De senaste 25 åren har rasifieringen, det vill säga den process som mynnar ut i att dela in och värdera människor utifrån ursprung, tagit fart i Ryssland.

– Rasismen är ett akut problem i Ryssland, och min forskning är ett första försök att studera hur Ryssland så snabbt kunde gå från att vara ett kommunistiskt/socialistiskt land med en explicit antirasistisk retorik till att plötsligt förvandlas till ett land där hälften av världens alla skinheads finns, och där någon dödas varje vecka på grund av sin hudfärg. Jag har analyserat hur det oreflekterade rastänkandet förvärvades, och försökt komma med en förklaring till varför det blev så, säger Nikolay Zakharov.

I sin avhandling och bok ”Attaining Whiteness. A Sociological Study of Race and Racialization in Russia”, har han hittat tre övergripande orsaker: liberalisering, kapitalism och identifikation.
Liberaliseringen, som kom med Sovjetunionens sammanbrott, innebar att det nu var mer eller mindre fritt fram att säga och skriva åsikter på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Vissa använde denna frihet till att uttrycka rasistiska åsikter som spreds och fick fäste.

Den andra huvudorsaken, kapitalismen, innebar plötsligt arbetskraftsmigration. Folk kom från andra länder, främst från forna Sovjetrepubliker, för att jobba i Ryssland, vilket medförde en indelning där det ryska, och ryssar, värderas högre än invandrare.
Den tredje orsaken är identifikation.

– Det är den främsta och viktigaste orsaken. Ryssarna strävar efter att hitta en identitet efter Sovjettiden. De vill hitta sin plats i världen när öst- och västindelningen inte längre fungerar. De vill vara rika och civiliserade och civilisation har blivit synonym med vithet.

– Identiteten är också något av ett trauma. Många förstår att de inte riktigt hör till eliten – de är lite fattigare, lite mer ”öst”, lite ociviliserade, men anser sig vara bättre eftersom de är autentiska. Många ryssar är stolta över sin så kallade vithet till skillnad från övriga Europa där enligt ryska opinionsbildare en ”politisk korrekthet” härskar, säger Nikolay Zakharov.

”Attaining Whiteness. A Sociological Study of Race and Racialization in Russia”, är den första stora sociologiska studien i bokform om hur rastänkande får fäste i det moderna Ryssland. 
Om disputationen

Nikolay Zakharov disputerade den 14 juni 2013 i ämnet sociologi. Han har doktorerat på forskarskolan BEEGS och sociologiämnet vid Institutionen för samhällsvetenskaper, Södertörns högskola samt på Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Opponent: Ian Law, University of Leeds.

VTI rapport 790 redovisar resultat från de studier som gjorts av VTI inom Trafikverkets utvecklingsprogram Säker framkomlighet under åren 2007 – 2012.

Vad gäller vägrensräffling på motorväg visar undersökningarna att på motorvägar med hastighetsbegränsning 110 km/tim har antalet dödade och svårt skadade totalt sett minskat med 17 procent och för singelolyckor med cirka 30 procent.

Resultat från ett flertal studier gällande effekter av mitträffling på tvåfältsvägar visar att totalt antal dödade och svårt skadade minskat med cirka 6 procent. För singelolyckor är motsvarande minskning 14 procent. Analyser av olycksförlopp enligt polisrapporter indikerar att räffla i mittlinje minskar risken för mötesolycka och avkörningsolycka till vänster. Simulatorstudier visar att räfflorna har god effekt för att väcka trötta förare samt att de förare som väcks av räfflan gör rätt motåtgärd.

Mätningar av hastighet visar inte på några tydliga förändringar av medelhastigheten efter att mitträffla införts. Däremot visar det sig att personbilar förflyttar sig i genomsnitt cirka 5 centimeter bort från mittlinjen och att spridningen i sidoläge minskar något. Detta innebär sannolikt ökat slitage.

I de trafikantintervjuer som gjorts anser 90 procent av förarna att räfflor i vägens mitt bidrar till en ökad trafiksäkerhet. Även lastbilsförarna är positiva, men förespråkar djupare räfflor. För riktningsseparerade vägar (målad 2+1-väg med mitträffla) med hastighetsbegränsning 90 km/tim har antalet dödade och svårt skadade minskat med cirka 30 procent. Förändringen är dock inte signifikant. Dessa resultat är av samma storleksordning som tidigare svenska resultat och i linje med tyska erfarenheter.

Även effekter av mötesfria vägar med mitträcke (gles 2+1 väg) har studerats och där visar resultaten att totalt sett har antalet dödade och svårt skadade minskat med 50 procent. Förändringen är signifikant, men olycksmaterialet är fortfarande litet vilket gör att en fortsatt uppföljning rekommenderas för att få säkrare resultat.

Se: VTI rapport 790

Vattkoppsvirus kan ligga bakom mellan 150 och 200 fall av infektion i hjärnan i Sverige varje år.
Det visar en avhandling som grundar sig på förekomsten av hjärninfektioner i Västra Götalandsregionen.

– Det har funnits ett antagande bland läkare att vattkoppsvirus inte skulle vara en särskilt vanlig orsak till infektioner i hjärnan, men nu visar vi att man bör misstänka vattkoppsvirus hos patienter med olika typer av hjärninfektion, säger doktoranden Anna Grahn vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

I avhandlingen studerades 121 patienter som sökt vård för hjärnhinneinflammation, hjärninflammation, stroke eller halvsidig ansiktsförlamning, och som visat sig ha vattkoppsvirus i ryggvätskan. Hos 24 patienter gjordes en särskild analys av ryggvätskan som visade tecken på nervcellskada i samband med infektionen. Särskilt tydligt var detta för patienter som haft hjärninflammation.

Tre år efter hjärninfektionen genomgick 14 av patienterna neuropsykologiska tester, som visade att flera hade en kvarstående kognitiv nedsättning.

– De var inte lika snabba i tankarna, de kunde ha problem med uppmärksamheten och förmågan att utföra komplexa uppgifter och de hade försämrat minne jämfört den friska krontrollgruppen, säger Anna Grahn.

Än så länge finns det inga kontrollerade behandlingsstudier gjorda för dessa patienter.

– Med tanke på hur många som får allvarlig hjärnskada av bältros är det viktigt att dessa patienter får rätt behandling och rätt uppföljning för att undvika neurologiska resttillstånd. Vi behöver undersöka bättre vilken den rätta behandlingen är för dessa patienter, säger Anna Grahn.

I flera länder som USA, Tyskland och snart även Finland, ingår vattkoppor i det allmänna barnvaccinationsprogrammet.

– Det finns diskussioner även i Sverige om att införa vattkoppsvaccinet i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, dessutom kommer ett vaccin mot bältros att introduceras i Sverige inom kort. Vaccination kommer förhoppningsvis att minska antalet neurologiska komplikationer. Avhandlingen bidrar med mer kunskap, säger Anna Grahn.

Avhandlingen Varicella-zoster virus infections of the central nervous system försvaras vid en disputation den 13 juni.

FAKTA VATTKOPPOR
Vattkoppor betraktas som en ofarlig sjukdom som ger feber, utslag och blåsor. Nästan alla får vattkoppor som barn, och det är ovanligt att den då behöver behandlas. Efter den första infektionen lagras vattkoppsviruset i nervknutor längs ryggraden och i hjärnan, för att senare kanske orsaka sjukdomen bältros. Både bältros och vattkoppor kan leda till neurologiska komplikationer, som till exempel hjärninflammation, hjärnhinneinflammation, halvsidig ansiktsförlamning och stroke.

Forskare från Uppsala och Australien beskriver idag, i den vetenskapliga tidskriften Science nätupplaga, musklerna hos 380 miljoner år gamla fossila fiskar, på basis av unika fossil från en fyndplats i nordvästra Australien. Fynden hjälper oss bland annat att förstå hur halsen och magmusklerna uppkom.

Ordet ’fossil’ väcker främst associationer till små benbitar eller avtryck i berg från allehanda utdöda organismer. Ben och tänder bevaras mycket lättare som fossil än mjukare vävnader, och är för det mesta det enda man hittar. De få fossilfyndplatser som bevarat även mjukdelar är alltså oerhört betydelsefulla för våra möjligheter att förstå de utdöda djurens biologi.
Gogoformationen, en geologisk avlagring i nordvästra Australien, har länge varit känd för utsökt bevarade fossila fiskar. Bland annat finns där de utdöda pansarhajarna eller placodermerna, en av de allra äldsta fiskgrupperna.

För några år sedan upptäckte Australiska forskare att fossilen därifrån innehöll bevarade mjukdelar, och har nu i samarbete med professor Per Ahlberg och kollegor vid Uppsala universitet och ESRF-synchrotronen i Frankrike, kartlagt muskulaturen hos pansarhajarna.
Det visar sig att dessa redan hade en specialiserad halsmuskulatur och dessutom kraftiga magmuskler, inte helt olika dem många drömmer om att kunna visa upp på badstranden. Nulevande fiskar har för det mesta en ganska enkel kroppsmuskulatur utan sådana specialiseringar.

– Det här visar att ryggradsdjuren utvecklade en sofistikerad muskulatur mycket tidigare än vi trodde, säger Per Ahlberg som lett studien tillsammans med Kate Trinajstic från Curtin University i Australien.

– Det varnar oss också för risken att tro att vi kan förstå fossila djur helt enkelt genom att metaforisk klä deras skelett i mjukdelar från nulevande släktingar.

Studien har finansierats av bland andra European Research Council.

Traditionellt har avelsvärdet för mjölkkor (och tjurar) beräknats med hjälp av insamlade uppgifter i kokontrollen om deras (eller avkommornas) mjölkavkastning, fruktsamhet etc. Idag vet vi en hel del om hur variation i arvsmassan påverkar dessa egenskaper hos djuren, och analyser av markörer i DNA-kedjan har på kort tid blivit ett viktigt inslag i avelsarbetet. Med så kallad genomisk avelsvärdering kan en skattning av djurens genetiska kapacitet göras redan vid födseln. Detta har fungerat bra för de egenskaper som redan finns med i avelsprogrammet, och har påskyndat avelsframstegen.

Helen Hansen Axelsson SLU, har i sitt doktorsarbete undersökt hur avelsprogram för mjölkkor bör utformas för att undvika att priset för ökad mjölkavkastning blir försämrad reproduktion och hälsa, vilket är en uppenbar risk. Hon har också undersökt förutsättningarna för att använda genomisk avelsvärdering för att förbättra andra egenskaper som är svåra att registrera i stor skala, t ex hur effektivt korna utnyttjar fodret och hur mycket metan de släpper ut. Det handlar alltså om möjligheten att göra mjölkproduktionen mer miljövänlig genom avel.

I en datorsimulering av ett avelsprogram med en kärnbesättning (där mödrar till semintjurar och kor som ska bli embryodonatorer väljs ut) visade det sig att avelsarbetet skulle gynna mjölkproduktionen på bekostnad av både fruktsamhet och juverhälsa. Sedan undersökte Helen Hansen Axelsson hur de genetiska trenderna för fruktsamhet och juverhälsa ser ut i dagens avelsprogram för svenska SRB-kor. Där visade det sig dessbättre att de flesta egenskaper inte försämras och flera har en svagt gynnsam trend, med ett undantag: det behövs allt fler inseminationer för att korna ska bli dräktiga.

– Detta bekräftar att man i svensk mjölkkoavel har varit duktig på att undvika att försämra de funktionella egenskaperna hos korna, säger Helen Hansen Axelsson.
En annan del av avhandlingen handlar om hur genomisk avelsvärdering för nya egenskaper kan användas i mjölkkoavel, och vad som krävs för att det ska vara lönsamt. Exempel på sådana egenskaper är foderutnyttjande och växthusgasproduktion, egenskaper som har stor betydelse för djurens klimatpåverkan. Utsläppen av metan varierar något från ko till ko, och om denna variation kan kopplas till variation i arvsmassan skulle genomisk avelsvärdering kunna minska mjölkproduktionens klimatpåverkan. Uppgifter om metanproduktion kan samlas in i besättningar där man mäter metanhalten i kors utandningsluft vid mjölkning i mjölkrobot, eller i speciella klimatkamrar med färre djur.

– Sammantaget visar mina datorsimuleringar att genomisk avelsvärdering skulle kunna användas för att minska mjölkproduktionens miljöpåverkan, utan påtagliga försämringar av mjölkproduktion och kors hållbarhet, säger Helen Hansen Axelsson.

FAKTA
Helen Hansen Axelsson, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarade sin doktorsavhandling Breeding for sustainable milk production – From nucleus herds to genomic data den 11 juni 2013 vid SLU i Uppsala. Opponent var professor Jarmo Juga, Helsingfors universitet, Finland.

Länk till avhandlingen (pdf) –  http://pub.epsilon.slu.se/10438/
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 51–55 i avhandlingen.

Lena Tyrén har i sin avhandling studerat hur en grupp lärare i ett skolutvecklingsprojekt gick tillväga för att undersöka möjligheterna att förändra sex- till nioåringars skriv- och läslärande genom att använda datorn som ett komplement till övriga undervisningsmetoder. Projektet sammanföll med omstruktureringar och förändringar i skolan. Detta fick till följd att Lena Tyrén också analyserade hur politisk och ekonomisk styrning kan inverka på ett pågående utvecklingsprojekt.

Under utvecklingsprojektets inledande läsår arbetade lärarna gemensamt med att utveckla och förändra undervisningen. I intervjuer med lärarna lyfts speciellt vikten av kvällsmöten och samtalstid som centrala. Studien visar att eleverna motiverades att utveckla och bearbeta sina texter när de skrev på datorn.

Texterna fick ett kvalitativt bättre innehåll och blev längre än vad lärarna var vana vid från tidigare elevers handskrivna texter. Men när betydande förändringar i skolans organisation på grund av ekonomiska besparingar skedde förändrades det pågående utvecklingsprojektet. Den försämrade ekonomiska situationen på skolan påverkade arbetsvillkoren i form av uppsägningar och möjligheten att bedriva skolutveckling som var planerat.

– Ökad ekonomisk styrning kan vara en fara på lång sikt för effektiv skolutveckling. Kontinuitet inom lärarlag är viktig för att utvecklingsprojekt ska generera förändring och långsiktig förbättring i praktiken. Ekonomin som styrande faktor innebär att det blir problematiskt att driva skolutveckling som lärare och skolledning önskar. I den skolkultur vi har idag, med bland annat stark konkurrens mellan skolor och en ständig reformering av skolan, blir det svårt att driva ett långsiktigt utvecklingsarbete, säger Lena Tyrén.

När lärare byttes ut avstannade processen i studiens utvecklingsprojekt.
– Men min avhandling visar också att oavsett svåra förhållanden kommer lärare att fortsätta att utveckla innovativa och kreativa undervisningsmetoder. Lärarna fortsätter med det de tror på och det som gynnar elevernas lärande, fast i helt nya konstellationer och med annan teknik inom ramen för skriv- och läslärandet, säger Lena Tyrén.

Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, Göteborgs universitet.

Lena Tyréns avhandling heter Vi får ju inte riktigt förutsättningarna att genomföra det som vi vill — en studie om lärares möjligheter och hinder till förändring och förbättring i praktiken.  Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet. Disputationen äger rum fredagen den 14 juni vid Högskolan i Borås.

 

Glappet mellan forskning och praktik ska överbryggas i projektet CAREER där forskare från Linköpings universitet tillsammans med bostadsbolaget Stångåstadens anställda, konsulter och entreprenörer, utvecklar metoder för energismart renovering av miljonprogrammets byggnader.

Det finns ett betydande glapp mellan energiforskningen och de personer som i praktiken ska genomföra energieffektiviseringar. Ett minst lika stort glapp finns mellan potentialen för energibesparingar i befintliga byggnader och de effektiviseringar som hittills gjorts.
De glappen ska nu överbryggas genom samverkansprojektet CAREER där sex forskare från Linköpings universitet, samhällsvetare och tekniker, ska samarbeta med varandra och med Linköpings största hyresvärd Stångåstaden.

Projektledare är Kajsa Ellegård, professor på Tema Teknik och social förändring:
– Ett gott samarbete kräver samtal och för ett bra samtal och erfarenhetsutbyte krävs att vi träffas i vardagen. Det här handlar om att bygga upp långsiktigt hållbara samarbeten, säger Kajsa Ellegård.

För Stångåstaden är målet att få ner mängden inköpt energi med 25 procent till 2025 samtidigt som ett antal byggnader från 1950 och 60-talen ska renoveras och rustas upp.

– Det är viktigt att vi kan lära av varandra, det kommer att ge en ökad kvalitet för våra hyresgäster, konstaterar Peter Alfredsson, energichef på Stångåstaden.

Ett av målen är att hitta metoder för kunskapsöverföring, åt båda hållen, och få erfarenheter som kan vara till nytta när miljonprogrammets bostäder ska rustas upp. I de byggnader som uppfördes 1965-75, under mottot en miljon bostäder under tio år, finns en stor potential för energieffektivisering.

– Vi har en tradition på Linköpings universitet att arbeta gränsöverskridande i olika samverkansprojekt. Det här är ett projekt som kommer att ha en stor betydelse för framtiden. Att bygga energisnåla bostäder är en av de stora samhällsutmaningarna, kommenterar Peter Värbrand, vicerektor för samverkan på Linköpings universitet.

CAREER finansieras av Formas och Stångåstaden och engagerar forskare från såväl Tema Teknik och social förändring som på avdelningen för Energisystem, Institutionens för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings universitet.

Omsättningen av kol och andra näringsämnen i marken har en avgörande inverkan på koncentrationen av växthusgaser i luften, det vill säga koldioxid, metan och kväveoxider. Därmed har omsättningen också betydelse för det framtida klimatet. Idag bedrivs internationellt ledande forskning med koppling till kolets och kvävets kretslopp vid flera institutioner inom Lunds universitet. Men även om forskningen kring dessa så kallade biogeokemiska cykler är omfattande vid den Naturvetenskapliga fakulteten i Lund, så saknas forskning kring de molekylära förlopp som påverkar kolets, kvävets och andra näringsämnens omsättning.

– Målet är att bygga upp en tvärvetenskaplig verksamhet i gränslandet mellan miljövetenskap och synkrotronljusforskning för att fördjupa kunskapen om de kemiska och biologiska processer som påverkar vår miljö, säger Per Persson, tidigare Umeå universitet, nu nyanställd vid Centrum för miljö- och klimatforskning samt Biologiska institutionen i Lund.

I marken är kol och kväve bundet till dött organiskt material, som bildar partiklar med olika mineraler. Kunskapen om hur den kemiska och fysikaliska strukturen hos dessa partiklar påverkar mikroorganismernas nedbrytning och omsättning av kol och kväve är mycket begränsad. Detta beror främst på att det har saknats metoder för att följa förändringar i såväl det organiska materialet som i mikroorganismernas aktivitet. Här kommer inte minst MAX IV-laboratoriet i Lund att erbjuda unika möjligheter.

Forskningsanläggningen MAX IV kan, genom sitt synkrotronljus, hjälpa forskarna att på ett helt nytt sätt studera de processer som påverkar sammansättningen av mark, luft och vatten, vilket därigenom även kan ge svar på centrala och globala frågor som berör exempelvis klimatförändringar och markanvändning. De senaste 10-15 åren har användningen av synkrotronljusteknik inom geo- och miljövetenskap ökat kraftigt vid andra forskningsanläggningar i världen.

Lunds universitet siktar på att bygga upp en kompetens kring denna verksamhet för att driva utvecklingen av de geo- och miljövetenskapliga områdena vid MAX IV. En sådan utveckling kommer att leda till nya experimentella möjligheter inom forskningsområdena, vilket i sin tur också kommer att höja den internationella attraktionskraften hos MAX IV för inresande forskare.

– Rekryteringen av Per Persson kommer inte bara att stärka forskningen kring organiskt kol i marken utan får också stor betydelse för att knyta miljövetenskaplig forskning i bred mening till MAX IV, säger professor Henrik Smith, föreståndare för Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.

Den som är deprimerad kan bli orolig och nedstämd, få sömnproblem och få svårare att känna livsglädje. Depression är en vanlig sjukdom. Risken att drabbas ökar med åldern. Cirka 10 procent av den äldre befolkningen ( 65 år och äldre) lider av depression.

I den aktuella studien analyserades ryggvätskeprov tagna från 83 äldre kvinnor i början av 1990-talet. De kvinnor som då var deprimerade hade lägre nivåer av Interleukin 6, vilket är ett signalämne som ingår i immunförsvaret.

Uppföljningen visar nu att de kvinnor som inte var deprimerade när studien inleddes,  men som då hade lägre nivåer av signalämnet i hjärnan, betydligt oftare utvecklat depression 17 år senare.

– Vi kan se att det är ett väldigt starkt samband mellan låga nivåer av signalämnet och depression många år senare, men det är viktigt att komma ihåg att detta är en observationsstudie. Det krävs fler studier innan fyndet eventuellt kan resultera i en klinisk markör, säger Silke Kern, forskare inom neuropsykiatrisk epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Interleukin 6 är en signalmolekyl som utsöndras av vita blodkroppar. Signalmolekylen rekryterar försvarsceller till ett infekterat område eller en skada, och har även antiinflammatoriska egenskaper.

– Deprimerade patienter har ofta förhöjda nivåer av denna signalmolekyl i blodet, men nu när vi studerar halter i hjärnan hos deprimerade äldre ser vi lägre värden.. Vi har inga svar om varför det är så, men vi tror att det hänger ihop med åldrandet eftersom äldre kan har andra sjukdomsmekanismer. Vi vet att immunförsvarets halter av signalmolkyl ändras vid åldrandet,säger Silke Kern.

Artikeln Lower CSF interleukin-6 predicts future depression in a population-based sample of older women followed for 17 years har publicerats  i tidskriften Brain, Behavior, and Immunity.

Företagsekonomen Anna Tyllström har skrivit en avhandling i ämnet och beskriver en bransch som biter sig i svansen; där den otydlighet som skapar problem med legitimitet samtidigt är en central del av det som säljs.

Den svenska PR-konsultmarknadens framväxt är huvudämnet i Anna Tyllströms avhandling, som hon försvarade vid Uppsala universitet tidigare i veckan. Hon visar att marknaden som vuxit fram och blivit oerhört framgångsrik – sedan 1992 har intäkterna ökat med över 700 procent – har blivit mer legitim; PR-konsulterna anlitas av fler, blivit öppnare, har flera branschorganisationer och belönas årligen med utmärkelser. Skillnaden mot reklamindustrin har också blivit tydligare. Men samtidigt utmärks PR-konsultmarknaden av betydande legitimitetsproblem som inte vill ge vika. Fortfarande efter mer än 30 år får marknadens aktörer med regelbundna mellanrum kritik för att vara oetiska maktutövare och kapitalets osynliga förlängda arm.

I sin undersökning intresserar sig Tyllström särskilt för hur marknaden har blivit till genom språket.

– Jag har tittat på begreppet ”PR-konsult”, hur det har använts, av vem och när. Det första man kan se är att betydelsen av ”PR-konsult” har vidgats enormt. I början av 80-talet var den allmänna förståelsen att PR betydde ”På Restaurang”. Alternativt någon gammal försupen officer som ordnade en presskonferens då och då. Nu är det mycket mer som ryms; produktplacering, finansiell information och opinionskampanjer.

Resultaten pekar vidare mot att grupper skiljer sig i sin inställning till begreppet. Det är främst media som använt och etablerat PR-konsultbegreppet. De som kallas PR-konsulter använder däremot begreppet mycket mer selektivt.

– Om man får pris som ”Året bästa PR-byrå” verkar få tacka nej, och branschorganisationerna använder sig också av ordet ”PR”. Men de flesta konsulter tycker inte om det. De vill kalla sig kommunikationskonsulter, strategiska kommunikationsrådgivare eller något annat mer neutralt begrepp. Det enda som verkar värre än att kallas PR-konsult är att kallas lobbyist.

Att PR-konsultbegreppet fortfarande väcker negativa associationer har inte så mycket att göra med att det är nytt, menar Anna Tyllström. Istället har det att göra med den otydlighet som till delvis är en kärnegenskap hos PR-tjänster. Redan Sokrates och hans sofister i det antika Grekland fick kritik för att sälja sina retoriktjänster till högstbjudande, utan att ta ansvar för innehållet.

– PR är gjort så att det ska se ut som något annat, som ett sant journalistiskt eller politiskt engagemang. PR går i mycket ut på att behärska olika språkbruk, och veta när det passar sig att använda vissa uttryck och inte andra. Dessutom är kunderna många gånger hemliga. Det skapar otydlighet kring vad tjänsterna består av. Och generellt sett så behäftas otydliga marknadskategorier ofta med legitimitetsproblem. I detta fall blir det ju ironiskt, då huvudverksamheten är att skapa legitimitet för andra.

Slutligen tror hon inte att PR-konsulterna kommer att försvinna. Framväxten av en marknad för PR-konsulter är tvärtom en del av en större samhällsförändring mot mer marknadsinspirerade sätt för organisationer att kommunicera på; detta syns i näringslivet men också i frivilligsektor, akademi och myndigheter.

– PR-konsultbolagens inflytande når långt bortom deras direkta kundrelationer. Det tänk och de metoder de använder sig av har spritt sig utanför PR-konsultmarknadens gränser och fortsätter vinna mark. Att kommunicera utåt, på rätt sätt, till rätt person i rätt kanal vid rätt tidpunkt är en nästintill obligatorisk verksamhet för alla organisationer i vårt samhälle idag.

Läs avhandlingen Legitimacy for Sale – Constructing a market for PR consultancy.

Processerna bakom att välja utbildning är något som intresserar Goran Puaca, Göteborgs universitet och Högskolan i Borås, det är något han benämner som väljandets rationalitet. I sin avhandlingen studerar Goran Puaca vilka förutsättningar gymnasieelever och högskolestudenter har att göra utbildnings- och yrkesval och hur detta har förändrats över tid. Hans studie visar att trycket på ungdomar att tidigt välja ”rätt” har ökat.

– Kraven är orimliga. Idag ska du redan på högstadiet vara klar över vad du vill vara när du är 25–30 år, säger Goran Puaca. Politiskt är målet att främja ”effektiva utbildningsval” – genom att unga ska skapa en översikt över ekonomiskt gynnsamma utbildningsval över tid och genom att uppmuntra korta utbildningsvägar och utbildningar som leder till anställning. Det innebär i praktiken att utbildningsval bör fattas tidigt i livet, och att möjligheten till att välja om begränsas.

Konkret har det senaste decenniets förändringar inneburit att möjligheterna att byta från ett program till ett annat på gymnasiet minskat, liksom att senare i livet komplettera sin utbildning med andra inriktningar. De övergripande politiska målen har ändrats från att minska klyftorna i samhället och ungas självförverkligande till ett fokus på anställningsbarhet och minskade kostnader på grund av ungas ”felval”.

Dessa förändringar i det svenska skolväsendet speglar enligt Goran Puaca internationella trender som har inneburit att ett allt större ansvar har lagts på individen vars utbildningsval förväntas bidra till en bättre matchning mellan utbildning och arbetsliv.

Hemmiljön allt viktigare
Goran Puacas studie bygger på analyser av policytexter som berör hur utbildning ska bidra till en effektiv övergång till arbetslivet, och intervjuer med högskolestudenter, gymnasieelever, lärare, studievägledare och rektorer angående hur matchning mellan utbildning och yrkesliv i praktiken sker inom olika utbildningar. Bland gymnasieelever och högskolestudenter undersöktes även deras förväntningar av utbildning och yrke genom en semistrukturerad enkät.

– I praktiken har man inte alltid möjligheterna att skapa den överblick som krävs. Unga är ofta osäkra på vad de vill studera och arbeta med senare i livet, de behöver resurser i form av kulturellt och socialt stöd för att forma en bild av omvärlden.

Vad avhandlingens resultat visar är en brist på överensstämmelse mellan politiska betoningar på hur rationella utbildningsval bör ske utifrån effektiv matchning mellan utbildning och arbetsliv, och hur unga i praktiken formar sina framtidsvägar, säger Goran Puaca. För en stor grupp av både högskolestudenter och gymnasieelever var deras utbildningsval ett val som fattades i brist på bättre alternativ, och det rådde bland alla studenter och elever en uppenbar osäkerhet kring vad de ansåg att deras utbildningsbeslut skulle leda till.
 
– Min avhandling visar att det behövs ett påtagligt stöd inom skolan för att kunna fixera ungas osäkerhet om framtiden till hanterbara strategier och till handfasta yrkes- eller studievägar. Att erbjuda unga stöd för utbildnings- och yrkesval är en viktig demokratifråga, när möjligheterna att välja mellan exempelvis olika inriktningar på gymnasiet begränsas, eller om möjligheten till att korrigera fel utbildningsvägar senare i livet minskar, detta kan annars leda till ökade klasskillnader, säger Goran Puaca.

Goran Puaca disputerar den 14/6, på Göteborgs universitet med avhandlingen Educational choices for the future. A sociological inquiry into micro-politics in education.

Avhandlingen handlar om hur friare handel, migration och tjänstefiering påverkar företagens handel.

– Vi har använt olika statistiska modeller, vi har tagit bort de största aktörerna och mätt utlandsfödda på olika sätt, men det ändrar inte bilden. Det finns ett robust statistiskt samband mellan anställning av utlandsfödda och tillverkningsföretagens export, säger Magnus Lodefalk, som valde att undersöka det här eftersom utlandsfödda enligt teorin kan hjälpa företagen att hantera informella handelshinder samtidigt som det fanns få studier om vilken betydelse det hade för företag att anställa utrikesfödda medarbetare.

Den undersökta perioden sträcker sig mellan 1998 och 2007, omfattar 600 000 heltidsanställda och handel med 176 olika länder. Tydligast såg man ökningen vid handel med den utlandsföddes hemland där kunskaper om landet, kontakter och nätverk är faktorer som påverkar.

Handel gynnar alla
Utgångspunkten för avhandlingen är att ökad handel är bra både för företag och för samhällsekonomin, att gemensamma resurser utnyttjas på bästa sätt gynnar alla inblandade. Trots att mycket gjorts för att minska handelshindren finns det många kvar, både formella och informella.

De formella hindren – tullar, regler och annan formalia – diskuteras inom världhandelsorganisationen, WTO. Sedan 2001 pågår den så kallade Doharundan där nästa ministermöte är på Bali i höst. Avhandlingen har studerat vad det skulle innebära om länderna kom överens i frågorna som avhandlas där och funnit att de handelshinder som då skulle försvinna skulle öka nationalinkomsten med mellan 0,2 och 0,7 procent på medellång sikt.

– Det kan tyckas som en ganska marginell siffra, men den har betydelse, den är lågt räknad och det innebär en nivåhöjning som betyder ännu mer på några års sikt. Den totala handeln skulle öka med cirka sju procent och det är utvecklingsländerna som skulle tjäna mest på det.
Det visar sig också att de länder som själva öppnar sig för handel tjänar mer på en friare handel än vad de gör som vill minska de formella hindren ensidigt och behålla fördelar för sina egna produkter.

Tjänstefiering
Avhandlingen undersöker också den ökande tjänstefieringen av svensk industri, det vill säga att tillverkningsföretagen köper in, producerar och säljer relativt sett allt mer tjänster. När det gäller svensk tillverkningsindustris nedgång, menar Lodefalk att den överdrivits eftersom företagen organiseras på ett sätt och produktionen mäts på ett annat sätt i officiell statistik.

– Om ett företag köper in tjänster som till exempel städning, vakthållning, personalmatsal och annat som man tidigare skött själv uppstår en ökad tjänsteproduktion som samtidigt försvinner ur den egna verksamheten.

– Industriföretagens internationalisering innebär också en ökad handel med tjänster. Vissa delar av verksamheten, utveckling, design, ekonomi etc, kanske sköts i hemlandet och när de tjänsterna sprids till företagets verksamhet i andra länder uppstår tjänsteexport. Dessutom finns det tidigare studier som tyder på att kunderna efterfrågar mer tjänster.

Tjänsteexporten växer i själva verket mer inom tillverkningsindustrin än i tjänstesektorn och det är fel att säga att tillverkningsindustrin är på väg utför. Tjänstefieringen ser inte ut att vara ett hot mot svensk industri. Det är snarare så att det för tillverkningsföretag finns ett samband mellan att använda mer tjänster och att ha framgång på exportmarknaden.

I ett policy perspektiv är länders ovilja att underlätta människors rörlighet och handel med tjänster olycklig. Det vore också lämpligt att i större utsträckning integrera handelsförhandlingar om varor och  tjänster. Att främja integrationen av invandrare på arbetsmarknaden skulle kunna vara ett annat sätt att underlätta för företagens handel.

En av biologins stora olösta gåtor är varför det hos de allra flesta organismgrupper finns flest arter nära ekvatorn och färre arter ju närmare polerna man kommer.

– Vi ville ta reda på den relativa betydelsen av olika evolutionära förklaringar till dagens globala artrikedomsmönster. Därför samlade vi släktträd av däggdjur, fåglar, insekter och blomväxter, och fick ihop 111 stycken som uppfyllde våra kriterier.

Kraven var att de skulle finnas i både tropiska och tempererade områden, och släktträden skulle inkludera de flesta förekommande arterna, säger Roland Jansson, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.

Det finns många idéer till varför tropiska områden är artrikare än områden närmare polerna, men fram till det senaste årtiondet sedan var det svårt att testa dem. Den snabbt ökande tillgången på släktträd över arter konstruerade med hjälp av DNA-data och ökad kunskap om arters utbredning har dock ändrat på det.

Studien bygger på att man utifrån dagens geografiska utbredning rekonstruerar vilken utbredning arternas föregångare sannolikt hade.
Utifrån dessa rekonstruktioner kan man sedan räkna ut hur ofta utvecklingslinjer har bytt klimatzon och i vilken takt nya arter bildats.

I studien koncentrerade man sig på de tre mest populära förklaringarna bland forskare på senare tid. Den första, som kallats ”tropisk konservatism” går ut på att en del artgrupper är artrikare i tropikerna för att de uppstod där, och sedan har haft svårt att sprida sig till högre latituder, kanske för att de har haft svårt att anpassa sig till klimatet. Enligt ”ut från tropikerna-modellen” kan artgrupper som uppstått i tropikerna kolonisera högre latituder utan större problem, men är fortfarande artrikast i tropikerna. Enligt det tredje alternativet är tropiska områden i stället artrikast eftersom nya arter bildas oftare eller dör ut mera sällan jämfört med höga latituder. Var och en av de tre förklaringarna har betydelse hos enskilda artgrupper, men dess relativa betydelse har hittills varit okänd.

– Ett oväntat resultat var att utvecklingslinjer som bytte geografiskt område, och till exempel spred sig från tropikerna till den tempererade zonen eller tvärtom, i regel bildade färre arter eller förlorade fler arter på grund av utdöenden jämfört med utvecklingslinjer som fanns kvar i ursprungsområdet, säger Roland Jansson. Det bidrar till att ursprungsområdena förblir artrikare.

Varför artgrupper tenderar att uppstå i tropikerna och varför artgrupper som byter klimatzon innehåller färre arter är fortfarande okänt. I det första fallet kan det bero på att tropikerna omfattar större yta än andra klimatzoner och har haft ett stabilare klimat. I det andra fallet kan det bero på att arter som bytt klimatzon finner färre lämpliga livsmiljöer eller är sämre anpassade till miljön än de inhemska arterna.

Kunskap om orsakerna till storskaliga mönster i artrikedom är viktig för att kunna prioritera naturvårdsinsatser för att möta hot mot biologisk mångfald från exempelvis klimatförändringar.

– Om arternas evolutionära historia skiljer sig åt mellan klimatzonerna kan det vara så att arter är olika känsliga för klimatförändringar och människans förändringar av miljön, och naturvårdsinsatserna som krävs kanske inte är direkt överförbara.

FAKTA
Originalartikel: What can multiple phylogenies say about the latitudinal diversity gradient? A new look at the tropical conservatism, out of the tropics and diversification rate hypotheses. Roland Jansson, Genoveva Rodríguez-Castañeda, Larisa E. Harding. Evolution 67:1741-1755. June 2013. Artikeln publiceras i juninumret av tidskriften Evolution.
Länk: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/evo.12089/abstract

En boreal barrskog och en tropisk regnskog. De flesta artgrupper uppstår i tropikerna och sprider sig senare till höga latituder. Foto: Roland Jansson.

– Vi är stolta, glada och mycket tacksamma! Det här är en investering som gör stor skillnad för forskningen och som lyfter Sveriges konkurrenskraft inom vårt område internationellt. Vi ges nu möjligheten att köpa in tryckpressar, analysutrustning samt utrustning för utveckling av material som resulterar i ett topputrustat laboratorium i världsklass, säger Magnus Berggren, professor i organisk elektronik på Linköpings universitet.

Magnus Berggren är huvudmottagare av de 24 miljonerna från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, men bakom ansökan står även forskare på KTH, Chalmers, Lunds universitet, Karlstads universitet, Mittuniversitetet och Acreo.

– Vi har alla verksamhet inom tryckt elektronik och samarbetar redan i dag, säger Magnus Berggren.

Forskningsinstitutet Acreo Swedish ICT AB tillsammans med Linköpings universitet driver idag verksamheten inom Printed Electronics Arena, PEA, i Norrköping, ett laboratorium med tryckpressar för organisk elektronik.

Tekniken inom PEA kommer nu att utökas med de resurser LiU tillför med hjälp av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och det nya laboratoriet, Swedish Research Laboratory for Printed Electronics. Laboratoriet kommer att utgöra stommen i den svenska satsningen på tryckt elektronik. Här ingår förutom tryckpresslabbet även ett renrum, ett kemilabb och ett laboratorium för bioelektronik.

– Den nya utrustningen, och att vi nu gör en nationell kraftsamling inom tryckt elektronik, stärker PEAs och Sveriges ledande position i världen, konstaterar också Tommy Höglund, processledare för PEA på Acreo Swedish ICT.

– Arbetsmiljölagstiftningen är föråldrad. Dagens regler är i hög grad samma som i 1889 års yrkesfareslag och har svårt att förebygga det moderna arbetslivets hälsoproblem, säger Peter Andersson, forskare vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

I sin avhandling i juridik har Peter Andersson studerat arbetsgivares ansvar för att förebygga stressrelaterad ohälsa. Studien innehåller en genomgång av bakgrunden till arbetsmiljölagarna och de principer som genomsyrar dessa och hur de påverkar arbetsgivares ansvar att förebygga stress. I särskilt fokus är vad bestämmelserna om god psykosocial arbetsmiljö och krav på preventivt arbete för att förebygga stress innebär i praktiken.

Peter Andersson har även granskat vilka möjligheter bestämmelserna om samverkan mellan anställda och arbetsgivare, tillsyn och straffansvar ger när det gäller samhällets och anställdas möjligheter att ställa krav på arbetsgivaren. Trots att stressrelaterad ohälsa är en av det moderna arbetslivets stora arbetsmiljöfrågor visar studien att regelverket kring psykosocial arbetsmiljö är så otydligt att arbetsgivare i praktiken har svårt att skaffa sig en bild av vilket ansvar lagstiftningen lägger på dem. Ett exempel är att det inom de flesta andra områden inom arbetsmiljölagstiftningen finns bindande föreskrifter med tydliga sanktioner för den som bryter dem, något som helt saknas när det gäller förebyggande av stress.

– Det finns över hundra specifika föreskrifter från Arbetsmiljöverket som rör den fysiska arbetsmiljön, bland annat fem om tryckkärl. Men fortfarande saknas det föreskrifter för förebyggande av stress. Det är hög tid att införa bindande regler på det psykosociala området, säger Peter Andersson.

Att inte en enda arbetsgivare hittills har åtalats eller dömts för arbetsmiljöbrott för ohälsa orsakat av stressiga arbetsplatser är enligt Peter Andersson en spegling av att lagstiftningen är bristfällig:
– Mot bakgrund av att det är så vanligt med stressrelaterad ohälsa är det anmärkningsvärt att ingen arbetsgivare ännu hållits straffrättsligt ansvarig. Det speglar reglernas otydliga karaktär.

FAKTA
Avhandlingens titel är: Vidta alla åtgärder som behövs — en rättsvetenskaplig studie av arbetsgivarens ansvar att förebygga stressrelaterad ohälsa och uppnå en god psykosocial arbetsmiljö. Avhandlingen presenterades den 5 juni 2013 vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Avhandlingens abstract (sammanfattning på engelska) finns att ladda ner här: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/32731

– Frågan är hur vi kan skapa bättre förutsättningar för både ökad järnvägstrafik och ett hållbart arbetsliv för dem som arbetar i spårmiljö.

Johan M Sanne är forskare på Tema teknik och social förändring och studerar riskhantering och säkerhetsstyrning i komplicerade tekniska system som till exempel järnvägen. Han har just avslutat ett forskningsprojekt om lärande från olyckor och tillbud vid arbete i spårmiljö som bygger på en analys av 37 utredningar mellan 2003 och 2010.

Tågtrafik och högspänning gör att järnvägstekniker som arbetar med underhåll utsätts för stora risker. De är helt inställda på att trafiken går först och anpassar arbetet efter det.
De som är med om ett tillbud eller en olycka på arbetsplatsen ska rapportera händelsen till arbetsgivaren. Särskilda utredare analyserar sedan vad som har hänt och föreslår vilka åtgärder som bör vidtas.
Men Johan M Sannes tidigare forskning visar att alla tillbud inte rapporteras.

– Järnvägstekniker berättar ofta i det egna arbetslaget om tillbud och ”nära-ögat-händelser” som de varit med om, men de rapporteras inte alltid till arbetsgivaren.

Berättandet fyller en viktig funktion i arbetslaget för att förklara och bearbeta det som har hänt. I regler handlar det om olyckliga omständigheter och sådant teknikerna själva kan påverka, men inte om bakomliggande faktorer. Berättelserna saknar det systemperspektiv som är nödvändigt för att förstå vad som orsakar olyckor och tillbud.
Bland utredarna finns å andra sidan en föreställning om att olyckor är ett undantag.

– Det gör att de letar efter fel, men olyckor inträffar därför att man gör som man brukar göra. Marginalerna kan vara små och det räcker att något oförutsett inträffar för att olyckan ska vara framme, säger Johan M Sanne.

Han menar att utredarna inte har tillräcklig förståelse för hur teknikerna organiserar arbetet, hur de brukar resonera och handla under arbetets gång.
Men ofta är det faktorer bortom både teknikernas och utredarnas kontroll som leder till olyckor. Grundläggande förutsättningar, som kunskaper om risker hos dem som upphandlar järnvägsunderhåll, planering och prioriteringar när tidtabeller läggs, är avgörande för ett säkert arbete.

– Även om sådana brister tas upp i utredningen så ses de som oundvikliga. Det gör att utredarna sällan föreslår åtgärder som gäller de grundläggande förutsättningarna. Istället åtgärdas problem som kan påverkas av chefer på lokal nivå.

Sett ur ett lokalt perspektiv kan det vara rationellt, menar Johan M Sanne, men bara i viss utsträckning. Det kan till exempel leda till att ett fel som finns på flera platser bara åtgärdas på olycksplatsen eller att åtgärderna blir ineffektiva därför att orsaken finns på en övergripande nivå.
För att utredningarna ska leda till förändringar gäller det att övertyga med rätt argument.

– Lägre chefer och medarbetare övertygas med känslomässiga argument om att olyckan kunde hända även dem, medan högre chefer vill se värdet av investeringar som görs för att öka säkerheten och bevis på att händelsen skulle upprepas om inga åtgärder vidtas, säger Johan M Sanne, som i mitten av juni tillträder en forskartjänst på IVL Svenska Miljöinstitutet där han kommer att utforma nya metoder för att skapa ett hållbart arbetsliv.