Forskare på KTH har gjort en kartläggning om vad som är känt om nanomaterialens risker och möjligheter. Det har man gjort som en del av en statlig utredning om användning och hantering av materialen. KTH-forskarnas kartläggningen spänner över nanomaterialens hela livscykel, det vill säga från produktion till användning och avfallshantering.  Kartläggningen visar på stora kunskapsluckor. Det finns behov av att veta mer om hur nanomaterialen påverkar hälsa och miljö och hur riskerna ser ut under livscykelns faser.

Nanomaterial har mött stort intresse och det finns förväntningar om innovationer på många områden som medicinteknik, informationsteknologi, materialutveckling och miljöteknik till exempel.  Samtidigt finns en oro att nanomaterial också kan vara miljö- och hälsofarliga.

– För att kunna bedöma för- och nackdelar med ett nanomaterial jämfört med andra produkter behöver man titta på hela livscykeln, säger Göran Finnveden professor och vicerektor för hållbar utveckling vid KTH och en av forskarna bakom studien.

För att ta ett exempel. Nya typer av litiumbatterier innehåller nanomaterial som är mer energikrävande att tillverka än vanliga batterier. Men om de används i fordon kan energivinsterna sett över hela livscykelns faser totaltsett bli betydligt större, eftersom de håller mycket längre än vanliga batterier. Ett annat exempel är nanocellulosa som har fördelen att vara baserad på ett förnybart material. Det kan bland annat användas för att tillverka kompositmaterial som kan vara lättare och starkare än traditionella material gjorda av fossila bränslen. Men relativt lite är känt om nanocellulosans miljö- och hälsoeffekter.

– För att vi ska kunna ha en säker hantering av nanomaterial och för att kunna identifiera möjligheter i ett livscykelperspektiv så krävs mer forskning och bättre data och analysmetoder. Vi behöver veta mer om det här, säger David Lazarevic, också han en av forskarna bakom studien. KTH-rapporten ”Livscykelaspekter och nanomaterial” är framtagen som underlag till den statliga utredningen ”En nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial”. (Dir 2012:89). Göran Finnveden och David Lazarevic, som står bakom studien, är båda forskare vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik på KTH.

Forskarna menar att samhället behöver skaffa sig mer kunskap om vilka nanomaterial som används, i vilka tillämpningar och i vilka produkter, i vilka mängder och vilka utsläpp som sker med den användingen.

Några av de vägar framåt som KTH-forskarna har identifierat:  
1. Metoder för karaktärisering av nanopartiklar.
2. Trovärdig information till användare. Märkning och annan information behöver utformas så att användare i företag, organisationer, myndigheter och konsumenter kan fatta egna beslut.
3. Mer kunskap om vilka mängder samhället använder av nanomaterial, i vilka tillämpningar och i vilka former.
4. Bättre kunskap om utsläpp av nanomaterial vid användning, avfallshantering och vid tillverkning av nanomaterial.
5. Mätningar. Exempel på sådana mätningar kan vara exponering i arbetsmiljö, exponering av konsumenter, flöden i vattenreningsanläggningar, flöden i samband med återvinningsprocesser och annan avfallshantering
6. Modeller för exponeringsanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas för nanopartiklar.
7. Metoder för miljöpåverkansbedömningen i livscykelanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas för nanopartiklar.
8. Livscykelanalysdata för nanomaterial. Livscykelanalyser är starkt beroende av databaser och dessa har utvecklats under det senaste decenniet för traditionella material och tillverkningsprocesser. Det finns dock stora brister avseende nanomaterial. Livscykeldata är nödvändiga för att kunna bedöma potentiella för- och nackdelar med nanomaterial i livscykelperspektiv.
9. Metoder att ta fram livscykeldata för nya teknologier. Nanoteknologi är ett område under stark utveckling. Det gäller även produktionsprocesser och miljöprestanda för dessa.
10. Samverkan mellan industri, myndigheter och forskning. Även internationell samverkan, men med svenskt perspektiv.

Ta del av rapporten: http://bit.ly/1fVxh7i
 
FAKTA
Det här är nanomaterial Nanomaterial kan definieras på olika sätt, men gemensamt för de flesta definitioner är att det handlar om material som innehåller partiklar som i någon dimension har en storlek på mellan 1 till 100 nanometer (nm). Partiklarna kan förekomma i fasta material, på en fast yta, lösta i vätska eller i luft till exempel.

Kroniskt smärtande senor är en vanlig orsak till att motionärer och elitaktiva idrottare måste minska ner eller avsluta sitt idrottande. En kroniskt smärtande knäskålssena, hopparknä, är dessutom en diagnos som är känd för att vara svår att behandla och ibland även är svår att diagnosticera. Behandlingen av såväl den kroniskt smärtande hälsenan som hopparknä har varit mycket omdebatterad den senaste tiden.

I sin avhandling utvärderar Lotta Willberg den relativt nya ultraljudsvägledda injektionsbehandlingen; skleroserande injektioner och den helt nya behandlingsmetoden; ultraljudsvägledd artroskopi (titthålsoperation). Den senare metoden har hon och hennes kollegor utvecklat själva inom ramen för avhandlingen, med stöd av grundforskning om var smärtan kommer ifrån vid så kallat hopparknä; djupt om senans infästning i knäskålen. 

Avhandlingen visar att skleroserande injektioner med polidocanol, samma läkemedel som används vid behandling av åderbråck, vid behandling av kroniskt smärtande mittportionstendinos i hälsenan verkar vara en framgångsrik metod när det gäller behandling av smärtan. Lotta Willbergs rekommendation är att vid behandling med skleroserande injektioner med polidocanol använda styrkan 5 mg/ml samt att strikt hålla sig till den ursprungliga metoden där man ger mycket små volymer, maximalt 2 ml per behandlingstillfälle, för bra behandlingsresultat när det gäller smärtan.

Vid kroniskt smärtande knäskålssena, så kallat hopparknä visar avhandlingen att både behandling med skleroserande injektioner polidocanol och ultraljudsvägledd artroskopi kan ge goda kliniska resultat. Den ultraljudsvägledda artroskopin ger dock en betydligt snabbare återgång till smärtfri idrott, nöjdare patienter och mindre smärta i det kortare perspektivet. I långtidsuppföljningen av den jämförande studien av den helt nya operationsmetoden och injektionsbehandlingen med polidocanol, visar avhandlingen dock att resultaten är jämförbara när det gäller smärta och aktivitetsnivå efter lång tid (3-4 år).

– En annan intressant iakttagelse som ingen tidigare visat är att knäskålssenan verkar kunna normaliseras utseendemässigt efter behandling med den ultraljudsvägledda artroskopimetoden som vi har utvecklat. Utseendet ultraljudsmässigt verkar dessutom kunna ha en koppling till patientens symtom, säger Lotta Willberg.

FAKTA
Lotta Willberg bor på Lidingö och arbetar som överläkare, specialist i ortopedi, vid Capio Artro Clinic AB, Sophiahemmet, i Stockholm, samt är doktorand vid institutionen för kirurgisk och erioperativ vetenskap, enheten för idrottsmedicin, Umeå universitet.

Fredagen den 4 oktober försvarar Lotta Willberg, institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, sin avhandling med titeln: Kroniskt smärtande knäskåls- och hälsenor – skleroserande injektioner och ultraljudsvägledd artroskopisk kirurgi.(Engelsk titel: Patellar- and Achilles Tendinopathy – sclerosing injections and ultrasound-guided arthroscopic shaving).
Opponent: Jerker Sandelin, docent/överläkare, ortopedi och traumatologi, sjukhuset Orton, Helsingfors, Finland. Huvudhandledare: Håkan Alfredson.

Avhandlingen är publicerad elektroniskt, se länk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-80194

Golfbanorna Bro Hof Slott Golf Club i Upplands Bro och Trump International Golf Links Scotland i Aberdeenshire tillkom ungefär samtidigt och med samma målsättning; att bli golfbanor i världsklass. Båda ligger utanför små samhällen och de etablerades med löften om lyft för den lokala ekonomin.

– De två golfanläggningarna har satt sina värdorter på kartan men inte bara i den bemärkelse som politikerna hade hoppats på, säger Erik Jönsson.

I fallet Bro Hof ledde etableringen till en långdragen tvist mellan företaget och kommunen då golfanläggningen delvis byggdes i ett naturreservat. Man hade, enligt Erik Jönsson, gjort viktiga överenskommelser som inte dokumenterats med skriftliga avtal. Slutligen löstes konflikten med att Bro Hof hjälpte till med att bygga ut naturreservatet, fast på annan mark.

Fastighetsmiljardären Donald Trumps etablering i Skottland såg annorlunda ut. De lokala myndigheterna sade nej till den exklusiva golfanläggningen eftersom marken där den skulle byggas var ett känsligt och naturskyddat område med flyttande sanddyner. När de lokala politikerna sa nej gick Donald Trump till den skottska delstatsregeringen som gav bygglov.

– Det var anmärkningsvärt att se hur fastighetmagnaten totalt lyckades köra över de lokala beslutsfattarna, säger Erik Jönsson och berättar att en ny stark miljörörelse växte upp i kölvattnet av Trumps golfbana i Aberdeenshire.

En av slutsatserna i Erik Jönssons analys är att lokala politiker ofta är dåligt rustade att förhandla med stora koncerner inom rekreationsindustrin.

– Det handlar om väldigt komplexa förhandlingar och det finns en överhängande risk att etableringarna inte får de positiva konsekvenser för den lokala ekonomin som man önskat.

FAKTA
Erik Jönsson disputerade den 13 september med avhandlingen ”Fields of Green and Gold: Territorial hunger, rural planning, and the political ecologies of high-end golf” http://www.lu.se/lup/publication/3990846

Iman Arasteh Khouy, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet, studerar spårens vertikala och horisontella position, hur de bryts ner och vilken underhållsmodell som är optimal.

En ny modell som analyserar hur järnvägsspår bryts ner av dynamiska krafter där tåg far fram och som räknar ut hur spårunderhåll blir kostnadseffektivt föreslås i en avhandling. Bra spårkvalitet minimerar risken för tågurspårning och ett effektivare underhåll spar pengar åt staten. Det framgår av en ny doktorsavhandling vid Luleå tekniska universitet med Malmbanan som studieobjekt.

– Hög kvalitet på spårstatus är en av de viktigaste parametrarna för en säker och bekväm järnväg, säger Iman Arasteh Khouy, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet, som i november börjar arbeta på Trafikverket.

Han har i sin avhandling gjort en omfattande översyn av spårgeometrins nedbrytning och vilka underhållsmodeller som är optimala när det gäller krav på säkerhet i relation till kostnader. Dålig kvalitet på spårgeometri, (spårets vertikala och horisontella position mätt var 25:e cm) leder till säkerhetsproblem, hastighetsminskning, trafikstörningar, höga underhållskostnader och högre nedbrytningshastighet på räls, hjul, växlar etcetera.  Han har också utvärderat Trafikverkets underhållsstrategi i avhandlingen.

Järnvägsbranschen är idag en avreglerad, konkurrensutsatt sektor med begränsad budget. Samtidigt riktas allt högre krav på sektorn om t ex fler tåg, högre hastigheter och högre axellaster.

– Dessa krav leder i sin tur till högre slitage på järnvägen och högre underhållskostnader, säger Iman Arasteh Khouy.

FAKTA
Optimalt underhåll inom ramen för en kostnadseffektiv gräns är därför fokus i avhandlingen. Förutom en omfattande analys av underhållsmodeller, innehåller avhandlingen en fallstudie på Malmbanan. Studien har analyserat geometrins nedbrytning under en tidsperiod på ett helt år mellan åren 2004 och 2010. Det ger svar på vilken del av banan och under vilken tid på året förekoms av fel är mest vanliga.
Iman Aresteh Khouy föreslår en analysmodells som tar hänsyn till inspektionstid och därefter en underhållsfri planeringshorisont, där bl a hänsyn tas till kostnader och risk för olyckor pga dålig på spårkvalitet. En annan del i hans modell handlar att simulera spårgeometrins nedbrytning kopplat till hur effektivt underhållet är.

Första linjens chefer inom äldreomsorgen hanterar vad som kallas för ett organisatoriskt hyckleri, enligt en ny avhandling i företagsekonomi vid Helix, Linköpings universitet.
Äldreomsorgen är en politiskt turbulent sektor som utsatts för stora neddragningar på senare år. Första linjens chefer, de som är närmast ”golvet”, är de som ska göra verklighet av politiska intentioner och sparprogram. De hanterar den dagliga verksamheten med sina medarbetare i fokus.

Hanna Antonsson, doktorand i företagsekonomi har studerat dessa chefer, både utifrån vilka förväntningar som ställs på dem och vad de faktiskt gör. Hon har intervjuat ett 40-tal chefer, samt skuggat fyra chefer i deras vardag. Hon har också studerat dokument som uppdragsbeskrivningar och platsannonser.

Hon beskriver en verklighet där chefsuppdraget inte längre har så mycket att göra med ledarskap. Chefsuppdraget har allt mer blivit en rent administrativ funktion där det handlar om att styra verksamheten ekonomiskt. Cheferna, och deras överordnade, talar gärna om vikten av ett gott ledarskap, att vara synlig i verksamheten, att stötta och leda de anställda. Men i verkligheten sitter chefen oftast begravd i budgetarbete, ekonomisk redovisning, genomgång av offerter och andra upphandlingsfrågor, samt administration. Både cheferna själva och deras överordnade påtalar bristen på administrativt stöd till första linjens chefer.

– Förväntningar från olika håll kolliderar, säger Hanna Antonsson. Det går att se också i uppdragsbeskrivningar, platsannonser och i fackliga dokument.

Att hålla budget är ett övergripande mål för verksamheten, men också att se till att god omvårdnad ges. Cheferna måste kunna hantera motsatta budskap som att ”vi ska spara pengar och dra ner på folk” och ”vi ska öka kvaliteten i vårt arbete”. De ställs inför etiska dilemman när ekonomiska krav kolliderar med omsorgslogiken. Verksamheten har gått från att vara behovsstyrd till att vara budgetstyrd.

Resultatet, skriver Hanna Antonsson, blir att cheferna måste hantera ett organisatoriskt hyckleri, där prat, beslut och handlingar inte stämmer överens och måste särkopplas. Som de yttersta verkställarna av politiskt fattade beslut måste cheferna leva med att det de säger inte alltid överensstämmer med det de gör. Omsorgslogiken tunnas ut till en omsorgsretorik.

– Det finns en spänning mellan förväntningarna på vad som ska göras och förutsättningarna för att göra det, mellan kraven på verksamheten och medlen för den.

Hanna Antonssons studie omfattar både hemtjänst och vårdboende, och både privata och kommunala utförare. Skillnaderna mellan privat-offentligt är inte så stora, säger hon, i båda fallen har den ekonomisk-administrativa logiken trängt undan omsorgslogiken. Då skiljer sig chefernas arbetsvillkor åt mer mellan hemtjänst och vårdboenden. I de senare är alla samlade i en enhet, arbetet är mer kontinuerligt och förutsägbart. I hemtjänsten är såväl vårdtagare som personal geografiskt utspridda och oförutsedda händelser är mycket vanligare.

Hanna Antonsson disputerar den 4 oktober. Avhandlingen heter ”Chefers arbete i ’äldreomsorgen – att hantera den svårhanterliga omvärlden. Relationen mellan arbete och organisering”. 

Forskaren Susanna Toivanen kan i en studie om framtidens arbetsplatser som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, visa att kontorslandskap trots att de ger anställda hälsoproblem, fortsätter att byggas. Anledningen är en bristande koppling mellan arbetsmiljöforskning och de som planerar framtidens kontor.

Susanna Toivanen är en av flera forskare i satsningen Flexit, som Riksbankens Jubileumsfond drivit för att öka utbytet mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning och näringslivet. Nu slutredovisar hon sitt projekt och har flera intressanta resultat. Hon pekar bland annat på de kommunikationsproblem som finns mellan arbetsmiljöforskning och praktisk kontorsutveckling.

– De står vanligen lång ifrån varandra, men här finns nu goda möjligheter för ett samarbete, säger Susanna Toivanen, som själv varit placerad på NCC, och därmed i praktiken faktiskt fört forskningen närmare de som planerar framtidens kontor.

Ytterligare ett problem som Toivanen kan peka på är att arbetstagarperspektivet inte är tillräckligt belyst. Det ökar risken för att branschen bygger kontor som faktiskt inte främjar arbetsmiljön. Här måste, menar Toivanen, både kommunikationen med facket och med forskningen utvecklas och bli bättre.

– Min forskning visar dessutom att det bland beslutsfattare finns en kortsiktighet i hur man planerar och bygger. Det handlar mer om snabba affärer, och hälsa och arbetsmiljö verkar inte vara av kommersiellt intresse, säger Susanna Toivanen.

Läs hela slutredovisningen.

Åtskilligt har skrivits om den ”svenska näktergalen” Jenny Lind, men kan det i själva verket ha varit en skada på stämbanden som gjorde henne till den firade världsstjärna hon var? Ja, det menar Ingela Tägil, som i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet undersökt röstens betydelse för Jenny Linds identitet. Tägil menar att röstskadan var starkt bidragande till att Lind uppfattades som särskilt kvinnlig vilket gjorde henne till internationell operastjärna, en av de första och största på sin tid.  Jenny Lind slog igenom 1838, en tid när medieutbudet var fullständigt annorlunda än nu. Tidningar hade börjat få betydelse och det är också genom att studera recensioner, som Ingela Tägil kunnat klarlägga hur samtiden såg på den svenska ”Näktergalen”.

– Hon var en pionjär när det gällde att skapa en image som bidrog till att göra henne till världsstjärna. Hon lyckades skapa en mediebild av sig som en kvinnlighetssymbol i en tid då aktriser snarast betraktades som prostituerade än som dygdemönster.

Social karriär
En del av den här bilden var Jenny Linds röst, som sågs som påtagligt kvinnlig. Hon framställde dessutom sina rollfigurer som blygsamma och jungfruliga, allt för att leva upp till tidens kvinnoideal. Detta var mycket medvetet och ett led i att fjärma sig från sitt enkla ursprung och göra social karriär i en tid då kvinnors möjlighet till det i huvudsak var genom att ”gifta sig fin”.

Recensionerna beskriver också hur Jenny Lind sjöng. Hon var en hög sopran, det högsta tonläget, hade en välutvecklad teknik, men rösten var svag. För hennes kritiker var den svaga rösten en brist. Medan hennes beundrare kallade den ”beslöjad” talade kritikerna om den som ”hes”.

Skadade stämband
– Under sin uppväxt drabbades Jenny Lind av röstproblem, som sannolikt utvecklades till ärr på stämbanden. Det orsakade läckage som i vissa röstregister uppfattas som en slöja gav rösten en luftig och skör klang även i andra tonlägen, ett uttryck som kanske skulle ha gått förlorat utan läckan.

Jenny Lind hade en god teknik, kunde sjunga svagt även i höga tonlägen, vilket är svårt, och hennes läckande stämband gav alltså rösten ytterligare en dimension. Kan man då tänka sig att hennes röst går att återskapa, så att vi kan få höra hur hon lät?

– Ja, man kan antagligen rekonstruera den och sedan med datorteknik manipulera den så att vi kan få en uppfattning av hur hon lät, säger Ingela Tägil.

Avhandlingen omfattar åren mellan Jenny Linds genombrott som operasångare i Stockholm 1838 och den följande operakarriären fram till 1849. Det internationella genombrottet kom i Berlin 1844 och hon slutade sjunga opera bara fyra och ett halvt år senare.

Orkade inte
– Jag tror att det också hade samband med hennes röstskada, hon orkade helt enkelt inte sjunga hela operaföreställningar i flera timmar. I stället gjorde hon konsertframträdanden med mycket stora framgångar, inte minst i USA. Hon är fortfarande betydligt mera känd i både Tyskland och USA än i Sverige.

Trots att det skrivits åtskilliga biografier om Jenny Lind finns det få vetenskapliga texter och Jenny Lind – Röstens betydelse för hennes mediala identitet är den första doktorsavhandlingen. Ingela Tägil menar att denna första svenska världsstjärna var ett resultat av det medvetna arbetet med att framställa henne som den oskuldsfulla näktergalen, en identitet som byggde på hennes speciella röst och förstärktes genom rollval och även genom specialskrivna roller.

Text: Lars Westberg

– Jag har tittat på hur internet används och hur det kan relateras till mobbningen, säger Linda Beckman, fil. dr vid Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa på Karlstads universitet. Tidigare forskning visar att killar mest spelar spel och gör andra konkreta saker på nätet. Tjejer ägnar sig mer åt kommunikation och uppehåller sig i sociala medier och bloggar där de kan lägga upp kommentarer och bilder. Här syns ett samband – kanske är dessa platser som tjejerna väljer generellt farligare platser på nätet.

Mobbare och mobbade mår lika dåligt

Linda har också jämfört psykosomatiska besvär mellan mobbare, offer och mellan nätmobbning och den traditionella mobbning som sker i skolan. Men det är ingen skillnad – båda grupperna mår lika dåligt. Elever som blir mobbade men också mobbar mår dessutom ännu lite sämre vilket också tidigare forskning visat. Hon har även tittat på sambandet mellan att ha någon typ av funktionshinder och mobbning. Det visar sig att det finns en större risk att gruppen mobbade som mobbar, och särskilt de elever som är involverade i både  nätmobbning och traditionell mobbning, har någon typ av funktionshinder som gör det svårt för eleven i skolan.

En delstudie i avhandlingen handlar också om hur elevhälsopersonal arbetar idag med att förebygga mobbning, ett arbete som i mångt och mycket är styrt av resurser. Hur ska skolan kunna jobba preventivt mot både traditionell mobbning och nätmobbning?

– Jag tror att man ska titta på helheten i skolan. Arbeta med alla grupper och inte peka ut någon specifik gruppering. Att inte nödvändigtvis fokusera på mobbning utan i stället prata med eleverna om ren artighet, hövlighet och hur man allmänt beter sig på skolgården, fritiden och på nätet.

Avhandlingen ”Traditionell mobbning och nätmobbning bland svenska ungdomar. Könsskillnader och samband med psykisk hälsa.” består av fyra delstudier. Linda Beckman disputerade den 27 september.

Slutsatsen om att kommunpolitiker inte lyfter den etiska dimensionen i politiska frågor drar Nina Nikku, etikforskare vid LiU, i en studie om etik och förtroende i kommunerna. Hon har intervjuat nio erfarna kommunpolitiker i lika många östgötakommuner.

Etik förknippas kanske i första hand med ärlighet när man hanterar allmänna medel. En rad skandaler i svenska kommuner visar att det även bland kommunalt anställda och förtroendemän finns personer som oärligt skor sig på kommunens bekostnad. De intervjuade kommunpolitikerna är överens om att kommuner har svårt att skydda sig mot dessa. Bättre kontrollsystem behövs. De pekar också ut två andra orsaker till ett oärligt beteende, dels att man inte själv förstår att man gör fel, dels det ”sluttande planet”.

Det sluttande planet är att tänja på gränserna för vad som är etiskt acceptabelt. Hur mycket alkohol är det ok att förtära vid representation? Hur mycket arbetstid ska en tjänsteresa innehålla?

En etisk kultur behövs i kommunerna, menar Nina Nikku. Många har idag formulerat etiska regler som finns på hemsidor eller i andra dokument. Det räcker dock inte med en samling regler, de måste också bli kända och genomsyra verksamheten.

Men, menar Nina Nikku, allt kan inte fångas i regelverk. Bemötandefrågor eller svåra prioriteringsfrågor, exempelvis i äldreomsorgen, där behövs också etiska överväganden.

Kommunalt beslutsfattande har flera etiska dimensioner. Etiska krav i upphandling är en. Men alla är inte så tydliga. När kommunpolitikerna ombads ge exempel på etiskt känsliga frågor nämnde de ensamkommande flyktingbarn, invandrarfrågor, barn med funktionshinder, skolnedläggningar och äldreomsorg.

– De nämner svaga grupper, och exempel från de ”mjuka” nämndernas områden. De verkar inte tänka att det kan finnas en etisk dimension i de tekniska nämnderna, inom stadsplanering eller gatu- och bostadsförvaltning, säger Nina Nikku.

Rapporten ”Om etik och förtroende i kommunerna” ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet laddas ner direkt http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:641785/FULLTEXT01.pdf