-wide association study identifies ephrin type A receptors implicated in paclitaxel induced peripheral sensory neuropathy av L J Leandro-Garcia, L Inglada-Pérez, G Pita, E Hjerpe, S Leskelä, C Jara, X Mielgo, A Gonzáles-Neira, M Robledo, E Åvall-Lundqvist, H Gréen, C Rodríguez-Antona. Journal of Medical Genetics online first 17 juni 2013.
Kontakt:

– Forskning om personlighet har traditionellt sett fokuserat på beteendemönster, även om världsbilden är lika grundläggande för personligheten. Hittills har forskning om våra olika världsbilder varit fragmenterad och osystematisk, säger Artur Nilsson.

Hans resultat visar bland annat att personer som tillskriver människan ett inneboende värde tenderar att betona vikten av fantasi och nytänkande inom vetenskapen, samt jämlikhet och omhändertagande inom moraliska och politiska frågor. De som ser det som att människan uppnår ett värde i relation till yttre normer tenderar att betona vikten av objektivitet och disciplin, samt objektivitet och tradition.

– Vi lever alla med en världsbild, men vi är inte alltid medvetna om att den finns. Kunskap om världsbilder kan hjälpa oss att bättre förstå oss på hur de formar våra liv och varför konflikter mellan världsbilder är så emotionellt laddade och besvärliga, säger Artur Nilsson.

Forskarna har använt beräkningsmodeller av olika karaktär; från enkla ekologiska modeller av torsk till mer komplexa flerartsmodeller av näringsväven i centrala Östersjön.
¨
När forskarna jämförde resultaten från de olika modellerna blev det tydligt vilken ekologisk process som ger stora skillnader i beräknade framtida torsknivåer och hur osäkra dessa är. I torskens fall är det knutet till vad och hur mycket den äter.

– Modeller som inte tar hänsyn till att torsken påverkas av vad den äter, ger både kraftigt fluktuerande torsknivåer och väldigt stora intervall av möjliga framtida nivåer på torsk. Det gäller till exempel för rena torskmodeller och vissa flerartsmodeller, säger Anna Gårdmark, forskare vid SLU och en av författarna till studien.

Studien pekar på att ökad kunskap om de ekologiska processerna kan göra beräkningar av mängden torsk väsentligt mer träffsäkra. Studien visar också att forskarna, trots osäkerheter och skillnader mellan modeller, kan identifiera vilka resultat som förenar dem. Det är en grundförutsättning för rådgivning angående framtida förvaltning av fiske efter torsk.

– Vi ser fördelarna med att använda många modeller för att ta fram slutsatser som är gemensamma för olika ekologiska processer och olika framtida klimat. Fokus kan då flyttas från vilken modell som förvaltningen bör använda, till vilka åtgärder som kan göras utifrån den samlade kunskapen, säger Anna Gårdmark.

Therese Fleetwood och Felicia Joneby heter de två KTH-studenterna som skrivit ett kandidatarbete inom ämnet medieteknik, då med inriktning svenska polisers twittrande.

– Vår primära avsikt med detta arbete har varit att undersöka vad som händer när privatpersoner får tillgång till myndigheters insamlade information. Polisen hanterar som bekant en stor del sekretessbelagd information, säger Therese Fleetwood.

Hon tillägger att detta är intressant då polisen i syfte att få tag på personer både har twittrat ut fotografier från pågående förundersökningar, men också signalement.

Till att börja med upptäckte hon och studentkollegan att det mest framträdande var att polisens twittrande kunde delas upp i två kategorier. Inofficiella och officiella polistwittrare.
De senare har fått twittrandet godkänt och sanktionerat av en polismyndighet och på så vis att de också fått avsatt arbetstid för att ägna sig åt detta.

– Ofta handlar det om ett par timmar i veckan på betald arbetstid. Det visade sig dock snarast handla om två timmar per arbetsdag, vilket innebar att twittrarna jobbar med att förbättra bilden av sin arbetsgivare gratis på sin fritid, säger Therese Fleetwood.

Det är också just det som driver polistwittrarna. Att putsa upp bilden av poliserna och deras arbetsituation.

– De twittrande poliserna drivs av att synliggöra sitt arbete för allmänheten, och förbättra synen på polisen. Allmänhetens bild av polisen har många fått från medierna, och det är oftast en negativ bild. Människor har en massa åsikter men kanske inte vet lika mycket, och poliser har ett yrke som berör och upprör. De twittrande poliserna vill ge sin egen version av vad som händer, säger Therese Fleetwood.

Det faktum att det finns två olika typer av polistwittrare – inofficiella och officiella – ser hon som lite utav ett problem.

– Som följare kan man inte se skillnad på vem som är officiell eller inofficiell twittrare. Det borde framgå tydligare. Majoriteten av poliserna ser sin yrkesroll som avsändare, med andra ord ”närpolischefen Södermalmspolisen” eller ”insatschefer Polisen Västerort”. Det är dock intressant att vissa av poliserna har sina egna förnamn + efternamn som användarnamn på Twitter vilket går emot deras intervjusvar där de ser yrkestiteln som avsändare, säger Therese Fleetwood.

Det finns även två andra grupper twittrarna kan delas upp i.

– Dels har vi den sociala polistwittraren. Som använder sig av humor och har stenkoll på vilka följare som hon eller han har. Dels har vi den strategiske polistwittraren, de som främst redovisar vad som hänt. Utan humor. Har färre följare, och mindre kommunikation med omvärlden. Båda behövs, för att täcka in hela spektrumet, säger Therese Fleetwood.
Hon efterlyser dock att polismyndigheterna tydliggör hur sociala medier ska användas av poliserna. Av flera skäl.

– Till exempel Stockholmspolisen har ju redan gjort ett antal Twittermisstag. Det saknas en kunskapsöverföring här, så att denna information skickas vidare till andra polismyndigheter. Vidare finns flera olika riktlinjer för hur sociala medier ska användas. Rikspolisstyrelsen skriver i sina riktlinjer att humor inte ska användas, medan polismyndigheten i Stockholm skriver att humor får användas, säger Therese Fleetwood.

Hon tillägger att alla officiella polistwittrare är chefer, och att hon och studentkollegan Felicia Joneby till grund för sitt kandidatarbete pratat med sex twittrande poliser inom Stockholmspolisen samt en samordnare för sociala medier inom polisen.

– Det är inte utan att vi undrar vad som skulle hända om ”konstapeln på gatan” började twittra. Vilka konsekvenser skulle det få, säger Therese Fleetwood.

Vilka tror då de twittrande poliserna är deras mottagare?! Här finns två saker att särskilja, berättar Therese Fleetwood.

– Poliserna VILL att personer som bor eller verkar inom deras närpolisområde läser deras Twitterfeed. Dock tror de att de människor som följer dem i realiteten är dels deras önskade följare (de som bor/verkar inom närpolisområdet) men även människor som av olika orsaker har ett intresse av polisyrket, de som vill ”sätta dit” polisen samt kollegor inom branschen, typ ambulanspersonal, politiker och journalister, säger Therese Fleetwood.

Hon fastslår ännu en gång att det finns många outredda aspekter av polisens användning av sociala medier.

– Vår uppfattning är att polisen med relativt små medel skulle kunna utveckla sin närvaro på Twitter. Med rätt förutsättningar och ett mer enhetligt förhållningssätt gentemot allmänheten på Twitter samt internt inom myndigheten skulle polisen kunna vinna otroligt mycket i förtroende och kontakten med allmänheten. Detta i sin tur bidrar till ett av deras främsta verksamhetsmål; att verka brottsförebyggande, säger Therese Fleetwood.

Upptäckten gjordes av ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Schmallenbergvirus har orsakat stora problem hos nötkreatur och får runt om i Europa sedan det upptäcktes hösten 2011. Det kan ge upphov till aborter och missbildade kalvar och lamm, men vuxna djur får endast lindriga symtom såsom diarré, kortvarig feber, nedsatt aptit och minskad mjölkproduktion.

Viruset sprids med svidknott och upptäcktes först i Holland, Tyskland och Belgien och har nu spridit sig över stora delar av Europa. Till Sverige kom sjukdomen under 2012. Tidigare studier har visat att schmallenbergvirus inte kan smitta människor och det har hittills bara påvisats hos idisslare.

I en nyligen publicerad studie visar ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) att en svensk hund har utvecklat antikroppar mot schmallenbergvirus. Antikroppar utvecklas av immunförsvaret som ett svar på en infektion. Det är dock oklart om hunden uppvisade några kliniska symtom eller om det endast rörde sig om en kortvarig infektion utan symtom. De blodprover som undersöktes (100 prover från 86 hundar) är befintligt provmaterial vid SLU, och hade inte samlats in på grund av misstankar om klinisk sjukdom orsakad av schmallenbergvirus.

– Detta är något vi vill undersöka närmare, för att se om schmallenbergvirus kan ge t.ex. aborter och fosterskador hos hund, säger Jonas Wensman från SLU som har lett studien.
Resultaten har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Clinical Microbiology.

FAKTA
Information om schmallenbergvirus hos idisslare på SVA:s webbplats
http://www.sva.se/sv/Schmallenbergvirus/

Artikeln Presence of antibodies to Schmallenberg virus in a dog in Sweden
(skriven av Jonas Johansson Wensman (SLU), Gunilla Blomqvist (SVA), Maj Hjort (SVA) och Bodil Ström Holst (SLU))

Det är Anna Ullenhags doktorsavhandling, som genomförts vid Nationella forskarskolan vid Karolinska Institutet, som presenteras i artikeln. Forskningen handlar om hur barn och ungdomar med funktionsnedsättning är delaktiga i fritidsverksamheter jämfört med barn utan. Den består av fyra olika studier på barn i åldrarna 6-15 år, med och utan funktionsnedsättning.

– Att få vara delaktig i fritidsaktiviteter beror bland annat på tillgänglighet och utbud av aktiviteter men även på omgivningens attityder och barnets självständighet att själv få bestämma vad man vill delta i. Ett viktigt steg för att främja delaktighet i barns fritid kan vara att låta barn med funktionsnedsättning själva få vara med och definiera sina egna mål för fritidssysselsättning, säger Anna Ullenhag.

Svårare att träffa kompisar
Forskningen visar att barn med funktionsnedsättning deltar i fler, men lugnare, fritidsaktiviteter än barn utan.  De tenderar även att vara begränsade i sin förmåga att delta i vissa typer av sysselsättningar på grund av sin funktionsnedsättning. Det kan bero på svårigheter som till exempel att kommunicera, förflytta sig, förekomst av smärta, men även andra anledningar.

– Generellt sett finns det en tendens att barn med funktionsnedsättning högre upp i åldrarna deltar i fritidsaktiviteter som man kan göra i hemmiljö på egen hand, som till exempel leka med saker, spela dataspel eller att pyssla. Barn utan funktionsnedsättning deltar med stigande ålder mer i sociala aktiviteter tillsammans med kompisar utanför hemmet. Det kan bero på att barn med funktionsnedsättning har svårare att träffa kompisar, är mindre självständiga och är vana med att föräldrar är med och arrangerar deras fritidsaktiviteter, säger Anna Ullenhag.

Roliga fritidsaktiviteter
Anna Ullenhags forskning visar även att barn med funktionsnedsättning upplever vissa typer av fritidsaktiviteter som mer roliga än barn utan. Det var framför allt självförbättrande aktiviteter, till exempel att hjälpa till hemma, gå på bibliotek, handla och rekreationsaktiviteter som att pyssla, leka med leksaker och spela spel som dessa barn uppskattade mer.

Internationell jämförelse
Anna Ullhagen har även gjort en internationell jämförelse mellan barn med och utan funktionsnedsättning i Sverige, Norge och Nederländerna. Skandinaviska barn med funktionsnedsättning gör över lag fler aktiviteter med större intensitet än barn i Nederländerna.
För barn utan funktionsnedsättning var skillnaderna mindre och då framför allt i sociala aktiviteter där skandinaviska barn är mer delaktiga.

Studien visade att nationalitet är den starkaste förklarande faktorn när det gäller mångfald och intensitet i barns delaktighet i fritidsaktiviteter för barn med funktionsnedsättning. För barn utan funktionsnedsättning var det den starkaste faktorn kön.

– Vi tror att en förklarande faktor kan vara de olika skolsystemen. I Nederländerna går fortfarande över sextio procent av barnen med funktionsnedsättning i specialskolor, medan man i Norge och Sverige har en integrerande skola där mindre än två procent av barnen går i specialskolor, säger Anna Ullenhag.   

Artikeln är publicerad i den vetenskapliga tidskriften ”Disability & Rehabilitation.Om avhandlingen

FAKTA
Anna Ullenhag är utbildad sjukgymnast och har bland annat arbetat inom barn och ungdomshabilitering i Uppsala och Örebro, samt på Akademiska barnsjukhuset med neuropediatrisk utredning. Hon har även arbetat på Folke Bernadottehemmet samt som konsult inom skolhälsovården i Uppsala kommun. Anna vikarierar nu som lektor vid sjukgymnastprogrammet, Mälardalens högskola och planerar att under hösten genomföra sina postdoktor-studier i ett forskarteam i Melbourne, Australien.

1998 fick den indiske ekonomen Amartya Sen ekonomipriset till Alfred Nobels minne bland annat för att ha formulerat utvecklingsteorin om Capability Approach, CA. Han menar att man inte enbart kan använda ekonomiska termer utan också måste väva in hur människorna själva ser på vad som är bra i deras liv, som sjukvård, mat, miljö och annat. Metoden flyttar fokus från resurser till vad användningen av resurserna leder till.

– Teorin är användbar för att få en helhetssyn, man kan följa hela processen från att den implementeras tills man ser resultatet. Den kan också användas i andra sammanhang än i biståndsprojekt, säger Mathias Hatakka, Örebro universitet, som i sin avhandling studerat fyra olika projekt, i Bangladesh, Sri Lanka, Kenya och Sverige där informations- och kommunikationsteknik, IKT, kommit till användning.

Inte enbart teknik
I Bangladesh handlade det om att använda mobiltelefoner för att höja kvaliteten på distansundervisning via TV. Internet är outvecklat i Bangladesh, bara fyra procent av befolkningen har tillgång till det men nästan alla har mobiltelefoner.

– Min analys visade att mobiltelefonerna fungerade bra rent tekniskt, men det ledde inte till någon större nytta för studenterna. Det hjälpte inte med fungerande mobiltelefoner när TV-sändningarna låg på fel tider.

I Kenya skulle IKT stödja utbildning i studiecirkelform, men datorerna fungerade dåligt i
utbildningssammanhang, de klarade inte värme och fukt.

Efter behov
– Men människor anpassar tekniken efter sina behov. I Kenya kunde studenterna få en
liten inkomst genom att hyra ut datorerna till andra mot en avgift och för kvinnor blev internet ett sätt att skaffa kunskap om sina rättigheter och vara mer oberoende av sina män i teknikanvändning.

I Sri Lanka skapade universitetet ett e-lärcenter för extern distansutbildning och i projektet ingick också att producera ett interaktivt kursmaterial och det var ett projekt som lyckades bra.
Mathias Hatakka har också använt CA-metoden som en del av ett större svenskt projekt, som handlar om ett 20-tal skolor, där eleverna fick var sin laptop från skolan.

– Elevernas möjligheter att använda IT i skolarbetet ökade på olika sätt, men CA-analysen visade också många negativa sidor. Det var mer distraktion där spel och surfande tog intresse från läxor, eleverna blev mer osociala, rånrisk och hälsoproblem nämndes också.

Användbar metod
Det svenska exemplet visar att metoden inte enbart är användbar i samband med projekt i utvecklingsländer.

– Fördelarna med CA är att man får en helhetssyn, både avsedda och icke avsedda effekter kommer fram. Den innebär också, i biståndssammanhang, ett etiskt och moraliskt ställningstagande, där individerna får vara med och bestämma vad de anser är utveckling.

– I min avhandling handlar det om IKT i utbildning, som är en nyckelfaktor för utveckling. Jag har formulerat hur man kan använda CA och hur den metoden kan öka förståelsen för vilken betydelse utbildning kan ha och de fallgropar som finns i utvecklingsländer.

Forskare vid Chalmers har hittat en effektiv lösning för att samla in solljus till konstgjord fotosyntes. Genom att kombinera självorganiserande DNA-molekyler med enkla färgämnesmolekyler har de skapat ett system som efterliknar naturens egna antennsystem.

Konstgjord fotosyntes är ett av de heta spåren inom energiforskningen. Om man lyckades återskapa växternas förmåga att omvandla solenergi till bränsle skulle en stor del av världens energiproblem kunna lösas. Varje timme tar jorden emot solenergi i tillräckliga mängder för att försörja hela jordens energibehov i ett helt år.

En forskargrupp på Chalmers har nu gjort ett nanoteknologiskt genombrott inom det första steget som krävs för konstgjord fotosyntes. De har visat att man kan använda självorganiserande DNA-molekyler som en byggnadsställning för att skapa konstgjorda system som samlar in ljus. Resultaten publicerades nyligen i den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of the American Chemical Society.

Ett självuppbyggande system
I växter och alger består byggnadsställningen av en stor mängd proteiner som organiserar klorofyllmolekylerna så att ljusinsamlingen sker på ett effektivt sätt. Systemet är komplicerat, och skulle i princip vara omöjligt att bygga upp på konstgjord väg.

– Om en bindning går sönder så är det kört, säger Jonas Hannestad, doktor i fysikalisk kemi. Om man istället använder DNA för att organisera de ljusinsamlande molekylerna, så får man inte riktigt samma precision, men man får ett dynamiskt system som bygger sig självt.

Återskapar en del av naturens mirakel
Med ett system som bygger ihop sig själv närmar sig forskarna naturens metod. Om någon av de ljusinsamlande molekylerna går sönder, så är den utbytt mot en annan en sekund senare. I den bemärkelsen är det här ett självreparerande system, till skillnad från om molekylerna hade varit ditsatta av forskarna med syntetisk organisk kemi.
I växter och alger flyttas solens ljus till ett reaktionscentrum, så att de kan syntetisera socker eller andra energirika molekyler.

– Vi kan flytta energi till ett reaktionscentrum, men vi har inte löst hur själva reaktionen ska gå till där, säger Bo Albinsson, professor i fysikalisk kemi och ledare för forskargruppen. Det är egentligen den svåraste delen av artificiell fotosyntes. Vi har demonstrerat att man enkelt kan bygga en antenn. Den delen av miraklet har vi återskapat.

Som bitar i en komplicerat pussel
Chalmersforskarna kombinerar artificiell fotosyntes med DNA-nanoteknik. När man bygger nanoföremål, i storleksordningen miljarddelar av en meter, har DNA-molekylen visat sig fungera väldigt bra som byggmaterial. Det beror på att DNA-strängar har en förmåga att fästa i varandra på ett förutsägbart sätt. Om man bara ger rätt monteringsanvisningar från början, kan en samling DNA-strängar i ett provrör vika sig kring varandra och bilda i princip vilken struktur som helst.

– Det är som ett pussel där bitarna bara kan sitta ihop på ett enda sätt, säger Bo Albinsson. Därför kan man rita en ganska komplicerad struktur med papper och penna och veta i princip hur den kommer att se ut. De egenskaperna använder vi sedan för att styra hur ljusinsamlingen ska gå till.
 
Läs den vetenskapliga artikeln

Fakta om forskningen
Den vetenskapliga artikeln är skriven av Jakob Woller, Jonas Hannestad och Bo Albinsson. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet. Forskargruppen fick nyligen ett nytt anslag på 9 miljoner kronor från Energimyndigheten, som ska gå till forskning för effektivare solceller och annan solenergiteknik.

Med hjälp av en världsunik befolkningsdatabas vid Centrum för ekonomisk demografi har Luciana Quaranta, nydisputerad doktor i ekonomisk historia, följt individer i fem svenska samhällen från 1813 fram till 1968. Hon har studerat hur förhållanden vid födseln, såsom socioekonomisk status och exponering mot smittsamma sjukdomar, påverkar oss senare i livet.

– Jag har funnit att individer som är födda i år med kikhostepidemier, och som överlever tills de är vuxna, löper en större risk att dö i förtid. För kvinnor är sannolikheten 20 procent och för män 40 procent. Den förhöjda dödligheten drabbade också individer lika oavsett socioekonomisk status, säger Luciana Quaranta.

Resultaten visar att för den grupp individer mellan 20 till 70 år som exponerats för kikhosta under sitt första levnadsår kortades den genomsnittliga livslängden med 1,5 år för kvinnor och 3 år för män. Därutöver fick gravida kvinnor som föddes i år med kikhostepidemier oftare missfall och att deras barn dog inom den första månaden i livet.

– Resultaten är inte enbart historiskt tillämpbara utan är i högsta grad aktuella idag. Många smittsamma sjukdomar, såsom kikhosta, förekommer fortfarande, både i utvecklingsländer och i mer utvecklade länder i t.ex. västvärlden, säger Luciana Quaranta.

– De här resultaten betonar vikten av att utforma åtgärder som minskar exponering mot smittsamma sjukdomar tidigt i livet, eftersom sjukdomarna inte bara påverkar människor vid smittotillfället utan har stor inverkan på vår hälsa och vårt välbefinnande också senare i livet, menar Luciana Quaranta.

Hon framhåller också att det är viktigt att genomföra extra undersökningar på gravida kvinnor som har blivit smittade som barn, för att minska risken av komplikationer vid födseln och förbättra deras barns hälsa. Hennes forskning anses bevisa att inverkan av sjukdomar i tidig ålder var en större faktor än otillräcklig diet i att förklara den historiska nedgång i dödlighet och förbättringen av medellivslängden som ägde rum i Sverige under 1900-talet.

FAKTA
I sin avhandling, Scarred for life. How conditions in early life affect socioeconomic status, reproduction and mortality in Southern Sweden, 1813-1968”, har Luciana Quaranta tittat på individer födda mellan 1813 och 1898 och följt dem till 70 års ålder, vilket alltså omfattar tiden mellan 1813 fram till 1968.

Hennes forskning baseras på data från Scanian Economic Demographic Database (SEDD). En befolkningsdatabas med Linnéstöd från Vetenskapsrådet som byggts upp av forskare på Centrum för ekonomisk demografi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. SEDD innehåller digitala register över individer i fem orter i Södra Sverige (Kågeröd, Kävlinge, Hög, Sireköpinge och Halmstad ) från 1813 till 1968.

Databasen sluter ett viktigt informationsgap bakåt i tiden och är unik i sitt slag genom att forskarna har kunnat dra nytta av Sveriges goda registerföring och digitaliserat folk- och kyrkoregister. Under våren 2013 öppnades databasen för första gången upp för forskare utanför Lunds universitet.

Tommy Bengtsson, professor i ekonomisk historia och föreståndare för Centrum för ekonomisk demografi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, har tillsammans med professor Martin Dribe varit handledare för Luciana Quarantas avhandling.  

Epidemierna i England, USA och Australien under 2012/2013
Nyligen har epidemier av kikhosta drabbat spädbarn i USA, England och Australien, vilket bl.a. Smittskyddsinstitutet uppmärksammat och varnat för under rubriken ” Utbrott av kikhosta i omvärlden ökar risken i Sverige”.

NBC News om utbrottet i USA ”CDC: Whooping cough epidemic worst in 50 years” och USA Today.

Sydney Morning Herald om epidemin i Australien ” Whooping cough epidemic as state records highest numbers”.

The Telegraph och BBC om epidemin i England som är den största på 20 år.