Mobbning är ett stort och svårbemästrat problem i skolan. Nästan var tionde elev utsätts för mobbning under sin grundskoletid. Samtidigt står lärare och föräldrar ofta handfallna.

Robert Thornberg, forskare i pedagogik, och Tomas Jungert, forskare i psykologi, Linköpings universitet, undersökte hur elever beter sig när de blir vittne till mobbning.

– Vi kan identifiera tre typbeteenden: Antingen stödjer man mobbaren, eller så är man passiv, och det tredje alternativet är att man aktivt ingriper mot mobbningen, säger Robert Thornberg

Men vad avgör vilket beteende man väljer?
”Moraliskt disengagemang” är en uppsättning övertygelser som befrämjar ett inhumant beteende och som forskare tidigare har kunnat koppla till att mobba andra, eller aktivt stödja mobbare. Exempel på moraliskt disengagemang är att man rättfärdigar inhumana handlingar, förskönande omskrivningar (”vi bara skojar”), att man förlägger ansvaret någon annanstans (”jag lydde bara order”), att man förminskar handlingens skadlighet (”lite gliringar får man tåla”), och att man skuldbelägger offret (”han får skylla sig själv”).

Dessa och liknande övertygelser gör det lättare för elever att mobba eller aktivt stödja mobbning. Men, visar Thornberg och Jungert, låg grad av ”moraliskt disengagemang” förklarar inte varför man väljer att ingripa mot mobbning istället för att bara vara passiv åskådare. Då krävs något mer.

I studien mätte de också graden av självtillit hos eleverna. Sjävltillit definieras som tilltron till sin egen förmåga att klara av olika saker, och att ingripa i och påverka ett skeende. Och, visar de, för att gå från att bara vara passiv till att verkligen försöka hjälpa mobbningsoffret krävs förutom en moralisk övertygelse också självtillit i att kunna hjälpa.

Studien gjordes bland 347 gymnasieelever som fick uppskatta hur de betedde sig i mobbningssituationer och vilka uppfattningar de hade haft under sin tid i grundskolan.

– Vi tror att det blir lättare att svara ärligt om man får berätta om en förfluten tid, ”sån var jag då, nu har jag vuxit ifrån det”, säger Robert Thornberg. Men de svarade naturligtvis också anonymt.

Slutsatsen, som de två forskarna lyfter fram, är att skolbarn förutom att få diskutera moraliska och etiska frågor kring mobbning i syfte att genomskåda och ”slå hål på” moraliskt disengagemang också behöver få stöd i att utveckla sin självtillit för att våga ingripa mot mobbning.

Hur gör man då det?
– Rollspel kan vara ett sätt, säger Tomas Jungert. Då får man som individ chansen att pröva på hur det kan kännas att agera i olika scenarier. Men också genom att arbeta med det sociala klimatet i klassen så att elever känner att om man säger ifrån så backar andra elever upp.

Läs studien här: Bystander behavior in bullying situations: Basic moral sensitivity, moral disengagement and defender self-efficacy.

Analysen bygger på statistik över bilbränder i Sverige under åren 2002 till 2009 och visar att kommuner och stadsdelar där utlandsfödda har liten kontakt med majoritetsbefolkningen har upplevt fler bilbränder än kommuner där befolkningen bor mer blandat.

– Den slutsats man kan dra är att det behövs en bostadspolitik som motverkar boendesegration, säger Eva Andersson.

Studien visar att segregation underlättar upplopp genom att skapa koncentrationer av människor som känner sig utsatta och är utsatta.

– En stor andel unga i en stadsdel har högre samband med bilbränder och upplopp, säger Eva Andersson.

Tidigare forskning har visat att den sociala kontrollen är svagare i utsatta områden.

– Att den sociala kontrollen är svag gör det lättare för våldsverkare. Å andra sidan finns större risk för en stereotypiserad bild av områden med en homogen befolkning vilket kan öka motsättningar när polisen kommer till platsen, säger Eva Andersson.

Nu lanseras Nordiska Livsstilsverkstan som ska hjälpa föräldrar att tillsammans med förskole- och hälsopersonal öka kunskapen om sambandet mellan livsstil och hälsa. Bakom projektet står professor Karin C Ringsberg, vid Nordic School of Public Health NHV.

Efter upprepade larmrapporter om ohälsa bland barn lanseras Nordiska Livsstilsverkstan, en ny arbetsmodell för samverkan mellan föräldrar, förskola, hälsoväsende och forskare. Syftet är att öka förståelsen för sambandet mellan livsstil och hälsa med förhoppningen att kunskapen förs över till barnen, så att de i framtiden kan göra egna hälsofrämjande livsstilsval.

– Upprinnelsen till idén är den forskning som visar att fetma och mental ohälsa hos barn ökar, samt föräldrars tilltagande upplevelse av tidsbrist och stress. Jag ville utveckla en modell där föräldrar tillsammans med förskole- och hälsopersonal deltar på lika villkor och bidrar med olika slags erfarenheter, berättar Karin C Ringsberg, initiativtagare och projektledare för projektet.

Till skillnad från befintliga föräldrastödmodeller, som ofta fokuserar på problem och riskfaktorer, har Nordiska Livsstilsverkstan en hälsofrämjande utgångspunkt.

– Hälsa är en resurs och vi lyfter fram vardagliga faktorer som kan främja och förstärka hälsan med utgångspunkt i samverkan mellan föräldrar, förskola, hälsoväsende och forskare, säger hon.

Projektet har finansierats genom anslag från Nordiska Ministerrådets globaliseringsinitiativ och involverar företrädare för berörda grupper från samtliga nordiska länder.

– I stället för de slingrande vattendrag som bävern älskar att arbeta i blir de vattendrag den övergivit ofta raka. Det gör att vattenälskande växter som vide och asp inte klarar sig på grund av lägre grundvatten och vattendragen blir därmed mindre attraktiva för djuret att komma tillbaka till, säger Lina Polvi, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.

I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Bioscience visar hon att effekten beror på att bäverdammar förutom att påverka växtligheten vid flodstränder också har en tendens att samla finkornigt sediment i vattendragen. Dessa partiklar har andra egenskaper än de som formar slingriga vattendrag och resultat blir alltså att den ursprungliga formen försvinner, även hundratals år efter att bävern är borta.

– Den här processen är ett bra exempel på hur andra levande organismer än människan kan påverka och forma ett flodlandskaps utseende, säger Lina Polvi. Urskog kan ha en liknande påverkan eftersom naturligt död ved samlas i bäcken vilket kan dämma vatten och finsediment och tvinga flödet runt veddammen.

Resultaten baseras på studier av tusentals år gamla geologiska lämningar i vattendrag i Klippiga bergen i Colorado, USA. Lina Polvi utförde studierna som en del av sitt avhandlingsarbete på Colorado State University.

I Colorado kan bävrars aktivitet och urskog kopplas till förändringar i landskapets form över långa tidperioder. Det naturliga tillståndet hos många vattendrag i Klippiga bergen där det funnits bävrar eller urskog är en mångfårig bäck, vilket bidrar till högre biologisk mångfald och även har ekologiska fördelar, till exempel gynnas strandvegetationen av en dynamiskt meandrande flodfåra.

Den här processen kan vara en viktig förklaring till att det ofta är svårt att återintroducera bävrar i ett flodlandskap som den övergivit. Den raka flodfåra som bävern själv varit med om att skapa ter sig helt enkelt inte så intressant att exploatera för nybyggande bävergenerationer.

– Kunskap om hur djurs aktiviteter påverkar och påverkas av flodlandskapet är inte bara viktiga för att förstå vattendrag i Klippiga bergen, utan kan ha generell betydelse för försök att återställa biologisk mångfald och naturliga älvområden, till exempel i norra Sverige, poängterar Lina Polvi.

Forskningen om bäverdammar är bara ett exempel på principen om samspel mellan landskap och biologi. Ett uppföljande projekt som nu planeras är en kartläggning av hur laxfiskars naturliga beteende påverkar och har påverkats av Västerbottens älvlandskap.

Veronica Lövgren har inom ramen för sitt avhandlingsarbete besökt flera verksamheter inom handikappomsorgen och intervjuat 16 personer som har stöd enligt LSS. I avhandlingen framkommer att de medelålders intervjupersonerna har svårt att få tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella resurser. De har också begränsad tillgång till redskap för att tolka och beskriva sina erfarenheter, och få andra att ta dessa på allvar.

Ett exempel rör relationen till arbete: För de intervjuade var arbetet det som gav mening och struktur till vardagen. Det arbete som var tillgängligt för dem var daglig verksamhet som befinner sig i en skärningspunkt mellan omsorgslogik och en logik hämtad från lönearbetsmarknaden. Å ena sidan förhåller sig intervjupersonerna till krav på skötsamhet, flit och ansvar i relation till arbetet, å andra sidan är deras ansträngningar inte erkända som arbete.

– De betraktar inte sitt arbete som en rättighet och flera intervjupersoner uttryckte oro över att förlora sitt arbete, exempelvis på grund av oro på marknaden, eller om man inte sköter det ordentligt. Vidare visade det sig att bland de medelålders intervjupersonerna fanns de som stött på hinder när de velat gå vidare i sin parrelation, och planerade giftermål och samboskap har inte kunnat fullföljas, säger Veronica Lövgren.

Resultatet visar hur intervjupersonernas livssituation formas av strukturer inom människovårdande organisationer, föreställningar om gruppen personer med intellektuellt funktionshinder, men också om kön och ålder.

– De intervjuade har relativt små sociala nätverk, och har begränsad tillgång till de arenor – arbete, familjeliv och marknad – där vuxenskap förväntas realiseras.  Framförallt kvinnorna rör sig inom snäva sociala rum. Intervjupersonerna förhåller sig till samhällsnormer om vad de förväntas leva upp till för att betraktas som vuxen, samtidigt som deras möjligheter att uppfylla dessa är begränsade, inte i första hand på grund av funktionsnedsättningen i sig utan på grund av de kulturella och sociala föreställningarna om funktionshindret.

Intervjupersonerna i studien bestod av två grupper, en huvudgrupp bestående av 13 medelålders (38-60 år) kvinnor och män, och en referensgrupp bestående av tre yngre personer (25-29 år).

Läs avhandlingen: Villkorat vuxenskap: Levd erfarenhet av intellektuellt funktionshinder, kön och ålder.

Sedan slutet av 1990-talet har flera åtgärder vidtagits för att bromsa den ökande kostnadsutvecklingen för subventionerade läkemedel. Receptbelagda läkemedel subventioneras för medborgare av allmänna medel när kostnaden överskrider en viss nivå per år. Semark har jämfört hur hälsocentraler kompenserades för de subventionerade läkemedlen och upptäckte att hälsocentraler med många invånare i upptagningsområdet med låg socioekonomisk status (SES) hade budgetunderskott vid året slut. Hälsocentraler i områden med högre SES hade däremot ett överskott.

I en annan studie undersökte hon förskrivningen av läkemedel i olika prisnivåer för diagnoserna kronisk obstruktiv bronkit, depression, diabetes och osteoporos. Läkemedelsförskrivningen jämfördes sedan med uppgifter om patienterna (ålder, kön, utbildning, inkomst och födelseland) och om vårdgivaren var allmän eller privat. Det framkom då att läkemedel i olika priser förskrevs mer i relation till vissa faktorer.

Sedan år 2010 ska enligt lag patientens delaktighet i beslut kring sin vård och behandling underlättas och patientens roll därmed stärkas. För att undersöka delaktigheten intervjuade hon personer som nyligen påbörjat medicinering. Studien visade att delaktighet var viktigt men också att det innebar olika saker. En uppfattning var att man kunde känna sig delaktig utan att själv ta några beslut om läkaren visade ett bra bemötande och att läkaren ingav förtroende och tillit till att verkligen vilja ens bästa.

En annan uppfattning var att delaktighet innebar att få ta egna beslut i mer eller mindre samråd med läkaren. Att vara delaktighet i beslut om sin läkemedelsbehandling kunde ha betydelse för hur man följer sin läkemedelsordination. Hon konstaterar också att ekonomiska begränsningar försvårar för läkaren att låta patienten påverka valet av läkemedel vilket i sin tur skulle kunna påverka patientens följsamhet till sin medicinering.

Semark har också gjort en enkätstudie där hon undersökte hur den egna hälsan uppfattades hos personer i åldern 65-80 år. Hälsan uppfattades vara mycket sämre hos personer med depressiva symtom i jämförelse med de som inte hade motsvarande symtom. Hälsan var också sämre hos personer med högt blodtryck och hos de som behandlades med läkemedel för depression och högt blodtryck. Hälsan uppfattades vara bättre hos yngre, hos personer med hög utbildningsnivå och hos män.  

Birgitta Semark är född och uppvuxen i Kalmar. Hon tog sin magisterexamen i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet 2009 och sedan dess har han varit doktorand inom biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Patient characteristics, perceived health and drug prescription in primary care” kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Organiska molekyler som t ex järnporfyrin har utmärkta magnetiska egenskaper som gör att de ansesvara särskilt lämpliga för framtidens molekylära spinntransistorer. Grafen är ett annat material som har andra attraktiva egenskaper; hög hastighetselektrisk transport som gör att transistorer baserade på grafen kan vara flera storleksordningar snabbare än befintlig teknologi.

Grafen är ett kolbaserat material som är bara ett atomskikt tjock. Elektrisk transport genom grafen sker på ett sätt som gör den mycket snabbare än i befintliga halvledare. Inom molekylär spinntronik ligger fokus på att bygga de minsta spinntransistorerna, bestående av endast en eller några molekyler. Dessa kan transportera ström baserat på molekylens magnetiska spinnmoment.

Att kombinera bägge material skulle kunna öppna dörren för nya teknologiska möjligheter. Forskare från Uppsala universitet och Berlins Fria universitet visar nu att organiska magnetiska molekyler kan kombineras med grafen.

Forskarna använde metallporfyrin-molekyler liknande järnporfyrin, som bland annat naturligt aktivt i hemoglobinets syretransport i blodet. Metallporfyrin-molekylen adsorberades på grafen placerad ovanpå nickel. Med hjälp av detaljerade magnetiska mätningar kunde gruppen i Berlin konstatera att metallporfyrin-molekylen på grafen behöll sina särskilda spinnegenskaper, som nu även kan styras av magnetisering i nickelskiktet.

Uppsalaforskarna kunde sedan visa att det är just grafen gav den viktiga magnetiska kopplingen mellan porfyrinen och nickelskiktet. Genom noggrann datorsimulation klargjorde de att grafen överför spinninformationen mellan nickellager och metallporfyrin och att även grafen själv blir magnetiskt.

– Vår upptäckt pekar på att det är möjligt att konstruera nya hybridmaterial som kombinerar de unika egenskaper av grafen och metallorganiska molekyler. Detta kan utvecklas vidare och bana väg för förverkligandet av hybrid-elektronik i framtiden, säger professor Peter Oppeneer, som lett projektet tillsammans med professor Wolfgang Kuch i Berlin.

Läs artikeln: Magnetic Coupling of Porphyrin Molecules Through Graphene.

Mag- och tarmstörningar är relativt vanliga vid uppfödning av smågrisar och slaktkycklingar, och utgör ett problem som kan orsaka lidande för drabbade djur och ekonomiska förluster för producenterna. En motåtgärd är att ge djuren ett mer fiberrikt foder. Fibrer kan nämligen stimulera mikrofloran och tarmens immunförsvar, och på så sätt förbättra tarmhälsan. Haoyu Liu från SLU visar i sitt doktorsarbete att cikoria uppfyller många av de krav man ställa på en lämplig fiberkälla.

Cikoria är en flerårig ört som växer vild i södra Sverige. De ovanjordiska delarna av växten innehåller ca 40 procent kostfiber (främst uronsyra), men även roten har intressanta egenskaper, då den innehåller de prebiotikaklassade* kostfibrerna inulin och oligofruktos. I Haoyu Lius studier ersatte hon olika mängder av ett spannmålsbaserat kontrollfoder med motsvarande mängder cikoria, i form av blad, rötter eller en kombination av båda.
Såväl grisar som kycklingar växte tillfredsställande när de fick foder med cikoria, och hälsostatusen var god. Näringsutnyttjandet påverkades inte nämnvärt vid låg inblandning (6-8 procent) i fodret, medan en viss nedgång uppmättes vid hög inblandning (12 procent) hos kycklingar.

En undersökning av tarmflorans sammansättning hos grisarna visade på stora variationer mellan individer och på förändringar över tid, men trots detta gick det att urskilja bakteriegrupper som påverkades av inblandningen av cikoria. I tunntarmen ökade mängden gynnsamma mjölksyrabakterier. I tjocktarmen gynnades istället specifika smörsyra-producerande bakterier, vilket är intressant då smörsyra ger energi till tarmen och dessutom anses ha anti-inflammatoriska egenskaper. Cikoriarötter gynnade också tillväxten av en bakterie (Megasphaera elsdenii) som man tidigare visat kan hämma tillväxten av den bakterie som ger upphov till svindysenteri. Kombinationen av blad och rötter av cikoria missgynnade koliforma bakterier, samtidigt som laktobacillerna gynnades.

Haoyu Liu visar också att mikrofloran i tarmen kan påverka tarmens så kallade barriärfunktion, genom att påverka förekomsten av en typ av proteiner i tarmslemhinnan som är kopplade till tarmens genomsläpplighet för oönskade ämnen. Tarmens innehåll av mjölksyrabakterier hade en positiv inverkan på denna barriärfunktion, och i modellstudier med odlade tarmceller medförde detta ett skydd då tarmcellerna utsattes för sjukdomsframkallande kolibakterier.
Studier av grisens tarmhälsa har tillämpningar även utanför grisuppfödningen. Grisen är nämligen ett utmärkt modelldjur för studier av smittsamma tarmsjukdomar, och forskningen bidrar även till kunskapsuppbyggnaden inom humanmedicinen.

Prebiotika är en typ av kolhydrat som stimulerar tillväxten av probiotiska mikroorganismer. Probiotiska mikroorganismer har en positiv inverkan på tarmflorans stabilitet och på tarmens funktion. Växtfibrer (prebiotika) i kombination med bakterier (probiotika) har en dokumenterat större hälsoeffekt än prebiotika och probiotika var för sig.

Länk till avhandlingen:
Interactions between dietary chicory, gut microbiota and immune responses.

Sammanfattning svenska om det cikoriaforskningsprojekt som Haoyu Liu har arbetat inom: Cikoria som fiberkälla till grisar och fjäderfä.

Sedimentproppen är från sjön El’gygytgyn i nordöstra ryska Arktis och går 30 gånger längre bakåt i tiden än den ispropp som tagits på Grönland (utifrån vilken vi drar många slutsatser om vårt tidigare klimat) som ”bara” täcker de senaste 123 000 åren. I fjol presenterade
forskargruppen i en vetenskaplig artikel i Science analyser av de första två tredjedelar av sedimentproppen, från nutid till 2,8 miljoner år sedan. Nu har forskarna gått igenom den sista tredjedelen av proppen och kan rekonstruera klimatet för perioden 3,6 till 2,2 miljoner år sedan.

– Detta unika kontinuerliga arkiv med information hjälper oss att förstå hur Arktis övergick från att vara skogsbeklätt till det is- och snöklädda landskap vi ser i dag, säger docent Peter Rosén, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, tidigare verksam vid enheten CIRC i Abisko.

En rådande teori är att koldioxidhalten i luften under den studerade perioden inte varit mycket högre än i dag, men en av de viktigaste lärdomarna av sedimentanalyserna är att Arktis ändå genomgick en mycket varm period för 3,6 till 2,2 miljoner år sedan. Det kan betyda att jordens respons på små förändringar i koldioxidhalter är större än vad som föreslagits i tidigare klimatmodeller. Fossilt pollen som forskarna hittat i proppen inkluderar barrträden douglasgran och hemlock vilket tyder på att Arktis var skogsbeklätt.

– Genom dessa fynd har vi kunnat rekonstruera vegetationen runt sjön vilket i sin tur visar hur varmt och fuktigt klimatet var, säger Carsten Meyer-Jacob, doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.

Resultaten visar att vi hade flera långa värmeperioder under perioden 3,6 till 2.2 miljoner år sedan med sommartemperaturer på 15-16 grader Celsius, omkring 8 grader varmare och tre gånger mer nederbörd än i dag. Dessa extremt varma perioder sammanfaller med en lång period på 1,2 miljoner år då forskare har visat att istäcket på Västra Antarktis inte existerade. Det tyder på att klimatet på båda hemisfärerna är kopplade.

– Resultaten visar även att det var en gradvis övergång under flera hundra tusen år från att Arktis var skogsbeklätt till att landskapet såg de regelbundna istider som funnits sedan 1,8 miljoner år. Samtidigt som istiderna blev ett viktigt inslag i jordens klimat så blev klimatet torrare. Kunskapen ökar vår förståelse för hur istiderna en gång startade på vår norra hemisfär, säger Peter Rosén.

Peter Roséns och Carsten Meyer-Jacobs roll i projektet har varit att utveckla och applicera en ny, snabbare och mer pålitlig metod för att bestämma mängden biogent kisel i sedimentet för att kunna rekonstruera den biologiska produktiviteten i sjön. Metoden heter Fourier Transform Infraröd spektroskopi (FTIRS).

Det var under våren 2009 som ett arbetslag på 40 personer lyckades ta upp 310 meter djupt sediment i sjön El’gygytgyn i nordöstra ryska Arktis. Sjön bildades för 3,6 miljoner år sedan när en enorm meteorit slog ner och tryckte ut en krater med en radie på 18 kilometer. Sedan dess har sjöbotten byggts på med sediment. Meteoriten slog som tur var ner på en av de få platser i Arktis som inte eroderats av kontinentala glaciärer, vilket har gjort att den lämnats häpnandesväckande kontinuerlig och ostörd genom historien.

Originalartikel:
Pliocene Warmth, Polar Amplification, and Stepped Pleistocene Cooling Recorded in NE Arctic Russia

– Idag ses journalsystemen som kolosser som är nästintill omöjliga att förändra och som stödjer alla lika dåligt, berättar Rebecka Janols.

I sina studier har hon sett att vårdpersonalen ofta nämner användbarhetsproblemen samt svårigheten att förändra och förbättra systemen som anledningar till problemen medan representanter från IT och leverantörer ofta hävdar att problemen kan lösas genom förändrade rutiner.

Att skylla på användarna eller på systemen löser inte problemen, menar Rebecka Janols. Istället betonar hon samspelet mellan användare som är engagerade och tillgodoser sig möjligheter samt flexibla system som kontinuerligt förändras och utvecklas i takt med att tekniska möjligheter samt krav och behov förändras.
   
– Problemet med de heltäckande IT- systemen är att sådana behov som är gemensamma för alla stödjs medan specifika behov kräver förändringar i såväl system som i rutiner och arbetssätt för att stödjas, berättar Rebecka Janols.

Hon menar att både gemensamma och specifika processer måste respekteras och stödjas. Forskningen visar att gemensamma processerna kan stödjas av en centraliserad lösning medan specifika processer måste stödjas av ett system som är skräddarsytt efter användarnas och verksamhetens behov. För att åstadkomma detta krävs att IT-införande och användningen ses som en del av den pågående verksamhetsutvecklingen.

– Ofta hör man att det är svårt att engagera vårdpersonal, speciellt läkare, berättar Rebecka Janols.

Hon har dock mött ett 100-tal användare varav nästan alla på ett eller annat sett engagerat sig men tröttnat eftersom de inte upplever någon förändring eller förbättring. Brist på engagemang tolkas ibland som att problemen lösts. Detta är dock en feltolkning då det snarare betyder att användarna hittat individuella sätt att kringgå problemen, något som leder till säkerhetsbrister och informationsluckor, menar Rebecka Janols.

Läs mer om avhandlingen och ladda ner den: Evolving Systems — Engaged Users: Key Principles for Improving Region-wide Health IT Adoption.

Enterotoxinbildande Escherichia coli-bakterier, ETEC, orsakar varje år cirka 400 miljoner sjukdomsfall och cirka 300 000 dödsfall i världens utvecklingsländer. De flesta av de som drabbas är barn under fem år. ETEC -bakterier är också den vanligaste orsaken till diarré hos resenärer till dessa områden: av de omkring 65 miljoner personer som varje år reser från industriländer till områden där ETEC-diarréer är vanliga drabbas mellan 30 och 50 procent av diarrésjukdom under resan.

Det finns idag inget specifikt ETEC-vaccin tillgängligt, vare sig för resenärer eller för befolkningen i drabbade områden. Men forskare vid Göteborgs universitets vaccinforskningsinstitut GUVAX har nu i samarbete med ett svenskt läkemedelsföretag och ideella hälsoorganisationen PATH i USA utvecklat ett drickbart vaccin, som i en omfattande Fas 1-studie visat mycket lovande resultat.   

Vaccinet, som bygger på fem vaccinkomponenter, studerades hos 129 friska vuxna svenskar. Studien visar att 75 procent av de vaccinerade försökspersonerna utvecklade immunsvar mot samtliga fem vaccinkomponenter – bland de som fick vaccinet tillsammans med en dos adjuvans (som kan förstärka förmågan att bilda antikroppar) var andelen hela 85 procent.   

– De mål vi hade med studien både uppnåddes och överträffades. Vaccinet har visat sig vara ofarligt med endast få och milda biverkningar, och ge upphov till starka immunrespons, säger Ann-Mari Svennerholm vid Sahlgrenska akademin.

Resultaten från studien bekräftar tidigare prekliniska studier, liksom en klinisk förstudie där forskarna testade en prototyp av vaccinet med bara två komponenter.

FAKTA OM STUDIEN
Studien omfattade fyra försöksgrupper där deltagarna med två veckors mellanrum fick antingen två doser av vaccinet, ensamt eller tillsammans med en låg eller högre dos av ett nytt immunförstärkande så kallad adjuvans, eller placebo. Utöver att studera eventuella biverkningar undersöktes antikroppssvaret mot de olika vaccinkomponenterna i avföringsprover, blodserum  och från antikroppsproducerande celler i blodet vid flera olika tillfällen efter varje vaccindos.

Studien utfördes vid Sahlgrenska akademin som ett samarbetsprojekt mellan vaccinforskningsinstitutet GUVAX, vaccinföretaget Scandinavian Biopharma och den icke-kommersiella hälsoorganisationen PATH och med hjälp av Centrum för klinisk prövning och Gothia Forum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Föräldrar till drygt 1700 2-9 åringar i Sverige har svarat på frågor om bland annat deras barns TV- och skärmtid samt konsumtion av söta drycker.
Ungefär en sjundedel av föräldrarna angav att de försökte undanhålla sina barn TV-reklam, och deras barn uppgavs inte heller vara lika benägna att dricka saft och läsk. Barnen vars föräldrar var mer tillåtande gällande TV-reklam löpte till och med dubbelt så stor risk att konsumera söta drycker varje vecka.

Studien genomfördes 2007 – 2010 inom EU-forskningsprojekt IDEFICS – Identification and prevention of dietary and liefestyle-induced health effects in children and infants. Den visar ett mycket tydligt samband mellan barns TV-tittande och konsumtion av läsk och saft.

– De barn som tittade mer på TV var mer benägna att dricka söta drycker än de som tittade lite. För varje ökad timme framför TV-apparaten ökade sannolikheten att dricka läsk och saft regelbundet med 50 procent. Ett liknande samband sågs för total tid framför bildskärm, säger Stina Olafsdottir vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap och en av dem som utfört studien.

Det visar sig också att de barn som brukade se på kanaler som visar livsmedelsreklam vid en uppföljning två år senare i större utsträckning konsumerade läsk och saft regelbundet jämfört med dem som vid studiens start inte brukade se reklam-TV.

Exponering för reklam stod emellertid inte för hela förklaringen av sambandet mellan TV-tittande och dryckesvanor, så det är troligt att även TV-programmen spelar roll eller att det helt enkelt är lockande att dricka söta drycker när man sitter framför TV:n.

IDEFICS-studien finansieras av EU:s sjätte ramprogram. Åtta länder deltar: Belgien, Cypern, Estland, Tyskland, Ungern, Italien, Spanien och Sverige. Enbart svenska data ligger till grund för de nu publicerade resultaten.

Länk till artikeln: Young children’s screen habits are associated with consumption of sweetened beverages independently of parental norms.

Fäbodarna var så gott som osynliga i svensk jordbrukspolitik under merparten av 1900-talet, men idag finns stödformer som är helt inriktade mot fäbodbruket. Det råder dock delade meningar om vad det är som ska stödjas. Är det en hotad kultur, biologisk mångfald eller ett miljövänligt jordbruk? Och går målsättningen att förena med dagens rovdjurspolitik? Om detta berättar Camilla Eriksson i en avhandling från SLU.

Fäbodbruket nämns knappt i 1900-talets svenska jordbrukspolitiska beslut, fram till EU-inträdet. Tvärtom förutsattes det vara en förlegad verksamhet som inte hade någon plats i det moderna jordbruket. Sedan dess har fäbodbruket uppmärksammats både i landsbygdsprogrammet och i arbetet med FN:s konvention om biologisk mångfald. I båda fallen ses fäbodbruket som en källa till både natur- och kulturvärden.

Idag finns drygt två hundra lantbrukare med fäboddrift i norra Svealand och nedre Norrland. Camilla Eriksson från SLU har i sin doktorsavhandling analyserat den politik som skapats för fäbodarnas bevarande, och visar att de nya fäbodstöden har gett upphov till en politisk strid mellan aktörer med olika syn på vad fäbodbruk är och bör vara, och hur det bäst gynnas.

Avhandlingen bygger på analys av texter, samtalsintervjuer och observationer av möten.
Camilla Eriksson visar att det finns en konflikt mellan synsättet att fäboden är ett viktigt kulturarv som bör bevaras i sina ”ursprungliga” former och den syn som finns ibland många fäbodbrukare att fäbodar ska ses som en modern och miljövänlig form av jordbruk. Både bland tjänstemän och bland fäbodbrukare finns personer som ser fäbodbruk i första hand som ett turistmål. Andra, särskilt aktiva fäbodbrukare, lyfter fram fäbodbruk som ett energieffektivt alternativ till konventionell djurhållning och ser fäbodbruk som en lösning på en rad miljöproblem. Det finns alltså många olika sätt att se på fäbodbrukets framtid.

Jordbruksverket har utformat regelverket för betesersättning till fäbodar sedan EU-inträdet 1995. Inledningsvis utgick stöd till de fäbodar som ansetts vara särskit värdefulla av kulturmiljövården, men i det första landsbygdsprogrammet (2000–2006) utformades stödet som ett rent betesstöd, motiverat av att beteseffekten skapar en miljönytta.
– Detta kritiserades hårt av både fäbodbrukare och myndigheter, berättar Camilla Eriksson. Det gynnade företag som släppte köttdjur på bete vid fäbodar, utan att ha andra typiska inslag vid fäboden, som mjölkning, osttillverkning eller byggnadsvård.
Stöden gjordes därefter om, och i landsbygdsprogrammet 2006–2013 gynnas inte längre stora djurbesättningar på fäbodbete. Dessutom har Jordbruksverket börjat använda begreppet ”traditionellt” i sina föreskrifter. Det nya stödet har dock av många fäbodbrukare tolkats som att myndigheterna betraktar fäbodbruket som en del av upplevelseekonomin snarare än som en del av ett lönsamt lantbruk.

När Camilla Eriksson undersökte hur tjänstemän på länsstyrelserna tolkar regelverken för miljöersättningar fann hon påtagliga skillnader mellan olika län, bland annat i synen på hur viktigt det är att fäbodarna drivs traditionellt. Tjänstemännen själva uppfattar dock att de har ett mycket begränsat handlingsutrymme, medan fäbodbrukare upplever att tjänstemännen har en närmast total frihet.

Rovdjursfrågan är viktig för många fäbodbrukare. De flesta anser att det är svårt eller omöjligt att ha fritt bete i områden med vargrevir. Det största problemet är inte de direkta angreppen utan följderna av en långvarig rovdjursnärvaro, som orsakar stressade och nervösa djur, minskad mjölkproduktion, utebliven befruktning vid inseminering och aggressivt beteende. Många fäbodbrukare anser att myndigheterna hanterar denna situation dåligt.

En annan viktig fråga är hur djurskyddslagstiftningen bör vara utformad. Fäbodföreningarna menar att deras djurhållning är exemplarisk ur djuretisk synpunkt, men att det kan vara svårt att uppfylla de krav som är skapade för det konventionella jordbruket med mer storvuxna raser och en större förmåga att investera.

Fäbodföreningarna använder ibland begrepp från konventionen om biologisk mångfald för att stärka fäbodbrukets position, t.ex. traditionell kunskap och ursprungliga samhällen. I dessa sammanhang hade det varit en fördel för fäbodbrukarna att kunna åberopa att de utgör särskild etnisk grupp, med status som ursprungsfolk.

– I brist på sådana möjligheter har man istället valt att fokusera på de lantraser som hålls på fäbodarna, och överför retoriken om ursprunglighet och ”etnicitet” till korna, menar Camilla Eriksson.

Det är tjänstemännens tolkningar av vad fäbodbruk är och hur stödformer ska utformas som avgör vilka som får och inte får del av EU-stöden. Studien av fäbodarna ställer därmed viktiga framtidsfrågor på sin spets också när det gäller det konventionella jordbruket: Hur kan de massiva stöd som betalas ut inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) bäst komma till användning? Vilken typ av matproduktion önskas i framtiden? Vilka kommer att vara framtidens lantbrukare och fäbodbrukare?

Länk till avhandlingen: Fäboden som politiskt rum.

Hennes forskningsfokus har varit de långlivade organiska miljögifter som har funnits länge men blir allt vanligare i olika produkter och till slut hamnar i miljön. Människan får i sig de här ämnena genom mat och vatten. De giftiga ämnena tar lång tid att bryta ned och de ackumuleras i näringskedjan.

– Tack vare ett samarbete med Uppsala universitet fick vi tillgång till blodprover från över 1000 personer i den så kallade Pivus-studien, en långsiktig studie där man tar prover vart femte år. Men volymen på blodproverna var väldigt små, bara 1,5 – 2 milliliter och utmaningen var att täcka in mesta möjliga information ur det väldigt begränsade materialet.

För Samira Salihovic blev uppgiften att sitta på laboratoriet och testa med hjälp av referensblod från Universitetssjukhuset i Örebro. Genom att utveckla och förfina avancerade metoder för att analysera små mängder blod går det att göra större epidemiologiska studier på kortare tid och därmed snabbare få fram dataunderlag.

Snabbare och billigare
Det finns en hel del forskning om miljögifter bland befolkningen, men inte så många studier om hur människors hälsa påverkas av gifterna. Två orsaker till det är dels de höga kostnaderna för analyser och de små mängder blod som finns att analysera.

– Jag kunde få fram 37 olika miljögifter, bland annat DDT, PCB, dioxin och bromerade flamskyddsmedel men även fluorerade miljögifter som PFOS och PFOA från de här mycket små proverna. Att förbättra analysmetoderna och att det inte behövs så mycket blod ökar möjligheterna till fler och bättre studier av hur gifterna påverkar oss.

Ett resultat av analyserna i avhandlingen är att de skillnader som finns mellan män och kvinnor, där männen ofta hade högre halter. Just skillnaderna i exponering av miljögifter mellan män och kvinnor har varit en av de frågor som gått att studera med hjälp av Uppsalaproverna.

Könsskillnaderna kan bero på sociala faktorer som vilket arbete man har och hur man äter, män äter tillexempel mer kött och animaliska produkter. Men det kan också ha biologiska orsaker som ålder och hur kroppen bryter ned olika gifter. Ett överraskande fynd var att kvinnor i studien hade högre halter av vissa miljögifter. I regel har de lägre halter eftersom en del av gifterna förs över till barnen vid amningen.

Fortsättningen
– Vi utsätts för en komplex exponering av miljögifter, hur vi lever påverkar och avspeglar det vi kan finna i blodproverna. Det är ett stort ansvar att hitta och förbjuda det som förgiftar miljö och människor.

De metoder för att analysera blodproverna i Uppsalamaterialet, som Samira Salihovic beskriver i sin avhandling, har gett data om vilka miljögifter ett stort antal män och kvinnor utsatts för. Fortsatt arbete med det ger stöd för epidemiologiska studier, som kan besvara frågor om vilka sjukdomar och annat som miljögifterna orsakar.

– Jag har nu analyserat 1016 prover från personer som var 70 år vid provtagningen. Det finns material också från 75- och 80-åringar. De proverna innehåller en rik berättelse om de miljöfarliga ämnen vi utsätts för och jag ser en spännande fortsättning på det här arbetet.

Text: Lars Westberg
Foto: Marcus Nordén

– Vi måste lära oss att förstå varför vi människor vill straffa, säger Benjamin Kenward som ansvarat för studien.

Ett av flera viktiga och intressanta resultat i studien är att barn är mycket känsliga för det sociala samspelet och anpassar sig efter hur andra agerar mot varandra. Det kallas tredjepartsinteraktion och handlar om samspelet mellan människor. Det Benjamin Kenward kan visa är att barn beter sig mot andra så som de förtjänar.

– Den som inte är snäll bemöts därefter, säger Benjamin Kenward.

Forskningen som han utfört bygger på en rad försök i det så kallade Barn- och Babylabbet i Uppsala, där man genom olika tester studerar barns psyke och utveckling. I Kenwards forskning har man bland annat låtit barn betrakta dockor som i några fall är snälla mot varandra och i andra dumma. De 4-åringar som bevittnar detta belönade i samtliga fall snällhet.

– Vi lät barnen dela ut låtsaskakor till dockorna, och kunde se att de belönade snällhet och undvek att ge kakor till de som varit dumma, säger Benjamin Kenward.

I ett annat försök kunde forskarna visa att barn dessutom gärna straffade sådana beteenden som de uppfattade som felaktiga.

– Redan i förskoleåldern har barn en utvecklad känsla för straff och en tydlig vilja att straffa de som gjort fel.

I ett av de försök som Benjamin Kenward utfört lät han barn i 5-årsåldern anonymt ge äckligt godis till en vuxen som betett sig illa mot en annan vuxen, och när barnen kunde vara anonyma tvekade de inte att straffa den felande.

– Det här visar inte bara att barn identifierar elaka eller antisociala beteenden – vilket vi sedan tidigare vet att redan spädbarn gör. Också spädbarn undviker de som är elaka, vilket tyder på att människor redan från späd ålder har kognitiv förmåga att bedöma andras handlingar moraliskt. Det syns i hjärnan när man undersöker det. Men våra undersökningar visar också att lite äldre barn är intresserade av att dela ut straff för oacceptabla beteenden, säger Benjamin Kenward.

Små barn har alltså en tydlig känsla för rätt och fel och agerar dessutom efter den.

– Intressant nog visar våra undersökningar att barn inte bara delar ut straff utan också är villiga att själv straffa de som förtjänar det, säger Benjamin Kenward.

Rättvisa och straff är alltså intimt förknippade hos de små barn som undersökts. Längtan efter hämnd och vedergällning är känd sedan tidigare, men däremot väldigt litet undersökt av utvecklingspsykologer
.
– Samtidigt har det här stora implikationer för samhället. För vilken betydelse har straffen för oss människor psykologiskt? Straff tycks spela en viktig psykologisk roll hos oss människor och i framtiden måste vi förstå viljan att straffa bättre för att förstå varför vi skapar rättsystem och hur vi kan förbättra dem, säger Benjamin Kenward.

Länk till slutredovisningen: Ett psykologiskt perspektiv på den tidiga moralutvecklingen.

Text: Jenny Björkman

Att spela mycket våldsamma dataspel kan efter en tid leda till fysiologisk och känslomässig ”avtrubbning”. Hos pojkar som spelar våldsamma spel flera timmar om dagen påverkas sömnen, pulsen och känslorna efter ett spelpass inte alls lika mycket som hos pojkar med mindre erfarenhet av våldsspel. Det visar en studie från Stockholms universitet som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Psychosomatic Medicine.

Studien har undersökt hur tidigare spelvanor påverkar psykofysiologiska reaktioner hos unga pojkar (13-15 år gamla) i samband med spel av våldsfokuserande TV-spel.

– De som hade lite vana av att spela våldsamma spel hade starkare aktivering av det sympatiska nervsystemet. Detta talar för att det sker en avtrubbning både fysiologiskt och känslomässigt hos de som spelar mycket våldsamma spel, säger Malena Ivarsson, doktorand vid Psykologiska institutionen och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.

Hälften av de 30 pojkar som deltog i studien var vana att spela våldsamma spel minst tre timmar per dag och hälften maximalt en timme per dag. Under studien spelade alla pojkar tv-spel i hemmet under två timmar vid två tillfällen – ett snällt tecknat spel vid ena tillfället och ett våldsspel vid det andra. Under spelet och efterföljande natt mättes pojkarnas hjärtfrekvens och hjärtfrekvensvariabilitet (då man mäter hur avståndet mellan två på varandra hjärtslag förändras över tid). Pojkarna besvarade också ett frågeformulär om sömnkvalitet och känslor efter spelet.

Våldsspelet framkallade klart högre stressnivåer hos båda grupperna vid läggdags jämfört med spelet utan våldsinslag.

– Skillnaden var främst att de pojkar med lite erfarenhet av våldsspel hade en betydligt högre hjärtfrekvens under sömnen efter att ha spelat våldsspelet än efter det spel som inte hade inslag av våld. Denna grupp rapporterade också att de sov sämre och kände sig mer nedstämda efter att ha spelar våldsspelet, säger Malena Ivarsson.