I Sverige finns ungefär 900 kvinnor med Turners syndrom. Syndromet innebär att delar av eller hela X-kromosomen saknas. Vuxna med Turners syndrom är ungefär 20 centimeter kortare än förväntat. Omkring var femte har hjärtfel.
Kvinnorna är vanligen infertila, och kan endast i undantagsfall bli gravida utan äggdonation.
En avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som baseras på svenska befolkningsregister och uppgifter ur journaler visar att barnen till kvinnor med Turners syndrom i allmänhet mår bra.
– Jag kunde inte se någon skillnad i vare sig vikt eller längd. Barnen hade inte heller fler missbildingar eller kromosomavvikelser jämfört med en kontrollgrupp, säger läkaren och doktoranden Anna Hagman.
Avhandlingen ger en annan bild av graviditet för kvinnor med Turners syndrom än tidigare forskning, som rapporterat om problem med för tidig födsel, låg födelsevikt och allvarliga avvikelser.
Men även om barnen är friska innebär graviditeten större risker för en kvinna med Turners syndrom, framförallt havandeskapsförgiftning.
– Att bli gravid med äggdonation innebär alltid en ökad risk för havandeskapsförgiftning och för kvinnor med Turners syndrom är den ännu högre, tjugo procent, säger Anna Hagman.
Syndromet påverkar hjärta och kärl, vilket även ökar risken för en komplikation som kan vara livshotande: aortadissektion.
– Det innebär att kroppspulsådern brister, vilket kvinnor med Turners syndrom har ökad risk för även när de inte är gravida. Om vi vet att en kvinna med Turners syndrom har hjärtfel kan vi därför inte hjälpa henne bli gravid med äggdonation, säger Anna Hagman.
Risken för aortadissektion kan vara så hög som två procent under graviditeten.
Anna Hagmans forskning har nu lett till nordiska rekommendationer för kvinnor med Turners syndrom och graviditet.
Avhandlingen: Turner karyotype and childbirth.
I sina roller som författare, debattör och mediepersonlighet lyckades Pär Rådström förena intellektualitet och modernistisk formexperimentiver med en öppenhet för aktuella populärkulturella impulser. Kanske var han vår förste postmodernist.
Rådström samarbetade med och hjälptes i sina karriärer av centrala aktörer på dåtidens svenska litterära och allmänkulturella fält, som Lars Forsell, Stig Carlson, Eyvind Johnson, Beppe Wolgers, Artur Lundkvist, Tage Danielson, Karl Vennberg och Vilgot Sjöman.
– Pär Rådström byggde medvetet upp ett kontaktnät som kunde befordra hans positioner inom det allmänkulturella och det litterära fältet och på så sätt främja hans karriär, säger Dag Hedman.
Dag Hedmans bok Eklatanta eskapader – Pär Rådström etablerar sig på det litterära fältet är en uppslagsrik redogörelse för tidigare åsidosatta delar av Rådströms litterära verksamhet, som här fyller i flera av de vita fläckar som präglat bilden av hans liv.
Till stor del handlar det om den mytologi kring den egna författargestalten som Pär Rådström upprätthöll. Men det handlar också om hans mediemässiga och publicistiska mångsidighet: om inflytande från populär- och genrelitteratur, och om hans förhållande till andra medier, som musik, konst, kabaré och film.
– Som medieprofil ville han gärna synas i alla tänkbara sammanhang, inte minst för att via synergieffekter och korsbefruktning uppnå det självklara legitima målet att befrämja bilden av sig som en viktig författare.
Läs boken online.
En forskargrupp ledd av docenten och överläkaren Peter Siesjö har provat olika sätt att stimulera immunförsvaret med ett ”vaccin”. Grunden i detta är tumörceller som förändrats genetiskt så att de börjar tillverka ämnen som aktiverar immunförsvaret. De förändrade tumörcellerna (bestrålade så att de inte ska kunna dela sig och sprida sjukdomen) har kombinerats med olika kroppsegna ämnen som ingår i immunförsvaret.
Behandlingen har gett goda resultat i djurförsök: 75 procent av de råttor som fått denna behandling blev helt botade från sina hjärntumörer.
– Människans biologi är ju mer komplicerad, så vi kanske inte kan vänta oss lika bra resultat hos patienter. Men med tanke på patienternas dåliga prognos idag är alla framsteg viktiga, säger doktoranden Sara Fritzell.
Att immunförsvaret behöver hjälp med att bekämpa en hjärntumör beror på att tumören i sig har en förmåga att dämpa immunförsvaret. De cellgifter som patienten behandlas med har också en liknande effekt.
De vita blodkropparna, immunförsvarets viktigaste aktörer, finns dessutom i normala fall inte i hjärnan. Skälet är att kroppen vill skydda sig mot att de vita blodkropparna orsakar en okontrollerad inflammation, som skulle vara skadlig just i hjärnan.
– Därför behövs det en extra stimulering, specifikt riktad mot tumören, för att få immunförsvaret att börja motarbeta en hjärntumör, förklarar Sara Fritzell.
Hon har i ett par av sina studier testat att kombinera immunförsvarets aktivering med cellgifter. När cellgifterna tillfördes till hela kroppen, så som de brukar ges till patienter, blev resultatet inte bra. Då påverkades hela kroppen hos försöksdjuren, vilket slog hårt mot deras immunförsvar. När cellgifterna däremot gavs direkt i tumörområdet så förstärkte de positiva effekterna varandra, och hela 83 procent av mössen överlevde.
– Vår tanke är att i framtiden ge patienten cellgifter lokalt redan vid den operation som försöker få bort så mycket som möjligt av tumören. Mer cellgift skulle sedan kunna tillföras via en lokal kateter eller en inplanterad pump. Då skulle cellgifterna inte påverka resten av kroppen utan bara den berörda delen av hjärnan, säger Sara Fritzell.
Den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet minskar, och om detta även påverkar olika ekosystemtjänster, som pollinering av grödor och kontroll av skadegörare, kan följden bli minskade skördar. Ola Lundin från SLU visar i sitt doktorsarbete att denna trend kan ses i odlingen av rödklöverfrö.
Med en odling på mer än 2 000 hektar hör Sverige till Europas större producenter av rödklöverfrö. Rödklövern är helt beroende av pollinering från humlor och bin för att det ska bli någon fröskörd och de allvarligaste skadegörarna är små skalbaggar, klöverspetsvivlar, som i sin tur attackeras av parasitsteklar.
Förändringar i insektsfaunan
När Ola Lundin och hans kollegor återinventerade platser med rödklöverfröodlingar som även undersöktes under 1930- till 1960-talen, fann de att insektslivet hade förändrats. Andelen långtungade humlearter (bl.a. klöverhumlan), som är bättre på att pollinera klöverns djupa blompipar, hade minskat, medan andelen korttungade humlearter hade ökat. En förklaring till de långtungade humlearternas tillbakagång kan vara att deras nektar- och pollenväxter har blivit mer ovanliga i landskapet.
Förekomsten av klöverspetsvivlar hade fördubblats jämfört med de äldre undersökningarna, och dessutom var en mindre andel av vivlarna parasiterade idag. Analyser pekade på att varmare vår- och försommarväder tillsammans med ökad odlingsintensitet i jordbrukslandskapet kan ha bidragit till ökade skadeangrepp.
I ett experiment där forskarna själva kunde bestämma graden av pollinering och vivelangrepp, visade det sig att en god frösättning hos klöverplantan förutsätter både ordentlig pollinering och små vivelangrepp. Om kontrollen av skadegörare var hög men pollineringen låg, eller tvärtom, blev fröskörden däremot nästan lika låg som i de fall då båda ekosystemtjänsterna var på en låg nivå.
Bekämpning av skadegörare
Ola Lundin har även arbetat med växtskyddsfrågor, och har bland annat tagit fram en bekämpningströskel, som anger vid vilken angreppsnivå som det är ekonomiskt lönsamt att bekämpa klöverspetsvivlar. Undersökningarna visar också att man kan minska risken för stora angrepp om man undviker att anlägga fröodlingar nära varandra flera år i följd. Detta kan delvis användas som ett alternativ till kemisk bekämpning i ekologisk och integrerad odling, men Ola Lundin betonar att det behövs mer forskning om miljövänligt växtskydd.
När det gäller kemisk bekämpning anser forskarna att man ska tillämpa ett integrerat växtskydd, och bara bekämpa vid ekonomiskt betydande angrepp som inte kan undvikas på annat sätt. Dessutom rekommenderar de odlarna att ta hänsyn till nyttoinsekter genom att inte spruta i blommande gröda.
Sammantaget pekar resultaten på att pollinering och kontroll av skadegörare kan äventyras när odlingen sker i storskaliga och intensivt odlade slättlandskap och att detta kan minska skördarna. Ett helhetstänk med gynnande av nyttoorganismer som understödjer jordbruksproduktionen, och växtskydd mot skadegörare med miljövänliga metoder, kan bidra till mer hållbar produktion i jordbruket.
Länk till avhandlingen: Ecology and Management of Crop Pollination and Pest Control.
En forskargrupp från Lunds universitet och Agrifood Economics Centre studerar i projektet SoundFish positiva exempel på hållbart fiske i Öresund. I sin rapport har forskarna beräknat hur både lönsamheten och den ekologiska statusen på Öresunds torskbestånd kan förbättras genom att man halverar fisketrycket och ökar maskstorleken på de garn som används i fisket.
– Att fiska mindre och låta fisken leva längre i havet vinner alla på i längden, säger Anders Persson, forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Om man följer forskarnas rekommendation skulle storleken på Öresundstorsken i genomsnitt öka, vilket också skulle vara välkommet för det omfattande sportfiske som bedrivs i området. Forskarna poängterar att Öresund redan nu har ett föredömligt välmående torskbestånd jämfört med omgivande områden, men att situationen med relativt små medel skulle vara mycket bättre. Beräkningarna i rapporten visar att lönsamheten i fisket är dålig idag, men att den skulle kunna förbättras avsevärt om man justerade fisketrycket och förändrade fiskemetoden så att man får fler och större torskar i havet.
– Det är naturligt att begränsning av fiskemöjligheterna inte alltid upplevs positivt, men yrkesfiskarna vet att om man ska uppnå lönsamhet i det småskaliga kustnära fisket krävs att varje fiskeföretag kan bärga en fångst med högre värde för en lägre kostnad än vad som sker idag, säger Anders Persson.
Han konstaterar att det svenska småskaliga fisket just nu genomgår ett stålbad och att det krävs snabba åtgärder om inte fiskesektorn helt ska försvinna, vilket indirekt drabbar verksamheten i många mindre hamnar, inte minst i Skåne.
Forskarna i SoundFish hoppas att deras rapport kan vägleda beslutsfattare och medföra att fiskresursen i framtiden nyttjas på ett både ekonomiskt och biologiskt hållbart sätt, samtidigt som möjligheterna för turistbaserade sportfiskeföretag ökar.
– EU är mycket tydliga med att man vill satsa på det småskaliga fisket, men man är samtidigt otydliga med att i handling visa hur detta ska gå till, säger Anders Persson.
Avhandlingen: Towards sustainable fisheries of the Öresund cod (Gadus morhua) through sub-stock-specific assessment and management recommendations.
DOI:10.1093/icesjms/fst042.
Datorspelandets eventuella konsekvenser berör samtidigt som allt fler spelar. Digitalt spelande är vanligt i Sverige, siffror på omfattningen varierar från 40 till 60 procent av befolkningen. Spelandet är också del av arbetet för en ökad mängd yrkesprofessionella, som kritiker, utvecklare och utbildare. Som exempel kan nämnas att antalet spelutbildningsprogram på högskolenivå och på kvalificerad yrkesutbildningsnivå ökade från 18 till 37 under åren 2006-2011.
– När man pratar om spel och lärande är det lätt att fastna i frågan vad spelare lär sig som de tar med sig utanför spelet, det som kallas transfer. Åsikten är att spelandet ska vara bra för något annat, som att använda spel för lärande av ett innehåll. Eller så ska spelandet vara smörjmedel och motivation i lärandeaktiviteter, exempelvis när studenter får till uppgift att designa spel för att lära sig att programmera. Idéerna är så starka att vi har en tendens att ignorera att spelvetenskap har etablerats som ett eget forsknings- och utbildningsområde, säger Ulrika Bennerstedt som är knuten till forskningsmiljön LinCS vid Göteborgs universitet.
I forskarvärlden finns en oenighet om de så kallade transfereffekterna.
– Det som dock ofta förbises är den tid och energi som spelare faktiskt lägger ned på sitt spelande. Det bortses från att spelare främst lär sig att spela och därmed lär sig spelrelaterad kunskap och till exempel börjar drömma om en karriär som spelutvecklare, säger Ulrika Bennerstedt.
Istället för att anta att spelande har positiva eller negativa effekter utanför spelvärlden har Ulrika Bennerstedt undersökt vad man lär sig från spel och spelande. Hon ger detaljerade beskrivningar av onlinespelares och spelutvecklares förståelser och färdigheter utifrån deltagande observationer och videoinspelningar.
Till exempel framkommer att det talade och skrivna ordet, eller kroppsliga aspekter, inte är centrala för onlinespelares samarbete. Kompetenta spelare använder helt andra resurser för att spela tillsammans. Vad som blir synligt i spelutvecklarnas resonemang är hur förståelser från andra underhållningsmedier inte är direkt applicerbara för att designa och spela spel.
– Det är en specifik och lokal kunskap som har utvecklats, som har byggts upp under längre tid, säger Ulrika Bennerstedt.
Enligt henne är en konsekvens av det ökande spelandet i samhället är inte bara att antalet personer som arbetar med spelrelaterade frågor har ökat, utan att en professionalisering har skett.
– Istället för att debattera vilka de långsiktiga effekterna av spelande är synliggör institutionaliseringen av spelområdet mer direkt vad spelare förväntas lära sig, hur de ska lära sig detta, vilket innehåll spel förväntas ha och vilka upplevelser spel förväntas ge, säger Ulrika Bennerstedt.
Länk till avhandlingen: Knowledge at play. Studies of games as members´ matters.
The human body contains ten times more bacteria than human cells. Most of these bacteria comprise the normal gut microbiota. Our bodies thus contain a vast number of bacterial genes in addition to the genes in our own cells, and are collectively known as the metagenome.
Three Swedish, Gothenburg-based research groups led by Fredrik Bäckhed and Björn Fagergberg, Sahlgrenska Academy, and Jens Nielsen of Chalmers compared the metagenome of 145 women with diabetes, impaired glucose tolerance and healthy controls, and showed that women with type 2 diabetes have an altered gut microbiota.
Furthermore, healthy women have higher numbers of gut bacteria known to be producers of butyrate, a fatty acid that has previously been linked to beneficial health effects.
On the basis of these findings, the researchers developed a new model that can distinguish between patients with type 2 diabetes and healthy women by analysis of the metagenome. This model has better predictive value than the classical predictive markers used today, such as body-mass index and waist-hip ratio.
“By examining the patient’s gut microbiota, we could predict which patients are at risk of developing diabetes. The big challenge is to find out whether the composition of the gut microbiota promotes the onset of age-related diabetes. If this is the case, this would indicate new opportunities to prevent the disease,” says Professor Fredrik Bäckhed.
“In this study, we have developed new methods to analyze the metagenomic data and have been able to exploit much more of the ‘unknown’ metagenome, that is, the bacteria that have not been previously mapped,” continues Jens Nielsen, Professor of Systems Biology at Chalmers University of Technology. “The study is an excellent example of how novel technologies, developed in connection with Chalmers’ initiative in life science, can assist in analyzing large amounts of data from the clinic.”
Read the study: Gut metagenome in European women with normal, impaired and diabetic glucose control.
Människans kropp innehåller 10 gånger fler bakterier än mänskliga celler. De flesta av dessa bakterier utgörs av den normala tarmfloran. Inuti våra kroppar finns det alltså en enorm mängd bakteriegener utöver generna i våra egna celler – det så kallade metagenomet.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers studerat metagenomet hos 145 kvinnor, och kan visa att patienter med typ 2-diabetes har en förändrad tarmflora.
Tre Göteborgsbaserade forskargrupper som leds av Fredrik Bäckhed, Jens Nielsen och Björn Fagerberg har jämfört metagenomet hos friska kvinnor med kvinnor som har diabetes eller nedsatt glukostolerans.
Studien, som publiceras i Nature, visar att friska kvinnor har ett annorlunda metagenom med bl a fler tarmbakterier som producerar en fettsyra som sedan tidigare har kopplats till gynnsamma hälsoeffekter.
Baserat på studierna har forskarna utvecklat en ny modell som genom analyser av metagenomet kan särskilja patienter från friska. Modellen anses ha betydligt större säkerhet än de klassiska markörer som används inom vården idag, till exempel BMI och förhållandet mellan midjemått och höftmått.
– Genom att undersöka patientens bakterieflora skulle vi kunna göra riskprognoser som identifierar vilka patienter som riskerar att drabbas av diabetes. Den stora utmaningen är att ta reda på om tarmflorans sammansättning har att göra med uppkomsten av åldersdiabetes. Det skulle i sin tur ge helt nya möjligheter att förebygga sjukdomen, säger Fredrik Bäckhed, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
– I denna studie har vi utvecklat nya analysmetoder av metagenomdata och vi har kunnat utnyttja mycket mer av det ”okända” metagenomet, det vill säga de bakterier som inte tidigare blivit kartlagda, fortsätter Jens Nielsen, professor i systembiologi på Chalmers.
–Studien är ett fantastiskt bra exempel på hur nya teknologier, utvecklade genom Chalmers satsning på livsvetenskap, kan bidra till att analysera stora mängder data från den kliniska verksamheten.
Läs studien: Gut metagenome in European women with normal, impaired and diabetic glucose control.
Misuzu Shimotori
Betydelsen av dimensionsadjektiv, till exempel ”stor” och ”lång”, är allmängiltig oavsett språk. Men trots denna allmängiltighet är vår uppfattning av dimensionsadjektiv inte riktigt densamma på olika språk; till exempel japanska och svenska.
Detta visar en ny avhandling av Misuzu Shimotori, Umeå universitet, med titeln Konceptuella kontraster: En komparativ semantisk studie av japanska och svenska dimensionsadjektiv.
Vilka ord associerar du spontant till när du hör ordet lång? Avhandlingen visar att japaner och svenskar har olika associationsbanor till dimensionsadjektiv. Japaner associerar ordet lång mestadels med konkreta objekt, vilket lexikaliseras som substantiv, (till exempel flod och hår), och något som kan beskrivas med adjektivet lång. Däremot associerar svenskar lång med både konkreta objekt och ord som tillhör till samma ordklass, nämligen adjektiv, (till exempel smal och snygg).
– Dimensionsadjektiv beskriver vanligtvis spatiala, en-, två- eller tre-dimensionella utsträckningar av konkreta objekt. Uttryck som reflekterar vår visuella uppfattningsförmåga, eller människors fysiska upplevelser och uppfattningar av de man ser. I denna bemärkelse tycks det som att man uppfattar dimensionsadjektiv på liknande sätt oavsett språk, men studien visar alltså på en oväntad olikhet, berättar Misuzu Shimotori.
En jämförelse mellan dimensionsadjektiv på japanska och svenska visar att det finns både likheter och olikheter i hur dimensionsadjektiv representeras i talarens huvud.
– En märkbar olikhet syns i respondents-ordens ordklasstillhörighet, där japanska dimensionsadjektiv ofta associeras med konkreta objekt, medan svenska dimensionsadjektiv däremot både med konkreta objekt och andra typer av attribut.
Enligt Misuzu Shimotori finns det ingen enkel förklaring till varför vi associerar olika kring de här, men det man kan säga är att det finns en skillnad i sättet att tänka om man jämför asiatisk och västerländsk kultur.
– Enligt vissa studier uppfattar man i öst objekt med avseende på den relation som objektet kan få med andra objekt, medan man i västerländskt tankesätt kategoriserar objekt och generaliserar med utgångspunkt i kategorin i dess helhet.
– Utifrån denna teori kan jag framföra hypotesen att japanska informanter associerar dimensionsadjektiv med konkreta objekt därför att adjektiv modifierar objekt och alltså ingår i en relation med objekt. Å andra sidan associerar svenska informanter dimensionsadjektiv med adjektiv på grund av en gjord kategorisering, nämligen i kategorin av ord som tillhör samma ordklass.
Utifrån resultaten dras slutsatsen att japanska och svenska dimensionsadjektiv delar centrala aspekter av begreppen som baseras på vår uppfattningsförmåga, men det finns också språkspecifika begreppskomponenter, som reflekterar både vår lingvistiska kunskap och extralingvistiska kunskap om ett ord.
Länk till avhandlingen: Conceptual Contrasts: A Comparative Semantic Study of Dimensional Adjectives in Japanese and Swedish.
Rapporten som bygger på flera olika datamaterial visar att svenska barnfamiljers ekonomi har förbättrats sedan slutet av 1960-talet, särskilt sedan lågkonjunkturen i mitten av 1990-talet.
Andelen barnfamiljer under den absoluta fattigdomsnivån har varit relativt konstant sedan 2006 och den långvariga absoluta fattigdomen har minskat kraftigt det senaste decenniet. Den internationella lågkonjunkturen som började 2008 har inte haft några märkbara effekter för barnfattigdomen i Sverige.
Mellan 5 och 10 procent eller ca 100 000 till 200 000 barn har en ekonomisk situation som är märkbart sämre än andra barns, men i denna grupp har en stor majoritet eget rum och ägodelar som dator och mobiltelefon. 1–1,5 procent eller ca 25 000 barn saknar basala nödvändigheter och 2–3 procent, eller 50 000 barn lever i långvarig fattigdom.
Fattigdom ur barnens perspektiv
Knappt 10 procent av alla barn rapporterar själva att de sällan har råd att följa med kompisar på aktiviteter och köpa saker som kompisar har råd med. Ekonomiska problem är vanligare hos barn till fattiga föräldrar, men runt 85 procent av barn till fattiga rapporterar inga egna ekonomiska problem. Barns egen ekonomi är oförändrad under 2000-talet. Deras materiella standard är genomgående hög.
Ojämlikheten fortsätter att öka
Rapporten visar också att skillnaden i inkomst bland barnfamiljer har ökat sedan slutet av 1990-talet, och särskilt kraftigt sedan år 2006.
– Ojämlikheten i inkomst bland barnfamiljer har ökat under en längre period men tidigare var det samtidigt många som fick höjda realinkomster och därmed tog sig över den absoluta fattigdomsnivån, säger Jan O Jonsson, professor i sociologi. Nu har vi en situation där ojämlikheten ökar samtidigt som de fattiga barnfamiljernas ekonomi inte förbättras.
Mest utsatta är barn till ensamstående och invandrare då dessa familjers realinkomster inte stiger lika mycket som andras.
Länk till avhandlingen: Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och deras familjer 1968–2010.
Det hävdar Goudarz Azar från SLU i en avhandling som rör svenska lågteknologiska företag i bland annat livsmedelssektorn. Marknadsföringen måste dock bygga på goda kunskaper om exportmarknadens kultur.
Trots globaliseringen har varje nationell marknad sina särdrag. Det handlar om den rättsliga, politiska och ekonomiska inramningen, men också om marknadsstruktur, affärstraditioner och inte minst kultur. Detta är något som varje exportföretag måste hantera, då det medför risker, osäkerheter och transaktionskostnader. Samtidigt erbjuder nya marknader möjligheter till expansion och produktdifferentiering, samt tillgång till nya kunskaper och rutiner. För att kunna dra nytta av dessa möjligheter behöver företagen dock lämpliga strategier som gör att de kan bemästra osäkerhet och fungera i en ny miljö.
Goudarz Azar har i sitt doktorsarbete undersökt hur beslut om exportsatsningar i lågteknologiska företag i ett rikt land påverkas av företagsledningens uppfattning om det kulturella avståndet mellan hemmamarknaden och en ny marknad. Detta är ett ganska försummat forskningsområde, trots att företagen i denna sektor står för en betydande export och erbjuder många anställningsmöjligheter.
I arbetet har Goudarz Azar fokuserat på svenska lågteknologiska företag, i synnerhet i livsmedelsbranschen, och drygt hundrafemtio företag har medverkat i studierna. Värdet av den svenska livsmedelsexporten har ökat med mer än 135 procent under det senaste decenniet.
Företagsledningens uppfattning om det kulturella avståndet (bl.a. i termer av matkultur) visade sig påverka strategier för både marknadsföring och innovationer, och den påverkade också vilka nya marknader företagen valde att satsa på. Marknader med starkt avvikande kultur uppfattades inte bara som utmanande och besvärliga, utan i många fall också som lockande mål för nya exportsatsningar.
– Över lag hade ledningarna en välgrundad och relevant uppfattning om de kulturella avstånden. Och skillnader när det gäller matkultur tycks också vara ett bra mått på kulturskillnader i stort, säger Goudarz Azar.
Även om det på många sätt är enklare att ta sig in på en närliggande marknad tycks det på längre sikt vara mödan värt att rikta in sig på mer avlägsna marknader. De internationella erfarenheter som en sådan strategi ger, gör inte bara att företagen kan undvika den hårda konkurrensen på närliggande marknader, utan gör också att de upptäcker oexploaterade affärsmöjligheter på mer avlägsna marknader.
I avhandlingen diskuteras också hur strategisk personalrekrytering kan hjälpa ett företag att lyckas på en ny marknad. Särskilt de lokalanställda medarbetarna kan bidra med kunskap om kulturella preferenser på en annorlunda marknad.
Avhandlingen: Managerial perceptions of the cultural distance basis for internationalization decisions by firms – Implications for ‘low-tech’ industries.
Hälsoriskbedömningar anger vilka negativa effekter ett ämne kan ge upphov till och vid vilka halter skadliga effekter kan uppstå. Hormonsystemet reglerar i stort sett alla kroppens organ, vävnader och celler samt styr livsviktiga funktioner som fortplantning, tillväxt och utveckling. Särskilt kritisk är fostertiden då utveckling av olika organ och vävnader sker.
Det råder stor osäkerhet vid riskbedömning av hormonstörande ämnen. Det är känt att dessa ämnen påverkar hormonsystemets funktioner och kan ge upphov till effekter vid mycket låga doser. Men de kan också orsaka olika, och även motsatta, effekter vid höga och vid låga doser i djurstudier. Ofta är effekterna mycket subtila och blir ibland inte tydliga förrän långt efter exponeringen upphört. Dessa egenskaper strider mot flera av de antaganden och principer som toxikologin och riskbedömningen traditionellt bygger på.
I riskbedömningsprocessen, till exempel enligt EU:s kemikalieförordning REACH, lägger myndigheter ofta störst vikt vid toxicitetsstudier som genomförts enligt internationellt överenskomna och standardiserade tester, vilka anses vara mycket tillförlitliga. Dessa tester kan dock missa de effekter som är specifika för hormonstörande ämnen, som till exempel effekter vid mycket låga doser och fördröjda effekter.
– Vi människor exponeras för ett stort antal kemikalier varje dag, många av dessa har visat sig kunna störa hormonsystemets normala funktion i experiment, säger Anna Beronius, doktorand vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. De senaste decennierna har flera samband mellan hormonstörande ämnen och hormonrelaterade sjukdomar hos människor rapporterats, vilket kan tyda på att våra metoder för riskbedömning och reglering av kemikalier hittills inte har varit tillräckliga för att skydda människors hälsa.
Avhandlingens syfte var att undersöka hur den vetenskapliga osäkerheten beträffande hormonstörande ämnens toxicitet kan minskas eller hanteras för att göra hälsoriskbedömningen bättre och mer tillförlitlig. Avhandlingsarbetet har undersökt riskbedömningsprocessen för hormonstörande ämnen inom EU, liksom de toxicitetsdata som finns tillgängliga för riskbedömare och hur användningen av all tillgänglig toxicitetsdata kan förbättras. Den omdebatterade substansen bisfenol A (BPA) har använts som en fallstudie i en stor del av detta arbete.
Resultaten visar att icke-standardiserade forskningsstudier, alltså studier som genererats inom akademisk forskning, bidrar med information som skulle kunna ge en säkrare riskbedömning för hormonstörande ämnen. Inom avhandlingsarbetet har också metoder utvecklats för att öka användbarheten av akademiska forskningsstudier i hälsoriskbedömning av kemikalier.
Doktorsavhandlingen: Risk Assessment of Endocrine Disrupting Compounds, Anna Beronius, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, ISBN 978-91-7549-144-8.
”Exploring textile materials for interaction design” behandlar ämnet textil interaktionsdesign med största fokus på stickade textila material. Genom ett antal designexperiment har doktoranden Anna Persson vid Textilhögskolan utforskat uttrycksmöjligheter inom området, både praktiskt och teoretiskt.
– Utgångspunkten har varit att undersöka möjligheter med textilt material utifrån ett interaktionsdesignperspektiv, med fokus på taktila och visuella förändringar. Jag har tagit fram stickade textila material utifrån mer eller mindre definierade designscenarios.
Genom att placera materialet i en kontext har Anna Persson undersökt vad det egentligen är man designar när det kommer till den här typen material – både med tanke på det fysiska materialet samt på interaktionen.
Praktiskt arbete som drivkraft
Ett flertal experiment har resulterat i designexempel som till exempel kostymer som känner av att användaren gör en viss rörelse och då skickar en trådlös signal till en väggbonad som ändrar sin mönsterbild. Det har också utvecklats tre interaktiva mattor tillsammans med Kasthall mattor & golv; ”Spår” lyser upp då någon trampar på den och värmemattan ”Glöd” går från att vara randig till att bli rutig.
Materialen som tagits fram är inte färdiga produkter, men det praktiska arbetet har varit drivkraften i forskningen:
– Genom att placera materialen i en speciell kontext har mitt syfte varit att undersöka möjligheter av taktil och visuell interaktion i textila strukturer, förklarar Anna Persson.
Forskningens teoretiska resultat exemplifierar och visar på designvariabler som gäller specifikt för interaktiva material. Vad är fokus då man designar och vad är det som är specifikt med den här typen av material? Anna Persson beskriver sin forskning som grundforskning inom textil interaktionsdesign och hon hoppas att hennes avhandling ska bidra till ett synsätt på avancerad teknologi som mjukare och mer anpassad till människan.
Avhandling: Exploring textile materials for interaction design
Att använda växter som mätare på hur naturen mår, så kallade fytometrar, är en ganska underutnyttjad metod. Det kan gå till så att man odlar upp en mängd småplantor av en växt och planterar ut dem på olika ställen i naturen. Sedan följer man deras utveckling. Om de växer olika fort betyder det att olika växtplatser har olika egenskaper. Anna Dietrich har använt fytometrar för att ta reda på om det finns skillnader på stränderna mellan flottade och restaurerade vattendrag.
– Jag har till exempel kunnat visar att fytometrar växer extra bra i jordar från restaurerade åstränder, säger Anna.
Det kan tyda på att jorden återhämtar sig snabbt efter restaurering av just sådana vattendrag. Däremot verkar det ta längre tid innan restaurering av ett större vattendrag ger utslag på växterna.
Man kan egentligen använda vilken växtart som helst som fytometer, men de man väljer måste passa för situationen.
– Det är ju ingen idé att plantera näckrosor i öknen”, skämtar Anna Dietrich.
Växten ska kunna leva på de flesta platser man vill undersöka, annars kommer resultaten att bli missvisande. Dessutom kan det vara bra att använda olika arter och livsstadier.
Anna Dietrich använde till exempel både frön och småplantor av solros i ett ensomrigt försök, men även typiska strandväxter som älggräs och blåtåtel i ett flerårigt försök. På så sätt fick hon en mer övergripande bild av skillnaden mellan olika miljöer.
Ett viktigt resultat i Anna Dietrichs avhandling är att restaureringseffekterna varierar med läget i avrinningsområdet. Kunskapen om sådana skillnader kan vägleda restaurerare om var de bör restaurera för att deras arbete ska bli så effektivt och framgångsrikt som möjligt.
Annas Dietrichs resultat tyder på att små åar kan reagera särskilt fort på restaurering. Med tanke på att andelen små vattendrag är hög i ett avrinningsområde och att positiva effekter av restaurering i källområden kan gynna nedströmsområden, föreslår hon att restaurering bör inledas i biflöden till större vattendrag.
Läs avhandlingen på: Use of phytometers for evaluating ecological restoration.
Jämfört med för tjugo år sedan överlever mer än dubbelt så många av de som får hjärtstopp utanför sjukhus, visar doktoranden Anneli Strömsöe i sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet:
– Idag överlever lite mer än tio procent, jämfört med bara fem procent i början av 1990-talet. Det beror sannolikt på den nationella utbildningsinsats i hjärtlungräddning som riktats till både lekmän och sjukvårdspersonal, säger Anneli Strömsöe.
Mellan 1992 och 2007 ökade de livräddande insatserna innan ambulansen ankomst från 31 procent till 55 procent.
Avhandlingen visar att det är betydligt vanligare i glest befolkade län att personer i närheten börjar ge konstgjord cirkulation och mun-till-mun-inandning på en person som fallit ned till marken för att hjärtat plötsligt slutat slå.
– Det är ett förvånande resultat. Vi vet inte vad detta beror på, men kanske är det så att människor i glesbygd vet att närmsta ambulans kan vara tio mil bort och då gäller att hjälpa varandra, säger Anneli Strömsöe.
Norrbotten toppar listan, där hjärtlungräddning påbörjats i nära 80 procent av fallen innan ambulansen kom till platsen. Även i Dalarna och i Västerbotten var det nästan lika vanligt att människor i närheten gjorde livräddande insatser.
I de mest tättbefolkade länen som Skåne, Västra Götaland och Stockholm, påbörjades kompressioner och inblåsningar i cirka 65 procent av fallen.
Forskningen baseras på det svenska hjärtlungregistret, ett kvalitetsregister som används för att följa upp den svenska vården vid hjärtstopp utanför sjukhus.
Avhandlingen: Cardiopulmonary resuscitation in Sweden – yesterday, today and tomorrow.
FAKTA HJÄRTSTOPP
Varje år kollapsar 5000 svenskar plötsligt utanför sjukhus på grund av att hjärtat stannar, oftast helt utan förvarning. I hälften av fallen hinner ambulansen fram i tid så att personalen kan påbörja hjärtlungräddning. Av dessa överlever endast tio procent. Den första utbildningen i hjärtlungräddning för lekmän gavs i början av 1980-talet. Idag har över två miljoner invånare i Sverige blivit utbildade.
Flera studier har visat att om man är överviktig och lider av obstruktiva sömnapnéer så kan viktminskning avhjälpa problemet. Att gå ner i vikt kräver dock beteendeförändring av både ätbeteende och fysisk aktivitet och det har hittills saknats studier om hur sådana beteendeförändringar kan initieras, förändras och bibehållas hos personer med obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS).
I sin avhandling har sjukgymnasten Helena Igelström utvecklat och utvärderat en skräddarsydd beteendemedicinsk behandling för att öka fysisk aktivitet och sunda matvanor hos personer med OSAS och övervikt. I en studie jämfördes patienter som fått den skräddarsydda behandlingen i kombination med förstagångsbehandling med kontinuerligt övertryck under sömnen (continuous positive airway pressure, CPAP) med patienter som fått enbart CPAP-behandling och råd från sköterska eller läkare om betydelsen av viktnedgång.
Resultaten visar att de patienter som erhöll den beteendemedicinska interventionen ökade sitt intag av frukt och fisk och de minskade mer i både vikt och midjeomfång än de patienter som deltog och som fick enbart CPAP-behandling och råd. Den fysiska aktiviteten förändrades dock inte i någon av grupperna.
Eftersom avhandlingens intervjustudie visar att det finns många olika faktorer som påverkar det fysiska aktivitetsbeteendet är det tydligt att det finns ett behov av att skräddarsy behandlingarna. Då kan särskild hänsyn tas till de hinder och underlättande faktorer för beteendeförändring som den enskilde individen upplever. Detta kan göras utifrån patientspecifika mätningar, självskattningar och beteendeanalyser.
I avhandlingen jämförs också olika mätmetoder för fysisk aktivitet och stillasittande. Utifrån dessa jämförelser rekommenderar Helena Igelström att fysisk aktivitet och stillasittande mäts med accelerometer och loggbok. Och eftersom inaktivitet inbegriper olika beteenden behöver loggböcker och andra mätmetoder utvecklas för att omfatta fler beteenden än enbart sittande.
– Den dagliga mängden stillasittande var påtagligt hög bland deltagarna i projektet. Rörelserädsla förefaller vara en förklarande faktor och behöver utforskas mer i denna population, säger Helena Igelström.
Mängden stillasittande påverkades inte av behandlingen för ökad fysisk aktivitet vilket bekräftar att stillasittande måste ses som eget begrepp och ett separat beteende och inte som ”otillräcklig mängd fysisk aktivitet”. Behandlingar som är särskilt riktade mot stillasittande beteenden behöver därför utvecklas och utvärderas.
Läs avhandlingen: Physical activity and eating behaviour changes in patients with obstructive sleep apnea syndrome.
