– Det finns studier om skaderisken för många andra sporter, men inte för jollesegling. Med mer kunskap kan det tas fram rekommendationer för att förebygga skador hos seglarna, säger Lena Bøymo-Having, som genomfört studien vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

I studien har forskarna följt 42 seglare, verksamma i landslaget eller studerande vid något av de svenska seglargymnasierna. Resultatet visar att bara drygt tjugo procent av de skador som seglarna rapporterade under det år som studien pågick berodde på olyckor eller annat yttre våld.

I fyra av fem fall berodde skadan istället på överbelastning. Totalt sett var det knäna som tog mest stryk bland seglarna, men studien visar att risken för skador ser olika ut för yngre och äldre seglare.

– De yngre seglarna har mer besvär från rygg och bål, medan landslagsseglarna som är något äldre ofta skadar axlar och skuldror, säger Lena Bøymo-Having.

Studien visar att seglarnas skador sällan inträffar under tävling. Istället är det under fysträningen, det vill säga den träning som ska stärka bland annat styrkan, uthålligheten och rörligheten, som skaderisken är störst.

En stor majoritet av seglarna i studien hade en seglingcoach, men bara lite drygt var tredje hade en fystränare.

– Seglare behöver få personliga träningsprogram, anpassade efter just deras behov. Vi kan också dra slutsatsen att olika grupper av seglare kan behöva olika typer av skadeförebyggande träning, säger Lena Bøymo-Having.

Artikeln A prospective study on dinghy sailors’ training habits and injury incidence with a comparison between elite sailor and club sailor during a 12-month period publiceras i tidskriften British journal of sports medicine.

Mätningar gjorda på E4 vid Uppsala visar att bränsleförbrukningen är 1,1 procent lägre för personbilar och 5-7 procent lägre för lastbilar på betongbeläggning jämfört med asfaltbeläggning. Denna skillnad beror i första hand på att betongen har lägre rullmotstånd jämfört med asfalten.

För att öka kunskapen om hur olika typer av vägbeläggningar påverkar bränsleförbrukning har VTI undersökt detta längs väg E4 utanför Uppsala som är belagd med de två olika beläggningstyperna asfalt och betong. Resultaten från 2008 visade på en signifikant skillnad mellan bränsleförbrukning på asfalt- respektive betongbeläggning. Undersökningen redovisad i VTI notat 18-2013 syftar till att utröna om skillnaden fortfarande kvarstod i juni 2010 efter ytterligare två års trafik på exakt samma sträckor. Undersökningen har också utökats med bränslemätningar för tung lastbil.

Resultaten från personbilsmätningarna 2010 visade att bränsleförbrukningen fortfarande var 1,1 procent lägre på betongbeläggningen jämfört med asfaltbeläggningen. Denna skillnad fastställdes vara statistisk signifikant genom analysmetoden T-test. Den lägre bränsleförbrukningen på betongbeläggningen beror i första hand på lägre rullmotstånd jämfört med asfaltbeläggningen vilket i sin tur kan kopplas till uppmätta skillnader i beläggningarnas jämnhet och makrotextur.

Resultaten från lastbilsmätningarna visade att bränsleförbrukningen en varm sommardag var 5-7 procent lägre på betongbeläggningen jämfört med asfaltbeläggningen.
Vägytemätning med mätbil visade att asfaltssträckorna och betongsträckorna hade ungefär samma längdprofil. Jämnheten i längsled var något sämre på betongsträckorna, medan spårdjupet var något större på asfaltsträckorna. En annan skillnad var sträckornas makrotextur som var betydligt grövre på asfaltsträckorna.

Undersökningens resultat gäller för asfalt- och betongbeläggningarna vid Uppsala. För att kunna använda dessa resultat i större sammanhang, exempelvis för att kunna fastställa om betongbeläggningar generellt ger lägre bränsleförbrukning, krävs analys av fler betongbeläggningar. Fortsatta studier bör göras på andra vägavsnitt med betongbeläggning för att säkerställa resultatens allmängiltighet.

VTI notat 18-2013 [Ref 1]
Foto: VTI/Hejdlösa Bilder

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg, Borlänge och Lund.

VINNOVA har sedan tidigare finansierat fem testbäddar inom ramen för ett regeringsuppdrag. Nu utökas den satsningen med ytterligare 11 projekt som finansieras under ett år med 20 miljoner kronor.

– Sju av dessa projekt kommer att fokusera på att skapa innovationer för de äldre, vilket är ett nytt område för testbäddssatsningen. Det är också spännande att se att man i många projekt väljer att utgå från individuella behov när nya lösningar ska tas fram, säger Elisabet Nielsen, programledare.

Testbäddarna i vården ska arbeta med att utveckla, testa och införa nya produkter, tjänster, processer och organisatoriska lösningar i nära samarbete med företag.

Satsningen ska resultera i att höja innovationsförmågan inom vården och omsorgen, vilket har stor betydelse för att utveckla kvaliteten. Samtidigt kan näringslivets konkurrenskraft stärkas när företag får möjlighet att testa nya koncept, produkter och tjänster.

Regeringsuppdraget ”Uppdrag att genomföra en satsning med syfte att utveckla testbäddar inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg” sker i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting och Tillväxtverket.

– Vår studie visar att den skadliga sammandragningen av hjärnans blodkärl efter en stroke är väsentligt större hos män än hos kvinnor. Skillnader mellan könen vid stroke måste kartläggas mer, både för direkt påverkan i hjärnan och effekterna av behandlingen, säger Hilda Ahnstedt, verksam inom experimentell kärlforskning vid Lunds universitet och en av de tio forskarna i gruppen.

Studien baseras på laboratorieförsök där man har skapat förhållanden som efterliknar effekterna av en stroke. Det är första gången som man har använt blodkärl från mänsklig hjärnvävnad, till skillnad från tidigare försök som baserats på andra slags blodkärl eller material från djur. Studien fokuserar särskilt på könsskillnader, medan tidigare studier använt enbart manliga data eller inte gjort någon skillnad mellan manliga och kvinnliga resultat.

– Efter en stroke sker förändringar i hjärnan som får blodkärlen att dras samman. Vi menar att detta leder till ett försämrat blodflöde som förvärrar hjärnskadorna ytterligare. Skillnaderna vi nu har visat mellan män och kvinnor skulle kunna vara en del av förklaringen till de olikheter mellan könen som man tidigare har konstaterat när det gäller stroke, säger Hilda Ahnstedt.

Risken att drabbas av stroke är lägre för kvinnor än för män upp till 85 års ålder. Man tror att detta delvis har att göra med en skyddande effekt av det kvinnliga könshormonet östrogen men medfödda biologiska könsskillnader har troligen också betydelse.

FAKTA
Forskningen har fått stöd från Hjärt-Lungfonden.
– Den här studien bidrar till konkreta framsteg i att förstå skillnader mellan könen när det gäller stroke. För att kunna anpassa behandlingen av stroke till mäns och kvinnors behov behövs nu mer forskning, säger Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Om forskaren
Hilda Ahnstedt
Ålder: 29 år
Bakgrund: Arbetar som forskare på avdelningen för experimentell kärlforskning, inom institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet. Hilda disputerade tidigare i år med sin avhandling ”Stroke, sex and vascular receptor changes in the brain”.
Forskar kring: Vaskulära förändringar som sker i kärlväggen efter en stroke, med fokus på skillnader mellan män och kvinnor samt effekten av kvinnliga könshormoner.

Möjliga resultat: Efter en stroke sker receptorförändringar i kärlväggen som medför en ökad kärlsammandragning av hjärnans blodkärl. Detta resulterar i en ytterligare försämring av blodtillförseln till hjärnan och därmed en ökad hjärnskada. Graden av kärlsammandragningar är mycket mindre hos kvinnor än hos män, vilket dels kan bero på skyddande effekter av kvinnliga könshormoner och dels andra, medfödda biologiska könsskillnader.

Om artikeln: Publicerades den 29 april 2013 i den högt rankade internationella tidskriften PLOS One. I artikeln rapporterar Hilda och hennes kollegor från forskning som visar tydliga könsskillnader i de kärlsammandragande egenskaperna hos hjärnkärl från människa i en modell som ger liknande kärlförändringar som efter en stroke. Forskningen bidrar till en bättre förståelse för de vaskulära förändringar som sker hos män och kvinnor efter stroke, för att kunna bidra till utvecklingen av en anpassningsbar behandlingsstrategi.

Korta fakta om stroke

Målet är att Sverige ska återta en internationell tätposition genom att ge de bästa unga forskarna internationell erfarenhet och rekrytera såväl unga som mer erfarna matematiker till Sverige.

Postdokprogram för utresande unga forskare  Unga forskare med svensk doktorsexamen kan söka två års stipendie-finansiering utomlands med möjlighet att få finansiering för en tvåårig repatrieringstjänst vid hemkomsten till svenskt universitet.

Postdokprogram för rekrytering av unga utländska forskare till Sverige Seniora forskare i Sverige erbjuds söka finansiering av en tvåårig postdok-tjänst till sin forskargrupp. Den seniora forskaren får, under förutsättning att finansiering beviljas, utannonsera och tillsätta tjänsten i samarbete med sitt lärosäte. Ansökan inlämnas av den nominerande institutionen.

Gästforskarprogram för utländska forskare Programmet ger möjlighet för upp till fem utländska, vetenskapligt etablerade forskare inom matematik att tillbringa 1—12 månader vid en svensk institution. Nomineringar till gästforskarprogrammet kan göras av forskare stadigvarande verksamma i Sverige, inkluderande prefekter, institutsföreståndare, universitetsledningar eller motsvarande.

Ansökningperiod: 2013-06-17—2013-10-15

Den gemensamma plattformen och navet för satsningen blir Vetenskapsakademiens forskningsinstitution Institut Mittag-Leffler i Stockholm. Institutet har en central roll för svensk matematik och räknas till ett av de tio bästa i världen.

I Sverige finns drygt 80 000 identifierade områden som är eller misstänks vara förorenade med miljögifter. Flera av dessa är så förorenade att de riskerar skada miljön eller vår hälsa och behöver saneras innan de kan tas i anspråk för exempelvis byggnation. I dag beslutade Formas forskarråd att satsa 21 miljoner kronor i Tuffo, SGI:s nystartade teknikutvecklings-program för forskning kring förorenade områden i Sverige.

– Bedömningar visar att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmålet med nuvarande saneringstakt och därför är det angeläget att det satsas medel i detta nystartade program, säger Anna Ledin, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.

Formas skjuter inledningsvis till totalt 21 miljoner kronor fördelat på 7 miljoner kronor per år i tre år, för forskning inom Tuffo. SGI, Statens geotekniska institut, är huvudansvarig för forskningsprogrammet och svarar för den långsiktiga driften av programmet. 

– Med Tuffo kan vi underlätta samverkan mellan olika aktörer – allt från problemägare, konsulter och entreprenörer till myndigheter och forskare vilket gynnar saneringsarbetet, säger SGI:s generaldirektör Åsa-Britt Karlsson. Visionen är att Tuffo ska leda till en effektivare och snabbare sanering av förorenade områden.

SGI kartlägger löpande vilka kunskapsbrister som utgör hinder för att efterbehandlingstakten ska kunna ökas och effektiviseras. Tuffo ska därför stimulera kunskapsuppbyggnad genom att knyta samman forskning med det praktiska arbetet för att förbättra situationen.

Från den 1 januari 2010 har SGI, på uppdrag av regeringen, ett specifikt ansvar för forskning, teknik- och kunskapsutveckling när det gäller sanering och återställning av förorenade områden i landet.

Syftet är att medverka till att öka saneringstakten samt förbättra kunskapsnivån om förorenade områden så att miljömålen kan uppnås.

FAKTA
OM SGIs uppdrag – riskerna för ras, skred, stranderosion.

Bakom satsningen står Vetenskapsrådet. Samordningsansvaret får SLU, som driver fem av de nio utvalda stationerna. I dag undertecknades samarbetsavtalet mellan dessa två parter.

Svensk forskning och miljöövervakning hävdar sig väl inom områden som ekologi, limnologi och markvetenskap, och andra områden som har betydelse för naturvård, naturresursförvaltning och klimatpolitik. En viktig komponent i denna verksamhet är en rad olika forskningsstationer runt om i landet, men dessa lyder under olika universitet och institut, och samarbetar sällan.

För att tillgodose svenska forskargruppers långsiktiga behov ska det nu byggas upp en nationell infrastruktur för terrester och limnisk fältforskning. Basen är nio befintliga stationer, som med förstärkta resurser ska öppnas för hela det svenska forskarsamhället, oberoende av akademisk hemvist. Även data som samlas in vid stationerna ska vara öppet tillgängliga. Initiativet kommer från Vetenskapsrådet, och det är Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som ska leda och samordna arbetet. Idag undertecknade dessa parter det avtal som reglerar det fortsatta arbetet.

– Fältstationerna är redan idag en värdefull resurs för SLU och det är mycket glädjande att Vetenskapsrådet nu satsar på att utveckla dessa och de övriga ingående stationerna till en nationell resurs, som ska vara tillgänglig för alla forskare, säger SLU:s rektor Lisa Sennerby Forsse. SLU ser fram emot att få leda utvecklingen av denna nya, unika verksamhet. För SLU innebär infrastrukturen också goda möjligheter att stärka och fördjupa samarbetet med andra starka forskningsmiljöer, både i Sverige och internationellt.

Infrastrukturen omfattar ett samordningssekretariat vid SLU samt forskningsstationer förvaltade av Göteborgs universitet (GU), Stockholms universitet (SU), Uppsala universitet (UU), Polarforskningssekretariatet (Polar) samt SLU. Av nitton nominerade stationer bedömdes nio vara särskilt lämpliga att ingå i satsningen: Abisko (Polar), Erken (UU), Skogaryd (GU), Svartberget (SLU), Lönnstorp (SLU), Röbäcksdalen (SLU), Tarfala (SU), Aneboda (SLU) och Grimsö (SLU).

– Forskningsstationer är viktig infrastruktur för stora delar av den svenska klimat- och miljöforskningen. Därför för vi nu samman de utvalda stationerna till en nationellt samordnad infrastruktur som ska stå till förfogande för den bästa svenska forskningen inom dessa områden, säger Juni Palmgren, huvudsekreterare för Rådet för forskningens infrastrukturer vid

Vetenskapsrådet. Genom att sammanföra stationer från det skånska slättlandskapet i söder, via det långsträckta skoglandskapet till subarktiska området i den norra fjällkedjan ges forskarna en unik möjlighet att bedriva världsledande forskning av stor betydelse för att förstå och vårda viktiga naturresurser.

– De naturtyper och den klimatgradient som forskarna får tillgång till genom en samordnad infrastruktur av forskningsstationer återfinns i ett bälte genom Norra Europa, Asien och Nordamerika, men de möjligheter för forskning som denna satsning öppnar för finns inte någon annanstans. Vi är därför övertygade om att den kommer ge stora möjligheter att locka internationell forskning till Sverige och öppna för internationella samarbeten, säger Magnus Friberg, forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet.

Läs mer om bakgrunden till satsningen
Infrastruktur för fältbaserad ekologi- och miljöforskning (Vetenskapsrådets lilla rapportserie, 1:2012)

Shahnaz Amiri  undersöker de ekonomiska och miljömässiga vinster kraftvärmen (CHP) i hög grad kan bidra till genom att använda energi som annars skulle gå till spillo.

– Resultaten kan användas som ett beslutsunderlag för framtida investeringar inom energisystem, främst kraftvärmebaserad fjärrvärme och fjärrkylsystem, men också biogassystem i Sverige, säger Shahnaz Amiri.

– Kommunala och privata fjärrvärmebolag men också allmänheten berörs, eftersom avhandlingen även belyser hur elpriser och styrmedel inverkar på våra befintliga och framtida energisystem. Andra länder inom EU har också nytta av resultaten, eftersom dessa tar hänsyn till en systemsyn med fokus på de globala koldioxidutsläppen.

Tre utmaningar
Framtidens energisystem och därmed även klimatet påverkas av många faktorer, såsom energitillgångar, efterfrågan på energi, energipolicy och valet av energitekniska lösningar.

De framtida energisystemen står inför tre viktiga utmaningar: den ständigt växande efterfrågan på energi i världen, problemet med minskande energitillgångar samt den ökande koldioxidhalten i atmosfären och även utsläppen av andra växthusgaser och deras påverkan på klimatförändringarna.

Angeläget att öka energieffektiviteten
Det blir alltmer angeläget att öka energieffektiviteten och att välja ett energisystem som också är kostnadseffektivt. Fjärrvärme och fjärrkyla baserade på kraftvärme (CHP) kan i hög grad bidra till ökad effektivitet.

I sin studie visar Shahnaz Amiri att CHP-baserad fjärrvärme och fjärrkyla som nyttjar olika energikällor kan bidra till mer kostnadseffektiva energisystem som även ger minskade globala koldioxidutsläpp.

Också elproduktion i kraftvärmeverk, speciellt i högeffektiva kraftvärmeverk med en kombination av ång- och gasturbiner med naturgas, kan avsevärt minska den globala miljöpåverkan som vår energianvändning har.

Styrmedel viktiga
Inte bara el- och bränslepriserna utan också styrmedel är viktiga för att främja kraftvärmebaserad fjärrvärme och fjärrkyla. En slutsats från modelleringarna är att de styrmedel som finns i dagens Sverige utgör starka incitament för kraftvärme och har en liknande effekt som att använda externa kostnader.

Shahnaz Amiri disputerade den 10 juni vid Linköpings universitet med avhandlingen ”Economic and Environmental Benefits of CHP-based District Heating Systems in Sweden”.

Strålbehandling räddar många liv hos kvinnor som drabbas av gynekologisk cancer. Men stråldosen ger också långvariga besvär som ganska kraftigt påverkar livskvaliteten.

Doktoranden Ann-Charlotte Waldenström Lundin har i sin avhandling studerat 650 kvinnor som mellan två och femton år tidigare genomgått strålbehandling för gynekologisk cancer. Gruppen har sedan jämförts med 344 friska kvinnor.

I studien fick kvinnorna besvara 351 frågor om bland annat smärtor i bäckenbenen, tarmbesvär, avföringsläckage och sexuell funktion, samt om eventuella psykiska besvär och upplevd livskvalitet.

Genom att matcha kvinnornas rapporterade symtom mot information om strålbehandlingen ur patientjournalerna kan Ann-Charlotte Waldenström Lundin visa att stråldosen har en direkt koppling till långvariga besvär.

Vid långvarig smärta från bäckenbenen fann man att 11 procent av kvinnorna som genomgått strålbehandling rapporterade smärta från blygdbenet jämfört med endast 4 procent av kontrollerna. Bland kvinnor som fått botande strålbehandling var smärta från blygdbenet sex gånger vanligare än bland kvinnorna i kontrollgruppen – för de kvinnor som erhållit strålbehandling i kombination med kirurgi var smärta tre gånger vanligare.

– För många kvinnor påverkar smärtan det dagliga livet. Till exempel är det tio gånger vanligare att strålbehandlade kvinnor upplever smärta från blygdbenet när de går kortare sträckor, säger Ann-Charlotte Waldenström Lundin, säger Ann-Charlotte Waldenström Lundin.

Studien visar att mängden strålning, mätt som medeldos till respektive skelettstruktur, var kopplad till smärta från blygdbenet och höfterna.

Avhandlingens slutsats är att en sänkning av medeldosen till blygdbenet och höfterna skulle kunna begränsa förekomsten av långvarig smärta hos kvinnor som strålbehandlats för en gynekologisk cancer, utan att äventyra behandlingens effekt.  

Avhandlingen Towards eliminating pelvic bone pain after radiation therapy among long-term gynecological cancer survivors försvaras vid en disputation den 12 juni.

Hur viktiga är ansiktsrörelser, minspel och mimik vid ansiktsigenkänning? Vilken roll spelar tre dimensioner istället för två? Det är två frågor som Jonas Beskow och Haibo Li ska granska närmare.

– Ett av målen med forskningsprojektet är ökad förståelse för hur människor känner igen ansikten. Folk är nämligen dåliga på att känna igen obekanta människors ansikten. Det har gjorts forskningsstudier på tvådimensionella bilder, och mycket av identifieringen av ansiktet idag görs med tvådimensionella fotografier. vi ska undersöka ansikten i 3D, säger Jonas Beskow, universitetslektor vid avdelningen för tal, musik och hörsel vid KTH.
Forskarkollegan Haibo Li har tidigare jobbat med ansiktsigenkänning och bildbehandling, medan Jonas Beskow har forskar och arbetat med ansiktsanimering. Således är de väl förbereda inför uppgiften.

– Spelar betraktningsvinkel roll? Är det ren mönstermatchning framifrån som gäller när människor identifierar ansikten? Har man en intern 3D-representation i hjärnan som man förlitar sig på? Hur mycket är ansiktsformen av betydelse? Det finns många frågor, säger Jonas Beskow.

Den teknik som han och kollegan Haibo Li ska utföra sin forskning med är den bakom robotskallen Furhat. Det är en teknik där en bild projiceras på en tredimensionell mask som har formen av ett ansikte.

– Det finns rent teoretiska insikter och teorier om hur den interna representationen av ansikten fungerar hos människor. Vänder man till exempel upp och ner på ett ansikte är det jättesvårt för människor att känna igen det. Vi vill lära oss mer om detta. Vi vill också ta reda på vad som krävs för att föra över en persons identitet, till exempel via konferenssystem, säger Jonas Beskow.Han utvecklar tankarna om hur forskningen skulle kunna bidra till bättre konferenssystemet.

– Konferenstekniken telepresence med ansiktsprojicering på mask har fördelar jämfört med en vanlig 2D-skärm. Med 2D-skärm uppstår ju den så kallade Mona Lisa-effekten. När man ser ett ansikte på en skärm så tittar ansiktet på alla eller ingen, kan man säga. Precis som med Mona Lisa tittat på dig var du än finns i rummet. Det är en effekt av att ansiktet är representerat på en platt 2D-yta. Det kan vara ganska så störande att ögonkontakt aldrig uppnås. För ögonkontakt är en fundamental del av mänsklig kommunikation, säger Jonas Beskow.

Skulle en annan tillämpning, under förutsättning att människor har lättare för ansiktsigenkänning vid 3D-bilder, kunna vara ID-kort med hologram?

– Ja, hologram skulle kunna ge en 3D-visualisering som i så fall fungerar, säger Jonas Beskow.
Han tillägger att forskningsresultat även förhoppningsvis kan ge inspiration till att förbättra maskinigenkänning av ansikten. Det vill säga automatisk ansiktsigenkänning.

– Vet vi hur människor fungerar kan detta överföras i algoritmer. Automatisk ansiktsigenkänning kan vara en potentiell vinst med denna forskning, säger Jonas Beskow.
Forskningsprojektet påbörjas i augusti.

Ett internationellt team som leds av forskare från universiteten Tübingen i Tyskland och EPFL Lausanne i Schweiz, har gjort det möjligt att spåra sjukdomen lepras historia. I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science beskrivs hur teamet har rekonstruerat hela genomet hos sekvenser av bakterien Mycobacterium leprae från fem medeltida skelett som grävts fram i Danmark, Sverige och Storbritannien. Spetälskagenomet har även rekonstrueras från biopsier från sju levande patienter. Det rekonstruerat medeltida genomet uppvisar en extraordinärt god bevaring. Den utmärkta konserveringen antyder att forntida bakterie-DNA för vissa stammar skulle kunna överleva utanför den teoretiska gränsen för en miljon år vilken har föreslagits för ryggradsdjur DNA.

– Kartläggningen av sjukdomens utveckling och utbredning i tid och rum ger inte bara ökad biomedicinsk kunskap utan ökar även förståelsen för den forntida människans livssituation. I studien ingår bland annat individer från det medeltida Sigtuna, säger Anna Kjellström, en av teamets forskare från Stockholms universitet.

Häpnadsväckande nivå av genetisk bevarande
I den aktuella studien jämförde forskarna arvsmassa hos de medeltida europeiska M. leprae med 11 moderna stammar från hela världen. Resultaten avslöjar att alla M. lepraestammar delar en gemensam förfader som existerat under de senaste 4000 åren. Detta överensstämmer således med de tidigaste osteologiska bevisen för sjukdomen. Jämförelser av genomet visade en häpnadsväckande nivå av genetisk bevarande under de senaste 1000 åren.

– Rekonstruktionen av det gamla kompletta bakteriella genomet öppnar dörrarna för en bättre förståelse för hur och varför en sjukdom påverkat oss ned på en genetisk nivå. Detta fönster till det förflutna är till ovärderlig hjälp när det gäller att förstå hälsotillståndet hos våra förfäder och för evolutionen av patogener och deras värdar under århundradenas lopp, säger Christos Economou, doktorand vid Stockholms universitet. En helt ny bild av den geografiska utbredningen över tiden för lepra (M. leprae) och dess olika typer kan nu konstateras. Tidigare har en viss typ av sjukdomen endast varit känd i Mellanöstern och i det medeltida Sverige men nu har den för första gången även kunnat beläggas i andra Nordeuropeiska länder.

Forskningsresultaten visar att en stam av M. leprae som en gång existerat i medeltida Europa idag kan påträffas i Mellanöstern, som bekräftar tidigare fynd i Sverige från medeltiden. Andra medeltida europeiska stammar är nästan identiska med dem som nu finns i Nordamerika, både hos leprapatienter och hos bältdjur. Detta tyder på ett europeiskt ursprung av spetälska i Amerika. Ett av skeletten i studien uppvisade extraordinär bevaring av bakteriens DNA, vilket gör att rekonstruktionen av genomet kunde genomföras utan att använda en modern referenssekvens som en klätterställning. Detta är första gången som forskare har kunnat sammansätta en så gammal organism. Forskarna fann att nästan hälften av allt DNA utvanns från just detta prov kom från M. lepraebakterier, vilket är betydligt mer än mängden patogent DNA som vanligtvis finns i skelett. Forskarna föreslår att DNA från M. leprae är långt bättre bevarat än mänskligt DNA eftersom det var skyddat från nedbrytning i århundraden av den extremt tjocka, vaxartade cellvägg hos leprabakterien. Detta erbjuder därför stora möjligheter att kartlägga vissa bakteriesjukdomars historia.

Forskning på leprabakterien från skelettfynd
Spetälska är en allvarlig kronisk infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium leprae. Sjukdomen hade stor utbredning i Europa under senare delen av medeltiden och i delar av Skandinavien fram till 1900-talet. Idag finns sjukdomen i 91 länder över hela världen och cirka 200,000 nya infektioner rapporteras årligen. Vid lepra skadas framförallt hud och nerver men symptomen varierar beroende på den drabbades immunstatus och går från tuberkuloid (mildare form) till lepromatös lepra (svårare form).

De skrivna källor som omnämner lepra är över två tusen år gamla men beskrivningarna skiftar och många antika diagnoser är därför ifrågasatta. De fysiska bevisen för sjukdomen är emellertid äldre än de historiska källorna, då skelett påträffade i Indien med tecken på lepra har daterats till 2000 f.Kr. En detaljerad dokumentation och fastställande av de typiska benförändringar som sjukdomen orsakar kom först på 1950-talet men det har varit svårt att säkert diagnosticera tidiga eller atypiska fall utifrån osteologiskt material. Under de sista 15 åren har därför analyser där man identifierar DNA från själva leprabakterien hos skelett från drabbade individer varit till ovärderlig hjälp. Dessa undersökningar har också gjort det möjligt att urskilja olika typer av bakterien och därmed studera sjukdomens evolution samt spridning.

Länk till artikel i Science: Genome-Wide Comparison of Medieval and Modern Mycobacterium leprae.

Svagaffinitetskromatografi är en teknik som kan användas för att mäta hur starkt en liten organisk molekyl binder till ett specifikt protein i kroppen. Meibys primära mål har varit att utveckla tekniken för fragment-screening där molekylfragment screenas mot ett protein i kroppen för att hitta fragment som svagt men selektivt binder till proteinet. Dessa fragment kan sedan användas för att designa nya läkemedelssubstanser.

Avhandlingen innehåller dels fragment-screening med svagaffinitetskromatografi gentemot ett antal olika sorters läkemedelstargets, som proteinerna benämns, och dels en validering av tekniken genom jämförelse med andra redan existerande tekniker. Meiby presenterar också nya applikationer för svagaffinitetskromatografi inom läkemedelsutvecklingsområdet, bland annat möjligheten att analysera produkter i reaktionsblandningar direkt med svagaffinitetskromatografi utan föregående upprening.

I ett steg mot att kunna arbeta med membranproteiner på sikt med svagaffinitetskromatografi har hon även kopplat ett system där så kallade lipodiskar – diskformade modellmembran av ett cellmembran – till en HPLC-kolonn. Detta system kan användas för att förutspå hur effektivt ett läkemedel kommer att tas upp i kroppen. På sikt skulle detta system även kunna användas för bindningsstudier av läkemedel mot membranproteiner med hjälp av svagaffinitetskromatografi.

FAKTA
Elinor Meiby är född och uppvuxen i Lund. Hon tog sin civilingenjörsexamen i bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola 2007 och sedan 2010 har hon varit doktorand inom biokemi vid Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Progress of weak affinity chromatography as a tool in drug development” försvaras den 14 juni, 2013 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är professor Manfred Raida, Proteomics Asia. Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se (länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster)” href=”http://lupress@lnu.se” target=”_blank”>lupress@lnu.se

De olika parametrarna ställs mot varandra när prefekter och forskarstuderande rekryteras. Fokus är universitetsvärldens miljö, historia och traditioner. Området diskuteras ofta i media men är marginellt beforskat. Det empiriska materialet består av intervjuer med professorer och docenter vid sju lärosäten och åtta institutioner mellan 2007-2009.

Resultaten visar att det utvecklas spelregler som tillämpas när prefekter och forskarstuderande rekryteras och dessa ger en fingervisning om vad som anses värdefullt för den inre ledningen av lärosäten i Sverige. Rekryteringsprocesserna är i huvudsak informella och kollegiala något som alla tycks känna till.

– När prefekter rekryteras (väljs) har alla kolleger möjlighet att delta medan när forskarstuderande rekryteras (antas) är det en snävare grupp som medverkar, berättar Thomas Sandstedt. I det senare fallet tycks finansiering och handledarens roll ha avgörande betydelse för att hitta den mest lämpande doktoranden, som passar in i verksamheten. Interna kriterier formuleras till spelregler av kolleger och hanteras situationsbetingade.

Spelreglerna baseras på kollegiala och vetenskapliga intressen, krav, normer, traditioner och värden som de akademiska lärarna känner till och sällan ifrågasätter. Akademiska och vetenskapliga spelregler omhuldas och bestämmer processerna men intressen och krav från ett politiskt föränderligt system finns med som en ram i bakgrunden.

Avhandlingen visar vidare att informella kriterier ger möjlighet till flexibilitet och situationsanpassning när institutionerna väljer prefekter. Kriterierna medför att antalet kandidater begränsas vilket innebär att det kan bli svårt att hitta rätt person. Det tycks som om prefekten hämtas ur en inre krets av lämpliga professorer och docenter, som har förståelse för institutionens verksamhet, kan administrera och har lämpliga personliga egenskaper. Studenter som antas till forskarutbildning skall ha förmåga att tillgodogöra sig en forskarutbildning och ha ett vetenskapligt förhållningssätt. Dessa krav kan variera från antagning till antagning och även kretsen av potentiella forskarstuderande kan tyckas vara begränsad.

Thomas Sandstedt är verksam vid Universitetspedagogiska enheten vid Linnéuniversitetet i Växjö. Han var mellan 1994 och 2009 projektledare för ledningsutveckling Sydost (lärosätena Blekinge, Kalmar, Kristianstad och Växjö). Forskarstudierna har bedrivits med handledning av Leif Lindberg, Linnéuniversitetet och Mats Benner, verksam vid Lunds universitet.

Avhandlingen “Om rekrytering i akademin – exemplen prefekter och forskarstuderande” behandlas vid ett offentligt försvar 13 juni. Opponent är professor emeritus Anders Fransson.

– Kejsarsnitt medför många komplikationer för feta mammor, men på kvinnoklinikerna har man tagit de riskerna med hänvisning till att det skulle vara bättre för barnen. Min studie visar att det inte stämmer, säger Marie Blomberg, förlossningsläkare och docent vid Linköpings universitet, som publicerar sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Obstetrics & Gynecology.

Studien omfattar över en miljon kvinnor som fött barn i Sverige mellan 1998 och 2008. Bland dem hade drygt 7 000 ett BMI över 40, vilket klassas som extrem fetma. Nyfödda barn till mödrar i den gruppen hade förhöjd risk för en rad komplikationer:
– dubbelt så stor risk för skelettskador och andnödssyndrom
– tre gånger så stor risk för blodförgiftning, kramper, syrebrist och matproblem
– fyra gånger så stor risk för skador på perifera nervsystemet och lågt blodsocker.

Risken förefaller öka med ökande BMI hos mamman. Däremot syns ingen statistiskt säker skillnad beroende på vilken typ av förlossning som valts.

– Komplikationer hos barnet som är förknippade med moderns fetma löser man inte genom att välja planerat kejsarsnitt. Däremot tyder allt på att vaginal förlossning är bäst både för mamma och barn, säger Marie Blomberg.

Det stora material hon haft till förfogande gör att även mer ovanliga skador, till exempel hjärnblödning, dykt upp i statistiken. Även där finns en stark koppling till extrem fetma hos modern.

Vad som orsakar sambandet är inte klarlagt, men enligt en teori hänger det ihop med höga sockernivåer i blodet hos feta kvinnor, som ofta har en ämnesomsättning som liknar typ 2 diabetes. En stillasittande livsstil och kostvanor kan också ha betydelse. Några faktorer som kan påverka resultatet har eliminerats i den statistiska analysen: rökning tidigt i graviditeten, moderns ålder och antal tidigare födslar.

Marie Blombergs budskap till gravida med övervikt är att de kan påverka riskerna för barnet genom att försöka hålla igen viktuppgången fram till förlossningen. Hon tycker också att det behövs mer diskussion om nyttan av att arbeta med vikten innan man blir gravid.

– Bara ett litet steg nedåt i BMI kan ge stor vinst, säger hon. Hennes studie visar att den lägsta risken för fosterskador fanns hos magra kvinnor med BMI under 18,5.
BMI (body mass index) är ett internationellt vedertaget mått på relationen mellan kroppsvikt och kroppslängd. BMI 40 motsvarar exempelvis 170 cm och 115 kg.

Artikel: Maternal obesity, mode of delivery, and neonatal outcome av Marie Blomberg.  Obstetrics & Gynecology Ahead of print 5 juni 2013.

Nedsatt kognitiv förmåga ökar risken för undernäring bland hemmaboende äldre personer. För personer med demenssjukdom kan svårigheter som att inhandla, tillaga och äta mat uppstå. Samtidigt finns det aktiviteter kring måltiden som personerna kan utföra och dessa bör bevaras så länge som möjligt. I vissa fall behövs stöd och hjälp och detta ska bygga på individens behov, önskemål och problem. Detta visar Linda Johansson i sin doktorsavhandling vid Hälsohögskolan i Jönköping.

Nationell policy genomsyras av att äldre personer ska bo hemma så länge som möjligt och få det stöd de behöver för att kunna göra detta. Resultatet av Linda Johanssons studier visar att äldre personer med minskad kognitiv förmåga har en ökad risk för undernäring, trots det finns det idag väldigt lite forskning som belyser måltider i hemmet för personer med demens.

– Att kunna bo i det egna hemmet och att vara oberoende av andra har i tidigare studier visat sig vara viktigt för såväl äldre själva som för samhället i stort. Att äta bra är en av de viktigaste faktorerna för att äldre ska kunna hålla sig friska och bo kvar i det egna hemmet. Trots det vet vi väldigt lite om hur äldre personer med demenssjukdom klarar av sina måltider i hemmet, inte minst kring vilka problem och vilket stöd som kan behövas för att undvika undernäring, säger Linda Johansson.

Syftet med avhandlingen är att utreda och beskriva måltidsrelaterade aktiviteter och måltider för hemmaboende äldre personer med demens och deras partners. Fyra studier har genomförts där såväl personer med demens, partners och personal har intervjuats. Dessutom har 258 hemmaboende äldre personer svarat på enkätfrågor där bland annat deras näringstillstånd bedömts.

Resultatet av studierna visar bland annat att de intervjuade äldre personerna med demenssjukdom ibland glömmer saker samt behöver hjälp från andra för att klara av måltiderna i hemmet. Det kan röra sig om att handla, laga mat eller få hjälp under själva måltiden. Samtidigt beskriver partners att de kan få ökat ansvar i dessa aktiviteter vilket kan vara en svårighet i sig för de som är ovana. Detta tyder på att förändringar i måltidsrelaterade aktiviteter och måltider påverkar både personer med demens och deras partners och förtydligar vikten av att stödja både personen med demens och partner, vilket också framkom som viktigt i intervjuerna med personal.

– Eftersom olika personer har olika behov, önskemål och problem är det viktigt att personalen bemöter den enskilde individen där han eller hon befinner sig och tar tillvara den äldres egna resurser vid planering och genomförande av stödåtgärder, säger Linda Johansson.

Länk till avhandlingen

Storspiggen, en vanligt förekommande fisk i Östersjön, kan ha olika genetiska sammansättningar beroende på om den finns i kraftigt förorenade miljöer eller i närliggande, men renare vatten. Dessutom kan vissa specifika gener kopplas direkt till miljöskillnaden.
Det visar avhandlingen ”Genetic response to pollution; natural selection in the wild” av Emma Lind som doktorerar i zoologi.

Emma Lind har gjort flera studier i Östersjön och undersökt fyra olika vattenmiljöer nära massafabriker utanför Sveriges kust, från Härnösand i norr till Blekinge i söder. Hon har också studerat fem övergödda vattenområden utanför Finlands kust. Storspiggarna från dessa förorenade områden har sedan jämförts med storspiggar från lika många närliggande, men renare, vatten.

– Med hjälp av statistiska modeller kunde vi se att spiggar som lever utanför massabruk har en förändrad genetisk sammansättning jämfört med sina grannar från renare vatten, säger Emma Lind.

De genetiska förändringarna är desamma oavsett vilket massabruk spiggarna lever utanför, visar avhandlingen.

– Slutsatsen man måste dra är att miljön påverkar de genetiska förändringarna, eftersom vi sett samma skillnader oavsett vilka geografiska områden vi studerat, och att det skett evolutionära förändringar, säger Emma Lind.

Även i de övergödda områdena utanför Finland finns genetiska skillnader beroende på om storspiggen lever i renare områden eller inte, konstaterar Emma Lind:

– Men där är skillnaderna mellan förorenade och renare miljöer inte lika tydliga som vid massafabrikerna, men vi ser att det händer något i spiggarnas gener även där.
Slutsatsen är att fisken som finns i miljöer påverkade av miljöförstöring är utsatta för ett annat selektionstryck (omvärldens inverkan som leder till naturligt urval) och att storspiggen anpassat sig till miljön genom evolution.

– Resultaten är tydliga, men vad de betyder i förlängningen vet vi inte.
Om disputationen

FAKTA
Emma Lind disputerade fredagen den 14 juni på avhandlingen ”Genetic response to pollution; natural selection in the wild” vid forskarutbildningsområdet Miljövetenskapliga studier vid Institutionen för naturvetenskap, miljö, och teknik, Södertörns högskola och Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Opponent: Marjorie Oleksiak, Associate Professor, University of Miami.