– Projektet Shared Space och perceptuella/kognitiva funktionsnedsättningar, handlar om hur vi gör gemensamma trafikytor eller trafikrum tillgängliga för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, berättar professor Torbjörn Falkmer, anställd vid både Hälsohögskolan i Jönköping och vid Curtin University i Perth, Australien.

Vårt uppträdande i trafiken kan kopplas till sociala interaktioner och att förutsäga andra trafikanters intentioner är avgörande för säkerheten. En sådan förutsägelse bygger på att man som trafikant kan förstå och ha en inlevelse i andra trafikanters intentioner genom att studera deras beteenden.
 
– Hos personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan förmågan att förutsäga andra trafikanters intentioner vara kraftigt nedsatt vilket kan ge problem vid förflyttning i ”shared space”-områden, förklarar Torbjörn Falkmer.

– Problemet är att vid planering och byggande av shared spaces, som sprider sig i snabb takt genom Sveriges kommuner, har man inte tagit tillräcklig hänsyn till människor med kognitiva och perceptuella funktionsnedsättningar. Hur ska personer med kognitiva nedsättningar förflytta sig säkert och hur ska synskadade orientera sig på denna yta och samtidigt kommunicera med andra trafikanter?

”Shared space” eller trafikrum för alla är en företeelse som växer sig allt starkare både i Sverige och internationellt. Det finns till exempel gångfartsområden eller gågator som ger möjlighet att förflytta sig på hela ytan, och därmed är man inte hänvisad till gångbana eller körbanekant. Här gäller fordonsförares väjningsplikt mot gående. Begreppet ”shared space” har således i sig ingen koppling till trafikreglerna utan till lösningarna, och regler kan variera från plats till plats. ”Shared space” är en yta där fordon, cyklister och övriga oskyddade trafikanter ska dela utrymme och samsas.

– Transportpolitiska mål talar sedan länge om att i alla delar göra transportsystemet tillgängligt för alla, oavsett funktionsnedsättning. Det här projektet kommer därför att ge ny kunskap som kan tillämpas vid stadsplanering, menar Torbjörn Falkmer.

Projektet inleds hösten 2013.

 – Vi vill att människor ska må bättre genom en snabbare rehabilitering och ökad rörlighet i jämförelse med en steloperation, säger Matts Andersson, grundare av Ortoma AB.

För människor med kroniska smärtor i ländryggen handlar det ofta om att en eller flera ryggdiskar har tryckts ut från sin placering mellan ryggkotorna. Den vanligaste lösningen för att behandla smärtan är en steloperation, det vill säga att kotorna fixeras i varandra. Dock är det en operation som påverkar rörligheten för patienten.

I dag finns det ryggdiskproteser tillverkade av titan. Matts Andersson beskriver dock ett sådant ingrepp som en långsam steloperation. Istället vill hans medicintekniska företag Ortoma skapa ryggdiskproteser som dels ska vara individualiserade men också tillverkade i ett biologiskt textilt material.

– Vi vill att människor ska må bättre genom en snabbare rehabilitering och ökad rörlighet i jämförelse med en steloperation. Med en ryggdiskprotes i ett mjukt material kommer vi närmare originalet och därmed blir förutsättningarna bättre för patienten, säger Matts Andersson vars forskning sker i nära samarbete med ortopeder på Sahlgrenska Universitetssjukhus. 

Hittat rätt material
Det var efter försök att skapa individualiserade ryggdiskar i hårda material som idén att skapa disken i textil föddes. Via en tidningsartikel om försök att sticka en motorhuv i Textilhögskolans trikålabb fick Matts Andersson kontakt med Smart Textiles. Nu har projektet kommit så pass långt att de har funnit ett material som står emot det tryck som uppstår i ryggen. 

– Nu letar vi efter en fabriksmetod som kan tillverka disken, säger han lite hemlighetsfullt.
Därefter ska prototyper produceras och tas tillbaka till testmiljön.

– För ett medicintekniskt företag är det en lång väg till marknaden. Det krävs oerhört många tester och därmed mycket pengar för att produkten slutligen ska kunna användas på människor. All medicinteknisk utveckling bygger på uthållighet.
 
Fakta: ryggdisk
Mellan varje kota i ryggraden sitter det ryggdiskar. Ryggdisken består av en geléliknande kärna (nucleus) och omges av ett bindvävshölje (annulus).

Smart Textiles är en forskningsmiljö vid Högskolan i Borås som för samman forskning, näringsliv, institutioner och offentlig sektor för att finna framtidens lösningar idag. Med ett heltäckande erbjudande med allt från grundforskning till prototypframtagning är Smart Textiles den självklara partnern när en textil idé ska förverkligas eller ett behov mötas med textil teknik.  

I ett nytt tvärvetenskapligt forskningsprojekt vid Luleå tekniska universitet testas positiva effekter av att smörja järnvägsräls. Forskningen ska pågå i två år och genomförs i samarbete med bl. a Trafikverket och LKAB. Den väntas ge minskade kostnader genom lägre friktion och förslitning på spår och hjul, samt att reducera buller från tågens framfart.

– Fuskar du och inte sköter om din bana så bryts den ner väldigt fort. Trafikverket vill ha ut mer järnväg för pengarna och det här är ett sätt att få ner skador på rälsen, säger Matthias Asplund som är industridoktorand vid Trafikverket och forskare inom Avdelningen för drift, underhåll och akustik vid Luleå tekniska universitet.

Det är inte enbart tyngden och därmed trycket av tåget mot rälsen som är problemet utan det är friktionen som river sönder rälsen och det gäller även hjulen, exempelvis på LKAB:s malmtåg. Forskningsprojektet som finansieras till ungefär lika delar av Trafikverket och LKAB har just startat och Luleå tekniska universitet med dess järnvägstekniska centrum (JVTC) har en huvudroll i projektet. Det omfattar även tester av buller och vibrationer från järnvägstrafik.

– När man pratar om höghastighetsjärnväg så är det ljudet som är problemet och det var därför vi var så fokuserade på att titta på ljudet samtidigt som vi gör tester om förslitning av räls och hjul, säger Matthias Asplund.

Universitetet och JVTC har en utvecklingsstation med en teststräcka i Sävast, några mil nordväst om Luleå, där ljud och friktionstesterna genomförs. Teststräckan är en raksträcka i anslutning till en kurva och smörjan sprids ut på rälsen ungefär tre kilometer åt vardera håll. På sträckan finns även en hjulprofilmätare som ger svar på vilket hjul som alstrar ljuden när tåget kör förbi.

En smörjstation som drivs med både vind och solenergi har nyss monterats på sträckan. Via munstycken på de båda rälsparen fördelas smörjan ut över spåren, en smörja som i konsistensen är mer som olja än som fett.

– Smörjningen pumpas ut på banan genom fyra spridare som är monterade på utsidan av rälsen. När ett hjulpar i ett tågset passerar pumpas smörjning ut, vilket hjulen i sin tur tar med sig och fördelar, säger Johan Casselgren, forskare inom Avdelningen för strömningslära och experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet.

Studien vars svenska del har letts av Henrik Gréen, läkemedelsforskare vid Linköpings universitet och Elisabeth Åvall-Lundqvist, onkolog vid Karolinska Institutet, är inriktad på neuropati. Det är en åkomma som börjar med känselbortfall i fingrarna och i värsta fall gör patienten rullstolsburen.

Forskarteamet har analyserat DNA-prover från tidigare studier av 144 kvinnor av europeisk härkomst som alla led av äggstockscancer och hade fått identisk behandling med paklitaxel, men hade olika svåra biverkningar. Sammanlagt bestämdes 660 000 genetiska varianter hos varje patient. Resultaten publiceras nu i tidskriften Journal of Medical Genetics.

– I detta material har vi hittat ett antal genetiska varianter som är associerade med neuropati. Många är lokaliserade till generna i den så kallade EPHA-familjen, som är involverad i styrningen av nervcellernas tillväxt och reparation av nervskador. Patienter som har någon av dessa varianter löper större risk att få svåra biverkningar, säger Henrik Gréen.

Resultaten är konfirmerade genom statistisk jämförelse med en annan studie. När alla fakta är på bordet räknar han med att forskningen bör kunna få snabbt genomslag kliniskt eftersom det handlar om cytostatika som redan är i bruk.

På kliniken kommer då patienten att kunna lämna ett blodprov, helst innan behandlingen påbörjats. Provet analyseras för att bestämma relevanta genetiska variationer. Om detta visar att risken är stor för biverkningar kan läkaren välja en annan typ av cytostatika eller en mildare dosering och noga övervaka utvecklingen.

– Vi värderar våra fynd väldigt högt. Vi är den andra forskargrupp i världen som har kunnat visa dessa kopplingar mellan specifika gener och hög risk för neuropati, säger Henrik Gréen.
Gruppens resultat är ett nytt steg inom så kallad personaliserad medicin, ett område som på senare år växt fram inom bland annat cancerforskningen och psykiatrin.

Artikel: Genome-wide association study identifies ephrin type A receptors implicated in paclitaxel induced peripheral sensory neuropathy av L J Leandro-Garcia, L Inglada-Pérez, G Pita, E Hjerpe, S Leskelä, C Jara, X Mielgo, A Gonzáles-Neira, M Robledo, E Åvall-Lundqvist, H Gréen, C Rodríguez-Antona. Journal of Medical Genetics online first 17 juni 2013.
Kontakt:

– Forskning om personlighet har traditionellt sett fokuserat på beteendemönster, även om världsbilden är lika grundläggande för personligheten. Hittills har forskning om våra olika världsbilder varit fragmenterad och osystematisk, säger Artur Nilsson.

Hans resultat visar bland annat att personer som tillskriver människan ett inneboende värde tenderar att betona vikten av fantasi och nytänkande inom vetenskapen, samt jämlikhet och omhändertagande inom moraliska och politiska frågor. De som ser det som att människan uppnår ett värde i relation till yttre normer tenderar att betona vikten av objektivitet och disciplin, samt objektivitet och tradition.

– Vi lever alla med en världsbild, men vi är inte alltid medvetna om att den finns. Kunskap om världsbilder kan hjälpa oss att bättre förstå oss på hur de formar våra liv och varför konflikter mellan världsbilder är så emotionellt laddade och besvärliga, säger Artur Nilsson.

Forskarna har använt beräkningsmodeller av olika karaktär; från enkla ekologiska modeller av torsk till mer komplexa flerartsmodeller av näringsväven i centrala Östersjön.
¨
När forskarna jämförde resultaten från de olika modellerna blev det tydligt vilken ekologisk process som ger stora skillnader i beräknade framtida torsknivåer och hur osäkra dessa är. I torskens fall är det knutet till vad och hur mycket den äter.

– Modeller som inte tar hänsyn till att torsken påverkas av vad den äter, ger både kraftigt fluktuerande torsknivåer och väldigt stora intervall av möjliga framtida nivåer på torsk. Det gäller till exempel för rena torskmodeller och vissa flerartsmodeller, säger Anna Gårdmark, forskare vid SLU och en av författarna till studien.

Studien pekar på att ökad kunskap om de ekologiska processerna kan göra beräkningar av mängden torsk väsentligt mer träffsäkra. Studien visar också att forskarna, trots osäkerheter och skillnader mellan modeller, kan identifiera vilka resultat som förenar dem. Det är en grundförutsättning för rådgivning angående framtida förvaltning av fiske efter torsk.

– Vi ser fördelarna med att använda många modeller för att ta fram slutsatser som är gemensamma för olika ekologiska processer och olika framtida klimat. Fokus kan då flyttas från vilken modell som förvaltningen bör använda, till vilka åtgärder som kan göras utifrån den samlade kunskapen, säger Anna Gårdmark.

Therese Fleetwood och Felicia Joneby heter de två KTH-studenterna som skrivit ett kandidatarbete inom ämnet medieteknik, då med inriktning svenska polisers twittrande.

– Vår primära avsikt med detta arbete har varit att undersöka vad som händer när privatpersoner får tillgång till myndigheters insamlade information. Polisen hanterar som bekant en stor del sekretessbelagd information, säger Therese Fleetwood.

Hon tillägger att detta är intressant då polisen i syfte att få tag på personer både har twittrat ut fotografier från pågående förundersökningar, men också signalement.

Till att börja med upptäckte hon och studentkollegan att det mest framträdande var att polisens twittrande kunde delas upp i två kategorier. Inofficiella och officiella polistwittrare.
De senare har fått twittrandet godkänt och sanktionerat av en polismyndighet och på så vis att de också fått avsatt arbetstid för att ägna sig åt detta.

– Ofta handlar det om ett par timmar i veckan på betald arbetstid. Det visade sig dock snarast handla om två timmar per arbetsdag, vilket innebar att twittrarna jobbar med att förbättra bilden av sin arbetsgivare gratis på sin fritid, säger Therese Fleetwood.

Det är också just det som driver polistwittrarna. Att putsa upp bilden av poliserna och deras arbetsituation.

– De twittrande poliserna drivs av att synliggöra sitt arbete för allmänheten, och förbättra synen på polisen. Allmänhetens bild av polisen har många fått från medierna, och det är oftast en negativ bild. Människor har en massa åsikter men kanske inte vet lika mycket, och poliser har ett yrke som berör och upprör. De twittrande poliserna vill ge sin egen version av vad som händer, säger Therese Fleetwood.

Det faktum att det finns två olika typer av polistwittrare – inofficiella och officiella – ser hon som lite utav ett problem.

– Som följare kan man inte se skillnad på vem som är officiell eller inofficiell twittrare. Det borde framgå tydligare. Majoriteten av poliserna ser sin yrkesroll som avsändare, med andra ord ”närpolischefen Södermalmspolisen” eller ”insatschefer Polisen Västerort”. Det är dock intressant att vissa av poliserna har sina egna förnamn + efternamn som användarnamn på Twitter vilket går emot deras intervjusvar där de ser yrkestiteln som avsändare, säger Therese Fleetwood.

Det finns även två andra grupper twittrarna kan delas upp i.

– Dels har vi den sociala polistwittraren. Som använder sig av humor och har stenkoll på vilka följare som hon eller han har. Dels har vi den strategiske polistwittraren, de som främst redovisar vad som hänt. Utan humor. Har färre följare, och mindre kommunikation med omvärlden. Båda behövs, för att täcka in hela spektrumet, säger Therese Fleetwood.
Hon efterlyser dock att polismyndigheterna tydliggör hur sociala medier ska användas av poliserna. Av flera skäl.

– Till exempel Stockholmspolisen har ju redan gjort ett antal Twittermisstag. Det saknas en kunskapsöverföring här, så att denna information skickas vidare till andra polismyndigheter. Vidare finns flera olika riktlinjer för hur sociala medier ska användas. Rikspolisstyrelsen skriver i sina riktlinjer att humor inte ska användas, medan polismyndigheten i Stockholm skriver att humor får användas, säger Therese Fleetwood.

Hon tillägger att alla officiella polistwittrare är chefer, och att hon och studentkollegan Felicia Joneby till grund för sitt kandidatarbete pratat med sex twittrande poliser inom Stockholmspolisen samt en samordnare för sociala medier inom polisen.

– Det är inte utan att vi undrar vad som skulle hända om ”konstapeln på gatan” började twittra. Vilka konsekvenser skulle det få, säger Therese Fleetwood.

Vilka tror då de twittrande poliserna är deras mottagare?! Här finns två saker att särskilja, berättar Therese Fleetwood.

– Poliserna VILL att personer som bor eller verkar inom deras närpolisområde läser deras Twitterfeed. Dock tror de att de människor som följer dem i realiteten är dels deras önskade följare (de som bor/verkar inom närpolisområdet) men även människor som av olika orsaker har ett intresse av polisyrket, de som vill ”sätta dit” polisen samt kollegor inom branschen, typ ambulanspersonal, politiker och journalister, säger Therese Fleetwood.

Hon fastslår ännu en gång att det finns många outredda aspekter av polisens användning av sociala medier.

– Vår uppfattning är att polisen med relativt små medel skulle kunna utveckla sin närvaro på Twitter. Med rätt förutsättningar och ett mer enhetligt förhållningssätt gentemot allmänheten på Twitter samt internt inom myndigheten skulle polisen kunna vinna otroligt mycket i förtroende och kontakten med allmänheten. Detta i sin tur bidrar till ett av deras främsta verksamhetsmål; att verka brottsförebyggande, säger Therese Fleetwood.

Upptäckten gjordes av ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Schmallenbergvirus har orsakat stora problem hos nötkreatur och får runt om i Europa sedan det upptäcktes hösten 2011. Det kan ge upphov till aborter och missbildade kalvar och lamm, men vuxna djur får endast lindriga symtom såsom diarré, kortvarig feber, nedsatt aptit och minskad mjölkproduktion.

Viruset sprids med svidknott och upptäcktes först i Holland, Tyskland och Belgien och har nu spridit sig över stora delar av Europa. Till Sverige kom sjukdomen under 2012. Tidigare studier har visat att schmallenbergvirus inte kan smitta människor och det har hittills bara påvisats hos idisslare.

I en nyligen publicerad studie visar ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) att en svensk hund har utvecklat antikroppar mot schmallenbergvirus. Antikroppar utvecklas av immunförsvaret som ett svar på en infektion. Det är dock oklart om hunden uppvisade några kliniska symtom eller om det endast rörde sig om en kortvarig infektion utan symtom. De blodprover som undersöktes (100 prover från 86 hundar) är befintligt provmaterial vid SLU, och hade inte samlats in på grund av misstankar om klinisk sjukdom orsakad av schmallenbergvirus.

– Detta är något vi vill undersöka närmare, för att se om schmallenbergvirus kan ge t.ex. aborter och fosterskador hos hund, säger Jonas Wensman från SLU som har lett studien.
Resultaten har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Clinical Microbiology.

FAKTA
Information om schmallenbergvirus hos idisslare på SVA:s webbplats
http://www.sva.se/sv/Schmallenbergvirus/

Artikeln Presence of antibodies to Schmallenberg virus in a dog in Sweden
(skriven av Jonas Johansson Wensman (SLU), Gunilla Blomqvist (SVA), Maj Hjort (SVA) och Bodil Ström Holst (SLU))

Det är Anna Ullenhags doktorsavhandling, som genomförts vid Nationella forskarskolan vid Karolinska Institutet, som presenteras i artikeln. Forskningen handlar om hur barn och ungdomar med funktionsnedsättning är delaktiga i fritidsverksamheter jämfört med barn utan. Den består av fyra olika studier på barn i åldrarna 6-15 år, med och utan funktionsnedsättning.

– Att få vara delaktig i fritidsaktiviteter beror bland annat på tillgänglighet och utbud av aktiviteter men även på omgivningens attityder och barnets självständighet att själv få bestämma vad man vill delta i. Ett viktigt steg för att främja delaktighet i barns fritid kan vara att låta barn med funktionsnedsättning själva få vara med och definiera sina egna mål för fritidssysselsättning, säger Anna Ullenhag.

Svårare att träffa kompisar
Forskningen visar att barn med funktionsnedsättning deltar i fler, men lugnare, fritidsaktiviteter än barn utan.  De tenderar även att vara begränsade i sin förmåga att delta i vissa typer av sysselsättningar på grund av sin funktionsnedsättning. Det kan bero på svårigheter som till exempel att kommunicera, förflytta sig, förekomst av smärta, men även andra anledningar.

– Generellt sett finns det en tendens att barn med funktionsnedsättning högre upp i åldrarna deltar i fritidsaktiviteter som man kan göra i hemmiljö på egen hand, som till exempel leka med saker, spela dataspel eller att pyssla. Barn utan funktionsnedsättning deltar med stigande ålder mer i sociala aktiviteter tillsammans med kompisar utanför hemmet. Det kan bero på att barn med funktionsnedsättning har svårare att träffa kompisar, är mindre självständiga och är vana med att föräldrar är med och arrangerar deras fritidsaktiviteter, säger Anna Ullenhag.

Roliga fritidsaktiviteter
Anna Ullenhags forskning visar även att barn med funktionsnedsättning upplever vissa typer av fritidsaktiviteter som mer roliga än barn utan. Det var framför allt självförbättrande aktiviteter, till exempel att hjälpa till hemma, gå på bibliotek, handla och rekreationsaktiviteter som att pyssla, leka med leksaker och spela spel som dessa barn uppskattade mer.

Internationell jämförelse
Anna Ullhagen har även gjort en internationell jämförelse mellan barn med och utan funktionsnedsättning i Sverige, Norge och Nederländerna. Skandinaviska barn med funktionsnedsättning gör över lag fler aktiviteter med större intensitet än barn i Nederländerna.
För barn utan funktionsnedsättning var skillnaderna mindre och då framför allt i sociala aktiviteter där skandinaviska barn är mer delaktiga.

Studien visade att nationalitet är den starkaste förklarande faktorn när det gäller mångfald och intensitet i barns delaktighet i fritidsaktiviteter för barn med funktionsnedsättning. För barn utan funktionsnedsättning var det den starkaste faktorn kön.

– Vi tror att en förklarande faktor kan vara de olika skolsystemen. I Nederländerna går fortfarande över sextio procent av barnen med funktionsnedsättning i specialskolor, medan man i Norge och Sverige har en integrerande skola där mindre än två procent av barnen går i specialskolor, säger Anna Ullenhag.   

Artikeln är publicerad i den vetenskapliga tidskriften ”Disability & Rehabilitation.Om avhandlingen

FAKTA
Anna Ullenhag är utbildad sjukgymnast och har bland annat arbetat inom barn och ungdomshabilitering i Uppsala och Örebro, samt på Akademiska barnsjukhuset med neuropediatrisk utredning. Hon har även arbetat på Folke Bernadottehemmet samt som konsult inom skolhälsovården i Uppsala kommun. Anna vikarierar nu som lektor vid sjukgymnastprogrammet, Mälardalens högskola och planerar att under hösten genomföra sina postdoktor-studier i ett forskarteam i Melbourne, Australien.

1998 fick den indiske ekonomen Amartya Sen ekonomipriset till Alfred Nobels minne bland annat för att ha formulerat utvecklingsteorin om Capability Approach, CA. Han menar att man inte enbart kan använda ekonomiska termer utan också måste väva in hur människorna själva ser på vad som är bra i deras liv, som sjukvård, mat, miljö och annat. Metoden flyttar fokus från resurser till vad användningen av resurserna leder till.

– Teorin är användbar för att få en helhetssyn, man kan följa hela processen från att den implementeras tills man ser resultatet. Den kan också användas i andra sammanhang än i biståndsprojekt, säger Mathias Hatakka, Örebro universitet, som i sin avhandling studerat fyra olika projekt, i Bangladesh, Sri Lanka, Kenya och Sverige där informations- och kommunikationsteknik, IKT, kommit till användning.

Inte enbart teknik
I Bangladesh handlade det om att använda mobiltelefoner för att höja kvaliteten på distansundervisning via TV. Internet är outvecklat i Bangladesh, bara fyra procent av befolkningen har tillgång till det men nästan alla har mobiltelefoner.

– Min analys visade att mobiltelefonerna fungerade bra rent tekniskt, men det ledde inte till någon större nytta för studenterna. Det hjälpte inte med fungerande mobiltelefoner när TV-sändningarna låg på fel tider.

I Kenya skulle IKT stödja utbildning i studiecirkelform, men datorerna fungerade dåligt i
utbildningssammanhang, de klarade inte värme och fukt.

Efter behov
– Men människor anpassar tekniken efter sina behov. I Kenya kunde studenterna få en
liten inkomst genom att hyra ut datorerna till andra mot en avgift och för kvinnor blev internet ett sätt att skaffa kunskap om sina rättigheter och vara mer oberoende av sina män i teknikanvändning.

I Sri Lanka skapade universitetet ett e-lärcenter för extern distansutbildning och i projektet ingick också att producera ett interaktivt kursmaterial och det var ett projekt som lyckades bra.
Mathias Hatakka har också använt CA-metoden som en del av ett större svenskt projekt, som handlar om ett 20-tal skolor, där eleverna fick var sin laptop från skolan.

– Elevernas möjligheter att använda IT i skolarbetet ökade på olika sätt, men CA-analysen visade också många negativa sidor. Det var mer distraktion där spel och surfande tog intresse från läxor, eleverna blev mer osociala, rånrisk och hälsoproblem nämndes också.

Användbar metod
Det svenska exemplet visar att metoden inte enbart är användbar i samband med projekt i utvecklingsländer.

– Fördelarna med CA är att man får en helhetssyn, både avsedda och icke avsedda effekter kommer fram. Den innebär också, i biståndssammanhang, ett etiskt och moraliskt ställningstagande, där individerna får vara med och bestämma vad de anser är utveckling.

– I min avhandling handlar det om IKT i utbildning, som är en nyckelfaktor för utveckling. Jag har formulerat hur man kan använda CA och hur den metoden kan öka förståelsen för vilken betydelse utbildning kan ha och de fallgropar som finns i utvecklingsländer.

Forskare vid Chalmers har hittat en effektiv lösning för att samla in solljus till konstgjord fotosyntes. Genom att kombinera självorganiserande DNA-molekyler med enkla färgämnesmolekyler har de skapat ett system som efterliknar naturens egna antennsystem.

Konstgjord fotosyntes är ett av de heta spåren inom energiforskningen. Om man lyckades återskapa växternas förmåga att omvandla solenergi till bränsle skulle en stor del av världens energiproblem kunna lösas. Varje timme tar jorden emot solenergi i tillräckliga mängder för att försörja hela jordens energibehov i ett helt år.

En forskargrupp på Chalmers har nu gjort ett nanoteknologiskt genombrott inom det första steget som krävs för konstgjord fotosyntes. De har visat att man kan använda självorganiserande DNA-molekyler som en byggnadsställning för att skapa konstgjorda system som samlar in ljus. Resultaten publicerades nyligen i den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of the American Chemical Society.

Ett självuppbyggande system
I växter och alger består byggnadsställningen av en stor mängd proteiner som organiserar klorofyllmolekylerna så att ljusinsamlingen sker på ett effektivt sätt. Systemet är komplicerat, och skulle i princip vara omöjligt att bygga upp på konstgjord väg.

– Om en bindning går sönder så är det kört, säger Jonas Hannestad, doktor i fysikalisk kemi. Om man istället använder DNA för att organisera de ljusinsamlande molekylerna, så får man inte riktigt samma precision, men man får ett dynamiskt system som bygger sig självt.

Återskapar en del av naturens mirakel
Med ett system som bygger ihop sig själv närmar sig forskarna naturens metod. Om någon av de ljusinsamlande molekylerna går sönder, så är den utbytt mot en annan en sekund senare. I den bemärkelsen är det här ett självreparerande system, till skillnad från om molekylerna hade varit ditsatta av forskarna med syntetisk organisk kemi.
I växter och alger flyttas solens ljus till ett reaktionscentrum, så att de kan syntetisera socker eller andra energirika molekyler.

– Vi kan flytta energi till ett reaktionscentrum, men vi har inte löst hur själva reaktionen ska gå till där, säger Bo Albinsson, professor i fysikalisk kemi och ledare för forskargruppen. Det är egentligen den svåraste delen av artificiell fotosyntes. Vi har demonstrerat att man enkelt kan bygga en antenn. Den delen av miraklet har vi återskapat.

Som bitar i en komplicerat pussel
Chalmersforskarna kombinerar artificiell fotosyntes med DNA-nanoteknik. När man bygger nanoföremål, i storleksordningen miljarddelar av en meter, har DNA-molekylen visat sig fungera väldigt bra som byggmaterial. Det beror på att DNA-strängar har en förmåga att fästa i varandra på ett förutsägbart sätt. Om man bara ger rätt monteringsanvisningar från början, kan en samling DNA-strängar i ett provrör vika sig kring varandra och bilda i princip vilken struktur som helst.

– Det är som ett pussel där bitarna bara kan sitta ihop på ett enda sätt, säger Bo Albinsson. Därför kan man rita en ganska komplicerad struktur med papper och penna och veta i princip hur den kommer att se ut. De egenskaperna använder vi sedan för att styra hur ljusinsamlingen ska gå till.
 
Läs den vetenskapliga artikeln

Fakta om forskningen
Den vetenskapliga artikeln är skriven av Jakob Woller, Jonas Hannestad och Bo Albinsson. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet. Forskargruppen fick nyligen ett nytt anslag på 9 miljoner kronor från Energimyndigheten, som ska gå till forskning för effektivare solceller och annan solenergiteknik.

Med hjälp av en världsunik befolkningsdatabas vid Centrum för ekonomisk demografi har Luciana Quaranta, nydisputerad doktor i ekonomisk historia, följt individer i fem svenska samhällen från 1813 fram till 1968. Hon har studerat hur förhållanden vid födseln, såsom socioekonomisk status och exponering mot smittsamma sjukdomar, påverkar oss senare i livet.

– Jag har funnit att individer som är födda i år med kikhostepidemier, och som överlever tills de är vuxna, löper en större risk att dö i förtid. För kvinnor är sannolikheten 20 procent och för män 40 procent. Den förhöjda dödligheten drabbade också individer lika oavsett socioekonomisk status, säger Luciana Quaranta.

Resultaten visar att för den grupp individer mellan 20 till 70 år som exponerats för kikhosta under sitt första levnadsår kortades den genomsnittliga livslängden med 1,5 år för kvinnor och 3 år för män. Därutöver fick gravida kvinnor som föddes i år med kikhostepidemier oftare missfall och att deras barn dog inom den första månaden i livet.

– Resultaten är inte enbart historiskt tillämpbara utan är i högsta grad aktuella idag. Många smittsamma sjukdomar, såsom kikhosta, förekommer fortfarande, både i utvecklingsländer och i mer utvecklade länder i t.ex. västvärlden, säger Luciana Quaranta.

– De här resultaten betonar vikten av att utforma åtgärder som minskar exponering mot smittsamma sjukdomar tidigt i livet, eftersom sjukdomarna inte bara påverkar människor vid smittotillfället utan har stor inverkan på vår hälsa och vårt välbefinnande också senare i livet, menar Luciana Quaranta.

Hon framhåller också att det är viktigt att genomföra extra undersökningar på gravida kvinnor som har blivit smittade som barn, för att minska risken av komplikationer vid födseln och förbättra deras barns hälsa. Hennes forskning anses bevisa att inverkan av sjukdomar i tidig ålder var en större faktor än otillräcklig diet i att förklara den historiska nedgång i dödlighet och förbättringen av medellivslängden som ägde rum i Sverige under 1900-talet.

FAKTA
I sin avhandling, Scarred for life. How conditions in early life affect socioeconomic status, reproduction and mortality in Southern Sweden, 1813-1968”, har Luciana Quaranta tittat på individer födda mellan 1813 och 1898 och följt dem till 70 års ålder, vilket alltså omfattar tiden mellan 1813 fram till 1968.

Hennes forskning baseras på data från Scanian Economic Demographic Database (SEDD). En befolkningsdatabas med Linnéstöd från Vetenskapsrådet som byggts upp av forskare på Centrum för ekonomisk demografi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. SEDD innehåller digitala register över individer i fem orter i Södra Sverige (Kågeröd, Kävlinge, Hög, Sireköpinge och Halmstad ) från 1813 till 1968.

Databasen sluter ett viktigt informationsgap bakåt i tiden och är unik i sitt slag genom att forskarna har kunnat dra nytta av Sveriges goda registerföring och digitaliserat folk- och kyrkoregister. Under våren 2013 öppnades databasen för första gången upp för forskare utanför Lunds universitet.

Tommy Bengtsson, professor i ekonomisk historia och föreståndare för Centrum för ekonomisk demografi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, har tillsammans med professor Martin Dribe varit handledare för Luciana Quarantas avhandling.  

Epidemierna i England, USA och Australien under 2012/2013
Nyligen har epidemier av kikhosta drabbat spädbarn i USA, England och Australien, vilket bl.a. Smittskyddsinstitutet uppmärksammat och varnat för under rubriken ” Utbrott av kikhosta i omvärlden ökar risken i Sverige”.

NBC News om utbrottet i USA ”CDC: Whooping cough epidemic worst in 50 years” och USA Today.

Sydney Morning Herald om epidemin i Australien ” Whooping cough epidemic as state records highest numbers”.

The Telegraph och BBC om epidemin i England som är den största på 20 år.

– Det finns studier om skaderisken för många andra sporter, men inte för jollesegling. Med mer kunskap kan det tas fram rekommendationer för att förebygga skador hos seglarna, säger Lena Bøymo-Having, som genomfört studien vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

I studien har forskarna följt 42 seglare, verksamma i landslaget eller studerande vid något av de svenska seglargymnasierna. Resultatet visar att bara drygt tjugo procent av de skador som seglarna rapporterade under det år som studien pågick berodde på olyckor eller annat yttre våld.

I fyra av fem fall berodde skadan istället på överbelastning. Totalt sett var det knäna som tog mest stryk bland seglarna, men studien visar att risken för skador ser olika ut för yngre och äldre seglare.

– De yngre seglarna har mer besvär från rygg och bål, medan landslagsseglarna som är något äldre ofta skadar axlar och skuldror, säger Lena Bøymo-Having.

Studien visar att seglarnas skador sällan inträffar under tävling. Istället är det under fysträningen, det vill säga den träning som ska stärka bland annat styrkan, uthålligheten och rörligheten, som skaderisken är störst.

En stor majoritet av seglarna i studien hade en seglingcoach, men bara lite drygt var tredje hade en fystränare.

– Seglare behöver få personliga träningsprogram, anpassade efter just deras behov. Vi kan också dra slutsatsen att olika grupper av seglare kan behöva olika typer av skadeförebyggande träning, säger Lena Bøymo-Having.

Artikeln A prospective study on dinghy sailors’ training habits and injury incidence with a comparison between elite sailor and club sailor during a 12-month period publiceras i tidskriften British journal of sports medicine.

Mätningar gjorda på E4 vid Uppsala visar att bränsleförbrukningen är 1,1 procent lägre för personbilar och 5-7 procent lägre för lastbilar på betongbeläggning jämfört med asfaltbeläggning. Denna skillnad beror i första hand på att betongen har lägre rullmotstånd jämfört med asfalten.

För att öka kunskapen om hur olika typer av vägbeläggningar påverkar bränsleförbrukning har VTI undersökt detta längs väg E4 utanför Uppsala som är belagd med de två olika beläggningstyperna asfalt och betong. Resultaten från 2008 visade på en signifikant skillnad mellan bränsleförbrukning på asfalt- respektive betongbeläggning. Undersökningen redovisad i VTI notat 18-2013 syftar till att utröna om skillnaden fortfarande kvarstod i juni 2010 efter ytterligare två års trafik på exakt samma sträckor. Undersökningen har också utökats med bränslemätningar för tung lastbil.

Resultaten från personbilsmätningarna 2010 visade att bränsleförbrukningen fortfarande var 1,1 procent lägre på betongbeläggningen jämfört med asfaltbeläggningen. Denna skillnad fastställdes vara statistisk signifikant genom analysmetoden T-test. Den lägre bränsleförbrukningen på betongbeläggningen beror i första hand på lägre rullmotstånd jämfört med asfaltbeläggningen vilket i sin tur kan kopplas till uppmätta skillnader i beläggningarnas jämnhet och makrotextur.

Resultaten från lastbilsmätningarna visade att bränsleförbrukningen en varm sommardag var 5-7 procent lägre på betongbeläggningen jämfört med asfaltbeläggningen.
Vägytemätning med mätbil visade att asfaltssträckorna och betongsträckorna hade ungefär samma längdprofil. Jämnheten i längsled var något sämre på betongsträckorna, medan spårdjupet var något större på asfaltsträckorna. En annan skillnad var sträckornas makrotextur som var betydligt grövre på asfaltsträckorna.

Undersökningens resultat gäller för asfalt- och betongbeläggningarna vid Uppsala. För att kunna använda dessa resultat i större sammanhang, exempelvis för att kunna fastställa om betongbeläggningar generellt ger lägre bränsleförbrukning, krävs analys av fler betongbeläggningar. Fortsatta studier bör göras på andra vägavsnitt med betongbeläggning för att säkerställa resultatens allmängiltighet.

VTI notat 18-2013 [Ref 1]
Foto: VTI/Hejdlösa Bilder

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg, Borlänge och Lund.

VINNOVA har sedan tidigare finansierat fem testbäddar inom ramen för ett regeringsuppdrag. Nu utökas den satsningen med ytterligare 11 projekt som finansieras under ett år med 20 miljoner kronor.

– Sju av dessa projekt kommer att fokusera på att skapa innovationer för de äldre, vilket är ett nytt område för testbäddssatsningen. Det är också spännande att se att man i många projekt väljer att utgå från individuella behov när nya lösningar ska tas fram, säger Elisabet Nielsen, programledare.

Testbäddarna i vården ska arbeta med att utveckla, testa och införa nya produkter, tjänster, processer och organisatoriska lösningar i nära samarbete med företag.

Satsningen ska resultera i att höja innovationsförmågan inom vården och omsorgen, vilket har stor betydelse för att utveckla kvaliteten. Samtidigt kan näringslivets konkurrenskraft stärkas när företag får möjlighet att testa nya koncept, produkter och tjänster.

Regeringsuppdraget ”Uppdrag att genomföra en satsning med syfte att utveckla testbäddar inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg” sker i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting och Tillväxtverket.

– Vår studie visar att den skadliga sammandragningen av hjärnans blodkärl efter en stroke är väsentligt större hos män än hos kvinnor. Skillnader mellan könen vid stroke måste kartläggas mer, både för direkt påverkan i hjärnan och effekterna av behandlingen, säger Hilda Ahnstedt, verksam inom experimentell kärlforskning vid Lunds universitet och en av de tio forskarna i gruppen.

Studien baseras på laboratorieförsök där man har skapat förhållanden som efterliknar effekterna av en stroke. Det är första gången som man har använt blodkärl från mänsklig hjärnvävnad, till skillnad från tidigare försök som baserats på andra slags blodkärl eller material från djur. Studien fokuserar särskilt på könsskillnader, medan tidigare studier använt enbart manliga data eller inte gjort någon skillnad mellan manliga och kvinnliga resultat.

– Efter en stroke sker förändringar i hjärnan som får blodkärlen att dras samman. Vi menar att detta leder till ett försämrat blodflöde som förvärrar hjärnskadorna ytterligare. Skillnaderna vi nu har visat mellan män och kvinnor skulle kunna vara en del av förklaringen till de olikheter mellan könen som man tidigare har konstaterat när det gäller stroke, säger Hilda Ahnstedt.

Risken att drabbas av stroke är lägre för kvinnor än för män upp till 85 års ålder. Man tror att detta delvis har att göra med en skyddande effekt av det kvinnliga könshormonet östrogen men medfödda biologiska könsskillnader har troligen också betydelse.

FAKTA
Forskningen har fått stöd från Hjärt-Lungfonden.
– Den här studien bidrar till konkreta framsteg i att förstå skillnader mellan könen när det gäller stroke. För att kunna anpassa behandlingen av stroke till mäns och kvinnors behov behövs nu mer forskning, säger Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Om forskaren
Hilda Ahnstedt
Ålder: 29 år
Bakgrund: Arbetar som forskare på avdelningen för experimentell kärlforskning, inom institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet. Hilda disputerade tidigare i år med sin avhandling ”Stroke, sex and vascular receptor changes in the brain”.
Forskar kring: Vaskulära förändringar som sker i kärlväggen efter en stroke, med fokus på skillnader mellan män och kvinnor samt effekten av kvinnliga könshormoner.

Möjliga resultat: Efter en stroke sker receptorförändringar i kärlväggen som medför en ökad kärlsammandragning av hjärnans blodkärl. Detta resulterar i en ytterligare försämring av blodtillförseln till hjärnan och därmed en ökad hjärnskada. Graden av kärlsammandragningar är mycket mindre hos kvinnor än hos män, vilket dels kan bero på skyddande effekter av kvinnliga könshormoner och dels andra, medfödda biologiska könsskillnader.

Om artikeln: Publicerades den 29 april 2013 i den högt rankade internationella tidskriften PLOS One. I artikeln rapporterar Hilda och hennes kollegor från forskning som visar tydliga könsskillnader i de kärlsammandragande egenskaperna hos hjärnkärl från människa i en modell som ger liknande kärlförändringar som efter en stroke. Forskningen bidrar till en bättre förståelse för de vaskulära förändringar som sker hos män och kvinnor efter stroke, för att kunna bidra till utvecklingen av en anpassningsbar behandlingsstrategi.

Korta fakta om stroke